Handbok

2.2. Framställningen

17. Framställningar om användning av videokonferens i samband med ömsesidig rättslig hjälp eller bevisupptagning är olika i civilmål och i brottmål och närmare uppgifter finns i bilaga III.

Formulär finns tillgängliga för både civilmål och brottmål och de sänds av den ansökande domstolen till den anmodade domstolen i ett annat land (för brottmål är det inte obligatoriskt att använda formulär). Formulären innehåller uppgifter som kan användas för att kontakta de berörda parterna och företrädarna samt om domstolen. I vissa fall kan uppgifter också ges om betalning för användning av utrustning och om vilket språk som ska användas under videokonferensen.

18. För civilmål föreskrivs i 2001 års förordning om bevisupptagning följande två möjligheter för användning av videokonferens i samband med gränsöverskridande bevisupptagning:

  • Enligt artiklarna 10−12 får den ansökande domstolen begära att den anmodade domstolen i en annan medlemsstat gör så att den eller parterna kan vara närvarande eller delta med hjälp av videokonferens vid den anmodade domstolens bevisupptagning. En sådan framställning får endast vägras om den är oförenlig med lagstiftningen i den medlemsstat där den anmodade domstolen är belägen eller om den innebär betydande praktiska svårigheter. I artikel 13 föreskrivs tvångsåtgärder för verkställandet av framställningen. Enligt artikel 14 får vittnet emellertid åberopa rätten att vägra att avlägga vittnesmål i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där den ansökande eller den anmodade domstolen är belägen.
  • Enligt artikel 17 får den ansökande domstolen själv direkt ta upp bevis i en annan medlemsstat, efter samtycke från det centrala organet eller den behöriga myndigheten i denna medlemsstat. Enligt artikel 17.4 ska det centrala organet eller den behöriga myndigheten uppmuntra användningen av videokonferenser för detta ändamål. I artikel 17.2 anges att direkt bevisupptagning endast får ske, om den kan genomföras på frivillig grund.

De främsta skillnaderna mellan de båda metoderna är, bortsett från möjligheten att använda tvångsåtgärder, vilken domstol som ansvarar för bevisupptagningen och vilken lagstiftning som är tillämplig.

19. Den ansökande domstolen ska sända framställningen om videokonferens och nödvändig information tillsammans med formulär A eller I från 2001 års förordning om bevisupptagning till den anmodade domstolen.

Svaret på framställningen ska också göras med hjälp av standardformulär. Om en framställning till en domstol i en annan medlemsstat om deltagande med hjälp av videokonferens vägras, ska domstolen använda formulär E. Vid direkt bevisupptagning ska det centrala organet eller den behöriga myndigheten inom 30 dagar underrätta den ansökande domstolen (med hjälp av formulär J) om huruvida framställningen har godtagits eller ej. Om en framställning godtas, får den ansökande domstolen ta upp bevis inom en tidsram som den själv beslutar.

20. I brottmål måste den anmodade medlemsstaten gå med på att förhöret sker genom videokonferens, under förutsättning att användningen av videokonferenser inte strider mot grundläggande principer i dess lagstiftning och att den har tekniska resurser för att genomföra förhöret.

Tvångsåtgärder kan åläggas för verkställandet av en framställning om ömsesidig rättslig hjälp (t.ex. en kallelse med en sanktion om personen inte infinner sig), om det brott som beskrivs i framställningen är straffbart också i den anmodade staten.

21. När den videokonferensutrustning som ska användas inte tillhandahålls av den ansökande domstolen, är det inledningsvis den myndighet som begär videokonferensen som ansvarar för och måste täcka alla kostnader för överföringen, inklusive kostnaderna för att hyra utrustning och teknisk personal som hanterar denna.

Enligt 2001 års förordning om bevisupptagning är den allmänna principen att ersättning för avgifter och kostnader inte får begäras för verkställighet av en framställning om indirekt bevisupptagning. Om den anmodade domstolen begär det, ska dock den ansökande domstolen säkerställa att kostnader för användning av videokonferens ersätts.

Senaste uppdatering: 18/01/2019

Den här sidan sköts av Europeiska kommissionen. Informationen på denna sida avspeglar inte nödvändigtvis Europeiska kommissionens officiella ståndpunkt. Kommissionen påtar sig inte något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. Vänligen läs den rättsliga informationen för upplysningar om upphovsrätten till EU-sidor.

Feedback

Använd formuläret nedan för att skicka in dina synpunkter på vår nya webbplats