Medling i EU-länderna

Frankrike

Varför inte försöka lösa tvisten genom medling i stället för att gå till domstol? Detta är en form av alternativ tvistlösning där en ombudsman hjälper de tvistande att enas. I Frankrike är regeringen och juristerna väl medvetna om fördelarna med medling, och att utnyttja denna metod uppmuntras starkt av lagstiftaren.

Innehåll inlagt av
Frankrike

Vem kontaktar man?

I Frankrike finns det inte någon central eller statlig myndighet med tillsynsansvar för yrket ombudsman.

Det finns ingen officiell nationell webbplats om medling. Däremot finns det avsnitt om medling på www.justice.fr, på webbplatsen för Företagsombudsmannen, en offentlig tjänst och på webbplatsen för administrativ medling.

Varje appellationsdomstol publicerar listor över ombudsmän för civilrättsliga, socialrättsliga och handelsrättsliga ärenden. Dessa listor upprättades genom artikel 8 i lag nr 2016-1547 av den 18 november 2016 om modernisering av 2000-talets rättssystem. Deras huvudsakliga syfte är att informera domarkåren, men de kan också delas med målsägande i alla ärenden. De finns tillgängliga på de berörda appellationsdomstolarnas webbplatser.

När kan medling användas och inom vilka områden är metoden vanligast?

Parterna kan använda medling när som helst och inom alla rättsområden, utom de områden som undergräver de grundläggande samhällsreglerna för allmän ordning. Medling kan exempelvis inte användas för att kringgå tvingande regler för äktenskap eller skilsmässa.

Exempel på områden där medling används är

  • tvister mellan grannar,
  • tvister mellan hyresvärdar och hyresgäster,
  • familjetvister,
  • tvister som rör mänskliga relationer inom organisationer,
  • tvister mellan företag, t.ex. fullgörande av avtal eller andra konflikter,
  • tvister mellan företag och banksystemet,
  • tvister angående offentlig upphandling eller tvister med statlig förvaltning, offentliga inrättningar eller lokala myndigheter.

Finns det särskilda regler som måste följas?

Användning av medling

Genom lag nr 95-125 av den 8 februari 1995 om organisation av domstolarna och civilrättsligt, straffrättsligt och administrativt förfarande infördes civilrättslig medling i fransk lag.

Regeringsförordning nr 2011-1540 av den 16 november 2011 införlivade EU-direktiv 2008/52/EG i fransk rätt. Genom direktivet upprättas en ram för att underlätta att tvister löses i godo med hjälp av en tredje part, ombudsmannen. Regeringsförordningen breddar räckvidden för direktivets bestämmelser till att inte bara omfatta gränsöverskridande medling utan också intern medling, med undantag för tvister avseende anställningsavtal eller som rör statens exklusiva administrativa rättigheter.

Genom regeringsförordningen av den 16 november 2011 ändrades också lagen av den 8 februari 1995 i syfte att fastställa en allmän ram för medling. Den definierar begreppet medling, preciserar de villkor som ombudsmannen ska uppfylla och bekräftar sekretessprincipen i samband med medling, vilket är avgörande för att medlingen ska få ett gott resultat.

Sedan 2010 erbjuder Företagsombudsmannen, utsedd genom dekret av republikens president och underställd ministern för ekonomi, finans och återhämtning, en kostnadsfri och konfidentiell medlingstjänst till offentliga och privata parter. På så sätt deltar ombudsmannen i utvecklingen av alternativa tvistlösningsmetoder, ett mål av allmänt intresse. Parterna kan vända sig till ombudsmannen i tvister mellan företag som gäller fullgörande av ett avtal eller andra konfliktsituationer, eller tvister angående offentlig upphandling eller tvister med statlig förvaltning, offentliga inrättningar eller lokala myndigheter.

Slutligen innehåller förvaltningsprocesslagen ett avsnitt om administrativ medling som begärs av parter eller domstol (se artikel L. 213-1 ff.)

Medling genom förlikning

Parterna kan besluta att anlita en ombudsman på eget bevåg. De behöver inte vända sig till en domstol för att göra det.

Parter som har ansökt om domstolsprövning av tvisten kan ändå enas om att kontakta en ombudsman för att lösa tvisten i godo.

Medling på order av domstolen

Om talan har väckts vid domstol kan den domare som handlägger målet, efter att ha inhämtat parternas tillstånd, utse en utomstående person till att höra parterna och ställa deras synpunkter mot varandra i syfte att finna en lösning på deras inbördes tvist (artikel 131-1 i civilprocesslagen).

När det gäller utövande av föräldraansvar och provisoriska åtgärder i samband med skilsmässor kan domaren också uppmana parterna att gå på ett informationsmöte om medling. Detta möte är kostnadsfritt för parterna och kan inte ge upphov till några särskilda sanktioner (artiklarna 255 och 373-2-10 i civillagen).

Lag nr 2019-222 av den 23 mars 2019 om programplanering för 2018-2022 och reform av rättssystemet inför medling efter råd av domstolen i artikel 373-2-10 i civillagen:

Om parterna är oense ska domstolen försöka ena dem.

För att hjälpa föräldrarna att komma överens om utövandet av föräldraansvar kan domstolen föreslå medling, såvida inte den ena föräldern påstås ha uppträtt våldsamt mot den andra föräldern eller barnet. Om föräldrarna samtycker till medling kan domstolen utse en familjeombudsman för detta ändamål, inklusive för det slutgiltiga beslutet om hur föräldraansvaret bör utövas.

Om det inte finns anklagelser om att den ena föräldern har uppträtt våldsamt mot den andra föräldern eller barnet, kan domstolen även uppmana föräldrarna att träffa en familjeombudsman som informerar dem om medlingens syfte och hur den går till.

Domstolen kan även förslå medling i administrativa ärenden: När en tvist ska avgöras av en förvaltningsdomstol i första eller andra instans kan domstolens ordförande med parternas samtycke förordna medling för att försöka nå en överenskommelse mellan dem (artikel L. 213-1 i förvaltningsprocesslagen). Samma regler gäller inför Högsta förvaltningsdomstolen (artikel L. 114-1 i förvaltningsprocesslagen).

Föreläggande om medling

Om talan har väckts vid domstol och parterna inte har samtyckt till medling kan domstolen beordra dem att inom den tidsfrist som domstolen fastställer träffa en ombudsman som ansvarar för att informera dem om medlingens syfte och hur den går till (artikel 127-1 i civilprocesslagen).

”Obligatorisk” medling

På grund av lagstiftningens utveckling på senare tid har det enligt fransk lag blivit obligatoriskt att använda medling under vissa omständigheter.

Genom artikel 7 i lag nr 2016-1547 av den 18 november 2016 om modernisering av 2000-talets rättssystem infördes på försök vid 11 domstolar ett krav på att familjemedling ska sökas innan ett ärende hänskjuts till domstol. Försöket skulle enligt plan avslutas i slutet av 2019 men förlängdes till den 31 december 2020 och sedan till den 31 december 2022.

En person som vill ändra ett beslut från en familjedomstol eller en bestämmelse i ett avtal som godkänts av domstol måste först göra ett försök med familjemedling innan ärendet går tillbaka till domstolen. Om så inte sker kommer ansökan om ändring att avvisas.

Detta gäller för ansökningar som rör barnets stadigvarande hemvist, umgängesrätt och rätten att ha barnet hos sig, en förälders bidrag till uppfostran och underhåll av ett minderårigt barn, samt beslut som gäller utövande av föräldraansvar.

Det är inte obligatoriskt att söka familjemedling innan ärendet går tillbaka till domstolen om

  • en förälder har begått övergrepp mot den andra föräldern eller mot barnet, om det finns en ansökan om att godkänna ett avtal mellan parterna,
  • eller om det enligt domstolens bedömning finns ett annat legitimt skäl för att inte kräva att parterna söker medling innan de återvänder till domstolen.

Genom lag nr 2019-222 av den 23 mars 2019 om programplanering för 2018-2022 och reformen av rättssystemet blev det obligatoriskt att använda alternativa tvistlösningsmetoder, såsom medling, för krav på betalning av ett belopp på högst 5 000 euro som rör tvister mellan grannar eller onormalt störande grannbeteende. Innan sådana ansökningar kan hänskjutas till domstol måste parterna själva försöka lösa tvisten genom förlikning ledd av en rättslig förlikningsman, medling eller ett deltagandeförfarande. Om de inte gör det kan domstolen på eget bevåg bestämma att ansökan är otillåtlig. I lagen anges emellertid undantag för följande fem situationer:

  • Om minst en av parterna begär att domstolen godkänner ett avtal.
  • Om ett överklagande måste inlämnas till det organ som utfärdade beslutet innan det hänsköts till en domstol.
  • Om anlitandet av ett av de medel för tvistlösning i godo som anges i första stycket inte är tillgängligt av ett legitimt skäl, i synnerhet om rättsliga förlikningsmän inte är tillgängliga inom en rimlig period.
  • Om det finns en särskild bestämmelse som föreskriver att domstolen eller förvaltningsmyndigheten i förväg ska försöka nå förlikning.
  • Om fordringsägaren utan framgång har inlett ett förenklat förfarande för tvister om mindre värden.

Tvister vid förvaltningsdomstolen kan omfattas av obligatoriska föregående medlingsförfaranden. Sådana förfaranden är kostnadsfria och en ombudsman utses för varje typ av tvist. För närvarande tillhandahålls obligatorisk föregående medling för tvister rörande beslut från Pôle emploi (den franska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen) och för vissa beslut rörande vissa offentliganställda (se dekret nr 2022-433 av den 25 mars 2022 om det obligatoriska föregående medlingsförfarande som gäller vissa tvister som rör offentlig förvaltning och vissa sociala tvister).

Medling i brottmål

I enlighet med artikel 41-1 i straffprocesslagen får en åklagare direkt eller via en ombudsman vid åklagarmyndigheten sörja för medling mellan gärningsmannen och brottsoffret före domen i offentliga förfaranden om det verkar som om en sådan åtgärd sannolikt kan säkerställa ersättning för den skada som drabbat brottsoffret, undanröja skadan som brottet orsakat eller bidra till gärningsmannens rehabilitering. Detta på begäran av brottsoffret eller med hans eller hennes medgivande.

Medling i brottmål innebär att brottsoffret och gärningsmannen aktivt bidrar till att lösa problem som uppstått på grund av brottet och att ersätta alla slags skador som vållats genom brottet. Processen leds av en straffrättslig ombudsman utsedd av åklagaren och måste göra det möjligt för brottsoffret att uttrycka sig fritt, att berätta omständigheterna och att framföra sina förväntningar när det gäller den skada som uppstått och yrkad ersättning. Genom direkt kontakt med brottsoffret ska gärningsmannen bli medveten om sina handlingar och deras konsekvenser i syfte att förebygga nya brott.

Om medlingsåtgärden inte genomförs i ett brottmål på grund av gärningsmannens beteende får åklagaren inleda förfarandet, såvida inte nya omständigheter framkommer. Medling i brottmål är förbjudet i fall som rör våld i parförhållanden enligt artikel 132-80 i strafflagen sedan lag nr 2020-936 av den 30 juli 2020 om skydd till offer för våld till hemmet trädde i kraft.

Reglering och tillsyn av medlare

De nationella etiska reglerna för ombudsmän är de regler som har antagits av EU.

Företagsombudsmän grundar även sin medling på allmänna handlingsprinciper.

Ackrediterade familjemedlingstjänster – dvs. tjänster med offentlig finansiering från kassan för familjebidrag, socialförsäkringskassan för jordbruket och justitieministeriet – ser till att vissa standarder uppfylls avseende tillhandahållandet och kvaliteten på dessa tjänster. Dessa standarder anges i en nationell referensram.

En etisk stadga för ombudsmän i administrativa tvister antogs 2017 för administrativ medling.

Genom dekret nr 2017-1457 av den 9 oktober 2017 om listor över ombudsmän vid appellationsdomstolar fastslogs villkoren för tillägg på en sådan lista. I dessa villkor föreskrivs att ombudsmän

  1. inte får ha några fällande domar, olämplighetsförklaringar eller diskvalificeringsgrunder angivna i intyg nr 2 i sitt belastningsregister,
  2. inte får ha begått några handlingar som strider mot ära, redbarhet och moral som givit upphov till disciplinära eller administrativa sanktioner i form av avsättning, tillfällig avsättning, uppsägning eller återkallande av godkännande eller tillstånd, och
  3. ska ha bevis på utbildning och erfarenhet som visar på deras förmåga att utöva medling; kravet gäller både fysiska och juridiska personer: en fysisk person som tillhör en juridisk person och tillhandahåller medlingstjänster måste uppfylla de villkor som gäller för fysiska personer.

Information och utbildning

Den franska lagstiftningen har för närvarande inga bestämmelser om särskild utbildning i medling.

Det finns ett statligt diplom för familjeombudsmän (DEMF). Man måste inte ha detta diplom för att få tillhandahålla familjemedling, däremot är diplomet ett krav för att kunna arbeta vid en ackrediterad familjemedlingstjänst.

I brottmål får både fysiska personer och vederbörligen angivna organisationer verka som medlare inom domstolars och appellationsdomstolars jurisdiktion enligt de förfaranden som anges i artikel R. 15-33-30 i straffprocesslagen. En ombudsman får minst 35 timmars grundutbildning samt fortlöpande utbildning under hela sitt yrkesliv.

Vad kostar medling?

Den som utnyttjar medling vid eller utanför domstol måste betala för detta.

Medling är dock kostnadsfritt om man använder sig av en av de många offentliga medlingstjänster som finns, eller om det beordras i brottmål. Detsamma gäller när det är en nödvändig förutsättning för ett överklagande till förvaltningsdomstolen.

Ombudsmannens ersättning kan täckas av rättshjälp enligt artiklarna 118-9 och följande i dekret nr 91-1266 av den 19 december 1991. Ersättningen får inte överskrida 256 euro för en part eller 512 euro för alla parter.

För domstolsmedling fastställs beloppet av ansvarig domare för kostnadsbedömning efter det att ombudsmannens uppdrag fullgjorts och kostnadsredovisningen lämnats in (artikel 119 i dekret nr 91-1266 av den 19 december 1991). Domare som bedömer rättegångskostnaderna fastställer depositionsbeloppet och ersättningen (artiklarna 131-6 och 131-13 i civilprocesslagen). I avsaknad av exakt lagstadgad taxa är kostnaden för familjemedlingstjänster därmed varierande.

Statligt finansierade medlingstjänster förbinder sig att tillämpa en nationell skala för familjernas bidrag till kostnaden. Kostnaden per medlingsmöte som varje part ska betala kan variera från 2 euro till 131 euro beroende på parternas inkomster.

Finns det möjlighet att göra en överenskommelse som grundar sig på medling verkställbar?

När parterna når en överenskommelse, är den lika bindande för dem som ett kontrakt.

Om parterna så önskar går det att göra den verkställbar genom att inge den till behörig domstol för godkännande (se artikel 1565 i civilprocesslagen; artikel L. 213-4 i förvaltningsprocesslagen) eller enligt lag av den 22 december 2021 genom domstolens kansli, vilket anges på advokathandlingen.

När medlingen sker inom ramen för domstolsförhandlingar fastställer artikel 131-12 i civilprocesslagen att det är den domstol vid vilken talan väcktes som, på parternas begäran, ska godkänna deras överenskommelse.

Artikel L111-3 1 i civilprocesslagen om verkställighet fastställer att överenskommelser som nåtts genom domstolsmedling eller medling utanför domstol, och som förklarats verkställbara av allmän domstol eller förvaltningsdomstol, utgör exekutionstitlar.

När det gäller medling i brottmål anges i artikel 41-1 5 i straffprocesslagen att om gärningsmannen har förbundit sig att betala skadestånd till brottsoffret kan den senare på grundval av detta begära att skadeståndet betalas enligt förfarandet för ett betalningsföreläggande, i enlighet med de regler som anges i civilprocesslagen.

Senaste uppdatering: 20/04/2023

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.