Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.
Swipe to change

Nationell lagstiftning

Estland

Det här avsnittet innehåller information om Estlands rättsväsende och en översikt över estnisk lagstiftning.

Innehåll inlagt av
Estland

Rättskällor

Estland omfattas av det kontinentaleuropeiska rättssystemet (ett civilrättsligt system). De viktigaste rättskällorna är rättsakter som konstitutionen, EU-lagstiftningen, internationella avtal, lagar och förordningar.

Även högsta domstolens (Riigikohus) tolkning av rättskällorna samt expertkommentar (t.ex. den kommenterade utgåvan av konstitutionen) fungerar som referenspunkter. Domstolsavgöranden skapar inte rättigheter och i allmänhet är avgöranden i högre instans inte bindande för domstolar i lägre instans. Högsta domstolen, som också är den domstol som prövar lagars förenlighet med konstitutionen, får dock förklara rättsakter ogiltiga, om de inte är förenliga med konstitutionen eller med annan överordnad lagstiftning. I konkreta fall får en domstol inte tillämpa en sådan rättsakt, och domstolarna har rätt att inte tillämpa sådana rättsakter som står i motsättning till författningen. Högsta domstolen, som prövar rättsakters förenlighet med konstitutionen, undersöker fallet vidare och kan välja att förklara att rättsakten i fråga är oförenlig med konstitutionen (men inte ogiltig).

Allmänna principer och bestämmelser i internationell rätt är en integrerad del av det estniska rättssystemet.

Olika typer av rättsakter

Konstitutionen – i enlighet med avsnitt 3.1 i konstitutionen utgår statens befogenheter enbart från konstitutionen och lagstiftning som uppfyller kraven i denna.

Lagar - I enlighet med avsnitt 65 i konstitutionen antas lagar av parlamentet (Riigikogu), som har den lagstiftande makten. Lagar antas i enlighet med konstitutionen och offentliggörs på fastställt sätt i Estlands officiella tidning (Riigi Teataja). Endast lagar som har offentliggjorts kan göras gällande.

Förordning – i enlighet med avsnitt 87 och 94 i konstitutionen har republikens regering och ministrarna rätt att utfärda förordningar på grundval av och i syfte att följa en lag. Lokala myndigheter får utfärda förordningar som rör lokala frågor, men också i andra fall som stadgas i lagstiftning. En förordning är i princip en grundläggande lag. Förordningar kan endast utfärdas på grundval av en begränsad rätt som anges i en lag. Förutom att republikens regering har befogenhet att utfärda förordningar så har denna befogenhet även beviljats andra självständiga juridiska enheter – offentligrättsliga juridiska personer (universitet) och offentliga organ. I enlighet med avsnitt 154.1 i konstitutionen har även kommunstyrelser och Estlands centralbank (Eesti Pank) rätt att utfärda förordningar i enlighet med avsnitt 111.

Regeringen och ministrarna har rätt att utfärda förordningar på grundval av och i syfte att följa en lag. Förordningar som har utfärdats av regeringen eller en minister träder i kraft den tredje dagen efter det att de har offentliggjorts i Estlands officiella tidning, om inte annat fastställs i förordningen.

Förvaltningsbeslut – en individuell åtgärd varigenom en myndighet beslutar om och organiserar enskilda rättsliga frågor. I enlighet med avsnitt 87.6 i konstitutionen utfärdar regeringen förvaltningsbeslut på grundval av och i syfte att följa en lag. Premiärministern, landshövdingar och lokala myndigheter har också rätt att utfärda förvaltningsbeslut.

Beslut – ett individuellt administrativt beslut som utfärdas efter besvär eller överklaganden eller för att utdöma påföljder. Den här typen av beslut fattas även av parlamentet, kommunstyrelser, den nationella valnämnden och domstolarna.

Ministerbeslut – i enlighet med avsnitt 94 i konstitutionen kan ministrar utfärda beslut på grundval av och för att efterleva en lag. Ett ministerbeslut rör allmänna bindande föreskrifter för tjänsteutövningen inom ministeriet eller för strukturen och organisation av verksamheten inom statliga organ som verkar under ministeriets behörighet.

Internationella överenskommelser och framför Europeiska unionens lagstiftning – i enlighet med avsnitt 3.1 i konstitutionen är allmänt erkända principer och folkrättsliga regler en oskiljaktig del av det estniska rättssystemet. Enligt avsnitt 123 i konstitutionen kan Estland inte ingå internationella avtal som strider mot konstitutionen. I lagen om ändring av konstitutionen fastställs principen om EU-rättens företräde. Enligt avsnitt 2 i gäller den estniska konstitutionen så länge Estland är medlem av Europeiska unionen, med beaktande av rättigheter och skyldigheter i anslutningsakten. Om estniska lagar eller andra rättsliga instrument står i konflikt med internationella avtal som har ratificerats av parlamentet, gäller bestämmelserna i det internationella avtalet.

Internationella avtal träder i kraft i enlighet med de förfaranden som fastställs i avtalen.

Tillämpningen av utländsk lagstiftning regleras i lagen om internationell privaträtt.

Om en lag, ett internationellt avtal eller en transaktion ska omfattas av en rättsakt, tillämpas den av domstolen oavsett om en framställan om det har gjorts eller ej. Utländska lagar tillämpas i enlighet med tolkning och tillämpning i det berörda landet. Utländsk lag tillämpas inte om detta skulle stå i klar motsättning till de grundläggande principerna i estnisk lagstiftning (allmän ordning). I sådana fall tillämpas estnisk lagstiftning.

Dekret – om det är omöjligt att sammankalla parlamentet kan republikens president, i händelse av akuta nationella behov, utfärda dekret som har kraft av lag (i enlighet med avsnitt 209). Ett sådant dekret måste undertecknas av parlamentets talman och premiärministern. Enligt konstitutionen får presidenten utfärda

  • särskilda dekret om ett brådskande nationellt behov finns och om parlamentet inte kan sammankallas,
  • särskilda undantagstillståndsdekret, vid brådskande nationella behov, då regeringen har utfärdat undantagstillstånd och om det är omöjligt att sammankalla parlamentet eller om det inte finns tid att sammankalla parlamentet.

Ett dekret som har utfärdats av presidenten träder i kraft den tionde dagen efter det att det har offentliggjorts i Estlands officiella tidning, om inte annat fastställs i dekretet.

När parlamentet har sammankallats lägger republikens president dekreten inför parlamentet som sedan omedelbart antar en lag för att godkänna eller upphäva dem. Presidenten får inte använda dekret för att anta, ändra eller upphäva konstitutionen, lagar som avses i avsnitt 104 i konstitutionen eller lagar som fastställer nationella skatter eller statsbudgeten.

Rättsakternas hierarki

Hierarkin mellan skriftliga rättsakter är följande: Konstitutionen, EU-lagstiftningen, internationella avtal, lagar och dekret, förordningar utfärdade av regeringen samt förordningar utfärdade av ministrar. Förutom grundläggande rättsakter så finns det även individuella lagar som utfärdas på grundval av en lag och i hierarkin är dessa placerade under lagar och förordningar. Rättsakter på respektive nivå måste överensstämma med dem på högre nivåer.

Institutionell ram

Institutioner som ansvarar för att anta rättsakter

Den institutionella organisationen i Estland följer principen om maktdelning (avsnitt 4 i konstitutionen).

Den lagstiftande makten innehas av parlamentet (Riigikogu). Parlamentets ledamöter, partigrupper, parlamentets utskott, regeringen och presidenten kan ta initiativ till lagstiftningsförslag i enlighet med avsnitt 103 i konstitutionen. Endast presidenten kan ta initiativ till ändringar i konstitutionen. Parlamentet diskuterar lagstiftningsförslag och avgör om de ska antas eller avvisas.

Parlamentet har rätt att på grundval av ett beslut som har antagits av en majoritet av dess ledamöter lägga fram lagstiftningsförslag till regeringen.

Parlamentet har rätt att ta upp ett lagförslag eller en fråga av nationell betydelse i en folkomröstning. Resultatet av en folkomröstning avgörs genom ett majoritetsbeslut. Lagar som antas genom folkomröstning utfärdas av presidenten. Beslut som antas genom folkomröstning gäller för alla offentliga myndigheter. Om ett lagförslag som har lagts fram i en folkomröstning inte får en majoritet av rösterna, ska presidenten utlysa extra parlamentsval. Frågor som gäller budget, skatter, statens finansiella skyldigheter, ratificering eller uppsägning av internationella avtal, förklaring eller hävande av undantagstillstånd och nationellt försvar får inte tas upp i folkomröstning.

Den verkställande makten ligger hos regeringen. I de flesta fall är det regeringen som lägger fram utkast till lagstiftning för parlamentet. Utkast till lagstiftning läggs fram för regeringen av ministerierna efter ett obligatoriskt samråd mellan ministerierna.

Justitiekanslern och riksrevisorn deltar i regeringsmöten och har rätt att yttra sig. Deras förslag är inte bindande för regeringen men deras rekommendationer och förslag beaktas ofta. Om justitiekanslern och riksrevisorn anser det nödvändigt kan de lägga fram sina förslag direkt till det parlamentsutskott som behandlar lagstiftningsförslaget. I enlighet med avsnitt 139 i konstitutionen ska justitiekanslern analysera alla förslag som läggs fram till honom eller henne om lagändringar, antagandet av nya rättsakter och arbetet i myndighetsorgan och, vid behov, rapportera till parlamentet. Om justitiekanslern finner att en rättsakt som antagits av den lagstiftande församlingen, den verkställande makten eller en lokal myndighet inte är förenlig med konstitutionen eller en lag kan han eller hon föreslå att organet som antog lagen ska se till att den blir förenlig med konstitutionen eller lagen inom 20 dagar. Om lagen inte är ändras så att den blir förenlig med konstitutionen eller lagen inom denna tidsperiod gör justitiekanslern ett förslag till högsta domstolen om att den ska förklaras som ogiltig i enlighet med avsnitt 142 i konstitutionen.

Republikens president utfärdar lagar som har antagits av parlamentet men kan också vägra att göra det. I det senare fallet återsänder presidenten lagen till parlamentet för ny debatt och beslut, tillsammans med sina skäl för avvisandet.

Justitieministeriet offentliggör antagna lagar i Estlands officiella tidning (Riigi Teataja) efter det att republikens president har kungjort dem.

Beslutsprocessen

Lagstiftningsprocessen i parlamentet består av följande steg:

  • Initiativ till lagstiftningsförslag.
  • Behandling av lagstiftningsförslag.
  • Antagande av lagstiftningsförslag.

Initiativ

I enlighet med avsnitt 103 i konstitutionen har republikens regering, parlamentets ledamöter, partigrupper, parlamentsutskott och republikens president rätt att ta initiativ till lagstiftningsförslag. Presidenten kan dock endast ta initiativ till ändringar i konstitutionen. Lagstiftningsförslag måste uppfylla de tekniska krav som har antagits av parlamentet och de lagstiftningsregler och tekniska bestämmelser som har antagits av regeringen. Parlamentet hänvisar lagstiftningsförslaget till det ansvariga parlamentsutskottet.

Granskning av utkast till lagstiftning

Lagstiftningsförslag förbereds för plenarsessioner i parlamentet i ett permanent parlamentsutskott (utskottet för rättsliga frågor, utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för ekonomiska frågor osv.). På förslag av det ansvariga utskottet förs lagstiftningsförslaget upp på dagordningen för en plenarsession i parlamentet.

I enlighet med lagen om parlamentets arbetsordning ska den första behandlingen av ett lagstiftningsförslag ske inom sju plenarveckor efter att det har godtagits. Lagstiftningsförslag debatteras i en plenarsession i parlamentet vid tre tillfällen. Vid den första debatteras de allmänna principerna bakom lagstiftningsförslaget. Om inte det ansvariga utskottet eller någon annan grupp under förhandlingarna föreslår att lagstiftningsförslaget ska avvisas, sätter man punkt för den första behandlingen utan omröstning. Efter den första behandlingen har ledamöterna i parlamentet och parlamentsutskotten och övriga grupper 10 arbetsdagar på sig att lägga fram ändringsförslag. På förslag från det ansvariga utskottet får parlamentets talman ange en annan tidsfrist för att lägga fram ändringsförslag.

Det ansvariga utskottet granskar alla föreslagna ändringar och beslutar om hänsyn ska tas till dem vid utarbetandet av den nya texten i lagstiftningsförslaget. Det ansvariga utskottet utarbetar en ny version av lagstiftningsförslaget, som innehåller alla godtagna ändringar och eventuella ändringar från utskottet, för den andra behandlingen. Det ansvariga utskottet tar fram en motivering till den andra behandlingen. Den ska innehålla information om behandlingen av lagstiftningsförslaget, t.ex. skäl för att godta eller avvisa föreslagna ändringar och ståndpunkter från den person som tog initiativ till eller lämnade in lagstiftningsförslaget, sakkunniga som är involverade i processen och andra personer.

Lagstiftningsförslaget förs upp på dagordningen för en andra behandling på förslag från det ansvariga utskottet. På förslag från parlamentet, det ansvariga utskottet eller den person som initierade lagstiftningsförslaget, kan parlamentet avbryta den andra behandlingen av lagstiftningsförslaget utan omröstning. Om en grupp föreslår att behandlingen ska avbrytas, avgörs det i en omröstning. Om den andra behandlingen av lagstiftningsförslaget avbryts, kan nya ändringar fortfarande lämnas in. Om den andra behandlingen i parlamentet inte avbryts, anses den ha avslutats och lagstiftningsförslaget skickas till en tredje behandling.

Ett utkast till beslut av parlamentet kan gå till omröstning när den andra behandlingen har avslutats.

Det ansvariga utskottet utarbetar den slutliga texten till lagstiftningsförslaget inför den tredje behandlingen och gör språkliga och tekniska förbättringar när andra behandlingen har avslutats. Det ansvariga utskottet kan utarbeta en motivering för den tredje behandlingen för att ge en överblick av de ändringar som gjorts efter den andra behandlingen. Vid den tredje behandlingen av lagstiftningsförslaget sker förhandlingar med uttalanden från representanter för närvarande partigrupper. Vid den tredje behandlingen går lagstiftningsförslaget till en slutlig omröstning.

Antagande

Rättsakter och beslut från parlamentet antas genom omröstning i parlamentet, vilka måste ske genom öppen omröstning. En slutlig omröstning sker under den tredje behandlingen av lagstiftningsförslaget. Antalet ledamöter i parlamentet som krävs för att rösta igenom en lag är fastställt i avsnitt 73 och 104 i konstitutionen:

  • För konstitutionella lagar, dvs., lagar som kräver en absolut majoritet av ledamöterna i parlamentet, ska mer än hälften av de 101 ledamöterna rösta för att lagen ska kunna antas.
  • För vanliga lagar krävs enkel majoritet (fler ledamöter måste rösta för än emot att lagen antas).

Följande typer av lagar får endast antas om en absolut majoritet röstar för dem:

  • Lag om medborgarskap.
  • Lag om parlamentsval.
  • Lag om val av president.
  • Lag om kommunalval.
  • Lag om folkomröstning.
  • Lag om parlamentets arbetsordning.
  • Lag om ersättning till presidenten och parlamentsledamöterna.
  • Lag om Estlands regering.
  • Lag om rättegångsförfaranden mot presidenten och parlamentsledamöter.
  • Lag om minoriteters kulturella autonomi.
  • Lag om statsbudgeten.
  • Lag om Estlands centralbank (Eesti Pank).
  • Lag om den nationella revisionsmyndigheten.
  • Lag om domstolsorganisationen och lag om rättegångsförfaranden.
  • Lagar som gäller utländsk och inhemsk upplåning och statens ägarskyldigheter.
  • Lag om undantagstillstånd.
  • Lag om nationellt försvar i fredstid och lag om nationellt försvar i krigstid.

När en lag eller ett beslut i parlamentet har antagits undertecknas lagen eller beslutet av talmannen, eller vice talmannen som ledde sessionen om talmannen inte var närvarande, senast den femte arbetsdagen efter dess antagande.

Kungörelse

När en lag har antagits sänds den till republikens president för att kungöras. Presidenten kan vägra att kungöra en lag som har antagits av parlamentet och kan, inom 14 dagar från mottagandet av den, tillsammans med en motivering, sända tillbaka den till parlamentet för ny debatt och beslut. Om en lag som har sänts tillbaka av presidenten antas av parlamentet för andra gången utan att ha ändrats, kan presidenten antingen kungöra den, eller föreslå att högsta domstolen ska förklara den vara oförenlig med konstitutionen. Om högsta domstolen finner att lagen är förenlig med konstitutionen, måste presidenten kungöra den.

En lag träder i kraft tio dagar efter det att den har offentliggjorts i Estlands officiella tidning om inte lagen i sig föreskriver något annat.

Offentliggörande av lagstiftning och andra instrument

De viktigaste rättinstrumenten och internationella avtalen publiceras i Estlands officiella tidning (Riigi Teataja). Lagar och förordningar vinner laga kraft först när de har offentliggjorts i den officiella tidningen.

Riigi Teataja är Estlands officiella tidning och den centrala databasen för rättsakter. Sedan den 1 januari 2010 ges den officiella tidningen ut endast på nätet som en officiell publikation online.

Sedan den 1 januari 2011 ges den officiella tidningen ut av justitieministeriet.

Kort beskrivning av innehållet

Den officiella tidningen innehåller lagar och förordningar, internationella avtal, parlamentsbeslut, regeringsbestämmelser och andra viktiga rättsinstrument och dokument (till exempel motiveringar till lagstiftningsförslag).

Huvuddelen av alla rättsakter som har offentliggjorts sedan 1990 finns tillgängliga i officiella tidningen.

Sedan den 1 juni 2002 offentliggörs officiella konsoliderade versioner av lagar, presidentdekret, regeringsförordningar och bestämmelser, ministerförordningar, förordningar från ordföranden för Estlands centralbank och förordningar från den nationella valnämnden i den officiella tidningen. Konsoliderade versioner av parlamentsbeslut började offentliggöras den 1 juni 2010 och konsoliderade versioner av förordningar från kommunala myndigheter i slutet av 2011.

Varje gång något av dessa rättsakter ändras tas en uppdaterad och konsoliderad version fram, som innehåller ändringarna, och publiceras vid samma tidpunkt som den ändrade rättsakten, tillsammans med information om när den kommer att träda i kraft. De konsoliderade texterna är officiella och man kan stödja sig på dem vid rättstillämpningen. De har rättslig verkan.

Alla offentliggjorda rättsakter stämplas elektroniskt när de offentliggörs, och vem som helst kan kontrollera stämplingen, vilket garanterar att de inte har ändrats sedan offentliggörandet. Alla offentliggjorda rättsakter har också en tidsstämpel, som gör att alla försök att ändra dem utan tillstånd kan spåras.

Du kan se de konsoliderade versionerna som är i kraft ett visst datum. Databasen ger också tillgång till eventuella framtida versioner av dessa rättsakter. Varje konsoliderad version är kopplad till föregående och efterföljande versioner. Det gör att du kan förflytta dig i tiden från en konsoliderad version till nästa och vice versa. Därmed går det att jämföra olika konsoliderade versioner av samma rättsakt för att se vilka ändringar som har gjorts.

Via länkarna i de konsoliderade versionerna kan du gå till förordningar som har antagits med stöd i lagen i fråga. På samma sätt kan du gå från dessa förordningar till den lag på grundval av vilken förordningar har antagits.

Till detta kommer även information om förfaranden, inklusive motiveringar (länkar till samrådsdatabasen och förfaranden i parlamentet), länkar till EU-lagstiftning, översättningar och andra kompletterande uppgifter som gör det möjligt att förstå rättsakten.

På webbplatsen kan du söka efter rättspraxis från distriktsdomstolar, regiondomstolar och högsta domstolen. Du kan också hitta uppgifter om när och var en rättegång hölls.

Sammanfattningar och översikter över högsta domstolens avgöranden och alla domar från Europadomstolen offentliggörs också. Sammanfattningarna är korta och du kan göra sökningar i högsta domstolens domar via nyckelord eller hänvisningar till rättsakter. Domar från Europadomstolen kan du söka via artiklar.

Olika nyheter angående lagar och lagstiftning i allmänhet offentliggörs också i officiella tidningen.

Från 2011 har engelska översättningar, gjorda av auktoriserade översättare, tagits fram av justitieministeriet. Den engelska versionen av den officiella tidningens webbplats (Riigi Teataja) startades den 30 oktober 2013. Här finns engelska översättningar av konsoliderade rättsakter. Vid utgången av 2014 kommer uppdaterade översättningar av konsoliderade versioner av alla antagna estniska gällande rättsakter att vara offentliggjorda (med undantag för ändringsrättsakter). Även om översättningarna inte har rättslig verkan, kommer de att uppdateras, och översättningar av ändringar läggs i allmänhet till de konsoliderade texterna innan ändringarna träder i kraft. Varje person som vill ha de senaste översättningarna till sin e-postadress kan skriva in sig via MyRT-tjänsten.

Det finns också en sökfunktion för lagstiftningsförslag där du kan söka efter olika skeden i processen som antagna förslag har genomgått och ännu inte antagna förslag går igenom. Här kan du hitta information om lagstiftningsförfarandena och relevanta handlingar som är kopplade till förslagen. Du kan också begära information om processen när olika rättsakter går från ett steg till ett annat inom processen. Informationen sänds med e-post via Minu RT-tjänsten.

Du har möjlighet att skapa din egen användarportal där du kan sätta ihop en egen samling med rättsakter och länkar, och även be om att få e-post om nya rättsakter och ytterligare information.

Är tillgången till Estlands rättsdatabas kostnadsfri?

Tillgång till Estlands officiella tidning och alla juridiska informationstjänster är gratis.

Fri tillgång till den officiella tidningen ges till alla som är intresserade vid lokala myndigheter och offentliga bibliotek (cirka 600). Det går även att få hjälp med att söka efter särskilda rättsakter. Du får skriva ut upp till 20 sidor gratis.

Historia för Estlands rättsdatabas

Riigi Teataja är det officiella organet för offentliggöranden i Estland. Det har getts ut sedan den 27 november 1918. Offentliggöranden i den officiella tidningen avbröts 1940 och återupptogs 1990.

Offentliggöranden i den officiella tidningen har skett på nätet sedan 1996, och den 1 juni 2002 fick även nätversionen status som ett officiellt offentliggörande.

Sedan den 1 juni 2010 sker offentliggöranden endast på nätet, som en officiell nätversion och sedan dess har inga tryckta versioner getts ut.

I november 2010 introducerades ett nytt mer användarvänligt it-system som erbjuder mer juridisk information. It-systemet har utformats under ledning av regeringskansliet med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Sammanfattningar från avgöranden i högsta domstolen och Europadomstolen, olika nyheter om lagstiftning i allmänhet och information om rättspraxis och rättegångar har funnits på webbplatsen sedan den 20 januari 2012.

En sökfunktion för lagstiftningsförslag infördes i slutet av 2012.

Från och med 2013 offentliggörs konsoliderade uppdateringar av alla förordningar som antas av lokala myndigheter i den officiella tidningen.

Från och med den 24 september 2013 stämplas alla rättsakter digitalt med den utgivande myndighetens stämpel och tidsstämpel när de offentliggörs i den officiella tidningen.

Den engelskspråkiga versionen av den officiella tidningen startades den 30 oktober 2013.

En anslutning till den europeiska databasen N-Lex kommer att inrättas som en del av processen med att utveckla det nya elektroniska systemet för den officiella tidningen.

Senaste uppdatering: 17/03/2017

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Feedback

Använd formuläret nedan för att skicka in dina synpunkter på vår nya webbplats