Företag och mänskliga rättigheter

1. Vilket rättsligt skydd har jag i ert land mot företagsrelaterade människorättskränkningar? Inkluderar detta skydd ersättning?

I artikel 8 i lag 4443/2016 föreskrivs följande: ”1. Vid åsidosättande av principerna om lika behandling i förvaltningsärenden ges skadelidande parter, utöver rättsligt skydd, även skydd enligt artiklarna 24–27 i förvaltningsprocesslagen (lag 2690/1999, serie I, nr 45). 2. Att det förhållande inom ramen för vilket kränkningen begicks har upphört utesluter inte skydd mot åsidosättande av likabehandlingsprincipen. 3. Juridiska enheter, sammanslutningar eller organisationer, inklusive arbetsmarknadens parter och fackföreningar, som – bland annat – har som mål att säkerställa efterlevnad av principen om lika behandling oavsett ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, härkomst, religiös eller annan övertygelse, funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom, ålder, familjestatus eller social status, sexuell läggning, könsidentitet eller könsegenskaper, får företräda skadelidande parter inför domstolar, förvaltningsmyndigheter eller förvaltningsorgan, förutsatt att den berörda parten har gett sitt förhandsgodkännande i en notariehandling, när så krävs, eller i en privat handling med en bestyrkt underskrift.”

Enligt artikel 11 i samma lag, som har rubriken ”Påföljder”, gäller dessutom följande: ”1. En person som vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster bryter mot denna lags förbud mot diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, härkomst, religiös eller annan övertygelse, funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom, ålder, familjestatus eller social status, sexuell läggning, könsidentitet eller könsegenskaper, straffas med fängelse i mellan sex (6) månader och tre (3) år och böter på mellan ett tusen (1 000) och fem tusen (5 000) euro. Vid de gärningar som avses i denna punkt väcks åtal på eget initiativ (ex officio). 2. Varje form av diskriminering – i strid med bestämmelserna i denna del – på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, härkomst, religiös eller annan övertygelse, funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom, ålder, familjestatus eller social status, sexuell läggning, könsidentitet eller könsegenskaper – som en arbetsgivare gör sig skyldig till i något skede av en persons tillträde till arbetsmarknaden och sysselsättning, vid ingåendet av eller vägran att ingå ett anställningsförhållande, eller under dess varaktighet, giltighet, utveckling eller upphörande, utgör en överträdelse av arbetsrätten och leder till att den grekiska arbetsinspektionen (SEPE) utdömer administrativa böter enligt artikel 24 i lag 3996/2011 (serie I, nr 170).”

Vid brott mot principen om lika behandling grundat på ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung, härkomst, religiös eller annan övertygelse, funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom, ålder, familjestatus eller social status, sexuell läggning, könsidentitet eller könsegenskaper, ligger bevisbördan på motparten eller förvaltningsmyndigheten, och dessa är således skyldiga att styrka att det inte har förekommit några brott mot denna princip. Den skadelidande parten har också ett allmänt skydd mot uppsägning eller negativ behandling som reaktion på ett klagomål eller begäran om rättsligt skydd.

2. Finns det särskilda bestämmelser för grova människorättskränkningar? Gäller dessa bestämmelser miljöbrott eller allvarlig arbetskraftsexploatering?

I artikel 78 i i lag 4052/2012 föreskrivs följande: ”Särskilt exploaterande arbetsförhållanden innebär arbetsförhållanden, inklusive sådana som följer av könsbaserad eller annan diskriminering, som är väsentligt mycket sämre än anställningsvillkoren för lagligt anställda arbetstagare och som t.ex. påverkar arbetstagares hälsa och säkerhet samt kränker den mänskliga värdigheten”. I artikel 89.3 föreskrivs följande: ”I händelse av olaglig anställning av en minderårig tredjelandsmedborgare utan medföljande vuxen ska behörigt åklagarkontor vidta de åtgärder som krävs för att fastställa barnets identitet och nationalitet, och för att fastställa huruvida det rör sig om ett ensamkommande barn. Åklagarkontoret ska göra allt det kan för att snabbt lokalisera barnets familj och vidta alla åtgärder som behövs för att se till att det tilldelas ett juridiskt ombud, och i förekommande fall ett målsägandebiträde i en brottmålsprocess. Behörig åklagare för minderåriga, eller om sådan saknas, behörig åklagare vid förstainstansdomstolen, får – om den minderåriges familj inte har lokaliserats eller om åklagaren finner att repatriering för närvarande inte ligger i den minderåriges bästa – förordna att alla lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa skyddet av den minderårige till dess domstolen har utfärdat ett beslut. I så fall ska åklagaren inom 30 dagar inge en begäran om utnämning av en förmyndare, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 1532, 1534 och 1592 i civillagen. 4. Om dessa personer saknar tillräckliga resurser och om behörig åklagare vid förstainstansdomstolen anser att det är nödvändigt, ska dessa personer garanteras skäliga levnadsförhållanden. 5. De behöriga åklagarkontoren, de rättsliga myndigheterna och polismyndigheterna ansvarar för, och ska prioritera, skyddet av ovannämnda offer, i enlighet med relevanta bestämmelser, tillhandahållandet av översättning och tolkning till dessa personer om de inte talar grekiska, information till dessa personer om deras lagstadgade rättigheter och de tjänster som de kan utnyttja, och om eventuell rättshjälp som de kan få.”

3. Jag har utsatts för människorättskränkningar utanför EU till följd av ett europeiskt transnationellt företags verksamhet. Kan jag vända mig till domstolarna i ert land om jag inte är EU-medborgare eller inte bor i EU? Under vilka villkor kan jag göra gällande att mina rättigheter har kränkts? Var hittar jag mer information?

Det finns inte någon sådan möjlighet.

4. Kan ombudsmannainstitutioner, jämställdhetsorgan eller nationella människorättsinstitutioner ge stöd åt offer för företagsrelaterade människorättskränkningar som begåtts av europeiska transnationella företag utanför EU? Kan dessa organ utreda mitt ärende om jag inte är EU-medborgare eller inte bor i EU? Finns det några andra offentliga organ (t.ex. arbets- eller miljöinspektioner) i ert land som kan utreda ärendet? Var hittar jag information om mina rättigheter?

Det finns inte någon sådan möjlighet.

5. Har ert land ålagt europeiska transnationella företag att införa klagomålsmekanismer eller medlingstjänster för kränkningar till följd av företagens affärsverksamhet? Gäller dessa skyldigheter även kränkningar som skett utanför EU? Vem ansvarar för övervakningen av dessa verksamheter i ert land? Går det att få tillgång till offentliga rapporter med information om hur systemet fungerar?

Grekland har inte ålagt europeiska transnationella företag att införa klagomålsmekanismer eller medlingstjänster för kränkningar till följd av företagens affärsverksamhet.

6. Har jag särskilda rättigheter om jag är ett sårbart offer som begär gottgörelse för företagsrelaterade människorättskränkningar? Kan jag få rättshjälp och i så fall på vilka villkor? Vilka kostnader täcks av rättshjälpen? Har jag samma rätt till rättshjälp även om jag inte är EU-medborgare eller inte bor i EU?

I artikel 78 i i lag 4052/2012 föreskrivs följande: ”Särskilt exploaterande arbetsförhållanden innebär arbetsförhållanden, inklusive sådana som följer av könsbaserad eller annan diskriminering, som är väsentligt mycket sämre än anställningsvillkoren för lagligt anställda arbetstagare och som t.ex. påverkar arbetstagares hälsa och säkerhet samt kränker den mänskliga värdigheten”. I artikel 89.3 föreskrivs följande: ”I händelse av olaglig anställning av en minderårig tredjelandsmedborgare utan medföljande vuxen ska behörigt åklagarkontor vidta de åtgärder som krävs för att fastställa barnets identitet och nationalitet, och för att fastställa huruvida det rör sig om ett ensamkommande barn. Åklagarkontoret ska göra allt det kan för att snabbt lokalisera barnets familj och vidta alla åtgärder som behövs för att se till att det tilldelas ett juridiskt ombud, och i förekommande fall ett målsägandebiträde i en brottmålsprocess. Behörig åklagare för minderåriga, eller om sådan saknas, behörig åklagare vid förstainstansdomstolen, får – om den minderåriges familj inte har lokaliserats eller om åklagaren finner att repatriering för närvarande inte ligger barnets bästa – förordna att alla lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa skyddet av den minderårige till dess domstolen har utfärdat ett beslut. I så fall ska åklagaren inom 30 dagar inge en begäran om utnämning av en förmyndare, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 1532, 1534 och 1592 i civillagen. 4. Om dessa personer saknar tillräckliga resurser och om behörig åklagare vid förstainstansdomstolen anser att det är nödvändigt, ska dessa personer garanteras skäliga levnadsförhållanden. 5. De behöriga åklagarkontoren, de rättsliga myndigheterna och polismyndigheterna ansvarar för, och ska prioritera, skyddet av ovannämnda offer, i enlighet med relevanta bestämmelser, tillhandahållandet av översättning och tolkning till dessa personer om de inte talar grekiska, information till dessa personer om deras lagstadgade rättigheter och de tjänster som de kan utnyttja, och om eventuell rättshjälp som de kan få.”

Enligt bestämmelserna i lag 3226/2004 får rättshjälp beviljas EU-medborgare med låg inkomst samt tredjelandsmedborgare och statslösa personer med låg inkomst om de har hemvist eller stadigvarande vistas i EU. Rättshjälp kan inte beviljas tredjelandsmedborgare och statslösa personer om dessa inte har hemvist eller stadigvarande vistas i EU.

Den rättshjälp som tillhandahålls innebär undantag från skyldigheten att betala hela eller en del av rättegångskostnaderna och, på specifik begäran, tilldelning av en advokat, notarie och exekutionstjänsteman med uppdrag att försvara rättshjälpsmottagaren, företräda honom eller henne i domstol och bistå honom eller henne på det sätt som behövs för att vidta nödvändiga åtgärder.