Hitta information per region
Ersättning kan endast beviljas offer för uppsåtliga våldsbrott. Detta är brott som gärningsmannen begår med uppsåt och där någon typ av våld används för att attackera en persons liv och hälsa (brott mot liv och hälsa, såsom mord, dråp eller misshandel) eller för att kränka en persons sexuella integritet (sexualbrott).
Ett annat villkor som anges i strafflagen är att brotten ska medföra fängelse i minst ett år. Ersättning kan med andra ord inte beviljas för brott av ekonomisk karaktär.
Du har inte rätt till ersättning för småskador (t.ex. skrubbsår, blåmärken) eller för andra typer av fysiska skador som endast syns under en begränsad tid, eller som endast tillfälligt och i ringa grad påverkar din hälsa.
Ersättning kan beviljas om en fysisk skada anses utgöra åtminstone en lättare personskada (t.ex. mjukvävnadssår som måste sys, mindre frakturer, mindre urledvridningar och stukningar, mindre bristningar i trumhinnan, hjärnskakningar med mycket kort medvetslöshet, förlust av en eller två tänder, förlust av en fingerled).
Ja, ersättning för psykiskt lidande till följd av att en närstående har avlidit kan även ges till efterlevande, dvs. personer som försörjdes av eller hade rätt att försörjas av det avlidna brottsoffret (särskilt minderåriga barn och barn under 26 år som bedriver heltidsstudier, en make/maka eller ogift partner som saknade försörjningsmedel eller som var arbetslös av anledningar som inte var deras eget fel, om de inte har eller kan förvärva tillräckliga medel för att klara sin försörjning).
Nej.
Nej. Det formella kravet för att beviljas ersättning är att sökanden är slovensk medborgare eller medborgare i en annan EU-medlemsstat.
Nej. För att kunna ansöka om ersättning måste brottet ha begåtts på slovenskt territorium, eller på ett slovenskt fartyg eller flygplan, oavsett var detta befann sig när brottet begicks.
Ja, handlingen måste ha registrerats av eller anmälts till den behöriga myndigheten (polisen eller åklagarmyndigheten) och behandlats som ett brott (och inte t.ex. som en mindre förseelse), och det måste finnas skälig misstanke om att ett brott har begåtts (brottsanmälan har lämnats till åklagare).
Nej, men det måste finnas skälig misstanke om att brottet har begåtts. Detta innebär i regel att du åtminstone måste ha anmält brottet. Efter att ha slutfört sin brottsutredning överlämnar polisen anmälan till åklagarmyndigheten.
Huvudregeln är att beviljandet av ersättning i så fall grundas på den lagakraftvunna och verkställbara dom i vilken brottsoffret beviljades ersättning. En sådan dom kan redan ha meddelats i ett brottmål (beslut om ett civilrättslig anspråk inom ramen för brottmålsprocessen) eller i ett tvistemål (beslut om en civilrättslig talan). Ytterligare ett villkor är att den verkställighet (indrivning av ersättningsbeloppet) som grundas på denna dom misslyckades eller överhuvudtaget inte är möjlig (gärningsmannen äger ingen egendom, det går inte att driva in egendomen).
I följande undantagsfall är det dock inte nödvändigt att först kräva ersättning av gärningsmannen:
– Om ett brottsoffer tillhör en av de särskilt skyddade grupperna – barn, offer för våld i hemmet, personer med funktionsnedsättning, medborgare i en annan EU-medlemsstat (i gränsöverskridande fall).
– Om gärningsmannen fortfarande är okänd (tre månader efter att brottet registrerades eller anmäldes, och inte har identifierats före ersättningskommitténs beslut) eller om gärningsmannen inte kan åtalas (t.ex. om gärningsmannen har avlidit eller är yngre än 14 år och inte kan hållas straffrättsligt ansvarig).
Om gärningsmannen fortfarande är okänd (tre månader efter att brottet registrerades eller anmäldes, och inte har identifierats före kommitténs beslut) får brottsoffret ansöka om ersättning.
Huvudregeln är att gärningsmannen måste ha fällts för brottet när ersättning begärs med stöd av en exekutionstitel – en dom (i ett brott- eller tvistemål) i vilken brottsoffret beviljades ersättning, men där brottsoffret inte kan driva in ersättningen från gärningsmannen (verkställigheten har inte lyckats eller är inte möjlig).
Om ett brottsoffer har en särskild ställning (barn, personer med funktionsnedsättning eller offer för våld i hemmet och offer i gränsöverskridande fall – medborgare i andra EU-medlemsstater) behöver gärningsmannen inte ha fällts för brottet för att brottsoffret ska kunna ansöka om ersättning.
Ja, det finns två tidsfrister för ansökningar om ersättning.
När det rör sig om en okänd gärningsman eller särskilt skyddade grupper (barn, offer för våld i hemmet, personer med funktionsnedsättning, medborgare i andra EU-medlemsstater) är fristen för att ansöka om ersättning sex månader från dagen för brottet.
I övriga fall där ersättning först måste krävas av gärningsmannen är fristen för att inge ansökan tre månader från dagen för mottagandet av beslutet eller underrättelsen om att verkställigheten misslyckades. Om verkställighet inte begärdes är tidsfristen tre månader från erhållandet av informationen att verkställighet inte är möjlig.
Täcker ersättningen till exempel:
a) För brottsoffret:
– Materiell (icke-psykisk) skada:
– Psykisk (ideell) skada:
– Materiell (icke-psykisk) skada:
– Psykisk skada:
– Materiell (icke-psykisk) skada:
– Psykisk (ideell) skada:
– Materiell (icke-psykisk) skada:
– Psykisk skada:
Ersättning betalas som regel ut i en klumpsumma, såvida det inte är nödvändigt att fastställa framtida villkor för beviljandet av ersättning för vissa perioder (t.ex. under den tid ett barn bedriver heltidsstudier).
Vid beslut om storleken på ersättningen tas hänsyn till sökandens agerande vid och efter brottstillfället, och i vilken mån han eller hon bidrog till skadan och skadans omfattning. Ersättningen kan minskas i proportion till hur stor del av skadan som brottsoffret själv bidrog till. Alternativt kan ansökan om ersättning avslås.
Det görs ingen kontroll av huruvida sökanden finns i belastningsregistret. Om brottsoffret inte samarbetar i ersättningsförfarandet kan detta emellertid i viss fall leda till att det inte går att fastställa vissa faktiska omständigheter som är av betydelse för att fastställa huruvida brottsoffret har rätt till ersättning. Detta kan medföra att villkoren för att vara berättigad till ersättning inte uppfylls. Om sökanden inte följer myndighetens uppmaningar att komplettera ersättningsansökan kan ansökan avslås som ofullständig.
Brottsoffrets ekonomiska situation kontrolleras inte och påverkar därför inte möjligheten att få ersättning och/eller storleken på ersättningsbeloppet.
Ja, ersättningen minskas med andra ersättningar, gottgörelser eller betalningar som sökanden av andra anledningar erhåller för samma typ av skada.
Vid fysiskt och psykiskt lidande tas hänsyn till det högsta lagstadgade ersättningsbeloppet för varje typ av skada, och ersättningen fastställs i enlighet med dessa gränser och i förhållande till skadans svårighetsgrad eller typen av skada.
När det gäller fysiskt lidande finns det särskilda regler för varje skadekategori och ett lagstadgat lägsta respektive högsta ersättningsbelopp tillämpas för dessa kategorier, nämligen 50–500 euro för mindre skador, 100–1 000 euro för medelsvåra skador, 250–2 500 euro för svåra skador, 500–5 000 euro för mycket svåra skador och 1 000–10 000 euro för extremt svåra skador.
För andra typer av skador hänvisas till annan lagstiftning. Ersättning av sjukvårdskostnader medges med det belopp som sökanden beroende på omständigheterna hade haft rätt till inom ramen för den obligatoriska sjukförsäkringen enligt den slovenska lagstiftningen. Ersättning på grund av förlust av underhåll medges det avlidna brottsoffrets efterlevande i den omfattning som fastställs i den slovenska lagstiftningen om pensions- och invaliditetsförsäkring i samband med efterlevandepension.
Ja. För fysiskt lidande är det lägsta beloppet 50 euro och det högsta beloppet 10 000 euro, och för psykiskt lidande är det högsta beloppet 10 000 euro.
Ersättning för psykiskt lidande på grund av förlust av en närstående kan beviljas alla anhöriga till en avliden. Det högsta belopp som kan tilldelas är 10 000 euro.
Nej. Ersättningsbeloppet kan anges i ansökningsformuläret men detta är inget lagstadgat krav.
Ja. Enligt lag minskas den ersättning som fastställts för varje typ av skada med andra ersättningar, gottgörelser eller betalningar som sökanden av andra anledningar erhåller för samma typ av skada.
Nej.
I lagen sägs inget om sådan förändringar av omständigheterna.
Enligt lag måste ansökan styrkas med följande handlingar:
Om en sökande ansöker om ersättning efter att inte ha kunnat driva in den från gärningsmannen måste även följande handlingar bifogas:
Myndigheten kan begära in ytterligare bevisning för att fastställa huruvida villkoren för att beviljas ersättning är uppfyllda.
Nej. Ingen avgift tas ut för ansökningar, handlingar och beslut i ersättningsförfaranden enligt denna lag.
Kommittén för beslut om ersättning till brottsoffer (Komisija Vlade Republike Slovenije za odločanje o odškodnini žrtvam kaznivih dejanj, nedan kallad kommittén).
Till justitieministeriet (Ministrstvo za pravosodje), Župančičeva 3, 1000 Ljubljana.
Nej.
Den lagstadgade fristen för att utfärda ett beslut är tre månader från mottagandet av en fullständig ansökan. I regel pågår det faktiska förfarandet i mindre än ett halvår, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Kommitténs beslut kan överklagas genom att väcka en förvaltningsrättslig talan vid Sloveniens förvaltningsdomstol.
På justitieministeriets webbplats:
Den engelska versionen av webbplatsen:
Du kan även få information genom att skriva eller ringa till
Ministrstvo za pravosodje
Direktorat za kaznovalno pravo in človekove pravice
Sektor za popravo krivic in podporo žrtvam kaznivih dejanj
Župančičeva 3, 1000 Ljubljana
Tfn: +386 1 369 5442
E-post: gp.mp@gov.si
Polisen är enligt lag skyldig att tillhandahålla grundläggande information om hur personer kan utöva sina rättigheter. Även andra organ som kommer i kontakt med brottsoffer känner vanligtvis till dessa rättigheter och tillhandahåller denna information (socialtjänstkontor, frivilligorganisationer som ger brottsofferstöd).
Se ovan.
Det går inte att få kostnadsfri rättshjälp i dessa fall.
Enligt reglerna för allmänna administrativa förfaranden måste ansvarig tjänsteman emellertid respektera principen om att sökandens rättigheter ska skyddas. Tjänstemannen måste därför ge sökanden möjlighet att utöva sina rättigheter, uppmärksamma dem på detta, uppmana dem att fylla i ansökan och ge förklaringar. Samtidigt måste tjänstemannen se till att sökandens okunnighet eller okunskap inte skadar hans eller hennes rättigheter.
Ja, vissa frivilligorganisationer erbjuder brottsoffer hjälp med att hävda sina rättigheter (t.ex. Organisationen för ickevåldskommunikation (Društvo za nenasilno komunikacijo)).
Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.