Anpassning av sakrätter

Spanien
Innehåll inlagt av
European Judicial Network
Det europeiska rättsliga nätverket (på privaträttens område)

1 Vilka sakrätter kan uppkomma med anledning av arv, enligt denna medlemsstats lagstiftning?

Sakrätter överförs vid dödsfall om den avlidne är rättshavare och dessa rättigheter inte upphävs vid dödsfall. Sakrätter omfattar äganderätt, servitut (tillsammans med rättigheter för den härskande fastigheten) och säkerhetsrätter (hypotek, tillsammans med säkrad kredit). Nyttjanderätter upphör dock när nyttjanderättshavaren avlider (artikel 513.1 i den spanska civillagen [Código Civil]).

Arvsskiftet kan ge upphov till nya sakrätter, antingen till följd av den avlidnes önskemål (t.ex. gåvor, användar- eller borätter, skapandet av ett servitut) eller till följd av lagbestämmelser (laglig nyttjanderätt som enligt lag tillkommer en make/maka vid ett arvskifte med eller utan testamente).

2 Antecknas dessa sakrätter i register över rätter i fast och lös egendom och, om ja, är registreringen obligatorisk? I vilka register antecknas de och hur ser registreringskraven och registreringsförfarandet ut?

Registrering är inte obligatorisk, dvs. lagen kräver inte detta för att rätten ska erhållas (med undantag för hypotek). Eftersom införande i registret skyddar den part vars rätt har registrerats ansöker rättshavaren emellertid vanligtvis om registrering.

Arvshandlingar kan vara ett testamente, ett arvsavtal, en förklaring om arvingar utan testamente eller ett europeiskt arvsintyg (artikel 14 i den spanska hypotekslagen [Ley Hipotecaria]). Även om en sådan handling i regel ger en person ställning som arvinge eller testamentstagare är det emellertid inte möjligt att omedelbart omregistrera en rätt som tidigare har varit registrerad i den avlidnes namn. Tilldelningen av rätten till en viss bestämd egendom vid fördelningen av kvarlåtenskapen måste ske med alla arvingars medgivande (och inför en notarie för att kunna registreras). Om samtliga arvingar inte kan enas måste frågan avgöras i domstol.

Innan arvsskiftet har genomförts kan en arvinge endast begära att en anteckning ska göras i registret om att de har rätt till en viss registrerad del av arvet, så att tredje man är medveten om denna rättighet.

Enligt lagen tilldelas en testamentstagare rätten till en viss bestämd egendom när rättshavaren avlider (artikel 882 i civillagen), men testamentstagaren kan inte själv ta egendomen i besittning (artikel 885 i civillagen) om inte den avlidne har gett sitt tillstånd till detta. Enligt lagen har testamentstagaren rätt att begära att arvingen överför rätten till en viss bestämd egendom till honom eller henne och det är denna notariehandling som får registreras. Om arvingen vägrar att överföra en viss bestämd egendom måste testamentstagaren väcka talan i domstol.

Det finns undantag till fördelningen av kvarlåtenskapen efter ett dödsfall, dvs. om testatorns fördelning var ett förväntat arv eller om det bara finns en arvinge i testamentet.

Innan en egendom kan registreras är det också nödvändigt att inge relevant deklaration till skattemyndigheten så att skatterna för överlåtelse av egendom kan betalas.

3 Vilka verkningar får registrering av sakrätter?

Registreringen får till effekt att arvingen till en äganderätt anses vara den lagliga innehavaren av denna rätt, att han eller hon får förfoga över den och att han eller hon åtnjuter samma skydd som den ursprungliga innehavaren mot andra tänkbara arvingar som inte har registrerat sina rättigheter.

4 Finns särskilda regler och förfaranden så att en persons sakrätt, enligt den lag som är tillämplig på arvet, anpassas till lagstiftningen i den medlemsstat där den åberopas, i det fall denna typ av sakrätt är okänd där?

I artikel 61 i lag 29/2015 om internationellt rättsligt samarbete föreskrivs följande:

”1. Om ett beslut eller en utländsk officiell handling förordnar åtgärder eller införlivar rättigheter som inte erkänns i spansk rätt, ska registratorn i möjligaste mån anpassa dem till en åtgärd eller rättighet som fastställs eller erkänns i spansk rätt och som har liknande verkan eller ett liknande syfte eller intresse, så länge verkningarna av att anpassa dem inte sträcker sig längre än vad de hade gjort enligt ursprungslandets lag. Innan registratorerna registrerar en rätt informerar de rättshavarna om den rätt eller åtgärd som måste anpassas.

2. Envar berörd part kan överklaga anpassningen av en sakrätt eller åtgärd till domstol.”

Senaste uppdatering: 16/10/2023

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.