Skilsmässa och hemskillnad

Tyskland
Innehåll inlagt av
European Judicial Network
Det europeiska rättsliga nätverket (på privaträttens område)

1 Vilka krav måste vara uppfyllda för att makarna ska kunna få en dom på äktenskapsskillnad?

Enligt § 1564 första meningen i civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, BGB) kan äktenskapsskillnad (dvs. skilsmässa) endast komma till stånd genom dom efter ansökan av den ena eller båda makarna.

En förutsättning för äktenskapsskillnad är att djup och varaktig söndring råder i äktenskapet (§ 1565.1 första meningen BGB). Härvid rör det sig om det rådande tillståndet i äktenskapet och om en framtidsprognos. Enligt lagstiftaren ska djup och varaktig söndring anses råda i äktenskapet i följande fall:

  • djup och varaktig söndring anses råda i äktenskapet om makarna inte längre bor ihop och det inte kan förväntas att samboendet återupptas (§ 1565.1 andra meningen BGB).
  • Enligt § 1566 BGB anses djup och varaktig söndring vara för handen om makarna har levt åtskilda en viss tid och om
  • båda gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad och redan har levt åtskilda i ett år, eller
  • den ena maken ansöker om äktenskapsskillnad och den andra maken samtycker, och makarna redan har levt åtskilda i ett år, eller
  • den ena maken ansöker om äktenskapsskillnad och den andra maken inte samtycker, men makarna redan har levt åtskilda i tre år.
  • Om makarna inte har levt åtskilda i ett år kan äktenskapsskillnad endast beviljas i ett fåtal fall, exempelvis om fortsatt äktenskap ter sig orimligt för sökanden på grund av den andra makens personliga beteende (t.ex. vid fysiskt våld från den andra maken) (§ 1565.2 BGB).

2 På vilka grunder kan man få äktenskapsskillnad?

Den enda grunden för äktenskapsskillnad enligt tysk lag är att djup och varaktig söndring råder mellan makarna. Det tas inte ställning till om någon av makarna kan anses bära skuld för den uppkomna situationen.

3 Vilka rättsliga konsekvenser får en äktenskapsskillnad när det gäller

3.1 makarnas personliga förhållanden (t.ex. i fråga om efternamn),

Vid en äktenskapsskillnad behåller makarna det efternamn som de valde vid äktenskapets ingående. Genom ansökan till folkbokföringsregistret kan frånskilda makar återta sitt födelsenamn eller det namn som de använde före äktenskapet, alternativt välja att fortsätta använda sitt namn som gift men placera födelsenamnet eller det namn som de använde före äktenskapet före eller efter detta (§ 1355.5 BGB).

3.2 fördelningen av makarnas egendom,

3.2.1 Delning av bostad och bohag:

Enligt §§ 1568a och 1568b BGB gäller i princip följande i fråga om den gemensamma bostaden och bodelning efter äktenskapsskillnad: den make som är mest beroende av att använda bostaden eller bohaget kan begära tilldelning av bostaden eller bohaget från den andra maken. Hänsyn ska tas till båda makarnas omständigheter och barnens bästa ska sättas i främsta rummet.

Om makarna hyr sin bostad övertar den make som får bo kvar hyreskontraktet – oavsett om bostaden tidigare hyrdes av båda makarna eller endast en av dem.

Om makarna äger sin bostad gäller följande:

  • Om endast en av makarna står som ägare till den tidigare bostaden har den andra maken endast i undantagsfall rätt att nyttja bostaden, särskilt om detta är nödvändigt för att undvika oskäliga svårigheter, se § 1568a.2 BGB.
  • Om makarna äger bostaden gemensamt gäller principen i första stycket.

I båda fallen har både den make som har tilldelats bostaden och den make som inte längre får nyttja bostaden rätt att kräva att ett hyreskontrakt ingås mellan dem och att en normal hyra för orten i fråga fastställs.

Vad gäller bohaget är det viktigt att skilja mellan föremål som makarna äger gemensamt och föremål som endast tillhör en av dem:

  • Om makarna äger föremål gemensamt gäller principerna i första stycket även här. Den make som tvingas avstå en del av bohaget kan begära skälig ersättning för detta.
  • Den andra maken har ingen rätt till de delar av bohaget som endast tillhör en av dem.

3.2.2 Utjämningsanspråk:

Om makarna omfattas av det tyska giftorättssystemet och inte kan enas om hur deras tillgångar ska delas upp vid en skilsmässa kan ökningen av tillgångarnas värde på begäran av en av makarna utjämnas i en separat rättsprocess (§ 1372 ff. BGB). Detta sker på följande sätt:

Beräkningen utgår från värdet på varje makes tillgångar när äktenskapet ingicks (ursprungliga tillgångar, § 1374 BGB) och när det upphörde (slutliga tillgångar, § 1375 BGB). Tillgångar som ärvts eller getts som gåva till en av makarna under äktenskapet ska påföras den makens ursprungliga tillgångar. Beräkningen av de slutliga tillgångarna grundas på den dag begäran om äktenskapsskillnad delgavs den andra maken. Värdeökningen är lika med hur mycket de slutliga tillgångarna överstiger de ursprungliga tillgångarna (§ 1373 BGB). Den person med lägst värdeökning har rätt till halva skillnaden i värde jämfört med den andra personens värdeökning (utjämningsanspråk) (§ 1378.1 BGB). Anspråket på utjämning av värdeökningen medför att en summa pengar måste betalas. Den person som har rätt till utjämning kan i regel inte begära överlåtelse av specifika tillgångar som tillhör den person som ålagts att betala utjämningsanspråket. I undantagsfall kan emellertid familjedomstolen (Familiengericht) även överlåta enskilda tillgångar (§ 1383 BGB). En sådan överlåtelse är dock endast möjlig om

  • den är skälig för den person som är skyldig att betala utjämningsanspråket och
  • den innebär att den person som har rätt till utjämning undviker att drabbas av en stor orättvisa, om en utjämning av värdeökningen i form av kontant betalning skulle leda till en sådan.

Värdet på de tillgångar som överlåtits kvittas mot utjämningsanspråket.

I stället för giftorättssystemet kan makarna enligt tysk lag även välja bodelning genom notariehandling (§ 1414 BGB), egendomsgemenskap (§§ 1415–1518 BGB) eller det alternativa systemet med gemensam värdeökning (§ 1519 BGB).

3.2.3 Följder rörande makarnas pensionsrättigheter

Pensionsrättigheter som makarna har förvärvat under äktenskapet (t.ex. rättigheter som följer av ett lagstadgat pensionsförsäkringssystem, en tjänstepension eller privata pensions- och invaliditetsförsäkringar) ska delas lika vid äktenskapsskillnad. På så sätt ser man både till att de rättigheter som makarna har förvärvat under äktenskapet delas lika mellan dem och att varje make erhåller egna pensionsrättigheter.

3.3 makarnas gemensamma, underåriga barn,

3.3.1 Föräldraansvar

Om föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnen före äktenskapsskillnaden fortsätter denna efter äktenskapsskillnaden. Förutsatt att det inte inkräktar på hänsynen till barnets bästa tar familjedomstolen endast ställning till vårdnadsfrågan om någon av föräldrarna ansöker om att ensam tilldelas vårdnaden eller en del av vårdnaden. En sådan ansökan ska bifallas om den andra föräldern samtycker och barnet, förutsatt att det är minst 14 år, inte har några invändningar eller det förmodas vara bäst för barnet att sökanden ges ensam vårdnad (§ 1671.1 BGB). I tysk rätt är utgångspunkten att umgänge med båda föräldrarna i regel är bäst för barnet. Barnet har därför rätt till umgänge med båda föräldrarna samtidigt som båda föräldrarna har både rätt och skyldighet till umgänge med barnet (§ 1684.1 BGB). Detta gäller oavsett vem som har tilldelats vårdnaden.

3.3.2 Anspråk om underhåll

Föräldrar är underhållsskyldiga gentemot sina barn (§ 1601 BGB). Barn har rätt till underhållsbidrag om de inte kan försörja sig själva (§ 1602 BGB). Föräldrarnas underhållsskyldighet är beroende av deras betalningsförmåga (§ 1603 BGB). Vad gäller underhållsskyldigheten ställs särskilda krav på föräldrarnas betalningsförmåga. Man tar nämligen inte bara tar hänsyn till den aktuella inkomsten utan även till vilken inkomst som kan uppnås (§ 1603.2 BGB). Enligt huvudregeln ska föräldrarna uppfylla sin underhållsskyldighet gentemot barnen i förhållande till sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden. En förälder som bor tillsammans med barnet uppfyller dock i regel sin underhållsskyldighet genom att vårda och uppfostra barnet (§ 1606.3 BGB). Efter en skilsmässa är det därför i regel endast den förälder som barnet inte bor hos som är skyldig att betala underhållsbidrag.

Underhållsskyldigheten gentemot barnet omfattar de totala levnadsomkostnaderna, däribland kostnaderna för en lämplig utbildning (§ 1610 BGB).

3.4 underhållsskyldighet mot den andra maken?

Frånskilda makar måste försörja sig själva efter en äktenskapsskillnad (§ 1569 BGB). De måste därför ha en lämplig avlönad anställning (§ 1574.1 BGB). Om så är nödvändigt för att få en lämplig avlönad anställning och om det kan förväntas att utbildningen fullföljs måste de emellertid utbilda, vidareutbilda eller omskola sig (§ 1574.3 BGB).

Som frånskild har man dock rätt till underhåll

  • så länge och i den utsträckning som det inte kan förväntas att man innehar en avlönad anställning på grund av att man vårdar ett gemensamt barn (§ 1570 BGB) eller på grund av att man till följd av sjukdom eller annat men eller på grund av bristande fysisk eller psykisk kapacitet är oförmögen att arbeta (§ 1572 BGB),
  • så länge och i den utsträckning som man av åldersskäl vid en viss tidpunkt, särskilt vid tidpunkten för äktenskapsskillnaden eller när vårdnaden eller uppfostran av gemensamma barn upphör, inte kan förväntas inneha en avlönad anställning (§ 1571 BGB),
  • så länge och i den utsträckning som den frånskilda maken utbildar, vidareutbildar eller omskolar sig för att kompensera för luckor i sin utbildning eller nackdelar som har uppstått på grund av äktenskapet; detta förutsätter att man påbörjar utbildningen, vidareutbildningen eller omskolningen så snart som möjligt, för att kunna söka sig en lämplig avlönad anställning som ger en varaktig möjlighet till försörjning samt att det kan förväntas att utbildningen fullföljs (§ 1575 BGB),
  • så länge och i den utsträckning som man inte kunnat finna någon lämplig avlönad anställning efter äktenskapsskillnaden (§ 1573.1 BGB),
  • så länge och i den utsträckning som det av andra tungt vägande skäl inte kan förväntas att man ska kunna finna en avlönad anställning och det med hänsyn till båda makarnas intressen skulle vara synnerligen orimligt att neka underhåll (§ 1576 BGB), samt
  • i den utsträckning som en lämplig avlönad anställning inte är tillräcklig för att täcka underhållsbehovet (§ 1573.2 BGB).

Underhållsbidragets storlek är beroende av de levnadsvillkor som makarna levt under i äktenskapet och omfattar även kostnaderna för en lämplig försäkring för sjukdom och sjukvård samt i vissa fall även ålder och nedsatt förvärvsarbetsförmåga (§ 1578 BGB). Om den av makarna som är underhållsskyldig på grund av sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden och med hänsyn till sina övriga skyldigheter inte kan uppfylla sin underhållsskyldighet utan att riskera möjligheterna att försörja sig själv på lämpligt sätt, ska denna endast betala underhåll i den utsträckning som det är rimligt med hänsyn till de frånskilda makarnas behov samt inkomst- och förmögenhetsförhållanden (§ 1581 första meningen BGB).

Underhållsbidraget kan sättas ned och/eller begränsas i tiden om fortsatt betalning av ett underhållskrav utan begränsningar skulle vara orättvist (§ 1578b BGB). Möjligheten till begränsning/tidsgräns enligt § 1578b BGB gäller särskilt för §§ 1570–1573 BGB, enligt vilka, i enlighet med § 1570 BGB, beaktandet av det kapital som krävs för att förlänga underhållsbidraget till barnet efter det att det fyllt tre år, av skäl hänförliga till barnet eller föräldrarna, utgör ett särskilt tidsgränskriterium.

Om ett av makarnas barn anförtrotts till den make som har rätt till underhåll för omvårdnad eller uppfostran av barnet måste hänsyn tas till barnets bästa vid bedömningen enligt § 1578b BGB. Hänsyn måste dessutom tas till i vilken utsträckning äktenskapet har varit till nackdel för makens möjlighet att klara sin egen försörjning. Sådana nackdelar föreligger om den underhållsberättigade maken har en lägre inkomst än vad han eller hon hade haft utan äktenskapet. Enligt § 1578b.1 tredje meningen BGB kan en sådan nackdel uppstå till följd av barnomsorg och från organiserandet av hushållet och avlönad anställning. Vid bedömningen av nackdelar till följd av äktenskapet måste man vid den övergripande bedömningen ta hänsyn till alla omständigheter i det enskilda fallet, inklusive äktenskapets varaktighet.

4 Vad är den praktiska innebörden av hemskillnad?

Den av makarna i ett äktenskap som så önskar kan utan särskilda formaliteter leva åtskild från den andra. §§ 1361–1361b BGB innehåller bestämmelser om hemskillnadens varaktighet (se fråga 6).

5 Vilka krav måste vara uppfyllda för att erhålla hemskillnad?

Makarna ska leva åtskilda. Makarna anses leva åtskilda när de inte längre har någon gemensam bostad och en av makarna inte vill ha någon eftersom han eller hon inte önskar någon äktenskaplig gemenskap (§ 1567.1 BGB).

6 Vad får en hemskillnad för rättsliga följder?

Om makarna lever åtskilda eller om en av makarna vill leva åtskilt, så kan den ena maken kräva att den andra överlåter den gemensamma bostaden eller en del av denna till enskilt bruk (tilldelning av bostaden), om detta är nödvändigt för att undvika oskäliga svårigheter (§ 1361b BGB). Om en av makarna har misshandlat eller hotat den andra ska hela bostaden i regel tilldelas den make som utsatts för misshandeln eller hotet. Tilldelningen av bostaden syftar inte till att förbereda eller underlätta äktenskapsskillnad.

Även nyttjandet av bohaget under den tid som makarna lever åtskilda kan regleras (§ 1361a BGB). En av makarna kan i samband med detta kräva att den andra överlåter saker som tillhör den förstnämnda maken. Detta gäller dock inte om den person som är tvungen att ge upp dessa saker behöver dem i det nya egna hushållet och överlåtelse är rimligt i det enskilda fallet (t.ex. överlåtelse av tvättmaskinen till den make som barnen bor hos).

Under tiden makarna lever åtskilda kan en av makarna dessutom begära lämpligt underhåll av den andra maken i förhållande till makarnas levnadsstandard, inkomster och egendomssituation (§ 1361 BGB). Underhåll under hemskillnad är en följd av äktenskaplig solidaritet och är avsett att säkerställa att makarna inte hamnar i ekonomiskt trångmål till följd av hemskillnaden. På detta sätt får makarna dessutom möjlighet att fortsätta äktenskapet, oberoende av ekonomiska begränsningar. Makarna har därför fortfarande ett förhållandevis stort ansvar för varandra och det finns därför endast begränsade krav på ekonomiskt oberoende och skyldighet att försörja sig. En make som bor ensam har rätt till underhåll om makens inkomst och tillgångar inte räcker för att tillgodose hans eller hennes behov.

7 Vad är den praktiska innebörden av annullering av äktenskap?

Någon ”annulleringsförklaring” finns ej. Ett äktenskap kan upplösas genom att en domstol efter ansökan dömer till äktenskapsskillnad (§ 1313 ff. BGB). I praktiken är det sällsynt med förfaranden för annullering av äktenskap.

8 Vilka krav måste vara uppfyllda för att ett äktenskap ska annulleras?

Grunder för annullering av äktenskap är överträdelser av lagstiftningen och ogiltigt samtycke till äktenskap. I § 1314 BGB finns en uttömmande förteckning över de olika grunderna.

9 Vad blir den rättsliga följden av att äktenskapet annulleras?

Följderna av en annullering av ett äktenskap motsvarar följderna av en äktenskapsskillnad (§ 1318 BGB). Se kommentarerna till fråga 3.

10 Kan man lösa frågor som har med äktenskapsskillnaden att göra på annat sätt än genom att väcka talan i domstol?

Vid en äktenskapsskillnad har föräldrarna rätt till rådgivning genom barn- och ungdomsomsorgstjänster från den tyska barn- och ungdomsmyndigheten (Jugendamt). Rådgivningen ska hjälpa föräldrar som har skilt sig eller lever åtskilda att skapa ramar för vårdnadens utövande som sätter barnets bästa i främsta rummet. Föräldrarna får, med lämplig medverkan från barnets sida, hjälp att enas om en plan för att i samförstånd utöva föräldraansvaret. Samtliga rådgivningskontor finns i en databas på https://www.dajeb.de/ Det finns dessutom möjlighet att lösa konflikter och nå en överenskommelse med hjälp av medling. Mer information om familjerådgivning finns på https://www.bafm-mediation.de/

11 I vilken domstol ansöker man om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap? Vilka formaliteter måste följas och vilka handlingar bör bifogas ansökan?

I tysk rätt existerar endast upplösning av äktenskap (äktenskapsskillnad), annullering av äktenskap eller fastställandet av att det existerar eller inte existerar ett äktenskap mellan parterna (§ 121 i lagen om förfaranden i familjemål och mål som avser frivillig rättsvård (Gesetz über das Verfahren in Familiensachen und in den Angelegenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit, FamFG)).

Ansökningar i äktenskapsmål ska som regel inges till distriktsdomstolen (Amtsgericht)/familjedomstolen (Familiengericht) (§§ 111 och 121 FamFG, § 23b i lagen om domstolsväsendet (Gerichtsverfassungsgesetz)). Den territoriella behörigheten grundas på § 122 FamFG. Det råder advokattvång.

12 Kan man få rättshjälp för att täcka kostnaderna i målet?

En medborgare som på grund av sina personliga och ekonomiska förhållanden inte eller endast delvis eller endast genom delbetalningar kan svara för kostnaderna i målet kan ansöka om rättshjälp i mål vid familjedomstolarna. Rättshjälp beviljas under förutsättning att den part som ansöker om rättshjälp har tillräckliga utsikter att få sin talan bifallen och att talan inte väckts på alltför lösa grunder. På detta sätt kan även personer som inte har så god ekonomi få tillgång till rättslig prövning. Beroende på partens inkomster täcker rättshjälpen helt eller delvis dennes egna rättegångskostnader. Advokatkostnader täcks om domstolen har anvisat en advokat. Mer information finns i broschyren om rättshjälp och juridisk rådgivning, ”Beratungshilfe und Prozesskostenhilfe”, på det tyska federala justitie- och konsumentskyddsministeriets webbplats: https://www.bmjv.de/

13 Kan en dom på äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap överklagas?

Ett beslut om äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap kan överklagas med stöd av § 58 ff. FamFG. Delstatsöverdomstolen (Oberlandesgericht) prövar överklagandet.

14 Hur ska man göra för att få en dom på äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som meddelats i en annan medlemsstat erkänd i [medlemsstat]?

En sådan dom (med undantag för domar meddelade i Danmark) ska automatiskt erkännas i Tyskland enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 (Bryssel IIa-förordningen), dvs. utan att något särskilt erkännandeförfarande är nödvändigt. Enligt huvudregeln i Bryssel IIa-förordningen ska målet om äktenskapsskillnad, annullering eller ogiltigförklaring av äktenskapet ha inlett efter den 1 mars 2001 (se artikel 64 i Bryssel IIa-förordningen för undantag till denna regel). För gamla mål gäller framför allt föregångaren till Bryssel IIa-förordningen, dvs. Bryssel II-förordningen. För domar som meddelats i Danmark krävs det fortfarande ett särskilt förfarande för erkännande.

15 Till vilken domstol ska man vända sig för att begära omprövning av ett beslut att i [medlemsstat] erkänna en dom på äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap som har meddelats i en annan medlemsstat? Hur handläggs sådana mål?

Inom tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 är den behöriga domstolen för omprövning av sådana beslut i regel distriktsdomstolen (familjedomstolen) på platsen för sätet för delstatsöverdomstolen inom vars domkrets

  • motparten eller det barn som berörs av beslutet stadigvarande vistas, eller
  • om detta inte är tillämpligt, det finns ett intresse av att erkänna domen eller det finns ett vårdbehov,
  • eller i övriga fall familjedomstolen i Pankow/Weißensee.

Ett undantag gäller för Niedersachsen, där begäran om omprövning enligt ovan alltid ska lämnas till distriktsdomstolen i Celle.

Förfarandet regleras av bestämmelserna i lagen om förfaranden i familjemål och mål som avser frivillig rättsvård.

16 Vilket lands lag tillämpas i ett mål om äktenskapsskillnad mellan makar som inte har hemvist i [medlemsstat] eller har olika medborgarskap?

Vilket lands lag som ska tillämpas vid äktenskapsskillnad i mål med koppling till ett annat lands lagstiftning regleras i Tyskland och ytterligare 16 av EU:s medlemsstater genom bestämmelserna i ”Rom III-förordningen” (rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad). Den lag som anges i Rom III-förordningen ska tillämpas oavsett huruvida den utgör lag i någon av de deltagande medlemsstaterna.

Senaste uppdatering: 19/10/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Feedback

Använd formuläret nedan för att skicka in dina synpunkter på vår nya webbplats