European payment order

The European Payment Order is a simplified procedure for cross-border monetary claims which are uncontested by the defendant, based on standard forms.

Standard forms have been drawn up for the European Payment Order and are available here in all languages. This link will also provide more information about which courts can issue a European Payment Order and where the application forms should be sent.

To start the procedure, Form A must be filled in, giving all the details of the parties and the nature and amount of the claim. The court will examine the application, and if the form is correctly filled in, the court should issue the European Payment Order within 30 days.

The European Payment Order must then be served on the defendant by the court. S/he can either pay the amount of the claim, or contest it. S/he has 30 days to lodge any statement of opposition to the European Payment Order. If this happens, the case may, subject to a choice of the claimant, either be transferred to the normal civil law courts to be dealt with under national law; or dealt with in accordance with a European Small Claims Procedure, or discontinued.

If there is no statement of opposition by the defendant, the European Payment Order will become automatically enforceable. A copy of the European Payment Order, and if necessary a translation, must be sent to the enforcement authorities of the Member State where it needs to be enforced. Enforcement takes place in accordance with the national rules and procedures of the Member State where the European Payment Order is being enforced. For details on the enforcement, please consult the relevant section.

Related link

Practice Guide for the application of the Regulation on the European Order for Payment PDF (5809 Kb) en

European payment order – notifications of the Member States and a search tool helping to identify competent court(s)/authority(ies)

Please note that there are also national order for payment procedures. You can obtain information about such national procedures by selecting the relevant country's flag.

Last update: 22/04/2020

This page is maintained by the European Commission. The information on this page does not necessarily reflect the official position of the European Commission. The Commission accepts no responsibility or liability whatsoever with regard to any information or data contained or referred to in this document. Please refer to the legal notice with regard to copyright rules for European pages.

Betalningsförelägganden - Belgien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

I Belgien finns ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande (procédure sommaire d’injonction de payer/summiere rechtspleging om betaling te bevelen). Detta förenklade förfarande, som beskrivs i artiklarna 1338–1344 i processlagen (Code judiciaire/Gerechtelijk Wetboek), syftar till att säkra betalning av relativt små belopp i vissa typer av mål.

Lagstiftningen om det förenklade förfarandet för betalningsförelägganden hittar du på den federala justitiemyndighetens Länken öppnas i ett nytt fönsterwebbplats:

  • Klicka på Législation belge – Législation consolidée et index législatif/Belgische wetgeving – Geconsolideerde wetgeving en wetgevingsindex (belgisk lagstiftning – konsoliderad lagstiftning och lagstiftningsindex) längst ned på sidan.
  • Klicka på Législation belge/Belgische wetgeving (belgisk lagstiftning).
  • Välj CODE JUDICIAIRE/GERECHTELIJK WETBOEK (processlagen) under rubriken Nature juridique/Juridische aard (typ av lagstiftning).
  • Skriv in ’664’ i fältet Mot(s)/Woord(en) (ord).
  • Klicka på Recherche/Opzoeking (sök), sedan Liste/Lijst (lista).
  • Klicka på Détail/Detail (detaljer).
  • Sök efter Chapitre XV/Hoofdstuk XV (kapitel XV).

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Endast penningfordringar kan prövas.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

I artikel 1338 i processlagen föreskrivs att detta förfarande endast kan användas för att erhålla en fastställd skuldbetalning av ett visst penningbelopp (högst 1 860 euro).

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Användningen av detta förfarande är helt frivilligt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Nej. Enligt artikel 1344 i processlagen kan förfarandet för betalningsföreläggande endast användas om gäldenären har hemvist (domicile/woonplaats) eller är bosatt (résidence/verblijfplaats) i Belgien.

1.2 Behörig myndighet

Förfarandet kan användas inför fredsdomaren (juge de paix/vrederechter), förutsatt att fordran faller inom denna domstols behörighet (information om fredsdomarens behörighet hittar du i faktabladet ”Behörighet – Belgien”). I de tvister som det hänvisas till i artikel 1338 i processlagen kan detta förfarande även användas för fordringar som faller inom handelsdomstolens (tribunal de commerce/rechtbank van koophandel) eller polisdomstolens (tribunal de police/politierechtbank) behörighet.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Inget standardformulär behöver användas. I lagen fastställs dock ett antal villkor rörande betalningspåminnelser och den skriftliga ansökan om betalningsföreläggande som lämnas till domstolen.

Innan den skriftliga ansökan om betalningsföreläggande lämnas till domstolen ska borgenären översända en betalningsanmodan (sommation de payer/aanmaning tot betaling). Denna skyldighet följer av artikel 1339 i processlagen. Betalningsanmodan kan delges gäldenären av ett exekutionsbiträde (huissier de justice/gerechtsdeurwaarder) eller översändas per rekommenderat brev med mottagningsbevis. I artikel 1339 anges också vad betalningsanmodan ska innehålla för att den ska vara juridiskt giltig. Den måste innehålla följande:

  • Ett utdrag med de relevanta artiklarna i kapitlet om betalningsföreläggande i den belgiska processlagen.
  • En formell uppmaning att betala skulden inom femton dagar efter det att betalningsanmodan delgavs eller sändes till gäldenären.
  • Det krävda beloppet.
  • Uppgift om den domstol som ärendet kommer att överföras till om gäldenären inte betalar.

Inom femton dagar från utgången av den femtondagarsfrist som anges i betalningsanmodan, ska en skriftlig ansökan (requête/verzoekschrift) översändas till domstolen i två exemplar. I artikel 1340 i processlagen anges vad denna ansökan måste innehålla, nämligen

  • uppgift om datum, månad och år,
  • sökandens efternamn, förnamn, yrke och bosättningsort eller hemvist samt, i förekommande fall, det juridiska ombudets efternamn, förnamn, bosättningsort eller hemvist och hans eller hennes ombuds rättskapacitet,
  • den åtgärd som begärs och en exakt angivelse av det krävda beloppet, med en specifikation av fordrans beståndsdelar och grunden för fordran,
  • uppgifter om den domstol som kommer att handlägga fordran,
  • underskrift av partens advokat.

Sökanden kan även ange skälen till varför han eller hon inte kan godta anstånd med betalningen.

Följande handlingar ska bifogas ansökan:

  • En kopia av den handling som kravet grundar sig på.
  • Antingen en kopia av exekutionsbiträdets intyg om delgivning av betalningsanmodan eller en kopia av det rekommenderade brevet, med bifogat mottagningsbevis, eller det rekommenderade brevet i original tillsammans med bevis för att adressaten har vägrat att ta emot brevet eller har underlåtit att hämta det på postkontoret, samt ett intyg som visar att gäldenären är skriven på den adress som anges i folkbokföringsregistret.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Advokatens underskrift är ett av de obligatoriska inslagen i ansökan. I artikel 1342 i processlagen föreskrivs dessutom att en kopia av domstolens beslut ska sändas med vanlig post till sökandens advokat. Detta är de enda bestämmelser som kräver en advokats medverkan.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Ansökan måste vara rimligt detaljerad. I artikel 1340.1.3 i processlagen anges att ansökan åtminstone ska innehålla uppgifter om den åtgärd som begärs och en exakt angivelse av det krävda beloppet, med en specifikation av fordrans beståndsdelar och grunden för fordran.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ja. Enligt artikel 1338 måste fordran styrkas med en skriftlig handling från gäldenären. Det behöver dock inte röra sig om ett medgivande av skulden.

1.4 Avvisning

Inom femton dagar från det att ansökan lämnades in ska domstolen godta eller avvisa ansökan i form av ett beslut från domstolens förundersökningsavdelning (en chambre du conseil/in raadkamer). Domstolen kan bevilja anstånd eller endast bifalla delar av ansökan (se artikel 1342 i processlagen). Domstolen har tillgång till uppgifter om skuldens olika beståndsdelar och kan avvisa vissa av posterna. Domstolen kan ta hänsyn till eventuella betalningar som gjorts under tiden. Den kan också avvisa ansökan i dess helhet om villkoren inte är uppfyllda (se artiklarna 1338–1344 i processlagen).

Om domstolen bifaller hela eller delar av ansökan, har dess beslut samma verkan som en tredskodom.

Borgenären ska därefter delge gäldenären domstolens beslut.

Enligt artikel 1343.2 i processlagen ska följande handlingar bifogas vid delgivningen av beslutet för att det ska vara juridiskt giltigt:

  • En kopia av ansökan.
  • Uppgift om den tidsfrist inom vilken gäldenären kan invända mot beslutet.
  • Uppgift om den domstol vid vilken eventuella invändningar ska göras, och vilka formkrav som måste vara uppfyllda.

För att delgivningen ska vara giltig måste delgivningshandlingarna även innehålla en varning till gäldenären om att denne med alla till buds stående lagliga medel kan tvingas att betala det krävda beloppet, om han eller hon inte reglerar sin skuld inom den angivna tidsfristen.

Om gäldenären inte invänder mot eller överklagar beslutet inom den föreskrivna fristen vinner beslutet laga kraft.

1.5 Överklagande

Överklagande från borgenärens sida

Borgenärers möjligheter att överklaga anges i artikel 1343.4 i processlagen. Borgenärer kan inte överklaga ett beslut om avslag på ansökan eller ett beslut om att endast bifalla delar av ansökan. Borgenärer kan dock välja att väcka talan enligt det ordinarie förfarandet (inte det förenklade förfarandet). Om ansökan har bifallits i vissa delar kan borgenären inte på nytt väcka talan enligt det ordinarie förfarandet, efter det att han eller hon har delgett gäldenären beslutet.

Invändning eller överklagande från gäldenärens sida

Gäldenären kan angripa domstolens avgörande på ett av två sätt: antingen genom att överklaga till högre instans (appel/hoger beroep) eller genom att invända mot avgörandet (opposition/verzet) vid den domstol som fattade beslutet (eftersom domstolens avgörande hanteras som en tredskodom om ansökan bifalls helt eller delvis – se artikel 1343.4 i processlagen). I båda fallen gäller en frist på en månad från det att avgörandet delgavs (se artiklarna 1048 och 1051 i processlagen). Fristerna förlängs om någon av parterna saknar hemvist, bostadsadress eller delgivningsadress i Belgien (domicile élu/gekozen woonplaats) i Belgien.

De allmänna bestämmelserna om invändning och överklagande är tillämpliga, med ett undantag, som anges i artikel 1343.3 andra stycket i processlagen. Med avvikelse från artikel 1047 (där delgivning krävs), kan en invändning göras genom att en ansökan lämnas in till domstolens kansli (greffe/griffie), i lika många exemplar som det finns parter och advokater. Registratorn (greffier/griffier) delger därefter borgenären och hans eller hennes advokat invändningen genom en särskild skrivelse (pli judiciaire/gerechtsbrief).

För att vara giltig måste invändningsansökan innehålla

  • uppgift om datum, månad och år,
  • den invändande partens efternamn, förnamn, yrke och hemvist,
  • borgenärernas efternamn, förnamn och hemvist samt namnet på deras advokat,
  • det omtvistade beslutet, och
  • de grunder som den invändande parten har anfört.

Registratorn kallar sedan parterna till domstolsförhandling vid en tidpunkt som fastställs av domstolen.

1.6 Bestridande

När det gäller det förenklade förfarandet innehåller den belgiska lagstiftningen inga uttryckliga bestämmelser som gör det möjligt att gå i svaromål för att bestrida ett krav.

Gäldenären kan vidarebefordra information till fredsdomaren, men detta påverkar inte avgörandets karaktär av tredskodom.

1.7 Effekten av ett bestridande

Som påpekats ovan finns det inga formella möjligheter att gå i svaromål. Oavsett om gäldenären bestrider avgörandet eller inte, fortgår det förenklade förfarandet som vanligt.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Se svaret på fråga 1.7.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Senaste uppdatering: 24/10/2019

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på bulgariska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Betalningsförelägganden - Bulgarien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

I kapitel XXXVIII om betalningsförelägganden i i civilprocesslagen (Bulgariens officiella kungörelseorgan nr 59 av den 20 juli 2007, med verkan från och med den 1 mars 2008, ändrad i officiella kungörelseorganet nr 42/2009 och senast ändrad i officiella kungörelseorganet nr 13/2017) föreskrivs ett förenklat förfarande genom vilket fordringsägaren kan driva in sin fordran när svaranden troligtvis inte kommer att bestrida denna.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Fordringsägaren kan begära att ett betalningsföreläggande ska utfärdas för följande slags fordringar:

  • Penningfordringar eller fordringar på fungibel egendom om fordran omfattas av distriktsdomstolens behörighet.
  • Överföring av lös egendom som svaranden har erhållit med skyldighet att lämna tillbaka den eller som omfattas av pant eller som har överlåtits av svaranden med skyldighet att frånhända den om fordran omfattas av distriktsdomstolens behörighet.

Enligt den uttryckliga bestämmelsen i artikel 417 i civilprocesslagen får käranden också begära att ett betalningsföreläggande utfärdas om fordran, oavsett dess omfattning, avser följande:

  • En förvaltningsåtgärd som tvistemålsdomstolar får verkställa.
  • En handling eller ett utdrag ur räkenskaper som visar fordringar från statliga myndigheter, kommuner och banker.
  • Ett dokument, ett avtal eller en annan typ av kontrakt, där en notarius publicus har attesterat underskrifter avseende skulder när det gäller betalning av pengar eller annan fungibel egendom samt andra skyldigheter att överföra viss egendom.
  • Ett utdrag ur pantregistret för en registrerad säkerhet och för inledande av verkställighet – avseende överföring av pantsatta tillgångar.
  • Ett utdrag ur pantregistret för ett registrerat försäljningsavtal där ägandet överförs när priset betalats, eller ett leasingavtal – avseende återlämnande av sålda eller leasade tillgångar.
  • Ett pantavtal eller pantbrev enligt artiklarna 160 och 173.3 i lagen om skyldigheter och avtal.
  • En giltig handling för upprättandet av en privat, statlig eller kommunal fordran när verkställigheten sker enligt förfarandet i civilprocesslagen.
  • En påminnelse om betalning av skatter.
  • Ett skuldebrev, en växel eller säkerhet för dessa, samt även obligationer eller obligationsränta.

Om ansökan inges tillsammans med en sådan handling som avses i artikel 417 i civilprocesslagen och som åberopas i fordran, kan fordringsägaren begära att domstolen beslutar om omedelbar verkställighet och utfärdar en exekutionstitel.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Om fordran har sitt ursprung i vissa av de handlingar som avses i artikel 417 i civilprocesslagen, kan fordran prövas oavsett beloppets storlek.

Enligt de övriga bestämmelserna om penningfordringar, fordringar om fungibel egendom eller överföring av lös egendom, kan ett betalningsföreläggande endast utfärdas om fordran omfattas av distriktsdomstolens behörighet. Distriktsdomstolen ansvarar för fordringar på privaträttens område som högst motsvarar en kostnad på 25 000 BGN och alla fordringar avseende underhåll, arbetskonflikter och påminnelser om betalning av skatter.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är inte obligatoriskt. Ett betalningsföreläggande utfärdas endast under vissa omständigheter, men fordringsägaren måste inte välja detta invändningsförfarande utan kan väcka talan inom ramen för det allmänna fordringsförfarandet.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ett betalningsföreläggande utfärdas inte om svaranden inte har någon stadigvarande adress och sin vanliga hemvist eller sitt säte i Bulgarien.

1.2 Behörig myndighet

Ansökan ska lämnas till den distriktsdomstol som är behörig på den plats där svaranden har fast adress eller säte. Domstolen har tre dagar på sig att göra en officiell kontroll av den lokala behörigheten. Om domstolen anser att ärendet inte omfattas av dess behörighet, ska det översända ärendet till rätt domstol.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ansökningar ska göras på de formulär som justitieministern godkänt. Ansökningsformulären finns som bilaga till förordning nr 6 av den 20 februari 2008 om justitieministerns godkännande av formulär för betalningsförelägganden, ansökningar för utfärdande av betalningsförelägganden och andra handlingar som rör förfarandet för betalningsföreläggande.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Man måste inte företrädas av en advokat.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Grunderna och föremålet för fordran bör framgå av ansökan.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Det finns inga krav på att bevisning för fastställandet av fordran ska bifogas ansökan. Käranden får bifoga sådan bevisning men måste inte göra detta, eftersom förfarandet endast syftar till att bedöma huruvida fordran kan bestridas. Käranden måste endast hävda att en fordran finns. Om svaranden bestrider betalningsföreläggandet kontrollerar man att fordran existerar inom ramen för fordringsförfarandet. Ansökan måste inges tillsammans med en rättegångsfullmakt om den inges av ett ombud och bevis på erlagda stämpelavgifter och rättegångskostnader, där så är lämpligt.

1.4 Avvisning

En ansökan om utfärdande av ett betalningsföreläggande avvisas i följande fall:

  • Om fordran inte uppfyller kraven i artikel 410 i civilprocesslagen, det vill säga inte avser betalning av pengar eller fungibel egendom med ett pris på högst 25 000 BGN eller lös egendom av den kategori som avses i punkt 1, led 2 i artikel 410 i civilprocesslagen. En ansökan som inte uppfyller kraven om regelbundenhet lämnas inte utan åtgärd utan avvisas direkt. Endast i undantagsfall, om käranden inte har använt det godkända ansökningsformuläret eller har använt ett felaktigt formulär, uppmanar domstolen honom/henne att åtgärda detta och bifoga det rätta formuläret till meddelandet (artikel 425.2 i civilprocesslagen).
  • Om fordran strider mot lagen eller god sed.
  • Om svaranden inte har fast adress eller säte i Bulgarien, eller om han/hon inte har stadigvarande bosättning eller säte i landet.

1.5 Överklagande

Ett betalningsföreläggande kan inte överklagas av parterna, förutom kostnadsdelen. Käranden kan överklaga ett beslut om att, helt eller delvis, avvisa en ansökan hos relevant regional domstol genom ett privat överklagande utan delgivning. Ett beslut om omedelbar verkställighet som domstolen utfärdar i fråga om sådana handlingar som avses i artikel 417 i civilprocesslagen kan också överklagas. Ett privat överklagande av beslutet om omedelbar verkställighet måste inges tillsammans med invändningen mot det utfärdade betalningsföreläggandet och får endast grundas på akterna enligt artikel 417 i civilprocesslagen.

1.6 Bestridande

Svaranden får skriftligen bestrida betalningsföreläggandet inom två veckor efter mottagandet. Ett bestridande i den mening som avses i artikel 414 i civilprocesslagen är allt som i sig strider mot verkställigheten, alla typer av meningsskiljaktigheter och alla uppgifter som tydligt visar att svaranden inte är villig att betala. Det anges uttryckligen att bestridandet inte måste motiveras.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden gör ett bestridande inom vederbörlig tid informerar domstolen käranden om att han/hon kan väcka talan för fastställandet av fordran inom en månad genom att betala återstoden av rättegångskostnaderna. Om käranden inte styrker att han/hon har väckt talan inom den angivna tidsfristen ogiltigförklarar domstolen betalningsföreläggandet, antingen helt och hållet eller för den del som ingen fordran har gjorts.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Enligt artikel 416 i civilprocesslagen träder betalningsföreläggandet i kraft om inget bestridande ingetts inom vederbörlig tid eller om bestridandet dras tillbaka. Utifrån detta utfärdar domstolen sedan en exekutionstitel, som följaktligen måste anges på föreläggandet.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

En svarande som inte haft möjlighet att överklaga en fordran kan bestrida denna vid appellationsdomstolen, inom en månad från det att han/hon fick kännedom om betalningsföreläggandet, i följande fall:

  • Om betalningsföreläggandet inte delgetts på vederbörligt sätt.
  • Om betalningsföreläggandet inte delgetts honom/henne personligen och om han/hon inte hade sin stadigvarande bosättning i Bulgarien den dag då delgivningen ägde rum.
  • Om han/hon inte informerats i vederbörlig tid om delgivningen på grund av särskilda oförutsedda omständigheter.
  • Om han/hon inte gjorde bestridandet på grund av särskilda oförutsedda omständigheter som inte hade kunnat förhindras.

Bestridandet innebär inte att betalningsföreläggandet upphävs, men domstolen kan upphäva det på svarandens begäran och efter att svaranden visat att han/hon har lämplig säkerhet.

Domstolen godtar bestridandet om omständigheterna ovan föreligger. Om appellationsdomstolen godtar bestridandet eftersom svaranden inte har fast adress eller säte i Bulgarien eller inte har stadigvarande bosättning eller säte i landet, gör domstolen en officiell ogiltigförklaring av betalningsföreläggandet och den exekutionstitel som utfärdats för detta. I annat fall kan appellationsdomstolen godta bestridandet och upphäva verkställandet av det utfärdade föreläggandet, varpå den skickar tillbaka ärendet till distriktsdomstolen och informerar käranden om att han/hon kan väcka talan avseende sin fordran inom en månad genom att betala återstoden av rättegångskostnaderna.

Dessutom kan svaranden, i ett fordringsförfarande, bestrida en fordran som blivit föremål för ett betalningsföreläggande om nya fakta eller ny skriftlig bevisning av betydande vikt för ärendet har framkommit och som han/hon inte kunde ha känt till när bestridandet ingavs eller som han/hon inte hade kunnat erhålla inom denna tid. Talan kan väckas inom tre månader från det datum då de nya omständigheterna blev kända för svaranden eller från det datum då han/hon kunde få tillgång till den nya skriftliga bevisningen, dock senast ett år efter att fordran drivits in.

Senaste uppdatering: 24/07/2018

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Tjeckien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Utöver det europeiska betalningsföreläggandet som regleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande finns även tre andra typer av förfaranden i Tjeckien – betalningsföreläggande, elektroniskt betalningsföreläggande samt växel- eller checkprotest (avsnitt 172–175 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen (občanský soudní řád)).

1.1 Användningsområde

Ett betalningsföreläggande kan utfärdas även utan att fordringsägaren uttryckligen ansökt om detta, utifrån ett krav om tillgodoseende av en ekonomisk fordran, om denna rättighet uppstår av omständigheter som fordringsägaren uppger och styrker. Det är alltid domstolens uppgift att bedöma om ett betalningsföreläggande bör utfärdas. Om en domstol inte utfärdar ett betalningsföreläggande beslutar den att en förhandling ska hållas. Ett betalningsföreläggande kan inte utfärdas för en svarande som bor i utlandet eller om det är osäkert var svaranden finns (avsnitt 172.2 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen).

Ett elektroniskt betalningsföreläggande får endast utfärdas på fordringsägarens begäran och ska inges på ett särskilt elektroniskt formulär och undertecknas med en certifierad elektronisk underskrift, förutsatt att den åberopade fordran inte överstiger 1 000 000 CZK. Kringkostnader räknas inte med i fordran. Ett elektroniskt betalningsföreläggande kan inte utfärdas för en svarande som bor i utlandet eller om det är osäkert var svaranden finns (avsnitt 174a.3 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen).

En växel- eller checkprotest kan innebära att rättigheter uppstår till följd av en växel eller en check. Förutsatt att de formella kraven följs måste en domstol fatta beslut i summariska processer genom att utfärda en växelprotest (checkprotest). En växel- eller checkprotest får endast utfärdas på fordringsägarens initiativ och även om den avser en svarande i utlandet. En växel- eller checkprotest får endast delges svaranden personligen. Inga andra delgivningssätt är tillåtna.

Syftet med att inleda ett förfarande för europeiskt betalningsföreläggande är att samla in obestridda penningfordringar av ett visst belopp. Obestridda penningfordringar måste ha förfallit till betalning när en talan väcks för utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande. För att inge en talan måste formulär A fyllas i, där all information om parterna samt fordrans slag och belopp ska anges. Domstolen kommer att pröva ansökan, och om formuläret fyllts i på rätt sätt bör domstolen utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande inom 30 dagar.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Beslut i form av ett betalningsföreläggande, ett elektroniskt betalningsföreläggande eller ett europeiskt betalningsföreläggande får endast utfärdas för penningfordringar.

En växel- eller checkprotest får endast utfärdas med avseende på fullgörandet av de ekonomiska förpliktelser som en växel eller check medför.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Ett elektroniskt betalningsföreläggande för utfärdas för högst 1 000 000 CZK (plus kringkostnader). Ingen övre gräns finns för europeiska betalningsförelägganden eller för växelprotester (checkprotester).

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Det är inte obligatoriskt att ansöka om betalningsföreläggande. Fordringsägaren kan göra anspråk på sin penningfordran genom det allmänna tvistemålsförfarandet. Om en fordringsägare väcker en ”ordinär” talan och fordran i denna uppfyller kraven för ett betalningsföreläggande, kan domstolen utfärda ett sådant även om fordringsägaren inte uttryckligen har ansökt om detta. Ett elektroniskt betalningsföreläggande, ett europeiskt betalningsföreläggande samt en växelprotest (checkprotest) får endast utfärdas på fordringsägarens begäran.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ett betalningsföreläggande eller ett elektroniskt betalningsföreläggande kan inte utfärdas om det avser en svarande i utlandet. I ett sådant fall fortsätter domstolen förfarandet i linje med de allmänna civilprocessrättsliga reglerna.

Om ett europeiskt betalningsföreläggande som utfärdats av tjeckisk domstol eller av en domstol i en annan medlemsstat avser en svarande i Tjeckien, måste betalningsföreläggandet delges svaranden personligen. Inga andra delgivningssätt är tillåtna (avsnitt 174b.1 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen).

1.2 Behörig myndighet

Ett beslut om betalningsföreläggande eller ett elektroniskt betalningsföreläggande fattas av den distriktsdomstol (okresní soud) som har territoriell behörighet. Ett beslut om växelprotest (checkprotest) fattas alltid av regional domstol (krajský soud) (avsnitt 9 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen). När det gäller domstolars behörighet för en talan om utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande, se artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande.

1.3 Formella krav på ansökan

Det finns inget standardformulär för att ansöka om utfärdande av ett betalningsföreläggande eller en växelprotest (checkprotest).

En domstol får utfärda ett betalningsföreläggande utan att fordringsägaren uttryckligen ansökt om detta. Detta gäller dock inte elektroniska betalningsförelägganden samt växel- och checkprotester.

En talan eller en ansökan om utfärdande av ett betalningsföreläggande eller en växel- eller checkprotest måste därför uppfylla de allmänna kraven för ingivande till domstol. Om inga andra särskilda lagstadgade krav finns för olika slags inlagor måste åtminstone följande tydligt framgå: den domstol som avses, den person som gör inlagan samt inlagans sakfråga och syfte. Vidare måste inlagan undertecknas och dateras. Kravet att en inlaga måste undertecknas och dateras gäller inte elektroniska inlagor vars format är förenligt med vissa bestämmelser. En inlaga måste göras skriftligen och kan inges antingen i pappersformat eller i elektroniskt format via ett offentligt datanätverk eller per fax (avsnitt 42.1 och 42.4 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen). En inlaga som görs i elektroniskt format eller per fax måste åtföljas av en originalhandling inom tre dagar eller av en skriftlig inlaga med samma ordalydelse. Detta gäller inte elektroniska inlagor med certifierad elektronisk underskrift baserat på ett bestyrkt certifikat som utfärdats av en ackrediterad leverantör (avsnitt 42.3 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen).

En ansökan om utfärdande av ett elektroniskt betalningsföreläggande får endast inges på ett särskilt elektroniskt formulär (formuläret finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.justice.cz/). Utöver de allmänna kraven (avsnitt 42.4 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen) måste ansökan även innehålla uppgift om parternas för- och efternamn, adress samt personnummer eller registreringsnummer, beroende på omständigheterna (företagsnamn eller den juridiska enhetens namn och säte, registreringsnummer, uppgift om vilken statlig enhet och relevant organisatorisk statlig enhet som företräder staten i domstol), och i förekommande fall även ombudens namn, en redogörelse för avgörande fakta samt föreslagen bevisning från fordringsägaren. Dessutom ska det tydligt framgå vad fordringsägaren vill uppnå (avsnitt 79.1 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen). En ansökan måste också innehålla uppgift om en persons födelsedata, en juridisk enhets registreringsnummer eller enskild näringsidkares identifieringsuppgifter (avsnitt 174a.2 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen). En ansökan måste förses med certifierad elektronisk underskrift från fordringsägaren som baseras på ett bestyrkt certifikat från en ackrediterad leverantör.

En ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande måste göras på formulär A som ges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006. I formuläret måste all information ges om parterna samt fordrans slag och belopp.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Endast vid elektroniska betalningsförelägganden. Formuläret finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.justice.cz/. En ansökan måste förses med certifierad elektronisk underskrift från fordringsägaren som baseras på ett bestyrkt certifikat från en ackrediterad leverantör (avsnitt 174a i lag nr 99/1963, civilprocesslagen). För de formella kraven för en ansökan om utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande, se avsnitt 1.3 ovan.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Ett betalningsföreläggande eller ett elektroniskt betalningsföreläggande kan endast utfärdas om den åberopade rättigheten härrör från omständigheter som fordringsägaren uppgett och dokumenterat (se avsnitt 1.3.4). En slutsats om att den åberopade rättigheten härrör från omständigheter som fordringsägaren uppgett förutsätter att han/hon presenterar avgörande fakta tillsammans med tillräcklig bevisning, så att domstolen kan göra en rättslig prövning av de omständigheter i målet som fordringsägaren åberopar. Omständigheterna i målet måste anges på ett heltäckande sätt för att en bedömning ska kunna göras av vilken laglig rätt som åberopas (vilken rättslig bestämmelse som ska tillämpas). Dessutom måste fordringsägaren åberopa samtliga omständigheter som innebär att rättigheter och skyldigheter uppstår, förändras eller förverkas enligt bestämmelsen samt styrka dessa på vederbörligt sätt.

I ett förfarande för utfärdande av en växel- eller checkprotest måste fordringsägaren inge växeln eller checken i original, vars riktighet rimligen inte ifrågasätts, och andra handlingar som krävs för utövandet av rättigheten.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ja. Liksom förfarandenas typ vittnar om måste skriftlig bevisning presenteras för den rättighet som fordringsägaren åberopar. Vid en ansökan om utfärdande av ett elektroniskt betalningsföreläggande måste skriftlig bevisning bifogas i elektroniskt format. Originalet av en växel eller check måste bifogas en ansökan om utfärdande av en växelprotest (checkprotest). Fordringsägaren har obegränsad rätt att inge flera olika typer av bevisning.

1.4 Avvisning

Om ett betalningsföreläggande inte kan utfärdas kommer inte domstolen att avvisa ansökan. Domstolen kommer i stället att fortsätta behandla ansökan enligt de allmänna processrättsliga reglerna (och framför allt besluta att förhandling ska hållas). Ett betalningsföreläggande kan inte utfärdas om fordringsägaren inte åberopar en penningfordran, om det är osäkert var svaranden finns eller om betalningsföreläggandet ska utfärdas för en svarande i utlandet.

Domstolen kommer att avvisa en ansökan om utfärdande av ett elektroniskt betalningsföreläggande om ansökan inte innehåller alla de uppgifter som krävs enligt lag eller om den är obegriplig eller tvetydig och om dessa brister gör det omöjligt att fortsätta förfarandet. I detta fall uppmanar inte domstolen fordringsägaren att korrigera eller komplettera inlagan.

Om en ansökan om utfärdande av en växel- eller checkprotest inte kan beviljas, kommer domstolen att besluta att förhandling ska hållas.

1.5 Överklagande

En domstol kommer inte att utfärda något beslut om upphävande av ett betalningsföreläggande, ett elektroniskt betalningsföreläggande eller en växelprotest (checkprotest). Frågan om överklagande av ett avvisat betalningsföreläggande är därför irrelevant.

1.6 Bestridande

Ett bestridande kan inges för att ifrågasätta riktigheten i ett betalningsföreläggande eller elektroniskt betalningsföreläggande. Svaranden får inge ett bestridande inom 15 dagar efter att ett betalningsföreläggande eller elektroniskt betalningsföreläggande har delgetts. Ett bestridande av ett elektroniskt betalningsföreläggande kan även inges på ett elektroniskt formulär som försetts med en certifierad elektronisk underskrift. Ett bestridande behöver inte motiveras men bör uppfylla de allmänna kraven för domstolsinlagor. Detta innebär framför allt att bestridandet måste undertecknas och dateras och att det tydligt bör framgå av inlagan vilken domstol som berörs, vem som inger inlagan, vilken sakfrågan är och vad syftet är.

Bestridanden kan inges för att ifrågasätta en växelprotest (checkprotest) inom 15 dagar från delgivningen. I bestridandet måste svaranden uppge alla de saker som han/hon invänder mot i växelprotesten (checkprotesten).

Inom ramen för ett europeiskt betalningsföreläggande kan svaranden antingen betala det begärda beloppet eller bestrida fordran inom 30 dagar, genom att inge ett bestridande vid den domstol som utfärdat det europeiska betalningsföreläggandet. För att inge ett bestridande ska svaranden använda formulär F som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006. Ärendet överlämnas sedan till allmän domstol och behandlas i enlighet med nationell lagstiftning.

1.7 Effekten av ett bestridande

Även om en svarande inger ett bestridande inom anvisad tid upphävs betalningsföreläggandet eller det elektroniska betalningsföreläggandet helt och hållet, varpå domstolen beslutar om förhandling och förfarandet fortsätter enligt de allmänna processrättsliga reglerna.

Om en svarande bestrider en valutaprotest (checkprotest) inom anvisad tid kommer domstolen också att besluta om förhandling för överläggning. Beroende på bestridandeförfarandets utgång kommer domstolen att besluta att antingen lämna valutaprotesten (checkprotesten) utan åtgärd (bestridandet anses sakna grund) eller upphäva denna helt eller delvis genom sin dom (bestridandet anses vara grundat, helt eller delvis). Ett sådant beslut kan överklagas. Till skillnad från ett bestridande av ett betalningsföreläggande eller elektroniskt betalningsföreläggande upphävs inte en valutaprotest (checkprotest) genom invändningar.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Ett betalningsföreläggande, ett europeiskt betalningsföreläggande och ett europeiskt betalningsföreläggande som inte har bestridits har samma verkan som ett verkställbart avgörande. Om svaranden inte bestrider eller drar tillbaka en valutaprotest (checkprotest) har även denna samman verkan som ett verkställbart avgörande.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

En domstol kommer på begäran att förse ett betalningsföreläggande, ett europeiskt betalningsföreläggande eller en valutaprotest (checkprotest) med en klausul om rättsverkan och verkställbarhet. Ett betalningsföreläggande som försetts med en sådan klausul utgör en exekutionstitel.

I förfaranden som rör ett europeiskt betalningsföreläggande blir betalningsföreläggandet per automatik verkställbart om svaranden inte bestrider detta inom den fastställda tidsfristen. Verkställigheten sker i linje med nationella regler och förfaranden i de medlemsstater som den europeiska betalningsordern ska verkställas i.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Det finns inga ordinära medel för att bestrida ett betalningsföreläggande, ett elektroniskt betalningsföreläggande eller en valutaprotest (checkprotest) som inte har blivit föremål för bestridanden eller invändningar och som har samma verkan som ett verkställbart avgörande. I lagstadgade fall får svaranden endast utnyttja extraordinära rättsmedel, en kombinerad åtgärd och, när det gäller ett verkställbart betalningsföreläggande, även en åtgärd för förnyade förfaranden (avsnitten 228.2 och 229.2 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen).

Efter att den 30-dagarsperiod som fastställts för bestridande av ett europeiskt betalningsföreläggande löpt ut utan att en sådan inlaga gjorts, kan svaranden begära förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande på de villkor som anges i artikel 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006. Det är den domstol som utfärdade det europeiska betalningsföreläggandet som har behörighet i förfaranden för en ansökan om förnyad prövning. En ansökan om förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande är det enda rättsmedel som svaranden kan använda mot ett verkställbart europeiskt betalningsföreläggande i det land som utfärdat detta. Ett beslut (avgörande) om en ansökan om förnyad prövning av ett europeiskt betalningsföreläggande delges såväl fordringsägaren som svaranden (avsnitt 174b.2 och 174b.3 i lag nr 99/1963, civilprocesslagen).

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.justice.cz/

Senaste uppdatering: 15/06/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Tyskland

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

Ja. I § 688 och framåt i civilprocesslagen (ZPO) finns ett förfarande för krav som sannolikt inte kommer att bestridas (dvs. en form av betalningsföreläggande).

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet kan i princip tillämpas vid alla typer av krav som gäller betalning av ett visst belopp i euro.

Det kan däremot inte tillämpas om

  • kravet grundas på en konsumentkredit där räntesatsen överstiger referensräntan med mer än 12 procentenheter,
  • kravet grundas på en ännu ej fullgjord motprestation, eller
  • svarandens vistelseort är okänd och delgivningen därför måste ske genom kungörelse.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, det finns ingen övre gräns för det belopp som kravet avser.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Nej. Det är borgenären själv som avgör om han eller hon vill tillämpa förfarandet eller ansöka om stämning vid en domstol på vanligt sätt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Det tyska förfarandet för ansökan om betalningsföreläggande kan i princip tillämpas även om svaranden bor i ett annat EU-land eller i ett land utanför EU. Enligt § 688.3 i ZPO kan förfarandet emellertid bara användas mot den som bor i utlandet om detta medges i lagen om erkännande och verkställighet. För närvarande omfattas alla medlemsstater i Europeiska unionen liksom Island, Norge och Schweiz samt Israel av denna möjlighet.

1.2 Behörig myndighet

En ansökan om betalningsföreläggande handläggs alltid, oavsett beloppets storlek, av den Amtsgericht (ung. tingsrätt) som är allmänt behörig med avseende på sökanden, dvs. dennes ”hemmadomstol”. Vilken domstol som har denna ställning avgörs av sökandens hemvist (bostadsort) eller – om sökanden är en juridisk person – dennas säte. Vissa tyska delstater har emellertid en eller flera specialdomstolar för betalningsföreläggande (s.k. Mahngerichte, t.ex. vid Amtsgericht Wedding i Berlin), med exklusiv behörighet att tillämpa förfarandet. I dessa fall ska sökanden vända sig till den specialdomstol inom vars territoriella behörighetsområde vederbörande är bosatt.

Om sökanden saknar ”hemmadomstol” i Tyskland är Amtsgericht Wedding i Berlin exklusivt behörig. Om svaranden saknar ”hemmadomstol” i Tyskland är den domstol behörig som skulle ha varit behörig i samband med ett tvistemål, oavsett domstolens materiella behörighet (i vanliga fall får en Amtsgericht nämligen bara pröva tvistemål där tvistebeloppet är högst 5 000 euro). Delstaterna kan dock utse särskilda specialdomstolar för betalningsföreläggande även för dessa fall.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ja, det finns särskilda standardformulär som måste användas om det finns sådana formulär för en förklaring eller ansökan. Det finns t.ex. formulär för ansökan om utfärdande och om upprepad delgivning av besked om betalningsföreläggande och handräckning.

Förfarandet är automatiserat i alla delstater. Formuläret lämnas då antingen i pappersform eller på elektronisk väg. Den programvara som behövs för elektronisk inlämning tillhandahålls av vissa programvarutillverkare. Några domstolar erbjuder även möjligheten att lämna ansökan via internet.

Pappersformulär för förfarandet kan köpas i pappershandeln.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Ansökan behöver inte innehålla någon detaljerad beskrivning av grunderna för det aktuella kravet. Det räcker att ange det exakta kravbeloppet i avsett fält på formuläret. Huvud- och eventuella bikrav ska anges separat.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Det behövs ingen skriftlig bevisning för kravet.

1.4 Avvisning

Ansökan avvisas om betalningsföreläggande inte kan användas i ärendet, om ansökan har lämnats in till fel domstol, eller om ansökan inte uppfyller formkraven. Ansökan avvisas även om bristerna bara avser en viss del av kravet. Sökanden får emellertid tillfälle att yttra sig innan ansökan avvisas.

Domstolen prövar inte om sökandens krav är berättigade innan betalningsföreläggandet utfärdas.

1.5 Överklagande

Det går i princip inte att överklaga avvisningen av en ansökan om betalningsföreläggande. Det finns ett undantag: Om en ansökan som bara har lämnats in i maskinläsbar form avvisas med hänvisning till att formen inte passar domstolens automatiserade handläggning har sökanden möjlighet att omedelbart överklaga avvisningen. Detta undantag har emellertid inte någon större praktisk betydelse.

1.6 Bestridande

När betalningsföreläggandet har utfärdats och delgivits har svaranden två veckor på sig att bestrida det. Även ett senare bestridande prövas, så länge det inte har fattats beslut om handräckning (Vollstreckungsbescheid).

Svaranden får i samband med delgivningen ett formulär som ska användas vid bestridandet. Svaranden måste dock inte använda detta formulär, utan det går bra att bestrida föreläggandet på annat sätt. Det enda formkravet är att det måste göras skriftligen.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider föreläggandet i tid utfärdas inte något handräckningsbeslut. Det är genom handräckningen som kravet konkret drivs in. Den tvist som uppstår när svaranden bestrider föreläggandet omvandlas inte automatiskt till ett tvistemål. För att ärendet ska bli ett tvistemål måste sökanden eller svaranden begära detta uttryckligen. Sökanden har också möjlighet att göra en sådan begäran redan i samband med utfärdandet av betalningsföreläggandet eller vid underrättelsen om att föreläggandet har bestridits.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Domstolen utfärdar på begäran ett beslut om handräckning. Begäran kan framställas först efter det att tidsfristen för bestridande har gått ut. Den måste innehålla uppgifter om eventuella delbetalningar som har gjorts till följd av betalningsföreläggandet, och beloppet i begäran ska i så fall justeras i enlighet med detta.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett handräckningsbeslut motsvarar en interimistiskt verkställbar tredskodom. Efter delgivningen har svaranden därmed två veckor på sig att ansöka om att beslutet ska omprövas.

Senaste uppdatering: 17/08/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Estland

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Ja. Kapitel 49 i Länken öppnas i ett nytt fönstercivilprocesslagen (tsiviilkohtumenetluse seadustik) reglerar skyndsam handläggning av betalningsförelägganden.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet gäller för fordringar som härrör från privaträttsliga förhållanden och är avsett att omfatta betalning av vissa penningsummor.

Skyndsam handläggning av betalningsförelägganden är inte tillämplig på utomobligatoriska fordringar, förutom:

  • fordringar som grundar sig på lagen om ansvarsförsäkring av motorfordon (liikluskindlustuse seadus),
  • fordringar där gäldenären har erkänt förpliktelsen eller då en annan ingången överenskommelse måste fullgöras.

Skyndsam handläggning av betalningsförelägganden är inte tillämplig om

  • fordran ännu inte har förfallit till betalning då ansökan ingavs, utom för räntefordringar vid sen betalning som accessorisk fordran, eller om ansökan är beroende av att en ömsesidig förpliktelse fullgörs och någon sådan förpliktelse ännu inte har fullgjorts,
  • föremålet för ansökan utgör en ersättning för ideell skada,
  • ansökan ingavs gällande någon som är försatt i konkurs,
  • ansökan gäller flera gäldenärer, men inte härrör från samma grund eller förpliktelse.

Skyndsam handläggning av betalningsförelägganden är inte tillämplig på accessoriska fordringar om de överstiger huvudfordran.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Ja. Skyndsam handläggning av betalningsföreläggande är inte tillämplig på fordringar över 6 400 euro. Denna summa avser både huvudfordran och accessoriska fordringar.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Tillämpningen av skyndsam handläggning av betalningsförelägganden är frivillig. Borgenären får själv besluta att om skyndsam handläggning eller ett vanligt förfarande ska användas.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ja. Det finns inga begränsningar i den nationella lagstiftningen av skyndsam handläggning av betalningsförelägganden om svaranden bor eller befinner sig utomlands. Inom EU fastställs behörigheten avseende svaranden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012.

1.2 Behörig myndighet

Ansökningar om skyndsam handläggning av betalningsförelägganden hanteras av enheten för betalningsförelägganden vid den lokala domstolsavdelningen i Haapsalu under Pärnu distriktsdomstol (Pärnu Maakohtu Haapsalu kohtumaja).

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Skyndsam handläggning av betalningsförelägganden är endast tillgängligt elektroniskt och ansökan kan därför bara inges till domstol via den offentliga portalen e-File (E-toimik) eller via informationssystemens nivå för säkert utbyte av uppgifter X-tee (X-Road).

Via E-toimik kan ansökningar inges på webbplatsen: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.e-toimik.ee/

Enligt artikel 485.2 i civilprocesslagen kan ett bestridande inges på den blankett som bifogas betalningsanmodan, eller i annat format. Blanketterna finns tillgängliga på justitieministeriets webbplats (Justiitsministeerium): Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.just.ee/et/eesmargid-tegevused/maksekasumenetlus-ja-e-toimik.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej, det är inte obligatoriskt att ha ett ombud.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

En ansökan om skyndsam handläggning av betalningsförelägganden bör innehålla en kortfattad beskrivning av de omständigheter som ligger till grund för fordran samt en kortfattad beskrivning av de bevis som sökanden kan inge för att styrka sin fordran. En fordran ska grunda sig på sakförhållanden och underbyggas av skriftlig bevisning. En fordran är uppenbart oskäligt om det, med beaktande av de omständigheter som läggs fram i ansökan som grund för betalningsföreläggandet, inte kan fullgöras rättsligt.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Någon skriftliga belägg behövs inte för att bekräfta ansökan har ingetts. Ansökan bör dock innehålla en kort beskrivning av den bevisning som sökanden kan lämna till stöd för sin fordran.

1.4 Avvisning

Domstolen avslår en ansökan om skyndsam handläggning av betalningsförelägganden om

  1. skyndsam handläggning av betalningsförelägganden inte medges enligt civilprocesslagen,
  2. ansökan inte uppfyller de krav som anges i civilprocesslagen,
  3. det inte har visat sig möjligt att delge gäldenären betalningsanmodan inom rimlig tid och den inte kan delges via offentlig kungörelse och sökanden uttryckligen har bett om att förfarandet ska upphöra om fordran bestrids,
  4. sökanden underlåter att inom utsatt frist informera domstolen om utfallet av delgivningen med parten i förfarandet,
  5. eventuella skäl att avbryta förfarandet blir uppenbara.

1.5 Överklagande

Ett beslut om avslag av en ansökan om skyndsam handläggning av betalningsförelägganden kan inte överklagas. Ett avslag av en ansökan begränsar inte sökandens rätt att ta upp fordran i samband med en talan eller en skyndsam handläggning av ett betalningsföreläggande.

1.6 Bestridande

Gäldenären kan bestrida en fordran eller en del av en fordran till den domstol som utfärdat betalningsanmodan inom 15 dagar från att betalningsföreläggandet meddelats, eller inom 30 dagar om betalningsföreläggandet meddelats utomlands.

Ett bestridande kan inges på den blankett som bifogats betalningsanmodan, eller i annat format. Ett bestridande behöver inte styrkas.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om gäldenären i tid bestrider betalningsanmodan ska den domstol som utfärdade den fortsätta att pröva ärendet eller hänskjuta det till den domstol som anges i ansökan om skyndsam handläggning av betalningsföreläggande eller till den domstol som anges i en gemensam ansökan från parterna. I ärenden som gäller ägande av en lägenhet eller samägd fastighet fortsätter förfarandet såvida sökanden inte har begärt att åtgärder ska vidtas eller att förfarandet ska avslutas. Talan anses vara väckt i samband med att ansökan inges om skyndsam handläggning av betalningsföreläggande.

Om sökanden uttryckligen har begärt att förfarandet ska avslutas i de fall ett bestridande har ingetts ska förfarandet avslutas.

Om gäldenären i sitt bestridande av betalningsanmodan delvis erkänner fordran ska den domstol som prövar ärendet utfärda ett betalningsföreläggande gällande det erkända beloppet och fortsätta prövningen av återstoden av målet.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Om gäldenären underlåter att betala den summa som anges i betalningsanmodan och inte bestrider den i tid, ska domstolen utfärda ett betalningsföreläggande för det aktuella beloppet.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett betalningsföreläggande bör innefatta en förklaring för gäldenären om dennes rätt att överklaga beslutet inom 15 dagar, eller inom 30 dagar om betalningsanmodan delgivits utomlands. En förklaring ska ges till gäldenären om att beslutet endast kan överklagas på grundval av en av följande omständigheter:

  1. Betalningsanmodan delgavs gäldenären på annat sätt än personligen mot underskrift eller elektroniskt, och delgavs inte, utan gäldenärens egen förskyllan, i tid med påföljd att gäldenären inte kunde bestrida den i tid.
  2. Gäldenären kunde inte bestrida betalningsanmodan av godtagbara skäl som ligger bortom gäldenärens kontroll.
  3. Förutsättningarna för skyndsam handläggning av betalningsförelägganden uppfylldes inte, eller villkoren för skyndsam handläggning av betalningsförelägganden överträddes väsentligen på något annat sätt, eller den fordran som den skyndsamma handläggningen gäller är uppenbart oskälig.

Gäldenärens juridiska ombud eller universalarvinge kan överklaga ett betalningsföreläggande inom två månader från att ha fått kännedom om det, om det vid tidpunkten för domstolsbeslutet fanns uppenbara skäl att upphäva det, men domstolen inte var och omöjligen kunde vara medveten om dessa skäl. Den person som överklagar beslutet bör göra det på grundval av en av ovanstående omständigheter.

Senaste uppdatering: 25/08/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Irland

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Det finns inte något särskilt förfarande för betalningsförelägganden i Irland. En kärande som har en fordran på ett specifikt belopp eller vars fordran lätt kan kvantifieras kan emellertid få en tredskodom.

1.1 Användningsområde

Om svaranden uteblir eller inte inkommer med svaromål kan käranden få en tredskodom. När den ursprungliga fordran avser ett förfallet eller bestämt belopp kan High Courts kansli eller grevskapsdomstolens kansli meddela slutlig dom, beroende på fordrans storlek (med undantag av i ett fåtal fall, t.ex. mål som rör penningtvätt, då käranden måste ansöka om tredskodom eller att domstolen ska meddela en dom till förmån för denne). I många okomplicerade skuldindrivningsärenden kan käranden med andra ord få en tredskodom utan att behöva inställa sig vid domstolen och kan erhålla domen från relevant domstols kansli via ett administrativt förfarande.

Om fordran inte avser ett bestämt belopp måste käranden ansökan hos domstolen om att få en dom och kan inte få en dom på något annat sätt än genom att vända sig till domstolen.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

En tredskodom kan fås i nästan alla typer av mål. Detta förfarande begränsas inte till fordringar till följd av ett avtalsförhållande eller penningfordringar, även om systemet är enklare i sådana mål. Det viktigaste undantaget rör utlåning av pengar.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är valfritt eftersom käranden måste vidta vissa åtgärder innan han eller hon kan beviljas en tredskodom, t.ex. inge nödvändiga handlingar till relevant domstols kansli eller utfärda och delge svaranden stämningen och en edsvuren utsaga. Om en svarande har uteblivit eller vägrat att inkomma med svaromål och käranden inte ansöker om tredskodom är käranden tvungen att släppa fordran.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Med förbehåll för bilaterala avtal om erkännande och verkställighet av domar mellan Irland och andra medlemsstater (rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, nu ersatt av rådets förordning (EU) nr 1215/2012), eller liknande avtal som ingåtts med tredje länder, kan förfarandet tillämpas om svaranden har hemvist utanför Irland. Om svaranden har hemvist utanför Irland måste käranden se till att svaranden delges i vederbörlig ordning i enlighet med de relevanta domstolsreglerna för delgivning i utlandet. Om en svarande med hemvist utanför Irland uteblir eller inte inkommer med svaromål kan käranden ansöka om tredskodom på sedvanligt sätt

1.2 Behörig myndighet

Vilken domstol som är behörig beror på ärendets natur och storleken på fordran. Käranden bör inge sin ansökan till den domstol där han eller hon inledde förfarandet, och den domstolen fastställer huruvida svaranden infann sig till förhandling eller inkom med svaromål och huruvida fristen för att göra detta har löpt ut. Om fordran understiger 75 000 euro (60 000 euro vid personskador) kan käranden väcka talan vid grevskapsdomstolen. Om fordran överstiger detta belopp måste talan väckas vid High Court. Om fordran understiger 15 000 euro måste talan väckas vid distriktsdomstolen. Om fordran understiger 2 000 euro får talan väckas inom ramen för småmålsförfarandet.

1.3 Formella krav på ansökan

En kärande ska se till att han eller hon följer det förfarande som anges i domstolens rättegångsregler. Käranden måste delge svaranden. Om svaranden uteblir eller inte inkommer med svaromål kan käranden ansöka om tredskodom. Om fordran rör ett förfallet belopp räcker det att käranden har begärt betalning eller skickat en betalningsanmodan. Så snart käranden har gjort detta har denne i regel rätt att få en dom från relevant domstols kansli, utan att behöva ansöka om ett domstolsföreläggande eller inge en ansökan till en domare. Relevant personal vid berörd domstols kansli kontrollerar om svaranden har medgett fordran, huruvida betalningsfristen har löpt ut och att käranden har förelagt domstolen all bevisning som krävs, t.ex. en edsvuren utsaga om delgivning och en edsvuren utsaga som specificerar det belopp som faktiskt ska betalas.

Om fordran avser ett ospecificerat belopp eller om fordran inte är enkel att kvantifiera måste käranden inge en ansökan om tredskodom till domstolen.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ja. I High Court är den relevanta bestämmelsen för tredskodom på grund av utevaro Order 13 i överrätternas rättegångsregler från 1986 Länken öppnas i ett nytt fönster(Rules of the Superior Courts 1986) i dess ändrade lydelse, och för tredskodom på grund av uteblivet svaromål Order 27. I grevskapsdomstolen måste en ansökan om tredskodom styrkas med vissa handlingar, däribland den ursprungliga fordran och en förklaring om att fordran har delgetts. Ansökan om tredskodom måste dessutom ske med hjälp av formulären 9 och 10 i den samling formulär som har fogats som bilaga till grevskapsdomstolarnas rättegångsregler från 2001 Länken öppnas i ett nytt fönster(Circuit Court Rules 2001). Formulären återfinns i bilagan till rättegångsreglerna.

När det gäller distriktsdomstolen återfinns formulären på samma sätt som bilaga till distriktsdomstolarnas rättegångsregler Länken öppnas i ett nytt fönster(District Court Rules).

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej. Om fordran överstiger 75 000 euro (60 000 euro vid personskador) ska den handläggas av en grevskapsdomstol, och om den inbegriper komplicerade frågor rekommenderas juridisk rådgivning och ett juridiskt ombud. Detta är emellertid inte obligatoriskt.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Den ursprungliga fordran måste ange parternas namn, adress och i förekommande fall yrke. Dessutom måste käranden ange det belopp som fordran avser, beskriva hur fordran uppkom/grunden för talan och närmare redogöra för eventuella försök att få betalt.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

I den ursprungliga fordran ska käranden ange alla relevanta detaljer om fordran, t.ex. det belopp som svaranden är skyldig att betala/fordran avser, närmare uppgifter om hur fordran uppstod, betalningsanmodanden och, i förekommande fall och beroende på fordrans natur, redogöra för andra relevanta faktiska omständigheter, t.ex. ange närmare uppgifter om den skada som lidits, behandling som erhållits eller andra negativa konsekvenser som underlåtenheten att betala fordran har medfört.

1.4 Avvisning

Domstolen avvisar en ansökan om tredskodom om sökanden inte har uppfyllt villkoren i domstolens rättegångsregler. En tredskodom kan t.ex. inte meddelas om reglerna för delgivning av handlingar inte har följts.

1.5 Överklagande

Om domstolen inte beviljade en ansökan om tredskodom beror detta vanligtvis på att käranden inte följde domstolens rättegångsregler. Käranden kan därför vara tvungen att börja om förfarandet och delge svaranden en ny fordran i enlighet med tillämpliga domstolsregler.

En svarande kan ansöka om att en tredskodom ska upphävas. För att ett överklagande av en tredskodom ska bifallas måste svaranden visa domstolen vad hans eller hennes utevaro berodde på eller varför han eller hon inte inkom med svaromål, och domstolen måste anse att de angivna skälen räcker som förklaring eller motivering. Om svarandens överklagande av domen bifalls upphävs domen, och svaranden ges möjlighet att inkomma med svaromål.

1.6 Bestridande

Om domstolen anser att domen bör upphävas kan svaranden bestrida fordran. I så fall fortskrider handläggningen av målet på sedvanligt sätt.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider fordran inom den frist som fastställts i rättegångsreglerna eller av domstolen fortskrider handläggningen på sedvanligt sätt. Domaren avgör hur handläggningen av målet ska fortskrida om särskilda direktiv krävs.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om svaranden underlåter att bestrida fordran kan detta resultera i att käranden får en tredskodom.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

En tredskodom är ett verkställbart avgörande. Se svaren på fråga 1.3 d ovan.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Svaranden kan väcka talan vid domstol och yrka att domen ska ändras eller upphävas. Talan ska prövas av samma domstol. Domstolen kan upphäva domen om den anser att detta är lämpligt och om det förekom oegentligheter när domen erhölls, eller om den anser att svaranden har goda möjligheter att bestrida fordran. Var och en av parterna kan överklaga ett beslut om att upphäva eller inte upphäva en dom.

Senaste uppdatering: 17/12/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Grekland

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Betalningsföreläggande kan utfärdas. Tillämpliga bestämmelser är de i artiklarna 623–634 i civilprocesslagen, det vill säga presidentdekret 503/1985, i ändrad lydelse.

1.1 Användningsområde

Civil- och handelsrättsliga frågor: tvister som omfattas av privaträtten om de enligt lag inte omfattas av andra domstolars behörighet (artikel 1 i civilprocesslagen).

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Penningfordringar eller fordringar avseende säkerhet, nämligen fordringar baserat på checkar, räkningar och reverser, om fordran och det förfallna beloppet intygas genom en offentlig eller privat handling och om fordringarna anges i euro eller i en annan utländsk valuta (artikel 623 i civilprocesslagen).

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, det finns ingen övre gräns när det gäller fordrans belopp.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Det är frivilligt att använda sig av förfarandet för betalningsföreläggande eftersom fordringsägaren alltid kan väcka en ordinär talan för vilken en fastställelseprövning inleds när beslut fattats om fordran. Vid ett förfarande för betalningsföreläggande ges däremot ett betalningsföreläggande, som inte är något avgörande utan en exekutionstitel (artikel 631 i civilprocesslagen).

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Nej, ett betalningsföreläggande kan inte utfärdas (och ogiltigförklaras om så ändå sker) om det riktar sig till en person som bor utomlands eller vars hemvist är okänd, om inte personen i fråga har ett lagligen utsett ombud i saken i Grekland (artikel 624 i civilprocesslagen). Jurisdiktionsort är den plats där gäldenären är fysiskt (corpore) etablerad när delgivningen sker.

1.2 Behörig myndighet

Domaren i fredsdomstolen ansvarar för penningfordringar på högst 20 000 euro och en ensamdomare i förstainstansrätten för alla andra penningfordringar. Den territoriella behörigheten, det vill säga vilken domstol som har territoriell behörighet (ratione loci)), fastställs enligt de allmänna bestämmelserna om lokal behörighet, nämligen bestämmelserna i artiklarna 22–41 i civilprocesslagen. Enligt dessa bestämmelser kan den territoriella behörigheten exempelvis innehas av domstolen (distriktsdomstolen eller förstainstansrätten) på den ort där gäldenären har sin hemvist eller där skuldinstrumentet (t.ex. checken) utfärdas eller där växeln godtas eller betalas.

1.3 Formella krav på ansökan

Följande typer av ansökningar kan inges:

A. En muntlig ansökan till domaren i fredsdomstolen med relevant redogörelse (artikel 626.1 samt artikel 215.2 i civilprocesslagen), utan uteslutande av alternativet att inge en skriftlig ansökan.

B. En obligatorisk skriftlig ansökan till förstainstansrättens domare på skriftlig begäran till förstainstansrättens kansli, vilken måste innehålla uppgift om följande:

  1. Domstol till vilken ansökan inges (distriktsdomstolen eller förstainstansrätten).
  2. Typen av rättsligt instrument, det vill säga ”Ansökan om betalningsföreläggande”.
  3. För- och efternamn, fadersnamn och hemvist för samtliga parter: fordringsägaren och gäldenären och/eller deras juridiska ombud och, om de är juridiska personer, deras firmanamn och säte.
  4. Sakfrågan för det rättsliga instrumentet, vilken ska anges på ett tydligt, bestämt, kortfattat och läsbart sätt på grekiska, och om ansökan inbegriper handlingar på andra språk ska en auktoriserad översättning av dessa tillhandahållas.
  5. Datum och underskrift av parten eller hans/hennes juridiska ombud eller bemyndigade företrädare och, om en advokat måste finnas närvarande, advokatens underskrift.
  6. Adressen och framför allt gatuadress och adressnummer för bostaden, kontoret eller butiken tillhörande den part som väcker talan, hans/hennes juridiska ombud och hans/hennes advokat.
  7. En begäran om betalningsföreläggande.
  8. Fordran och det exakta beloppet i pengar eller säkerheter, samt eventuell ränta som påförs den erfordrade betalningen (artikel 626.1 och 626.2 samt artiklarna 118 och 119.1 i civilprocesslagen).

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Nej, inget standardformulär behöver användas.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Ja, om ansökan inges till förstainstansrätten och avser fordringar på mer än 20 000 euro eller om ansökan inges till distriktsdomstolen för fordringar på mellan 12 000 och 20 000 euro.

Om ansökan inges till distriktsdomstolen och avser en fordran på högst 12 000 euro, kan parten inleda eller försvara sig i domstolsförfaranden utan att företrädas av advokat (artikel 94 i civilprocesslagen).

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

En ansökan om betalningsföreläggande måste åtminstone innehålla uppgift om den typ av rättsakt som fordran (= skulden) grundas på, till exempel en fordran inom ramen för hyreskontrakt eller försäljningsavtal, leasingfordringar eller förfallna checkar. Typen av avtal eller rättsakt utgör i regel också grunden för betalning, och det måste uttryckligen anges vid vilken tidpunkt fordran uppstod, till exempel när gäldenären skulle ha betalat det begärda beloppet och inte gjorde detta. Ansökan måste dessutom innehålla en förteckning över de handlingar som tillhandahållits av vilka fordrans typ och belopp framgår.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Bevisning för kravet om betalningsföreläggandet får endast presenteras skriftligen, eftersom vittnen inte kan höras under detta förfarande. Sådana handlingar ska inges tillsammans med ansökan och ska bevaras vid domstolskansliet tills tidsfristen för bestridande löpt ut, så att den part som betalningsföreläggandet avser underrättas om dessa (dvs. att gäldenären delges). Alla handlingar (såväl privata som offentliga) som har ett bevisvärde enligt artiklarna 432–465 i civilprocesslagen, inbegripet säkerheter (t.ex. checkar och växlar) godtas som bevisning. Sådana handlingar måste innehålla tydliga uppgifter om fordringsägarens (förmånstagarens) ställning och personuppgifter (fullständiga namn) och om gäldenären samt fordrans grunder och belopp.

En handling som inte är offentlig och som, enligt artikel 443 i civilprocesslagen, måste vara försedd med utfärdarens handskrivna underskrift för att ha bevisvärde anses vara en privat handling, och alla personer som gör åtaganden till följd av handlingen betraktas som utfärdare.

En handling som har upprättats på rätt sätt av en statlig tjänsteman eller av en person som utför statliga tjänster betraktas som en offentlig handling (t.ex. notariella handlingar).

1.4 Avvisning

Ansökan ska avvisas i följande fall:

A. Om de rättsliga kraven för utfärdande av ett betalningsföreläggande inte uppfylls och om fordran, dess belopp, gäldenären eller förmånstagaren därmed inte omedelbart kan styrkas på ett tydligt sätt i de bifogade handlingarna.

B. Om sökanden inte ger de förtydliganden som domaren begärt eller vägrar följa tillrådan att fylla i eller korrigera ansökan eller styrka äktheten i underskrifter i privata handlingar som tillhandahållits (artiklarna 627 och 628 i civilprocesslagen). Behörig domare kan begära ytterligare uppgifter, handlingar och korrigeringar från sökanden, och om sökanden inte tillgodoser domarens krav avvisas ansökan.

Om en ansökan avvisas anges detta i slutet av förfarandet, tillsammans med en kortfattad motivering till avvisningen. Detta innebär att behörig domare inte utfärdar någon dom och att meddelandet om avvisning inte kan överklagas. Sökanden (fordringsägaren) kan givetvis fortfarande väcka en ordinär talan avseende hans/hennes fordran (se avsnitt 1.1.3 ovan) eller inge en ny ansökan om betalningsföreläggande (artikel 628.3 i civilprocesslagen).

1.5 Överklagande

Inget överklagande kan göras om ansökan om betalningsföreläggande har avvisats.

1.6 Bestridande

Om ansökan om betalningsföreläggande godtas och ett betalningsföreläggande utfärdas kan den gäldenär som betalningsföreläggandet avser bestrida detta inom 15 arbetsdagar från det att betalningsföreläggandet delges (artikel 632.1 i civilprocesslagen). Bestridandet kan också göras innan betalningsföreläggandet delges.

Den domstol som har territoriell och materiell behörighet (ratione loci respektive ratione materiae) är den domstol, distriktsdomstol eller förstainstansrätt som utfärdade betalningsföreläggandet.

Bestridandet ska prövas (artikel 632.2 i civilprocesslagen) i enlighet med artiklarna 643, 649 och 650 i civilprocesslagen, som rör de särskilda förfarandena för skuldinstrument och arrendetvister och enligt de bestämmelser om ordinära förfaranden som inte strider mot bestämmelserna för ovannämnda specialförfaranden (artikel 591.1.a i civilprocesslagen.

Bestridandet måste delges inom den ovannämnda tidsfristen på 15 arbetsdagar för att inte anses vara otillåtligt och måste delges antingen den advokat som undertecknat ansökan om betalningsföreläggande eller på den adress som tillhör den person som betalningsföreläggandet avser och som anges i betalningsföreläggandet, förutsatt att ingen annan adress anmälts genom ett rättsligt instrument (artikel 632.1.b i civilprocesslagen).

1.7 Effekten av ett bestridande

Ett bestridande medför inte att verkställigheten av ett betalningsföreläggande, som är en direkt exekutionstitel (artikel 631 i civilprocesslagen), avbryts. Den domstol som utfärdade betalningsföreläggandet får dock, genom ett sådant förfarande för interimistiska åtgärder som anges i artikel 686 i civilprocesslagen och efter att en ansökan ingetts av den part som betalningsföreläggandet avser, begära att verkställigheten ska avbrytas tills en lagakraftvunnen dom fattats om det bestridande som måste ha ingetts.

En ansökan om avbrytande av verkställighet beviljas på följande villkor: a) om bestridandet inges inom vederbörlig tid och b) om minst ett skäl till bestridandet kan tillgodoses.

Beslutet om avbrytande innebär att betalningsföreläggandet inte längre kan verkställas och att dess verkställbarhet som instrument försämras.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om ett bestridande inte inges inom vederbörlig tid (inom 15 dagar från delgivningen av betalningsföreläggandet) kan den part till vars fördel betalningsföreläggandet har utfärdats delge gäldenären betalningsföreläggandet på nytt. Gäldenären har då en andra möjlighet att inge ett bestridande. Han/hon kan nämligen då inge ett bestridande inom tio arbetsdagar från den nya delgivningen. I detta fall ska avbrytande enligt ovan inte begäras (se 1.7).

Om tidsfristen på tio dagar också överskrids får betalningsföreläggandet samma verkan som en lagakraftvunnen dom, vilket innebär att inte bara betalningsföreläggandet utan även fordran är fullständigt giltiga, på grundval av den bakgrundsinformation och den rättsliga grund som anges i betalningsföreläggandet.

Det betalningsföreläggande gentemot vilket ett bestridande inte gjorts i rätt tid kan endast förlora sin verkan som lagakraftvunnen dom om det extraordinära rättsmedlet att pröva ärendet på nytt tillämpas. Detta rättsmedel kan vidtas på högst begränsade och framför allt formella grunder (artiklarna 633.2 och 544 i civilprocesslagen) och inom de tidsfrister som fastställs i artikel 544.3 och 544.4 i civilprocesslagen, vid den domstol som utfärdade betalningsföreläggandet.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Betalningsföreläggande är ett instrument som kan verkställas från och med utfärdandet (artikel 631 i civilprocesslagen). Det krävs därmed inga andra åtgärder för att verkställa det, och om avbrytande av verkställigheten inte begärs ska verkställighetsförfarandena därför sammanfattningsvis inledas på följande sätt:

Verkställighetsbeslutet läggs till i det ursprungliga betalningsföreläggandet, vilket innebär att frasen ”I det grekiska folkets namn” inleder själva betalningsföreläggandet och att fraser som ”Varje utmätningsman ska verkställa detta beslut” läggs till i slutet. En officiell kopia (exekutionstitel) utfärdas och ett förläggande (krav) om betalning av beloppet i betalningsföreläggandet delges sedan gäldenären.

Om betalningsföreläggandet inte delges inom två månader från utfärdandet upphör det dock att gälla (artikel 630 A i civilprocesslagen).

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Utslaget om bestridandet är inte slutgiltigt utan kan bli föremål för överklaganden oavsett slag.

Senaste uppdatering: 27/07/2018

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Spanien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Ja, det finns ett förfarande för betalningsföreläggande. Huvudsyftet är att skydda tillgodohavanden. Det fungerar som så att en exekutionstitel utfärdas för sådana skulder som uppfyller vissa lagstadgade krav.

Juridiska biträden får handlägga och besluta om förfaranden för betalningsförelägganden enligt de förfaranden som fastställs i den processuella lagstiftningen.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Betalningsförelägganden får tillämpas på fastställda och förfallna penningfordringar på ett visst belopp. Sedan den 31 oktober 2011 finns ingen övre gräns för beloppets storlek. Skulden måste styrkas på något att följande sätt:

a) Genom handlingar, oavsett format, typ eller fysisk form, som undertecknats av gäldenären eller försetts med gäldenärens stämpel, märke eller varumärke eller någon annan fysisk eller elektronisk symbol.

b) Genom fakturor, mottagningsbevis, intyg, telegram- eller faxmeddelanden eller andra handlingar som, även om de upprättats enbart av fordringsägaren, i regel används för att dokumentera kredit och debet i sådana förbindelser som de mellan fordringsägaren och gäldenären.

c) Genom handlingar som styrker skulden, om kommersiella handlingar tas fram som visar att det tidigare funnits långvariga förbindelser mellan parterna.

d) I ärenden som rör samägd egendom (propiedad horizontal), där bevisning för skulden ges i form av intyg på obetalda belopp avseende gemensamma kostnader som ska erläggas av ägare av egendom i hyreshus i städer.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, det finns ingen övre gräns sedan den 31 oktober 2011.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Nej, det är valfritt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Nej, förutom när det gäller skulder för icke-betalning av gemensamma kostnader som ska erläggas av ägare av hyreshusfastigheter i städer eller ägarlägenheter. I detta fall har dessutom domstolen på den ort där egendomen finns behörighet, beroende på vad käranden valt.

1.2 Behörig myndighet

Förstainstansrätten vid gäldenärens hemvist eller bostad eller där den fastighet som omfattas av bestämmelserna om samägda fastigheter i städer finns.

1.3 Formella krav på ansökan

Fordringsägaren måste inge en skriftlig fordran där borgenären och gäldenären fastställs, tillsammans med en kortfattad redogörelse av skuldens bakgrund och belopp.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det är inte obligatoriskt, men standardformulär finns att hämta vid domstolskansliet (Decanatos de los juzgados) eller den gemensamma enheten för processuella ärenden (Servicios Comunes Procesales). Formuläret kan laddas ner via denna länk: Länken öppnas i ett nytt fönsterformulär.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Man behöver inte företrädas av ett domstolsombud (procuradores) när man inger en ansökan om betalningsföreläggande. Om käranden vill ha en advokat (abogados) måste dock den andra parten underrättas så att nödvändiga åtgärder kan vidtas för att försvara honom/henne.

Vid en invändning från gäldenären eller vid verkställighetsförfaranden måste en advokat eller ett juridiskt ombud utses om fordrans belopp överstiger 2 000 euro.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

En kortfattad förklaring måste ges av hur skulden uppstod.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Se avsnitt 1.1.1 ovan.

1.4 Avvisning

Om ovannämnda krav om territoriell behörighet och prima facie-bevisning inte uppfylls eller om en processuell felaktighet inte åtgärdas kommer domstolen att avvisa ansökan. Ett avvisningsbeslut kan överklagas till provinsdomstol (Audiencia Provincial).

I fråga om avtal mellan näringsidkare och konsumenter måste domaren på eget initiativ bedöma om oskäliga villkor föreligger. Om domaren efter att ha hört parterna anser att oskäliga villkor föreligger kan han eller hon avvisa kravet i dess helhet eller besluta att fortsätta prövningen, utan att de oskäliga villkoren tillämpas. Detta beslut kan även överklagas till provinsdomstol (Audiencia Provincial).

1.5 Överklagande

Ett avvisningsbeslut kan överklagas till provinsdomstol. Ett överklagande måste inges till den första domstolen inom 20 dagar.

1.6 Bestridande

En gäldenär kan betala eller inge ett bestridande inom 20 dagar från betalningskravet och därefter fram till kl. 15.00 dagen efter att tidsfristen löpt ut. Bestridandet måste inges skriftligen. Bestridandet får inte göras muntligen inför domstol. Om fordrans belopp överstiger 2 000 euro måste bestridandet undertecknas av en advokat och ett domstolsombud. Det finns inga särskilda grunder för överklagande, och gäldenären kan åberopa såväl materiella som rent formella eller processuella skäl.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om fordrans belopp inte överstiger 6 000 euro kommer det juridiska biträdet att besluta att ansökan om betalningsföreläggande ska avslutas och att ärendet måste hanteras inom ramen för ett påskyndat förfarande. Käranden delges bestridandet och har tio dagar på sig att skriftligen överklaga detta. Parterna kan i sina invändningar och bestridanden begära att en förhandling ska hållas.

Om fordrans belopp överstiger 6 000 euro och käranden inte inger fordran inom en månad från det att invändningen delgavs, kommer förfarandet att ogillas varpå beslut fattas om att käranden ska betala kostnaderna.

Om käranden inger en fordran delges svaranden denna. Svaranden har då 20 dagar på sig att bestrida fordran, och ärendet fortsätter inom ramen för det ordinära förfarandet.

Om fordrans belopp överstiger 6 000 euro kommer domstolen att bevilja fordringsägaren en tidsfrist på en månad för att inge en fordran inom ramen för det ordinära förfarandet.

Om fordringsägaren, mot bakgrund av de anförda skälen i invändningen, inte vill fortsätta det ordinarie förfarandet, måste han eller hon uttryckligen dra tillbaka fordran.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om gäldenären inte svarar på betalningskravet eller inte inställer sig, kommer det juridiska biträdet att besluta att förfarandet för betalningsföreläggande ska avslutas. Det juridiska biträdet kommer att underrätta fordringsägaren om beslutet så att han/hon kan vidta verkställighetsåtgärder, vilket kan göras genom en enkel ansökan.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Fordringsägaren måste inge en ansökan om verkställighet. Om beloppet överstiger 2 000 euro måste ansökan undertecknas av en advokat och ett domstolsombud.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Det går inte att överklaga. Det enda alternativet är att invända mot verkställighetsåtgärden av specifika skäl.

Senaste uppdatering: 20/08/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Frankrike

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Det finns möjlighet att inge en enkel ansökan om betalningsföreläggande, känt som ”procédure d’injonction de payer”, enligt artiklarna 1405–1425 i civilprocesslagen.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet kan användas för att driva in alla slags fordringar till följd av avtal eller en skyldighet som uppstår genom bestämmelserna för ett visst yrke eller arbete och fordringar på ett visst belopp.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Förfarandet kan användas för att driva in alla slags fordringar till följd av avtal eller en skyldighet som uppstår genom bestämmelserna för ett visst yrke eller arbete och fordringar på ett visst belopp.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Det är inte obligatoriskt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Förfaranden av detta slag måste inledas vid behörig domstol där gäldenären eller en av gäldenärerna har sin hemvist. Detta innebär att förfarandet inte kan användas om gäldenären bor i ett annat land.

1.2 Behörig myndighet

Ansökan måste inges hos underrätten för tvistemål (tribunal d'instance), lokal domstol (juridiction de proximité), ordföranden för handelsdomstolen (tribunal de commerce) eller, från och med den 1 januari 2013, ordföranden för den övre underrätten för tvistemål (tribunal de grande instance), beroende på vilken domstol som har behörighet i ärendet i fråga.

Exklusiv behörighet innehas av domstolen på den ort där den gäldenär eller en av de gäldenärer som förfarandet har inletts mot har sin hemvist. Detta hör till grunderna för rättsordningen (ordre public), och domstolen måste på eget initiativ ta upp eventuella frågor om bristande behörighet.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

De formella kraven är bland annat att viss information måste finnas med i ansökan:

  • Namn, yrke och hemadress (domicile) för fordringsägare och gäldenärer samt form, namn och säte för juridiska personer.
  • En exakt uppgift om det belopp som fordran avser, samt en redogörelse för fordrans olika delar samt dess grund.

Det finns ett formulär som man uppmanas använda, men man måste dock inte använda det. Ett Cerfa-formulär finns att få från justitieministeriets webbplats och från alla berörda domstolars domstolskansli (greffe).

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Ansökan kan inges av fordringsägaren personligen eller via ett ombud.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Grunderna måste inte anges detaljerat utan endast en sammanfattning av dem krävs (se svaret i avsnitt 1.3.1 ovan).

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ansökan måste åtföljas av handlingar som styrker fordrans giltighet (fakturor, leasingavtal, försäljningsavtal, kreditavtal, kontoutdrag osv.). Allmänrättsliga bestämmelser om civilrättsliga förfaranden är tillämpliga.

1.4 Avvisning

Innan domstolen utfärdar ett betalningsföreläggande kommer den att pröva ansökans giltighet och kan avvisa ansökan helt eller delvis, om den anser att fordran inte är välgrundad.

1.5 Överklagande

Om ansökan avvisas har fordringsägaren inte rätt att överklaga men kan följa förfarandena inom den ordinära rätten, det vill säga begära betalning av en skuld på det vanliga sättet.

1.6 Bestridande

Gäldenären har en månad på sig att bestrida (former opposition), antingen personligen vid det domstolskansli som utfärdade beslutet eller per rekommenderat brev till samma domstolskansli. Det finns inga andra krav för hur ett bestridande ska ske.

1.7 Effekten av ett bestridande

Förfarandet inleds genom ett bestridande. Justitiesekreteraren (greffier) kallar alla parter till förhandling (även de som inte har gjort något bestridande). Domstolen prövar inte bara den ursprungliga ansökan inom ramen för sin behörighet utan även andra ansökningar och grunder för försvar efter sakliga hänsyn.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

När en månad har gått från delgivningen kan fordringsägaren inge en ansökan till det domstolskansli som utfärdade beslutet om att domstolskansliet ska lägga till en exekutionstitel. Det finns inga formella krav för en sådan ansökan (fordringsägaren kan helt enkelt göra en framställning eller skicka ett brev med vanlig post). Exekutionstiteln innebär att all verkan av ett avgörande i ett försvarsmål överförs till exekutionstiteln.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Avgörandet blir inte föremål för något ordinärt överklagande (appel) eller kassationsöverklagande i rättsfrågor (pourvoi en cassation). Det enda alternativet är att inge ett kassationsöverklagande i rättsfrågor mot hur exekutionstiteln lades till av justitiesekreteraren.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriets webbplats

Länken öppnas i ett nytt fönsterWebbplatsen Legifrance

Senaste uppdatering: 26/07/2018

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Kroatien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Det europeiska betalningsföreläggandet tillämpas i Kroatien. Förfarandet för att utfärda sådana förelägganden regleras genom bestämmelserna i civilprocesslagen (Zakon o parničnom postupku) (Narodne Novine (NN; Kroatiens officiella kungörelseorgan) nr 53/91, 91/92, 112/99, 129/00, 88/01, 117/03, 88/05, 2/07, 96/08, 84/08, 123/08, 57/11, 25/13 och 89/14; nedan kallad ZPP) och bestämmelserna om ingivande av en ansökan om utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande och ett bestridande av ett europeiskt betalningsföreläggande (Pravilnik o načinu podnošenja zahtjeva za izdavanje europskog platnog naloga i prigovora protiv europskog platnog naloga) (NN nr 124/13).

1.1 Användningsområde

Förfarandet för utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande tillämpas för indrivning av penningfordringar till ett fast belopp och som förfallit till betalning den tidpunkt då ansökan om det europeiska betalningsföreläggandet ingavs. Ett europeiskt betalningsföreläggande inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 (nedan kallad förordning (EG) nr 1896/2006). Denna förordning tillämpas på gränsöverskridande ärenden på privaträttens område, oavsett domstolstyp, med de undantag som anges i denna.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Fordringar som rör penningfordringar. Sakfrågan för fordran får endast vara fordringar som utgör avtalsförpliktelser eller utomobligatoriska förpliktelser och som har fastställts nominellt.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Det finns ingen övre gräns för fordringar.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är inte obligatoriskt eftersom käranden själv får välja hur han/hon vill göra sin fordran, så länge som detta inte strider mot tvingande regler och bestämmelserna om allmän moral. Domstolen kommer att utfärda betalningsföreläggandet även om käranden inte yrkat på detta i sin fordran, om samtliga krav för utfärdandet har tillgodosetts. Domstolen måste därför utfärda betalningsföreläggandet om kraven för utfärdandet har uppfyllts.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ja.

1.2 Behörig myndighet

Handelsdomstolen i Zagreb (Trgovački sud u Zagrebu) har exklusiv behörighet att pröva ansökningar om utfärdande och förnyad prövning av – samt verkställighetsintyg för – ett europeiskt betalningsföreläggande enligt förordning (EG) nr 1896/2006.

1.3 Formella krav på ansökan

En ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande och bestridanden får endast inges i maskinläsbar form, om domstolen anser att sådana handlingar är lämpliga att behandlas maskinellt.

Ansökningar om ett europeiskt betalningsföreläggande och bestridanden av ett sådant får inges enligt bestämmelserna om ingivande av en ansökan om utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande och bestridande av ett europeiskt betalningsföreläggande (Pravilnik o načinu podnošenja zahtjeva za izdavanje europskog platnog naloga i prigovora protiv europskog platnog naloga) (Narodne Novine (NN; Kroatiens officiella kungörelseorgan) nr 124/13; nedan kallade bestämmelserna), som trädde i kraft den 17 oktober 2013.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ansökningar om ett europeiskt betalningsföreläggande och bestridanden av ett sådant ska inges till behörig domstol på de formulär som anges i förordning (EG) nr 1896/2006 i pappersformat personligen eller per post. Standardformulär måste därför användas inom förfarandet för utfärdandet av ett europeiskt betalningsföreläggande, och formulären kan laddas ned på webbplatsen för handelsdomstolen i Zagreb (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://sudovi.pravosudje.hr/tszag/).

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Alla parter – både fysiska och juridiska personer – får fritt välja om de vill företräda sig själva i förfarandet eller om de vill anlita ett ombud, vanligen en advokat, om inte annat anges i ZPP. Man måste således inte företrädas av en advokat i ett förfarande för utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Parten måste fylla i formulär A (Ansökan om europeiskt betalningsföreläggande) i maskinläsbar form. I punkt 6 i detta formulär ges olika rättsliga omständigheter som parten kan välja bland för att specificera vad fordran avser.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

I punkt 10 i formulär A ska parten bifoga sådan bevisning som han/hon har till sitt förfogande och beskriva vad bevisningen i fråga avser. Bevisning och bevisupptagning regleras i artiklarna 219–271 i ZPP, och domstolen beslutar vilken del av den presenterade bevisningen som ska beaktas för att fastställa och bedöma relevanta omständigheter. Dessutom ankommer det på domstolen att besluta vilka omständigheter som den anser vara styrkta, efter en samvetsgrann och noggrann bedömning av all bevisning, såväl separat som all bevisning tillsammans, och med hänsyn till utfallet av förfarandet som helhet.

Mer information om bevisning och bevisupptagning ges i informationspaketet ”Bevisupptagning – Kroatien” (Izvođenje dokaza – Republika Hrvatska).

1.4 Avvisning

När det gäller avvisning av ansökningar tillämpas den allmänna bestämmelsen i artikel 109 i ZPP. Enligt denna artikel ska domstolen, om ansökan inte är begriplig eller inte innehåller alla de uppgifter som krävs för att beslut ska kunna fattas, begära att den ingivande parten ska korrigera inlagan, det vill säga ändra den enligt givna instruktioner, och domstolen skickar då tillbaka ansökan för korrigering och ändring. Inlagan anses ha dragits tillbaka om den inte skickas in till domstolen igen och korrigeras enligt de instruktioner som erhållits från domstolen inom angiven tidsfrist. Vidare kommer inlagan att avvisas om den skickas tillbaka utan att några rättelser eller ändringar har gjorts.

1.5 Överklagande

Bestridande är det enda rättsmedel som svaranden har till sitt förfogande när en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande har ingetts. Inget överklagande kan göras av en beslutad begäran om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet enligt artikel 20.1 och 20.2 i förordning (EG) nr 1896/2006. Exekutionstiteln kan endast överklagas av omständigheter som rör fordran i det europeiska betalningsföreläggandet om omständigheterna uppstått efter att föreläggandet delgavs och om de inte längre kunde presenteras i bestridandet enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 1896/2006.

1.6 Bestridande

Svaranden kan bestrida det europeiska betalningsföreläggandet vid ursprungsdomstolen med hjälp av standardformulär F, som svaranden får tillsammans med det europeiska betalningsföreläggandet. Bestridandet ska inges inom 30 dagar från det att svaranden delgetts föreläggandet, och svaranden ska i bestridandet ange att han/hon bestrider fordran men behöver inte ange skälen till bestridandet.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider det europeiska betalningsföreläggandet i enlighet med artikel 16 i förordning (EG) nr 1896/2006, kommer förfarandet att fortsätta enligt bestämmelserna i ZPP om förfaranderegler vid bestridande av ett betalningsföreläggande (artiklarna 445a och 451–456 i ZPP), med hänsyn tagen till bestämmelserna i artikel 17 i förordning (EG) nr 1896/2006.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om inget bestridande har inkommit till domstolen inom 30 dagar från det att svaranden delgetts betalningsföreläggandet, samt med beaktande av skälig tid för bestridandet att komma fram, ska domstolen förklara det europeiska betalningsföreläggandet verkställbart med hjälp av standardformulär G.

Ett verkställbart europeiskt betalningsföreläggande (artiklarna 18 och 19 i förordning (EG) nr 1896/2006), som utfärdats av kroatisk domstol, är en exekutionstitel utifrån vilken verkställighet kan begäras i Kroatien på samma sätt som utifrån ett verkställbart beslut som utfärdats av kroatisk domstol.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Käranden måste i regel uttryckligen begära att domstolen utfärdar ett verkställighetsintyg, och domstolen förklarar det europeiska betalningsföreläggandet verkställbart med hjälp av standardformulär G.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Svaranden kan begära förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet på de grunder som anges i artikel 507n i ZPP, med hänsyn tagen till omständigheterna i artikel 20 i förordning (EG) nr 1896/2006. Den domstol som beslutar om begäran får skjuta upp verkställandet med åberopande av de tillämpliga bestämmelserna i verkställighetslagen om uppskjutande av verkställighet på gäldenärens begäran.

Senaste uppdatering: 23/08/2018

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Italien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

I den italienska civilprocesslagen (Codice di procedura civile) finns bestämmelser om ett förfarande för betalningsföreläggande (artikel 633 ff.). Det rör sig om ett förfarande ex parte där domstolen fäller ett avgörande om borgenärens krav utan att höra motparten och utan att motparten får presentera något försvar eller några anmärkningar.

Gäldenärens hörs först i ett senare skede, om han eller hon bestrider fordran.

Det går endast att ansöka om betalningsföreläggande gällande vissa rättigheter (exempelvis rätt till betalning av ett visst kontantbelopp eller till leverans av en viss kvantitet ersättningsvaror etc.), och de villkor som anges i civillagen (Codice civile) måste vara uppfyllda (exempelvis måste borgenären kunna lägga fram skriftlig bevisning för sin fordran).

Om domstolen finner att borgenärens krav är välgrundade åläggs gäldenären att uppfylla dessa krav inom en tidsfrist som i regel är på 40 dagar. Inom denna frist kan gäldenären också bestrida föreläggandet. Om så inte sker blir föreläggandet slutgiltigt och verkställbart.

1.1 Användningsområde

Förfarandet för betalningsföreläggande kan endast tillämpas när det finns en borgenär som har en fordran på ett penningbelopp, på en viss kvantitet ersättningsvaror eller på viss lös egendom.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

När föreläggandet rör en penningfordran måste beloppet vara exakt angivet. Detta utesluter i praktiken ansökan om betalningsföreläggande för fordringar som inte bygger på avtal (t.ex. kan betalningsföreläggande inte sökas om ärendet rör krav på ersättning för skada som uppstått till följd av en olaglig handling).

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, det finns ingen övre gräns. Det går att ansöka om betalningsföreläggande oavsett vilket belopp fordran gäller.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är frivilligt. En borgenär kan alltid välja att väcka talan enligt det ordinarie förfarandet.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ja.

1.2 Behörig myndighet

Ansökan om betalningsföreläggande ska lämnas in till den fredsdomare (giudice di pace) eller allmänna underrätt (tribunale) som skulle ha haft behörighet om det rört sig om ett ordinarie förfarande. Fredsdomare har endast behörighet i småmål, enligt de kriterier som anges i artikel 7 i civilprocesslagen. När betalningsföreläggandet handhas av en allmän underrätt sammanträder denna som enmansdomstol.

När fordran gäller ersättning för rättsliga och utomrättsliga tjänster eller ersättning för utlägg som gjorts av advokater, exekutionstjänstemän eller andra personer som har tillhandahållit tjänster i samband med ett mål är även den domstol som fällt avgörandet i det mål som fordran som hänför sig till behörig.

Advokater kan ansöka om betalningsföreläggande avseende sina klienter. Ansökan ställs då till domstolen på den ort där advokatens yrkesorganisation (consiglio dell’ordine) har sitt säte. På samma sätt kan notarier framställa anspråk vid domstolen på den plats där de är registrerade hos notarierådet (consiglio notarile) (se även faktabladet om domstolars behörighet).

1.3 Formella krav på ansökan

Ansökan om betalningsföreläggande måste innehålla de uppgifter som anges i artikel 638 i civilprocesslagen och ska inlämnas till domstolens kansli tillsammans med övrig dokumentation. Enligt artikel 16-bis i lagdekret 179 av den 18 oktober 2012 (omvandlad genom lag nr 221 av den 17 december 2012) gäller följande: ”Från den 30 juni 2014 ska ansökningar om åtgärder och parternas inlagor och handlingar i sådana förfaranden inför domstol som avses i bok IV, avsnitt I, kapitel I i civilprocesslagen uteslutande göras på elektronisk väg (med undantag av invändningar).” Inga ansökningar om förfaranden ex parte får därför inges i pappersform efter den 30 juni 2014. Artikel 16-bis i lagdekret nr 179/2012 gäller inte för europeiska betalningsförelägganden i enlighet med förordning (EG) nr 1896/2006. Ansökningar om ett sådant betalningsföreläggande måste därför inges i pappersform och inte på elektronisk väg.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Nej, det behövs inget särskilt formulär.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

I allmänhet ja. Det finns dock fall där borgenären får företräda sig själv. Ett sådant är om ärendet avgörs av fredsdomare och tvistebeloppet inte överskrider 1 100 euro. Ett annat är om borgenären har tillräckliga kvalifikationer för att få verka som försvarare i den domstol där ärendet behandlas.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

I ansökan måste föremålet och grunderna för fordran anges. Det kan göras kortfattat genom en sammanfattande beskrivning av omständigheterna och de relevanta handlingarna.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ja. Den skriftliga bevisningen för kravet utgörs framför allt av mottagningsbevis och ensidiga löften i privatundertecknade handlingar. Om betalningsföreläggandet gäller en fordran som har att göra med tillhandahållande av varor eller tjänster mellan företag eller till privatpersoner godtas som skriftlig bevisning för fordran även vidimerade utdrag ur borgenärsföretagets redovisning, förutsatt att redovisningen skötts i enlighet med lagar och föreskrifter. Även fakturor kan användas som skriftlig bevisning för fordran, förutsatt att de åtföljs av en underskriven kopia av sökandens fakturaregister.

Särskilda bevisregler gäller för fordringar som rör arvoden eller ersättning för utlägg som framställts av advokater, notarier och andra yrkesutövare, samt fordringar från staten eller offentliga myndigheter.

1.4 Avvisning

Om domstolen finner att ansökan är otillräckligt underbyggd, informerar domstolens kansli sökanden om detta och uppmanar honom eller henne att inkomma med kompletterande bevis. Om sökanden inte hörsammar uppmaningen, inte drar tillbaka sin ansökan eller om ansökan inte kan godtas av något annat skäl avvisar domaren ansökan genom ett motiverat beslut.

I sådana fall går det alltid att lämna in en ny ansökan, även enligt det ordinarie förfarandet.

1.5 Överklagande

Beslutet om avvisning av ansökan kan inte överklagas, varken i form av ett ordinarie överklagande eller genom en kassationstalan.

1.6 Bestridande

Om en ansökan om betalningsföreläggande godkänns och föreläggandet utfärdas ska en vidimerad kopia av föreläggandet delges gäldenären. Delgivningen ska ske inom 60 dagar om den görs inom Italien och inom 90 dagar om den görs i ett annat land.

Gäldenären kan bestrida föreläggandet inom 40 dagar från delgivningen.

I motiverade fall kan tidsfristen minskas till 10 dagar eller utökas till 60 dagar. Om gäldenären är bosatt i en av EU:s medlemsstater är tidsfristen normalt 50 dagar, som kan minskas till 20 dagar. Om gäldenären är bosatt utanför EU är tidsfristen 60 dagar och får inte minskas till mindre än 30 dagar och får inte förlängas till mer än 120 dagar.

Gäldenären kan bestrida föreläggandet efter det att fristen löpt ut om gäldenären kan visa att han eller hon på grund av fel vid delgivningen eller på grund av oförutsedda händelser eller force majeure inte fått information om föreläggandet i tid. Möjligheten till bestridande upphör helt när tio dagar har förlöpt från datumet för den första verkställighetsåtgärden.

Bestridandet (opposizione) ska lämnas in till den domstol där den domare som har utfärdat betalningsföreläggandet är verksam. Bestridandet görs i form av en stämningsansökan (citazione) och ska meddelas sökanden på den adress som anges i ansökan om betalningsföreläggande. Stämningsansökan med bestridandet ska innehålla samma uppgifter som stämningsansökningar i allmänhet. I synnerhet ska den som bestrider betalningsföreläggandet i detta skede uppge skälen till bestridandet.

1.7 Effekten av ett bestridande

Vid ett bestridande inleds ett ordinarie tvisteförfarande som syftar till att fastställa om borgenärens krav är giltiga.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om gäldenären inte bestrider betalningsföreläggandet inom den angivna tidsfristen eller om gäldenären bestrider betalningsföreläggandet men inte inställer sig vid domstolen ska den domare som utfärdade betalningsföreläggandet på sökandens begäran förklara det verkställbart.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Det finns fyra möjliga scenarier.

I det första scenariot har tidsfristen för bestridande från gäldenärens sida ännu inte löpt ut. Den sökande kan begära att domstolen omedelbart förklarar betalningsföreläggandet interimistiskt verkställbart. Begäran kan bara beviljas om de särskilda villkor som anges i civilprocesslagen är uppfyllda. Det gäller t.ex. om fordran baseras på en växel eller check eller om en senare verkställighet skulle vara till stor skada för borgenären. Domstolen kan också besluta att borgenären, för att kunna få till stånd ett interimistiskt verkställande i detta skede, ska ställa en säkerhet till gäldenären.

I det andra scenariot har den gäldenär som delgetts betalningsföreläggandet inte bestridit det inom gällande tidsfrist. I så fall kan borgenären begära att domstolen ska verkställa betalningsföreläggandet.

I det tredje scenariot har gäldenären bestridit betalningsföreläggandet och det följande förfarandet inletts, men inte avgjorts. I denna situation kan borgenären begära att domstolen ska besluta om interimistisk verkställighet för betalningsföreläggandet. Begäran kan bara beviljas om de särskilda villkor som anges i lagen är uppfyllda (t.ex. om bestridandet inte bygger på skriftlig bevisning). Utöver detta kan domstolen besluta att betalningsföreläggandet ska förklaras interimistiskt verkställbart endast i vissa delar, så att verkställigheten endast gäller de belopp som gäldenären inte bestrider. Domstolen kan också bevilja interimistisk verkställighet om gäldenären ställer en säkerhet på ett belopp som motsvarar eventuella återbetalningar, kostnader och skadestånd.

I det fjärde och sista scenariot avvisas ett eventuellt bestridande och betalningsföreläggandet blir då verkställbart (om så inte redan skett).

Betalningsförelägganden som har förklarats verkställbara enligt något av scenarierna ovan ger också borgenären rätt att inteckna tillgångar som tillhör gäldenären.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett betalningsföreläggande som blivit verkställbart för att gäldenären inte bestridit det återkallas endast i de undantagsfall som anges i lagen (t.ex. om domstolen grundat sitt beslut på bevis som senare visar sig ha varit falska). Om betalningsföreläggandet påverkar tredje mans rättigheter kan det även bestridas av tredje man.

Avgörandet i det förfarande som rör bestridandet kan överklagas på ordinarie sätt.

Länkar

Italienska konstitutionen (EN)

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.educational.rai.it/materiali/pdf_articoli/22122.pdf

Italiens författningssamling

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.normattiva.it/

Italienska civilprocesslagen

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.altalex.com/documents/codici-altalex/2015/01/02/codice-di-procedura-civile

Lagen om rättegångar i förvaltningsmål (EN)

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.giustizia-amministrativa.it/cdsintra/wcm/idc/groups/public/documents/document/mday/mzk3/~edisp/nsiga_4276977.pdf

Italienska förvaltningslagen (FR)

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.giustizia-amministrativa.it/cdsintra/wcm/idc/groups/public/documents/document/mday/njiz/~edisp/nsiga_4506451.pdf

Italienska förvaltningsprocesslagen (DE)

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.giustizia-amministrativa.it/cdsintra/wcm/idc/groups/public/documents/document/mday/nda5/~edisp/nsiga_4289867.pdf

Italiens rättssystem

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.csm.it/web/csm-international-corner/consiglio-superiore-della-magistratura/sistema-giudiziario-italiano?show=true&title=&show_bcrumb==

Skatteprocesslagen

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://def.finanze.it/DocTribFrontend/getAttoNormativoDetail.do?id=%7bECD81E71-D37B-4722-AA36-116B5BCB2232%7d

Justitieministeriet

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.giustizia.it/

Senaste uppdatering: 19/08/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Cypern

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Det finns inget särskilt förfarande för betalningsföreläggande i det cypriotiska rättssystemet, förutom det som föreskrivs i förordning (EG) nr 1896/2006 för vars genomförande förfaranderegler har antagits.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Ej tillämpligt.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Ej tillämpligt.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Ej tillämpligt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ej tillämpligt.

1.2 Behörig myndighet

Ej tillämpligt.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ej tillämpligt.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Ej tillämpligt.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Ej tillämpligt.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ej tillämpligt.

1.4 Avvisning

Ej tillämpligt.

1.5 Överklagande

Ej tillämpligt.

1.6 Bestridande

Ej tillämpligt.

1.7 Effekten av ett bestridande

Ej tillämpligt.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Ej tillämpligt.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ej tillämpligt.

Senaste uppdatering: 15/06/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Lettland

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

I Lettland finns två möjligheter: indrivning av obestridda fordringar (saistību bezstrīdus piespiedu izpildīšana, kapitel 50, artiklarna 400–406 i civilprocesslagen (Civilprocesa likums)) och indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande (saistību piespiedu izpildīšana brīdinājuma kārtība, kapitel 50.1, artikel 406.1–406.10 i civilprocesslagen).

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Indrivning av obestridda fordringar får ske

  1. enligt avtal om fordringar för vilka privata eller kommersiella fastigheter ställts som säkerhet,
  2. enligt avtal med fast löptid som bestyrkts av en notarie eller avtal med fast löptid med motsvarande rättskraft för betalning av ett penningbelopp eller återvinning av lös egendom,
  3. enligt avtal med fast löptid om att leasa eller hyra en fastighet som bestyrkts av en notarie eller förts in i ett fastighetsregister och enligt vilket hyresvärden eller hyresgästen när avtalstiden löpt ut är skyldig att lämna eller leverera den leasade eller hyrda egendomen (med undantag av en lägenhet) samt betala leasingavgifter och hyra,
  4. enligt ett skuldebrev som bestridits.

Ovannämnda obestridda fordringar ska inte drivas in om

  1. indrivningen avser statlig egendom,
  2. fordringen har preskriberats, och preskriptionstiden klart framgår av själva dokumentet.

Indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande är tillåtet vid betalningsskyldigheter som styrkts med dokument och där skulden förfallit till betalning, och vid betalningsskyldigheter som anges i ett avtal om leverans av varor, köp av varor eller tillhandahållande av tjänster, om betalningsskyldigheten styrkts med ett dokument och det inte har angetts när skulden förfaller till betalning.

Indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande är inte tillåten

  1. för betalning av en skyldighet som inte fullföljts,
  2. om gäldenärens hemvist eller vistelseort är okänd,
  3. om gäldenären inte har sin hemvist, sin vistelseort eller sitt säte i Lettland,
  4. om det begärda vitet överstiger huvudfordran,
  5. om den begärda räntan överstiger huvudfordran.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Det är inte obligatoriskt att använda förfarandena.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande är inte tillåtet om gäldenären inte har sin hemvist, sin vistelseort, sin placering eller sitt säte i Lettland.

Indrivning av obestridda fordringar kan göras om en ansökan inges grundat på dokument som ställer fast egendom som säkerhet, eller en skyldighet att lämna eller återlämna leasad eller hyrd fast egendom, om den fasta egendomen är belägen i Lettland. En ansökan om indrivning av obestridda fordringar där ett fartyg ställs som säkerhet får inges i Lettland om fartyget är registrerat i Lettland.

1.2 Behörig myndighet

En ansökan om indrivning av obestridda fordringar ska inges till fastighetsregisterenheten vid distrikts- eller stadsdomstolen (rajona (pilsētas) tiesa)

  1. på den plats där gäldenären har sin hemvist eller vistelseort, om ansökan rör indrivning av ett penningbelopp eller återvinning av lös egendom, eller fordran som grundas på avtal där kommersiella fastigheter ställs som säkerhet,
  2. på den plats där den fasta egendomen är belägen, om ansökan görs enligt dokument där fast egendom ställs som säkerhet, eller en skyldighet att lämna eller återlämna leasad eller hyrd lös egendom; om säkerhet för fordran har ställts i flera fasta egendomar, och fastighetsregisterenheterna vid flera olika distrikts- eller stadsdomstolar är behöriga att pröva ansökningarna, ska ansökan prövas av fastighetsregisterenheten vid distrikts- eller stadsdomstolen på den plats där en av fastigheterna är belägen och det är upp till sökanden att välja vilken,
  3. på den plats där det fartyg som ställts som säkerhet är registrerat, om ansökan grundas på ett fartyg som säkerhet.

En ansökan om indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande ska inges till fastighetsregisterenheten vid distrikts- eller stadsdomstolen på den plats där gäldenären har sin hemvist eller, om detta inte är möjligt, sin vistelseort eller sitt säte.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

En ansökan om indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande bör utformas i enlighet med bilaga 1 till regeringsdekret nr 792 av den 21 juli 2009 om vilka mallar som ska användas för indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande. Mallen är tillgänglig på de lettiska domstolarnas portal: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.tiesas.lv/

Ingen mall är tillgänglig för en ansökan om indrivning av obestridda fordringar. En sådan ansökan ska upprättas i enlighet med artikel 404 i civilprocesslagen.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej, det är inte obligatoriskt. De allmänna bestämmelserna om representation anges i kapitel 12 i civilprocesslagen, om företrädare.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Grunderna för ansökan behöver inte vara detaljerade.

I en ansökan om indrivning av obestridda fordringar ska fordran och det dokument som borgenären begär verkställighet av anges. Av ansökan ska även framgå den huvudfordran som ska drivas in och eventuellt vite och ränta, och i händelse av ett skuldebrev kostnaderna för att bestrida skuldebrevet och den ersättning som anges i lag. Följande ska bifogas ansökan: det dokument som verkställigheten avser, en bestyrkt kopia av detta, eller i händelse av ett skuldebrev det dokument där skulden bestrids, och bevis för att en varning har utfärdats, såvida det inte följer av lagen att ingen varning krävs.

En ansökan om indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande ges in genom att fylla i ett standardformulär. De uppgifter som ska fyllas i är sökandens och gäldenärens personuppgifter, dokument som styrker fordran och tidsfristen för att driva in fordran, det belopp som fordran avser och hur detta har beräknats, ett uttalande från sökanden där denne intygar att kravet inte avser en skyldighet som inte har fullföljts eller att en motprestation har fullföljts.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Följande måste bifogas en ansökan om indrivning av obestridda fordringar: det dokument som ska verkställas, en bestyrkt kopia av detta, eller om det rör sig om ett skuldebrev det dokument som bestrider skulden och bevis för att en varning har utfärdats till gäldenären, såvida det inte följer av lagen att sådan varning inte krävs (bevis för att en varning har utfärdats kan vara ett uttalande från en behörig förrättningsman eller dennes assistent som förklarar att adressaten har vägrat att godta varningen).

För indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande behöver inga skriftliga bevis på kravet inges, men av ansökan ska det framgå vilka dokument som styrker fordran och när den ska ha drivits in. Om gäldenären inom 14 dagar från mottagandet av domstolsföreläggandet bestrider fordran avslutas domstolsförfarandet för indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande. Beslutet att avsluta förfarandet för indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande om gäldenären bestrider fordran hindrar inte borgenären från att väcka vanlig talan i domstol.

1.4 Avvisning

Efter att ha mottagit en ansökan om indrivning av obestridda fordringar ska en ensam domare senast sju dagar efter det att ansökan inkom fatta beslut om hur ansökan ska hanteras. Domarens beslut grundas på ansökan och bifogade handlingar. Inget förhandsbesked meddelas sökanden och gäldenären. Domaren ska avvisa en ansökan som är ogrundad, eller om det vite som anges i ansökan inte står i proportion till huvudfordran, eller om det dokument som ska verkställas innehåller orättvisa avtalsbestämmelser som kränker konsumenträttigheter.

Om domstolen beviljar en ansökan om indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande men gäldenären inom 14 dagar från det att han eller hon mottog domstolsföreläggandet bestrider betalningsskyldigheten, ska domaren avsluta förfarandet för indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande.

1.5 Överklagande

En domares beslut angående en ansökan om indrivning av obestridda fordringar eller indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande kan inte överklagas.

1.6 Bestridande

Beslut om en ansökan om indrivning av obestridda fordringar ska fattas av en ensam domare. Gäldenären bereds inte tillfälle att yttra sig.

Efter att ha mottagit en ansökan om indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande delger domaren gäldenären sitt beslut och uppmanar honom eller henne att betala det belopp som anges i ansökan eller bestrida fordran inom 14 dagar från delgivningen.

1.7 Effekten av ett bestridande

Indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande: Om gäldenären inom 14 dagar från mottagandet av domstolsföreläggandet bestrider fordran avslutas domstolsförfarandet för indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande. Om gäldenären godtar vissa delar av ansökan underrättas sökanden om gäldenärens svar och en tidsfrist fastställs inom vilken sökanden ska meddela domstolen huruvida gäldenären har betalat den del av fordran som godtogs. Om sökanden inte accepterar att endast en del av fordran betalas, eller inte svarar inom den tidsfrist som anges i meddelandet, avslutas domstolsförfarandet.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om gäldenären, vid en ansökan om indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande, inte gör några invändningar inom den fastställda tidsfristen ska domaren inom sju dagar från det att fristen för att göra invändningar löpt ut ålägga gäldenären att betala den fordran som anges i ansökan och domstolens kostnader.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande: Domarens beslut om verkställighet av betalningsskyldigheten i ansökan har omedelbar verkan. Det är en exekutionstitel som kan verkställas i enlighet med bestämmelserna om verkställighet av domar.

Indrivning av obestridda fordringar: Om domaren efter att ha prövat huruvida ansökan är giltig har funnit att ansökan bör godtas fattar han eller hon ett beslut som fastställer vilken fordran som ska verkställas och i vilken omfattning. Domarens beslut har omedelbar verkan. Det är en exekutionstitel som kan verkställas i enlighet med bestämmelserna om verkställighet av domar. Domarens beslut läggs till grund för verkställighet tillsammans med en bestyrkt kopia av det dokument som verkställigheten avser.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

En domares beslut om en ansökan om indrivning av obestridda fordringar eller indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande kan inte överklagas. Om gäldenären emellertid anser att sökandens krav i sak är ogrundat kan han eller hon väcka talan mot fordringsägaren för att bestrida kravet (vid indrivning av obestridda fordringar inom sex månader räknat från den dag den bestyrkta kopian av domarens beslut skickades, och vid indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande inom tre månader räknat från den dag den bestyrkta kopian av beslutet skickades). När gäldenären väcker en sådan talan kan han eller hon begära att indrivningen av fordringarna ska skjutas upp. Om verkställighetsförfarandet redan uppfyllt fordringsägarens krav får gäldenären ansöka om skydd av fordran. En sådan talan ska väckas i enlighet med det förfarande som anges i civilprocesslagen och vid samma domstol som prövade den tidigare ansökan om indrivning av obestridda fordringar eller indrivning av fordringar genom domstolsföreläggande. Om kravet omfattas av en regiondomstols (apgabaltiesa) behörighet bör talan dock väckas vid den behöriga regiondomstolen för fastighetsregisterenheten vid den distrikts- eller stadsdomstol som prövade den ursprungliga ansökan.

Ett ärende kan omprövas i samband med förnyad prövning av ett avgörande som begärts av svaranden på grundval av artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 genom att inge en ansökan

  1. om förnyad prövning av en dom eller ett beslut från en distrikts- eller stadsdomstol – till berörd regiondomstol,
  2. om förnyad prövning av en dom eller ett beslut från en regiondomstol – till högsta domstolen (Augstākā tiesa),
  3. om förnyad prövning av en dom eller ett avgörande från högsta domstolens tvistemålskammare (Tiesu palāta) – till högsta domstolens tvistemålsavdelning.

Ansökan kan inges inom 45 dagar när det har fastställts att de omständigheter som enligt EU‑lagstiftningen kan åberopas för att motivera förnyad prövning föreligger.

Ansökan kan inte inges om preskriptionstiden för att inge en exekutionstitel beträffande det relevanta avgörandet har löpt ut.

Om de omständigheter som i enlighet med EU-lagstiftningen kan åberopas för att motivera en förnyad prövning av ett avgörande inte har angetts i ansökan ska ansökan avslås och returneras till sökanden. En domare ska avslå en ansökan om omprövning av ärendet på grund av förnyad prövning av ett avgörande, även om ansökan har ingetts upprepade gånger och det av ansökan inte framgår att omständigheterna för förnyad prövning av avgörandet har ändrats. Ett ytterligare klagomål får inges mot ett sådant beslut från domaren.

Senaste uppdatering: 08/05/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Litauen

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Ansökningar om ett europeiskt betalningsföreläggande prövas i enlighet med bestämmelserna i kapitel XXIII i den litauiska civilprocesslagen (Lietuvos Respubklikos civilinio proceso kodeksas), med förbehåll för de undantag som anges i denna.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Det förfarande som anges i kapitel XXIII i den litauiska civilprocesslagen tillämpas på ärenden som rör en kärandes ansökan avseende penningfordringar (till följd av avtal, skadestånd, relationer på arbetsplatsen, beviljande av underhåll osv.).

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Ärenden som prövas enligt kapitel XXIII i civilprocesslagen kan också prövas inom ramen för tvistemål eller administrativa förfaranden enligt fordringsägarens önskemål.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Enligt kapitel XXIII i civilprocesslagen prövas inte ansökningar om svaranden bor eller har sitt säte utomlands.

Om ett ärende har inletts utifrån en fordran och om det, efter att ett domstolsföreläggande har utfärdats, framgår att svarandens hemvist eller arbetsplats är okänd kommer domstolen att återkalla föreläggandet, och kärandens ansökan kommer då inte att prövas. Ett sådant domstolsbeslut kan inte bestridas genom ett separat överklagande. Under dessa omständigheter kan domstolen endast återkalla domstolsföreläggandet och inte pröva kärandens ansökan om domstolen tidigare har fastställt en tidsfrist inom vilken käranden ska precisera svarandens hemvist eller arbetsplats eller vidta åtgärder för att domstolen ska kunna delge rättegångshandlingar på annat sätt.

1.2 Behörig myndighet

Ärenden som baseras på ansökningar om domstolsförelägganden prövas av distriktsdomstolen vid hemvisten.

1.3 Formella krav på ansökan

Förutom de allmänna kraven om rättegångshandlingarnas innehåll och format, måste följande specificeras i en ansökan om domstolsföreläggande:

  1. Kärandens namn, efternamn, personnummer och adress eller, om fordringsägaren är en juridisk person, kärandens fullständiga namn, säte, företagsidentifieringskod och nuvarande kontonummer samt uppgifter om relevant kreditinstitut och, om ansökan inges av ett ombud, ombudets namn och adress.
  2. Svarandens namn, efternamn, personnummer (om detta är känt), adress och arbetsplats (om denna är känd) och, om svaranden är en juridisk person, svarandens fullständiga namn, säte, företagsidentifieringskod och nuvarande kontonummer (om detta är känt) samt uppgifter om relevant kreditinstitut (om dessa är kända).
  3. Beloppet för fordran.
  4. Räntesatsen, räntebeloppet och beräkningsperioden för räntan eller straffavgiften för den sena betalningen, om en fordran avser påförande av ränta eller straffavgifter för sen betalning.
  5. Fordran, dess faktiska omständigheter och stödjande bevisning.
  6. En motiverad begäran om tillämpning av interimistiska åtgärder på svaranden om det finns skäl för detta och information om svarandens tillgångar.
  7. Bekräftelse på att inga sådana skäl föreligger som anges i artikel 431.2 i den litauiska civilprocesslagen (omständigheter som råder när domstolsföreläggandet utfärdas: kärandens skyldighet (eller en del av denna) för vilken betalning begärs har inte fullgjorts och svaranden begär att den ska fullgöras; en del av skyldigheten kan inte fullgöras och käranden begär att delar av den ska fullgöras; svaranden bor eller har sitt säte utomlands; svarandens hemvist och arbetsplats är okända).
  8. En lista över de handlingar som bifogats ansökan.

En ansökan om beviljande av underhåll måste också innehålla uppgift om svarandens födelsedatum och födelseort, förmånstagarens födelsedatum och hemvist (om ansökan inges av en annan person än förmånstagaren), det belopp som begärs i månatligt underhåll och för vilken period betalning begärs.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det standardformulär som justitieministern godkänt rekommenderas.

Formulär för ansökan om domstolsföreläggande finns på det litauiska domstolsverkets e‑tjänstportal Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://e.teismas.lt/lt/public/documentstemplates/.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Inga regler finns.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

En ansökan om ett domstolsföreläggande måste inte åtföljas av bevisning.

1.4 Avvisning

Domstolen avslår en ansökan om ett domstolsföreläggande i följande fall:

– Under de omständigheter som anges i artikel 137.2 i den litauiska civilprocesslagen (tvisten bör inte bli föremål för tvistemålsprocesser inför domstol; fordran omfattas inte av en viss domstols behörighet; den person som har ansökt till domstolen har inte använt sig av det föregående utomrättsliga avgörandeförfarande som fastställs i lag för just den typen av ärenden; det finns ett gällande domstols- eller skiljedomsbeslut i en tvist mellan samma parter i samma fråga vilken baseras på samma skäl eller ett gällande domstolsbeslut om beviljande av kärandens avstående från fordran eller om godkännande av parternas förlikningsavtal; det finns ett pågående ärende vid domstolen om en tvist mellan samma parter i samma fråga vilken baseras på samma skäl; parterna har kommit överens om att hänskjuta tvisten till en skiljedomstol; ansökan har ingetts på uppdrag av en person med bristande rättslig handlingsförmåga; ansökan har ingetts på uppdrag av en berörd part och av en person som inte är behörig att driva ärendet).

– Ansökan uppfyller inte de krav om tillåtlighet som anges i artikel 431.1 och 431.2 i den litauiska civilprocesslagen eller är inte tillräckligt motiverad.

1.5 Överklagande

Ett beslut om att avvisa en ansökan kan bestridas genom ett separat överklagande.

1.6 Bestridande

Svaranden kan bestrida kärandens ansökan eller delar av denna hos den domstol som har utfärdat domstolsbeslutet. Om svaranden har tillgodosett delar av kärandens fordran eller bekräftar delar av fordran men ändå inte har tillgodosett den, kan han bestrida giltigheten i övriga delar av kärandens fordran.

Svarandens bestridande av kärandens ansökan måste inges skriftligen inom 20 dagar från det att svaranden delges domstolsföreläggandet. Bestridanden måste uppfylla de allmänna krav som fastställs för rättegångshandlingars innehåll och format, förutom kraven om att grunderna för bestridandet ska anges. Om svaranden, av tvingande skäl, har ingett ett bestridande efter att den angivna tidsfristen har löpt ut, kan domstolen återställa tidsfristen på svarandens begäran. Ett beslut om att avslå en sådan begäran från svaranden kan bestridas genom ett separat överklagande.

1.7 Effekten av ett bestridande

När domstolen mottar ett bestridande från svaranden måste den inom tre arbetsdagar informera käranden om att han/hon kan inge en fordran i enlighet med de allmänna tvistemålsbestämmelserna (inbegripet bestämmelserna om en domstols behörighet) och betala den tillkommande domstolsavgiften senast 14 arbetsdagar efter delgivningen. Interimistiska åtgärder som domstolen vidtar kan inte hävas förrän tidsfristen för ingivande av fordran löper ut.

Om svaranden tillgodoser en del av kärandens fordringar enligt domstolens krav eller bekräftar en del av fordran men ändå inte tillgodoser den och enbart bestrider övriga delar av kärandens fordran, kommer domstolen att utfärda ett nytt beslut om att bevilja fordran i den mån som svaranden inte bestrider denna i enlighet med bestämmelserna i relevant kapitel. Om svaranden enbart bestrider domstolsbeslutet när det gäller åläggandet av domstolsavgifter, kommer domstolen att avgöra ersättningsfrågan med avseende på dessa kostnader genom ett beslut. Käranden kan väcka talan för den del av fordran som inte har tillgodosetts, i enlighet med det förfarande som anges i relevant artikel.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om käranden inte inger en vederbörligt upprättad fordran till domstolen inom 14 dagar, kommer domstolen att betrakta kärandens fordran som ej ingiven och återsända den till käranden genom ett domstolsbeslut, och domstolsbeslutet och alla interimistiska åtgärder som har tillämpats kommer då att upphävas. Ett sådant beslut kan bestridas genom ett separat överklagande, men detta hindrar inte käranden från att inge en fordran i enlighet med det allmänna förfarandet.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Ett domstolsbeslut träder i kraft om svaranden inte bestrider kärandens ansökan inom 20 dagar. Ett domstolsbeslut kan inte genomföras omgående.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett domstolsbeslut kan inte bestridas genom överklagande eller kassationsbesvär.

Senaste uppdatering: 21/10/2019

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Luxemburg

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Vid sidan av det europeiska betalningsföreläggandet (förordning (EG) nr1896/2006 av den 12 december 2006) ger luxemburgsk lag möjlighet att snabbt driva in fordringar med hjälp av ett slags begäran om betalningsföreläggande (ordonnance sur requête) inför distriktsdomstolen (tribunal d’arrondissement) för fordringar över 10 000 euro. Förfarandet inför fredsdomare (juge de paix) för fordringar upp till 10 000 euro behandlas i samband med det europeiska småmålsförfarandet. Se ämnet: Småmål – Luxemburg.

1.1 Användningsområde

Det åligger den berörda personen att antingen inleda ett interimistiskt förfarande (en référé) eller ett förfarande för att begära ett betalningsföreläggande (ordonnance de paiement).

Ett förfarande för att erhålla ett beslut om interimistiska åtgärder avseende betalningsskyldighet (référé-provision) måste följas av en sakprövning, vilket kan göra att de förfaranden som sammantaget måste genomgås inte anses ekonomiska.

Förfarandena för att på begäran få till stånd en åtgärd (provision sur requête) i form av ett betalningsföreläggande (ordonnance de paiement) är i själva verket ett snabbare och mer ekonomiskt sätt att driva in fordringar.

Förfarandet som tillämpas varierar beroende på beloppet som ska drivas in.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet för begäran om betalningsföreläggande (ordonnance sur requête) kan användas för att driva in penningfordringar som överstiger 10 000 euro (exklusive räntor och avgifter).

Detta förfarande kan bara tillämpas för gäldenärer som har hemvist i Luxemburg.

Förfarandet kan dessutom bara användas för penningfordringar som dokumenterats skriftligt. Det kan således inte användas för att till exempel få en snabb skadeståndsdom.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Frivillig.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Det europeiska betalningsföreläggandet.

1.2 Behörig myndighet

En fordringsägare som vill ansöka om betalningsföreläggande för ett belopp som överstiger 10 000 euro ska vända sig till ordföranden för den distriktsdomstol som är behörig med hänsyn till gäldenärens bosättningsort, såvida fordringsägaren inte kan åberopa en giltig behörighetsklausul. Det finns två distriktsdomstolar i Storhertigdömet Luxemburg, en i Luxemburg och en i Diekirch.

De vanliga behörighetsreglerna ska tillämpas.

1.3 Formella krav på ansökan

Ansökan om betalningsföreläggande (ordonnance sur requête) ska sändas till distriktsdomstolens kansli. För att vara giltig ska ansökan innehålla sökandens och svarandens efternamn, förnamn, yrke och hemvist eller bosättningsort, uppgifter om grunderna för fordran och det fordrade beloppet samt styrkande dokumentation.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det finns inget standardformulär.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Det är inte nödvändigt att vända sig till advokat för att lämna in en ansökan om betalningsföreläggande.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Fordringsägaren måste ange sitt yrkande (det fordrade beloppet) och grunderna för sin fordran (varför gäldenären är skyldig det angivna beloppet). Denna redogörelse kan vara kortfattad, men en motivering måste finnas med. Hur utförliga förklaringarna måste vara beror i praktiken på hur komplicerat ärendet är – om dokumentationen är självförklarande kan redogörelsen hållas kort.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Fordringsägaren måste komplettera ansökan med dokumentation, och det är i huvudsak på grundval av denna dokumentation som domstolen bedömer om ansökan ska godkännas eller inte.

Endast dokumentation kan åberopas. Fordringsägaren kan i detta skede av förfarandet inte försöka styrka att fordringen är välgrundad på annat sätt, till exempel genom att kalla vittnen.

1.4 Avvisning

Domstolen avslår ansökan om den finner att det inte är tillräckligt styrkt att det finns en fordran.

Avslaget ska – liksom alla domstolsbeslut – motiveras.

1.5 Överklagande

Ett beslut om avslag kan inte överklagas. Detta hindrar dock inte fordringsägaren från att väcka talan på annat sätt, inför en domstol som prövar ärendet i sak eller enligt ett interimistiskt förfarande.

1.6 Bestridande

Gäldenären har 15 dagar på sig att bestrida en ansökan om betalningsföreläggande.

Bestridandet ska ske skriftligt till domstolens kansli av den bestridande parten eller dennes ombud. Handlingen ska minst innehålla en sammanfattning av grunderna för bestridandet och dokumentation till stöd för bestridandet ska bifogas.

Justitiesekreteraren för in bestridandet i domstolens register. Ett mottagningsbevis utfärdas till den bestridande parten och den som ansökt om betalningsföreläggande meddelas.

Även om tidsfristen för bestridande är 15 dagar kvarstår möjligheten att göra invändningar så länge som fordringsägaren inte har ansökt om exekutionstitel. Eftersom det är ovanligt att en fordringsägare ansöker om exekutionstitel omedelbart efter att de 15 dagarna har gått, har gäldenären ofta mer tid på sig än som föreskrivs i lagen, dock utan att rätten att bestrida är garanterad, som under de första 15 dagarna.

1.7 Effekten av ett bestridande

Ett bestridande från gäldenären bromsar upp förfarandet, vilket innebär att det inte längre är möjligt att få en exekutionstitel utfärdad omedelbart. Delgivningen har dock fortsatt vissa verkningar. Exempelvis fortsätter ränta att löpa från och med den dag då ansökan om betalningsföreläggande delgavs gäldenären.

Domstolen granskar bestridandet. Om det visar sig välgrundat, meddelar domstolen ett motiverat beslut om att det tidigare beslutet är ogiltigt. Om bestridandet endast är välgrundat till en viss del, meddelar domstolen beslut med avseende på den del av fordran som befunnits berättigad. Om bestridandet avslås, fattar domstolen beslut om att gäldenären måste betala.

Det är viktigt att vara medveten om att domstolen inom ramen för detta förfarande kan fatta beslut utan att ha hört parterna. Domstolen kan ålägga parterna att inställa sig, men offentliga förhandlingar är inte obligatoriska.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om gäldenären inte bestrider ansökan inom 15 dagar från delgivningen, kan fordringsägaren ansöka om att domstolen utfärdar en exekutionstitel.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Fordringsägaren eller dennes ombud lämnar in en skriftlig ansökan till domstolens kansli som diarieför den.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Om betalningsföreläggandet har delgivits gäldenären direkt, ska exekutionstiteln ha samma verkningar som ett beslut som meddelats i båda parters närvaro och kan enbart bestridas inom 15 dagar från delgivningen. Om det emellertid inte varit möjligt att delge gäldenären det villkorade beslutet (ordonnance conditionnelle) direkt, ska exekutionstiteln ha samma verkningar som en tredskodom (ordonnance par défaut) och kan bestridas inom åtta dagar.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.legilux.lu/; Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://justice.public.lu/fr.html

Senaste uppdatering: 09/01/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Ungern

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Ja, det finns ett förfarande för betalningsföreläggande i Ungern. Förfarandet regleras av Länken öppnas i ett nytt fönsterlag L från 2009 om betalningsföreläggande. Förfarandet för betalningsföreläggande är ett förenklat civilrättsligt förfarande som faller under en notaries befogenheter och som är syftar till att driva in penningfordringar. Vid förfarandet för betalningsföreläggande används automatiserad behandling av uppgifter. Notarien använder sig av det ungerska notarieförbundets (MOKK) gemensamma onlinesystem. Det är tillgängligt i hela Ungern för notarier, parter i målet och andra personer som berörs av förfarandet. Som ett utomrättsligt civilrättsligt förfarande har ett notariatsförfarande samma verkan som ett domstolsförfarande.

1.1 Användningsområde

Med några få undantag kan förfallna penningfordringar drivas in genom ett betalningsföreläggande.

Om det omtvistade beloppet, beräknat i enlighet med relevanta regler i Länken öppnas i ett nytt fönsterlag CXXX från 2016 om civilprocesslagen, inte överstiger 3 000 000 ungerska forinter (HUF) kan en förfallen penningfordran endast drivas in genom ett betalningsföreläggande eller genom ett försök att få till stånd en uppgörelse före rättegången. Denna bestämmelse gäller endast om

  1. båda parterna har känd hemvist eller, om en sådan saknas, en känd vistelseort, ett känt säte eller en känd filial (delgivningsadress) i Ungern, och
  2. fordran inte grundas på ett rättsförhållande som fastställts enligt Länken öppnas i ett nytt fönsterlag I från 2012 om arbetslagen, anställning inom den offentliga sektorn, ett tjänsteförhållande, deltagande i ett offentligt sysselsättningsprogram, ett anställningsavtal som ingåtts enligt lagen om sport, ett praktikavtal som ingåtts inom ramen för yrkesutbildning, ett avtal om praktikplats för studenter enligt lagen om högre utbildning eller ett anställningsförhållande med ett socialt kooperativ eller ett anställningskooperativ som ingåtts av en medlem av ett sådant kooperativ eller ett offentligt tjänsteförhållande eller administrativt avtal i den mening som avses i Länken öppnas i ett nytt fönsterlag I från 2017 om förvaltningsprocesslagen. Penningfordringar till följd av dessa rättsförhållanden kan endast drivas in med hjälp av ett betalningsföreläggande om ärendet inte gäller inledande, ändring eller avslutande av rättsförhållandet eller är en rättslig följd av att arbetstagaren har gjort sig skyldig till en brottslig överträdelse av de skyldigheter som följer av rättsförhållandet eller en rättslig följd av ett disciplinbrott från arbetstagarens sida.

Om det omtvistade beloppet, beräknat i enlighet med de relevanta reglerna i civilprocesslagen, överstiger 30 000 000 HUF får en penningfordran inte drivas in med hjälp av ett betalningsföreläggande.

Indrivningen av en penningfordran inbegriper inte indrivning av hypoteksfordringar från en hypoteksinnehavare.

Ett betalningsföreläggande kan inte utfärdas om gäldenären saknar känd delgivningsadress i Ungern.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Se svaret i punkt 1.1.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Ja, 30 000 000 HUF.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Som framgår av svaret i punkt 1.1 är det obligatoriskt vid belopp under 30 000 000 HUF. I övriga fall är det frivilligt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ett betalningsföreläggande kan inte utfärdas om gäldenären saknar känd delgivningsadress i Ungern.

1.2 Behörig myndighet

I ett förfarande för betalningsföreläggande är notarien behörig för hela Ungerns territorium. Ett förfarande för betalningsföreläggande ger inte upphov till någon domsrättsklausul.

Fordringar som framställs muntligen eller i pappersform handläggs av den notarie som tog emot fordran, medan fordringar som lämnas på elektronisk väg automatiskt tilldelas en notarie med hjälp av ett datorprogram.

1.3 Formella krav på ansökan

Ansökan om utfärdande av ett betalningsföreläggande ska lämnas antingen skriftligen, genom användning av det för ändamålet avsedda formuläret, eller muntligen.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det är obligatoriskt att använda standardformuläret för både elektroniska ansökningar och ansökningar i pappersform. Formuläret kan laddas ner på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterdet ungerska notarieförbundet (MOKK) eller beställas från en notarie.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Ansökan måste innehålla

  • uppgifter om det rättsförhållande som fordran grundas på, den rättighet som görs gällande och det belopp som huvudfordran och tillhörande avgifter uppgår till,
  • det datum då det rättsförhållande som ligger till grund för fordran fastställdes och fordrans förfallodag,
  • andra uppgifter som kan krävas för att identifiera fordran.

Ansökan kan innehålla en kort presentation av de omständigheter som ligger till grund för den rättighet som gjorts gällande och den bevisning som anförs.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Det sker inte någon bevisupptagning i ett förfarande för betalningsföreläggande. Ansökan kan emellertid innehålla en kort presentation av de omständigheter som ligger till grund för den rättighet som gjorts gällande och den bevisning som anförs. Denna bestämmelse hindrar inte en notarie från att undersöka huruvida en ansökan om delvis befrielse från betalning av kostnader, en ansökan om avbetalning eller en ansökan om uppskov med betalningen är välgrundad.

1.4 Avvisning

Notarien avvisar ansökan om det kan slås fast att

  1. ungerska notarier eller, om ärendet omvandlas till ett vanligt civilrättsligt förfarande, de ungerska domstolarna enligt lag, en bindande EU-rättsakt eller en internationell konvention saknar behörighet på området, eller om en utländsk domstol har exklusiv behörighet,
  2. borgenärens fordran faller inom domstolarnas eller en annan myndighets exklusiva behörighet,
  3. det enligt lagstiftningen inte går att utfärda ett betalningsföreläggande,
  4. det redan pågår ett förfarande för betalningsföreläggande mellan parterna som avser samma fordran och grundas på samma omständigheter, eller att de rättsliga konsekvenserna av att väcka en talan redan har uppkommit, eller att ett betalningsföreläggande som avser samma fordran redan har vunnit laga kraft eller en dom som avser samma fordran redan har meddelats,
  5. en part inte har processbehörighet,
  6. borgenären saknar delgivningsadress i Ungern när han eller hon inger ansökan om betalningsföreläggande, eller att borgenärens ungerska delgivningsadress upphör att gälla efter att ansökan ingetts, eller att borgenären inte kunde delges på den ungerska delgivningsadress som borgenären har uppgett,
  7. borgenären begär delgivning i form av kungörelse av betalningsföreläggandet,
  8. delgivningen av betalningsföreläggandet till svarandens adress i Ungern har misslyckats flera gånger, förutom i de fall då delgivning presumeras ha skett,
  9. borgenärens ansökan har ingetts för tidigt eller, av något annat skäl än preskription, inte kan verkställas av en domstol,
  10. borgenären inte har iakttagit den tidsfrist som fastställts i separat lagstiftning för att driva in fordran i ett civilrättsligt förfarande,
  11. en ansökan som lämnats in av ett juridiskt ombud inte uppfyller kraven på vad en ansökan ska innehålla enligt tillämplig lag eller delegerad lagstiftning, eller ansökan inte innehåller det juridiska ombudets fullmakt, eller förfarandekostnaderna inte har betalats,
  12. en juridisk person eller en annan person som enligt lag är skyldig att använda sig av elektronisk handläggning inte har lämnat in sin ansökan på elektronisk väg, med undantag för de fall där en ansökan om nedsättning av kostnaderna har lämnats in av en fysisk person som har ett juridiskt ombud,
  13. borgenären, efter domstolens uppmaning att rätta till brister i ansökan, inte har lämnat in en rättad ansökan (eller en rättad version av den berörda delen) inom den angivna tidsfristen, eller att ansökan fortfarande är ofullständig och därför inte kan prövas, eller att borgenären inte har betalat den administrativa avgiften i förskott, eller
  14. borgenären kräver betalning av förfarandekostnader i en fordran enligt materiell rätt.

Förutom i de fall då delgivning presumeras ha skett ska sökanden underrättas om betalningsföreläggandet inte kunde delges svaranden och samtidigt uppmanas att anmäla svarandens nya delgivningsadress i Ungerns inom trettio dagar. Om borgenären lämnar de begärda uppgifterna måste ett nytt försök till delgivning göras. Om det nya försöket inte lyckas ska ansökan avslås av det skäl som anges i punkt h ovan.

Om borgenären underlåter att lämna de begärda uppgifterna, eller lämnar ofullständiga uppgifter, ska ansökan avslås av det skäl som anges i punkt m ovan.

Beslutet om avvisning av ansökan om betalningsföreläggande måste delges sökanden och översändas till svaranden. Sökanden kan överklaga beslutet utan att han eller hon behöver översända överklagandet till svaranden för synpunkter.

1.5 Överklagande

Borgenären kan överklaga beslutet om avvisning av ansökan om betalningsföreläggande. I allmänhet bedöms överklagandet i ett förfarande för otvistiga ärenden i den regiondomstol (törvényszék) inom vars domkrets notariens säte är beläget, i enlighet med bestämmelserna om överklagande av beslut. Tidsfristen för överklagande är femton dagar från delgivningen av beslutet. Om ansökan om betalningsföreläggande avvisas kan borgenären göra gällande sin fordran genom att lämna in en ny ansökan om betalningsföreläggande, väcka talan vid domstol eller på något annat lagenligt sätt. Om den nya ansökan om betalningsföreläggande eller en ansökan om inledande av ett rättsligt förfarande inges eller skickas med rekommenderat brev inom trettio dagar från den dag beslutet om avvisning vinner laga kraft, eller fordran görs gällande på något annat lagenligt sätt inom samma tidsfrist, kvarstår rättsverkningarna av den tidigare ansökan. Ingen ansökan om förlängning godtas om denna tidsfrist inte iakttas. I en ny ansökan om betalningsföreläggande måste referensnumret för beslutet om avvisning av den tidigare ansökan anges. Vid en ansökan om inledande av ett rättsligt förfarande måste beslutet om avvisning bifogas.

I andra fall kan ett beslut i ett förfarande om betalningsföreläggande överklagas om ett sådant överklagande är tillåtet enligt lagen om betalningsföreläggande eller civilprocesslagen.

Ett betalningsföreläggande kan inte överklagas, men som framgår av punkt 1.6 kan svaranden bestrida betalningsföreläggandet.

Eftersom ett lagakraftvunnet betalningsföreläggande har samma verkan som en dom kan en ansökan om ändring inges i enlighet med bestämmelserna i civilprocesslagen. Vid ansökan om ändring är den domstol behörig som hade haft behörighet i första instans om bestridandet hade omvandlats till ett vanligt civilrättsligt förfarande. Om en ansökan om ändring inges mottar domstolen handlingarna i målet i pappersform från notarien eller så hämtar domstolen handlingarna elektroniskt från MOKK:s system.

Ett lagakraftvunnet betalningsföreläggande kan inte bli föremål för en ansökan om förnyad prövning.

1.6 Bestridande

Svaranden har femton dagar på sig från delgivningen av betalningsföreläggandet att bestrida betalningsföreläggandet hos notarien. Om svaranden endast ansöker om uppskov med betalningen eller om betalning genom delbetalningar ska detta inte betraktas som ett bestridande av betalningsföreläggandet. Sådana ansökningar kan endast inges inom tidsfristen för bestridande. Om svaranden i sitt bestridande uppger att fordran redan hade betalats innan betalningsföreläggandet delgavs, uppmanar notarien i samband med delgivningen av bestridandet sökanden att inom femton dagar bekräfta att fordran fortfarande existerar. Om det finns en handling som styrker betalningen eller om betalningstransaktionen har en unik identifikator måste svaranden i bestridandet uppge den styrkande handlingens nummer och utfärdandedag eller närmare uppgifter om transaktionen (transaktionens identifikator, betalare osv.) och dagen för transaktionen. Om sökanden godtar svarandens förklaring eller underlåter att svara avslutar notarien förfarandet. Om sökanden bestrider svarandens förklaring omvandlas förfarandet för betalningsföreläggande till ett vanligt civilrättsligt förfarande. Om sökanden till följd av svarandens förklaring sätter ned det belopp som fordras i betalningsföreläggandet behandlar domstolen den nedsatta fordran i det civilrättsliga förfarandet. Det är viktigt att betona att ett betalningsföreläggande inte anses ha bestridits om svaranden meddelar att fordran betalades efter att betalningsföreläggandet togs emot. I så fall vinner betalningsföreläggandet laga kraft dagen efter den dag då tidsfristen för bestridande löper ut. Om svaranden inte har bekräftat att han eller hon har mottagit betalningsföreläggandet (om det returneras obesvarat) och det därför måste anses ha delgetts, kan svaranden inge ett bestridande inom femton dagar från delgivningen av den verkställbara handlingen. Ett villkor för detta är att svaranden vid tidpunkten för ingivandet av bestridandet betalar de förfarandekostnader till exekutionstjänstemannen som sökanden betalat i förskott, och dessutom inger skriftlig bevisning till notarien som styrker detta.

1.7 Effekten av ett bestridande

Ett bestridande som görs inom den fastställda tidsfristen resulterar i att den del av betalningsföreläggandet som bestrids blir föremål för ett vanligt civilrättsligt förfarande.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om ett betalningsföreläggande inte bestrids inom den fastställda tidsfristen får betalningsföreläggandet samma verkan som en lagakraftvunnen dom.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Om ett betalningsföreläggande inte bestrids inom den fastställda tidsfristen får betalningsföreläggandet samma verkan som en lagakraftvunnen dom. Följaktligen ska notarien delge sökanden en kopia av betalningsföreläggandet med en klausul om att det får verkställas.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Utslaget är slutgiltigt. Om svaranden inte bekräftar att betalningsföreläggandet har mottagits, och det därför enligt lag måste anses ha delgetts, kan svaranden inge ett bestridande inom femton dagar från delgivningen av den verkställbara handlingen.

Som framgår av punkt 1.5 ovan finns det en möjlighet att begära ändring av ett lagakraftvunnet betalningsföreläggande i enlighet med de regler som anges i civilprocesslagen.

Senaste uppdatering: 05/02/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Malta

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

I den maltesiska lagstiftningen finns ett särskilt förfarande för obestridda fordringar i enlighet med artikel 166A i kapitel 12 i Laws of Malta (Code of Organisation and Civil Procedure).

1.1 Användningsområde

Förfarandet kan användas för skulder på högst 25 000 euro.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Berättigade fordringar är krav på betalning av skulder som är säkra, likvida och förfallna och som inte kräver någon åtgärd, och där skulden inte överstiger 25 000 euro. Om skulden inte är likvid kan fordringsägaren ändå agera i enlighet med artikel 166A om han eller hon begränsar sin fordran till högst 25 000 euro och uttryckligen avstår från alla delar av fordran som överstiger det beloppet.

Fordringsägaren kan bara agera i enlighet med artikel 166A om gäldenären befinner sig i Malta, inte är minderårig eller omyndigförklarad och skulden inte beror på att det saknas arvingar till ett arv.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Ja, den övre gränsen är 25 000 euro.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Nej, förfarandet är frivilligt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Nej, förfarandet kan bara användas om gäldenären befinner sig i Malta.

1.2 Behörig myndighet

Behörig domstol för förfarandet är Court of Magistrates (Inferior Jurisdiction) på Malta eller på Gozo.

1.3 Formella krav på ansökan

Fordringsägaren ska lämna in en edsvuren skrivelse som ska delges gäldenären. Skrivelsen ska tydligt redogöra för orsaken till fordran, varför den ska bifallas samt omständigheter till stöd för fordran. Utan denna redogörelse är skrivelsen ogiltig. För att vara giltig ska skrivelsen också innehålla en uppmaning till gäldenären att svara inom 30 dagar från delgivningen av skrivelsen. Svaret ska ske i form av ett meddelande där gäldenären bestrider kravet. Annars anses skrivelsen utgöra en exekutionstitel.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det finns inga standardformulär, men skrivelsen ska inledas med följande stycke:

Den här skrivelsen skickas i enlighet med artikel 166A i kapitel 12 och utgör en exekutionstitel om du inte svarar inom trettio (30) dagar. Det ligger därför i ditt intresse att utan dröjsmål kontakta en advokat eller ett juridiskt ombud.”

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Ja, skrivelsen måste undertecknas av en advokat. Gäldenären behöver dock inte företrädas av en advokat eller ett juridiskt ombud om han eller hon vill bestrida fordran.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Grunderna för fordran ska anges i detalj. Skrivelsen ska redogöra för orsaken till fordran, varför den ska bifallas samt omständigheter till stöd för fordran. Utan denna redogörelse är skrivelsen ogiltig.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Nej, lagen kräver inte någon skriftlig bevisning. Däremot krävs en edsvuren förklaring om de faktiska omständigheter som ligger till grund för fordran.

1.4 Avvisning

Detta förfarande för betalningsföreläggande inleds inte med en ansökan utan med en skrivelse (judicial letter). Domstolen kan därför inte avvisa fordran om den inte bestrids av gäldenären. Om gäldenären bestrider fordran kan fordringsägaren inte driva in beloppet under förfarandet och blir därför tvungen att väcka talan. Observera att om gäldenären bestrider fordran i vederbörlig ordning kan betalningsföreläggandet inte användas mot gäldenären igen för samma fordran som i den skrivelse som delgavs gäldenären.

1.5 Överklagande

Det går inte att överklaga förfarandet. Om gäldenären bestrider fordran ska fordringsägaren väcka talan. Men om gäldenären inte bestrider fordran inom 30 dagar från delgivningen av fordringsägarens skrivelse utgör skrivelsen en exekutionstitel. Gäldenären kan då bestrida exekutionstiteln inom 20 dagar från den första delgivningen av exekutionstiteln eller ett annat rättsligt beslut. Exekutionstiteln upphävs och förklaras ogiltig om domstolen anser att

i) gäldenären inte kände till skrivelsen på grund av bristande delgivning, eller

ii) skrivelsen inte innehöll de upplysningar som krävs i lagstiftningen (se ovan).

1.6 Bestridande

När gäldenären mottar skrivelsen kan han bestrida fordringsägarens fordran.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om gäldenären bestrider fordran kan fordringsägaren inte tillämpa det här förfarandet. Observera att om gäldenären bestrider fordran i vederbörlig ordning kan det särskilda förfarande som beskrivs i det här avsnittet inte tillämpas mot gäldenären igen för samma fordran som i den skrivelse som delgavs gäldenären.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om gäldenären inte bestrider fordran kan fordringsägaren fullfölja förfarandet för att få en exekutionstitel.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

En skrivelse (som inte har bestridits) enligt det här förfarandet ska registreras. Om du vill registrera skrivelsen så att den omvandlas till en exekutionstitel måste du lämna in en bestyrkt kopia av skrivelsen till justitiesekreteraren (Registrar of Courts). Du måste också lämna in bevis på att skrivelsen delgetts gäldenären och en kopia på alla eventuella svar.

Justitiesekreteraren granskar de inlämnade handlingarna och kontrollerar om gäldenären har svarat på skrivelsen inom den angivna tidsfristen. Om villkoren för att registrera skrivelsen som en exekutionstitel är uppfyllda ska handlingarna registreras i Register of Judicial letters as Executive Titles, som justitiesekreteraren förvaltar i enlighet med artikel 166A.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Beslutet kan inte överklagas. En exekutionstitel som har utfärdats enligt gällande bestämmelser kan dock upphävas och förklaras ogiltig. Villkoret är att gäldenären inom 20 dagar från den första delgivningen av exekutionstiteln eller ett annat rättsligt beslut som utfärdats enligt denna titel lämnar in en ansökan till Court of Magistrates på Malta eller Court of Magistrates på Gozo och domstolen anser att

a) gäldenären inte kände till skrivelsen på grund av bristande delgivning, eller

b) skrivelsen inte innehöll alla de upplysningar som krävs.

Senaste uppdatering: 24/08/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Nederländerna

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Man måste skilja mellan det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande och det vanliga förfarande som tillämpas för att driva in skulder och andra fordringar inom Nederländerna. För information om detta förfarande, se faktabladet ”Småmål”.

Det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande (förordning (EG) nr 1896/2006, som trädde i kraft den 12 december 2008) gör det möjligt att driva in obestridda gränsöverskridande fordringar på privaträttens område med hjälp av ett enhetligt förfarande som bygger på användningen av standardformulär (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.overheid.nl/).

En gränsöverskridande tvist är en tvist där minst en av parterna har hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än den medlemsstat där talan väckts. Det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande har inrättats för att driva in penningfordringar som avser ett bestämt belopp och som har förfallit till betalning när ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnas in.

Förordningen gäller mellan alla medlemsstater, med undantag av Danmark. Den 29 maj 2009 införde Nederländerna lagen om genomförande av förordningen om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (Uitvoeringswet (EBB-Vo)) för att genomföra det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande i Nederländerna.

Nederländerna tillämpar inte något enhetligt förfarande för att driva in obestridda icke gränsöverskridande fordringar. Systemet med betalningsföreläggande avskaffades 1991 och ersattes med ett förfarande inför kantondomstolen. Enligt det förfarandet måste en part som vill hävda rättigheter gentemot en motvillig gäldenär först lämna in en stämningsansökan. Se även faktabladen ”Småmål” och ”Hur går man till väga?”.

Det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande har införts för fordringar som överstiger 2 000 euro.

Genom hela förfarandet gäller att en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande ska lämnas in skriftligen med hjälp av de avsedda standardformulären. Formulären är tillgängliga på alla officiella språk under Dynamiska formulär på den europeiska e-juridikportalen (https://e-justice.europa.eu).

I Nederländerna har distriktsdomstolen (Rechtbank) i Haag utsetts till behörig domstol när det gäller handläggningen av ansökningar inom ramen för det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande. Nederländerna har valt att endast godkänna formulär som fyllts i på nederländska. Den domstol som handlägger en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande tar ut en avgift. För mer information om aktuella avgiftstaxor, se Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.rechtspraak.nl/.

Tillämpning av det europeiska betalningsföreläggandet

En ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnas in till distriktsdomstolen i Haag med hjälp av ansökningsformulär A (https://e-justice.europa.eu).

Om formulär A är ofullständigt ifyllt använder domstolen sig av formulär B för att ge sökanden en möjlighet att inom en fastställd frist komplettera eller rätta ansökan.

Om ansökan endast uppfyller några av de uppställda villkoren använder domstolen sig av formulär C för att föreslå hur sökanden skulle kunna ändra sin ursprungliga ansökan. Sökanden måste svara inom den frist som domstolen fastställer. Om sökanden godtar förslaget utfärdar domstolen det europeiska betalningsföreläggandet för den del av ansökan som har godtagits. Om sökanden så önskar kan han eller hon försöka driva in resten av fordran i enlighet med nationella bestämmelser. Om sökanden inte svarar inom den frist som domstolen fastställt eller vägrar att godta de föreslagna ändringarna av den ursprungliga ansökan avvisar domstolen den ursprungliga ansökan i dess helhet. Om ansökan uppfyller alla krav utfärdar domstolen i regel ett europeiskt betalningsföreläggande inom 30 dagar (med hjälp av formulär E).

Bestridande av det europeiska betalningsföreläggandet

Domstolen delger svaranden det europeiska betalningsföreläggandet genom rekommenderat brev eller genom delgivning som utförs av ett exekutionsbiträde. Svaranden ska informeras om att han eller hon har följande alternativ:

  • Svaranden kan betala sökanden det belopp som anges i betalningsföreläggandet, eller
  • inom 30 dagar från det att föreläggandet delgetts eller överlämnats bestrida föreläggandet med hjälp av formulär F.

Om ett bestridande lämnas in avslutas förfarandet för att utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande. Förfarandet fortsätter sedan i enlighet med den nationella processlagstiftningen (se även avsnitt 1.7). Om inget bestridande lämnas in inom den angivna fristen förklarar domstolen det europeiska betalningsföreläggandet för verkställbart (med hjälp av formulär G) och översänder denna förklaring till sökanden.

Ett betalningsföreläggande som har förklarats verkställbart i ursprungsmedlemsstaten ska erkännas i alla medlemsstater och kan verkställas i alla medlemsstater utan att någon verkställbarhetsförklaring behövs.

1.1 Användningsområde

Ett europeiskt betalningsföreläggande kan erhållas för penningfordringar på privaträttens område som har förfallit och som har en gränsöverskridande karaktär (se även punkt 1.1.1). En fordran är gränsöverskridande om borgenären och gäldenären har hemvist i olika EU‑medlemsstater.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Det materiella tillämpningsområdet för det europeiska betalningsföreläggandet begränsas till privaträttsliga ärenden. Följande kategorier av ärenden undantas från tillämpningsområdet för det europeiska betalningsföreläggandet:

  • Skattefrågor.
  • Tullfrågor.
  • Förvaltningsrättsliga frågor.
  • Frågor om statens skadeståndsansvar.
  • Frågor som rör lagstiftningen om insolvens, makars förmögenhetsförhållande, arv och social trygghet.
  • Frågor som rör utomobligatoriska fordringar (särskilt om de grundas på olagliga handlingar), såvida de inte omfattas av ett avtal mellan parterna eller betalningsskyldighet har medgetts, eller om de avser fastställda skulder som uppstått på grund av gemensamt ägande av egendom.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Det finns ingen övre beloppsgräns för det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande eller det nationella skuldindrivningsförfarandet.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Användningen av det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande är frivilligt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Om domen är tänkt att verkställas i ett land utanför EU är svaret på frågan huruvida förfarandet för att utfärda ett betalningsföreläggande kan tillämpas, och i så fall huruvida det europeiska betalningsföreläggandet kan verkställas, beroende av det landets nationella lagstiftning. I många fall krävs en exekutionstitel (exekvatur).

1.2 Behörig myndighet

I Nederländerna har distriktsdomstolen i Haag utsetts till behörig domstol när det gäller handläggningen av ansökningar om ett europeiskt betalningsföreläggande. Nederländerna har valt att endast godkänna formulär som fyllts i på nederländska. Den domstol som handlägger ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande tar ut en avgift. För mer information om aktuella avgiftstaxor, se Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.rechtspraak.nl/.

1.3 Formella krav på ansökan

Det europeiska betalningsföreläggandet måste utfärdas så snabbt som möjligt och i alla händelser senast 30 dagar efter det att ansökan lämnades in.

En ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande lämnas in genom att fylla i standardformulär A (https://e-justice.europa.eu). Nederländerna har valt att endast godkänna formulär som fyllts i på nederländska.

Ansökningsformuläret får lämnas in i pappersform eller med hjälp något annat kommunikationsmedel som domstolen godtar.

Enligt artikel 7.2 i förordningen om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande ska följande anges i ansökan:

a) Namn på och adress till parterna samt den domstol till vilken ansökan lämnas in.

b) Fordrans belopp.

c) Räntesats om ränta yrkas på fordran, och den tidsperiod för vilken ränta yrkas.

d) Grunden för talan, inbegripet en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för fordran.

e) En beskrivning av den bevisning som bestyrker fordran.

f) Grunden för domstolens behörighet.

g) Fallets gränsöverskridande karaktär.

I ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande måste sökanden intyga att de uppgifter som har lämnats i formulär A är sanningsenliga och har lämnats i god tro. Det europeiska betalningsföreläggandet utfärdas uteslutande grundat på de uppgifter som sökanden har lämnat, och uppgifterna kontrolleras inte av domstolen.

Det europeiska betalningsföreläggandet delges svaranden genom ett rekommenderat brev med mottagningsbevis eller överlämnas av ett exekutionsbiträde. Om mottagningsbeviset skickas tillbaka till domstolens kansli kan domstolen fastställa att betalningsföreläggandet kan förklaras preliminärt verkställbart. Om betalningsföreläggandet ska delges genom att överlämnas av ett exekutionsbiträde anlitar domstolen ett exekutionsbiträde för detta.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ja, användningen av standardformulär är obligatoriskt vid ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande. Formulären kan laddas ned på https://e-justice.europa.eu.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej. Sökanden behöver inte företrädas av en advokat inom ramen för ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande, och parterna behöver inte inställa sig vid domstolen. När det gäller det nationella skuldindrivningsförfarandet i Nederländerna är svaret på frågan om det är obligatoriskt att företrädas av en advokat beroende av förfarandets natur och storleken på fordran. Se även faktabladen ”Småmål” och ”Gå till domstol”.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Vid ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande måste grunden för fordran, tillsammans med en beskrivning av den bevisning som anförs för att styrka fordran, anges i formulär A. En mer detaljerad beskrivning krävs emellertid inte.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

I princip är det inte nödvändigt att styrka fordran ytterligare inom ramen för ett europeiskt förfarande för betalningsföreläggande. Den tillgängliga bevisningen ska anges i formulär A.

1.4 Avvisning

Ansökan avvisas om den inte uppfyller de uppställda kraven. Om en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande endast uppfyller vissa av de uppställda villkoren ges sökanden möjlighet att komplettera eller rätta ansökan. Sökanden kan även välja att godta de ändringar som domstolen föreslår. Om sökanden underlåter att svara inom den frist som domstolen fastställt eller vägrar att godta domstolens förslag avvisas ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande i dess helhet. Det går inte att överklaga ett beslut om avvisning. Sökanden kan dock fortfarande göra sin fordran gällande genom att lämna in en ny ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande eller använda sig av något annat förfarande enligt en medlemsstats nationella lagstiftning.

1.5 Överklagande

Ett beslut om en ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande kan inte överklagas. Svaranden kan emellertid begära omprövning av beslutet. För mer information, se punkt 1.8. Om ett nationellt nederländskt förfarande tillämpas kan ett beslut i princip överklagas.

1.6 Bestridande

Svaranden får lämna in ett bestridande inom 30 dagar från det att betalningsföreläggandet delgavs eller överlämnades. Svaranden måste lämna in bestridandet via formulär F (https://e-justice.europa.eu) och behöver bara bestrida fordran. Ingen ytterligare dokumentering krävs.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden lämnar in ett bestridande i tid (inom 30 dagar) med hjälp av standardformulär F avslutas det europeiska förfarandet för betalningsföreläggande. Förfarandet fortsätter sedan i form av ett ordinarie materiellt förfarande, om inte sökanden motsätter sig övergången till ett ordinarie civilrättsligt förfarande i ett tillägg till ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande. Sökanden kan även göra detta i ett senare skede, men innan betalningsföreläggandet utfärdas (artikel 7.4 i förordningen om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande).

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om svaranden underlåter att lämna in ett bestridande inom den angivna fristen på 30 dagar, använder sig domstolen av formulär G för att på eget initiativ förklara det europeiska betalningsföreläggandet verkställbart och översänder det verkställbara europeiska betalningsföreläggandet till sökanden. Ett europeiskt betalningsföreläggande som har förklarats verkställbart är verkställbart i varje medlemsstat utan att en verkställbarhetsförklaring behövs. Genom artikel 9 i lagen om genomförande av förordningen om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande ges svaranden möjlighet att begära omprövning av beslutet (se även punkt 1.8.2).

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Verkställighet av ett europeiskt betalningsföreläggande regleras av den nationella lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten, om inte annat föreskrivs i förordningen om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande. En kopia av ett europeiskt betalningsföreläggande, i den lydelse som förklarats verkställbar av ursprungsdomstolen, måste överlämnas till domstolen eller verkställighetsorganet. Handlingen måste uppfylla de nödvändiga villkoren för fastställande av dess äkthet. En översättning till nederländska av det europeiska betalningsföreläggandet ska också överlämnas.

I verkställighetsfasen får verkställighet endast vägras på svarandens ansökan. Verkställighet får vägras om det europeiska betalningsföreläggandet är oförenligt med ett beslut eller föreläggande som tidigare meddelats i en medlemsstat eller i ett tredjeland. Detta tidigare beslut (eller föreläggande) måste avse samma sak och uppfylla de nödvändiga villkoren för erkännande i verkställighetsmedlemsstaten, och den omständighet som gör besluten oförenliga får inte ha kunnat åberopas som en invändning under domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten.

Verkställighet ska vägras även om svaranden redan har erlagt det angivna beloppet i det europeiska betalningsföreläggandet. Det europeiska betalningsföreläggandet får inte under några omständigheter omprövas i sak av domstolen.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Det europeiska betalningsföreläggandet är slutligt, om inte svaranden ansöker om förnyad prövning.

Denna möjlighet föreskrivs i artikel 9 i lagen om genomförande av förordningen om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande Det innebär att under vissa omständigheter får svaranden ansöka hos domstolen i ursprungsmedlemsstaten om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet även efter det att fristen på 30 dagar för att lämna in ett bestridande har löpt ut. Ansökan måste lämnas in inom fyra veckor från det att betalningsföreläggandet meddelades svaranden, från det att de exceptionella omständigheter som förhindrade svaranden att lämna in ett bestridande har upphört eller från det att svaranden blev medveten om att det europeiska betalningsföreläggandet utfärdades på felaktiga grunder.

Senaste uppdatering: 16/11/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Österrike

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

I den österrikiska civilprocesslagen finns ett förenklat förfarande för betalningsförelägganden (Mahnverfahren), som har visat sig fungera väl i praktiken. De flesta betalningsförelägganden handläggs i Österrike elektroniskt med hjälp av kommunikationssystemet elektronischer Rechtsverkehr, vilket förkortar och förenklar förfarandet avsevärt.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Tillämpningsområdet för betalningsförelägganden begränsas till betalningskrav. Vissa betalningskrav som handläggs enligt bestämmelserna om frivillig rättsvård (Außerstreitverfahren) omfattas dock inte av förfarandet för betalningsföreläggande. Betalningsföreläggandet är inte förenligt med den princip som gäller för sådana ärenden, där domstolen på eget initiativ och utan att parterna ansöker om det ska klarlägga alla omständigheter av betydelse för ärendets avgörande. Inte heller socialrättsliga ärenden eller mål som rör checkar och växlar kan handläggas enligt förfarandet för betalningsföreläggande, eftersom särskilda förfaranden gäller för sådana fall.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Taket för betalningsförelägganden uppgår sedan den 1 juli 2009 till 75 000 euro. Krav som överstiger denna summa ska tas upp inom ramen för en förberedande inlaga till ett ordinarie civilmål.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Betalningsföreläggandet är obligatoriskt i Österrike för krav på upp till det angivna taket.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Betalningsföreläggande kan inte användas om svaranden är bosatt eller stadigvarande vistas utomlands eller har sitt säte i utlandet. I sådana fall ska anspråket göras gällande inom ramen för det ordinarie civilmålsförfarandet. På grundval av stämningen kommer domstolen antingen att uppmana svaranden att inom en frist på fyra veckor ge in ett svaromål eller fastställa en tidpunkt för förhandling i målet.

För verkställande av betalningskrav gentemot svarande med hemvist i en annan medlemsstat står frivilligt det europeiska betalningsföreläggandet till förfogande.

1.2 Behörig myndighet

Om betalningsanspråket gäller ett belopp på upp till 15 000 euro (sedan den 1 januari 2013) ska talan väckas vid en distriktsdomstol (Bezirksgericht). Krav på över 15 000 euro ska i princip tas upp i förstainstansrätten (Gerichtshöfen erster Instanz) såvida de inte undantagsvis faller under distriktsdomstolarnas särskilda behörighet.

Behörigheten i nationella förfaranden om betalningsföreläggande omfattas av de allmänna bestämmelserna, och det finns således inga särskilda behörighetsregler i fråga om betalningsföreläggande. Upplysningar om behörighetsreglerna i Österrike finner du under rubriken ”Domstolarnas behörighet”. Information om vilken domstol som är behörig för ett specifikt civilmål finner du på österrikiska justitieministeriets webbplats genom att klicka på ”Länken öppnas i ett nytt fönstereGovernment” och sedan ”Gerichtssuche”.

Wiens distriktsdomstol för handelsrättsliga mål (Bezirksgericht für Handelssachen Wien) har ensam behörighet att ta upp europeiska betalningsförelägganden.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ansökningar om betalningsföreläggande ska ges in i standardiserad form. I Österrike används olika formulär för betalningsföreläggande, beroende på om det är fråga om ett ordinarie betalningsföreläggande, ett arbetsrättsligt betalningsföreläggande eller ett europeiskt betalningsföreläggande. Formulären kan laddas ned från österrikiska justitieministeriets webbplats under ”Länken öppnas i ett nytt fönsterBürgerservice” eller fyllas i online.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Om anspråket gäller ett belopp på över 5 000 euro ska käranden vara företrädd av en advokat när ansökan ges in. Detta gäller inte mål som oavsett tvisteföremålets värde faller under distriktsdomstolarnas behörighet. I detta fall är skyldigheten att anlita advokat relativt (relative Anwaltspflicht), dvs. parterna har rätt att föra sin egen talan, men om vederbörande vill att någon ska företräda honom eller henne, måste detta uppdrag utföras av en advokat.

Vid europeiska betalningsförelägganden finns det inte någon skyldighet att anlita advokat.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Kraven på vad en ansökan om betalningsföreläggande ska innehålla skiljer sig i princip inte från vad som gäller för stämningsansökningar i ordinarie förfaranden. Vid ansökningar om betalningsföreläggande behöver käranden emellertid inte ange vilken rättsregel han eller hon grundar sitt anspråk på. De omständigheter som åberopas till stöd för kravet måste dock vara tillräckligt detaljerat beskrivna för att kravet ska kunna individualiseras, så att domstolen kan sluta sig till vad käranden yrkar (ansökan måste vara följdriktig).

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

I Österrike ställs i princip inga krav på bevisning i förfaranden om betalningsföreläggande. Framläggande av skriftlig bevisning för det relevanta kravet är således inte en förutsättning för att ge in en ansökan om betalningsföreläggande. Om käranden försöker utverka ett beslut om betalningsföreläggande genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter i ansökan, kan han eller hon straffas med böter enligt en straffbestämmelse i den österrikiska civilprocesslagen.

1.4 Avvisning

Domstolen gör endast en summarisk prövning av ansökan. Den kontrollerar inte omständigheterna i sak, utan enbart om det finns grund för yrkandet i rättsligt hänseende (ansökans följdriktighet). Om ansökan uppfyller kraven i fråga om form och innehåll (det vill säga om den innehåller ett bestämt yrkande, en beskrivning av de påstådda faktiska omständigheter som yrkandet kan härledas ur, en redogörelse för den bevisning som åberopas och uppgifter som kan ligga till grund för att fastställa behörig domstol samt om anspråket är tillräckligt individualiserat), utfärdar domstolen ett betalningsföreläggande. I den österrikiska civilprocesslagen föreskrivs ingen möjlighet till formell avvisning av en ansökan om betalningsföreläggande. Om domstolen kommer fram till att förutsättningarna för att utfärda ett betalningsföreläggande inte är uppfyllda avvisar den inte ansökan, utan inleder på eget initiativ ett ordinarie tvistemålsförfarande. Om det endast är vissa formkrav som inte är uppfyllda kan domstolen inleda ett rättelseförfarande, varigenom käranden uppmanas att korrigera bristerna i fråga.

1.5 Överklagande

Eftersom den österrikiska civilprocesslagen inte anger någon möjlighet att avvisa en ansökan om betalningsföreläggande, utan domstolen automatiskt beslutar att ansökan ska prövas enligt det ordinarie tvistemålsförfarandet, blir frågan om överklagande irrelevant.

1.6 Bestridande

Fristen för att bestrida ett beslut om betalningsföreläggande är fyra veckor och börjar löpa samma dag som betalningsföreläggandet delges svaranden. Den kan förkortas eller förlängas av domstolen.

Bestridanden av ett betalningsföreläggande som utfärdats av en allmän domstol i första instans (vid krav som gäller 15 000 till 75 000 euro) ska uppfylla samma innehållsmässiga krav som ett svaromål. Ett bestridande ska således innehålla ett bestämt yrkande samt de sakförhållanden och omständigheter som svaranden grundar sitt bestridande på. Det ska också omfatta den bevisning som svaranden åberopar till stöd för sina påståenden. I förfarandet inför allmän domstol i första instans måste den som bestrider ett betalningsföreläggande företrädas av en advokat.

I förfaranden inför en distriktsdomstol (vid ett krav på högst 15 000 euro, eller 75 000 euro om domstolen har särskild behörighet) är det inte obligatoriskt för den som vill bestrida ett betalningsföreläggande att företrädas av en advokat. Det är tillräckligt att svaranden i en undertecknad inlaga meddelar den domstol som har utfärdat betalningsföreläggandet att han eller hon vill bestrida betalningsföreläggandet. Svaranden behöver inte, som i förfarandet vid allmän domstol i första instans, motivera sitt bestridande. Svaranden kan också framföra sitt bestridande muntligen vid den domstol som har utfärdat betalningsföreläggandet eller vid distriktsdomstolen på den plats där han eller hon är bosatt.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden ger in ett bestridande inom den fastställda fristen, sätts betalningsföreläggandet ur spel och domstolen övergår automatiskt till det ordinarie tvistemålsförfarandet. Därefter blir innehållet i stämningen och invändningarna mot denna föremål för förhandling i domstolen.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

I Österrike handläggs frågor om betalningsföreläggande endast i ett steg (en instans). Om den svarande inte bestrider betalningsföreläggandet eller inte gör detta i tid verkställs betalningsföreläggandet utan att käranden behöver vidta några ytterligare åtgärder. I lagen föreskrivs inte någon förnyad prövning (i andra instans).

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Domstolen bekräftar på eget initiativ att betalningsföreläggandet kan verkställas. Med stöd av en verkställbar kopia av betalningsföreläggandet kan käranden inleda verkställighetsförfarandet mot svaranden.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

I Österrike är enda sättet att angripa ett betalningsföreläggande att ge in ett bestridande. Svaranden har ingen annan möjlighet till förnyad prövning än denna. Beslutet om rättegångskostnader i förfarandet om betalningsföreläggande kan bestridas av såväl käranden som svaranden inom 14 dagar från delgivningen (Kostenrekurs). Svaranden kan när som helst åberopa allvarliga brister i delgivningen av handlingen genom att ge in en ansökan om upphävande av bekräftelsen av verkställbarhet. Om svaranden på grund av oundvikliga och oförutsebara omständigheter har förhindrats att ge in ett bestridande i rätt tid kan han eller hon inom 14 dagar från hindrets undanröjande ansöka om återställande av försutten tid.

Senaste uppdatering: 18/08/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Polen

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Domstolen utfärdar ett betalningsföreläggande om sökanden gör gällande en penningfordran eller fullgörandet av någon annan förpliktelse.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Ett betalningsföreläggande får utfärdas oavsett fordrans belopp.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är frivilligt. Domstolen utfärdar ett betalningsföreläggande efter en skriftlig ansökan från sökanden.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Förfarandet för att utfärda ett betalningsföreläggande kan inte inledas om betalningsföreläggandet inte kan delges svaranden i Polen.

1.2 Behörig myndighet

Behörigheten att utfärda betalningsförelägganden ligger hos distriktsdomstolarna (rejonowy) och de regionala domstolarna (okręgowy).

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Inget standardformulär används.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Det är inte obligatoriskt att företrädas av en advokat (przymus adwokacki) under ett förfarande om utfärdande av ett betalningsföreläggande.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

I ansökan bör fordran specificeras och de faktiska omständigheter som ligger till grund för fordran anges.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

De omständigheter som ligger till grund för fordran måste styrkas genom att bifoga följande handlingar till ansökan:

a)     En officiell handling.

b)     En faktura som godtagits av gäldenären.

c)     En betalningsanmodan som riktats till gäldenären och en skuldförbindelse från gäldenären.

d)     En betalningsanmodan som har godtagits av gäldenären, skickats tillbaka av banken och inte betalats på grund av att det saknats medel på bankkontot.

Domstolen utfärdar även ett betalningsföreläggande mot gäldenären på grundval av ett undertecknat skuldebrev, check, fullmakt eller skuldsedel, om det inte råder något tvivel om dess äkthet och innehåll.

1.4 Avvisning

Domstolen avvisar ansökan

  1. om ett rättsligt förfarande inte är tillåtet,
  2. om det pågår ett mål om samma sak mellan samma parter, eller om ett sådant mål redan har avgjorts,
  3. om en av parterna saknar rättskapacitet eller om sökanden saknar rättslig handlingsförmåga och inte företräds av ett lagstadgat ombud, eller om de styrande organen i sökandens organisatoriska enhet är sammansatta på ett sådant sätt att det är omöjligt att agera.

1.5 Överklagande

Se punkt 1.6.

1.6 Bestridande

Ett skriftligt bestridande ska lämnas in till den domstol som utfärdade betalningsföreläggandet. I bestridandet bör svaranden ange huruvida denne bestrider föreläggandet i dess helhet eller endast vissa delar av det och framställa sina yrkanden, vilka måste ha inkommit innan saken i målet prövas. I annat fall går rätten att framställa dem förlorad. Svaranden bör även ange de faktiska omständigheter och den bevisning som åberopas. Domstolen bortser från påståenden och bevisning som lämnats för sent, om inte svaranden visar att han eller hon utan egen förskyllan har varit förhindrad att bestrida fordran i tid och att prövningen av påståenden och bevisning som lämnats för sent inte kommer att fördröja handläggningen av ärendet eller att det finns andra exceptionella omständigheter som bör beaktas.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om ett bestridande har lämnats in på korrekt sätt fastställer domaren ett datum för förhandlingen och förordnar att bestridandet ska delges sökanden.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Så snart ett betalningsföreläggande har utfärdats betraktas det som ett föreläggande om bevarande av tillgångar (tytuł zabezpieczenia) och kan verkställas utan att det behöver förklaras verkställbart.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Efter att tidsfristen för att lämna in ett bestridande har löpt ut blir betalningsföreläggandet verkställbart utan att ytterligare åtgärder behöver vidtas.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett betalningsföreläggande som utfärdats enligt förfarandet för att utfärda betalningsförelägganden kan inte överklagas.

Senaste uppdatering: 20/05/2019

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på portugisiska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Betalningsförelägganden - Portugal

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet tillämpas när en part önskar att en annan part ska föreläggas att uppfylla en ekonomisk avtalsskyldighet som uppgår till högst 15 000,00 euro, eller skyldigheter som härrör från handelstransaktioner, oavsett värde.

Inom ramen för detta förfarande avses med handelstransaktioner: transaktioner mellan företag eller mellan företag och offentliga myndigheter som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning – artikel 3 b i Länken öppnas i ett nytt fönsterlagdekret nr 62/2013 av den 10 maj 2013, som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU med portugisisk rätt.

I fråga om handelstransaktioner omfattar förfarandet inte ”avtal som ingåtts med konsumenter”, ”ränta på andra betalningar som inte gjordes som ersättning för handelstransaktioner” eller ”betalningar som gjorts inom ramen för civilrättsligt skadeståndsansvar, inklusive försäkringsbolags betalningar” (artikel 2.2 i samma lagdekret).

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Som framgår av svaret på föregående fråga kan, enligt de portugisiska bestämmelserna om betalningsföreläggande, krav till följd av ekonomiska avtalsskyldigheter prövas så länge de inte överstiger 15 000,00 euro.

Som redan angetts finns det emellertid ingen övre gräns för handelstransaktioner.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är valfritt, dvs. en fordringsägare är inte skyldig att tillämpa förfarandet.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Bestämmelserna om förfarandet för betalningsföreläggande utesluter inte fall där gäldenären bor utanför Portugal.

1.2 Behörig myndighet

Ansökningar om betalningsföreläggande kan inges i pappersform eller i elektronisk form var som helst i landet, vid den distriktsdomstol som är behörig att ta emot ansökningarna. Domstolarna vidarebefordrar i dessa fall ansökningarna elektroniskt till det nationella kontoret för betalningsförelägganden [Balcão Nacional de Injunções].

Advokater och juridiska ombud måste inge ansökningar om betalningsförelägganden elektroniskt och kan göra detta var som helst i landet. De behöver inte personligen bege sig till en notarie eller domstol för att inge dem (se artikel 19.1 i de bestämmelser som har fogats till Länken öppnas i ett nytt fönsterlagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998, i dess ändrade lydelse enligt lagdekret nr 34/2008 av den 26 februari 2008).

Tack vare inrättandet av det nationella kontoret för betalningsförelägganden kan användare nu elektroniskt spåra hur handläggningen av en ansökan om betalningsförelägganden fortskrider. Advokater och juridiska ombud kan få åtkomst till det elektroniska formuläret via Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://citius.tribunaisnet.mj.pt/. En exekutionstitel kan sedan skapas elektroniskt för den aktuella ansökan om betalningsföreläggande. Sökanden kan få åtkomst till formuläret via justitieministeriets webbplats.

Varje exekutionstitel tilldelas ett unikt referensnummer. På så sätt kan sökanden och alla myndigheter som de lämnar ut referensnumret till kontrollera exekutionstiteln.

Förfarandet regleras av särskilda bestämmelser i relevant lag, och på de områden som inte omfattas av dessa bestämmelser av de allmänna reglerna om rättslig behörighet.

För att uppfylla kravet i artikel 8.4 i bilagan till lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998 inrättades centralmyndigheten Nationella kontoret för betalningsförelägganden genom genomförandeförordningen nr 220-A/2008 av den 4 mars 2008. Kontoret gavs exklusiv behörighet att handlägga ansökningar om betalningsförelägganden i hela landet.

1.3 Formella krav på ansökan

Enligt artikel 10 i ovannämnda lagdekret nr 269/98 ska en fordringsägare i en ansökan om betalningsföreläggande

a)      ange inskrivningsenheten vid den domstol som ansökan riktas till,

b)      ange parterna,

c)      ange den plats där delgivningen ska ske, med uppgift om huruvida detta är den ”hemvist” som skriftligen avtalats,

d)     ange de faktiska omständigheter som fordran grundas på,

e)      formulera själva fordran, och ange vad som är huvudfordran, upplupen ränta och andra belopp för vilka betalning yrkas,

f)       bekräfta att domstolsavgifterna har betalats,

g)      i förekommande fall ange att fordran avser sådana ”handelstransaktioner” som omfattas av lagen om särskilda bestämmelser för sena betalningar vid handelstransaktioner (lagdekret nr 32/2003 av den 17 februari 2003),

h)      ange sin hemvist,

i)        ange sin e-postadress, om han eller hon vill underrättas på det sättet,

j)        ange om han eller hon vill att ärendet ska övergå till en fastställelsetalan om delgivning inte kunde genomföras,

k)      ange vilken domstol som är behörig att pröva handlingarna, om ärendet övergår till en fastställelsetalan,

l)        ange om han eller hon vill att delgivningen ska göras av en förrättningsman eller ett juridiskt ombud, och i så fall ange den personens namn och företagsadress,

m)    underteckna ansökan.

I genomförandeförordning nr 220-A/2008 av den 4 mars 2008 anges följande beträffande olika sätt att inge eller vidarebefordra ansökningar om betalningsförelägganden:

”1. Medium:

a)      Datafil i xml-format med specifikationer publicerade på Länken öppnas i ett nytt fönsterCitiusportalen.

b)      I Länken öppnas i ett nytt fönsterpappersform, via den blankett som godkänts genom genomförandeförordning nr 808/2005 av den 9 september 2005.

c)      I elektronisk form.

2. Leveransmetod:

2.1 På en datafil

a) Via internet för användare av Citiussystemet (gäller för närvarande endast advokater och juridiska ombud).

b) Personligen på det nationella kontoret för betalningsförelägganden, på ett lämpligt fysiskt medium (floppy-disk, cd-rom, USB-minne). Detta gäller endast för ansökningar som inges i distriktet Porto, i enlighet med artikel 8 i lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998, och endast om sökandena inte företräds av advokater eller juridiska ombud.

c) Personligen vid behörigt domstolskansli, i enlighet med artikel 8 i de bestämmelser som bifogats lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998. Endast sökande som inte företräds av advokater eller juridisk ombud får inge ansökningar om betalningsförelägganden vid dessa domstolars kanslier.

2.2 På papper och levererad personligen

Till de behöriga domstolarnas kanslier, i enlighet med artikel 8 i de bestämmelser som bifogats lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998.

2.3 Via ett elektroniskt formulär

På internet (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://citius.tribunaisnet.mj.pt/) för användare av Citiussystemet (gäller för närvarande endast advokater och juridiska ombud).

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ett godkänt ansökningsformulär för betalningsförelägganden enligt justitieministeriets genomförandeförordning måste användas.

Formuläret kan laddas ned elektroniskt i två standardformat via portalen Citius.

På begäran kan standardformuläret även fås från de domstolskanslier som är behöriga att ta emot ansökningar om betalningsförelägganden.

Advokater och juridiska ombud kan få åtkomst till det elektroniska formuläret på Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://citius.tribunaisnet.mj.pt/

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej, man behöver inte företrädas av en advokat i detta förfarande, men det finns inget som hindrar fordringsägarna från att anlita ett juridiskt ombud om de så önskar.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

I lagbestämmelserna om betalningsförelägganden anges bara att fordringsägaren kortfattat ska redogöra för de faktiska omständigheter som ligger till grund för fordran.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Det är inte obligatoriskt att anföra skriftliga bevis till stöd för sin fordran.

1.4 Avvisning

En ansökan får endast avvisas om

a) ansökan inte riktas till en behörig domstols kansli eller fordringsägaren inte har angett vilken domstol som är behörig att pröva handlingarna, om dessa ska vidarebefordras,

b) parterna, fordringsägarens hemvist eller den plats där delgivningen av gäldenären ska ske inte anges i ansökan,

c) ansökan inte har undertecknats, med undantag av om ansökan ingavs i elektronisk form,

d) ansökan inte är avfattad på portugisiska,

e) ansökan inte följer den standardmall som godkänts genom justitieministeriets genomförandeförordning,

f) det inte framgår att domstolsavgifterna har betalats,

g) det yrkade beloppet överstiger 15 000,00 euro och det inte finns något som tyder på att det handlar om en handelstransaktion i den mening som avses i svaret på fråga 1.1,

h) begäran inte motsvarar det belopp eller syfte som är tillåtet enligt förfarandet.

Det görs ingen preliminär bedömning av begäran, eftersom ansökan enligt detta förfarande inte inges till en rättslig myndighet, dvs. en domstol i ordets rätta mening, utan endast behandlas av en rättstjänsteman.

1.5 Överklagande

Ett överklagande av beslutet att avvisa en ansökan kan ges in till domaren eller, om domstolen har fler än en domare, den tjänstgörande domaren.

1.6 Bestridande

Om en begäran om betalningsföreläggande beviljas har svaranden 15 dagar (räknat från dagen för delgivningen) på sig att bestrida fordran.

Bestridandet måste ges in i två kopior.

Om det finns fler än en fordringsägare måste svaranden inkomma med lika många kopior av sitt bestridande som det finns fordringsägare i separata hushåll, såvida dessa inte företräds av samma juridiska ombud.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider fordran i tid utfärdas ingen verkställbarhetsförklaring, dvs. den begärda exekutionstiteln utfärdas inte.

Ärendet behandlas då automatiskt som en fastställestalan.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om svaranden efter att ha delgetts föreläggandet inte bestrider detta anger notarien följande på ansökan om betalningsföreläggande: ”Denna handling är verkställbar” (artikel 14.1 i de bestämmelser som har bifogats lagdekret nr 269/98). Detta innebär att handlingen kan ligga till grund för indrivning av fordran via domstol.

Enda undantaget från denna regel är om begäran inte motsvarar det belopp eller syfte som föreskrivs i förfarandet. I så fall utfärdar notarien inte någon verkställbarhetsförklaring.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Förklaringen från notarien om att utslaget är verkställbart är inte beroende av något särskilt initiativ från fordringsägarens sida, utan sker automatiskt när det är uppenbart att delgivning har skett och inget bestridande har inkommit under förfarandet.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Detta utslag (verkställbarhetsförklaringen) kan inte överklagas.

Det är dock viktigt att tänka på att en verkställbarhetsförklaring inte är någon rättslig handling, dvs. ett domstolsingripande för att lösa en privaträttslig tvist, utan endast en handling som resulterar i ett utomrättsligt dokument.

Ytterligare information

Senaste uppdatering: 30/04/2018

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Rumänien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Förfarandet för att utfärda betalningsförelägganden anges i artiklarna 1013–1024 i den nya civilprocesslag som trädde i kraft den 15 februari 2013.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet för att utfärda betalningsförelägganden kan tillämpas på obestridda, fastställda och betalningsbara fordringar som motsvarar en förpliktelse att betala ett bestämt penningbelopp enligt ett civilrättsligt avtal, inbegripet avtal som ingåtts mellan yrkesutövare och en upphandlande myndighet, fastställda i en handling eller enligt en stadgebestämmelse, en förordning eller annan handling, som erkänts av parterna genom en namnunderskrift eller med andra tillåtna metoder enligt lagstiftningen. Tillämpningsområdet omfattar inte fordringar från en samling borgenärer inom ramen för ett insolvensförfarande.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet för betalningsföreläggande är frivilligt, och den som är intresserad kan lämna in en ansökan till domstolen i enlighet med de allmänna bestämmelserna.

Förfarandet för betalningsföreläggande är ett särskilt förfarande som är mycket enklare än det förfarande som föreskrivs i den allmänna lagstiftningen och gör det möjligt för borgenären att få en exekutionstitel på andra villkor än dem som anges i civilprocesslagen.

Om gäldenärens motfordran är motiverad kan domstolen dessutom vägra att fullgöra borgenärens fordran i ett beslut som inte kan överklagas.

Borgenären kan väcka talan i enlighet med allmänt tillämplig lagstiftning om domstolen avvisar ansökan om betalningsföreläggande, om domstolen utfärdar ett betalningsföreläggande för en del av fordran (då en talan kan väckas enligt den allmänt tillämpliga lagstiftningen för att förplikta gäldenären att betala den återstående fordran) och om betalningsföreläggandet upphävdes.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ja. I den nya civilprocesslagen görs ingen skillnad beroende på var svaranden har hemvist. Betalningsföreläggandet gäller oavsett om svaranden bor i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.

1.2 Behörig myndighet

Ansökan om betalningsföreläggande måste lämnas in till den domstol som är behörig att pröva saken i målet i första instans. När det gäller betalningsföreläggande kontrollerar domaren på eget initiativ om domstolen är behörig.

Styrs detta förfarande av de allmänna reglerna om domstols behörighet (i så fall kan en länk till faktabladet om behörighet anges) eller bygger det på andra principer?

Behörigheten att pröva ansökningar om betalningsföreläggande fastställs i enlighet med de allmänna reglerna om domstolars behörighet.

Fordringar vars värde uppgår till högst 200 000 rumänska leu omfattas av distriktsdomstolarnas behörighet. Fordringar vars värde överstiger 200 000 rumänska leu omfattas av tribunalernas behörighet.

Behörighetsreglerna vid särskilda förfaranden för betalningsföreläggande kompletteras av de allmänna behörighetsregler som grundas på värde.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det finns inte några standardformulär. Borgenären (sökanden) måste emellertid uppfylla vissa formella minimikrav i samband med fordran. Ansökan måste bl.a. innehålla borgenärens namn och adress eller, i förekommande fall, benämning och säte, gäldenärens namn och hemvist om gäldenären är en fysisk person, och gäldenärens benämning och säte om gäldenären är en juridisk person och, i förekommande fall, registreringsnummer i handelsregistret eller företagsregistret, skattenummer och bankkontonummer, de belopp som fordran avser, förfallodag och andra uppgifter som behövs för att fastställa fordran.

Samtidigt ska avtalet eller någon annan handling bifogas fordran för att visa vilket belopp som ska betalas, och som bevis på att betalningsföreläggandet har delgetts gäldenären. Borgenären ska delge gäldenären betalningsföreläggandet med hjälp av en delgivningsman/exekutionstjänsteman eller genom ett rekommenderat brev, med innehållsdeklaration och mottagningsbevis. Gäldenären är skyldig att betala det belopp som anges i betalningsföreläggandet senast 15 dagar från delgivningen. Betalningsföreläggandet avbryter preskriptionstiden.

Ansökan och bifogade handlingar ska inges i lika många exemplar som det finns parter plus i ett exemplar för domstolen.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Det är inte obligatoriskt att företrädas av advokat, men det rekommenderas.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Det minsta belopp som en fordran kan avse anges i lag. Borgenären (sökanden) måste ange det belopp fordran avser, de faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för fordran och deras referensperiod, förfallodagen och andra uppgifter som behövs för att fastställa fordran.

Om parterna inte har fastställt någon dröjsmålsränta tillämpas den referensränta som den rumänska centralbanken har fastställt. Den referensränta som gäller den första kalenderdagen under betalningsterminen gäller under hela betalningsterminen. Ränta tas ut på fordran enligt följande:

  • För avtal mellan näringsidkare, från den dag fordran förföll till betalning.
  • För avtal som ingåtts mellan näringsidkare och en upphandlande myndighet utan att gäldenären behöver underrättas om att förfallodagen har passerats: Om en förfallodag angavs i avtalet, dagen efter förfallodagen. Om en förfallodag inte anges i avtalet, 30 dagar efter det att gäldenären mottog fakturan eller, om detta kan ifrågasättas, 30 dagar efter det att gäldenären mottog varor eller tillhandahölls tjänster eller, om betalningsföreläggande delgavs innan varorna/tjänsterna mottogs, när en period på 30 dagar efter mottagandet av varorna/tjänsterna löper ut. Om det enligt lag eller avtalet har fastställts ett förfarande för att godta eller kontrollera leveransen av varorna/tjänsterna, som gör det möjligt att utfärda en försäkran om överensstämmelse för de berörda varorna eller tjänsterna, och gäldenären mottog fakturan eller betalningsföreläggandet på eller före kontrolldatumet, när en period på 30 dagar efter det datumet löper ut.
  • I andra fall, från och med den dag gäldenärens betalning förföll eller förklarades ha förfallit enligt lagstiftningen.

Borgenären kan yrka ytterligare ersättning för alla indrivningskostnader som uppkommit på grund av gäldenärens underlåtenhet att fullgöra sina förpliktelser.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ja, avtalet eller någon annan handling som styrker de belopp som har förfallit till betalning bifogas ansökan (faktura, kassakvitto, handskrivet kvitto etc.). Beviset på att betalningsföreläggandet har delgetts ska bifogas fordran. I annat fall avvisas ansökan.

För att kunna fatta ett beslut om en fordran kallar domaren parterna att inställa sig i enlighet med bestämmelserna om brådskande förfaranden. Syftet är att få förklaringar och förtydliganden och att insistera på att gäldenären ska betala det belopp som förfallit till betalning eller göra det möjligt för parterna att enas om betalningsmetod. Kallelsen ska delges berörd part tio dagar före dagen för förhandlingen. En kopia på borgenärens fordran och åtföljande handlingar ska bifogas kallelsen till gäldenären som ett bevis på borgenärens fordran. Gäldenären åläggs att inkomma med en motfordran senast tre dagar före dagen för förhandlingen, och om gäldenären underlåter att inkomma med en motfordran kan domstolen, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, besluta att detta utgör ett erkännande av borgenärens fordringar. Sökanden underrättas inte om motfordran, men kommer att bli medveten om den när han eller hon ges tillgång till handlingarna i målet.

Om borgenären förklarar att han eller hon har mottagit det förfallna beloppet erkänner domstolen denna omständighet i det slutliga beslut som avslutar ärendet. När borgenären och gäldenären har nått en uppgörelse om betalning erkänner domstolen detta och utfärdar ett snabbt beslut. Beslutet kan inte överklagas och betraktas som en exekutionstitel.

Om domstolen, efter att ha kontrollerat fordran mot inlagorna och parternas förklaringar, finner att borgenärens fordringar är motiverade, utfärdar den ett betalningsföreläggande och anger vilket belopp som ska betalas och när betalningen senast ska ske. Om domstolen, efter att ha prövat bevisningen i målet, finner att endast en del av borgenärens fordringar är motiverade utfärdar den ett betalningsföreläggande endast för den delen, även då med angivande av betalningsfrist. I så fall kan borgenären väcka en vanlig civilrättslig talan och yrka att gäldenären ska förpliktas att betala resten av fordran. Betalningsfristen ska vara minst tio dagar och högst 30 dagar från delgivningen av föreläggandet. Domaren fastställer inte någon ny betalningsfrist om inte parterna har gått med på detta. Föreläggandet överlämnas till de närvarande parterna eller delges varje part så snart som möjligt, i enlighet med gällande lagstiftning.

Om gäldenären inte bestrider fordran genom en motfordran utfärdas betalningsföreläggandet senast 45 dagar från det att ansökan lämnades in. Denna tidsfrist inbegriper inte den tid som behövs för att delge inlagor och förseningar som orsakats av borgenären, t.ex. förseningar på grund av en ändring eller komplettering av fordran.

1.4 Avvisning

Om gäldenären bestrider fordran prövar domstolen huruvida fordran är motiverad grundat på handlingarna i målet, och på de förklaringar och förtydliganden som parterna lämnat. Om gäldenärens bestridande är motiverat fattar domstolen ett beslut om avvisning av borgenärens ansökan. Om gäldenärens argument beträffande saken i målet innebär att annan bevisning än den befintliga bevisningen måste hanteras, och den berörda bevisningen skulle vara tillåten enligt standardförfarandet, avvisar domstolens borgenärens yrkande om betalningsföreläggande. Borgenären kan därefter väcka en vanlig civilrättslig talan.

1.5 Överklagande

Gäldenären kan väcka talan om ogiltigförklaring av betalningsföreläggandet inom tio dagar från det att föreläggandet överlämnades till eller delgavs honom eller henne. Inom samma tidsfrist får även borgenären väcka talan om ogiltigförklaring av beslut om avvisning av föreläggandet och mot ett betalningsföreläggande som endast avser en del av fordringarna. Yrkandena i en talan om ogiltigförklaring får endast avse underlåtenhet att fullgöra kraven för att utfärda betalningsföreläggandet och, i förekommande fall, skälen till varför förpliktelsen har upphört efter utfärdandet av betalningsföreläggandet. Talan om ogiltigförklaring ska prövas av den domstol som meddelade betalningsföreläggandet. Domstolen fattar sitt beslut med en domarpanel bestående av två domare. En talan om ogiltigförklaring skjuter inte upp verkställigheten. Verkställigheten kan emellertid skjutas upp på gäldenärens begäran, men endast om säkerhet ställs i form av en deposition. Domstolen fastställer storleken på depositionen. Om den behöriga domstolen bifaller talan om ogiltigförklaring i dess helhet eller i vissa delar ogiltigförklarar domstolen, i förekommande fall, föreläggandet i dess helhet eller i vissa delar och meddelar en slutlig dom.

Om borgenären har väckt talan om ogiltigförklaring och behörig domstol har bifallit talan, meddelar domstolen ett slutligt beslut som innebär att betalningsföreläggandet utfärdas.

Beslutet om att ogilla talan kan inte överklagas.

1.6 Bestridande

1.7 Effekten av ett bestridande

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Betalningsföreläggandet är verkställbart även om det bestrids genom en talan om ogiltigförklaring och får preliminär rättskraft fram till dess att talan om ogiltigförklaring har avgjorts. En talan om ogiltigförklaring skjuter inte upp verkställigheten. Verkställigheten kan emellertid skjutas upp på gäldenärens begäran, men endast om säkerhet ställs i form av en deposition. Domstolen fastställer storleken på depositionen. Betalningsföreläggandet vinner laga kraft om en talan om ogiltigförklaring inte har väckts av gäldenären eller har ogillats. Om den behöriga domstolen bifaller borgenärens talan om ogiltigförklaring meddelar den en slutlig dom som innebär att betalningsföreläggandet utfärdas.

Berörd part får bestrida verkställigheten av betalningsföreläggandet i enlighet med de allmänna bestämmelserna. Till stöd för bestridandet kan parten endast åberopa oegentligheter i samband med verkställighetsförfarandet och sådana skäl till varför förpliktelsen har upphört att gälla som har uppkommit efter det att betalningsföreläggandet utfärdades.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Se svaret på fråga 1.8.1.

Senaste uppdatering: 01/10/2018

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Slovenien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Slovenien erkänner följande två förfaranden för betalningsförelägganden:

– Ett förfarande för betalningsförelägganden som regleras av artiklarna 431–441 i civilprocesslagen (Zakon o pravdnem postopku, ZPP).

– Ett verkställighetsförfarande som grundas på en officiell handling (en faktura, växel eller så kallad checkprotest, i förekommande fall tillsammans med returfakturor för att fastställa en fordran, en officiell handling, ett utdrag ur bokföringen som bestyrkts av ansvarig person, en officiell privat handling, ett skriftligt lönebesked) inför den lokala domstolen i Ljubljana (Okrajno sodišče v Ljubljani). I detta förfarande utfärdar domstolen, på borgenärens begäran, genom en automatiserad process ett verkställighetsbeslut som grundas på en officiell handling inom 3–4 dagar. Genom beslutet

  1. åläggs gäldenären att betala det belopp han eller hon är skyldig borgenären (betalningsföreläggande eller själva beslutsdelen i verkställighetsbeslutet),
  2. tillåts verkställighet genom utmätning av den del av gäldenärens egendom som anges i borgenärens fordran förutsatt att gäldenären inte invänder mot beslutet (godkännande av verkställighet) inom åtta dagar,
  3. åläggs gäldenären att betala kostnaderna för förfarandet (se artiklarna 23, 40c och 41 i lagen om verkställighet och säkerhetsåtgärder i fråga om fordringar (Zakon o izvršbi in zavarovanju, ZIZ)).

1.1 Användningsområde

Förfarandet för betalningsförelägganden är ett särskilt påskyndat förfarande för att få betalt för en fordran som har förfallit till betalning, där fordran styrks av en handling som har särskilt bevisvärde enligt lag (officiell handling). Betalningsförelägganden utfärdas i både inhemska och gränsöverskridande ärenden.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

En fordran som ligger till grund för ett betalningsföreläggande får endast omfatta det ekonomiska ansvaret (penningfordran). Endast avtalsrättsligt ansvar eller utomobligatoriskt ansvar som har fastställts nominellt får utgöra grund för en fordran. Ett undantag är meddelande om uppsägning av avtal om hyra av kommersiella fastigheter och påföljande lagertömning, där särskilda regler gäller för betalningsförelägganden. Detta undantag fastställs i artikel 29 i lagen om kommersiella byggnader och lokaler (Zakon o poslovnih stavbah in poslovnih prostorih), där det anges att domstolen på grundval av ett meddelande från hyresvärden om uppsägning av hyresavtalet och en begäran om att byggnaden eller lokalen ska tömmas ska utfärda ett beslut om att den kommersiella byggnaden eller lokalen ska tömmas om det framgår av meddelandet om uppsägning eller begäran om tömning och av hyresavtalet eller den bevisning som avses i föregående artikel att hyresvärden har rätt att säga upp avtalet eller begära att den kommersiella byggnaden eller lokalen ska tömmas.

Endast avtalsgrundade fordringar som baseras på en officiell handling kan bli föremål för förfarandet för betalningsföreläggande.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Det finns ingen övre gräns för vilket belopp en fordran får vara på.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Enligt civilprocesslagen kan domstolen även utfärda ett beslut om betalningsföreläggande på eget initiativ om villkoren för betalningsföreläggande är uppfyllda men käranden i målet inte har ansökt om detta utan har väckt en vanlig talan utan att begära ett betalningsföreläggande. Om de lagstadgade villkoren är uppfyllda är domstolen alltså skyldig att utfärda ett betalningsföreläggande (betalningsföreläggandet utfärdas av en medarbetare vid domstolen) och är inte beroende av att käranden väcker talan.

Borgenären kan välja mellan att väcka en talan om obligatorisk betalning och begära att ett betalningsföreläggande ska utfärdas i enlighet med artikel 431 i civilprocesslagen eller att inge en elektronisk ansökan om verkställighet i enlighet med artikel 41 i ZIZ, på grundval av vilken centraldomstolen utfärdar ett betalningsföreläggande via ett automatiserat förfarande.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ja.

1.2 Behörig myndighet

I Slovenien fastställs behörigheten för beslut om betalningsförelägganden på samma sätt som andra åtgärder, vilket innebär att det är distriktsdomstolarna (okrožna sodišča) och de lokala domstolarna (okrajna sodišča) som har materiell behörighet för betalningsförelägganden. Den materiella behörigheten fastställs efter värdet på tvisten (eller målets art, till exempel i handelsrättsliga mål). De lokala domstolarna är behöriga att avgöra förmögenhetstvister när värdet på det som tvisten gäller inte överstiger 20 000 euro. När det gäller tvister vars värde överskrider 20 000 euro är det distriktsdomstolarna som är behöriga. Endast distriktsdomstolarna är behöriga att pröva och avgöra handelsrättsliga mål i första instans. Sådana ärenden är tvister där en av parterna i ett civilrättsligt mål är en juridisk person (ett företag, institution, kollektiv) och även mål där en av parterna är staten eller någon annan gemenskap med lokalt självstyre, till exempel en kommun.

Det är den territoriella behörigheten som avgör vilken av domstolarna med materiell behörighet som får avgöra ett visst mål. Den allmänna regeln för territoriell behörighet är att talan mot en fysisk eller juridisk person endast får väckas vid domstolen för det upptagningsområde där svaranden är stadigvarande bosatt eller den juridiska personen har sitt säte. Om det gäller ett förfarande mot en utländsk fysisk eller juridisk person har i princip den domstol allmän territoriell behörighet inom vars domkrets den utländska fysiska personen är bosatt eller den juridiska personen har sin filial. I den slovenska lagstiftningen finns även en regel om särskild territoriell behörighet. Behörigheten bestäms med hänsyn till parterna i och föremålet för tvisten.

Vid ett verkställighetsförfarande som grundas på en officiell handling och inom ramen för vilket det även utfärdades betalningsförelägganden har den lokala domstolen i Ljubljana exklusiv behörighet.

För mer information, se svaren i faktabladet om väckande av talan vid domstol.

1.3 Formella krav på ansökan

Enligt artikel 431 i civilprocesslagen gäller följande två villkor för utfärdande av betalningsförelägganden: talan måste avse en penningfordran som har förfallit till betalning och det måste finnas en officiell handling som fordran härrör från. En talan eller ett yrkande om betalningsföreläggande måste innehålla samma uppgifter som alla yrkanden: domstolens namn, parternas namn och stadigvarande eller tillfälliga bosättningsort, de juridiska företrädarnas eller ombudens namn, ett bestämt yrkande i fråga om huvudsaken samt delyrkanden, de omständigheter som käranden grundar sitt yrkande på, bevisning som styrker dessa omständigheter, de belopp som tvisten gäller samt kärandens underskrift. Dessutom måste det officiella dokumentet (i original eller i form av en bestyrkt kopia) bifogas talan.

Villkoret för att utfärda ett betalningsföreläggande, som del av ett verkställighetsbeslut som grundas på en officiell handling (artikel 41 i ZIZ), är att en ansökan om verkställighet som grundas på en officiell handling inges på elektronisk väg, att en domstolsavgift betalas och att ansökan om verkställighet som grundas på en officiell handling innehåller följande:

  • Borgenärens och gäldenärens namn, inklusive deras personuppgifter (t.ex. skattenummer, personnummer och födelsedatum).
  • En officiell handling.
  • Gäldenärens ansvarsskyldighet.
  • Föremålet för verkställigheten och verkställighetsmetod.
  • Övrig information som, beroende på föremålet för verkställigheten, behövs för att utföra verkställigheten.
  • En begäran om att domstolen ska förplikta gäldenären att inom åtta dagar, och i mål som rör växlar eller checkar inom tre dagar, från delgivningen av beslutet betala det belopp som fordran avser, inklusive de kostnader som uppkommit.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Enligt artikel 431 i civilprocesslagen är det i Slovenien inte obligatoriskt att använda ett standardformulär för att ansöka om betalningsföreläggande. Det finns i själva verket inga sådana formulär. Ansökan måste innehålla de lagstadgade uppgifter som anges i punkt 1.3 (obligatoriska uppgifter i en talan).

Vid utfärdandet av ett verkställighetsbeslut som bygger på en trovärdig handling (artikel 41 i ZIZ) som innehåller ett betalningsföreläggande måste ansökan göras på ett standardformulär (artikel 29.2 i ZIZ, reglerna om blanketter, typer av verkställighetsförfaranden och det automatiska verkställighetsförfarandet) och inges på elektronisk väg (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://evlozisce.sodisce.si/esodstvo/index.html) eller i skriftlig form.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Parterna behöver inte företrädas av advokat i förfaranden om betalningsförelägganden (och detta krävs inte heller i förfaranden enligt artikel 431 i civilprocesslagen, eller artikel 41 i ZIZ).

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Enligt artikel 431 i civilprocesslagen måste käranden i en talan om obligatorisk betalning ange grunden för och storleken på skulden och lämna bevis som styrker fordran. Även belopp, valuta och förfallodatum måste anges. Om ränta krävs måste även den anges noggrant (räntesats och den period som fordran gäller). Betalningsdatumet för fordran måste framgå av den officiella handlingen.

Om verkställigheten grundas på en officiell handling behöver fordran inte styrkas ytterligare. Angivandet av en officiell handling räcker (artikel 41 i ZIZ).

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ja, originalet eller en bestyrkt kopia av den officiella handlingen måste bifogas talan eller yrkandet om betalningsföreläggande. Detta är dock inget krav i handelsrättsliga tvister. Då räcker det att bifoga en kopia av handlingen, som ska bestyrkas av ett auktoriserat organ hos den juridiska personen.

En officiell handling är en handling som inte är en exekutionstitel, men som utgör ett starkt bevis för att fordran existerar. En handling är officiell om den uppfyller kraven i civilprocesslagen eller en annan lag. Enligt civilprocesslagen utgör följande handlingar officiella handlingar: offentliga handlingar, privata handlingar där gäldenärens underskrift har bestyrkts av ett auktoriserat organ, växlar och checkar, med invändning och returfakturorna om dessa krävs för att en fordran ska uppstå, utdrag från bestyrkta räkenskapsböcker, fakturor och handlingar som anses utgöra officiella handlingar enligt speciallagar. En utländsk handling som uppfyller villkoren för användning i Slovenien kan också utgöra en officiell handling.

Det finns dock ett undantag. Om en officiell handling inte har lämnats utfärdar domstolen ett betalningsföreläggande mot svaranden om fordran är en penningfordran som har förfallit till betalning och inte överskrider 2 000 euro och grunden för och typen av skuld anges i talan. Bevis som styrker fordran måste också lämnas. Detta undantag gäller inte handelsrättsliga tvister (artikel 494 i civilprocesslagen).

Om ett verkställighetsförfarande som grundas på en officiell handling inbegriper ett betalningsföreläggande går det faktiskt inte att inge en officiell handling (eftersom informationssystemet inte tillåter detta). En förklaring beträffande den officiella handlingen räcker dock (artikel 41 i ZIZ).

1.4 Avvisning

Yrkanden om betalningsföreläggande som inte uppfyller villkoren (förfallen penningfordran och en officiell handling som bestyrker fordran) avslås av domstolen.

Om domstolen inte avslår yrkandet om betalningsföreläggande fortsätter förfarandet på grundval av en talan.

Den lokala domstolen i Ljubljana avslår ansökan om verkställighet som grundas på en officiell handling om fordran inte har förfallit till betalning eller om gäldenären har försatts i konkurs.

1.5 Överklagande

Det går inte att överklaga beslut om att avslå yrkanden om betalningsförelägganden. Käranden kan inte heller bestrida beslutet genom att överklaga domen.

Svarandens rättsmedel mot ett betalningsföreläggande är att göra en invändning. Tidsfristen för invändningar är åtta dagar från det att betalningsföreläggandet delgavs svaranden (tre dagar för tvister som rör växlar och checkar). En invändning måste vara bestyrkt, annars anses den sakna grund. Det går att överklaga domstolsbeslut om invändningar.

Om svaranden bestrider ett betalningsföreläggande endast med avseende på kostnaderna kan avgörandet endast bestridas genom ett överklagande av beslutet.

Käranden kan överklaga ett beslut från den lokala domstolen i Ljubljana om avslag på en ansökan om verkställighet som grundas på en officiell handling inom åtta dagar. Överklagandet prövas av appellationsdomstolen i Ljubljana.

1.6 Bestridande

Svaranden kan invända mot kärandens yrkande. En invändning måste motiveras. De faktiska omständigheter och den bevisning som anförs till stöd för invändningen ska anges, annars anses invändningen vara ogrundad (artikel 435.2 i civilprocesslagen). I invändningen måste svaranden därför ange juridiskt relevanta uppgifter, det vill säga uppgifter som visar varför yrkandet bör avslås (om uppgifterna visar sig vara sanna). Uppgifterna måste vara konkreta och specifika.

En invändning kan inges inom åtta dagar mot ett beslut från den lokala domstolen i Ljubljana om att bifalla en ansökan om verkställighet som grundas på en officiell handling och utfärdandet av ett betalningsföreläggande som grundas på en officiell handling. En invändning måste motiveras. En invändning anses motiverad när gäldenären har angett varför kärandens fordran kan avvisas (t.ex. att skulden redan har betalats) och har lagt fram bevisning till stöd för de faktiska omständigheter som anförs i invändningen (artikel 61 i ZIZ). Den lokala domstolen i Ljubljana fattar beslut om en invändning.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om domstolen inte avslår svarandens invändning för att den har lämnats in för sent eller är ofullständig och lagstridig eller avfärdar den fortsätter förfarandet enligt talan.

Om en svarande inger en motiverad invändning utfärdar domstolen ett beslut om upphävande av betalningsföreläggandet och fortsätter, efter att beslutet vunnit laga kraft, med handläggningen av huvudärendet.

Parterna måste lämna eventuella nya uppgifter eller bevis vid den första huvudförhandlingen. Svaranden kan även inge nya invändningar mot den bestridda delen av betalningsföreläggandet.

Om den lokala domstolen i Ljubljana bifaller en invändning mot ett verkställighetsbeslut som grundas på en officiell handling upphäver domstolen den del av verkställighetsbeslutet i vilket verkställigheten beviljas och exekutorn namnges, och de verkställighetsåtgärder som redan vidtagits (dvs. domstolen upphäver inte betalningsföreläggandet utan bestämmer snarare huruvida betalningsföreläggandet ska fortsätta att gälla eller om det ska upphävas i en senare dom). Domstolen fortsätter sedan med handläggningen av målet på samma sätt som vid en invändning mot ett betalningsföreläggande. Om domstolen saknar behörighet förklarar den sig obehörig och målet hänskjuts till en behörig domstol. Domstolen tar hänsyn till avtalet om territoriell behörighet om käranden har åberopat avtalet och angett detta i ansökan om verkställighet, eller om gäldenären åberopat avtalet i invändningen mot verkställighetsbeslutet och överlämnat det till domstolen. En ansökan om verkställighet på grundval av en officiell handling som låg till grund för utfärdandet av ett upphävt verkställighetsbeslut betraktas som en civilrättslig talan (artikel 62 i ZIZ).

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Beslutet vinner laga kraft och blir verkställbart om inte motparten inger en invändning eller ett överklagande.

Om gäldenären inte inom åtta dagar invänder mot ett verkställighetsbeslut som grundas på en officiell handling vinner verkställighetsbeslutet laga kraft och blir verkställbart (detta gäller även betalningsföreläggandet). Verkställigheten av borgenärens fordran resulterar i att de av gäldenärens tillgångar som anges i borgenärens fordran blir föremål för verkställighet.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Käranden måste uttryckligen begära att domstolen utfärdar en verkställbarhetsförklaring. Ett domstolsbeslut blir verkställbart när det vinner laga kraft och om tidsfristen för frivillig efterlevnad av skyldigheterna har löpt ut (artikel 19.1 i lagen om verkställighet och säkerhetsåtgärder i fråga om fordringar).

Den lokala domstolen i Ljubljana utfärdar på eget initiativ en förklaring om att ett verkställighetsbeslut som grundas på en officiell handling har vunnit laga kraft och är verkställbart och översänder förklaringen till borgenären (tillsammans med verkställighetsbeslutet) och till alla som ansvarar för verkställigheten av beslutet (exekutorn, banken, arbetsgivaren osv.).

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Om ingen invändning har ingetts mot betalningsföreläggandet eller om invändningen har avslagits vinner föreläggandet laga kraft och kan inte längre bestridas genom ett överklagande.

Ett betalningsföreläggande som vunnit laga kraft kan bestridas genom extraordinära rättsmedel.

Ett lagakraftvunnet betalningsföreläggande som grundas på en officiell handling innehållande ett betalningsföreläggande kan bestridas genom extraordinära rättsmedel (resningsansökningar och överklaganden i en rättsfråga, artikel 10 i ZIZ).

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.pisrs.si/Pis.web/pregledPredpisa?sop=1998-01-2303

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.pisrs.si/Pis.web/pregledPredpisa?id=ZAKO1212

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.pisrs.si/Pis.web/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.uradni-list.si/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.dz-rs.si/wps/portal/Home/deloDZ/zakonodaja/preciscenaBesedilaZakonov

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.sodisce.si/

Senaste uppdatering: 13/01/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Slovakien

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Betalningsförelägganden omfattas av det s.k. summariska förfarandet. Detta förfarande regleras i § 265 och följande paragrafer i lag nr 160/2015, civilprocesslagen (zákon č. 160/2015 Z.z. Civilný sporový poriadok).

Ett betalningsföreläggande får endast utfärdas om en sökande försöker utöva sin rätt att driva in en penningfordran grundat på faktiska omständigheter som sökanden anfört och som domstolen inte har anledning att betvivla, särskilt om dessa omständigheter har dokumenterats med styrkande handlingar. Ett beslut angående en fordran får fattas genom att ett betalningsföreläggande utfärdas utan att svaranden ges möjlighet att yttra sig och utan att en förhandling hålls. I beslutet åläggs svaranden att betala hela eller en del av beloppet och att ersätta kostnaderna för förfarandet senast 15 dagar efter delgivningen, eller att inom samma tidsfrist bestrida fordran. I ett förfarande för betalningsföreläggande betraktas en förklaring beträffande kostnaderna för förfarandet som ett beslut.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Det är frivilligt att tillämpa förfarandet. Syftet är att hantera ärendet på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Utfärdandet av ett betalningsföreläggande är inte beroende av att sökanden uttryckligen har begärt ett sådant. En domstol kan utfärda ett betalningsföreläggande även om sökanden har begärt att domstolen ska avgöra ärendet i form av en dom.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Om ett betalningsföreläggande delges i utlandet i form av ett europeiskt betalningsföreläggande. Ansökan om utfärdande av ett europeiskt betalningsföreläggande ska lämnas på formulär A i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande.

1.2 Behörig myndighet

Distriktsdomstolen är behörig domstol i första instans. Förhandlingen sker vid den domstol som har materiell och territoriell behörighet.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det är inte obligatoriskt att använda ett särskilt formulär. Om sökanden, tillsammans med sin ansökan om att inleda förfarandet, ansöker om ett betalningsföreläggande på ett formulär som har publicerats på det slovakiska justitieministeriets webbplats (Ministerstvo spravodlivosti Slovenskej republiky) Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.justice.gov.sk/ utfärdar domstolen emellertid, förutsatt att de lagstadgade villkoren för att utfärda ett betalningsföreläggande har uppfyllts och domstolsavgiften betalats, ett betalningsföreläggande inom tio arbetsdagar från den dag villkoren uppfylldes.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Det är inte obligatoriskt att företrädas av en advokat i detta förfarande.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Det rör sig om ett summariskt förfarande som enbart grundar sig på de omständigheter som sökanden åberopar. De omständigheter som ligger till grund för sökandens fordran måste därför vara tillräckligt dokumenterade, och den förpliktelse som ska fullgöras måste vara förenlig med objektiv rätt.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

En fordran måste vara dokumenterad, t.ex. med ett avtal. I alla ärenden måste den bevisning som styrker en fordran bifogas ansökan.

1.4 Avvisning

Om domstolen inte utfärdar ett betalningsföreläggande ska det förfarande som anges i § 168.1 i civilprocesslagen tillämpas, dvs. samma förfarande som i en vanlig tvist.

Om en fordran avser betalning av ett bestämt belopp med stöd av ett konsumentavtal och svaranden är en konsument utfärdar domstolen inte ett betalningsföreläggande om avtalet eller andra avtalshandlingar innehåller oskäliga villkor (§ 299.2 i civilprocesslagen).

1.5 Överklagande

Det rättsmedel som används för att motsätta sig utfärdandet av ett betalningsföreläggande är ett bestridande. Det är endast beslutet om fördelningen av kostnaderna för förfarandet som kan överklagas. Domstolen prövar överklagandet i en summarisk process, dvs. utan förhandling.

1.6 Bestridande

Bestridandet ska lämnas in till den domstol som utfärdade föreläggandet inom 15 dagar från delgivningen. Det måste motiveras. En domstolsavgift tas ut för att lämna in ett bestridande.

1.7 Effekten av ett bestridande

Så snart en svarande inom den föreskrivna fristen har lämnat in ett bestridande tillsammans med relevant motivering upphävs betalningsföreläggandet och domstolen kallar till förhandling.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om tidsfristen för att lämna in ett bestridande löper ut utan att något bestridande inkommit får betalningsföreläggandet full rättsverkan.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Ett betalningsföreläggande måste ges rättsverkan. Det måste vara försett med en stämpel som förklarar att det är giltigt och verkställbart. Den domstol som utfärdade föreläggandet förser det med denna stämpel. Därefter måste en ansökan om verkställighet göras.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Om ett bestridande inte lämnas in inom den föreskrivna fristen för att bestrida ett betalningsföreläggande har föreläggandet samma verkan som en lagakraftvunnen dom. Ett extraordinärt rättsmedel kan tillgripas för att motsätta sig ett verkställbart beslut i den mening som avses i civilprocesslagen, men endast under förutsättning att alla lagstadgade krav är uppfyllda. Möjligheten att tillgripa ett extraordinärt rättsmedel beror på förhållandena och de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet.

Senaste uppdatering: 16/02/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Finland

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

I Finland tillämpas ett förfarande för betalningsföreläggande som är särskilt avsett för indrivning av obestridda fordringar. I sådana fall kan svaranden genom tredskodom åläggas att betala fordringen till käranden.

Talan kan också väckas genom en elektronisk stämningsansökan, som lämnas in på en elektronisk blankett på webbplatsen för det finska rättsväsendet (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://oikeus.fi/sv/index.html). För mer information, se faktabladet om automatiserad behandling.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet lämpar sig för alla typer av penningfordringar, som de berörda parterna kan precisera genom ett ömsesidigt avtal.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, det finns inga undre eller övre gränser för fordringens penningvärde.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är frivilligt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

I princip behöver svaranden inte bo i Finland för att förfarandet ska kunna tillämpas. Däremot måste en finsk domstol ha behörighet att behandla målet. Till exempel enligt Bryssel I‑förordningen är huvudregeln när det gäller valet av forum att ett skuldärende ska behandlas i en domstol på svarandens hemort.

1.2 Behörig myndighet

I dessa mål är det den allmänna underrätten som är behörig. I Finland kallas dessa domstolar tingsrätter. Huvudregeln är att behörig tingsrätt är tingsrätten på svarandens hemort. För betalningsförelägganden tillämpas de ordinarie reglerna för domstolars behörighet (se domstolarnas behörighet i Finland).

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Stämningsansökan ska vara skriftlig och innehålla följande uppgifter: fordran, (kortfattad) motivering, eventuella krav som avser rättegångskostnader samt kärandens och svarandens kontaktuppgifter. Stämningsansökan ska undertecknas.

Det finns inga blanketter på riksnivå. Vissa tingsrätter har tagit fram blanketter, men det är inte obligatoriskt att använda dem.

Talan kan också väckas genom en elektronisk stämningsansökan, som lämnas in på en elektronisk blankett på webbplatsen för det finska rättsväsendet (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://oikeus.fi/sv/index.html).

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Varken käranden eller svaranden måste anlita advokat. Däremot är det alltid tillåtet att anlita advokat.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Grunden för fordran ska beskrivas så att den går att hålla isär från andra fordringar.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Inga bevis behöver läggas fram när det gäller indrivning av en obestridd skuld. Käranden måste lägga fram tillräckliga bevis för sin fordran endast om svaranden bestrider den.

1.4 Avvisning

I praktiken är det ett hinder för en tredskodom om svaranden av välgrundade skäl motsätter sig den fordran som läggs fram i stämningsansökan och fordran därför inte längre är obestridd. Andra situationer som kan komma i fråga är att en stämningsansökan avvisas med motiveringen att tingsrätten i fråga inte är behörig eller att käranden trots uppmaning inte har kompletterat bristerna i stämningsansökan. I princip är det också möjligt att talan avvisas direkt genom en dom om fordran är uppenbart ogrundad, dvs. fordran helt saknar stöd i lag. Domstolen undersöker inte annars om en fordran är giltig.

1.5 Överklagande

Käranden har ingen möjlighet att överklaga, om svaranden inte anser att fordran är obestridd och motsätter sig fordran. Behandlingen av ärendet fortsätter då som ett tvistemål vid tingsrätten. Däremot kan käranden överklaga om talan avvisas eller ogillas på något annat sätt.

1.6 Bestridande

Denna fråga har utformats med tanke på ett sådant system där man först meddelar en tredskodom eller utfärdar ett betalningsföreläggande och först därefter ger svaranden en möjlighet att invända. I Finland skickas kärandens fordran först till svaranden, och därefter meddelas en tredskodom om svaranden inte motsätter sig fordringarna.

Tingsrätten uppmanar svaranden att lägga fram sin sak skriftligen inom en viss tidsfrist. Tidsfristen fastställs av tingsrätten och är i regel 2–3 veckor. I svaret ska svaranden ange om han eller hon motsätter sig fordringarna och motivera varför. Dessutom kan eventuella bevis och krav på ersättning för utlägg inkluderas i svaret. Svaranden ska också uppge sina kontaktuppgifter och underteckna svaromålet.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden motsätter sig talan inom den föreskrivna tidsfristen, är fordran inte längre obestridd och någon tredskodom kan inte meddelas. Behandlingen av ärendet överförs automatiskt till det normala civilprocessförfarandet.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Om svaranden inte bestrider talan inom föreskriven tidsfrist, meddelas en tredskodom i enlighet med kärandens fordran. Domen kan verkställas omedelbart.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Svaranden kan inte överklaga en ensidig dom till hovrätten, men har möjlighet att återvinna den i tingsrätten. Återvinning betyder att ett ärende återförs till den tingsrätt som meddelat tredskodomen för omprövning. Ansökan om återvinning måste lämnas in inom 30 dagar från det datum då svaranden meddelades tredskodomen. Om återvinning inte söks blir tredskodomen bestående.

Senaste uppdatering: 13/10/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Betalningsförelägganden - Sverige

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

Ja, i Sverige kan man ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten. Ansökan skickas till:

Kronofogdens inläsningscentral, Supro, Luleå, FE 7502, 105 81 Stockholm.

Länken öppnas i ett nytt fönsterkronofogdemyndighetens webbplats finns mer information på svenska, engelska, finska, nordsamiska, polska, arabiska och persiska.

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

En ansökan om betalningsföreläggande får avse skyldighet för svaranden att betala en penningfordran. Fordran ska vara förfallen och förlikning ska vara tillåten i saken.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, krav kan prövas oavsett beloppets storlek.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Nej, det är inte obligatoriskt att ansöka om betalningsföreläggande. Det är möjligt att i stället ansöka om stämning vid tingsrätt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Möjligheten att använda sig av institutet betalningsföreläggande utgår från att svaranden har hemvist i Sverige, men det är också möjligt att ansöka om betalningsföreläggande mot en svarande som har hemvist utanför Sverige. Enligt den så kallade Länken öppnas i ett nytt fönsterBryssel-I-förordningen (Rådets förordning 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område) kan ett avgörande med anledning av en ansökan om betalningsföreläggande verkställas i andra medlemsstater.

1.2 Behörig myndighet

Ansökan ska lämnas till Kronofogdemyndigheten.

1.3 Formella krav på ansökan

En ansökan om betalningsföreläggande ska göras skriftligen och undertecknas. Sökanden ska i ansökningen ange sitt yrkande och grunden för det. Fordringens belopp, förfallodagen och den ränta som yrkas ska anges, liksom eventuella kostnader som önskas ersatta. I ansökningen ska vidare det anges vilka som är parter.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Nej. Men för den som önskar finns en ansökningsblankett Länken öppnas i ett nytt fönsterpå svenska och Länken öppnas i ett nytt fönsterpå engelska samt instruktioner för hur den fylls i på Kronofogdemyndighetens webbplats (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.kronofogden.se).

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej, man behöver inte företrädas av en advokat när man ansöker om betalningsföreläggande. Det går bra att föra sin egen talan så man behöver inte ha något ombud eller biträde alls.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Grunden ska vara så detaljerad att svaranden vet vad kravet avser och kan ta ställning till om kravet ska bestridas eller inte. Det ska objektivt sett framgå vad fordringen avser så att man i framtiden kan bedöma vad som omfattas av utslagets rättskraft.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Det finns inte krav på att skriftlig bevisning måste presenteras.

1.4 Avvisning

Huvudregeln är att kravets riktighet inte prövas innan ett föreläggande utfärdas. Men om det kan antas att sökandens yrkande är ogrundat eller obefogat ska ansökningen behandlas som om svaranden har bestritt den.

En ansökan kan avvisas på grund av bristfällighet.

1.5 Överklagande

Det svenska systemet bygger på att någon prövning i sak inte sker. Om kravet bestrids, avslås inte ansökan utan den överlämnas till en domstol för vidare handläggning. Se fråga 1.6 nedan. Det finns således inte något avslagsbeslut som eventuellt behöver överklagas.

I de fall ansökningen avvisas i enlighet med vad som beskrivs under 1.4 kan ett sådant avvisningsbeslut överklagas.

1.6 Bestridande

Tiden för att bestrida framgår av föreläggandet. Normalt sätts tiden till tio dagar från dagen för delgivning av föreläggandet. Ett bestridande ska vara skriftligt.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider ansökningen kommer sökanden genast att underrättas om det. Om sökanden vill vidhålla sitt yrkande, kan han begära att målet överlämnas till tingsrätt.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om svaranden inte i rätt tid har bestritt ansökningen, kommer Kronofogdemyndigheten snarast att meddela utslag i enlighet med ansökningen.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Ett utslag från Kronofogdemyndigheten är verkställbart och utslaget verkställs i Sverige självmant av Kronofogdemyndigheten när utslaget har meddelats, om inte sökanden uttryckligen har begärt att verkställighet inte ska ske vid ansökan om betalningsföreläggande.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Svaranden kan ansöka om återvinning inom en månad från dagen för utslaget. I dessa fall överlämnas målet till en tingsrätt för fortsatt handläggning.

Senaste uppdatering: 24/03/2015

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.