Europeiskt betalningsföreläggande

Portugal
Innehåll inlagt av
European Judicial Network
Det europeiska rättsliga nätverket (på privaträttens område)

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet tillämpas när en part önskar att en annan part ska föreläggas att uppfylla en ekonomisk avtalsskyldighet som uppgår till högst 15 000,00 euro, eller skyldigheter som härrör från handelstransaktioner, oavsett värde.

Inom ramen för detta förfarande avses med handelstransaktioner: transaktioner mellan företag eller mellan företag och offentliga myndigheter som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning – artikel 3 b i lagdekret nr 62/2013 av den 10 maj 2013, som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU med portugisisk rätt.

I fråga om handelstransaktioner omfattar förfarandet inte ”avtal som ingåtts med konsumenter”, ”ränta på andra betalningar som inte gjordes som ersättning för handelstransaktioner” eller ”betalningar som gjorts inom ramen för civilrättsligt skadeståndsansvar, inklusive försäkringsbolags betalningar” (artikel 2.2 i samma lagdekret).

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Som framgår av svaret på föregående fråga kan, enligt de portugisiska bestämmelserna om betalningsföreläggande, krav till följd av ekonomiska avtalsskyldigheter prövas så länge de inte överstiger 15 000,00 euro.

Som redan angetts finns det emellertid ingen övre gräns för handelstransaktioner.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är valfritt, dvs. en fordringsägare är inte skyldig att tillämpa förfarandet.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Bestämmelserna om förfarandet för betalningsföreläggande utesluter inte fall där gäldenären bor utanför Portugal.

1.2 Behörig myndighet

Ansökningar om betalningsföreläggande kan inges i pappersform eller i elektronisk form var som helst i landet, vid den distriktsdomstol som är behörig att ta emot ansökningarna. Domstolarna vidarebefordrar i dessa fall ansökningarna elektroniskt till det nationella kontoret för betalningsförelägganden [Balcão Nacional de Injunções].

Advokater och juridiska ombud måste inge ansökningar om betalningsförelägganden elektroniskt och kan göra detta var som helst i landet. De behöver inte personligen bege sig till en notarie eller domstol för att inge dem (se artikel 19.1 i de bestämmelser som har fogats till lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998, i dess ändrade lydelse enligt lagdekret nr 34/2008 av den 26 februari 2008).

Tack vare inrättandet av det nationella kontoret för betalningsförelägganden kan användare nu elektroniskt spåra hur handläggningen av en ansökan om betalningsförelägganden fortskrider. Advokater och juridiska ombud kan få åtkomst till det elektroniska formuläret via http://citius.tribunaisnet.mj.pt/. En exekutionstitel kan sedan skapas elektroniskt för den aktuella ansökan om betalningsföreläggande. Sökanden kan få åtkomst till formuläret via justitieministeriets webbplats.

Varje exekutionstitel tilldelas ett unikt referensnummer. På så sätt kan sökanden och alla myndigheter som de lämnar ut referensnumret till kontrollera exekutionstiteln.

Förfarandet regleras av särskilda bestämmelser i relevant lag, och på de områden som inte omfattas av dessa bestämmelser av de allmänna reglerna om rättslig behörighet.

För att uppfylla kravet i artikel 8.4 i bilagan till lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998 inrättades centralmyndigheten Nationella kontoret för betalningsförelägganden genom genomförandeförordningen nr 220-A/2008 av den 4 mars 2008. Kontoret gavs exklusiv behörighet att handlägga ansökningar om betalningsförelägganden i hela landet.

1.3 Formella krav på ansökan

Enligt artikel 10 i ovannämnda lagdekret nr 269/98 ska en fordringsägare i en ansökan om betalningsföreläggande

a)      ange inskrivningsenheten vid den domstol som ansökan riktas till,

b)      ange parterna,

c)      ange den plats där delgivningen ska ske, med uppgift om huruvida detta är den ”hemvist” som skriftligen avtalats,

d)     ange de faktiska omständigheter som fordran grundas på,

e)      formulera själva fordran, och ange vad som är huvudfordran, upplupen ränta och andra belopp för vilka betalning yrkas,

f)       bekräfta att domstolsavgifterna har betalats,

g)      i förekommande fall ange att fordran avser sådana ”handelstransaktioner” som omfattas av lagen om särskilda bestämmelser för sena betalningar vid handelstransaktioner (lagdekret nr 32/2003 av den 17 februari 2003),

h)      ange sin hemvist,

i)        ange sin e-postadress, om han eller hon vill underrättas på det sättet,

j)        ange om han eller hon vill att ärendet ska övergå till en fastställelsetalan om delgivning inte kunde genomföras,

k)      ange vilken domstol som är behörig att pröva handlingarna, om ärendet övergår till en fastställelsetalan,

l)        ange om han eller hon vill att delgivningen ska göras av en förrättningsman eller ett juridiskt ombud, och i så fall ange den personens namn och företagsadress,

m)    underteckna ansökan.

I genomförandeförordning nr 220-A/2008 av den 4 mars 2008 anges följande beträffande olika sätt att inge eller vidarebefordra ansökningar om betalningsförelägganden:

”1. Medium:

a)      Datafil i xml-format med specifikationer publicerade på Citiusportalen.

b)      I pappersform, via den blankett som godkänts genom genomförandeförordning nr 808/2005 av den 9 september 2005.

c)      I elektronisk form.

2. Leveransmetod:

2.1 På en datafil

a) Via internet för användare av Citiussystemet (gäller för närvarande endast advokater och juridiska ombud).

b) Personligen på det nationella kontoret för betalningsförelägganden, på ett lämpligt fysiskt medium (floppy-disk, cd-rom, USB-minne). Detta gäller endast för ansökningar som inges i distriktet Porto, i enlighet med artikel 8 i lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998, och endast om sökandena inte företräds av advokater eller juridiska ombud.

c) Personligen vid behörigt domstolskansli, i enlighet med artikel 8 i de bestämmelser som bifogats lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998. Endast sökande som inte företräds av advokater eller juridisk ombud får inge ansökningar om betalningsförelägganden vid dessa domstolars kanslier.

2.2 På papper och levererad personligen

Till de behöriga domstolarnas kanslier, i enlighet med artikel 8 i de bestämmelser som bifogats lagdekret nr 269/98 av den 1 september 1998.

2.3 Via ett elektroniskt formulär

På internet (http://citius.tribunaisnet.mj.pt/) för användare av Citiussystemet (gäller för närvarande endast advokater och juridiska ombud).

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ett godkänt ansökningsformulär för betalningsförelägganden enligt justitieministeriets genomförandeförordning måste användas.

Formuläret kan laddas ned elektroniskt i två standardformat via portalen Citius.

På begäran kan standardformuläret även fås från de domstolskanslier som är behöriga att ta emot ansökningar om betalningsförelägganden.

Advokater och juridiska ombud kan få åtkomst till det elektroniska formuläret på http://citius.tribunaisnet.mj.pt/

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej, man behöver inte företrädas av en advokat i detta förfarande, men det finns inget som hindrar fordringsägarna från att anlita ett juridiskt ombud om de så önskar.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

I lagbestämmelserna om betalningsförelägganden anges bara att fordringsägaren kortfattat ska redogöra för de faktiska omständigheter som ligger till grund för fordran.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Det är inte obligatoriskt att anföra skriftliga bevis till stöd för sin fordran.

1.4 Avvisning

En ansökan får endast avvisas om

a) ansökan inte riktas till en behörig domstols kansli eller fordringsägaren inte har angett vilken domstol som är behörig att pröva handlingarna, om dessa ska vidarebefordras,

b) parterna, fordringsägarens hemvist eller den plats där delgivningen av gäldenären ska ske inte anges i ansökan,

c) ansökan inte har undertecknats, med undantag av om ansökan ingavs i elektronisk form,

d) ansökan inte är avfattad på portugisiska,

e) ansökan inte följer den standardmall som godkänts genom justitieministeriets genomförandeförordning,

f) det inte framgår att domstolsavgifterna har betalats,

g) det yrkade beloppet överstiger 15 000,00 euro och det inte finns något som tyder på att det handlar om en handelstransaktion i den mening som avses i svaret på fråga 1.1,

h) begäran inte motsvarar det belopp eller syfte som är tillåtet enligt förfarandet.

Det görs ingen preliminär bedömning av begäran, eftersom ansökan enligt detta förfarande inte inges till en rättslig myndighet, dvs. en domstol i ordets rätta mening, utan endast behandlas av en rättstjänsteman.

1.5 Överklagande

Ett överklagande av beslutet att avvisa en ansökan kan ges in till domaren eller, om domstolen har fler än en domare, den tjänstgörande domaren.

1.6 Bestridande

Om en begäran om betalningsföreläggande beviljas har svaranden 15 dagar (räknat från dagen för delgivningen) på sig att bestrida fordran.

Bestridandet måste ges in i två kopior.

Om det finns fler än en fordringsägare måste svaranden inkomma med lika många kopior av sitt bestridande som det finns fordringsägare i separata hushåll, såvida dessa inte företräds av samma juridiska ombud.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider fordran i tid utfärdas ingen verkställbarhetsförklaring, dvs. den begärda exekutionstiteln utfärdas inte.

Ärendet behandlas då automatiskt som en fastställestalan.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om svaranden efter att ha delgetts föreläggandet inte bestrider detta anger notarien följande på ansökan om betalningsföreläggande: ”Denna handling är verkställbar” (artikel 14.1 i de bestämmelser som har bifogats lagdekret nr 269/98). Detta innebär att handlingen kan ligga till grund för indrivning av fordran via domstol.

Enda undantaget från denna regel är om begäran inte motsvarar det belopp eller syfte som föreskrivs i förfarandet. I så fall utfärdar notarien inte någon verkställbarhetsförklaring.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Förklaringen från notarien om att utslaget är verkställbart är inte beroende av något särskilt initiativ från fordringsägarens sida, utan sker automatiskt när det är uppenbart att delgivning har skett och inget bestridande har inkommit under förfarandet.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Detta utslag (verkställbarhetsförklaringen) kan inte överklagas.

Det är dock viktigt att tänka på att en verkställbarhetsförklaring inte är någon rättslig handling, dvs. ett domstolsingripande för att lösa en privaträttslig tvist, utan endast en handling som resulterar i ett utomrättsligt dokument.

Ytterligare information

Senaste uppdatering: 30/04/2018

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Feedback

Använd formuläret nedan för att skicka in dina synpunkter på vår nya webbplats