Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på tyska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Swipe to change

Europeiskt betalningsföreläggande

Tyskland
Innehåll inlagt av
European Judicial Network
Det europeiska rättsliga nätverket (på privaträttens område)

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

Ja. I § 688 och framåt i civilprocesslagen (ZPO) finns ett förfarande för krav som sannolikt inte kommer att bestridas (dvs. en form av betalningsföreläggande).

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Förfarandet kan i princip tillämpas vid alla typer av krav som gäller betalning av ett visst belopp i euro.

Det kan däremot inte tillämpas om

  • kravet grundas på en konsumentkredit där räntesatsen överstiger referensräntan med mer än 12 procentenheter,
  • kravet grundas på en ännu ej fullgjord motprestation, eller
  • svarandens vistelseort är okänd och delgivningen därför måste ske genom kungörelse.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, det finns ingen övre gräns för det belopp som kravet avser.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Nej. Det är borgenären själv som avgör om han eller hon vill tillämpa förfarandet eller ansöka om stämning vid en domstol på vanligt sätt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Det tyska förfarandet för ansökan om betalningsföreläggande kan i princip tillämpas även om svaranden bor i ett annat EU-land eller i ett land utanför EU. Enligt § 688.3 i ZPO kan förfarandet emellertid bara användas mot den som bor i utlandet om detta medges i lagen om erkännande och verkställighet. För närvarande omfattas alla medlemsstater i Europeiska unionen samt Island, Norge och Schweiz av denna möjlighet.

1.2 Behörig myndighet

En ansökan om betalningsföreläggande handläggs alltid, oavsett beloppets storlek, av den Amtsgericht (ung. tingsrätt) som är allmänt behörig med avseende på sökanden, dvs. dennes ”hemmadomstol”. Vilken domstol som har denna ställning avgörs av sökandens hemvist (bostadsort) eller – om sökanden är en juridisk person – dennas säte. Vissa tyska delstater har emellertid en eller flera specialdomstolar för betalningsföreläggande (s.k. Mahngerichte, t.ex. vid Amtsgericht Wedding i Berlin), med exklusiv behörighet att tillämpa förfarandet. I dessa fall ska sökanden vända sig till den specialdomstol inom vars territoriella behörighetsområde vederbörande är bosatt.

Om sökanden saknar ”hemmadomstol” i Tyskland är Amtsgericht Wedding i Berlin exklusivt behörig. Om svaranden saknar ”hemmadomstol” i Tyskland är den domstol behörig som skulle ha varit behörig i samband med ett tvistemål, oavsett domstolens materiella behörighet (i vanliga fall får en Amtsgericht nämligen bara pröva tvistemål där tvistebeloppet är högst 5 000 euro). Delstaterna kan dock utse särskilda specialdomstolar för betalningsföreläggande även för dessa fall.

1.3 Formella krav på ansökan

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Ja, det finns särskilda standardformulär som måste användas. Det finns olika formulär beroende på om förfarandet är automatiserat eller inte.

I de flesta delstater är förfarandet automatiserat. Formuläret lämnas då antingen i pappersform eller på elektronisk väg. Den programvara som behövs för elektronisk inlämning tillhandahålls av vissa programvarutillverkare. Några domstolar erbjuder även möjligheten att lämna ansökan via internet.

Pappersformulär (både för det automatiserade förfarandet och den manuella handläggningen) kan köpas i pappershandeln.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

Ansökan behöver inte innehålla någon detaljerad beskrivning av grunderna för det aktuella kravet. Det räcker att ange det exakta kravbeloppet i avsett fält på formuläret. Huvud- och eventuella bikrav ska anges separat.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Det behövs ingen skriftlig bevisning för kravet.

1.4 Avvisning

Ansökan avvisas om betalningsföreläggande inte kan användas i ärendet, om ansökan har lämnats in till fel domstol, eller om ansökan inte uppfyller formkraven. Ansökan avvisas även om bristerna bara avser en viss del av kravet. Sökanden får emellertid tillfälle att yttra sig innan ansökan avvisas.

Domstolen prövar inte om sökandens krav är berättigade innan betalningsföreläggandet utfärdas.

1.5 Överklagande

Det går i princip inte att överklaga avvisningen av en ansökan om betalningsföreläggande. Det finns ett undantag: Om en ansökan som bara har lämnats in i maskinläsbar form avvisas med hänvisning till att formen inte passar domstolens automatiserade handläggning har sökanden möjlighet att omedelbart överklaga avvisningen. Detta undantag har emellertid inte någon större praktisk betydelse.

1.6 Bestridande

När betalningsföreläggandet har utfärdats och delgivits har svaranden två veckor på sig att bestrida det. Även ett senare bestridande prövas, så länge det inte har fattats beslut om handräckning (Vollstreckungsbescheid).

Svaranden får i samband med delgivningen ett formulär som ska användas vid bestridandet. Svaranden måste dock inte använda detta formulär, utan det går bra att bestrida föreläggandet på annat sätt. Det enda formkravet är att det måste göras skriftligen.

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider föreläggandet i tid utfärdas inte något handräckningsbeslut. Det är genom handräckningen som kravet konkret drivs in. Den tvist som uppstår när svaranden bestrider föreläggandet omvandlas inte automatiskt till ett tvistemål. För att ärendet ska bli ett tvistemål måste sökanden eller svaranden begära detta uttryckligen. Sökanden har också möjlighet att göra en sådan begäran redan i samband med utfärdandet av betalningsföreläggandet eller vid underrättelsen om att föreläggandet har bestridits.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Domstolen utfärdar på begäran ett beslut om handräckning. Begäran kan framställas först efter det att tidsfristen för bestridande har gått ut. Den måste innehålla uppgifter om eventuella delbetalningar som har gjorts till följd av betalningsföreläggandet, och beloppet i begäran ska i så fall justeras i enlighet med detta.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett handräckningsbeslut motsvarar en interimistiskt verkställbar tredskodom. Efter delgivningen har svaranden därmed två veckor på sig att ansöka om att beslutet ska omprövas.

Senaste uppdatering: 18/06/2019

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Feedback

Använd formuläret nedan för att skicka in dina synpunkter på vår nya webbplats