

Hitta information per region
Efter en ändring av lag nr 99/1963 (civilprocesslagen) i dess ändrade lydelse, som har gällt sedan september 2017, regleras bevisupptagning genom videokonferens i tvistemålsprocesser direkt av lagen. I § 102a i civilprocesslagen anges uttryckligen att en domstol på begäran av en part eller när den själv anser det lämpligt får utföra vissa uppgifter med hjälp av videoutrustning. Videokonferens kan framför allt användas för att göra det möjligt för en part eller tolk att delta i en förhandling eller vid ett förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part.
Bevisupptagning genom videokonferens regleras även i § 10a i justitieministerns föreskrift nr 505/2001 om införande av interna regler och riktlinjer för distriktsdomstolar, regionaldomstolar och överdomstolar.
I lagen anges uttryckligen att vittnen, sakkunniga och parter kan höras. Lagen begränsar dock inte på förhand vilken kategori av personer som får höras. Det är möjligt att höra andra personer genom videokonferens, t.ex. tolkar. Användningen av videokonferens begränsas av hur är användbar den är. Den kan också begränsas på begäran av en part.
Lagen innehåller inte några generella begränsningar. Omständigheterna i det enskilda fallet kan dock medföra begränsningar (teknisk genomförbarhet osv.).
Om en ensamdomare utför arbetsuppgifter med hjälp av videokonferens måste kallelsen även innehålla tid och plats för videokonferensen. Alla lokaler som lämpar sig för uppgiften får användas. Det kan även vara platser där vittnen eller sakkunniga i vanliga fall befinner sig (t.ex. ett sjukhus eller ett laboratorium).
De domstolstjänstemän som ensamdomaren har anförtrott uppgiften måste emellertid kontrollera den berörda personens identitet. Personer ska vanligtvis höras i en domstol, i ett fängelse eller på en hälsovårdsinrättning.
I lagen anges att en ljud- och bildinspelning ska göras vid bevisupptagning genom videokonferens. Om en rapport dessutom upprättas behöver den berörda personen inte underteckna rapporten.
Om ett vittne inte talar det språk som förhandlingen hålls på har han eller hon rätt till tolkning enligt artikel 37.4 i den konstitutionella lagen 2/1993 (stadgan om grundläggande fri- och rättigheter). Enligt § 18.2 i civilprocesslagen ska domstolen vid behov utse en tolk till varje part som har ett annat förstaspråk än tjeckiska.
Enligt §§ 18.1 och 18.2 i civilprocesslagen ska domstolen ge parterna samma möjligheter att utöva sina rättigheter. Vid behov ska domstolen utse en tolk till varje part som har ett annat förstaspråk än tjeckiska.
Domstolen kan låta en tolk delta via videokonferens. Tolken behöver alltså inte vara fysiskt närvarande och befinna sig på samma plats som den person som förhörs.
Domstolen måste kalla en person att inställa sig i enlighet med § 51 i civilprocesslagen. Förutom när det enligt denna lag eller särskild lagstiftning om kallelser krävs ytterligare uppgifter måste kallelsen innehålla följande uppgifter: namnet på det mål som personen kallas att inställa sig till, saken i målet, tid och plats för domstolsförhandlingen, skälet till kallelsen, den kallade personens roll i målet, den kallade personens skyldigheter och, vid behov, hur länge rättegången beräknas pågå. Om videokonferensutrustning ska används vid en förhandling underrättas de kallade personerna om när och var de ska inställa sig.
Kallelsen kan delges i pappersform eller i elektronisk form och, i brådskande fall, per telefon eller fax.
Om ett vittne eller sakkunnig ska höras med hjälp av videokonferens och den person som ska höras ska inställa sig i en annan domstols domkrets, ansvarar den domstolen för kallelsen. Den ansökande domstolen ber den andra domstolen att samarbeta för att genomföra förhöret. Enligt § 115.2 i civilprocesslagen måste en kallelse delges parterna på ett sådant sätt att de ges tillräckligt med tid att förbereda sig (i regel minst tio dagar före dagen för förhöret), såvida det inte har hållits ett preliminärt förhör.
Användningen av videokonferenser är förenad med dataöverföringskostnader. Dessa kostnader bör bäras av den ansökande domstol som tog initiativ till videokonferensen.
Enligt § 126.1 i civilprocesslagen är varje enskild person som inte är part i ett mål skyldig att inställa sig inför domstolen och avge vittnesmål när han eller hon kallas som vittne. Vittnen får bara vägra att avge vittnesmål om detta skulle göra att de själva eller närstående personer riskerar åtal. Innan ett förhör inleds informeras vittnen alltid om betydelsen av sitt vittnesmål, sina rättigheter och skyldigheter och de straffrättsliga följderna av att avge falskt vittnesmål.
När förhöret inleds är domstolen enligt § 126.2 i civilprocesslagen skyldig att kontrollera vittnets identitet. Detta görs i regel genom att vittnet ombeds att visa upp sitt id-kort eller pass.
När ett förhör genomförs med hjälp av videokonferensutrustning ska en domstolstjänsteman som ensamdomaren har anförtrott denna uppgift emellertid kontrollera den berörda personens identitet. Med ensamdomarens medgivande kan den person som kontrollerar identiteten i de lokaler där den förhörde befinner sig vara en anställd vid den domstol, det fängelse eller det häkte där förhöret ska hållas, förutsatt att uppgiften har anförtrotts den personen.
Enligt § 104.1 i lag nr 91/2012 om internationell privaträtt kan – om en myndighet i ett annat land så begär – vittnen, sakkunniga och parter höras under ed. För vittnen och parter i målet lyder eden på följande sätt: ”Jag försäkrar på heder och samvete att jag kommer att besvara varje fråga från domstolen på ett fullständigt och sanningsenligt sätt och utan att dölja någonting.” För en sakkunnig lyder eden på följande sätt: ”Jag försäkrar på heder och samvete att jag avger mitt utlåtande efter bästa förmåga och övertygelse.” Om det förekommer ytterligare en ed ändras edens lydelse på lämpligt sätt.
När videokonferensen förbereds enas man om särskilda arrangemang beroende på vilka behov den ansökande och den anmodade domstolen har.
När videokonferensen förbereds enas man om särskilda arrangemang beroende på vilka behov den ansökande och den anmodade domstolen har.
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.