Europeiskt beslut om kvarstad på bankmedel

Italien

Innehåll inlagt av
Italien

Artikel 50.1 a – Domstolar som är behöriga att meddela beslut om europeiskt beslut om kvarstad på bankmedel

Domstolen i den domkrets där den officiella handlingen upprättades, med en ensamdomare som ordförande.

Artikel 50.1 b – Myndighet som är behörig att inhämta kontoinformation

Ordföranden för domstolen i den domkrets där gäldenären har sin hemvist eller vistelseort, eller där gäldenärens säte är beläget om det är en juridisk person. Om gäldenären saknar bostad, hemvist eller vistelseort i Italien, eller om det rör sig om en juridisk person utan säte i Italien, är behörig myndighet ordföranden för domstolen i Rom.

Artikel 50.1 c – Metoder för inhämtande av kontoinformation

Enligt italiensk rätt har informationsmyndigheten tillträde till information i offentliga arkiv för att inhämta kontoinformation.

Artikel 50.1 d – Domstolar till vilka ett överklagande kan inges mot ett beslut att inte meddela ett europeiskt beslut om kvarstad på bankmedel

Den kollegiala domstol där den domare som utfärdade beslutet om kvarstad är ordförande.

Artikel 50.1 e – Myndigheter som utsetts som behöriga att ta emot, översända och delge det europeiska beslutet om kvarstad på bankmedel och andra handlingar

Följande myndigheter är behöriga för mottagandet, översändandet och underrättelsen eller delgivningen av handlingar:

a) Domstolstjänstemannen, i de situationer som beskrivs i artikel 23.5 i förordningen.

b) Kansliet vid den domstol som utfärdade beslutet om kvarstad, i de situationer som omfattas av artiklarna 10.2, 23.3 och 23.6, 25.3 och 36.5 i förordningen.

c) Kansliet vid den domstol som är ansvarig för verkställigheten i det fall som anges i artikel 27.2 i förordningen.

d) Kansliet vid domstolen på den ort där gäldenären har sin hemvist, i de situationer som anges i artikel 28.3 i förordningen.

Om beslutet om kvarstad utfärdades i en annan medlemsstat, i de situationer som avses i artiklarna 10.2, 23.3, 23.6 eller 25.3, är den behöriga domstolen den allmänna domstol som är ansvarig för att verkställa beslutet om kvarstad (se artikel 50 f).

Artikel 50.1 f – Myndigheter behöriga att verkställa ett europeiskt beslut om kvarstad på bankmedel

Den allmänna domstol på tredje mans bostadsort (artikel 678 i civilprocesslagen) som följer bestämmelserna om expropriation från tredje man.

Artikel 50.1 g − I vilken utsträckning tillgångar på gemensamma bankkonton och förvaltarbankkonton kan beläggas med kvarstad

Tillgångar på gemensamma bankkonton och förvaltarbankkonton med flera kontoinnehavare kan endast beläggas med kvarstad i proportion till gäldenärens andel. Om inte det finns bevis på motsatsen förutsätts det att kontoinnehavarnas andelar är lika stora.

Artikel 50.1 h – Bestämmelser om belopp som är undantagna från utmätning

I enlighet med de kombinerade bestämmelserna i artiklarna 545 och 671 i civilprocesslagen är följande belopp undantagna från utmätning:

a) Underhållsbetalningar, såvida det inte gäller underhållsändamål, men endast med tillstånd av domstolens ordförande eller en domare som utsetts av dem och endast för en andel som fastställs genom rättsligt beslut.

b) Välgörenhet eller bidrag till personer som klassificeras som fattiga och betalningar för moderskaps-, sjukdoms- eller begravningskostnader från försäkringskassor, socialförsäkringsorgan och välgörenhetsorganisationer.

c) Belopp som privatpersoner är skyldiga som lön eller andra betalningar i samband med ett anställningsförhållande, däribland avgångsvederlag, kan beläggas med kvarstad för underhållsbetalningar i den utsträckning som tillåts av domstolens ordförande eller en domare som utsetts av dem. Upp till en femtedel av dessa belopp får beläggas med kvarstad. Samtidiga utmätningar genom en kombination av de skäl som tidigare angetts får inte utgöra mer än hälften av dessa belopp.

d) En livränta, om den är avgiftsfri, då det är fastställt att den inte får bli föremål för kvarstad eller utmätning utöver vad som krävs för fordringsägarens grundläggande behov.

e) Belopp som ska betalas av en försäkringsgivare till en försäkrings- eller förmånstagare, med förbehåll för bestämmelserna om återvinning och för kollation, avdrag och minskning av gåvor, när det gäller de betalda premierna.

f) Pensioner, understöd som fungerar som pensioner eller andra pensionsförmåner, på villkor att högst ett belopp som motsvarar den sociala förmånens högsta belopp per månad, plus 50 %, kan beläggas med kvarstad och att andelen över detta belopp kan beläggas med kvarstad inom de gränser som fastställs i leden c och d.

g) Särskilda fonder för sociala ändamål som har inrättats av en företagare, även utan anställdas egenavgifter, då dessa rör betalningar från företagarens fordringsägare eller arbetstagare.

Det finns också en bestämmelse om att belopp som ska betalas i form av lön eller andra betalningar i samband med ett anställningsförhållande, däribland avgångsvederlag och pensioner, samt understöd som fungerar som pensioner eller andra pensionsförmåner, kan beläggas med kvarstad när de krediteras ett bank- eller postbankskonto i gäldenärens namn till ett belopp som överskrider tre gånger den sociala förmånen, då krediteringen av kontot sker före kvarstaden. Om krediteringen sker på eller efter kvarstadsdagen kan dessa belopp beläggas med kvarstad inom de gränser som fastställs i punkterna 3, 4, 5 och 7 och i lagens särskilda bestämmelser.

Det är gäldenären som ska bevisa att fordran är undantagen från kvarstad.

Artikel 50.1 i – Eventuella bankavgifter för genomförande av likvärdiga nationella beslut och för tillhandahållande av kontoinformation samt vilken part som ska betala dessa avgifter

I regel får förvaringsinstitutet för tillgångar som har belagts med kvarstad, dvs. en bank om det rör sig om ett bankkonto, begära ersättning för förvaringen och bevarandet av tillgångarna. Ersättningen fastställs i enlighet med gällande avgifter eller de avgifter som normalt tillämpas, jämte ersättning för dokumenterade kostnader som är nödvändiga för bevarandet av tillgångarna. Dessa kostnader omfattar kostnaderna för att översända den förklaring som avses i artikel 25 i förordningen.

Den part som (preliminärt) ska betala avgifterna är sökanden. Det är domstolen som avgör vilken part som slutligen ska betala avgifterna.

Tillhandahållandet av kontoinformation i enlighet med artikel 14 ger inte bankerna rätt att ta ut avgifter. Bankerna ska enligt lag uppdatera de arkiv som i Italien används som informationskälla om bankkonton i enlighet med artikel 14 i förordningen.

Artikel 50.1 j – Skalan för avgifter eller andra regler om avgifter som får tas ut av en myndighet eller ett annat organ för att verkställa ett beslut om kvarstad

Utan att det påverkar de domstolsavgifter som ska betalas i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr 655/2014 ska avgifter betalas vid verkställandet av ett beslut om kvarstad i Italien för kopior från rättsliga förfaranden och till domstolstjänstemän för delgivningen av handlingar.

Avgifterna för kopior fastställs enligt tabellen i bilaga 7 till presidentdekret nr 115 av den 30 maj 2012 – ”konsoliderade bestämmelser i lagar och andra författningar om rättegångskostnader”.

När det gäller avgifter för delgivning av handlingar är det skillnad om domstolstjänstemannen delger handlingarna personligen till mottagaren eller om de delges per post. I det första fallet ska reseersättning betalas till domstolstjänstemannen i enlighet med artikel 27 i ovanstående konsoliderade bestämmelser, beräknade i enlighet med artikel 35 i dessa bestämmelser och med beaktande av de riktmärken som varje år uppdateras av justitieministeriet. I det andra fallet ska i stället leveranskostnaderna ersättas. I båda fallen – dvs. personlig delgivning till mottagaren och delgivning per post – föreskrivs även en avgift i artikel 27 i de konsoliderade bestämmelserna, vilken beräknas i enlighet med artikel 34. Vid skyndsam delgivning höjs både avgiften och ersättningen i enlighet med artikel 36 i de konsoliderade bestämmelserna.

De artiklar som nämns ovan och bilaga 7 till presidentdekret nr 115/2014 nås genom följande länk.

Artikel 50.1 k – Rangordning av likvärdiga nationella beslut

Det förekommer ingen rangordning av nationella beslut.

Artikel 50.1 l – Domstolar eller verkställande myndigheter behöriga att pröva en ansökan om rättsmedel

Domstolen med en ensamdomare som ordförande.

Artikel 50.1 m – Domstolar till vilka ett överklagande ska ges in och, i förekommande fall, tidsfrist för överklagande

En dom enligt artiklarna 33, 34 och 35 i förordningen får överklagas vid den allmänna kollegiala domstolen. Tidsfristen för överklagandet är 15 dagar från den dag domstolen meddelar beslutet, eller från det att beslutet delges, om detta inträffar tidigare.

Artikel 50.1 n – Domstolsavgifter

A) Domstolsavgifterna för ett beslut om kvarstad varierar beroende på fordrans värde och i vilken instans beslutet begärs.

a) För fordringar upp till 1 100 euro är kostnaderna följande: 21,50 euro om förfarandet är i första instans, 32,25 euro vid överklagande och 43 euro vid kassationstalan.

b) För fordringar mellan 1 100 och 5 200 euro är kostnaderna följande: 49 euro om förfarandet är i första instans, 73,50 euro vid överklagande och 98 euro vid kassationstalan.

c) För fordringar mellan 5 200 och 26 000 euro är kostnaderna följande: 118,50 euro om förfarandet är i första instans, 177,75 euro vid överklagande och 237 euro vid kassationstalan.

d) För fordringar mellan 26 000 och 52 000 euro är kostnaderna följande: 259 euro om förfarandet är i första instans, 388,50 euro vid överklagande och 518 euro vid kassationstalan.

e) För fordringar mellan 52 000 och 260 000 euro är kostnaderna följande: 379,50 euro om förfarandet är i första instans, 569,25 euro vid överklagande och 759 euro vid kassationstalan.

f) För fordringar mellan 260 000 och 520 000 euro är kostnaderna följande: 607 euro om förfarandet är i första instans, 910,50 euro vid överklagande och 1 214 euro vid kassationstalan.

g) För fordringar över 520 000 euro är kostnaderna följande: 843 euro om förfarandet är i första instans, 1 264,50 euro vid överklagande och 1 686 euro vid kassationstalan.

h) För fordringar utan fastställt värde är kostnaderna följande: 259 euro om förfarandet är i första instans, 388,50 euro vid överklagande och 518 euro vid kassationstalan. För ärenden som omfattas av fredsdomarens exklusiva behörighet i enlighet med artikel 7 i civilprocesslagen är dock kostnaderna följande: 118,50 euro om förfarandet är i första instans, 177,75 euro vid överklagande och 237 euro vid kassationstalan.

Om beslutet begärs innan förfarandet i saken har inletts tillkommer ett schablonförskott på 27 euro per förfarande för delgivningskostnaderna.

B) Domstolsavgiften för överklagande av ett beslut om kvarstad är alltid 147 euro.

Om beslutet begärs innan huvudförhandlingen har inletts tillkommer ett schablonförskott på 27 euro per förfarande för delgivningskostnaderna.

Kostnaderna ska betalas i början av förfarandet när överklagandet inges.

Artikel 50.1 o – Språk som godtas för översättning av handlingar 

Endast översättningar till italienska godtas.
Senaste uppdatering: 22/03/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.