I. Förteckningar och register över sakkunniga
Det finns omfattande register med sakkunniga. Det finns omkring 200–300 olika specialistområden.
- Sakkunniga som certifieras av handels- och industrikammare återfinns här.
- Sakkunniga som certifierats av hantverkskammare återfinns här.
- Sakkunniga som certifierats av jordbrukskammare återfinns på de regionala webbplatserna för jordbrukskammare.
- Sakkunniga som certifierats av arkitektkammare återfinns på de regionala webbplatser för arkitektkammare.
- Information om sakkunniga som certifierats av ingenjörskammare och motsvarande register återfinns här.
- Sakkunniga som certifierats av revisorskammaren återfinns här.
- En annan databas återfinns under https://www.bvs-ev.de/sachverstaendigenverzeichnis/, vilket är en federation för edsvurna sakkunniga.
- Medicinska sakkunniga behöver inte certifieras. Medicinska sakkunniga återfinns på de medicinska organisationers regionala webbplatser.
Enligt gällande praxis förordnar domstolarna sakkunniga från dessa förteckningar. Om kraven uppfylls kommer den sakkunnige att registreras automatiskt. Statligt bemyndigade registreringskammare ansvarar för att hålla registren aktuella.
De huvudsakliga bestämmelserna angående juridisk sakkunskap i Tyskland är:
II. Den sakkunniges kvalifikationer
En person kan upptas i förteckningen över sakkunniga om han eller hon innehar en hög kvalifikationsnivå inom sitt sakkunskapsområde. För att kunna upptas måste sökanden ha lämplig yrkeserfarenhet. Sakkunskapen måste bestyrkas genom lämpliga handlingar som styrker den sakkunniges arbete (t.ex. meritförteckning, kopior på intyg för akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer, arbetserfarenheter, referenspersoner, rapporter, fortbildning). En examination utförs även av industri- och handelskammare/hantverkskammare och, vad gäller arkitekter och ingenjörer, deras yrkeskammare. Utöver dessa kvalifikationer kan intyg på vidareutbildning och erfarenhet, oberoende och god vandel behöva uppvisas.
Auktoriserade sakkunniga är vanligtvis certifierade och registrerade under fem år. Före slutet på femårsperioden måste de styrka sin kompetens, goda vandel och fortbildning för att bli certifierade och därmed registreras för ytterligare en femårsperiod (d.v.s. verifiering och granskning av rapporter som måste inlämnas för en ny femårsregistreringsperiod). De ansvariga enheterna måste tillhandahålla utbildning. Om den sakkunnige inte följer reglerna eller inte håller sina färdigheter aktuella har kamrarna rätt att avregistrera honom eller henne.
III. Sakkunnigas arvode
I civilrättsliga, förvaltningsrättsliga och straffrättsliga ärenden beräknas arvodet baserat på Tysklands lag om rättsliga arvoden och ersättning (JVEG).
Det går att ansöka om förskottsbetalning.
När en sakkunnig utför ett uppdrag utanför domstolen beror arvodet på det individuella avtalet om ersättning.
IV. Sakkunnigas ansvarsskyldighet
Sakkunniga är ansvariga för felaktiga sakkunnigutlåtanden oavsett om de har tillsatts av enskilda personer eller domstol. Om en sakkunnig som utför ett uppdrag åt en domstol avsiktligen eller genom grov oaktsamhet utarbetar ett felaktigt utlåtande och detta felaktiga utlåtande utgör grundvalen för ett domstolsbeslut kan den part som lider skada därav väcka talan om skadestånd (§ 839 a BGB).
När en sakkunnig utför uppdrag utanför domstolen gäller allmänna bestämmelser (avtalsenliga) om ansvarsskyldighet.
V. Ytterligare information om sakkunnigförfaranden
1. Förordnande av sakkunniga
Sakkunniga förordnas av domstol. Parterna har dock rätt att föreslå den som ska förordnas.
a) Domstolssakkunnig
Domstolen använder vanligtvis en förteckning eller ett register över sakkunniga. Domstolen kan också välja att förordna någon annan sakkunnig som anses lämplig och kompetent. En domstolssakkunnig är en sakkunnig som förordnas och instrueras av domstolen. Dennes huvudsakliga uppgift är att bistå domstolen med sin sakkunskap.
b) Partssakkunnig
Om parterna kommer överens om att vissa personer ska anlitas som sakkunniga är domstolen bunden till att följa denna överenskommelse, men domstolen får begränsa de personer som utnämns till ett visst antal.
Om en part önskar anlita en sakkunnig för att bistå honom eller henne kommer den sakkunnige inte att betraktas som juridiskt sakkunnig utan som privat sakkunnig.
2. Förfarande
a) Tvistemål
Domstolen måste motivera sina beslut och hänvisa till den sakkunniges slutsatser om domstolen följer sakkunnigutlåtandet. Domstolen är inte bunden till sakkunnigutlåtandet men sakkunnigutlåtandet är ofta avgörande för domslutet. Om syn genomförs på plats måste den sakkunnige kontakta alla parter. Om den sakkunnige behöver mer information från parterna måste detta vanligtvis ombesörjas av domstolen.
i. Sakkunnigutlåtande
Parterna får ifrågasätta den sakkunniges utlåtande skriftligen eller genom att anlita en privat sakkunnig och inlämna dennes utlåtande till domstolen och därmed framlägga ett avvikande sakkunnigutlåtande.
ii. Domstolsförhandling
För bevisupptagning kan fristående förhandlingar inledas före huvudförhandlingen (selbständiges Beweisverfahren). I det här sammanhanget kan den sakkunnige förordnas före huvudförhandlingen. Dessa förhandlingars omfattning begränsas till att bevara bevis till påföljande förhandlingar eller för att undvika rättstvister.
Domstolsförhandlingen hålls i enlighet med en uppförandekod och rättegångsregler. Den sakkunnige måste besvara frågorna på ett objektivt, begripligt och uttömmande sätt. Korsförhör förekommer inte i tysk processrätt, men det är inte endast domaren som får ställa frågor utan även parterna.
b) Övrigt
I brottsmål ska domstolen förordna sakkunnig från ett godkänt register över sakkunniga. En annan person får endast förordnas om särskilda omständigheter gör detta nödvändigt, § 73 al. 2 StPO. Domstolen får vägleda den sakkunniges verksamhet. Andra regler återfinns i straffprocessordningen.
Den information som presenteras här samlades in inom ramen för projektet ”Hitta en sakkunnig” och kommer från de kontakter i varje land som valts ut av European Expertise Experts Institute EEEI.
