I. Förteckningar och register över sakkunniga

Endast personer som, genom beslut av justitieministern eller den tjänsteman som justitieministern har utsett och på rekommendation av ackrediteringskommittén, är införda i det nationella registret över domstolssakkunniga och auktoriserade översättare och tolkar får inneha titeln domstolssakkunnig samt ta emot och utföra uppdrag som domstolssakkunniga eller inneha titeln auktoriserad översättare eller tolk samt utföra lagstadgade översättnings- eller tolkuppdrag.

Fysiska personer ska uppfylla följande villkor för att föras in i registret:

• Vara medborgare i en EU-medlemsstat eller lagligen bosatta där.
• Inte ha dömts för brott som ledde till böter, arbete eller fängelse genom en lagakraftvunnen dom, även om den är villkorlig, med undantag för fällande domar för brott mot vägtrafikbestämmelser och fällande domar som enligt justitieministern uppenbart inte utgör ett hinder för att utarbeta sakkunnigutlåtanden på det område den sakkunnige har registrerat sig för eller för översättnings- eller tolkningsarbete av auktoriserade översättare och tolkar på de språk de har registrerat sig för. Detta gäller på motsvarande sätt för personer som har dömts till ett liknande straff utomlands genom en lagakraftvunnen dom.
• Vara minst 21 år gamla om de är auktoriserade översättare eller tolkar.
• Styrka att de har nödvändiga yrkeskunskaper och juridiska kunskaper.
• Skriftligen försäkra att de står till de rättsliga myndigheternas förfogande.
• Styrka yrkeskompetens och juridiska kunskaper.
• Åta sig att fortbilda sig inom sitt kompetensområde.
• Åta sig att respektera de etiska regler som fastställts av kungen och som åtminstone omfattar principerna om oberoende och opartiskhet.
• Ha svurit en ed.

Den federala justitiemyndigheten förvaltar registret och uppdaterar det kontinuerligt.

En registrering i det nationella registret är giltig i sex år, vilket kan förlängas för samma period varje gång. Tills ackrediteringskommittén har inrättats är registerposterna endast preliminära. Ackrediteringskommittén inledde sitt arbete i början av juni 2019. Alla nästan 4 000 sakkunniga/översättare/tolkar måste granskas fram till den 30 november 2022.

En övergångsplan har upprättats enligt vilken sakkunniga som arbetar för de rättsliga myndigheterna måste följa dess bestämmelser senast sex år efter det att lagen av den 10 april 2014 trädde i kraft. Detta har därför skjutits upp till den 1 december 2022.

En ny lag av den 20 december 2020 trädde i kraft den 24 december 2020, vilket gjorde det möjligt för alla sakkunniga att registreras i den provisoriska databasen. Deras provisoriska registrering gäller endast till den 30 november 2022.

För närvarande har endast domare tillgång till registret. I framtiden bör det vara tillgängligt för alla på den federala justitiemyndighetens webbplats.

För att föras in i registret måste sakkunniga styrka att de har den yrkeskompetens och de juridiska kunskaper som krävs (artikel 555/8, 4, processlagen).

Styrkande handlingar:

• När det gäller yrkeskompetens:
  • För domstolssakkunniga, ett examensbevis inom det kompetensområde sökanden vill registrera sig för och ett bevis på fem års relevant erfarenhet under de åtta år som föregick ansökan om registrering, eller i avsaknad av examensbevis, ett bevis på 15 års relevant erfarenhet under de 20 år som föregick ansökan om registrering.
  • För auktoriserade översättare och tolkar, ett examensbevis eller bevis på minst två års relevant erfarenhet under de åtta år som föregick ansökan om registrering eller andra bevis på kunskaper i det eller de språk för vilka de har ansökt om registrering. Domstolssakkunniga och auktoriserade översättare och tolkar som har sin hemvist i ett annat EU-land kan styrka sin yrkeskompetens genom att visa att de är registrerade i ett liknande register i sitt eget land. I kungliga genomförandebestämmelser som ska antas av det federala parlamentet fastställs skyldigheterna avseende fortbildning.
• När det gäller juridiska kunskaper:  Ett intyg som utfärdats efter en fullgjord utbildning som uppfyller villkoren i de kungliga genomförandebestämmelserna av den 30 mars 2018.
http://www.ejustice.just.fgov.be/eli/arrete/2018/03/30/2018030809/justel

II. Sakkunnigas arvode

I tvistemål fastställs domstolssakkunnigas arvode av parterna. Domstolen har dock sista ordet och kan besluta att sänka föreslagna domstolssakkunnigas arvode.

I brottmål fastställs domstolssakkunnigas arvode i kungliga genomförandebestämmelser.

Parterna kan inte få rättshjälp för att betala sakkunnigas arvode.

III. Sakkunnigas ansvarsskyldighet

Sakkunniga är ansvarsskyldiga enligt de allmänna reglerna (civil-/avtalsrätt). Sakkunnigas ansvarsskyldighet begränsas inte av lag.

IV. Ytterligare information om sakkunnigförfaranden

De viktigaste rättsliga bestämmelserna för rättslig expertis i Belgien är artiklarna 962–991j i den belgiska processlagen: (tillgänglig på nederländska, franska och tyska).

I det belgiska rättssystemet skiljer man inte mellan olika typer av sakkunniga, utan det finns endast domstolssakkunniga. Den görs endast en skillnad mellan domstolssakkunniga, å ena sidan, och översättare/tolkar, å den andra.

Titeln är skyddad.

1. Förordnande av sakkunniga

Enligt den belgiska processlagen kan endast domare och undersökningsdomare och/eller den allmänna åklagaren förordna domstolssakkunniga.

Parterna får dock begära ett utlåtande från en egen sakkunnig. En sådan sakkunnig kallas ”teknisk rådgivare”. Deras ingripande regleras inte i lag.

I artikel 962 i den belgiska processlagen föreskrivs följande: ”För att lösa en tvist som hänskjutits till dem, eller om det föreligger en objektiv och överhängande fara för tvist, får domaren anmana sakkunniga att dra slutsatser eller avge ett utlåtande av teknisk karaktär. Domaren får utse de sakkunniga som parterna är överens om. Domaren får endast avvika från parternas val genom ett motiverat beslut.”

a) Domstolssakkunnig

En sakkunnig förordnas på samma sätt i civilrättsliga och straffrättsliga domstolsförfaranden. Artiklarna 555/6–555/16 i processlagen är tillämpliga i både civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden (artikel 2 i processlagen).

Utom i de fall som anges i artikel 555/15 i processlagen (i brådskande fall eller då ingen sakkunnig med erforderlig sakkunskap och specialisering finns tillgänglig) är domstolarna skyldiga att förordna en sakkunnig som är registrerad i det nationella registret över domstolssakkunniga.

Tvistemålsdomstolarna har rätt att förordna en sakkunnig ur registret som de anser lämplig för det aktuella uppdraget. De får också förordna sakkunniga som parterna valt och får inte avvika från detta val utan att det finns ett motiverat skäl till detta.

Sakkunniga har en rättslig skyldighet att kontrollera att de inte befinner sig i en intressekonflikt.

b) Partssakkunniga

Varje part får begära ett utlåtande från en egen sakkunnig i civilrättsliga förfaranden. En sådan sakkunnig kallas ”teknisk rådgivare”. När parterna utnämner en ”teknisk rådgivare” behöver de inte följa några särskilda regler eller förfaranden.

2. Förfarande

Domstolen kan själv avgöra om ett sakkunnigutlåtande är nödvändigt för tvisten eller för att fastställa sanningen.

Den sakkunniges uppgift är att avge ett utlåtande till domstolen inom ramen för ett särskilt domstolsuppdrag.

Domstolen är aldrig bunden av sakkunnigutlåtandet.

I civilrättsliga förfaranden övervakar domstolen hur arbetet med sakkunnigutlåtandet framskrider och ser till att tidsfristerna respekteras och att sakkunnigutlåtandet beaktas.

Sakkunniga måste följa uppdragsbeskrivningen.

Parterna kan bestrida utlåtandet genom egna utsagor och ett andra sakkunnigutlåtande.

Sakkunniga får ha kontakt med parterna under förfarandet, men för att respektera den kontradikatoriska principen måste all kommunikation ske i närvaro av alla parter.

a) Sakkunnigutlåtandet

Resultaten av den sakkunniges bedömning läggs fram i ett utlåtande.

I utlåtandet behandlas den sakkunniges förberedelser, arbete och slutsatser. Det innehåller också alla dokument som utlåtandet bygger på.

Det slutliga utlåtandet inges till den domstol som förordnade den sakkunnige.

I tvistemål får domstolen, om det fortfarande finns frågetecken, besluta att samma sakkunnig ska avge ett kompletterande sakkunnigutlåtande eller att en annan sakkunnig ska avge ett utlåtande.

b) Förhör i domstolen

Domstolen får höra sakkunniga vid förhandlingen. På begäran av den sakkunnige eller parterna får domaren också höra parternas tekniska rådgivare.