Delgivning av rättsliga handlingar

Slovenien
Innehåll inlagt av
European Judicial Network
Det europeiska rättsliga nätverket (på privaträttens område)

1 Vad innebär det juridiska begreppet "delgivning" i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning av handlingar innebär i praktiken att handlingar överlämnas till fysiska och juridiska personer som är parter i ett förfarande, och att handlingar som beskriver och bekräftar delgivningen eller överlämningen upprättas. Det betyder å ena sidan att adressaten underrättas om en domstols eller en parts processuella åtgärder, och å andra sidan att domstolen får en tillförlitlig bekräftelse på att parterna har tagit emot handlingarna. En bekräftelse på att handlingarna faktiskt har delgetts och på korrekt sätt är ett villkor för att genomföra förfarandet på gängse sätt. Om parterna delges på korrekt sätt upprätthålls dessutom principen om att ingen ska dömas ohörd (audi alteram partem). Delgivning är därför en processuell åtgärd som vidtas av en domstol, vars syfte är att underrätta en part om förfarandet och om motpartens och domstolens processuella åtgärder, samtidigt som parten garanteras rätten till genmäle.

Det är nödvändigt att ha särskilda regler för delgivning av handlingar för att iaktta olika civilprocessrättsliga principer och för att skapa ett effektivt rättsligt skydd utan onödiga dröjsmål. Anledningen är att delgivning av handlingar garanterar att alla deltagare underrättas om domstolens och/eller parternas processuella åtgärder. Särskilda regler för delgivning av handlingar ger också garantier i händelse av felaktig delgivning.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Parter eller deltagare i ett förfarande ska delges alla handlingar som enligt artikel 142 i civilprocesslagen (Sloveniens officiella kungörelseorgan nr 73/07 – officiell konsoliderad text, 45/08 – ZArbit, 45/08, 111/08 – beslut av författningsdomstolen, 57/09 – beslut av författningsdomstolen, 12/10 – beslut av författningsdomstolen, 50/10 – beslut av författningsdomstolen, 107/10 – beslut av författningsdomstolen, 75/12 – beslut av författningsdomstolen, 40/13 – beslut av författningsdomstolen, 92/13 – beslut av författningsdomstolen, 10/14 – beslut av författningsdomstolen, 48/15 – beslut av författningsdomstolen, 6/17 – beslut av författningsdomstolen, och 10/17) ska delges parterna personligen, nämligen stämningar och rättsliga avgöranden som kan överklagas, extraordinära rättsmedel och betalningsförelägganden för betalning av domstolsavgifter för väckande av talan, svaromål, ansökningar om äktenskapsskillnad i samförstånd, ansökningar om utfärdande av ett betalningsföreläggande, ansökningar om att återuppta ett mål, ansökningar om bevissäkring innan en tvistemålsprocess inleds, ansökningar om ett försök till uppgörelse, ansökningar om anmälan av ett överklagande, överklaganden, resningsansökningar, förnyad prövning efter resning och kallelser av parter till förlikningsförhandlingar, eller en första förhandling om ingen förlikningsförhandling planerats. Både fysisk delgivning och delgivning med hjälp av säkra elektroniska metoder ska anses vara fysisk delgivning av handlingar enligt bestämmelserna i civilprocesslagen. Övriga handlingar ska endast delges personligen om detta föreskrivs i lag, eller om domstolen anser att det är nödvändigt med ökad försiktighet på grund av handlingarna som bifogas originalet, eller av något annat skäl.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Handlingar ska delges med post, av en exekutionstjänsteman, via säker e-post, i en domstol eller på något annat sätt som föreskrivs i lag. Domstolar får på begäran av motparten besluta att handlingar ska delges av en detektiv eller en exekutor som parten föreslagit. Kostnaden för denna tjänst ska täckas av den person som ansöker om den (artikel 132 i civilprocesslagen). Parterna kan till domstolen anmäla att de önskar få handlingar delgivna med hjälp av säkra elektroniska metoder, till en säker brevlåda, eller till en e-postadress som registrerats i rättsinformationssystemet och angetts i ansökan. En sådan säker e-postadress är likvärdig med partens bostadsadress eller säte. Om en part inger handlingar på elektronisk väg antas denne även vilja att handlingarna ska delges med hjälp av säkra elektroniska metoder, om han eller hon inte angett något annat. Domstolen får även delge en part handlingar med hjälp av säkra elektroniska metoder i ett annat förfarande om det på ett tillförlitligt sätt, baserat på den information om parten som domstolen förfogar över, kan slås fast att denna part redan har registrerat en säker brevlåda eller en säker e-postadress och om parten personligen har delgetts en skriftlig underrättelse om att han eller hon kommer att delges ytterligare handlingar under förfarandets gång med hjälp av säkra elektroniska metoder, om han eller hon inte har angett något annat. Om domstolen finner att det inte är möjligt att delge handlingarna elektroniskt på ett säkert sätt ska den delge handlingarna på papper och ange skälen för detta. Statliga organ, advokater, notarier, exekutorer, förvaltare och andra personer som definieras i lagen ska alltid delges med hjälp av säkra elektroniska metoder. Dessa organ och personer måste registrera sin säkra elektroniska brevlåda eller e‑postadress i rättsinformationssystemet.

Statliga organ, lokala myndigheter, juridiska personer, enskilda näringsidkare, advokater och notarier delges handlingar genom att handlingen överlämnas till en person som är bemyndigad att ta emot post, eller till en anställd på kontoret, i affärslokalen eller vid företagets säte, eller till en lagstadgad företrädare eller en innehavare av en handelsfullmakt (prokura) (artikel 133 i lagen i civilprocesslagen). Handlingar till militär personal och polistjänstemän kan också delges via deras befälhavare eller direkta chefer. Vid behov kan även andra dokument delges sådana personer på detta sätt (artikel 134 i civilprocesslagen). Interner ska delges av fängelsets styrelse eller av annan institution där de avtjänar straff eller hålls frihetsberövade (artikel 136 i civilprocesslagen).

Om en part har ett juridiskt ombud eller företräds av någon annan person som fungerar som ombud ska handlingarna delges detta ombud, om inte annat anges i denna lag (artikel 137 i civilprocesslagen).

4 Adressuppgifter

4.1 Försöker det mottagande organet (vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) på eget initiativ fastställa var adressaten befinner sig om denne inte längre bor på den adress som det begärande organet har angett?

Delgivning i medlemsstaterna ska ske i enlighet med nationella föreskrifter. I artikel 143.3 i civilprocesslagen fastställs domstolens skyldighet att ta reda på om den adress på vilken delgivningsförsöket gjordes är samma delgivningsadress som registrerats i enlighet med folkbokföringslagen. Detta innebär att domstolen, varje gång som delgivning misslyckas på en viss adress (oavsett orsak), måste kontrollera adressen i det centrala folkbokföringsregistret (Centralni register prebivalstva) eller adressen till adressatens arbetsgivare i det register som förs av den slovenska sjukförsäkringskassan (Zavod za zdravstveno zavarovanje Slovenij). Om ingen delgivning har skett delger domstolen handlingarna till adressen i det centrala folkbokföringsregistret eller till adressatens arbetsgivares adress. Om sådan delgivning inte var möjlig, eller om delgivningen misslyckades, ska domstolen uppmana motparten att inom en bestämd tidsfrist meddela adressatens nya hemadress, förutsatt att motparten känner till adressen. Domstolen föreslår att det ska inledas ett förfarande för att fastställa den faktiska bostadsorten i enlighet med lagen om registrering och avregistrering av permanent och tillfällig bostadsort, eller att man ska försöka få tag på adressen genom att fråga släktingar, familjemedlemmar, grannar eller fastighetsskötaren på den senast kända adressen, socialtjänsten, den senaste arbetsgivaren eller hyresvärden, polisen eller sjukhus. Ovannämnda förfarande ska dock inte tillämpas om handlingen ska delges statliga organ, lokala myndigheter, juridiska personer, enskilda näringsidkare, advokater och notarier.

Domstolen ska göra detta både när förfarandet äger rum i Slovenien och när delgivningen av handlingarna utförs på begäran av en domstol i en annan medlemsstat (principen om nationell självbestämmanderätt i processuella frågor).

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

De har inte tillgång till denna information; sådan åtkomst är mycket begränsad på grund av skyddet av personuppgifter. En utländsk myndighet som vill få information om en enskild persons bostadsadress måste, enligt uppgift från de administrativa enheterna, lämna ansökan om detta hos dem på slovenska (inga avgifter tas ut för denna tjänst). Därefter handläggs ansökan av det administrativa organet med utgångspunkt i nationell lagstiftning. Om parten som vill få information är en fysisk person är förfrågan ännu mer komplicerad. Enligt uppgift från de administrativa enheterna vidarebefordras sådan information inte till en part. Det finns också möjlighet att göra förfrågningar via diplomatiska kanaler.

På begäran av en utländsk domstol kontrollerar och inhämtar den slovenska behöriga domstolen endast information om personens adress, enligt vad som anges ovan.

4.3 Hur hanterar de behöriga myndigheterna i medlemsstaten en framställan i syfte att finna en persons aktuella adress (i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur)?

När en domstol får en framställning om bevisupptagning gör den efterforskningar om den berörda personens bostadsadress (se svaret på fråga 4.1).

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 6)

Handlingar delges i regel med post. De kan emellertid också delges med hjälp av säkra elektroniska metoder, av en domstolstjänsteman, i domstol eller på något annat sätt som föreskrivs i lag, samt av en detektiv eller exekutor som föreslagits av parten.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Ja. Delgivning av handlingar görs till användarnas säkra e-postadresser via den slovenska e‑juridikportalen (e-Sodstvo), som förvaltas av Sloveniens högsta domstol (Vrhovno sodišče RS).

Elektronisk delgivning är tillåten i tvistemål och andra civilrättsliga förfaranden där reglerna i civilprocesslagen gäller för elektronisk delgivning av handlingar, t.ex. i förfaranden som gäller handelstvister, arbetsrättsliga och socialrättsliga tvister, icke-civila förfaranden, arvstvister (används ännu inte i alla sådana förfaranden) samt förfaranden beträffande fastighetsregistret, liksom i insolvensförfaranden och verkställighetsförfaranden (elektronisk delgivning används i alla dessa förfaranden).

Det finns begränsningar vad gäller de grupper som användarna delas in i. De delas först in i allmänna grupper:

  • Användare som inte behöver identifiera sig när de använder e-juridikportalen (vanliga användare).
  • Användare som loggar in i e-juridikportalen med användarnamn och lösenord (registrerade användare).
  • Användare som loggar in i e-juridikportalen med användarnamn, lösenord och ett kvalificerat elektroniskt certifikat (kvalificerade användare).

Kvalificerade användare omfattar

  • interna kvalificerade användare (domare och tjänstemän på domstolarna som är behöriga att utföra uppgifter elektroniskt i vissa typer av civilrättsliga förfaranden), och
  • externa kvalificerade användare (notarier, advokater, exekutorer, förvaltare, myndigheten för statens juridiska ombud, åklagarmyndigheten, fastighetsbolag och kommunala kontor för juridiska ombud, dvs. enheter som har rollen som ombud eller rättslig myndighet i civilrättsliga förfaranden, och användare/parter, dvs. juridiska personer, fysiska personer eller statliga och lokala myndigheter som har rollen som part i civilrättsliga förfaranden).

7 Ιndirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

När det gäller delgivning av handlingar i ett mål måste vi göra åtskillnad mellan ordinarie delgivning och personlig delgivning.

Vid ordinarie delgivning ska först ett försök till surrogatdelgivning göras. Det vill säga om den person som ska delges handlingarna inte påträffas i sin bostad ska handlingarna delges på så sätt att de överlämnas till en vuxen medlem av hushållet, som är skyldig att ta emot dem (artikel 140.1 i civilprocesslagen). Om handlingarna delges till adressatens arbetsplats och adressaten inte finns där eller befinner sig på en plats som delgivningsmannen inte kan nå, delges handlingen den person som bemyndigats att motta post eller någon annan frivillig person. Om adressaten bor på ett särskilt boende (t.ex. i en studentkorridor, ett hem för ensamstående, ett sjukhus) och inte har någon egen brevlåda, delger delgivningsmannen handlingen till den person som bemyndigats att ta emot posten för dem som bor på boendet. Bara om delgivning inte är möjlig på detta sätt ska delgivning ske till en fysisk person genom att delgivningsmannen lämnar handlingarna i boendets brevlåda. I så fall ska delgivningen anses ha utförts den dag handlingen lämnades i brevlådan och en särskild notering om detta ska göras på handlingen.

Om adressaten inte har någon brevlåda eller om brevlådan är oanvändbar ska handlingarna överlämnas till den domstol som beslutade om delgivning, och vid delgivning per post, till postkontoret på adressatens bostadsort. Dessutom ska ett meddelande om delgivning av handlingar sättas upp på adressatens dörr, med angivande om var handlingarna finns (artikel 141.1.2 i civilprocesslagen). Delgivningen anses ha utförts den dag handlingen fästes på dörren och en särskild notering om detta ska göras på meddelandet om delgivning. Posten behåller handlingarna i 30 dagar. Om adressaten inte hämtar ut handlingarna inom den tidsperioden returneras de till domstolen. Handlingar delges statliga organ, lokala myndigheter, juridiska personer, enskilda näringsidkare, advokater och notarier på samma sätt när exekutorn inte kan delge dem på den adress som anges i registret.

Personlig delgivning innebär att handlingarna överlämnas till en part personligen. Enligt artikel 142 i civilprocesslagen anses följande vara rättsliga handlingar: stämningar, rättsliga avgöranden som kan överklagas, extraordinära rättsmedel och betalningsförelägganden för betalning av domstolsavgifter för ansökningar enligt artikel 105 i civilprocesslagen (stämningar, genstämningar, ansökningar om äktenskapsskillnad i samförstånd osv.), samt kallelse till parterna att närvara vid förlikningsförhandling, eller till en första förhandling om ingen förlikningsförhandling planerats. Övriga handlingar ska endast delges personligen om detta föreskrivs i lag, eller om domstolen anser att det är nödvändigt med ökad försiktighet på grund av handlingarna som bifogas originalet, eller av något annat skäl. Delgivning av handlingar i elektronisk form (artikel 141a i civilprocesslagen), som kan utföras genom delgivning av en bestyrkt kopia av handlingen i fysisk form eller med hjälp av säkra elektroniska metoder, betraktas också som personlig delgivning. I det sistnämnda fallet delges handlingarna via rättsinformationssystemet direkt till den registrerade delgivningsadressen eller till en säker elektronisk brevlåda av en juridisk eller fysisk person som yrkesmässig utför delgivning av handlingar med särskilt tillstånd från justitieministeriet.

Om adressaten inte kan delges direkt sker personlig delgivning till en fysisk person på så sätt att delgivningsmannen överlämnar handlingarna till den domstol som beslutade om delgivning, och vid delgivning per post, till postkontoret på adressatens bostadsort. Dessutom ska ett meddelande om delgivning av handlingar lämnas i brevlådan eller fästas på lägenhetsdörren. I meddelandet anges var handlingarna finns och den tidsfrist på 15 dagar inom vilken adressaten måste hämta ut dem. Om elektronisk delgivning inte är möjlig delges handlingarna till den delgivningsadress som registrerats i rättsinformationssystemet eller till en säker elektronisk brevlåda och en särskild notering om detta ska göras på handlingen.

Om parterna eller deras ombud byter adress innan delgivning sker av ett avgörande i andra instans som avslutar ett förfarande är de skyldiga att utan dröjsmål anmäla ändringen till domstolen. Om de underlåter att göra detta ska domstolen besluta att all framtida delgivning av handlingar till den parten ska ske genom att handlingarna sätts upp på domstolens anslagstavla. Delgivning anses ha skett åtta dagar efter att handlingarna har satts upp på domstolens anslagstavla (artikel 145 i civilprocesslagen).

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Vid ordinarie delgivning anses delgivning ha skett den dag då handlingen lämnades i brevlådan, och en särskild notering om detta ska göras på handlingen. Om adressaten inte har någon brevlåda anses delgivning ha skett den dag då meddelandet om delgivning av handlingarna fästes på dörren.

Vid personlig delgivning anses delgivning ha skett den dag då adressaten hämtar ut handlingarna. Om adressaten inte hämtar ut handlingarna inom 15 dagar anses delgivning har skett efter denna tidsfrists utgång. När tidsfristen har gått ut ska delgivningsmannen lämna handlingarna i adressatens brevlåda. Om adressaten inte har någon brevlåda eller om den är oanvändbar ska handlingarna returneras till domstolen.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Vid ordinarie delgivning ska delgivningsmannen, när handlingarna lämnas i en brevlåda, underrätta adressaten om handlingarnas rättsliga följder, och på mottagningsbeviset och handlingarna ange skälet till åtgärden och det datum då handlingarna lämnades i brevlådan, samt underteckna dem. Om adressaten inte har någon brevlåda och handlingarna överlämnas till domstolen/postkontoret ska delgivningsmannen lämna ett meddelande om delgivning av handlingar på dörren till bostaden, med angivande om var handlingarna finns och när de kommer att anses ha blivit delgivna.

Vid personlig delgivning ska delgivningsmannen lämna ett meddelande i brevlådan med angivande om var handlingarna finns, tidsfristen för att hämta ut handlingarna och vilka följderna blir om adressaten underlåter att hämta ut handlingarna inom tidsfristen. Delgivningsmannen ska ange skälet till åtgärden och det datum då handlingarna lämnades hos adressaten, både på meddelandet och på handlingarna som delges, samt underteckna dem.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om den person till vilken handlingarna är adresserade, eller en person med skyldighet att hämta ut handlingarna, inte vill ta emot dem och saknar lagligt skäl för detta ska delgivningsmannen lämna handlingarna i bostaden eller på personens arbetsplats, eller i brevlådan. Om det inte finns någon brevlåda ska delgivningsmannen fästa handlingarna på dörren till bostaden. Delgivningsmannen ska på mottagningsbeviset ange datum, tidpunkt och skäl för att vägra delgivning, liksom den plats där handlingarna lämnades. Delgivning ska sedan anses ha skett (artikel 144 i civilprocesslagen).

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 14 i delgivningsförordningen)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 14 i delgivningsförordningen), överlämnar posten i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

I lagen om posttjänster (Sloveniens officiella kungörelseorgan, nr 51/09, 77/10 och 40/14 – ZIN-B) fastställs att rekommenderade försändelser ska levereras personligen till adressaten på hans eller hennes adress. Om detta inte är möjligt ska rekommenderade försändelser överlämnas till en vuxen medlem av hushållet eller till en person som är bemyndigad att ta emot post (artikel 41 i lagen om posttjänster). En vuxen medlem av hushållet är en person över 15 år som delar hushåll med adressaten (Allmänna villkor för tillhandahållande av allmänna posttjänster, av den 1 september 2014, nedan kallade de allmänna villkoren).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 14 i förordning nr 1393/2007 äga rum, om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning) – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen.

Om en rekommenderad försändelse inte kan överlämnas till de personer som avses ovan (adressaten personligen/vuxen medlem av hushållet eller part bemyndigad att ta emot handlingar) på grund av att dessa inte finns på plats ska brevbäraren lämna ett meddelande i brevlådan med angivande av platsen för uthämtning och tidsfristen fram till vilken försändelsen kan hämtas ut. Om adressaten inte hämtar ut försändelsen inom den tidsfrist som anges i meddelandet ska försändelsen returneras till avsändaren. Om adressaten inte vill ta emot rekommenderade försändelser ska delgivningsmannen på försändelsen eller mottagningsbeviset ange datum och skäl för vägran att ta emot försändelsen och därefter återsända försändelsen till avsändaren.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

En försändelse kan hämtas ut på postkontoret inom 15 dagar från den dag då adressaten meddelas om dess ankomst. Ett undantag från detta är paket från utlandet för vilka avsändaren i samband med att han eller hon skickade paketet angav en tidsfrist kortare än 15 dagar. Tidsfrister för uthämtning av försändelser fastställs på kalenderbasis, med början dagen efter den dag då adressaten underrättades om dem. För försändelser som skickas till postkontor som poste restante, och för försändelser till användare av postboxar, fastställs tidsfristerna på kalenderbasis, med början dagen efter den dag då försändelsen ankom till postkontoret (artikel 27 i de allmänna villkoren).

Ett meddelande ska lämnas i adressatens brevlåda med angivande av avhämtningsplats och när försändelsen senast måste hämtas ut.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Mottagningsbeviset är beviset på att handlingen har delgetts. Mottagningsbeviset ska undertecknas av mottagaren och av delgivningsmannen, varigenom mottagaren personligen antecknar dagen för mottagandet på mottagningsbeviset. Om mottagaren inte kan skriva eller är oförmögen att underteckna ska delgivningsmannen ange sitt fullständiga namn och anteckna dagen för mottagandet, och lägga till en anteckning om varför mottagaren inte har undertecknat mottagningsbeviset.

Om mottagaren inte vill underteckna mottagningsbeviset ska delgivningsmannen anteckna detta liksom dagen för delgivningen på mottagningsbeviset, varefter handlingen anses ha delgetts. Om delgivning sker enligt artikel 142.3 i civilprocesslagen (surrogatdelgivning; se även punkterna 7.3 och 8.2) ska den dag då meddelandet lämnades hos adressaten och den dag då handlingarna översändes till domstolen eller postkontoret anges på mottagningsbeviset.

Om handlingarna, enligt bestämmelserna i civilprocesslagen, lämnas till en person som inte är den person till vilken handlingarna ska delges, ska delgivningsmannen ange deras relation på mottagningsbeviset (artikel 149.5 i civilprocesslagen).

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Mottagningsbeviset har samma utformning som officiella handlingar och bevisar därför riktigheten i de uppgifter som bekräftas däri. Det går dock att påvisa att uppgifterna på mottagningsbeviset inte är korrekta.

Om adressaten inte får handlingarna, eller delgivningen påstås ha skett på felaktigt sätt, kan vissa brister eller fel i delgivningen av handlingar avhjälpas. Av denna anledning kan adressaten inte hävda att delgivning skett på felaktigt sätt om det utifrån hans eller hennes beteende är otvetydigt att han eller hon, trots den oriktiga delgivningen, har fått kännedom om handlingarnas innehåll på något annat sätt. Detta gäller också om adressaten faktiskt tar del av handlingarna (t.ex. om adressaten hämtar ut handlingarna efter det att tidsfristen för uthämtning gått ut). Detta föreskrivs också i civilprocesslagen, där det anges att en överträdelse av bestämmelserna om delgivning inte kan åberopas om adressaten hämtar ut handlingarna trots överträdelsen. I så fall anses delgivning ske då adressaten faktiskt hämtar ut handlingarna (artikel 139.5 i civilprocesslagen).

Fel vid delgivning kan också avhjälpas eller korrigeras genom återställande av försutten tid (restitutio in integrum), som gör det är möjligt att återgå till en tidigare situation om dröjsmål med att avhjälpa en viss processuell åtgärd orsakas av något som en part, trots att parten har visat tillbörlig aktsamhet, inte hade kunnat förutsäga eller förhindra. Om en part missar en förhandling eller en frist för en rättslig åtgärd och därigenom förlorar rätten att vidta åtgärden ska domstolen, på partens begäran, låta honom eller henne göra detta senare, om domstolen medger att parten missade förhandlingen eller fristen av en berättigad anledning. Om återställande av försutten tid medges återgår åtgärden till situationen före dröjsmålet, och alla beslut som fattats av domstolen till följd av dröjsmålet upphävs (artikel 116 i civilprocesslagen).

Begäran ska lämnas in inom 15 dagar från dagen för upphörandet av anledningen till att parten missade förhandlingen eller fristen, eller om parten får kännedom om dröjsmålet senare, från den dag då han eller hon får kännedom om dröjsmålet. Återställande av försutten tid får inte längre begäras om sex månader har gått sedan dagen för dröjsmålet (artikel 117 i civilprocesslagen). Både subjektiva och objektiva tidsfrister är lagliga sista frister och får inte förlängas.

11 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket?

Delgivning per post är ett allmänt vedertaget sätt för delgivning av domstolshandlingar och medför inte några särskilda kostnader för parterna. Delgivning på annat sätt (t.ex. genom en särskild tjänst som yrkesmässigt utför delgivning av handlingar) innebär extrakostnader. Det betyder att domstolen bara kan besluta om detta på begäran av en part, som måste deponera ett tillräckligt förskott för att täcka kostnaderna. Enligt de särskilda reglerna för verksamhet som bedrivs av personer som delger handlingar i straffrättsliga och civilrättsliga förfaranden har delgivningsmän rätt till kompensation och ersättning för kostnader i sitt arbete, i enlighet med det avtal som tecknats med domstolen, varigenom domstolen beslutar om storleken på betalningen och kostnadsersättning.

Senaste uppdatering: 10/02/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.