Här hittar du information om juridiska kostnader i Litauen.
Hitta information per region
Något advokatyrke med dessa specifika avgränsningar finns inte i Litauen.
Advokatarvoden är inte reglerade i Litauen. Arvodena varierar beroende på hur komplext målet är och vilka resurser som krävs. Arvodena får emellertid inte överstiga ett rekommenderat maximibelopp som har godkänts av justitieministern och ordföranden för Litauens advokatsamfund (Lietuvos advokatų tarybos pirmininkas).
Något advokatyrke med dessa specifika avgränsningar finns inte i Litauen.
Exekutionstjänstemän fyller endast en funktion om gäldenären inte följer en dom och en exekutionstitel måste utfärdas. Frågor om verkställighetskostnader regleras i bestämmelserna om verkställighet av domstolsavgöranden. Alla verkställighetskostnader ska betalas av fordringsägaren. Exekutionstjänstemannens arvode drivs in från gäldenären i samband med eller efter verkställigheten av domstolsavgörandet.
Avgiftens storlek beror på typ av verkställighetsåtgärd och antalet gånger denna utförs. Vissa verkställighetskostnader är fasta, vissa kostar 60 litas i timmen och vissa baseras på en procentandel av indrivningsvärdet.
Fasta kostnader för parter i tvistemål
Rättegångskostnaderna i tvistemål består av stämpelskatt och andra kostnader: representation, delgivning av domstolshandlingar, arvoden för sakkunniga, attesterare/vittnen, verkställighet etc. I vissa fall är stämpelskatten fast och anges i civilprocesslagen. Bestämmelserna om rättegångskostnader finns i avsnitt VIII i civilprocesslagen (Civilinio proceso kodeksas).
I vilket skede av ett tvistemål måste fasta kostnader betalas?
Stämpelskatten betalas vanligtvis innan talan väcks vid domstolen.
Fasta kostnader för parter i brottmål
Det finns inga fasta kostnader för parter i brottmål.
Mål i författningsdomstolen är kostnadsfria, men privatpersoner kan inte väcka en sådan talan.
Det finns inget direkt lagstadgat krav om detta.
Kostnaderna i tvistemål anges i avsnitt VIII i civilprocesslagen.
Mer information finns i den bifogade rapporten om undersökningen om insyn i kostnaderna för civilrättsliga förfaranden (950 Kb)
.
Informationen är tillgänglig på engelska.
Mer information finns på webbplatsen: Förfarande för förlikning i domstol.
Enligt Litauens lagstiftning finns det två typer av statligt garanterad rättshjälp:
Alla medborgare i Litauen, medborgare i andra EU-medlemsstater, andra fysiska personer bosatta i Litauen eller andra medlemsstater och andra personer som specificeras i internationella fördrag som Litauen har undertecknat har rätt till primär rättshjälp oavsett inkomst.
Alla medborgare i Litauen, medborgare i andra EU-medlemsstater, andra fysiska personer bosatta i Litauen eller andra medlemsstater kan ansöka om sekundär rättshjälp. För att beviljas sekundär rättshjälp får en persons tillgångar och årsinkomst inte överstiga de tillgångs- och inkomstgränser som regeringen har fastställt i lagen om statlig rättshjälp.
För att avgöra om en person ska anses vara medellös används således ett gemensamt system med tillgångs- och inkomstgränser (dvs. ett maxbelopp under vilket en sökande anses vara medellös).
Rätt till rättshjälp
Regeringen har fastställt två tillgångs- och inkomstgränser. Sökandens samlade tillgångar och inkomst får inte överstiga den första eller andra lagstadgade gränsen. Sökandens nettoinkomst (under de senaste tolv månaderna) får dessutom inte överstiga den första eller andra inkomstgräns som fastställs i den litauiska lagstiftningen.
Medellöshet är inte det enda kriteriet för att avgöra om en person har rätt till sekundär rättshjälp.
Första nivån när en person har rätt till rättshjälp nås när en persons årsinkomst är 8 000 litas (2 318,8 euro) plus 3 000 litas (869,6 euro) för varje person som omfattas av försörjningsplikt. Andra nivån när en person har rätt till rättshjälp nås när en persons årsinkomst är upp till 12 000 litas (3 478,2 euro) plus 4 400 litas (1 275,3 euro) för varje person som omfattas av försörjningsplikt. Vid prövningen av om sökanden ska anses vara medellös tas ingen hänsyn till sökandens skyldigheter gentemot dem han eller hon har försörjningsansvar för.
Med hänsyn tagen till en persons tillgångar och inkomst ska staten garantera och stå för sekundär rättshjälp enligt följande:
Staten ska garantera och täcka 100 procent av kostnaderna för sekundär rättshjälp till de personer som anges i artikel 12 i denna lag (se nedan). Rättshjälpen betalas ut oavsett en persons tillgångar och inkomst. Undantag görs för personer (se artikel 12.6 i lagen) som fritt kan förfoga över sina tillgångar och inkomst. Dessa tillhör nivå två. Här garanterar staten 50 procent av kostnaderna för sekundär rättshjälp.
Vissa grupper av personer har rätt till sekundär rättshjälp oavsett de tillgångs- och inkomstgränser som regeringen har fastställt (enligt artikel 12 i lagen om statligt garanterad rättshjälp):
Domstolen är skyldig att betala sakkunniga för förlorad arbetsförtjänst – från deras arbete eller vanliga yrkesverksamhet – för varje dag de måste befinna sig i domstolen. De betalas för att göra en relevant undersökning och får ersättning för alla omkostnader i samband med sin närvaro i domstolen, sina resekostnader och sina kostnader för uppehälle. Dessutom utgår ett dagtraktamente. En part som lämnar in en ansökan om att höra en sakkunnig måste ställa en säkerhet till ett av domstolen i förväg fastställt belopp. Om båda parter lämnar in en ansökan om att höra en sakkunnig/flera sakkunniga står parterna för lika stor del av säkerheten. Säkerheten betalas in till ett särskilt konto hos domstolen.
Om domstolen, i mål som prövas enligt den litauiska civilprocesslagen (Lietuvos Respublikos civilinis kodeksas) eller andra lagar, kallar vittnen (liudytojai) och sakkunniga (ekspertai) på eget initiativ ska utgifterna betalas med medel ur statsbudgeten. Det kan röra sig om beslut om att företa en undersökning eller göra en inspektion på plats.
När storleken på säkerheten fastställs ska hänsyn tas till framtida utgifter. Domstolen betalar de sakkunniga när dessa har fullgjort sitt uppdrag. Domstolen kan även betala de institutioner som de sakkunniga tillhör för genomförandet av en undersökning. I så fall sker betalningen mot faktura som lämnas in efter utförd undersökning. Dessa belopp betalas från domstolens särskilda konto, som öppnats i en bank där domstolen är belägen. De belopp som betalas till sakkunniga och de institutioner som de sakkunniga tillhör ska, när ingen säkerhet har ställts, belasta domstolens särskilda konto och betalas av den förlorande parten, eller av parterna i förhållande till de yrkanden som bifallits respektive avslagits. Justitieministern fastställer hur mycket dessa utgifter maximalt får uppgå till.
Domstolen ersätter översättare för förlorad arbetsförtjänst – till följd av att de inte har kunnat utföra sitt arbete eller sin vanliga yrkesverksamhet – för varje dag som de måste befinna sig i domstolen. Översättare får betalt för sitt översättningsarbete, och får ersättning för alla omkostnader i samband med att de måste infinna sig i domstolen, resekostnader och kostnader för uppehälle. Dessutom utgår ett dagtraktamente. Varje part som lämnar in handlingar till domstolen och kräver att de ska översättas till ett främmande språk måste i förväg ställa en säkerhet som fastställs av domstolen.
Domstolen ska betala översättare med de medel ur statsbudgeten som har avsatts för detta ändamål, med undantag för de belopp som betalas till översättare för översättning av domstolshandlingar till ett främmande språk som parterna har lämnat in. Kostnaderna för översättnings-/tolktjänster under en förhandling ska täckas med medel ur statsbudgeten. Justitieministern har fastställt maximibelopp för dessa utgifter.
Litauens rapport om undersökningen om insyn i kostnaderna för civilrättsliga förfaranden (950 Kb)
Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.