Vad kostar det?

Regler om advokatarvoden och liknande

1. Advokater med uppgifter motsvarande de som sköts av en solicitor i Storbritannien

Något advokatyrke med dessa specifika avgränsningar finns inte i Litauen.

2. Advokater

Advokatarvoden är inte reglerade i Litauen. Arvodena varierar beroende på hur komplext målet är och vilka resurser som krävs. Arvodena får emellertid inte överstiga ett rekommenderat maximibelopp som har godkänts av justitieministern och ordföranden för Litauens advokatsamfund (Lietuvos advokatų tarybos pirmininkas).

3. Advokater med uppgifter motsvarande de som sköts av en barrister i Storbritannien

Något advokatyrke med dessa specifika avgränsningar finns inte i Litauen.

4. Delgivningsmän/exekutionstjänstemän (antstoliai)

Exekutionstjänstemän fyller endast en funktion om gäldenären inte följer en dom och en exekutionstitel måste utfärdas. Frågor om verkställighetskostnader regleras i bestämmelserna om verkställighet av domstolsavgöranden. Alla verkställighetskostnader ska betalas av fordringsägaren. Exekutionstjänstemannens arvode drivs in från gäldenären i samband med eller efter verkställigheten av domstolsavgörandet.

Avgiftens storlek beror på typ av verkställighetsåtgärd och antalet gånger denna utförs. Vissa verkställighetskostnader är fasta, vissa kostar 60 litas i timmen och vissa baseras på en procentandel av indrivningsvärdet.

Fasta kostnader

Fasta kostnader i tvistemål

Fasta kostnader för parter i tvistemål

Rättegångskostnaderna i tvistemål består av stämpelskatt och andra kostnader: representation, delgivning av domstolshandlingar, arvoden för sakkunniga, attesterare/vittnen, verkställighet etc. I vissa fall är stämpelskatten fast och anges i civilprocesslagen. Bestämmelserna om rättegångskostnader finns i avsnitt VIII i civilprocesslagen (Civilinio proceso kodeksas).

I vilket skede av ett tvistemål måste fasta kostnader betalas?

Stämpelskatten betalas vanligtvis innan talan väcks vid domstolen.

Fasta kostnader i brottmål

Fasta kostnader för parter i brottmål

Det finns inga fasta kostnader för parter i brottmål.

Fasta kostnader i mål i författningsdomstolen

Fasta kostnader för parter i mål i författningsdomstolen

Mål i författningsdomstolen är kostnadsfria, men privatpersoner kan inte väcka en sådan talan.

Förhandsinformation som ska lämnas av advokater/juridiska ombud

Det finns inget direkt lagstadgat krav om detta.

Kostnader som ska betalas av den vinnande parten

Kostnaderna i tvistemål anges i avsnitt VIII i civilprocesslagen.

Bestämmelser om kostnader

Var hittar jag information om kostnadsbestämmelser i Litauen?

Mer information finns i den bifogade rapporten om undersökningen om insyn i kostnaderna för civilrättsliga förfaranden  (950 Kb) .

På vilka språk finns information om kostnadsbestämmelser i Litauen?

Informationen är tillgänglig på engelska.

Var hittar jag information om medling/förlikning?

Mer information finns på webbplatsen: Förfarande för förlikning i domstol.

Rättshjälp

Villkor för beviljande av rättshjälp

Enligt Litauens lagstiftning finns det två typer av statligt garanterad rättshjälp:

1. ”Primär rättshjälp” (pirminė teisinė pagalba) täcker tillhandahållandet av rättshjälp i enlighet med det lagstadgade förfarandet för statligt garanterad rättshjälp, juridisk rådgivning och utarbetande av handlingar som ska inges till statliga och kommunala myndigheter, med undantag för rättegångshandlingar. Rättshjälpen täcker även rådgivning vid tvistlösning utanför domstol, åtgärder för att göra upp i godo och utarbetandet av tvistlösningsavtal.
2. ”Sekundär rättshjälp” (antrinė teisinė pagalba) täcker utarbetandet av handlingar, försvar och representation i domstol. Detta innefattar verkställighetsförfaranden och representation under den inledande fas av en tvist som sker utanför domstol – när ett sådant förfarande är obligatoriskt enligt lag eller domstolsbeslut. Rättshjälpen täcker även rättegångskostnaderna i tvistemål, kostnader i förvaltningsmål och kostnader i samband med en civil talan i ett brottmål.

Alla medborgare i Litauen, medborgare i andra EU-medlemsstater, andra fysiska personer bosatta i Litauen eller andra medlemsstater och andra personer som specificeras i internationella fördrag som Litauen har undertecknat har rätt till primär rättshjälp oavsett inkomst.

Alla medborgare i Litauen, medborgare i andra EU-medlemsstater, andra fysiska personer bosatta i Litauen eller andra medlemsstater kan ansöka om sekundär rättshjälp. För att beviljas sekundär rättshjälp får en persons tillgångar och årsinkomst inte överstiga de tillgångs- och inkomstgränser som regeringen har fastställt i lagen om statlig rättshjälp.

För att avgöra om en person ska anses vara medellös används således ett gemensamt system med tillgångs- och inkomstgränser (dvs. ett maxbelopp under vilket en sökande anses vara medellös).

Rätt till rättshjälp

Regeringen har fastställt två tillgångs- och inkomstgränser. Sökandens samlade tillgångar och inkomst får inte överstiga den första eller andra lagstadgade gränsen. Sökandens nettoinkomst (under de senaste tolv månaderna) får dessutom inte överstiga den första eller andra inkomstgräns som fastställs i den litauiska lagstiftningen.

Medellöshet är inte det enda kriteriet för att avgöra om en person har rätt till sekundär rättshjälp.

Första nivån när en person har rätt till rättshjälp nås när en persons årsinkomst är 8 000 litas (2 318,8 euro) plus 3 000 litas (869,6 euro) för varje person som omfattas av försörjningsplikt. Andra nivån när en person har rätt till rättshjälp nås när en persons årsinkomst är upp till 12 000 litas (3 478,2 euro) plus 4 400 litas (1 275,3 euro) för varje person som omfattas av försörjningsplikt. Vid prövningen av om sökanden ska anses vara medellös tas ingen hänsyn till sökandens skyldigheter gentemot dem han eller hon har försörjningsansvar för.

Med hänsyn tagen till en persons tillgångar och inkomst ska staten garantera och stå för sekundär rättshjälp enligt följande:

1. 100 procent – när den första nivån baserat på en persons tillgångar och inkomst nås
2. 50 procent – när den andra nivån baserat på en persons tillgångar och inkomst nås.

Staten ska garantera och täcka 100 procent av kostnaderna för sekundär rättshjälp till de personer som anges i artikel 12 i denna lag (se nedan). Rättshjälpen betalas ut oavsett en persons tillgångar och inkomst. Undantag görs för personer (se artikel 12.6 i lagen) som fritt kan förfoga över sina tillgångar och inkomst. Dessa tillhör nivå två. Här garanterar staten 50 procent av kostnaderna för sekundär rättshjälp.

Vissa grupper av personer har rätt till sekundär rättshjälp oavsett de tillgångs- och inkomstgränser som regeringen har fastställt (enligt artikel 12 i lagen om statligt garanterad rättshjälp):

1. Parter i brottmål (enligt artikel 51 i straffprocesslagen) och i andra lagstadgade fall där en försvarsadvokats fysiska närvaro är obligatorisk.
2. De olika parterna i mål som rör ersättning för skador som orsakats av brottsliga gärningar, inklusive mål som prövar yrkanden om ersättning för skador som en del av ett brottmål.
3. Personer som enligt litauisk lag mottar socialbidrag för familjer med låg inkomst (ensamstående).
4. Personer som vårdas på vårdgivande institutioner.
5. Personer med ett konstaterat allvarligt funktionshinder, personer som har konstaterats oförmögna att arbeta, personer som har uppnått pensionsåldern och personer med stora särskilda behov. Detta inkluderar gode män (förmyndare), i de fall där det är obligatoriskt med statligt garanterad rättshjälp för att företräda och försvara de barns intressen och rättigheter som står under förmyndare (fosterbarn).
6. Personer som har styrkt att de av objektiva orsaker inte kan förfoga över sina tillgångar och sin inkomst. Och att, av dessa skäl, de tillgångar och den inkomst de fritt kan förfoga över inte överstiger de tillgångs- och inkomstgränser som anges i lagen om rättshjälp.
7. Personer som lider av allvarliga psykiska störningar, när frågor som rör tvångsinläggning på sjukhus och tvångsvård prövas enligt lagen om psykiatrisk vård. Detta inkluderar deras gode män (förmyndare), i de fall där det är obligatoriskt med statligt garanterad rättshjälp för att företräda och försvara fosterbarns (barn som står under förmyndare) intressen och rättigheter.
8. Gäldenärer i exekutionsförfaranden, när ett indrivningskrav riktas mot deras senast kända adress.
9. Föräldrar eller andra juridiska ombud för minderåriga barn vid prövning av en eventuell vräkning.
10. Minderåriga barn, när de lämnar in en egen ansökan till domstolen om försvar av de rättigheter eller intressen som skyddas och anges i lag. Undantagna är barn som har ingått äktenskap i enlighet med de lagstadgade förfarandena eller som domstolen har funnit har rättslig handlingsförmåga.
11. Personer som domstolen finner saknar rättslig handlingsförmåga i frågor som rör en fysisk persons handlingsförmåga.
12. Personer som är inblandade i ärenden som rör utfärdande av födelsebevis.
13. Andra personer i ärenden till följd av fördrag som Litauen har undertecknat.

Arvoden för sakkunniga

Domstolen är skyldig att betala sakkunniga för förlorad arbetsförtjänst – från deras arbete eller vanliga yrkesverksamhet – för varje dag de måste befinna sig i domstolen. De betalas för att göra en relevant undersökning och får ersättning för alla omkostnader i samband med sin närvaro i domstolen, sina resekostnader och sina kostnader för uppehälle. Dessutom utgår ett dagtraktamente. En part som lämnar in en ansökan om att höra en sakkunnig måste ställa en säkerhet till ett av domstolen i förväg fastställt belopp. Om båda parter lämnar in en ansökan om att höra en sakkunnig/flera sakkunniga står parterna för lika stor del av säkerheten. Säkerheten betalas in till ett särskilt konto hos domstolen.

Om domstolen, i mål som prövas enligt den litauiska civilprocesslagen (Lietuvos Respublikos civilinis kodeksas) eller andra lagar, kallar vittnen (liudytojai) och sakkunniga (ekspertai) på eget initiativ ska utgifterna betalas med medel ur statsbudgeten. Det kan röra sig om beslut om att företa en undersökning eller göra en inspektion på plats.

När storleken på säkerheten fastställs ska hänsyn tas till framtida utgifter. Domstolen betalar de sakkunniga när dessa har fullgjort sitt uppdrag. Domstolen kan även betala de institutioner som de sakkunniga tillhör för genomförandet av en undersökning. I så fall sker betalningen mot faktura som lämnas in efter utförd undersökning. Dessa belopp betalas från domstolens särskilda konto, som öppnats i en bank där domstolen är belägen. De belopp som betalas till sakkunniga och de institutioner som de sakkunniga tillhör ska, när ingen säkerhet har ställts, belasta domstolens särskilda konto och betalas av den förlorande parten, eller av parterna i förhållande till de yrkanden som bifallits respektive avslagits. Justitieministern fastställer hur mycket dessa utgifter maximalt får uppgå till.

Arvoden för översättare och tolkar

Domstolen ersätter översättare för förlorad arbetsförtjänst – till följd av att de inte har kunnat utföra sitt arbete eller sin vanliga yrkesverksamhet – för varje dag som de måste befinna sig i domstolen. Översättare får betalt för sitt översättningsarbete, och får ersättning för alla omkostnader i samband med att de måste infinna sig i domstolen, resekostnader och kostnader för uppehälle. Dessutom utgår ett dagtraktamente. Varje part som lämnar in handlingar till domstolen och kräver att de ska översättas till ett främmande språk måste i förväg ställa en säkerhet som fastställs av domstolen.

Domstolen ska betala översättare med de medel ur statsbudgeten som har avsatts för detta ändamål, med undantag för de belopp som betalas till översättare för översättning av domstolshandlingar till ett främmande språk som parterna har lämnat in. Kostnaderna för översättnings-/tolktjänster under en förhandling ska täckas med medel ur statsbudgeten. Justitieministern har fastställt maximibelopp för dessa utgifter.

Bakgrundsmaterial

Litauens rapport om undersökningen om insyn i kostnaderna för civilrättsliga förfaranden  (950 Kb)