Hitta information per region
Juridiska rådgivares arvoden är inte reglerade i Estland.
Juristers arvoden är inte reglerade i Estland.
Juridiska ombuds arvoden är inte reglerade i Estland.
I Estland regleras exekutionstjänstemännens arvoden i lagen om exekutionstjänstemän. Arvodet för en exekutionstjänsteman kan bestå av en avgift för att väcka talan, avgiften för förfarandet och en extra avgift för verkställandet. Exekutionstjänstemän har också rätt att ta ut avgift för tillhandahållandet av en yrkesmässig tjänst.
Advokaters arvoden är inte reglerade i Estland – de fastställs i avtal med klienten. Den person som driver advokatbyrån eller advokaten föreslår ett pris för klienten och förklarar hur arvodet har räknats ut. Klienten ersätter advokaten eller den som driver advokatbyrån för kostnaderna som uppkommer för att tillhandahålla de juridiska tjänsterna.
De fasta kostnaderna för parterna i tvistemål omfattar:
Följande kostnader måste betalas i förväg av den part som lämnat in ansökan som kostnaderna hänför sig till:
Om inte domstolen beslutar annorlunda ska kostnader för att ersätta sakkunniga, tolkar och översättare betalas i förväg av den part som lämnat in ansökan som kostnaderna hänför sig till.
De fasta kostnaderna för parterna i brottmål fastställs i straffprocesslagen och omfattar rättegångskostnader, särskilda kostnader och extra kostnader.
Rättegångskostnader:
Om en part i förfarandet har flera försvarare eller ombud, kommer den ersättning som betalas till dem att inkluderas i rättegångskostnaderna så länge som de inte överstiger en rimlig ersättningsnivå som normalt betalas till en försvarare eller ett ombud.
Om en misstänkt eller en tilltalad inte har någon försvarare eller något ombud, kommer de nödvändiga kostnaderna för försvaret att inkluderas i rättegångskostnaderna. Överdrivna kostnader som inte skulle ha uppstått om en försvarare hade funnits kommer inte att räknas med i rättegångskostnaderna.
Kostnader för sakkunnigutlåtanden ersätts i enlighet med de villkor som fastställs i lagen om expertvittnen.
Särskilda kostnader: kostnader för uppskjutande av en domstolsförhandling på grund av att en part har underlåtit att infinna sig och kostnader för obligatorisk närvaro.
Extra kostnader:
Enskilda personer kan inte begära prövning av lagars förenlighet med konstitutionen. Kostnaden för en sådan prövning täcks av statsbudgeten. Kostnaden för att involvera specialister i domstolsförfaranden täcks av statsbudgeten enligt samma villkor som gäller för betalningen av arvoden till sakkunniga i civilprocesser.
Vid konstitutionella förfaranden betalas inga fasta kostnader av parterna.
En advokat är skyldig att informera en klient om den fullständiga omfattningen av åtgärder som vidtas i samband med tillhandahållandet av juridiska tjänster och om alla kostnader som ingår. Den person som driver en advokatbyrå eller den berörda advokaten föreslår ett pris för klienten och förklarar hur arvodet har räknats ut.
Den vinnande parten ska bära samtliga kostnader för ersättning till det juridiska ombudet eller rådgivaren, under förutsättning att domstolen anser att kostnaderna är rimliga och inte ska bäras av den förlorande parten.
Enligt avgörandet om fastställande av rättegångskostnader ska den förlorande parten ersätta den vinnande parten för hans eller hennes rättegångskostnader, vilka kan innefatta
Om ett domstolsbeslut om delade rättegångskostnader fastställer att en part ska bära en annan parts kostnader för det juridiska ombudet eller den juridiska rådgivaren ska beloppet som fastställs av domstolen vara rimligt och inte överstiga vad som är nödvändigt. Om flera personer anlitas ska de relevanta kostnaderna ersättas endast om de har uppstått på grund av att fallet var komplicerat eller att det fanns behov av att byta ombud.
Bestämmelser om kostnader finns i:
Information om bestämmelser om kostnader finns enbart på estniska.
Översättning till engelska av estnisk lagstiftning om kostnader och källor finns på webbsidan för Estlands officiella tidning Riigi Teataja.
Justitieministeriet är ansvarigt för att genomföra direktiv 2008/52/EG om vissa aspekter på medling på privaträttens område. Allmänna frågor om medling kan skickas till ministeriets e-postadress: info@just.ee.
Medlingsförfaranden regleras i lagen om medling. Den reglerar medlarnas rättigheter och skyldigheter och innehåller också riktlinjer för genomförande och verkställighet av en överenskommelse som träffats med hjälp av en medlare. Följande personer har enligt lagen rätt till medlingsförfaranden:
Medling i brottmål regleras i lagen om brottmål. När det gäller medling i familjefrågor uppmuntrar socialministeriet särskilt utvecklingen av medlings-/förlikningsverksamhet för familjer.
När det gäller medling i familjefrågor uppmuntrar socialministeriet särskilt utvecklingen av medlings-/förlikningsverksamhet för familjer. Estlands samfund för medlare har en webbplats som innehåller information på både estniska och engelska. Estlands förening för barnens välbefinnande– en icke vinstdrivande förening som stöder barns rättigheter –erbjuder råd till föräldrar som vill separera eller skiljas och uppmuntrar dem att vända sig till förlikningsmän för att skydda barnens intressen. Föreningen arrangerar också utbildning inom medling för familjer.
Rättegångskostnaderna beror på typen av mål och handläggningstiden. De primära källorna för information om rättegångskostnader är processlagstiftningen och lagen om statliga avgifter. Justitieministeriet ger ut och administrerar den officiella publikationen Riigi Teataja (den statliga officiella tidningen) som ger tillgång till:
Riigi Teataja innehåller officiella konsoliderade versioner av lagar, förordningar och föreskrifter från regeringen, ministerförordningar, förordningar utfärdade av chefen för Eesti Pank (Estlands centralbank), förordningar utfärdade av den nationella valnämnden, parlamentsbeslut och förordningar utfärdade av kommuner och städer. Lagstiftning och andra handlingar som offentliggjorts i Riigi Teataja har varit tillgängliga sedan 1990.
En analys av metoderna för att fastställa rättegångskostnader i tvistemål finns på högsta domstolens webbplats.
Statistik om domstolsförfaranden i första och andra instans finns sedan 1996 tillgänglig på domstolarnas webbplats.
De statliga avgifter som ska betalas för en särskild typ av förfarande anges i lagen om statliga avgifter.
Arvoden till exekutionstjänstemän anges i lagen om exekutionstjänstemän.
Det finns ingen statistik över den genomsnittliga sammanlagda kostnaden för en viss typ av förfarande.
Till kostnaderna för exekutionstjänstemännens tjänster kommer moms på 20 procent.
För att erhålla återbetalning av den moms som tillkommer på rättegångskostnaderna måste den sökande bekräfta att han eller hon inte är skyldig att betala moms eller att det inte är möjligt att återfå den på annat sätt.
Sedan den 1 juli 2009 är momssatsen i Estland 20 procent.
Rättshjälp från staten är tillgänglig när kostnaderna för juridiska tjänster är mer än dubbelt så höga som den sökandes genomsnittliga månadsinkomst, beräknat på den genomsnittliga månadsinkomsten under fyra månader innan ansökan lämnades in.
Skatter och obligatoriska försäkringspremier, kostnader för lagenlig försörjningsplikt liksom rimliga kostnader för boende och transporter ska dras av från det beräknade beloppet.
Enligt civilprocesslagen kan staten bevilja rättshjälp. Vilken typ av rättshjälp som garanteras av staten och villkoren och bestämmelser för detta regleras av lagen om rättshjälp.
Rättshjälp kan beviljas fysiska personer som vid tiden för inlämnande av ansökan om statligt stöd är bosatta i eller medborgare i Estland eller en annan av Europeiska unionens medlemsstater. Var en person är bosatt fastställs i enlighet med artikel 59 i rådet förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Andra fysiska personer kan beviljas rättshjälp enbart om det föreskrivs i ett internationellt avtal.
Statlig rättshjälp beviljas inte om
Läs mer om rättshjälp på Advokatsamfundets webbplats.
Villkoren för beviljande av rättshjälp för målsägare gäller även för misstänkta och tilltalade.
I lagen om statliga avgifter fastställs under vilka omständigheter undantag från statliga avgifter är möjliga. I en rättegång omfattas inte följande av en statlig avgift:
Domstolen som prövar ett mål fastställer i sitt avgörande eller sitt beslut om att avsluta förhandlingarna hur rättegångskostnaderna ska fördelas mellan parterna. Domstolen måste ange hur stor andel och vid behov göra en proportionell uppdelning av rättegångskostnaderna och meddela vad som ska bäras av respektive part. Om en högre domstol ändrar en dom eller avkunnar en ny dom utan att ta upp ärendet förnyad prövning ska domstolen vid behov se över uppdelningen av rättegångskostnaderna på nytt.
En part i domstolsförhandlingar har rätt att – inom 30 dagar efter dagen för domstolsbeslutet om uppdelning av kostnaderna – begära att förstainstansrätten som avgjort målet fastställer rättegångskostnaderna uttryckt i ett belopp baserat på en proportionell uppdelning av kostnaderna för domstolsavgörandet. En förteckning över rättegångskostnaderna, som även visar hur de delas upp, ska bifogas begäran. Domstolen kan fastställa en tidsgräns då en part i målet ska lämna in ytterligare förtydliganden om de kostnader som ska ersättas, eller kan begära att parten ska lämna in styrkande handlingar för kostnaderna. Domstolen vidarebefordrar omedelbart begäran om fastställande av rättegångskostnaderna tillsammans med en förteckning över rättegångskostnader och verifikationer till motparten.
Motparten har minst sju dagar på sig från dagen för delgivning av ansökan att lämna in invändningar mot den. Beviljandet av rättshjälp utesluter eller begränsar inte skyldigheten för mottagaren av rättshjälpen att baserat på ett domstolsutslag ersätta kostnaderna som motparten haft. Den part mot vilken ett beslut fattas bär rättegångskostnaderna för detta fullt ut även om parten befrias från skyldigheten att betala rättegångskostnaderna eller när parten har beviljats rättshjälp för sådana utgifter.
Om ett mål avgörs till kärandens fördel ålägger domstolen svaranden att till staten betala en del av de rättegångskostnader som käranden är befriad från eller har rätt att göra i delbetalningar. Beloppet, som betalas in till staten, ska stå i proportion till den del av en talan som har avgjorts.
Om inte domstolen beslutar annat, ska förfarandekostnaderna, i den utsträckning som fastställs av domstolen, betalas av den part som lämnat in ansökan som kostnaderna är förenade med. Om båda parter lämnar in en ansökan eller om domstolen kallar in en sakkunnig ska kostnaden delas lika mellan parterna.
Arvodet betalas ut efter utfört uppdrag. Timarvoden inom gränserna för den minimi- respektive maximigräns för timdebitering som fastställts i en regeringsförordning är tillåtna. En sakkunnigs arvode är 10–40 gånger minimiarvodet per timme. Vid beslut om vilket timarvode som ska betalas tar domstolen hänsyn till
Kostnader i anslutning till förberedelse och sammanställning av en sakkunnigs bedömning, inklusive nödvändiga kostnader för biträdande personal, liksom för material och hjälpmedel som används vid den sakkunnigas bedömning, och andra nödvändiga kostnader, främst för logi och måltider, ska också ersättas.
En sakkunnigs arvode och kostnaderna som ska återbetalas fastställs genom ett avgörande av samma domstol som har anlitat den sakkunniga.
Sakkunniga ersätts enbart på egen begäran. Om en sakkunnig har utfört sitt uppdrag, betalar domstolen arvodet oavsett om parterna har betalat ett förskott eller om domstolen har föreskrivit att parterna ska betala kostnaderna.
Arvoden till sakkunniga i anslutning till en sakkunnig bedömning som görs av en offentlig rättsinstitution, som en del av rättegångskostnaderna, ersätts av den förlorande parten till den vinnande parten på samma sätt som rättegångskostnaderna.
Arvoden till tolkar som inte är knutna till domstolen och som deltar i domstolsförhandlingar betalas per timme med en ersättning som uppgår till 2–40 gånger den lagstadgade minimilönen per timme. Ersättningen till översättare för skriftlig översättning beräknas per sida och kan uppgå till 20 gånger minimiersättningen per timme.
Tolkars eller översättares arvoden och kostnader som ska ersättas fastställs genom beslut av samma domstol som anlitade tolken eller översättaren.
Vid beslut om timarvodet ska domstolen ta hänsyn till tolkens eller översättarens kvalifikationer, hur komplicerat arbetet är, oundvikliga kostnader som uppstått och eventuella särskilda omständigheter när tolkningen eller översättningen gjordes.
Tolkar och översättare ersätts enbart på egen begäran. Domstolen betalar arvodet till tolkar och översättare oavsett om parterna har betalat ett förskott eller om domstolen har föreskrivit att parterna ska betala kostnaderna.
Tolkars och översättares arvoden är en del av rättegångskostnaderna och ersätts av den förlorande parten till den vinnande parten på samma sätt som rättegångskostnaderna.
Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.