Rights of minors in court proceedings

Child-friendly justice refers to justice systems which guarantee the respect and the effective implementation of all children’s rights at the highest attainable level

Approximately 19% of the EU population (95 million) is under the age of 18. Minors can become directly or indirectly involved with the justice systems of Member States in a number of ways,for example when they commit offences, when they witness or are victims of a crimes, when they seek asylum, when they are the subject of adoption proceedings or when their parents disagree over custody.

Judicial proceedings can have a considerable impact on the lives of minors and the absence of a child-friendly response can result in restrictions or violations of their rights. Furthermore, when the national judicial systems lack child-friendly procedures and practices, the most vulnerable children (e.g. children with disabilities or migrant children) face particular barriers in the enjoyment of their rights.

The right of access to justice should be guaranteed for all minors. Furthermore, throughout their engagement with the justice system, children should be treated with respect for their age, their special needs, their maturity and level of understanding and with consideration of any communication difficulties they may have.

Clearer information on the people and procedures involved in justice affecting minors, as well as a special overview ensuring the respect of the rights of minors, is needed. In this regard, two categories have been identified: children as judicial persons and specific procedures in place in EU countries, depending on the branch of law.

The first category would bring together the general elements relating to the child's personal capacity, such as criminal or civil responsibility, access to legal support, relation to school/education, decision taking in terms of healthcare, specialised courts/institutions or financial support when going to court.

The second category aims to gather information how minors are treated in the context of judicial proceedings and the specific nature of criminal, civil and administrative procedures in the Member States.

Last update: 20/11/2019

This page is maintained by the European Commission. The information on this page does not necessarily reflect the official position of the European Commission. The Commission accepts no responsibility or liability whatsoever with regard to any information or data contained or referred to in this document. Please refer to the legal notice with regard to copyright rules for European pages.
The Commission is in the process of updating some of the content on this website in the light of the withdrawal of the United Kingdom from the European Union. If the site contains content that does not yet reflect the withdrawal of the United Kingdom, it is unintentional and will be addressed.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Danmark

1. Barnets rättskapacitet

I Danmark måste en kärande vara minst 18 år för att själv kunna väcka talan vid domstol.

2. Tillgång till anpassade förfaranden

I brottmål finns det inte några specialiserade institutioner som hanterar brottsoffer och vittnen som är barn. Sådana barn hanteras av den vanliga polisen, åklagarna och domstolarna.

Inte heller på det civilrättsliga området har Danmark några specialiserade institutioner för att hantera barn som deltar i tvistemålsprocesser.

Huvudregeln i det danska rättssystemet är att domare och exekutionsbiträden (fogeder) är ”generalister”. Det finns alltså inte några särskilda domare eller fogeder för förfaranden som rör barn.

Domstolarna har en allmän skyldighet att handlägga alla mål så skyndsamt som möjligt.

År 2013 bestämde den danska regeringen sig för att ge barn och ungdomar ett starkare skydd mot övergrepp. Om ett barn eller en ungdom antas behöva särskilt stöd ska kommunfullmäktige se till att barnets eller ungdomens förhållanden undersöks.

På det straffrättsliga området finns det inte några specialiserade institutioner som hanterar brottsoffer och vittnen som är barn.

Danmark betraktar ensamkommande barn som en särskilt utsatt grupp, och riktlinjer har utarbetats för att handlägga dessa ansökningar.

Om ett barn är kärande i ett tvistemål företräds det av sina föräldrar eller en förmyndare under rättegången, eftersom barnet saknar processbehörighet. Barn som kallas att vittna i en vanlig tvistemålsdomstol har inte rätt till kostnadsfri advokathjälp.

3. Tvärvetenskapliga aspekter

År 2013 anslog den danska regeringen medel till initiativ för att ge barn och ungdomar ett starkare skydd mot övergrepp. Ett av initiativen var att inrätta fem särskilda børnehus. Alla kommuner i Danmark är knutna till ett børnehus.

En samordningsmekanism har inrättats för att förbättra samarbetet mellan den regionala statsförvaltningen och kommunerna i ärenden med hög konfliktnivå.

4. Fortbildning av yrkesverksam personal

Biträdande domare deltar i en rad obligatoriska fortbildningskurser. Dessa kurser inbegriper utbildning i hantering av vårdnadstvister.

När det är relevant ingår detta ämne i regel i domarnas fortbildningskurser och seminarier.

Det finns ingen obligatorisk fortbildning för advokater som företräder barn i tvistemål, brottmål eller förvaltningsmål.

Riksåklagaren erbjuder ett seminarium som ett led i den kompletterande utbildningen för åklagare som har kontakt med barn under en rättsprocess.

Den danska regeringen stöder kontinuerligt kommunerna i deras arbete med att erbjuda rätt tjänster för utsatta barn, ungdomar och deras familjer. Årliga anslag ges därför till fortbildning av kommunernas socialarbetare.

5. Barnets bästa

Enligt den danska socialtjänstlagen (serviceloven) är kommunen skyldig att ge ett barn det stöd som krävs för barnets bästa. Stödet måste därför anpassas till barnets specifika situation och behov, och ges tidigt och kontinuerligt så att problemen så långt det är möjligt kan lösas i barnets hem eller omedelbara omgivning. Stödet måste dessutom grundas på barnets egna förutsättningar.

6. Uppföljning och verkställighet av beslut i förfaranden som rör barn

När ett påstått brott anmäls till polisen är polisen skyldig att ge brottsoffret råd och information om bland annat rätten till rättshjälp.

Domar i tvistemål där ett barn är kärande verkställs av fogederetten enligt de vanliga verkställighetsbestämmelserna. Barn som är kärande saknar processbehörighet. De måste därför företrädas av sina föräldrar eller förmyndare.

I familjerättsliga mål är det fogederetten som verkställer domar om vårdnaden av barnet och var det ska bo. Verkställigheten inhiberas vid allvarlig fara för barnets psykiska och fysiska hälsa.

7. Tillgång till rättsmedel

När ett påstått brott anmäls till polisen är polisen skyldig att ge brottsoffret råd och information om bland annat rätten till rättshjälp och information om klagomål. Talan om enskilt anspråk kan föras under domstolsprocessen.

Ett barn kan ha ställning som kärande. På grund av att barnet saknar processbehörighet får han eller hon emellertid inte själv väcka talan vid nationella domstolar i eget namn.

Ett barn kan ha ställning som svarande, men alla rättshandlingar måste företas av barnets föräldrar eller förmyndare för barnets räkning.

Alla personer, även barn, är skyldiga att vittna i domstol om de får en kallelse från domstolen. En förälders/förmyndares godkännande är inte nödvändigt för att ett barn ska kunna delta i förfarandet som vittne.

Barn kan ha ställning som kärande och svarande i tvistemålsprocesser. Barn saknar i regel processbehörighet och därför utövar deras föräldrar eller förmyndare de rättigheter som tillkommer ett barn som är kärande eller svarande, däribland rätten att överklaga.

8. Familjeliv

Innan personer godkänns som adoptivföräldrar genomför sekretariat vid Adoptionssamrådet en grundlig utredning av sökandena. Resultatet av utredningen överlämnas till Adoptionssamrådet, som grundat på utredningen avgör om sökandena kan godkännas som adoptivföräldrar.

Enligt den danska adoptionslagen (adoptionsloven) från 2015 är endast fullständiga adoptioner tillåtna. För närvarande samarbetar det danska ackrediterade adoptionsorganet endast med stater vars lagstiftning tillåter s.k. starka adoptioner.

När det gäller nationella adoptioner anges det i adoptionsloven att alla barn som är äldre än 12 år måste ge sitt samtycke till en adoption.

Om ett barn är yngre än 12 år måste statsförvaltningen tillhandahålla information om barnets inställning till adoptionen, om barnets mognad och ärendets natur gör detta möjligt.

Social- och inrikesministern ansvarar för adoptionslagstiftningen.

Barnvänlig rättvisa i Danmark PDF(499 Kb)en

Senaste uppdatering: 30/07/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Estland

1. Barnets rättskapacitet

Enligt den allmänna delen i civillagen har alla personer passiv rättskapacitet. Personer under 18 år har begränsad aktiv rättskapacitet. En domstol kan utöka den begränsade aktiva rättskapaciteten för barn som är minst 15 år, om det är det bästa för barnet och om barnets utvecklingsnivå tillåter det. I Estland måste man vara minst 15 år för att på egen hand väcka klagan inför domstol.

2. Tillgång till anpassade förfaranden

Se respektive sida i e-juridikportalen för domstolsväsenden.

Mål som rör barn som begått brott och inte har uppnått minimiåldern för straffrättsligt ansvar (14 år) handläggs av ungdomsdomstolar, vars beslut först granskas av landshövdingen och därefter kan överklagas till en förvaltningsdomstol. Det är möjligt att ansöka om en lämplig åtgärd om målet har behandlats i domstol i minst nio månader, och domstolen ännu inte vidtagit nödvändiga rättsliga åtgärder utifrån en rimlig motivering. Om mer än tre månader har gått utan att parterna fått höras, och utan att de gett sitt samtycke till detta, kan de även överklaga beslutet. Det finns särskilda bestämmelser för interimistiska åtgärder som domstolen kan besluta om för att skydda barnet från skada samt för att säkra åtgärden. I lagstiftningen föreskrivs även undantag från att höra barn med särskilda behov.

3. Sektorsövergripande aspekter

Barnets skydd säkerställs av republikens regering, barnskyddsrådet, socialministeriet, socialförsäkringsverket, landshövdingarna och de lokala myndigheterna baserat på deras roller enligt lagen om skydd av barn.

4. Utbildning av yrkesverksamma

Domarutbildning anordnas av rådet för juridikutbildning som verkar under Högsta domstolen i enlighet med den estniska domstolslagen. Det estniska advokatsamfundet är medlem i det europeiska advokatsamfundet och har kontakt med andra medlemsstater rörande utbildning inom ramen för samfundet.

5. Barnets bästa

Många rättsakter hänvisar till barnets bästa. Enligt Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om skydd av barn (avsnitt 21) ska barnets bästa komma i främsta rummet.

6. Övervakning och verkställighet av beslut i förfaranden som rör barn

Eftersom barn inte har aktiv rättskapacitet meddelas de inte personligen om domen eller dess verkställighet av domstolen. När domen vunnit laga kraft kan barnets juridiska ombud lämna in en ansökan om verkställighet till exekutionsbiträdet. Det anses vara det juridiska ombudets ansvar att informera barnet om verkställighetsförfarandet.

7. Tillgång till rättsmedel

I Estland företräds barn i civilrättsliga förfaranden av juridiska ombud, som antas agera för barnets bästa. Det innebär i princip att det juridiska ombudet kan lämna in ansökningar eller överklaganden till domstolen för barnets räkning utan barnets samtycke. Av lagstiftningen framgår dock att ett barn även på egen hand kan lämna in en ansökan/överklagan till domstolen, och barnets juridiska ombud förväntas i allmänhet ställa sig bakom ansökan/överklagan omedelbart. När det gäller ansökningar i familjefrågor har ett barn som är minst 14 år med tillräcklig förståelse för förfarandet rätt att överklaga ett rättsligt avgörande utan att företrädas av ett juridiskt ombud.

8. Adoptionsförfaranden, inklusive internationella adoptioner

En person som vill adoptera ett barn lämnar in en adoptionsansökan till sin regionala myndighet. Om den regionala myndigheten förutsätter att villkoren för adoption är uppfyllda lämnar personen in en ansökan om adoption till domstolen. En ansökan om adoption inges också till domstolen på adoptivbarnets bostadsort. Om adoptivföräldern eller barnet inte är bosatt i Estland får domstolen inte besluta om adoption utan samtycke från den kommitté för internationella adoptioner som inrättats vid Republiken Estlands socialministerium. Ett barn som är 10 år eller äldre får endast adopteras om det ger sitt samtycke.

Barnvänligt rättsväsende i Estland PDF(469 Kb)en

Senaste uppdatering: 31/07/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Grekland

1. Barnets rättskapacitet

I Grekland är minimiåldern för straffrättsligt ansvar 15 år. Barn i åldrarna 12–15 som begått brott har rätt att lämna in ett klagomål mot ett administrativt beslut. När barnet fyller 17 år har det ensamt denna rätt.

Barnet måste vara minst 15 år för att på egen hand väcka klagan när det gäller sysselsättning, 18 år för mål som rör asyl, migration, administrativa sanktioner och hälsa, 12 år för att avsluta adoptionsärenden, 16 år i förfaranden som inte är avsedda att avgöra en tvist och 18 år i alla andra mål, såvida inte barnet anses ha begränsad rättskapacitet.

2. Tillgång till anpassade förfaranden

Vid alla förstainstansdomstolar och appellationsdomstolar i Grekland finns en brottmålsdomare, en undersökningsdomare och en åklagare som alla är specialiserade på brottmål som rör minderåriga. Ungdomsdomstolen består i sin tur av brottmålsdomare som hör mål där lagöverträdaren är minderårig.

Minderåriga skyddas dessutom av sällskapen för skydd av minderåriga, som inrättas vid alla förstainstansdomstolar och bemannas med domare, åklagare, sociologer, lärare m.fl.

Vid alla förstainstansdomstolar och vid vissa appellationsdomstolar finns särskilda avdelningar med domare i familjerättsliga ärenden. Dessa domare specialiserar sig på familjerätt i den meningen att de, när de dömer i civilrättsliga mål, endast hör familjemål. Dessa befattningar tilldelas under en period av två till fyra år.

Vid förvaltningsdomstolarna finns inga särskilda förfaranden för mål som rör familjerätt eller minderåriga.

3. Sektorsövergripande aspekter

Socialtjänsten och familjedomstolarna samarbetar nära varandra i alla faser. Rapporter till domarna förbereds och möten med psykologer hålls så att målet har kommit en god bit på vägen när det når domaren. Vid behov kan domaren alltid begära att barnet och/eller barnets föräldrar genomgår en särskild undersökning där en yrkesverksam person noga kontrollerar levnadsvillkoren och familjemiljön.

4. Utbildning av yrkesverksamma

Inom den grundläggande juridikutbildningen finns inte familjerätt som ett separat lagområde. Den ingår dock i den fortbildning som anordnas av organ som den nationella domarskolan, justitieministeriet, advokatsamfunden, den akademiska världen m.fl. Domare och åklagare som specialiserar sig på detta område uppmuntras att delta i denna upplysningsverksamhet.

Gränsöverskridande utbildning säkerställs via de vanliga kanalerna, dvs. EJTN, ERA och andra organ eller institutioner som hanterar juridikutbildning på europeisk nivå.

5. Barnets bästa

Alla åtgärder som vidtas av statliga organ eller enheter, samt domstolarna, måste vara förenliga med principen om barnets bästa. I domstolen är det domarens uppgift att förverkliga denna princip i varje enskilt fall.

6. Tillgång till rättsmedel

På samma sätt som vuxna åtnjuter barn alla rättigheter och hålls informerade om alla förfaranden som de kan behöva genomgå om de är part i ett brottmål eller tvistemål. Särskilt i brottmål kan åklagaren efter att ha hört barnet stoppa ett straffrättsligt förfarande, om det därigenom är möjligt att förhindra oåterkallelig skada på barnets personlighet.

7. Familjeliv

Enligt grekisk lagstiftning måste personer som vill adoptera ett visst barn ansöka hos förstainstansdomstolen på barnets bostadsort för att en dom ska kunna avkunnas i adoptionsmålet. De biologiska föräldrarna måste ge sitt samtycke till adoptionen inför en domare vid dennes avdelning. Om barnet i fråga är 12 år eller äldre måste även barnet ge sitt samtycke. Ett vittne måste inför domstolen intyga att de sökande har förmågan att ta hand om och uppfostra barnet, bland annat vad gäller utbildning och ekonomiska resurser. Detsamma gäller vid internationella adoptioner. Detta förfarande fastställs i artikel 1542 och följande i den grekiska civillagen och artikel 800 i den grekiska lagen om civilrättsliga förfaranden.

Det är dock inte bara minderåriga som kan adopteras. Adoptioner av vuxna förekommer visserligen sällan och avser endast släktingar upp till fjärde graden (dvs. kusiner) (artikel 1579 i den grekiska civillagen). Dessutom kan gifta vuxna endast adopteras med makens eller makans samtycke (artikel 1583 i den grekiska civillagen).

Den förstainstansrätt med flera ledamöter som finns på barnets bostadsort är behörig i nationella och internationella rättsliga adoptionsförfaranden (artikel 800 i lagen om civilrättsliga förfaranden). Särskilt för internationella adoptioner finns även den centrala myndigheten för internationella adoptionsfrågor, som omfattas av det grekiska arbetsmarknadsministeriets behörighet (artikel 19 i lag 3868/2010).

Barnvänligt rättsväsende i Grekland PDF(326 Kb)en

Senaste uppdatering: 04/08/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Spanien

I artikel 12 i den spanska konstitutionen fastställs myndighetsåldern för spanjorer till 18 år. I Spanien anses minderåriga/barn vara personer under 18 år.

1. Barnets rättskapacitet

  • I Spanien måste man vara minst 18 år för att på egen hand väcka talan inför domstol.
  • Endast myndiga personer kan väcka talan på egen hand. I allmänhet blir man myndig vid 18 års ålder, eller vid 16 år genom godkännande från en rättslig myndighet, medgivande från föräldrarna eller äktenskap. I vissa regioner är det möjligt att bli myndig vid 14 års ålder.
  • Minimiåldern för straffrättsligt ansvar i Spanien är 14 år enligt lagen om minderårigas straffrättsliga ansvar. Åtgärder som vidtas för barn som är yngre än så är frivilliga eller avser placering på institution.

2. Tillgång till anpassade förfaranden

  • Ungdomsdomstol: Specialdomstolar som benämns Juzgados de menores hör mål rörande brott och ringa förseelser som begåtts av personer i åldrarna 14–17 i enlighet med lag 5/2000 av den 12 januari om minderårigas straffrättsliga ansvar. Brottmål mot ungdomsbrottslingar hanteras av specialiserade domare/åklagare.

Åklagarmyndighetens uppgift är att försvara minderårigas rättigheter enligt lagen. De åtgärder som kan vidtas mot ungdomsbrottslingar mellan 14 och 18 år finns sammanställda i en särskild lag (lag 5/2000 av den 12 januari om minderårigas straffrättsliga ansvar).

Om gärningsmannen är under 14 år gäller inte lagen om minderårigas straffrättsliga ansvar. I stället tillämpas särskilda artiklar i civillagen och övrig gällande lagstiftning.

  • Mål där det finns barn som är offer eller vittnen handläggs i allmänna domstolar, och särskilda skyddsåtgärder vidtas i enlighet med lagstiftningen beroende på barnets ålder. Exempelvis kan vittnesmål från de mest utsatta barnen lämnas inför en specialiserad psykolog och spelas in för att de inte ska behöva upprepas i domstolen, och för att barnet inte ska behöva möta den utpekade gärningsmannen.
  • Civilrätt: Första-instansdomstolarna (Juzgados de Primera Instancia) behandlar barns anspråk enligt lagen om civilrättsliga förfaranden. Det finns även familjedomstolar (Juzgados de Familia), som är specialiserade tvistemålsdomstolar som enbart hanterar familjefrågor.

Åklagarmyndigheten har rätt att delta i civilrättsliga förfaranden som barn eller personer med funktionsnedsättning är parter i, fram till dess att en förvaltare utses för dem.

Även om minderåriga i regel saknar förmåga att själva inleda civilrättsliga förfaranden fastställs i lagen att de, om en åtgärd kan påverka deras intressen och personen har nått en tillräcklig grad av mognad eller är minst 12 år, bör höras.

När det gäller hemskillnad eller äktenskapsskillnad ska domstolen alltid se till barnets bästa.

Följande är förvaltningsmål som rör barn: skydd av barn, adoption, asyl, migration, hälsa, utbildning och administrativa sanktioner.

3. Rättsliga och politiska åtgärder för att undvika onödigt dröjsmål i handläggning av mål som rör barn

I allmänhet och för alla behörigheter, samt för att undvika förseningar i mål som rör minderåriga, föreskrivs i lag 1/1996 av den 15 januari om rättsligt skydd av minderåriga att minderåriga som inställer sig eller hörs i rättsliga förfaranden eller förvaltningsmål ska prioriteras. Förfarandet ska ske på ett sätt som är anpassat till de minderårigas situation och utveckling, och vid behov ska de få hjälp av kvalificerade yrkesverksamma eller experter. Samtidigt ska de minderårigas privatliv skyddas och man ska använda ett språk som är begripligt för dem, i tillgängliga format och anpassade efter omständigheterna. De ska även förses med information om både frågornas innehåll och konsekvenserna av deras åsikter, med full respekt för alla rättssäkerhetsgarantier.

  • Straffrätt: De rättsliga och politiska åtgärder som finns tillgängliga varierar beroende på omständigheterna, dvs. om barnet är offer eller gärningsman.
  • Civilrätt: Det går att ansöka hos domstolen om införande av säkerhetsåtgärder. Barn kan i regel inte göra en sådan ansökan på egen hand, utan behöver ta hjälp av ett juridiskt ombud.

Om barn är parter i ett familjemål vidtas i regel säkerhetsåtgärder innan domen avkunnas, med hänsyn till det berörda barnets bästa. Det kan bland annat röra sig om vårdnad, livsmedel, umgänge eller finansiella stödåtgärder.

4. Mekanismer och förfaranden för stöd av barn och hänsyn till barnets bästa

Den spanska lagstiftningen innehåller ett antal viktiga bestämmelser som bidrar till att stärka de åtgärder som syftar till att göra det lättare för minderåriga att utöva sina rättigheter, och en lämplig rättslig ram har upprättats för att säkerställa rättigheterna till utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster för utländska minderåriga i Spanien, oavsett administrativ ställning och på samma villkor som minderåriga spanska medborgare. När det gäller minderåriga som skyddas av offentliga organ erkänns deras rätt till sjukförsäkring på eget initiativ.

Myndigheterna ska se till att utsatta grupper, t.ex. ensamkommande barn, minderåriga som behöver internationellt skydd, barn med funktionsnedsättning samt barn som fallit offer för sexuella övergrepp, sexuellt utnyttjande, barnpornografi eller människohandel, skyddas och att deras lagstadgade rättigheter iakttas.

Som en grundprincip vad gäller förvaltningsåtgärder fastställs i lagen om rättsligt skydd av minderåriga att barn ska skyddas mot allt slags våld, däribland familjevåld, könsrelaterat våld, människohandel och kvinnlig könsstympning. Skyddet av barn som utsätts för våld i hemmet är en av pelarna i den nya lagen om skydd av barn och ungdomar som offentliggjordes den 28 juli 2015.

Byråerna till stöd för brottsoffer vid justitieministeriet eller de autonoma regionerna har befogenheter i frågan. Dessa byråer gör enskilda bedömningar av brottsoffren för att identifiera deras särskilda stödbehov och hjälpa dem i rättsligt, psykologiskt och socialt hänseende, i syfte att minimera primär viktimisering och undvika sekundär viktimisering. Barnet erbjuds även särskilda stödtjänster.

När det gäller barn som är parter i rättsliga förfaranden fastställs i den spanska lagstiftningen att minderåriga har rätt att höras i alla händelser, utan diskriminering på grund av ålder, funktionsnedsättning eller andra omständigheter. Det gäller både i familjemål och eventuella förvaltningsmål, rättsliga förfaranden eller medling som påverkas och leder till ett beslut som påverkar barnet på ett personligt, familjemässigt eller socialt plan, med vederbörlig hänsyn till barnets åsikter, beroende på dess ålder och mognad. För att kunna utöva denna rätt måste barnet få information på ett begripligt språk och i ett enkelt format som anpassats efter omständigheterna.

Principen om barnets bästa har prioriterats eftersom det anses vara en materiell rättighet, en allmän tolkningsprincip och en rättegångsregel. Den spanska lagstiftningen (lagen om rättsligt skydd av minderåriga) innehåller vidare krav på att man ska vidta alla åtgärder som tryggar barnets bästa, särskilt åtgärder för att skydda barnets privatliv.

Tanken är att barnets bästa ska utvärderas och fastställas för varje enskilt barn, med hänsyn till alla omständigheter som rör honom eller henne.

Definitionen av och kriterierna för att fastställa barnets bästa anges i artikel 2 i lagen om rättsligt skydd av minderåriga.

5. Övervakning av verkställighet av beslut i förfaranden som rör barn

Barnet som gärningsman: Det yttersta syftet med straffrättsliga bestämmelser för barn är att återanpassa dem i samhället, och för att lyckas med detta behövs utbildningsinsatser och specialiserad personal. Att säkerställa ett barnvänligt rättsväsende efter de rättsliga förfarandena är till stor del en uppgift för de autonoma regionerna. Det är de som har huvudansvaret för de åtgärder som krävs inom ramen för återanpassning, samhällstjänst och utbildning.

Barnet som offer: Barn som är brottsoffer erbjuds sociala tjänster som är anpassade till deras specifika fall.

Civilrätt:

Barn kan vara parter i civilrättsliga förfaranden. De meddelas då eventuella rättsliga avgöranden, och kan begära att en dom ska verkställas, genom sitt juridiska ombud (eftersom de saknar rättskapacitet), såvida de inte har förklarats myndiga.

Barn som svarande: Barn kan ha gjort sig skyldiga till kontraktsbrott och är ansvariga med sin egen egendom.

6. Tillgång till rättsmedel

Det är viktigt att notera att tillgången till rättsmedel, såsom åtgärder för att skydda barnets rättigheter vid intressekonflikter med föräldrarna, enligt spansk lagstiftning är densamma inom alla behörigheter.

Straffrätt:

Rättigheter vid beslut om att inte väcka åtal: Det finns en mycket omfattande rättslig ram för att skydda minderåriga brottsoffer i Spanien – lag 4/15.

Alla barn har rätt att få information, väcka klagan, överklaga eller begära rättslig omprövning samt kräva skadestånd/ersättning under eller efter ett brottsmålsförfarande där barnet varit offer. Barn som saknar resurser har rätt till kostnadsfritt rättsligt bistånd.

Civilrätt:

För att försvara sina rättigheter och garantier kan barnet

  • ansöka om skydd och förmyndarskap hos behörigt offentligt organ,
  • informera åklagaren om situationen,
  • klaga hos ombudsmannen,
  • ansöka om tillgängliga sociala resurser hos offentliga förvaltningar,
  • ansöka om rättsligt bistånd och om att bli tilldelad en försvarare,
  • lämna in enskilda klagomål till kommittén för barnets rättigheter.

Enligt lagen kan en förmyndare utses om det finns intressekonflikter.

I tvistemålsdomstolar är det möjligt att bestrida förvaltningsbeslut inom ramen för skydd av minderåriga.

Child-friendly justice in Spain PDF(606 Kb)en

Senaste uppdatering: 30/07/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Frankrike

1. Minderårigas rättskapacitet

Minderåriga under 18 år saknar rättskapacitet enligt fransk lagstiftning och måste därför företrädas av ett juridiskt ombud (vanligen deras föräldrar) för att utöva sina rättigheter. Minderåriga ska vara delaktiga i alla beslut som berör och är relevanta för dem, beroende på ålder och omdöme.

2. Tillgång till lämpliga förfaranden

Specialiserad personal, i synnerhet specialiserade domare i barn- och ungdomsdomstolen, ansvarar för mål som rör minderåriga. Det rättsliga skyddet för unga (Protection judiciaire de la jeunesse) och andra behöriga sammanslutningar kan ingripa i mål som rör en minderårig.

Enligt lagstiftningen kan en minderårig inleda en tvist med sina föräldrar. I sådana fall kan en oberoende person utses till tillfällig handläggare.

I straffrättsliga sammanhang har minderåriga rätt att vända sig till en advokat utan föräldrarnas tillstånd, och de får även kostnadsfri rättshjälp. Advokaten anses vara den första kontaktpunkten för att få information och spelar en stödjande och skyddande roll för den minderårige. Advokaten kan begära att målet hålls inför stängda dörrar, att den minderårige inte ska behöva se den tilltalade, att eventuella ytterligare medicinska undersökningar ersätts av en granskning av akten och att vissa utredningsåtgärder (t.ex. confrontation) inte äger rum.

— Om en minderårig är svarande eller part i förfarandet och någon av dennes rättigheter kränks kan förfarandet avbrytas och den minderårige frisläppas. Minderåriga (över 10 år) kan sitta i förvar under tillsyn av särskilt utbildad personal i lokaler avsedda för minderåriga.

— Om en minderårig är vittne i ett mål ska domare och kriminalpoliser ta hänsyn till barnets utsatthet. Minderåriga som är under 16 år behöver inte avlägga ed.

— Minderåriga som är offer ges särskilt skydd. Om den minderårige är kärande i ett civilrättsligt förfarande kan han eller hon dessutom kräva skadestånd för den skada som han eller hon lidit. Om den dömde inte är solvent kan offret få ersättning från en Länken öppnas i ett nytt fönstergarantifond (beroende på omständigheterna), nämnden för brottsskadeersättning (CIVI) och/eller tjänsten för hjälp med indrivning av brottsskadeersättning (SARVI).

I civilrättsliga sammanhang ska minderåriga i regel företrädas av sitt juridiska ombud. Om det uppstår en intressekonflikt mellan den minderårige och föräldrarna utses en handläggare. Föräldrarna har därefter 15 dagar på sig att överklaga denna utnämning.

I vissa situationer föreskrivs uttryckligen i lagen att minderåriga får agera på egen hand (särskilt minderåriga som är i riskzonen när det gäller utbildningsstöd, ansökan om edsvuren utsaga för att fastställa föräldraskap, ansökan om myndighetsförklaring och ansökan om att fastställa nationaliteten hos ensamkommande minderåriga).

3. Lagar och åtgärder för att minska tidsfristerna i mål som rör minderåriga

I straffrättsliga sammanhang kan åklagaren begära att den minderårige omedelbart inställer sig inför barn- och ungdomsdomstolen, för att se till att han eller hon hörs inom tio dagar och två månader. Detta förfarande är endast möjligt om det inte längre krävs någon utredning av omständigheterna, i förhållande till särskilda brott och beroende på den minderåriges ålder och den utdömda påföljden. Om den minderårige inställer sig tidigare innebär det dessutom att åklagaren kan begära att den minderårige hörs inför barn- och ungdomsdomstolen inom en till tre månader.

I civilrättsliga sammanhang finns inga särskilda bestämmelser för att påskynda mål i första instans som rör barn. Om ett beslut av barn- och ungdomsdomstolen överklagas fastställs däremot i lagstiftningen att målet bör höras så snart som möjligt.

4. Särskilda mekanismer och förfaranden för att stödja barnet och trygga barnets bästa

Det är av yttersta vikt att ta hänsyn till barnets bästa när ett barn är part i rättsliga förfaranden. I lagstiftningen upprepas ofta att domare måste motivera sina beslut utifrån de grundläggande kriterierna för barnets bästa. De måste ta hänsyn till barnets familjesituation och sociala och ekonomiska förhållanden samt de synpunkter som barnet uttrycker. Det finns dock inga protokoll eller riktlinjer med definitioner av barnets bästa.

I straffrättsliga sammanhang ska de regionala myndigheterna meddela den rättsliga myndigheten om en minderårig har utsatts, eller antas ha utsatts, för misshandel. Om den minderårige har utsatts för sexuella övergrepp ska åklagaren omedelbart informera barn- och ungdomsdomaren och ansöka om rehabiliteringsstöd.

Skyldigheterna vad gäller rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient gäller inte om den minderårige har utsatts för övergrepp eller berövats. Vissa brott mot minderåriga har längre preskriptionstid, som börjar löpa först när offret blir myndigt. Om den tilltalade är minderårig ska han eller hon höras inför stängda dörrar, och det som sägs där får inte offentliggöras.

I civilrättsliga sammanhang ansvarar domaren i barn- och ungdomsdomstolen för rehabiliteringsstöd till minderåriga som är i riskzonen. Genom civillagen ges långtgående befogenheter till domare i familjedomstolar som särskilt ska säkerställa skyddet av barnets bästa.

5. Verkställighet av beslut som rör minderåriga

I straffrättsliga sammanhang är den minderåriges föräldrar och advokat direkt delaktiga i genomförandet av eventuella åtgärder. Under utredningsfasen kan domaren i barn- och ungdomsdomstolen eller undersökningsdomaren besluta om ett antal åtgärder (för minderåriga som är 10–18 år: placering, prövotid, reparationer och vardagsaktiviteter; för minderåriga som är 13–18 år: häktning, domstolskontroll och elektronisk övervakning i hemmet).

Barn- och ungdomsdomstolen kan besluta att överlämna minderåriga som är 10–18 år till deras familj, alternativt besluta om reparationer, villkorligt straff med prövotid, vardagsaktiviteter, placering eller rättsligt skydd. För minderåriga som är 13–18 år kan domstolen även utfärda en tillrättavisning eller varning eller besluta om reparationer, vardagsaktiviteter (som för minderåriga mellan 16 och18 år kan bestå av samhällstjänst), prövotid eller rättsligt skydd. Påföljder kan utdömas för minderåriga mellan 10 och 18 år i form av ett förbud mot tillträde till vissa platser eller mot att träffa vissa personer, samt placering. Som en sista utväg kan minderåriga som är över 13 år dömas till fängelse (vid avdelningen för minderåriga i ett häkte eller på en ungdomsanstalt – specialiserade behandlare måste närvara).

I civilrättsliga sammanhang verkställs beslut om föräldraansvar, underhållsbidrag eller skydd av minderåriga som befinner sig i riskzonen omedelbart. Beroende på den minderåriges omdöme är det många gånger föräldrarna som måste verkställa domen. Om den minderårige står i konflikt med sina föräldrar och i mål där domstolen ännu inte fattat beslut i frågan (t.ex. att utse en förmyndare) kommer en handläggare att ansvara för att åtgärderna för den minderåriges bästa verkställs.

6. Adoption

Adoption omfattar flera steg: ansökan om godkännande, matchning och anknytning mellan barnet och adoptivföräldern samt de rättsregler som ger upphov till det rättsliga föräldra-barnförhållandet. Det finns två sorters adoption i Frankrike: svag adoption (där det ursprungliga rättsliga föräldra-barnförhållandet bibehålls) och stark adoption (det ursprungliga rättsliga föräldra-barnförhållandet ersätts med ett föräldra-barnförhållande med adoptivföräldrarna – gäller endast barn under 15 år).

Den övre underrätten för tvistemål (Tribunal de Grande Instance) har behörighet i båda fallen och adoptionen kan endast godkännas om den är det bästa för barnet. En minderårig som är över 13 år måste ge sitt samtycke till adoptionen.

Child-friendly justice in France PDF(749 Kb)fr

Senaste uppdatering: 31/07/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Kroatien

1. Barnets rättskapacitet

Barn i Kroatien har rättskapacitet (förmåga att ha rättigheter och skyldigheter), och processbehörighet (förmåga att uppträda som kärande eller svarande). Barn kan förvärva handlingsförmåga (förmåga att omfattas av och producera rättsverkningar, som vanligtvis förvärvas vid 18 års ålder) och rättslig handlingsförmåga innan de fyller 18 år endast om de gifter sig, blir föräldrar – myndigförklarade barn (16 år), eller ingår ett anställningsavtal (15 år).

2. Tillgång till anpassade förfaranden

Följande relevanta aktörer är inblandade i brottmålsprocesser där barn deltar:

  1. Barnombudsmannen.
  2. Specialpoliser knutna till inrikesministeriet, utbildade för att hantera barn som utsatts för och begått brott.
  3. Ungdomsdomstolar i brottmålsprocesser som rör barn.
  4. Specialiserade ungdomsdomare som arbetar i ungdomsdomstolar.
  5. En specialiserad statlig åklagare för ungdomar vid den statliga åklagarmyndigheten.
  6. Advokater specialiserade på processer där barn deltar. Ungdomsdomarna utser vid behov sådana advokater från det kroatiska advokatsamfundets förteckning över advokater (vanligtvis som försvarsadvokater).
  7. Socialarbetare, som har en stor roll i brottmålsprocesser som rör barn.
  8. Specialiserade barnkliniker och barnsjukhus.
  9. En mängd specialiserade icke-statliga organisationer, sakkunnigbiträden som inte är jurister (på ungdomsdomstolarna och åklagarmyndigheten), volontärer osv.

Barns eller minderårigas (upp till 23 års ålder) deltagande i domstolsförfaranden i mål där barnet är gärningsperson regleras av lagen om ungdomsdomstolar.

Tvistemål prövas av de allmänna domstolarna och det finns inte några specialdomstolar som endast prövar tvistemål som rör barn. Distriktsdomstolar är behöriga att döma i första instans i mål som rör underhåll, huruvida ett äktenskap har ingåtts, annullering av äktenskap och äktenskapsskillnad, fastställande eller bestridande av faderskap eller moderskap samt vårdnaden om barn och föräldraansvar.

Socialvårdscentren är offentliga organ som har som mål att skydda barn och kan i vissa fall påverka domstolsavgöranden. Socialvårdscenter har rättslig ställning som part och kan även delta som en myndighet som bistår domstolen eller intervenera självständigt (sui generis). Eftersom dessa center spelar en viktig roll för att skydda barn i rättsprocesser har de getts olika möjligheter att förespråka barnets bästa.

Barnombudsmannen är en oberoende myndighet som endast ansvarar inför parlamentet. Ombudsmannens enda syfte är att skydda, övervaka och främja barns rättigheter och intressen. I Kroatien finns inga specialdomstolar eller särskilda institutioner som hanterar barn/minderåriga som deltar i förvaltningsprocesser. Förvaltningsdomstolarna är domstolar med allmän behörighet att avgöra förvaltningstvister, däribland tvister som rör barn/minderåriga. Utöver de statliga myndigheter som har det övergripande ansvaret för att skydda barns rättigheter (ministeriet för socialpolitik och ungdomsfrågor, hälsovårdsministeriet, arbetsmarknads- och pensionsministeriet, justitieministeriet) finns myndigheter med särskild behörighet, såsom barnombudsmannen.

3. Rättsliga och politiska åtgärder för att undvika onödiga förseningar i handläggningen av mål som rör barn

Alla behöriga myndigheter som deltar i potentiella brottmålsprocesser som rör barn eller minderåriga måste agera skyndsamt för att slutföra sina åtgärder så snabbt som möjligt. Enligt lagen om ungdomsdomstolar bör inledandet av förfarandet och relevanta beslut från domstolar ske utan onödigt dröjsmål i brottmålsprocesser som rör ungdomar, unga vuxna och vid brott som begåtts mot barn.

Framför allt betraktas domstolsförfaranden som riktas mot unga gärningspersoner, och förberedande förfaranden som polis och åklagares förundersökningar och förfaranden, som brådskande. Förseningar vid verkställighet av påföljder mot ungdomar minimeras även av domstolens skyldighet att inleda sådana förfaranden utan onödigt dröjsmål, efter att domstolsavgörandet vunnit laga kraft och om det inte finns några rättsliga hinder för att verkställa dem.

Förfaranden där barnets personliga rättigheter ska avgöras betraktas som brådskande, och den första förhandlingen ska hållas inom femton dagar från det att förfarandet inleddes. Beslut i förfaranden om interimistiska åtgärder och verkställighet, utövande av föräldraansvar och det personliga förhållandet till barnet samt överlämnande av barnet, ska meddelas och delges inom trettio dagar från den dag förfarandet inleddes. Domstolen i andra instans ska meddela och delge domen inom trettio dagar från den dag överklagandet mottogs.

4. Barnspecifika skyddsmekanismer och -förfaranden och barnets bästa

Enligt straffprocesslagen har ett barn/minderårig som påstås ha utsatts för ett brott rätt att bli hörd, vittna och delta i brottmålsprocessen. Barnet har rätt att informera behöriga myndigheter om relevanta sakförhållanden och lägga fram bevisning avseende brottet och brottmålsprocessen, samt utöva sin rätt till rättsmedel. Det har rätt att ställa frågor till misstänkta, vittnen och sakkunnigvittnen under domstolsförhandlingar och lämna kommentarer och förklaringar beträffande sitt vittnesmål.

Bedömningen av vad som ligger i barnets bästa görs i praktiken av specialister som deltar i förfarandet för att skydda barnet. De kan föreslå skyddsåtgärder för domstolen. Bedömningen av barnets bästa grundas på professionella experters principer och metoder (socialarbetare, psykologer och andra). För att följa den europeiska konventionen om barnets rättigheter kan domstolen utse en särskild företrädare för barnet i ett mål där innehavaren av föräldraansvar inte får företräda barnet på grund av att han eller hon har en intressekonflikt med barnet. Vanligtvis är en sådan företrädare en advokat med stor erfarenhet av rättsprocesser som rör barn. Särskilda företrädare kan utses i vissa familjerättsliga processer, t.ex. om vårdnaden om barnen i mål om äktenskapsskillnad och adoptioner, samt i mål som rör skyddandet av barns personliga rättigheter och intressen.

Att skydda barnets bästa är en av principerna i författningen. I denna anges bland annat att föräldrar har ansvar för sina barns uppfostran, välfärd och utbildning och ansvarar för att säkerställa sina barns rätt till en fullständig och harmonisk utveckling. Staten måste särskilt uppmärksamma föräldralösa barn och barn som försummas av sina föräldrar. Alla har dessutom en skyldighet att skydda barn och rätt att informera de relevanta myndigheterna vid misstanke om att barn far illa. Ungdomar, mödrar och personer med funktionsnedsättning har rätt till särskilt skydd på arbetsplatsen. Alla bör ha tillgång till utbildning på lika villkor. Obligatorisk utbildning är enligt lag kostnadsfri.

5. Uppföljning av verkställighet av beslut i förfaranden som rör barn

Kroatien har antagit lagen om verkställighet av påföljder mot ungdomar som dömts för brott och andra förseelser. Denna lag har till syfte att reglera

  • villkoren för verkställighet av påföljder som utdömts mot ungdomar och unga vuxna i brottmålsprocesser, särskilt korrigerande åtgärder, ungdomsfängelse och säkerhetsåtgärder, och
  • villkoren för verkställighet av påföljder som utdömts mot barn som begått förseelser, särskilt korrigerande åtgärder, ungdomsfängelse och säkerhetsåtgärder.

Företrädare för behörigt socialvårdscenter spelar en viktig roll för att säkerställa korrekt behandling av barn som begått brott. Socialvårdscentren är också ansvariga för att kalla och upplysa barnet om verkställigheten av korrigerande åtgärder samt ger all information och allt stöd som behövs. Korrigerande åtgärder syftar till att ge dömda barn skydd, vård, hjälp och en allmän eller specifik utbildning. Åtgärderna bör ha en positiv inverkan på gärningsmannens utbildning, utveckling och personlighet så att han eller hon stärks och kan undvika att begå nya brott.

Följande åtgärder kan tillgripas:

  • Reprimand från domstol.
  • Särskilda förpliktelser såsom att be målsäganden om ursäkt, att ersätta eller återställa den skada som brottet orsakat i den utsträckning detta är möjligt för barnet, att regelbundet delta i skolgång, utbildning och yrkesträning, att acceptera ett jobb och behålla det, övervakad användning av barngärningsmäns inkomster, att arbeta i människorättsorganisationer eller verksamhet av kommunal eller ekologisk betydelse, att avstå från att besöka vissa platser, evenemang eller företag tillsammans med vissa individer, intagning för medicinsk behandling såsom avgiftning från narkotikaberoende eller andra beroenden, rådgivning eller psykosociala behandlingar, yrkesutbildningar osv.

Som en sista utväg kan unga personer dömas till ungdomsfängelse. För att använda en sådan åtgärd måste särskilda villkor vara uppfyllda beträffande dess varaktighet, syfte och innehåll. Endast äldre gärningsmän (16–18 år) får dömas till ungdomsfängelse och endast för brott med ett straffvärde på tre års fängelse eller mer, där det på grund av brottets natur och svårighetsgrad och ”höga skuldnivå” (t.ex. om brottet har begåtts med extrem ihärdighet eller handlingen varit särskilt inhuman) inte går att motivera en korrigerande åtgärd.

Barn som saknar processbehörighet företräds av sitt juridiska ombud. Det juridiska ombudet informerar barnet om domstolsbeslut och verkställighet av dessa.

Domstolarna kan vidta vissa skyddsåtgärder under verkställighetsförfarandet för att skydda barn från att lida onödig skada till följd av ett frivilligt rättsvårdförfarande. En skyddsåtgärd är besöksförbud, som innebär ingen eller begränsad kontakt med ett barns förälder, far- eller morförälder, bror eller syster (eller halvbror eller halvsyster).

6. Tillgång till rättsmedel

a) Alla har rätt att överklaga behörig domstols dom i enlighet med de allmänna regler och villkor beträffande rättsmedel som fastställts i straffprocesslagen. Utöver statliga åklagare, svarande och försvarsadvokater får även ett barn som utsatts för brott överklaga förstainstansdomstolens dom. Som part i en brottmålsprocess får ett barn som utsatts för brott överklaga domstolens beslut om rättegångskostnader och domstolens beslut om hans eller hennes ekonomiska anspråk.

Alla som har rätt att överklaga en dom får överklaga en dom om fastställande av straff, en korrigerande åtgärd mot en minderårig eller ett beslut om att vilandeförklara förfarandet. Överklagandet ska inges inom åtta dagar från mottagandet av domen eller beslutet. Försvarsadvokaten, åklagaren, maken, en släkting i rakt upp- eller nedstigande led, en adoptivförälder, förmyndare, bror, syster och familjehemsförälder får inge ett överklagande på den minderåriges vägnar, även mot hans eller hennes vilja. Ett överklagande har inte suspensiv verkan.

Domstolen i andra instans får ändra förstainstansdomstolens beslut genom att utdöma en hårdare påföljd mot en minderårig endast om detta yrkas i överklagandet.

b) Barn som deltar i rättsprocesser har rätt att inge en invändning eller ett överklagande enligt de vanliga reglerna i civilprocesslagen och lagen om avtalsförpliktelser.

Eftersom barn i allmänhet saknar processbehörighet företräds de vanligtvis av sina föräldrar eller förmyndare. Barnets juridiska företrädare har rätt att företa alla processhandlingar på barnets vägnar, inklusive att inge ett överklagande. Parterna kan överklaga förstainstansdomstolars domar. Överklaganden kan inges mot beslut i första instans om att skjuta upp verkställigheten av domstolsavgöranden. En förstainstansdomstols dom kan överklagas på följande grunder: allvarligt åsidosättande av civilrättsliga processregler, felaktigt eller ofullständigt fastställande av sakförhållandena och felaktig tillämpning av relevant lag. Fristen för att överklaga förstainstansdomstolens dom är vanligtvis 15 dagar från dagen för delgivning av en kopia av domen.

7. Adoption

I familjelagen regleras adoption som en särskild familjerättslig form av omsorg om och skydd av barn utan tillräcklig föräldraomsorg. Vid adoption överlåts föräldraansvaret på adoptivföräldrarna. Adoptivföräldern bör vara kroatisk medborgare (i undantagsfall godtas utländska medborgare, om detta verkligen ligger i barnets intresse). Han eller hon bör vara minst 21 år, och minst 18 år äldre än det adopterade barnet. Ett barn kan adopteras av gifta par och sambor gemensamt, av den ena maken/sambon om den andra maken/sambon är barnets förälder eller adoptivförälder, av den ena maken/sambon med den andra makens/sambons samtycke, samt av ogifta personer. Adoption kan beviljas upp till det barnet fyller 18 år. Ett barn kan adopteras om han eller hon uppfyller de lagstadgade adoptionskraven och om adoptionen gynnar barnets välbefinnande. Ett barn som är 12 år måste ge sitt skriftliga samtycke till adoptionen.

Adoptionsprocessen genomförs av socialvårdscentret på den ort där de personer som vill adoptera har sin stadigvarande eller tillfälliga hemvist. Om adoptivföräldern är en utländsk medborgare får adoptionen endast beviljas efter förhandsgodkännande från socialministern.

Barnvänlig rättvisa i Kroatien PDF(690 Kb)en

Senaste uppdatering: 03/08/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Cypern

1. Barnets rättskapacitet

I Cypern är straffbarhetsåldern 14 år. En kärande måste vara minst 18 år för att själv kunna väcka talan vid domstol. Detta gäller alla typer av ärenden.

2. Tillgång till anpassade förfaranden

2.1 Straffrätt

Barn saknar i regel processbehörighet och kan därför endast väcka talan genom sina föräldrar/sin förmyndare.

Brottmål där brottsoffret är ett barn hanteras för närvarande av de vanliga brottmålsdomstolarna. Det finns dock specifika lagar med särskilda bestämmelser för att skydda barn som är brottsoffer eller vittne till ett brott.

2.2 Civilrätt

Det finns inte några särskilda institutioner för barn i tvistemål.

2.3 Förvaltningsrätt

Socialtjänstavdelningen vid ministeriet för arbetsmarknads-, välfärds- och socialförsäkringsfrågor tillhandahåller tjänster för att skydda och stödja barn under en rättsprocess. Socialtjänsten sätter alltid barnets bästa i främsta rummet när den tillhandahåller tjänster eller genomför policyer.

2.4 Rättsliga och politiska åtgärder för att undvika onödiga förseningar i handläggningen av mål som rör barn

Det finns inte några tidsfrister för när en tvistemålsprocess måste inledas eller avslutas, oavsett om målet rör ett barn eller en förälder.

I vanliga tvistemål försöker domstolarna, så långt det är möjligt sett till deras stora arbetsbelastning, prioritera mål som rör barn. Ansökningar om interimistiska åtgärder prövas utan dröjsmål.

2.5 Särskilda mekanismer för att skydda barn

Vid tvistemålsprocesser finns det inga arrangemang för att se till att domstolslokalerna är lämpliga för barn och inget psykologiskt eller annat stöd erbjuds, om det inte konstateras att det finns ett särskilt behov av sådant stöd.

Det finns inga bestämmelser om att domstolssammanträden måste anpassas till barnets tempo och koncentrationsförmåga. Om bilder eller annat material som kan vara skadligt för barnet visas upp i domstolen kan domaren besluta att barnet ska lämna salen. Den enda skyddsåtgärd som vidtas i tvistemål är att hålla rättegången bakom stängda dörrar.

3. Tvärvetenskapliga aspekter

Vid våld inom familjen samarbetar socialtjänsten med alla andra relevanta tjänsteavdelningar. Samarbetet grundas på en handbok om samarbete mellan myndigheter, som godkändes av ministerrådet 2002. Vid sexuella övergrepp mot barn samarbetar socialtjänsten med de andra relevanta tjänsteavdelningarna utifrån en tvärvetenskaplig strategi.

4. Fortbildning av yrkesverksam personal

Den cypriotiska polishögskolan, som utbildar den cypriotiska polisen, håller föreläsningar om hur man hanterar ärenden som rör ungdomar på alla nivåer av polisutbildningen. Syftet med dessa föreläsningar är att utbilda alla polismän oavsett grad. De hålls inom ramen för polisaspiranters grundutbildning, på avancerade kurser och på specialkurser.

Socialtjänstemän får både grund- och vidareutbildning i frågor som rör barn, dvs. förhör med barn, hantering av ärenden som rör barn osv.

Det finns inte något krav på att domare i vanliga tvistemåls- och brottmålsdomstolar ska utbildas i hantering av barn under domstolsförfaranden. Domare deltar i regel i utbildningsseminarier och konferenser i Cypern och utomlands när sådana anordnas.

5. Barnets bästa

När domstolen ska fatta beslut om vad som ligger i barnets bästa kan domstolen ta hänsyn till en rapport som utarbetats av socialtjänsten. Rapporten innehåller inte bara socialtjänstens synpunkter utan även barnets åsikter.

6. Uppföljning av beslut i förfaranden som rör barn

Lagen om unga brottslingar förväntas genomgå stora förändringar. Syftet är att införa specifika förfaranden för barn och ungdomar. Detta kommer förbättra och stärka förfaranden som rör barn, vilket ligger i barnets bästa.

7. Tillgång till rättsmedel

Ett barn kan via sina föräldrar, en förmyndare eller ett juridiskt ombud inge alla typer av invändningar, överklaganden eller ansökningar om lagprövning enligt det vanliga förfarandet.

Ett vanligt civilrättsligt skadeståndsanspråk/anspråk om ersättning under eller efter en brottmålsprocess där barnet var brottsoffer måste inges av barnets förälder eller förmyndare för barnets räkning. De vanliga brottmålsdomstolarna har begränsade befogenheter när det gäller beslut om ersättning till brottsoffer inom ramen för själva brottmålsprocessen.

Vid en intressekonflikt mellan barnet och hans eller hennes föräldrar/förmyndare kan socialtjänsten låta chefen för socialtjänsten överta ansvaret för barnet. Vid behov kan denne utse ett juridiskt ombud för barnet.

8. Familjeliv

I Cypern är följande adoptioner möjliga:

  • Nationella adoptioner.
  • Internationella adoptioner.
  • Adoption av makes barn från ett tidigare äktenskap.

I samtliga fall sätts barnets bästa i främsta rummet, i enlighet med artikel 21 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Barnvänlig rättvisa i Cypern PDF(572 Kb)en

Senaste uppdatering: 04/08/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på franska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Luxemburg

1. Barnets rättskapacitet

I Luxemburg måste en kärande vara minst 18 år för att själv kunna väcka talan vid domstol. Detta gäller alla rättsområden. Ett undantag finns för myndigförklarade barn som själva kan inge en invändning.

Luxemburg har ett särskilt rättssystem som hanterar brott som begåtts av barn som inte har uppnått straffbarhetsåldern. I Luxemburg är straffbarhetsåldern 18 år. Enligt det luxemburgska rättssystemet begår ett barn under 18 år därför inte ”brott”. De begår i stället ”brottsliga gärningar”. En specialdomstol (ungdomsdomstolen) ansvarar för att vidta skydds-, vård- och/eller utbildningsåtgärder till följd av sådana gärningar.

2. Tillgång till anpassade förfaranden

Förutom vissa ärenden som rör skydd av familj och barn prövas tvistemål vid tvistemålsdomstolar. Det finns inte några särskilda familje- och ungdomsdomstolar på det förvaltningsrättsliga området. Förvaltningsdomstolarna granskar endast asyl- och migrationsbeslut.

  • En specialdomstol (ungdomsdomstolen) är behörig att hantera barn som är misstänkta för brott och barn som har begått brott. Ungdomsdomstolen kan även besluta om skyddsåtgärder till förmån för de barn som är i behov av hjälp och skydd. Ungdomsdomstolen (Tribunal de la jeunesse) antar utbildnings- och säkerhetsåtgärder. Barn som är misstänkta för brott/är gärningsmän betraktas inte som gärningsmän utan som barn i behov av skydd och hjälp. De omfattas därför inte av straffrätten.
  • Åklagarmyndighetens avdelning för skydd av ungdomar hanterar i regel alla frågor som rör barn och deras familjer. När barn som är brottsoffer deltar i rättsprocesser har åklagarna ett nära samarbete med kriminalpolisens avdelning för skydd av ungdomar.
  • Luxemburg har en specialdomstol (ungdomsdomstolen) som hanterar familjerättsliga frågor, skydd av barn och förmyndarskapsmål. Ungdoms- och förmyndarskapsdomstolarna består av specialiserade domare. Ungdomsdomare är behöriga att verkställa lagarna om skydd av ungdomar och att ändra eller verkställa beslut om äktenskapsskillnad om dessa rör föräldraansvaret över barn. Förmyndarskapsdomare är behöriga att pröva mål som rör föräldraansvar över barn vars föräldrar har separerat eller inte har varit gifta med varandra. Förmyndarskapsdomarna ansvarar också för tillsynen över det arbete som juridiska ombud eller förmyndare bedriver. I denna roll kan förmyndarskapsdomarna be barnets juridiska ombud och förmyndare, eller barnet självt, om förtydliganden.

3. Rättsliga och politiska åtgärder för att undvika onödiga förseningar i handläggningen av mål som rör barn

Det finns inte några särskilda bestämmelser för att se till att tvistemålsprocesser där barn deltar sker utan onödigt dröjsmål. De processuella fristerna omfattas av de allmänna bestämmelserna (samma bestämmelser som gäller för vuxna). Bestämmelserna skiljer sig åt beroende på vilken domstol som prövar målet.

4. Barnspecifika skyddsmekanismer och -förfaranden och barnets bästa

Barnet kan få hjälp med att få tillgång till rättsmedel. Barnet kan även biträdas av en advokat.

  • Begreppet ”barnets bästa” definieras inte i lagstiftningen.

Domarna ansvarar för bedömningen av vad som utgör barnets bästa. Domare kan ta hänsyn till flera faktorer när de bedömer vad som ligger i barnets bästa, t.ex. barnets välbefinnande, sociala faktorer osv. Trots de lagstadgade krav som finns kan domstolen även ta hänsyn till barnets synpunkter när den fastställer vad som ligger i hans eller hennes bästa. Barnet kan förmedla sina synpunkter när det hörs i civilrättsliga ärenden om t.ex. föräldraansvar.

Alla domstolar måste följa internationella rättsinstrument som europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, och rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

5. Uppföljning av verkställighet av beslut i förfaranden som rör barn

Barn kan själva inte ansöka om verkställighet av domstolsavgöranden. Ett barns juridiska ombud måste göra detta för barnets räkning.

När ett beslut har utfärdats mot ett barn som är svarande måste beslutet verkställas genom ianspråkstagande av barnets egendom. Barn som är svarande, och som inte fullgör sina skyldigheter enligt domstolsbeslutet, får inte frihetsberövas.

I mål som rör skydd av barn kan barnet (företrätt av en advokat) själv ansöka om verkställighet av domstolsavgörandet.

6. Tillgång till rättsmedel

Ett barn som vill inge en invändning, ett överklagande eller ansöka om lagprövning vid en vanlig domstol måste företrädas av sitt juridiska ombud. Ett undantag görs för myndigförklarade barn, som själva kan inge en invändning.

Eftersom barnets juridiska ombud företräder barnet och företar varje rättshandling i barnets namn kan ombudet inge inlagor eller överklaganden utan barnets samtycke. Domstolen kan utse en tillfällig förvaltare om det finns en intressekonflikt mellan föräldrarna och barnet.

Ungdomsdomstolens beslut kan dessutom överklagas av barnet med bistånd av en advokat.

7. Institutioner som ansvarar för stöd till barn

Denna har i uppdrag att säkerställa genomförandet av konventionen om barnets rättigheter, undertecknad den 20 november 1989 i New York, men ingriper inte i rättsprocesser.

8. Adoption

Alla som bor i Luxemburg har rätt att adoptera, oavsett om de är luxemburgska medborgare eller inte. Dessutom har personer som inte bor i Luxemburg rätt att adoptera en person som bor i Luxemburg.

Adoptionskraven regleras av adoptantens nationella lagstiftning.

Om två makar som är medborgare i olika länder vill adoptera är tillämplig lag lagen i det land där de har sin gemensamma hemvist när ansökan inges.

För adopterade tillämpas lagen i deras ursprungsland, om inte den planerade adoptionen innebär att de blir medborgare i samma land om adoptanten. Om det råder konflikt mellan olika bestämmelser gäller lagen i det land där en giltig adoption ingicks.

Alla som vill adoptera måste först kontakta ministeriet för allmän utbildning och barn- och ungdomsfrågor (MENJE) för att inge en adoptionsansökan. Innan man gör en bedömning av om sökanden är lämplig som adoptant måste sökanden genomgå en ”adoptionsförberedelsekurs”.

Maison de l'Adoption är ett rådgivande adoptionsorgan för personer som berörs av adoptioner (potentiella adoptanter, adopterade, adoptivfamiljer, personer som arbetar med adoptioner).

Genom personlig rådgivning tillhandahåller det stöd både under och efter adoptionsförfarandet.

Adoptionsförfarandet i Luxemburg sker i olika steg.

Länk till lagstiftning: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://legilux.public.lu/

Barnvänlig rättvisa i Luxemburg (på engelska och franska) PDF(712 Kb)en

Senaste uppdatering: 30/07/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Malta

I den maltesiska lagstiftningen finns olika definitioner av vad som i rättslig mening anses vara ett barn (barnets rättskapacitet).

1. Barnets rättskapacitet

I Malta är minimiåldern för straffrättsligt ansvar 14 år. Man måste i alla ärenden vara minst 18 år för att på egen hand väcka klagan inför domstol.

2. Tillgång till anpassade förfaranden

Mål som avser ungdomsbrottslingar handläggs av ungdomsdomstolen. När det gäller mål med barn som är offer hörs barnen via videolänk. Civilrättsliga förfaranden: Minderåriga under 18 år kan inte stämma eller stämmas förutom genom en förälder, förmyndare, god man eller förvaltare. I mål som rör hemskillnad eller äktenskapsskillnad ska domstolen dock alltid se till barnets bästa. De administrativa rättsliga förfaranden som rör barn är följande: skydd av barn, adoption, placering i familjehem, ensamkommande asylsökande och barn i asylärenden.

3. Rättsliga och politiska åtgärder för att undvika onödigt dröjsmål i handläggning av mål som rör barn

De rättsliga och politiska åtgärder som vidtas för att undvika onödigt dröjsmål i handläggning av mål som rör barn varierar beroende på omständigheterna. Det kan bland annat röra sig om brottmål, där barnet antingen är offer eller lagöverträdare, tvistemål eller familjemål där man ser till barnets bästa. Beslut om tvångsövertagande i förvaltningsmål som rör minderåriga fattas av ungdomsdomstolen, som är en specialdomstol.

4. Mekanismer och förfaranden för stöd av barn och hänsyn till barnets bästa

Det finns ingen övergripande regel i den maltesiska lagstiftningen avseende villkoren för att höra ett utsatt barn i alla de befintliga typerna av brott- eller förvaltningsmål. Det finns lagar med olika status och förfaranden som tillämpas av domstolar eller domstolsliknande organ som handhar respektive förvaltnings- eller brottmål i enlighet med artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter. I Malta är det tillåtet för barn att vittna, men det är viktigt att domstolen är förvissad om att barnet förstår att det är fel att avlägga falskt vittnesbörd.

5. Övervakning av verkställighet av beslut i förfaranden som rör barn

Övervakningen och verkställigheten av beslut i mål som rör barn beror på vilken typ av mål det gäller. I den maltesiska lagstiftningen finns följande straffrätt: avkunnande av domar, tvångsövertagande, skyddstillsyn och villkorlig frigivning. Beslut i civilrättsliga förfaranden som rör barn som väcker klagan eller åtalas verkställs på samma sätt som beslut som avser vuxna. Med avseende på förvaltningsmål enligt den maltesiska lagstiftningen kan barn inte stämma eller stämmas, utom om föräldern utövar sitt föräldraansvar eller, om det inte finns några föräldrar, genom en förmyndare eller god man. Mål som rör skydd av barn kan inledas av den juridiska avdelningen vid Agenzija Appogg eller av en privat advokat.

6. Tillgång till rättsmedel

Enligt den maltesiska lagstiftningen finns det ingen särskild rättighet för barn som är offer i brottmål, utan den lagstadgade rättigheten gäller för alla offer, både barn och vuxna. När det gäller civilrättsliga förfaranden/förvaltningsmål kan ett barn, genom en förälder, förmyndare, god man eller förvaltare, väcka klagan, överklaga eller begära en rättslig omprövning. Under tvistemål i familjedomstolen mellan personer med föräldrarättigheter kan ett ombud utses för barnet i syfte att trygga barnets bästa.

7. Adoption

Adoptionsförfarandet i Malta omfattar flera olika stadier.

Barnvänligt rättsväsende i Malta PDF(366 Kb)en

Senaste uppdatering: 31/07/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Finland

1. Barnets rättskapacitet

I Finland är straffbarhetsåldern 15 år.

I andra frågor varierar minimiåldern för när en talan kan väckas vid domstol. Minimiåldern är antingen 12 år (hälsofrågor, omhändertagande), 15 år (sysselsättning, asyl, migrationsfrågor, utbildningsfrågor, administrativa sanktioner) eller 18 år (familjefrågor).

2. Tillgång till anpassade förfaranden

Utredningar som rör barn görs så långt det är möjligt av poliser med särskild utbildning eller erfarenhet på området. Större polisinrättningar har särskilda enheter eller poliser som är specialiserade på att utreda brott mot barn. I alla polisinrättningar överlåter man i regel utredningar av brott mot barn till de utredare som har de yrkesfärdigheter och den särskilda kompetens som behövs för att utreda denna typ av brott.

Åklagarmyndigheten har ett system med särskilda åklagare för att säkerställa sakkunskap på ett specialområde och för att upprätthålla och utveckla åklagarnas yrkesfärdigheter. Det finns en grupp särskilda åklagare som är specialiserade på våld mot barn och kvinnor. De utbildar andra åklagare inom sitt sakområde.

Utredningar som rör barn görs så långt det är möjligt av personer med särskild utbildning eller erfarenhet på området.

Barnombudsmannen främjar barns bästa och barns rättigheter på en allmän nivå men hanterar inte enskilda ärenden.

3. Barnspecifika stödmekanismer och -förfaranden

Sedan början av 2016 kan även videoförhör med ett 15–17 år gammalt brottsoffer användas som bevisning i mål där brottsoffret är i behov av särskilt skydd.

Enligt förundersökningslagen ska förundersökningsmyndigheten vid behov rådfråga en läkare eller någon annan sakkunnig om huruvida en person som inte har fyllt 18 år kan utsättas för undersökningsåtgärder.

I regel hålls förhör med barn som är brottsoffer eller bevittnat ett brott av poliser med särskild utbildning eller erfarenhet på området. Förhöret kan även hållas av vårdpersonal.

Vid universitetssjukhusen i de större städerna finns särskilda center som är specialiserade på att förhöra minderåriga brottsoffer. Polisen arbetar i nära samarbete med dessa center.

4. Fortbildning av yrkesverksam personal

Justitieministeriet anordnar regelbundet avancerad utbildning för domare, domstolspersonal, och personer som tillhandahåller rättshjälp inom barnpsykologi, rättspsykologi, brottsoffers rättigheter, mänskliga rättigheter och särskilda rättigheter för brottsoffer som har utsatts för sexuella övergrepp. Även åklagare kan delta i utbildningen.

Riksåklagarämbetet anordnar utbildning för åklagare som hanterar ärenden som rör sexuella och fysiska övergrepp mot barn. De ämnen som tas upp är t.ex. barns utveckling, barnpsykologi och hur man förhör ett barn.

I polisutbildningen ingår utbildning i barnpsykologi, kommunikationsfärdigheter och hur man förhör ett barn. Polisstyrelsen håller särskilda kurser för yrkesverksamma på området. Den som genomgått en sådan kurs får ett behörighetsbevis som sakkunnig.

5. Tillgång till rättsmedel

Om man inte är nöjd med åklagarens beslut att inte väcka åtal kan man överklaga beslutet till riksåklagaren, som har rätt att göra en ny bedömning av åtalspunkterna.

6. Familjeliv

Det första steget i adoptionsprocessen är rådgivning. Denna ges av socialvårdsorgan och av Rädda Barnen Finland. Adoptionsrådgivningen är kostnadsfri för alla. Vid en ansökan om adoptionstillstånd och en ansökan om beviljande av adoption bör sökanden ha fått adoptionsrådgivning. Den som tillhandahåller adoptionsrådgivningen ska lämna en skriftlig rapport om att adoptionsrådgivning tillhandahållits. Rapporten ska innehålla nödvändig information om berörda personer och deras förhållanden.

Grundat på rapporten fattar adoptionsnämnden beslut om adoptionstillstånd. Tillstånd av adoptionsnämnden krävs för att adoptera ett minderårigt barn. Tillståndskravet gäller både vid inhemska och internationella adoptioner. Tillståndet är giltigt i två år. Sökandena kan ansöka om förlängning av tillståndets giltighet.

Det finns endast en typ av adoption. Så snart en adoption har beviljats ska det adopterade barnet betraktas som adoptivföräldrarnas barn och inte de tidigare föräldrarnas barn.

Adoptionstillstånd behövs inte om sökanden vill adoptera sin makes barn eller ett barn som varaktigt har vårdats och uppfostrats av sökanden.

Vid internationella adoptioner måste sökanden utöver adoptionsrådgivning även alltid ansöka om internationella adoptionstjänster. Dessa tillhandahållas av Helsingfors stads social- och hälsovårdsverk, Rädda Barnen Finland och Interpedia.

Adoptionsprocessen avslutas med att adoptionen fastställs av domstol.

Barnvänlig rättvisa i Finland PDF(534 Kb)en

Senaste uppdatering: 03/08/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden - Sverige

1. Hur gammal måste en kärande minst vara för att själv kunna väcka talan vid domstol?

I Sverige är straffbarhetsåldern 15 år. Talan vid domstol kan väckas av den som är minst 18 år i familje-, sysselsättnings-, migrations- och asylärenden samt i samband med administrativa sanktioner. I utbildningsärenden är minimiåldern 16 år och i hälso- och sjukvårdsärenden (vid psykiatrisk tvångsvård) och omhändertagande 15 år (även om barn vanligtvis uppträder som svarande och inte som kärande).

2. Specialiserade institutioner och behöriga myndigheter

I Sverige finns inte några särskilda domstolar för unga brottslingar. Barn under 15 år kan inte åtalas utan omhändertas av socialtjänsten, medan barn mellan 15 och 18 år ställs inför rätta vid allmänna domstolar. I Sverige finns allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. De arbetar parallellt. Förvaltningsdomstolarna prövar överklaganden av förvaltningsbeslut.

Tvistemål och mål som rör vårdnad, boende och umgänge prövas av allmänna domstolar. Sverige saknar särskilda institutioner för att hantera barn som deltar i tvistemål. De flesta familjerättsliga tvister omfattas av de allmänna domstolarnas behörighet.

3. Rättsliga och politiska åtgärder för att undvika onödiga förseningar i handläggningen av mål som rör barn

Om ett barn misstänks för ett brott bör föräldrarna eller vårdnadshavarna så snabbt som möjligt underrättas om brottet och förhöret med barnet. Föräldrarna bör närvara under förhöret. Om det rör sig om ett allvarligt brott bör dessutom socialtjänsten underrättas så snabbt som möjligt och närvara under förhöret. Förundersökningen och domstolsförfarandet anpassas till unga misstänkta. Rättsliga förfaranden bör avslutas inom skälig tid. Det finns även en allmän regel om att relevanta beslut och inledandet av förfaranden ska ske utan onödigt dröjsmål om barn deltar i mål som rör vårdnad, boende och umgänge.

4. Barnspecifika stödmekanismer och -förfaranden och metoder för att säkerställa att barnet får komma till tals

Både barn och vuxna kan vara parter i en rättsprocess. Barn som är brottsoffer har därför samma rätt att bli hörda och delta i processen som vuxna. Om barnets redogörelse av ett händelseförlopp är särskilt viktigt (vilket är fallet när barnet är ett brottsoffer) bör en expert i barnpsykologi eller förhörspsykologi närvara under förhöret eller värdera barnets redogörelse. Vittnen har inte rätt att bli hörda, oavsett om vittnet är ett barn eller en vuxen. Vittnen är inte parter i rättegången och deras enda uppgift i en brottmålsprocess är att vid behov lämna sin bild av vad som hänt.

5. Tvärvetenskapligt tillvägagångssätt

Olika aktörer, t.ex. polisen, åklagarmyndigheten, sjukvården och socialtjänsten måste samarbeta. När ett barn har utsatts för ett brott ligger samarbetsansvaret i första hand på socialtjänsten. De flesta kommuner har samrådsgrupper med företrädare för socialtjänsten, åklagarmyndigheten, sjukvården och barn- och ungdomspsykiatrin. Dessa fattar beslut om samordningsinsatser och planering, och beslutar i vilken ordning de olika aktörerna ska agera när det har anmälts ett brott mot ett barn. Om ett barn har utsatts för ett brott eller misstänks ha begått ett brott måste polis och åklagare alltid samarbeta. Samarbete inleds även med socialtjänsten och andra relevanta aktörer.

6. Åtgärder för att säkerställa att barnets bästa sätts i främsta rummet

I svensk lagstiftning anges att de allmänna domstolarna ska sätta barnets bästa i främsta rummet. Det innebär att de allmänna domstolarna är skyldiga att se till barnets bästa. Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Det finns emellertid inte någon princip i den svenska förvaltningsrätten om att myndigheter eller förvaltningsdomstolar måste se till barnets bästa eller fästa särskild vikt vid barnets bästa. I detta hänseende skiljer sig den förvaltningsrättsliga lagstiftningen från den civilrättsliga lagstiftningen. Genom sektorspecifik lagstiftning har man dock infört principen om att man, i olika utsträckning, måste se till barnets bästa inom vissa specifika förvaltningsområden.

7. Övervakning och verkställighet av beslut i förfaranden som rör barn

Barn under 15 år kan inte hållas straffrättsligt ansvariga för brott som de har begått. Grundprincipen är att åtgärder mot unga brottslingar i första hand ska vidtas av socialtjänsten och inte av kriminalvården. Det finns särskilda påföljder som endast gäller för unga brottslingar som är 15–21 år. Unga brottslingar som är 18–21 år döms ofta till samma straff som vuxna. Om gärningspersonen begick brottet innan han eller hon fyllde 21 år bör särskild vikt fästas vid gärningspersonens ålder när straffet fastställs. Bestämmelserna om verkställighet av tvistemålsdomar är identiska för barn och vuxna. Om motparten inte fullgör sina skyldigheter enligt en dom eller ett beslut kan parten ansöka om att kronofogdemyndigheten ska verkställa domen eller beslutet. Föräldrabalken innehåller bestämmelser om verkställighet av domar och beslut om vårdnad, boende och umgänge, och om andra beslut enligt föräldrabalken. Barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid verkställighet av sådana beslut.

8. Tillgång till rättsmedel

Alla personer, dvs. inte bara barn som utsatts för brott, har rätt att begära omprövning av ett beslut om att inte väcka åtal. En sådan begäran kan dock endast göras av berörda parter. Både barn och vuxna som utsatts för brott kan begära ersättning (skadestånd) från gärningspersonen. Eftersom barn i allmänhet saknar processbehörighet kan de endast inge invändningar, överklaganden och ansökningar om lagprövning i tvistemål genom sitt juridiska ombud.

9. Allmänna adoptionsregler (för adoption av ett barn eller en vuxen)

Adoptionsbeslut fattas av domstolen. Ansökan inges av den eller de personer som vill adoptera. Domstolen ska pröva om adoptionen bör ske. Tillstånd att adoptera ett barn ska inte beviljas om inte adoptionen anses gynna barnet.

Barnvänlig rättvisa i Sverige PDF(255 Kb)en

Senaste uppdatering: 31/07/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.