Minderårigas rättigheter vid domstolsförfaranden

1. Minderårigas rättskapacitet

Minderåriga under 18 år saknar rättskapacitet enligt fransk lagstiftning och måste därför företrädas av ett juridiskt ombud (vanligen deras föräldrar) för att utöva sina rättigheter. Minderåriga ska vara delaktiga i alla beslut som berör och är relevanta för dem, beroende på ålder och omdöme.

2. Tillgång till lämpliga förfaranden

Specialiserad personal, i synnerhet specialiserade domare i barn- och ungdomsdomstolen, ansvarar för mål som rör minderåriga. Det rättsliga skyddet för unga (Protection judiciaire de la jeunesse) och andra behöriga sammanslutningar kan ingripa i mål som rör en minderårig.

Enligt lagstiftningen kan en minderårig inleda en tvist med sina föräldrar. I sådana fall kan en oberoende person utses till tillfällig handläggare.

I straffrättsliga sammanhang har minderåriga rätt att vända sig till en advokat utan föräldrarnas tillstånd, och de får även kostnadsfri rättshjälp. Advokaten anses vara den första kontaktpunkten för att få information och spelar en stödjande och skyddande roll för den minderårige. Advokaten kan begära att målet hålls inför stängda dörrar, att den minderårige inte ska behöva se den tilltalade, att eventuella ytterligare medicinska undersökningar ersätts av en granskning av akten och att vissa utredningsåtgärder (t.ex. confrontation) inte äger rum.

— Om en minderårig är svarande eller part i förfarandet och någon av dennes rättigheter kränks kan förfarandet avbrytas och den minderårige frisläppas. Minderåriga (över 10 år) kan sitta i förvar under tillsyn av särskilt utbildad personal i lokaler avsedda för minderåriga.

— Om en minderårig är vittne i ett mål ska domare och kriminalpoliser ta hänsyn till barnets utsatthet. Minderåriga som är under 16 år behöver inte avlägga ed.

— Minderåriga som är offer ges särskilt skydd. Om den minderårige är kärande i ett civilrättsligt förfarande kan han eller hon dessutom kräva skadestånd för den skada som han eller hon lidit. Om den dömde inte är solvent kan offret få ersättning från en garantifond (beroende på omständigheterna), nämnden för brottsskadeersättning (CIVI) och/eller tjänsten för hjälp med indrivning av brottsskadeersättning (SARVI).

I civilrättsliga sammanhang ska minderåriga i regel företrädas av sitt juridiska ombud. Om det uppstår en intressekonflikt mellan den minderårige och föräldrarna utses en handläggare. Föräldrarna har därefter 15 dagar på sig att överklaga denna utnämning.

I vissa situationer föreskrivs uttryckligen i lagen att minderåriga får agera på egen hand (särskilt minderåriga som är i riskzonen när det gäller utbildningsstöd, ansökan om edsvuren utsaga för att fastställa föräldraskap, ansökan om myndighetsförklaring och ansökan om att fastställa nationaliteten hos ensamkommande minderåriga).

3. Lagar och åtgärder för att minska tidsfristerna i mål som rör minderåriga

I straffrättsliga sammanhang kan åklagaren begära att den minderårige omedelbart inställer sig inför barn- och ungdomsdomstolen, för att se till att han eller hon hörs inom tio dagar och två månader. Detta förfarande är endast möjligt om det inte längre krävs någon utredning av omständigheterna, i förhållande till särskilda brott och beroende på den minderåriges ålder och den utdömda påföljden. Om den minderårige inställer sig tidigare innebär det dessutom att åklagaren kan begära att den minderårige hörs inför barn- och ungdomsdomstolen inom en till tre månader.

I civilrättsliga sammanhang finns inga särskilda bestämmelser för att påskynda mål i första instans som rör barn. Om ett beslut av barn- och ungdomsdomstolen överklagas fastställs däremot i lagstiftningen att målet bör höras så snart som möjligt.

4. Särskilda mekanismer och förfaranden för att stödja barnet och trygga barnets bästa

Det är av yttersta vikt att ta hänsyn till barnets bästa när ett barn är part i rättsliga förfaranden. I lagstiftningen upprepas ofta att domare måste motivera sina beslut utifrån de grundläggande kriterierna för barnets bästa. De måste ta hänsyn till barnets familjesituation och sociala och ekonomiska förhållanden samt de synpunkter som barnet uttrycker. Det finns dock inga protokoll eller riktlinjer med definitioner av barnets bästa.

I straffrättsliga sammanhang ska de regionala myndigheterna meddela den rättsliga myndigheten om en minderårig har utsatts, eller antas ha utsatts, för misshandel. Om den minderårige har utsatts för sexuella övergrepp ska åklagaren omedelbart informera barn- och ungdomsdomaren och ansöka om rehabiliteringsstöd.

Skyldigheterna vad gäller rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient gäller inte om den minderårige har utsatts för övergrepp eller berövats. Vissa brott mot minderåriga har längre preskriptionstid, som börjar löpa först när offret blir myndigt. Om den tilltalade är minderårig ska han eller hon höras inför stängda dörrar, och det som sägs där får inte offentliggöras.

I civilrättsliga sammanhang ansvarar domaren i barn- och ungdomsdomstolen för rehabiliteringsstöd till minderåriga som är i riskzonen. Genom civillagen ges långtgående befogenheter till domare i familjedomstolar som särskilt ska säkerställa skyddet av barnets bästa.

5. Verkställighet av beslut som rör minderåriga

I straffrättsliga sammanhang är den minderåriges föräldrar och advokat direkt delaktiga i genomförandet av eventuella åtgärder. Under utredningsfasen kan domaren i barn- och ungdomsdomstolen eller undersökningsdomaren besluta om ett antal åtgärder (för minderåriga som är 10–18 år: placering, prövotid, reparationer och vardagsaktiviteter; för minderåriga som är 13–18 år: häktning, domstolskontroll och elektronisk övervakning i hemmet).

Barn- och ungdomsdomstolen kan besluta att överlämna minderåriga som är 10–18 år till deras familj, alternativt besluta om reparationer, villkorligt straff med prövotid, vardagsaktiviteter, placering eller rättsligt skydd. För minderåriga som är 13–18 år kan domstolen även utfärda en tillrättavisning eller varning eller besluta om reparationer, vardagsaktiviteter (som för minderåriga mellan 16 och18 år kan bestå av samhällstjänst), prövotid eller rättsligt skydd. Påföljder kan utdömas för minderåriga mellan 10 och 18 år i form av ett förbud mot tillträde till vissa platser eller mot att träffa vissa personer, samt placering. Som en sista utväg kan minderåriga som är över 13 år dömas till fängelse (vid avdelningen för minderåriga i ett häkte eller på en ungdomsanstalt – specialiserade behandlare måste närvara).

I civilrättsliga sammanhang verkställs beslut om föräldraansvar, underhållsbidrag eller skydd av minderåriga som befinner sig i riskzonen omedelbart. Beroende på den minderåriges omdöme är det många gånger föräldrarna som måste verkställa domen. Om den minderårige står i konflikt med sina föräldrar och i mål där domstolen ännu inte fattat beslut i frågan (t.ex. att utse en förmyndare) kommer en handläggare att ansvara för att åtgärderna för den minderåriges bästa verkställs.

6. Adoption

Adoption omfattar flera steg: ansökan om godkännande, matchning och anknytning mellan barnet och adoptivföräldern samt de rättsregler som ger upphov till det rättsliga föräldra-barnförhållandet. Det finns två sorters adoption i Frankrike: svag adoption (där det ursprungliga rättsliga föräldra-barnförhållandet bibehålls) och stark adoption (det ursprungliga rättsliga föräldra-barnförhållandet ersätts med ett föräldra-barnförhållande med adoptivföräldrarna – gäller endast barn under 15 år).

Den övre underrätten för tvistemål (Tribunal de Grande Instance) har behörighet i båda fallen och adoptionen kan endast godkännas om den är det bästa för barnet. En minderårig som är över 13 år måste ge sitt samtycke till adoptionen.

Child-friendly justice in France   (749 Kb)