Småmål

Artikel 25.1 a – Behöriga domstolar

I Österrike är det distriktsdomstolarna (Bezirksgerichte) som har behörighet att pröva ärenden i första instans enligt förordning (EG) nr 861/2017, ändrad genom förordning (EU) 2015/2421, om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande. Geografisk behörighet fastställs genom den österrikiska behörighetslagstiftningen, i den mån som den inte redan fastställts genom tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Artikel 25.1 b – Kommunikationsmedel

Fordringar enligt förordning (EG) nr 861/2007, ändrad genom förordning (EU) 2015/2421, om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande kan inges i pappersform eller i elektronisk form via det digitala delgivningssystemet (Elektronischer Rechtsverkehr). Det digitala delgivningssystemet är i princip tillgängligt för alla fysiska och juridiska personer, men det krävs speciell programvara och att ett förmedlande organ är delaktigt. En uppdaterad förteckning över de förmedlande organen finns på

http://www.edikte.justiz.gv.at/edikte/km/kmhlp05.nsf/all/erv.

Inlagor och bilagor kan också inges elektroniskt med funktionen Bürgerkarten (underskrift med chipkort eller mobiltelefon – se http://www.buergerkarte.at/ ), och e-formulär finns på det österrikiska domstolsverkets webbplats: https://portal.justiz.gv.at/at.gv.justiz.formulare/Justiz/index.html.

Handlingar får inte inges via fax eller e-post.

Artikel 25.1 c – Myndigheter eller organisationer som har befogenhet att lämna praktisk hjälp

I de fall där Österrike har internationell behörighet får parterna hjälp och allmän information från lämplig distriktsdomstol.

Artikel 25.1 d – Medel för elektronisk delgivning och kommunikation samt medel för godtagande av detta

Domstolarna kan använda Österrikes digitala delgivningssystem för att delge parterna eller deras ombud handlingar elektroniskt. Överföringen måste ske enligt tydliga tekniska regler och mellan bestämda användare. Det digitala delgivningssystemet är i princip tillgängligt för alla fysiska och juridiska personer, men det krävs speciell programvara och att ett förmedlande organ är delaktigt. En uppdaterad förteckning över de förmedlande organen finns på

http://www.edikte.justiz.gv.at/edikte/km/kmhlp05.nsf/all/erv.

Om delgivning inom det digitala delgivningssystemet inte är möjligt kan delgivning även ske via en administrativ avdelning för delgivning av handlingar, i enlighet med del 3 i den österrikiska delgivningslagen (Zustellgesetz, § 28 ff.).

Artikel 25.1 e – Personer eller yrkesgrupper med rättslig skyldighet att godta delgivning av handlingar eller andra former av skriftlig kommunikation med elektroniska medel

De personer som måste använda Österrikes digitala delgivningssystem (men inte andra digitala delgivningssystem) är följande: advokater (Rechtsanwälte), andra personer med behörighet att företräda en svarande i straffrättsliga förfaranden (Verteidiger in Strafsachen), notarier (Notare), kredit- och finansinstitut (§§ 1.1 och 1.2 i banklagen – BWG), företag som omfattas av § 1.1, punkterna 1, 2, 4, 6, 7 och 8 i 2016 års lag om tillsyn av försäkringsföretag (VAG 2016), socialförsäkringsinstitut (§§ 23–25 i den allmänna socialförsäkringslagen – ASVG, § 15 i lagen om allmän försäkring inom handel och industri – GSVG, § 13 i lagen om allmän försäkring för lantbrukare – BSVG, § 9 i lagen om sjuk- och olycksfallsförsäkring för offentligt anställda – B-KUVG och § 4 i lagen om registrerad försäkring – NVG, 1972), pensionsinstitut (§ 479 i lagen om allmän försäkring – ASVG), byggarbetarnas semester- och avgångsvederlagskassa (§ 14 i lagen om byggarbetares semester- och avgångsvederlag – BUAG), farmaceutiska lönekassan (§ 1 i 2002 års lag om lönekassan), lönegarantifonden (§ 13 i lagen om lönegaranti vid insolvens – IESG) och de österrikiska socialförsäkringskassornas huvudförbund IEF Service GmbH (§ 1 i lagen om IEF – IEFG), det österrikiska socialförsäkringsinstitutförbundet (§ 31 i lagen om allmän försäkring – ASVG), finansministeriets juridiska rådgivare och företrädare (Finanzprokuratur), som företräder staten i vissa ärenden) (§ 1 i lagen om finansiella åklagare – ProkG) och advokatsamfunden (Rechtsanwaltskammern).

Artikel 25.1 f – Domstolsavgifter och godtagna betalningssätt

I den österrikiska lagen om domstolsavgifter finns det inga separata bestämmelser om domstolsavgifter för europeiska småmålsförfaranden. När det gäller en fordran och det efterföljande förfarandet i första instans gäller avgiftsrubrik 1 (TP 1) i lagen om domstolsavgifter (GGG). När det gäller ett överklagande och det efterföljande förfarandet i andra instans gäller avgiftsrubrik 2 (TP 2) i lagen om domstolsavgifter (GGG). Dessa avgifter är desamma som för alla nationella civilrättsliga mål.

Domstolsavgifterna beräknas utifrån det värde som talan avser (den ursprungliga fordrans värde plus eventuella andra belopp som tillförs fordran) eller det värde som överklagandet avser samt antalet parter.De för närvarande gällande avgifterna finns angivna i rättsinformationssystemet (https://www.ris.bka.gv.at/Bundesrecht/; under ”Bundesrecht konsolidiert” ange ”GGG” i fältet ”Titel, Abkürzung”, och ”32” i fältet ”Paragraph”).

Betalningssätten fastställs i § 4 i lagen om domstolsavgifter, där det anges att avgifterna kan betalas med bankkort som har uttagsfunktion eller kreditkort, genom betalning eller överföring av beloppet till behörig domstols konto, eller kontant till behörig domstol.

Alla avgifter kan också erläggas genom autogiro om domstolen (eller det österrikiska rättssystemet i allmänhet) har fått tillstånd att debitera domstolsavgifter från ett konto som uppgetts av den part som ska betala avgifterna och sätta in dem på ett konto tillhörande rättsväsendet, och om inlagan åtminstone specificerar från vilket bankkonto avgifterna ska dras och det högsta belopp som får debiteras.

Om fordran inges genom det digitala delgivningssystemet (ERV) måste avgifterna betalas via autogiro. Det högsta belopp som får dras behöver inte anges i detta fall.

Artikel 25.1 g – Möjligheter till överklagande och vid vilken domstol detta kan inlämnas

En dom som avkunnas i första instans av en distriktsdomstol får bli föremål för ett överklagande (Berufung) i ett ärende som inleds i enlighet med förordning (EG) nr 861/2007, ändrad genom förordning (EU) 2421/2015, om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande. Överklagandet måste inges skriftligen till den distriktsdomstol som avkunnade domen i första instans senaste fyra veckor efter att domen delgetts. Överklagandet måste undertecknas av en advokat (Rechtsanwalt). Parten måste också företrädas av en advokat under överklagandeförfarandet.

Beslutet om rättegångskostnader kan bestridas (Kostenrekurs) även om domen i sig inte kan bestridas. Ett sådant överklagande måste inges skriftligen till den distriktsdomstol som avkunnade domen i första instans senast fyra veckor efter att domen delgetts.

Artikel 25.1 h – Förnyad prövning och vilka domstolar som är behöriga att göra en sådan förnyad prövning

Enligt § 548.5 i den österrikiska civilprocesslagen är den domstol som har behörighet i europeiska småmålsförfaranden även behörig för sådan förnyad prövning som avses i artikel 18 i förordningen.

Förnyad prövning sker endast om svaranden uttryckligen ansöker om detta. Svarandens ansökan måste innehålla rimliga skäl för en sådan förnyad prövning. Domstolen kommer endast att beakta inlagor från svaranden. Domstolen måste endast bevilja muntliga förhandlingar om den anser att detta är nödvändigt.

Om domstolen inte anser att de skäl till förnyad prövning som anges i artikel 18.1 är tillämpliga, kommer domstolen att avslå ansökan i enlighet med artikel 18.3, varpå den ursprungliga domen har fortsatt rättskraft. Ett överklagande (Rekurs) får göras av detta beslut. Om de skäl som anges i artikel 18.1 är tillämpliga, det vill säga om domstolen anser att skälen är motiverade, kommer domstolen däremot att upphäva den ursprungliga domen. Detta beslut kan inte bestridas. Tvisten återfår den status som den hade innan det förfarandemässiga steget med upphävandet togs. Under den förnyade prövning som avses i artikel 18 kan svaranden ansöka om vilandeförklaring eller begränsning av verkställighet i verkställighetsmedlemsstaten i enlighet med artikel 23.

Artikel 25.1 i – Språk som godtas

Godtaget språk enligt artikel 21a.1 är tyska.

Österrikiska medborgare och medborgare i länder som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får, utöver det officiella språket (tyska), använda ungerska vid distriktsdomstolarna i Oberpullendorf och Oberwart, slovenska vid distriktsdomstolarna i Ferlach, Eisenkappel och Bleiburg och kroatiska vid distriktsdomstolarna i Eisenstadt, Güssing, Mattersburg, Neusiedl am See, Oberpullendorf och Oberwart.

Artikel 25.1 j – Myndigheter med befogenhet vad gäller verkställighet

De myndigheter som är behöriga för verkställighet och för tillämpningen av artikel 23 är distriktsdomstolarna. Geografisk behörighet fastställs i enlighet med den österrikiska lagen om verkställighet (Exekutionsordnung).