NOTĂ: Versiunea în limba originală a acestei pagini germană a fost modificată recent. Versiunea lingvistică pe care o consultați acum este în lucru la traducătorii noștri.
Swipe to change

Domstolsavgifter vid europeiskt betalningsföreläggande

Austria

Conținut furnizat de
Austria
Pentru această versiune lingvistică nu există o traducere oficială.
Puteți accesa aici versiunea realizată cu ajutorul instrumentului de traducere automată. Vă reamintim că traducerea automată servește numai la înțelegerea contextului. Proprietarul acestei pagini nu își asumă nicio răspundere cu privire la calitatea traducerii.

Regelverk som styr juristyrkens avgifter

Advokater

Enligt den österrikiska lagen om advokatyrket (Rechtsanwaltsordnung) är huvudregeln att de avgifter som ska betalas för advokattjänster fritt kan avtalas mellan advokat och klient.

Avgifterna kan beräknas enligt en timtaxa eller som ett schablonbelopp. Ett schablonbelopp är detsamma oavsett vilken tjänst som tillhandahålls eller hur mycket tid som lagts ned. Om ingen avgift uttryckligen har fastställts anses man ha kommit överens om en skälig ersättning på grundval av tarifferna i lagen om advokatarvoden (Rechtsanwaltstarifsgesetz) eller de allmänna avgiftskriterierna för advokater (Allgemeinen Honorar-Kriterien für Rechtsanwälte).

I den österrikiska civilprocesslagen (Zivilprozessordnung – ZPO) och i lagen om advokatarvoden anges att domstolen i tvistemålsprocesser ska fastställa hur stor del av rättegångskostnaderna som den förlorande parten ska betala den part vars yrkanden bifallits. Dessa kostnader grundas på tvistebeloppet och den tillhandahållna tjänstens varaktighet och karaktär.

brottmålsprocesser är huvudregeln att den som har anlitat en advokat för att föra sin talan (en tilltalad, en part som driver ett enskilt åtal eller en part som inträtt som civilrättslig part i brottmålsprocessen) även måste stå för de kostnader som detta ger upphov till. Så är också fallet när domstolen har utsett en offentlig försvarare, om inte villkoren för att beviljas rättshjälp är uppfyllda. Kostnaderna varierar beroende på vilken domstol som prövar målet och dess sammansättning (t.ex. distriktsdomstol, en regional domstol med en domare, lekmannadomstol eller en domstol med jury).

Exekutionstjänstemän

Det arvode som exekutionstjänstemän (Gerichtsvollzieher) erhåller för sina tjänster anges i lagen om verkställighetsavgifter (Vollzugsgebührengesetz). Enligt denna lag ska borgenären betala en verkställighetsavgift när ansökan om verkställighet inges, tillsammans med en fast avgift som fastställs i lagen om domstolsavgifter (Gerichtsgebührengesetz – GGG).

Verkställighetsavgiften (§ 2 i lagen om verkställighetsavgifter) utgör en del av kostnaderna för ett verkställighetsförfarande. På begäran av borgenären kan domstolen i sitt beslut om fördelningen av rättegångskostnaderna förplikta gäldenären att ersätta borgenären för betalningen av verkställighetsavgiften.

Exekutionstjänstemannen ska också erhålla ersättning för mottagande av betalningar. Detta belopp kan dras av från det indrivna beloppet ( § 11 i lagen om verkställighetsavgifter).

Fasta kostnader

Fasta kostnader i tvistemål

Fasta kostnader för parter i tvistemål

Domstolsavgifterna för att utnyttja domstolens tjänster kan fastställas antingen som fasta avgifter (enhetsbelopp) eller som en procentandel av beräkningsunderlaget. Avgifternas storlek beror på typen av mål och tvisteföremålets värde (det belopp som fordran avser) samt antalet parter. Vid fler än två parter kan ett flerpartstillägg tas ut (10–50 %), i enlighet med § 19a i lagen om verkställighetsavgifter.

När ska de fasta avgifterna betalas (i tvistemål)?

Vid tvistemål i första instans ska den fasta avgiften betalas när ansökan inges. Avgiften ska endast betalas en gång, oavsett vilket skede förfarandet befinner sig i och oavsett om ansökan innehåller mer än en fordran eller hänför sig till mer än en person, och omfattar hela förfarandet i första instans. Om det yrkade beloppet höjs under förfarandets gång kan ytterligare avgifter komma i fråga. Dessa avgifter ska betalas i samband med den skriftliga framställan. Om det yrkade beloppet utökas under en muntlig förhandling ska betalning ske vid den tidpunkt då framställan om detta protokollförs. I andra eller tredje instans ska avgiften betalas när överklagandet inges (§ 2.1 i lagen om domstolsavgifter). I rättsvårdsärenden tillämpas undantagsvis ibland i stället en beslutsavgift.

Fasta kostnader i brottmål

Fasta kostnader för parter i brottmål

Endast vid enskilt åtal tas en avgift ut enligt tariff 13 i lagen om domstolsavgifter.

När ska de fasta avgifterna betalas (i brottmål)?

Fasta avgifter ska betalas när förfarandet inleds, och när ett överklagande inges.

Fasta kostnader i författningsmål

Fasta kostnader för parter i författningsmål

Enligt § 17a.1 i lagen om författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshofgesetz – VfGG) uppgår avgiften till 220 euro.

När ska de fasta avgifterna betalas (i författningsmål)?

Fasta kostnader ska betalas när förfarandet inleds.

Förhandsinformation som ska lämnas av advokater/juridiska ombud

Parternas rättigheter och skyldigheter

Enligt de allmänna villkoren är en advokat skyldig att informera sin klient om hur arvoden beräknas och vilka kostnader klienten kan förvänta sig. I § 50.2 i riktlinjerna för utövande av advokatyrket och kontroll av advokaters skyldigheter (Richtlinien für die Ausübung des Rechtsanwaltsberufs und für die Überwachung der Pflichten des Rechtsanwalts – RL-BA) anges att en advokat, när denne anvisas ett nytt ärende, bör informera klienten om på vilka grunder arvodet baseras och om rätten till delfakturering. Såvida man inte kommit överens om enhetstaxa har klienten rätt att med rimliga intervall begära preliminär fakturering eller en rapport över tjänster som redan utförts eller tid som redan använts (om man har kommit överens om ett tidsbaserat arvode). När och hur ofta betalning ska ske bör därför fastställas innan advokaten anlitas.

Bestämmelser om kostnader

Var hittar jag information om bestämmelser om kostnader i Österrike?

Bestämmelserna om ansvar för kostnader i civilrättsliga (och handelsrättsliga) tvistemål anges i §§ 40–55 i civilprocesslagen. I rättsvårdsärenden (andra civilrättsliga ärenden än tvistemål), t.ex. familjerättsliga ärenden, särskilt skilsmässa i samförstånd, eller tvister om vårdnad, umgängesrätt och underhållskrav, gäller särskilda regler om ansvaret för kostnader. De allmänna reglerna anges i § 78 i lagen om rättsvård (Außerstreitgesetz – AußStrG). Undantag från dessa regler gäller bland annat vid tvister rörande vårdnad och umgängesrätt och förfaranden rörande underhållskrav för minderåriga. Frågan om ersättning av kostnaderna i brottmål regleras i §§ 380–395 i den österrikiska straffprocesslagen (Strafprozessordnung – StPO). Domstolsavgifterna (enhetsbeloppen) anges i lagen om domstolsavgifter.

En allmän redogörelse för bestämmelserna om advokatarvoden finns i en informationsbroschyr på nätet, på webbplatsen för det österrikiska advokatsamfundet (Österreichischer Rechtsanwaltskammertag). Allmän information om kostnaderna för domstolsförfaranden kan också hämtas på webbplatsen HELP – Amtshelfer für Österreich, som innehåller hjälptjänster för utlänningar som bor i Österrike, under Leben in ÖsterreichZivilrechtZivilverfahren (Bo i Österrike > Civilrätt > Tvistemålsförfarande).

Webbplatsen HELP – Amtshelfer für Österreich tillhandahåller allmän information om domstolsavgifter. Lagtexterna (t.ex. lagen om domstolsavgifter) kan erhållas kostnadsfritt via Österrikes rättsinformationssystem (Rechtsinformationssystem des Bundes) på webbplatsen för förbundskanslerns kansli (Bundeskanzleramt).

På vilka språk kan jag få information om bestämmelser om kostnader i Österrike?

På tyska.

Var hittar jag information om medling?

Justitieministeriet tillhandahåller en förteckning över medlare på en särskild webbplats om medling.

När det gäller reparativ rättvisa i brottmål finns information om medling mellan tilltalad och brottsoffer på NEUSTART:s webbplats (även på engelska).

Var hittar jag mer information om kostnaderna?

Webbplats om kostnadsinformation

Allmän information om det österrikiska rättssystemet, kostnader och justitieministeriet finns på Österrikes officiella webbplats om rättssystemet och på webbplatsen HELP – Amtshelfer für Österreich, som tillhandahåller lättbegriplig information.

Följande lagtexter finns tillgängliga via Österrikes rättsinformationssystem:

  • Lagen om domstolsavgifter (Gerichtsgebührengesetz – GGG).
  • Lagen om rätt till ersättning för vittnen, sakkunniga m.m. (Gebührenanspruchsgesetz – GebAG).
  • Lagen om advokatyrket (Rechtsanwaltsordnung – RAO).
  • Lagen om advokatarvoden(Rechtsanwaltstarifgesetz – RATG).

De allmänna arvodeskriterierna för advokater (Allgemeine Honorar-Kriterien für Rechtsanwälte – AHK) finns tillgängliga på det österrikiska advokatsamfundets webbportal.

Var hittar jag information om den genomsnittliga tidsåtgången för olika förfaranden?

För denna typ av information bör du kontakta Österrikes justitieministerium direkt.

Var hittar jag information om den genomsnittliga sammanlagda kostnaden för ett visst förfarande?

De domstolsavgifter som ska betalas vid olika typer av förfaranden är fastställda på förhand (i lagen om domstolsavgifter), men kan ändras om det yrkade beloppet ökar eller minskar. I tvistemålsprocesser fastställer domstolen vilka avgifter och kostnader (advokatarvoden, ersättning till sakkunniga, tolknings-/översättningskostnader) som den förlorande parten ska betala till den part vars yrkanden bifallits. Domstolen fattar sitt beslut på grundval av lagen om advokatarvoden (för advokatarvoden) och lagen om rätt till ersättning för vittnen, sakkunniga m.m. (för ersättning till sakkunniga och tolkar/översättare). Dessa kostnader beror i stor utsträckning på de aktuella utgifterna samt den tid som ägnats åt ärendet. En exakt siffra kan därför inte anges på förhand. Det arvode som klienten betalar till advokaten kan i princip avtalas fritt dem emellan.

Mervärdesskatt

Var hittar jag information om mervärdesskatt? Vilken mervärdesskattesats tillämpas?

Advokattjänster omfattas av mervärdesskatt. Mervärdesskatten i Österrike är 20%. I likhet med andra utgifter ska den betalas till advokaten separat, vilket uttryckligen fastställs i § 16 i lagen om advokatarvoden och § 17 i de allmänna arvodeskriterierna för advokater. Mervärdesskatt ingår inte i de arvodesskalor som anges i lagen om advokatarvoden och de allmänna arvodeskriterierna.

Rättshjälp

Tillämplig inkomstgräns i tvistemål

Möjligheten till rättshjälp (Verfahrenshilfe) är inte baserad på en lagstadgad inkomstgräns. I civilmål (och handelsrättsliga ärenden) regleras rättshjälpen i Österrikes civilprocesslag. Bestämmelserna i civilprocesslagen gäller i tillämpliga fall även med avseende på rättsvårdsärenden. Beslut om att bevilja rättshjälp fattas av den domstol som handlägger målet i första instans.

Rättshjälp ska beviljas en part om hans eller hennes inkomst, ekonomiska omständigheter och underhållsskyldigheter är sådana att hon eller han inte har råd med kostnaderna för en domstolsprocess utan att det negativt påverkar den ekonomiska nivå som krävs för en anspråkslös livsstil. Processen får inte heller förefalla uppenbart obefogad eller helt sakna utsikter att lyckas. Domstolen beslutar om vilka av förmånerna nedan som beviljas i varje enskilt fall.

I Österrike kan rättshjälp innefatta följande:

  1. Tillfällig befrielse från betalning av domstolsavgifter, ersättning till vittnen, sakkunniga och tolkar/översättare, kostnaden för nödvändiga officiella kungörelser, kostnader för förvaltare och eventuella utlägg som av domstolen anlitade rättsliga företrädare eller advokater har haft.
  2. Biträde av advokat.

Inom tre år efter ett avslutat förfarande kan en part tvingas att helt eller delvis betala tillbaka rättshjälpsersättningen, om vederbörandes ekonomiska situation ändras så att han eller hon kan klara av betalningarna utan att det inkräktar på den nödvändiga försörjningen.

Tillämplig inkomstgräns för misstänkta, tilltalade och brottsoffer i brottmål

Det finns ingen fast inkomstgräns för att fastställa om en tilltalad, ett brottsoffer eller en person som inträtt som civilrättslig part i målet har rätt till rättshjälp. Försörjning på en nivå som ligger över existensminimum, men inte över en skälig levnadsstandard, är det vägledande kriteriet. Existensminiminivån ses över regelbundet och offentliggörs på det österrikiska justitieministeriets webbplats.

Villkor för beviljande av rättshjälp till brottsoffer

I sådana fall där det inte föreligger någon rätt till rättshjälp (Prozessbegleitung) enligt § 66.2 i den österrikiska straffprocesslagen (Strafprozessordnung – StPO) har en målsägande rätt till rättshjälp om

  • han eller hon inte kan anlita advokat utan att inkräkta på den nödvändiga försörjningen (jfr ovanstående beskrivning av vad som utgör nödvändig försörjning), och
  • möjligheten att företrädas av en advokat ligger i rättskipningens intresse, särskilt för att kunna genomdriva eventuella ersättningsanspråk och därigenom undvika civilrättsliga skadeståndsprocesser längre fram.

Villkor för beviljande av rättshjälp till tilltalade

En förutsättning för rättshjälp, utöver att de ovannämnda ekonomiska villkoren är uppfyllda, är att det ligger i rättskipningens intresse att bevilja rättshjälp, framför allt för att tillhandahålla ett ändamålsenligt försvar.

Det ligger under alla omständigheter i rättskipningens intresse att en försvarare tillhandahålls

  • när det är fråga om s.k. nödvändigt försvar (notwendige Verteidigung) enligt § 61.1 i straffprocesslagen (se nedan),
  • om den tilltalade är synskadad, hörselskadad eller lider av andra funktionshinder eller saknar tillräckliga kunskaper i rättegångsspråket,
  • vid överklaganden,
  • om målet rör komplicerade sak- eller rättsförhållanden.

I situationer med nödvändigt försvar måste den tilltalade företrädas av en försvarsadvokat. Enligt § 61.1 i straffprocesslagen är det fråga om nödvändigt försvar i följande fall:

  1. Om den tilltalade är häktad.
  2. Vid förhandlingar som rör förvar på en institution för psykiskt sjuka gärningsmän.
  3. Vid förhandlingar som rör förvar på en institution för gärningsmän som är missbrukare i behov av rehabilitering eller för farliga återfallsförbrytare.
  4. Vid rättegång inför en jury eller en panel av lekmannadomare i regiondomstolen.
  5. I mål som prövas av en ensamdomare i regiondomstolen, om brottet kan leda till fängelse i mer än tre år (med undantag för inbrott enligt § 129.1–129.3 i den österrikiska strafflagen (Strafgesetzbuch – StGB) och häleri enligt § 164.4 i strafflagen).
  6. Vid korsförhör (§ 165), när detta utgör en del av det nödvändiga försvaret i en rättegång i enlighet med punkterna 3–5, vid ett överklagande av en dom som meddelats av en panel av lekmannadomare eller en jury.
  7. Vid överklagande i syfte att få en ny rättegång till stånd, och vid den offentliga förhandlingen om detta.

Kostnadsfria domstolsförhandlingar

Vid brottmålsprocesser har offer för våldshandlingar, allvarliga hot eller sexuella trakasserier, liksom make, sambo, släkting i direkt led, bror eller syster till en person vars död kan ha orsakats av ett brott, eller andra släktingar som bevittnat brottet, på begäran rätt till kostnadsfritt psykosocialt stöd eller rättshjälp för att bevaka offrets rättigheter i brottmålsprocessen. Offer för sexualbrott som är yngre än 14 år har alltid rätt till kostnadsfri hjälp och behöver inte särskilt ansöka om detta. Psykosocialt stöd omfattar offrets förberedelser inför förhandlingarna och den emotionella börda som förhandlingarna orsakar. Det psykosociala stödet eller rättshjälpen lämnas av brottsofferorganisationer som anlitats av justitieministeriet enligt § 66.2 i den österrikiska straffprocesslagen.

När det gäller rättsvårdsärenden tas inga avgifter ut för utnämningen av en förmyndare (Sachwalter) eller i ärenden som rör vårdnad och umgängesrätt. Inga avgifter tas heller ut i förfaranden enligt lagen om förvar på en institution (Unterbringungsgesetz) eller lagen om rättigheter vid vård på vårdinrättning (Heimaufenthaltsgesetz). Rättshjälp kan beviljas i form av tillfällig befrielse från avgifter vid låg inkomst och små tillgångar, men befrielsens omfattning beror på ansökan och avgörs av domstolen.

När betalar den förlorande parten den kostnaderna för den part vars yrkanden bifallits?

Tvistemål

Kostnaderna i tvistemål (inklusive handelsrättsliga mål) regleras i den österrikiska civilprocesslagen. Det innebär att varje part inledningsvis måste betala de kostnader som uppstår proportionellt mot deras del i förhandlingarna. Gemensamma kostnader ska inlednings delas lika mellan parterna. Om målet avgörs av domstol ska denna också besluta om rättegångskostnaderna. Principen är att den part vars yrkanden bifallits ska ersättas för sina kostnader. Den part som förlorar en tvist ska ersätta den andra parten för alla nödvändiga rättegångskostnader. Om vissa av parternas yrkanden bifalls och andra avvisas ska kostnaderna avräknas mot varandra eller delas proportionellt.

Avsteg från principen om att den part vars yrkanden bifallits ska ersättas för sina kostnader kan göras i vissa fall:

  • Om den del av talan som har ogillats inte har medfört några särskilda kostnader.
  • Om nivån på kraven fastställs av sakkunniga eller efter domstolens skön, eller om kostnaderna ska kvittas mot varandra.
  • Om svarandens uppträdande inte har gett anledning att föra talan, och han eller hon redan från början har erkänt kravet.
  • Om skälet till att ett förfarande automatiskt har upphävts eller förklarats ogiltigt beror på en av parterna, kan den parten bli tvungen att betala samtliga kostnader.

Rättsvårdsärenden

Familjerättsärenden (underhåll, umgängesrätt och vårdnadsförhandlingar samt skilsmässa i samförstånd) hanteras inom ramen för rättsvårdssystemet. Den allmänna regeln när det gäller kostnader i rättsvårdsärenden anges i § 78 i lagen om rättsvård. Ett stort antal förfaranden omfattas dock av undantag från dessa regler. Även här gäller normalt principen om att kostnaderna för den part vars yrkanden bifallits ska ersättas. Avsteg från detta kan dock göras på skälighetsgrunder.  Om ingen ersättning krävs ska utgifter ur egen ficka (exempelvis sakkunnigas arvoden) betalas i förhållande till andelarna i den aktuella frågan, och om detta inte kan fastställas måste de delas lika.

Detaljer om de olika typerna av förfaranden (underhåll, umgängesrätt och vårdnadsförhandlingar och skilsmässa):

  1. Vad gäller skilsmässoförhandlingar skiljer man mellan två typer av skilsmässa, nämligen skilsmässa där parterna är oeniga och skilsmässa i samförstånd.

Skilsmässa där parterna är oeniga: Vid skilsmässa där parterna är oeniga gäller särskilda bestämmelser i Österrikes civilprocesslag. Om ingendera parten anses skyldig till att situationen uppkommit, ska kostnaderna delas mellan parterna. Om skälet till skilsmässan är djup och varaktig söndring mellan makarna och om skilsmässodomen innehåller ett avgörande om ansvaret för denna söndring ska den make som dömts som ansvarig betala den andras kostnader.

Skilsmässa i samförstånd: Skilsmässa i samförstånd handläggs enligt bestämmelserna om rättsvård. I detta fall lämnar makarna två identiska framställningar till domstolen. Eftersom det inte är aktuellt med några förhandlingar mellan parterna uppstår inga kostnader. Parterna ska dela på utgifter som betalats ur egen ficka.

  1. Förfaranden rörande vårdnads- och umgängesrätt hör också till rättsvårdsområdet. I kraft av en undantagsbestämmelse (§ 107.5 i lagen om rättsvård) utdöms inga kostnader i vårdnads- och umgängesförhandlingar.
  2. Enligt en annan undantagsbestämmelse (§ 101.2 i lagen om rättsvård) utdöms heller inga kostnader i förhandlingar som rör underhållskrav för minderåriga barn.

Brottmål

I brottmålsprocesser ska alla som tilldelas försvarsadvokat eller ett annat ombud själva bära kostnaderna även om advokaten har utsetts av domstolen (§ 393.1 i straffprocesslagen).

En person som fällts för brott ska stå för rättegångskostnaderna i målet. Domstolen fastställer betalningsskyldigheten i samband med att domen avkunnas (§ 389.1 i straffprocesslagen). Enligt § 381.1 i straffprocesslagen kan följande kostnader uppkomma i brottmål:

  1. Ett schablonbelopp för att täcka en del av rättegångskostnaderna, som inte specificeras närmare nedan, däribland kostnader för de undersökningar och rättsliga åtgärder som är nödvändiga för att den allmänna åklagaren eller domstolen ska kunna utöva sitt uppdrag. Enligt § 381.3 i straffprocesslagen gäller följande gränsbelopp: i mål som prövas med jury i regiondomstol: 500–10 000 euro; i förfaranden inför regiondomstol med lekmannadomare: 250–5 000 euro; i förfaranden inför regiondomstol med ensamdomare: 150–3 000 euro; i förfaranden inför distriktsdomstol: 50–1 000 euro.
  2. Sakkunnigarvoden och i regel även tolkarvoden.
  3. Kostnader för information och utlåtanden från myndigheter.
  4. Kostnader för den tilltalades transport från ett annat land eller ett vittnes resekostnader från utlandet.
  5. Kostnader i samband med ett beslut om frysning av tillgångar samt kostnader för information om bankkonton, för beslagtagande av brev, för information om telekommunikationsuppgifter och för avlyssning av telekommunikation.
  6. Kostnader i anslutning till verkställighet av domen, inklusive kostnader för transport av interner till en inhemsk eller utländsk kriminalvårdsanstalt men exklusive kostnader för frihetsberövande.
  7. Domstolsavgifter med anknytning till brottmålsprocessen.
  8. Arvoden till försvarsadvokat eller andra företrädare.
  9. Ett engångsbelopp för kostnader för psykosocialt stöd och/eller rättshjälp till offret, upp till 1 000 euro.

Med undantag för kostnader som anges under punkterna 3 samt 7–9 betalar staten kostnaderna i förskott. Vid beräkningen av schablonbeloppet enligt § 381.1.9 tar domstolen hänsyn till den ersättningsskyldiges betalningsförmåga. Den tilltalade behöver inte ersätta kostnaderna för tolktjänster.

Enligt § 391.1 i straffprocesslagen ska man vid verkställighet av domstolens beslut om rättegångskostnader ta hänsyn till den dömda personens möjlighet att klara de dagliga levnadskostnaderna för sig och sin familj liksom skyldigheten att betala ersättning i enlighet med fällande dom. Om den dömde saknar tillgångar och därmed inte kan betala någon ersättning för kostnader, kan domstolen förklara kostnaderna som icke indrivningsbara. Om domstolen bedömer att kostnaderna kommer att kunna drivas in i framtiden ska den berörda personens ekonomiska förmåga granskas på nytt efter en viss period. Den lagstadgade fristen för återbetalning av kostnaderna är fem år efter det att den lagakraftvunna domen har meddelats. Om domstolen beslutar att den dömde ska bära rättegångskostnaderna och det senare visar sig att han eller hon inte kan betala, har de ansvariga myndigheterna möjlighet att förlänga betalningsfristen, tillåta avbetalningar eller minska de ersättningspliktiga kostnaderna.

Om den dömda personen enligt domen är skyldig att åtminstone delvis ersätta målsäganden för skada som lidits, ska han eller hon också ersätta målsägandens rättegångskostnader i brottmålet.

Enligt § 393a i straffprocesslagen kan en tilltalad som frikänns ansöka om att staten ska bidra till kostnaderna för hans eller hennes försvar. Detta omfattar nödvändiga utlägg samt ett engångsbelopp för advokatkostnader. Vid fastställandet av engångsbeloppet beaktas försvarets omfattning och komplexitet samt i vilken utsträckning försvarsadvokatens insatser varit nödvändiga eller ändamålsenliga. Beloppet får inte överstiga följande tak: i mål som prövas med jury i regiondomstol: 10 000 euro; i förfaranden inför regiondomstol med lekmannadomare: 5 000 euro; i förfaranden inför regiondomstol med ensamdomare: 3 000 euro; och i förfaranden inför distriktsdomstol: 1 000 euro.

Om ett straffrättsligt förfarande inleds av målsäganden eller på begäran av en person som inträtt som part i målet enligt § 72 i straffprocesslagen, men förfarandet inte leder till en fällande dom, ska målsägaren eller den som inträtt som part i målet stå för alla kostnader som han eller hon har orsakat. Om det straffrättsliga förfarandet slutar med en uppgörelse (Diversion) (§§ 198–209 i straffprocesslagen) behöver den som inträtt som part i målet inte stå för kostnaderna.

Sakkunnigarvoden

I civilrättsliga (och handelsrättsliga) tvistemål fördelas en parts kostnader för sakkunnigarvoden i förhållande till i vilken utsträckning parten nått framgång med sin talan (§ 43.1 i civilprocesslagen).

I skilsmässoförfaranden där parterna är oeniga, men där domstolen inte meddelar något beslut i ansvarsfrågan, kvittas parternas utlägg mot varandra. Om en part har stått för mer än hälften kostnaderna ska den andra parten betala mellanskillnaden. Om det i skilsmässodomen fastställs att den ena maken bär ansvaret för skilsmässan, ska den maken ersätta den andres kostnader för sakkunnigarvoden.

I följande förfaranden ska kostnader för sakkunnigarvoden, som i ett första skede täcks av staten, betalas av den part som har gett upphov till kostnaderna eller i vars intresse kostnaderna orsakats: förfaranden för skilsmässa i samförstånd, förfaranden om vårdnad och umgängesrätt samt förfaranden om underhållskrav för minderåriga barn. Om flera personer är skyldiga att återbetala kostnaderna ansvarar de solidariskt för dessa (§ 1.5 i lagen om betalning till domstol (Gerichtliches Einbringungsgesetz – GEG), jämförd med § 2.1 i samma lag).

Nivåerna på sakkunnigarvodena regleras i lagen om rätt till ersättning för vittnen, sakkunniga m.m. och beror i varje enskilt fall huvudsakligen på innehållet i och omfattningen av de utlåtanden som domstolen begär.

I brottmålsprocesser utgör sakkunnigarvodena en del av rättegångskostnaderna (§ 381.1 i straffprocesslagen), vilka enligt § 389.1 i straffprocesslagen ska betalas av den som fällts till ansvar för brott. Sakkunnigarvodena fastställs av domstolen eller den allmänna åklagarmyndigheten och betalas av staten.

Arvoden till översättare och tolkar

Ovanstående redogörelse gäller även för arvoden till översättare och tolkar.

Bakgrundsmaterial

Undersökning om kostnadstransparens: Landsrapport Österrike  PDF (829 Kb) en

Länkar

§ 32 i lagen om domstolsavgifter

Senaste uppdatering: 27/01/2020

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
De EU-länder som ansvarar för det nationella innehållet på den här webbplatsen håller på att uppdatera delar av sitt innehåll mot bakgrund av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.

Opinia dvs.

Completați formularul de mai jos pentru a ne transmite observațiile dumneavoastră cu privire la noul nostru site