Types of legal professions

Within the different legal and judicial systems of the Member States of the European Union (EU), there is a wide range of legal professions such as lawyers, notaries, judges, prosecutors and judicial officers.  Members of legal professions do not hold the same titles in all Member States, and their role and status can vary considerably from one Member State to another.

This page provides you with general information (on the role and functions) on different legal professions.

Please select the relevant country's flag to obtain detailed national information.

If you need to consult or find a legal practitioner in any Member State of the European Union, you can visit the Find a... section.

Introduction

Apart from lawyers, European Union law does not regulate the conditions for exercising as a legal professional.  Legal professions are generally regulated at national level.  Although there may be natural similarities between them, these national regulations differ quite substantially from one country to another because they reflect the continuation of often ancient traditions.

The Committee of Ministers of the Council of Europe (COE) has issued a number of recommendations on the legal professions. One of these initiatives concerns the exercise of the profession of lawyer. Another concerns the independence of judges. COE recommendations and other information on this issue may be found on its website.

In addition, the European Convention on Human Rights states that everyone charged with a criminal offence has the right to defend himself in person or through legal assistance of his own choosing or, if he has not sufficient means to pay for legal assistance, to be given it free when the interests of justice so require. This clause mainly refers to criminal cases, but the European Court of Human Rights (ECHR) has extended it to cover also civil cases.

Judges

A judge, or arbiter of justice, is a lead official who presides over a court of law, either alone or as part of a panel of judges. The powers, functions, method of appointment, discipline, and training of judges vary widely across different jurisdictions. The judge is like an umpire in a game and conducts the trial impartially and in an open court. The judge hears all the witnesses and any other evidence presented by the parties of the case, assesses the credibility of the parties, and then issues a ruling on the matter at hand based on his or her interpretation of the law and his or her own personal judgment.

You can find more information about this profession at the following websites:

Public Prosecutors

In criminal proceedings, the prosecution service or office of public prosecution plays a very important role. The Member States' systems are also very diverse as regards the role, tasks and powers of prosecutors.

Court staff

The functions and titles of court staff can be very different, for example: "Greffier" in France, "Rechtspfleger" in Germany, "Court clerk" in England.

In addition, functions held by them vary widely from one legal system to another: assisting judges or prosecutors, management of courts, responsibilities in certain procedures. Depending on the country, they are subject to legal studies, can provide legal advice and/or benefit from continuous training.

In each case, they play an important part in courts, through their role in welcoming victims as well as defendants and in the overall efficiency of the justice system.

Members of this profession are represented at the European level by the European Union of Rechtspfleger (E.U.R), a non-governmental organization that brings together professional associations from the several countries. The E.U.R's objectives include participation in the creation, development and the harmonization of law on the European and international levels; working with the European institutions; representation of the professional interests of its members and promotion of the profession in the interest of a better functioning justice system.

Bailiffs (judicial officers)

The judicial officers' profession is regulated by the law of the individual Member State and these regulations differ from one Member State to another.

Members of this profession are represented at European level by the International Union of Judicial Officers (UIHJ). The purpose of UIHJ is to represent its members in international organisations and ensure collaboration with national professional bodies. It works to improve national procedural law and international treaties and makes every effort to promote ideas, projects and initiatives which help to move forward and elevate the independent status of judicial officers.

The European Chamber of Judicial Officers (whose French acronym is CEHJ) also represents judicial officers. A non-profit making association governed by Belgian law, the CEHJ aims to promote greater involvement of judicial officers in the concerted action of legal professionals in the European debate.

Lawyers

The lawyer’s role, whether retained by an individual, a corporation or the state, is as the client’s trusted adviser and representative, as a professional respected by third parties, and as an indispensable participant in the fair administration of justice. By embodying all these elements, the lawyer, who faithfully serves his or her own client’s interests and protects the client’s rights, also fulfils the functions of the lawyer in society - which are to forestall and prevent conflicts, to ensure that conflicts are resolved in accordance with recognised principles of civil, public or criminal law and with due account of rights and interests, to further the development of the law, and to defend liberty, justice and the rule of law.

In their activity, lawyers are governed by professional organisations or authorities within their Member State – the bars and law societies – which are responsible for the laying down of rules of professional conduct and the administration of discipline of lawyers.

European Union law does not regulate the conditions for exercising a legal profession. However, the 1998 Directive sets out the conditions in which a lawyer who has qualified in one Member State can exercise his or her profession on a permanent basis in another Member State.

At EU level, lawyers are represented by the Council of Bars and Law Societies of Europe (CCBE) - an international non-profit-making association founded in 1960. It acts as the liaison between the EU and Europe's national bars and law societies on all matters of mutual interest relating to the exercise of the profession of lawyer.

Notaries

Notaries are legal practitioners specialised and authorised to act in certain legal matters. By virtue of their tasks and responsibilities, notaries play an important role in the State legislature in the 22 Member States where the legal order is based on Latin civil law. Common Law Jurisdictions of the European Union also have a notarial profession whose practice extends across a wide range of legal services and whose functions and authority are principally exercised in relation to legal acts and instruments to be used in overseas jurisdictions. They have a significant role in the international trade and commerce of their domestic jurisdiction.

Notaries tasks in particular are:

  • to draw up private agreements and to advise the parties while satisfying an obligation to treat each of them fairly. In drafting official documents, the notary is responsible for the legality of these documents and for the advice s/he gives. S/he has to inform the parties of the implications and consequences of the obligations they undertake,
  • to enforce the deeds s/he draws up. The deed can then be registered directly in the official records, or enforced if one of the parties does not meet its obligations, without the prior intervention of a judge,
  • to play the role of an arbitrator who, impartially, and under strict observance of the law, enables the parties to reach a mutually acceptable agreement.

Notaries are public officials – States delegate a portion of public power to allow them to fulfil a public service mission - exercising their functions within the framework of an independent profession.

Notaries are bound by professional confidentiality. The conditions of the notary’s nomination are similar to that of a magistrate and s/he is subject to the same independence, permanence of office, impartiality, conclusive power and enforceability of her/his actions in addition to the supervision of her/his activities by the Ministry of Justice.

There are approximately 35.000 notaries, throughout the 22 Member States of the European Union whose legal systems are based on Latin civil law, and there are over 1.000 notaries in the Common Law member States of the United Kingdom and Ireland who are all at the service of the citizen.

In dealings with the European institutions, notaries in the Latin civil law jurisdictions of the European Union are represented by the Council of the Notariats of the European Union (CNUE) which was set up in 1993. The CNUE represents the Notariats of all EU Member States where the role of Latin Civil Law notary exists: Austria, Belgium, Bulgaria, Croatia, Czech Republic, Estonia, France, Germany, Greece, Hungary, Italy, Latvia, Lithuania, Luxembourg, Malta, the Netherlands, Poland, Portugal, Romania, Slovakia, Slovenia and Spain. Notaries practising within each of the Common Law jurisdictions of United Kingdom and Ireland have their own national representative bodies. Internationally, England and Wales, Scotland, Ireland and Northern Ireland, together are represented by the UK and Ireland Notarial Forum.

Last update: 21/01/2019

This page is maintained by the European Commission. The information on this page does not necessarily reflect the official position of the European Commission. The Commission accepts no responsibility or liability whatsoever with regard to any information or data contained or referred to in this document. Please refer to the legal notice with regard to copyright rules for European pages.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på franska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - inledning

I detta avsnitt finns information om olika juristyrken i Belgien som

  • åklagare (ministère public/openbaar ministerie),
  • domare,
  • advokater,
  • notarier (notaire/notaris),
  • stämningsmän (huissier de justice/gerechtsdeurwaarder).



Åklagare

Organisation

Åklagarväsendet består av åklagare som är knutna till en åklagarmyndighet (parquet/parket eller auditorat/auditoriaat) och som utför åklagaruppgifter vid den domstol där de tjänstgör.

På domkretsnivå utövar den kungliga åklagaren (procureur du Roi/procureur des Konings) samt dennes 1:e ställföreträdare och ställföreträdare åklagarämbetet första instans, bl.a. i den ungdomsavdelning som hör under förstainstansdomstolen. Motsvarande gäller vid polisdomstolen och handelsdomstolen i den berörda domkretsen.

Vid arbetsdomstolarna utövas åklagarämbetet av s.k. auditörer (auditeur du travail/arbeidsauditeur), som biträds av ställföreträdare och i förekommande fall 1:e ställföreträdare. Dessa utövar samma funktion vid förstainstansdomstolens brottmålsavdelning (tribunal correctionnel/correctionele rechtbank) och polisdomstolarna i mål som omfattas av deras behörighet.

Vid appellationsdomstolarna och de högre arbetsdomstolarna utövas åklagarämbetet av den allmänna åklagaren (procureur général/procureur-generaal), under ledning av åklagarmyndigheterna (parquet général/parket-generaal och auditorat général du travail/arbeidsauditoraat-generaal). I parquet général biträds den allmänna åklagaren av en förste generaladvokat, generaladvokater och den allmänna åklagarens ställföreträdare. I auditorat général biträder en förste generaladvokat, generaladvokater och allmänna ställföreträdare.

Vid kassationsdomstolen utövas åklagarämbetet av kassationsdomstolens allmänna åklagare, som biträds av en förste generaladvokat och generaladvokater. Även om terminologi och beteckningar är desamma, är åklagarmyndighetens roll är en helt annan vid kassationsdomstolen. Kassationsdomstolen prövar nämligen inte ärenden i sak, utan kontrollerar om det rättsliga förfarandet skett enligt lagen och rättegångsreglerna.

Åklagarmyndigheten är oavhängig i utövandet av sin uppgift att bedriva undersökningar och väcka åtal i enskilda fall, men detta påverkar inte det behöriga ministeriets rätt att begära att åtal väcks och att utfärda bindande kriminalpolitiska riktlinjer, bl.a. i fråga om undersökningar och åtal.

Roller och befogenheter

Åklagarmyndigheten har flera olika uppgifter och uppdrag. Det rör sig om handläggning och uppföljning i såväl brottmål som tvistemål.

  • I brottmål övervakar åklagarmyndighetens jurister (i samhällets intresse) att rättegången fortlöper normalt och enligt rättegångsreglerna. Detta gör de både i samband med handläggningen av själva saken och under förundersökningsprocessen (i de instanser där detta är aktuellt, nämligen förstainstansdomstolens och appellationsdomstolens råd). Vid förhandlingen kräver de tillämpning av strafflagen och bevakar samtidigt att nödvändiga åtgärder vidtas för att de straff som utdöms verkställs på lämpligt sätt. Vid brottmålsdomstolen för grövre brott (Cour d'assises/Hof van Assisen) företräds åklagarväsendet av allmänna åklagaren vid appellationsdomstolen, som också kan delegera uppgiften till en jurist från en åklagarmyndighet.
  • I tvistemål agerar åklagaren på eget initiativ i de fall som anges i lagen och dessutom varje gång som allmän ordning och säkerhet kräver ett ingripande. Åklagaren ska avge ett yttrande (skriftligt eller muntligt) om ärendet. Åklagarmyndigheten måste få tillfälle att yttra sig i vissa fall som anges i artikel 764.1 i processlagen (Code judiciaire/Gerechtelijk Wetboek). Den kan även be om information i andra mål i avsikt att yttra sig när den så anser lämpligt, och domstolen kan även vända sig till den på eget initiativ (artikel 764.2, i processlagen).

Utöver dessa huvudsakliga uppgifter är åklagaren också, inom sitt verksamhetsområde, behörig att på lämpligt sätt följa upp och verkställa kriminalpolitiska beslut och direktiv.

De kriminalpolitiska direktiven utfärdas av justitieministeriet efter samråd med de allmänna åklagarnas kollegium (collège des procureurs généraux/College van procureurs-generaal) som består av appellationsdomstolarnas fem allmänna åklagare.

Kollegiet leds av justitieministern och fattar beslut i syfte att uppnå en så konsekvent utformning och samordning som möjligt av kriminalpolitiken och med målet att åklagarmyndigheterna ska fungera så bra som möjligt.

Kollegiets befogenheter omfattar hela landet och dess beslut är bindande för åklagarmyndigheterna vid appellationsdomstolarna och för alla åklagare under deras ledning.

Mer information (på nederländska, franska och tyska) finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterjustitieministeriets webbplats (under rubriken ”Ordre judiciaire/Rechterlijke Orde” – ”Parquet/Parketten”).

Domare

Organisation

Man skiljer mellan magistrature assise/zittende magistratuur (domarkåren) och magistrature debout/staande magistratuur (åklagarkåren, se ovan).

Underrätternas domare kallas för juges/rechters, medan överrätternas domare kallas conseillers/raadsherren.

Domarkårens uppgift är att tillämpa lagen på den situation och i de ärenden som de föreläggs i tvistemål och i fråga om personer som har begått brott.

I vissa domstolar finns förutom yrkesdomarna även lekmannadomare. Lekmannadomare finns i följande domstolar:

  • Handelsdomstol: yrkesdomare och specialistdomare (lekmannadomare).
  • Arbetsdomstol: yrkesdomare och lekmannadomare (företrädare för arbetsmarknadens parter).
  • Förstainstansdomstolens avdelning för verkställighet av straff: yrkesdomare och bisittare (lekmannadomare med sakkunskap på området).

Ansvarig myndighet

Länken öppnas i ett nytt fönsterBelgiens högsta rättsråd (Conseil supérieur de la Justice/Hoge Raad voor de Justitie) har följande tre uppgifter:

  • Att spela en avgörande, objektiv och opolitisk roll i vid tillsättningar inom domarkåren.
  • Att utöva en extern tillsyn över rättsväsendets funktion, inbegripet behandlingen av klagomål.
  • Att avge yttranden till de politiskt ansvariga för att förbättra funktionen inom domarkåren.

Mer information (på engelska, franska, nederländska och tyska) finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterhögsta rättsrådets webbplats

Advokater

Roller och befogenheter

Advokater arbetar med frågor som rör lag och rätt. De måste följa etiska regler som garanterar att de är fullständigt oberoende. Dessutom har de tystnadsplikt.

Advokater är utbildade för att kunna verka inom olika rättsområden som ofta överlappar varandra (bolagsrätt, förvaltningsrätt, stadsbyggnadsrätt, skatterätt, familjerätt osv.). Under sin yrkesbana kan en advokat specialisera sig på ett eller flera sådana områden där han eller hon är särskilt kunnig.

Advokatens roll är att bistå sina klienter inte bara inför domstol utan också i alla andra situationer där dessa behöver juridiskt stöd, någon som talar för deras sak, hjälp att utforma skrivelser eller till och med moraliskt stöd.

Generellt sett har advokaten således tre uppgifter:

  • Advokaten ger råd.
  • Advokaten medlar.
  • Advokaten försvarar.

Advokaten kan föra talan och företräda sina klienter vid alla belgiska domstolar (polisdomstol, fredsdomstol, förstainstansdomstol, handelsdomstol, arbetsdomstol, appellationsdomstol, arbetsöverdomstol, brottmålsdomstol för grövre brott, högsta förvaltningsdomstolen) och i övriga EU-länder.

Dessutom bistår advokater i skilje- och medlingsförfaranden, vid alla former av alternativ konfliktlösning och vid alla slags möten och sammankomster.

Advokater kommer inte bara in i bilden i samband med konflikter. Genom de råd de ger och de avtal de hjälper till att skriva eller omarbetar, bidrar de ofta till att rättsprocesser kan undvikas.

En advokat kan också hjälpa till om du vill hyra eller köpa en fastighet eller skapa ett bolag, om du inte längre kan betala dina skulder, om du vill ingå ett avtal med din nya arbetsgivare, om du har drabbats av en olycka eller en våldshandling, om du kallas till domstol, om du separerar från din partner och i en lång rad andra situationer.

En avokat för alla:

För personer med svag ekonomi finns det lagregler om rättsligt bistånd (tidigare kallat pro deo) och rättshjälp:

Rättsligt bistånd (aide juridique/juridische bijstand) innebär att man helt eller delvis utan kostnad kan få hjälp av en advokat. Rättsligt bistånd finns på två nivåer:

  • Primärt rättsligt bistånd är tillgängligt för alla oavsett inkomst. Det handlar om att advokater under vissa mottagningstider finns tillgängliga för korta konsultationer: en första juridisk rådgivning, en begäran om information osv.
    Det är rättshjälpskommissionerna (commissions d’aide juridique/commissies voor juridische bijstand) som svarar för det primära rättsliga biståndet.
  • Sekundärt rättsligt bistånd är tillgängligt för personer som uppfyller vissa ekonomiska villkor eller befinner sig i vissa situationer. Det rättsliga biståndet, som är helt eller delvis kostnadsfritt beroende på situationen, gör det möjligt att få en advokat utsedd som kan bistå under ett domstols- eller myndighetsförfarande, ge mer utförliga råd eller till och med hjälpa till i en medling.
    Det är rättshjälpskontoren (bureaux d’aide juridique/bureaus voor juridische bijstand) som svarar för det sekundära rättsliga biståndet.

Rättshjälp (assistance judiciaire/rechtsbijstand) innebär att man helt eller delvis slipper betala rättegångskostnader (rättegångs- och registreringsavgifter, arvoden till stämningsman, notarie, sakkunniga osv.). Ansökan om rättshjälp inger man själv eller via sin advokat till rättshjälpskontoret.

Ansvariga myndigheter

Alla advokater tillhör en advokatsammanslutning (barreau/balie). För närvarande finns det 28 advokatsammanslutningar i Belgien.

Advokatsamfundet för landets franskspråkiga och tyskspråkiga delar ( AVOCATS.BE) som kallas Ordre des Barreaux Francophones et Germanophone (OBFG) för samman tretton franskspråkiga och ett tyskspråkigt advokatsammanslutning.

Advokatsammanslutningarna i landets nederländskspråkiga delar (14 stycken) ingår i ett samfund som heter Orde van de Vlaamse Balies (OVB).

Mer information om advokatyrket i Belgien finns på följande webbplatser:

Databasen är kostnadsfri.

Notarier

Notarierna är ämbetsmän som utnämns av Konungen. Deras uppgift är bl.a. att autentisera de handlingar som lämnas till dem. Lagen kräver nämligen att vissa handlingar ska autentiseras av en notarie, för att styrka att ett avtal ingåtts mellan parterna (acte authentique/authentieke akte). Exempelvis måste man vända sig till en notarie vid försäljning av en fastighet. Förutom autentisering av handlingar kan notarien hjälpa till i arvs- och testamentesfrågor, upprätta privata avtal och ge råd.

Notariernas kompetens omfattar i huvudsak tre viktiga områden:

  • Fastighetsrätt (försäljning av fastighet, lån osv.).
  • Familjerätt (äktenskapsförord, arv och testamenten, skilsmässor osv.).
  • Bolagsrätt (bildande av företag osv.).

Det finns en rikstäckande notariekammare (Chambre nationale des notaires/Nationale Kamer van Notarissen). Dess huvudsakliga uppgifter är att

  • att inom ramen för sin behörighet företräda Belgiens notarier gentemot myndigheter och institutioner,
  • att utarbeta yrkesetiska regler,
  • att lämna rekommendationer till notariekamrarna för att främja god disciplin inom kåren.

De provinsiella notariekamrarna fungerar som yrkeskårens disciplinnämnder och har huvudsakligen till uppgift att övervaka att de yrkesetiska reglerna följs samt att avgöra tvister inom yrket (bl.a. att handlägga klagomål).

Notarierna har slutligen även ett förbund, Fédération Royale du Notariat Belge/Koninklijke Federatie van het Belgisch Notariaat. Detta är en yrkessammanslutning för notarier som bistår notarierna i deras dagliga arbete genom att erbjuda skräddarsydda tjänster samt genom att företräda yrkeskåren i olika ärenden.

Mer information finns på Länken öppnas i ett nytt fönsternotarieförbundets webbplats.

Övriga juristyrken

Registrator

Exekutionsbiträdena är exekutiva statstjänstemän som även bedriver privat verksamhet. Med andra ord har exekutionsbiträdena en dubbel yrkesidentitet: dels är de statstjänstemän, dels är de egna företagare.

Exekutionsbiträdena är exekutiva statstjänstemän i och med att staten har delegerat en del statliga befogenheter till dem. Exekutionsbiträdena kan därför inte vägra att utföra en begäran om ingripande, utom i de fall de yrkesetiska reglerna eller lagen förbjuder det, som exempelvis vid intressekonflikt eller om begäran är olaglig. Exekutionsbiträdena agerar alltså aldrig på eget initiativ utan alltid på begäran av någon som gett dem ett formellt uppdrag. Exekutionsbiträdena måste följa olika lagkrav för varje uppdrag som ska utföras. För övrigt får exekutionsbiträdena ta betalt för sina tjänster så att de egna kostnaderna täcks helt eller delvis.

Som utövare av ett fritt yrke ska exekutionsbiträdena agera oberoende och opartiskt. Exekutionsbiträdena ställer sitt yrkeskunnande till förfogande för var och en. Det innebär att de varken får lön eller ersättning eller lokaler av myndigheterna, utan måste stå för allt själv.

Man kan dela in exekutionsbiträdenas verksamhetsområden i två huvudkategorier. Dels så kallade utomrättsliga uppdrag (indrivning av obestridda fordringar, upprättande av protokoll), dels rättsliga uppdrag (delgivning, verkställighet av beslut). Vid utförandet av dessa uppdrag är det ofta exekutionsbiträdets plikt att ge den berörda personen information om hur denne kan utöva sina rättigheter och att svara på den berörda personens frågor angående uppdraget. Denna plikt gäller oavsett om den som berörs själv anlitat exekutionsbiträdet eller är föremålet för uppdraget.

I varje domkrets finns en kammare som består av alla stämningsmän i domkretsen. Dess huvudsakliga uppgift är att övervaka att domkretsens stämningsmän följer de yrkesetiska reglerna och de lagar och förordningar som gäller dem, samt att lösa tvister som kan uppstå stämningsmän emellan.

Det finns också ett nationell kammare för stämningsmän (Chambre nationale des huissiers de justice de Belgique/Nationale Kamer van Gerechtsdeurwaarders). Den nationella kammarens huvudsakliga uppgifter är att

  • övervaka att exekutionsbiträdena utövar yrket i enlighet med yrkesetiska krav,
  • försvara medlemmarnas intressen,
  • företräda medlemmarna.

Mer information finns på webbplatsen förLänken öppnas i ett nytt fönsterden nationella kammaren för stämningsmän.

Övriga

Domarna och åklagarna biträds av olika administrativa och rättsliga medarbetare: registrator, rättssekreterare, jurister vid åklagarmyndigheten, kanslister vid åklagarmyndigheterna samt administrativ personal.

Vid varje domstolsförhandling biträds domaren av en registrator (greffier/griffier). Registratorn förbereder domarens arbetsuppgifter, t.ex. genom att sätta samman akten inför domstolsförhandlingen. Han protokollför domstolsförhandlingen och vakar över att alla handlingar utformas på giltigt sätt. Dessutom övervakar och samordnar han domstolskansliets administrativa arbetsuppgifter. Varje domstol har ett kansli, som leds av en kanslichef. I domstolskansliet arbetar en eller flera registratorer beroende på domstolens storlek. Registratorerna biträds i sin tur av administrativ personal.

Rättssekreterarna (référendaires/referendarissen) är jurister som bistår domarna med att utforma domstolsavgörandena. De hjälper till i handläggningen av målen, under en eller flera domares ansvar och enligt dessas instruktioner. De läser in sig på målet, studerar de rättsliga problemen och utarbetar förslag till avgöranden.

Åklagarna kan också ta hjälp av andra jurister för den rättsliga förberedelsen av deras mål. Vid de allmänna åklagarmyndigheterna kallas de juristes de parquet/parketjuristen. Dessa sköter bl.a. juridiska efterforskningar, handhar insamlade uppgifter eller förbereder yrkanden och kallelser/stämningar på ett rättsligt plan, under en eller flera åklagares ansvar och enligt deras instruktioner.

Varje åklagarmyndighet har ett kansli som leds en kanslichef. Åklagarmyndighetens kanslister biträder åklagarna bl.a. i arbetet med dokumentering och efterforskning samt sammanställning av akterna. De àjourför åklagarmyndighetens handlingar och register, tar hand om arkiven osv. Antalet kanslister vid en åklagarmyndighet beror på dess storlek. Åklagarmyndighetens kanslister biträds i sin tur av administrativ personal.

Ett stort antal administrativa medarbetare arbetar i domstolskanslierna och i åklagarmyndigheternas kanslier. Den administrativa personalen sköter akterna för pågående mål och inmatning av uppgifter i databaser. Andra administrativa medarbetare tar hand om post och sortering och sköter domstolskansliets eller åklagarmyndighetens reception.

Mer information om dessa yrken finns i detta dokumentPDF(376 Kb)en

Organisationer som erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning

Alla medborgare har rätt till en kostnadsfri inledande juridisk rådgivning, som ska tillhandahållas av yrkesjurister. Detta gäller juridisk rådgivning i första ledet:

  • praktiska upplysningar,
  • juridisk information,
  • ett första juridiskt utlåtande,
  • en hänvisning till en specialiserad organisation.

Det handlar alltså inte om att handlägga ärenden, utan om att ge en inledande vägledning. Det finns juristjourer vid domstolarna, fredsdomstolarna, rättscentrumen (maisons de justice), hos vissa kommunala myndigheter, vid de flesta socialkontor och hos många ideella föreningar som har en juridisk avdelning.

Mer information finns på franska i denna broschyr om juridisk hjälp: Länken öppnas i ett nytt fönsterJuridisk rådgivning: bättre tillgång till rättslig prövning.

Rättsdatabaser

Mer information finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterdet belgiska justitieministeriets webbplats (justitieministeriet).

Justitieministeriets webbportal

Kategorier

Information

  • Rättsväsendet från A till Z
  • Informationskontor
  • Publikationer:
  • Klagomål
  • Sök rättsinstans
  • Pressmeddelanden
  • Statistik

Rättsväsende

  • Domstolar
  • Åklagarmyndigheter
  • Territoriell behörighet
  • Domarkårens och åklagarväsendets rådgivningsportal
  • Rättsväsendets moderniseringsnämnd

Reformering av rättsväsendet.

Andra relevanta länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterBelgiska justitieministeriet

Senaste uppdatering: 17/11/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Bulgarien

Juristyrken – inledning

De huvudsakliga juristyrkena i Bulgarien är åklagare, undersökningsdomare, domare, advokat, notarius publicus, privat och statlig stämningsman samt inskrivningsdomare. De regleras i Bulgariens grundlag och lagen om domstolsväsendet (Zakon za sădebnata vlast).

Åklagare

Organisation

Åklagarmyndigheten i Bulgarien består av riksåklagaren (Glaven prokuror), åklagarkamrarna för högsta kassationsdomstolen (Vărchovna kasatsionna prokuratura) och för högsta förvaltningsdomstolen (Vărchovna administrativna prokuratura), nationella utredningstjänsten (Natsionalna sledstvena sluzjba), åklagarkamrarna för appellationsdomstolarna (apelativni prokuraturi), för särskilda appellationsdomstolen för brottmål (Apelativna spetsializirana prokuratora), för militära appellationsdomstolen (Voenna-apelativna prokuratura), för de regionala domstolarna (okrăzjni prokuraturi), för särskilda brottmålsdomstolen (Spetsializirana prokuratora), för de militära regiondomstolarna (voenno-okrăzjni prokuraturi) och för distriktsdomstolarna (rajonni prokuraturi). Vid åklagarkamrarna för de regionala domstolarna finns det regionala utredningsavdelningar. Åklagarkammaren för särskilda brottmålsdomstolen har också en utredningsavdelning. Åklagarkamrarna för de regionala domstolarna har förvaltningsrättsliga avdelningar där åklagarna deltar i handläggningen av förvaltningsmål.

Åklagarmyndigheten är enhetlig och centraliserad. Alla åklagare och undersökningsdomare lyder under riksåklagaren. Varje åklagare lyder under en överordnad åklagare, och alla åklagare och undersökningsdomare lyder under den administrativa chefen för den åklagarkammare där de är anställda. De militära åklagarna och undersökningsdomarna är oberoende av de militära myndigheterna när de fullgör sina skyldigheter.

Riksåklagaren utnämns och entledigas av Bulgariens president efter förslag från Länken öppnas i ett nytt fönsterHögsta rättsliga rådet för en period på sju år utan möjlighet till förlängning.

Åklagare utnämns, befordras och degraderas, förflyttas och entledigas efter beslut av högsta rättsliga rådet.

Följande åklagarbefattningar finns:

  • Åklagare vid åklagarkammaren för högsta kassationsdomstolen och åklagare vid åklagarkammaren för högsta förvaltningsdomstolen – minst tolv års arbetslivserfarenhet som jurist.
  • Åklagare vid åklagarkamrarna för appellationsdomstolarna och för militära appellationsdomstolen – minst tio års arbetslivserfarenhet som jurist, och åklagare vid åklagarkammaren för särskilda appellationsdomstolen för brottmål – minst tolv års arbetslivserfarenhet, varav minst åtta år som åklagare eller undersökningsdomare.
  • Åklagare vid åklagarkamrarna för de regionala domstolarna och för de militära regiondomstolarna – minst åtta års arbetslivserfarenhet som jurist, och åklagare vid åklagarkammaren för särskilda brottmålsdomstolen – minst tio års arbetslivserfarenhet, varav minst fem år som åklagare eller undersökningsdomare.
  • Åklagare vid åklagarkamrarna för distriktsdomstolarna – minst tre års arbetslivserfarenhet som jurist.
  • Biträdande åklagare – inga krav på tidigare arbetslivserfarenhet.

Åklagare blir oavsättliga efter beslut av högsta rättsliga rådet efter en fullgjord femårig tjänstgöringsperiod och efter det att en omfattande prestationsbedömning gett positivt resultat.

Roll och arbetsuppgifter

Riksåklagaren leder åklagarmyndigheten, utfärdar anvisningar och riktlinjer om åklagarmyndighetens verksamhet samt inrättar tillsammans med chefer för ministerier och statliga institutioner specialiserade myndighetsövergripande grupper för att bistå utredningar som leds av en åklagare utsedd av riksåklagaren. Riksåklagaren kan hänskjuta mål till författningsdomstolen.

Åklagarna leder och övervakar utredningarna. Åklagarna kan invända mot lagstridiga beslut och kräva att de ska återkallas eller ändras inom de tidsfrister och på det sätt som anges i lagstiftningen. De kan hejda ett besluts verkställighet till dess att invändningen har behandlats av behörigt organ. En åklagares samtliga beslut och åtgärder kan överklagas vid den åklagarkammare som är direkt överordnad den berörde åklagaren, om de inte är föremål för rättslig prövning. Den hierarkiskt överordnade åklagaren eller åklagaren vid den överordnade åklagarkammaren får vidta åtgärder som ingår i underordnade åklagares behörighetsområde, eller skriftligen tillfälligt eller definitivt återkalla förelägganden av underordnade åklagare i de fall som föreskrivs i lag.

Vid utförandet av sina arbetsuppgifter ska åklagarna agera självständigt och i enlighet med lagen. De ska vara politiskt neutrala. När åklagarna fattar sina beslut ska de utgå från lagstiftningen och det bevismaterial som inhämtats i målet och i samband med detta låta sig ledas av sitt samvete och sin inre övertygelse.

För närmare information, se webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterBulgariens åklagarmyndighet.

Det bulgariska åklagarsamfundet (Asotsiatsija na prokurorite v Bălgarija, APB) är en frivillig och opolitisk sammanslutning av åklagare som ingår i Bulgariens åklagarmyndighet, samt av personer som har arbetat som åklagare. Samfundet har till uppgift att föra samman åklagare från åklagarkamrarna i hela landet och, att se till att de får den information de behöver och att det sker ett utbyte av vetenskapliga utlåtanden i frågor som berör åklagarnas arbete, samt att stärka åklagarmyndighetens och åklagarnas internationella kontakter. För närmare information, se samfundets webbplats – www.Länken öppnas i ett nytt fönsterapb.prb.bg.

Undersökningsdomare

Enligt lagen om domstolsväsendet har undersökningsdomare i Bulgarien ställning som ”magistrati” (domare och åklagare).

Utredningar genomförs av nationella utredningstjänsten, de regionala utredningsavdelningarna vid åklagarkamrarna för de regionala domstolarna och utredningsavdelningen vid åklagarkammaren för särskilda brottmålsdomstolen. Utredningsavdelningen vid stadsåklagarkammaren i Sofia har samma ställning som en regional utredningsavdelning.

Nationella utredningstjänsten leds av riksåklagaren, antingen direkt eller genom direktören, som även fungerar som ställföreträdande riksåklagare i fråga om utredningar. Nationella utredningstjänstens direktör ansvarar för den administrativa och organisatoriska ledningen av de undersökningsdomare och tjänstemän som är anställda vid nationella utredningstjänsten och ger undersökningsdomare från de regionala utredningsavdelningarna vid åklagarkamrarna för de regionala domstolarna metodvägledning.

Vid de regionala utredningsavdelningarna vid åklagarkamrarna för de regionala domstolarna och vid utredningsavdelningen vid åklagarkammaren för särskilda brottmålsdomstolen arbetar undersökningsdomare.

Undersökningsdomarna vid de regionala utredningsavdelningarna vid åklagarkamrarna för de regionala domstolarna och vid utredningsavdelningen vid åklagarkammaren för särskilda brottmålsdomstolen utreder ärenden som förelagts dem av den administrativa chefen för åklagarkammaren i fråga.

När de utför sina uppgifter i samband med brottmål agerar utredningsorganen under ledning och överinseende av en åklagare.

De förelägganden som undersökningsdomarna utfärdar i samband med sina utredningar är bindande för alla statliga myndigheter, juridiska personer och medborgare.

Domare

Domare i Bulgarien utnämns, befordras och degraderas, förflyttas och entledigas efter beslut av högsta rättsliga rådet.

Organisation

Följande domarbefattningar finns:

  • Domare vid högsta kassationsdomstolen och domare vid högsta förvaltningsdomstolen – minst tolv års arbetslivserfarenhet som jurist.
  • Domare vid appellationsdomstolarna och domare vid militära appellationsdomstolen – minst tio års arbetslivserfarenhet som jurist, och domare vid särskilda appellationsdomstolen för brottmål – minst tolv års arbetslivserfarenhet, varav minst åtta år som domare i brottmål.
  • Domare vid regionala domstolar, förvaltningsdomstolar och militära domstolar – minst åtta års arbetslivserfarenhet som jurist, och domare vid särskilda brottmålsdomstolen – minst tio års arbetslivserfarenhet, varav minst fem år som domare i brottmål.
  • Domare vid distriktsdomstolar – minst tre års arbetslivserfarenhet.
  • Biträdande domare – inga krav på tidigare arbetslivserfarenhet.

Domare blir oavsättliga efter beslut av högsta rättsliga rådet efter en fullgjord femårig tjänstgöringsperiod och efter det att en omfattande prestationsbedömning har gett positivt resultat.

Domarförbundet i Bulgarien (Săjuz na sădiite v Bălgarija, SSB) grundades i Sofia den 28 mars 1997 av 30 grundare, däribland domare från högsta kassationsdomstolen och från region- och distriktsdomstolar i hela landet.

Förbundet är en efterföljare till förbundet för bulgariska domare (Săjuz na bălgarskite sădii) som grundades 1919 och var verksamt fram till 1945 som en informell yrkesorganisation som förde domarkåren samman och hade i uppgift att skydda dess yrkesintressen och diskutera och finna lösningar på dess problem.

För närmare information, se webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterdomarförbundet i Bulgarien.

Sammanslutningen ”BULGARISKA DOMARFÖRENINGEN” (”Bălgarska sădijska asotsiatsija”) inrättades för att sörja för rättvisa, öppenhet och tillgång till rättslig prövning för medborgarna.

Sammanslutningen arbetar inom ramen för rättsväsendet och med respekt för grundlagen och övriga rättsliga bestämmelser samt i överensstämmelse med de yrkesetiska och allmänna etiska reglerna. För närmare information, se den bulgariska domarföreningens webbplats – www. Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.judgesbg.org/bg/.

Roll och arbetsuppgifter

Domarförbundet i Bulgarien upprättar akter, bland annat om disciplinära förfaranden som riktar sig mot domare, fungerar som medlare vid tvister mellan domare och andra offentligt anställda, bistår den lagstiftande makten under lagstiftningens gång, har ett arkiv och ger ut en tidning.

Domstolsbiträden och åklagarbiträden

Vid de regionala domstolarna samt vid förvaltnings- och appellationsdomstolarna, vid högsta kassationsdomstolen och vid högsta förvaltningsdomstolen arbetar domstolsbiträden.

Vid åklagarkamrarna för de regionala domstolarna, appellationsdomstolarna, högsta kassationsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen arbetar åklagarbiträden.

För att kunna bli utnämnd till domstols- eller åklagarbiträde måste en person uppfylla de krav som ställs för befattningen som domare, åklagare eller undersökningsdomare och ha blivit godkänd i ett uttagningsprov för domstolstjänstemän.

Domstolsbiträdena utnämns av den administrativa chefen vid respektive domstol. Åklagarbiträdena utnämns av riksåklagaren eller av den administrativa chefen vid respektive åklagarkammare.

Juristyrkenas organisation: advokater

Advokater

I Bulgarien är advokatyrket grundlagsstadgat. Advokat får endast den bli som har avlagt en ed och är upptagen i advokatsamfundets register. Varje regional domstol har i sin domkrets ett advokatsamfund som är underställt högsta advokatrådet (Vissj advokatski săvet). Högsta advokatrådet har sitt säte i Sofia. Advokaternas ställning, rättigheter och skyldigheter regleras i lagen om advokatväsendet (Zakon za advokaturata).

Högsta advokatrådet är en juridisk person och består av företrädare för advokatsamfunden med en representation enligt formeln 1 delegat per 40 advokater.

Högsta advokatrådet sammankallar och anordnar generalförsamlingar för landets advokater, verkställer deras beslut och rapporterar till dem, fastställer advokaternas inträdes- och årsavgifter, utfärdar föreskrifter i enlighet med lagen om advokatväsendet, fattar beslut om klagomål mot lagstridiga beslut som har fattats av advokatsamfundens generalförsamlingar och om advokatrådsvalens överensstämmelse med lagen, fattar beslut vid klagomål och invändningar mot advokatrådens beslut om tillträde till praktikplatser och inskrivningar i advokatregistret samt hanterar och godkänner utgifter för högsta tillsynsrådets (Vissj kontrolen săvet) och högsta disciplinnämndens (Vissj distsiplinaren săd) verksamhet.

Högsta advokatrådet för ett register över advokater, ett över biträdande advokater och advokatbyråer och ett register över utländska advokater som har rätt att uppträda som försvarare vid bulgariska domstolar.

Rättsdatabas

För närmare information, se webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterHögsta advokatrådet.

Notarius publicus

Organisation

En notarius publicus är en person som av staten har fått i uppgift att utföra de uppgifter inom ramen för notarieämbetet som föreskrivs i lag. En notarius publicus är oberoende och ska vid utförandet av sina arbetsuppgifter endast rätta sig efter lagen. Justitieministern utövar tillsyn över varje notarius publicus verksamhet för att se till att lagstiftningen och stadgarna för notariekammaren (Notarialna kamara) följs.

Notarius publicus ställning, rättigheter och skyldigheter regleras i lagen om notarieämbetet och dess verksamhet (Zakon za notariusite i notarialnata dejnost).

Roll och arbetsuppgifter

Länken öppnas i ett nytt fönsterNotariekammaren är en organisation för personer som arbetar som notarius publicus i Bulgarien och har inrättats i enlighet med lagen om notarieämbetet och dess verksamhet. Varje notarius publicus är i kraft av sitt ämbete medlem av notariekammaren. Notariekammaren är en juridisk person med säte i Sofia.

Notariekammarens organ är generalförsamlingen, notarienämnden, tillsynsnämnden och disciplinnämnden. Ordföranden för notarienämnden fungerar som representant för notariekammaren.

Notariekammaren organiserar och underlättar notarius publicus verksamhet, värnar om och stärker yrkeskårens anseende och upprätthåller förbindelser med internationella organisationer med liknande verksamhet.

För närmare information, se webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsternotarienkammaren.

Övriga juristyrken

Privata stämningsmän

En privat stämningsman är en person som av staten har anvisats uppgiften att vidta exekutiva åtgärder för att driva in enskilda och offentliga fordringar. En privat stämningsman är verksam inom domkretsen för en regional domstol.

De privata stämningsmännens kammare (Kamara na tjastnite sădebni izpălniteli) har i uppgift att främja yrket som privat stämningsman och att förbättra exekutionsförfarandet i Bulgarien genom att värna om allmänintresset och bistå sina medlemmar.

Rättsdatabas

Länken öppnas i ett nytt fönsterDe privata stämningsmännens kammare för ett register över privata stämningsmän.

Registret är offentligt och kan konsulteras via kammarens webbplats. Enligt lagen om privata stämningsmän (Zakon za tjastnite sădebni izpălniteli) har envar rätt att konsultera registret och få utdrag ur det.

Privata stämningsmän ska lämna in halvårsvisa och årliga verksamhetsberättelser till justitieministeriet. Justitieministern använder dessa för att bygga ut, underhålla och utveckla ett informationssystem för exekutionsväsendet. För användningen av informationssystemet tar justitieministeriet ut en avgift som grundar sig på en prislista som har godkänts av regeringen. Tillgången till informationssystemet i tjänsten är kostnadsfri för statliga och lokala myndigheter, lokala förvaltningsorgan och personer som har ålagts att utöva en offentlig funktion.

Statliga stämningsmän

Statliga stämningsmän har i uppdrag att driva in enskilda fordringar. Staten kan också ge statliga stämningsmän i uppdrag att driva in offentliga fordringar i de fall som fastställs i lag.

Antalet statliga stämningsmän fastställs av justitieministern.

I distriktsdomstolar utan statliga stämningsmän ska deras arbetsuppgifter utföras av en distriktsdomare som utses av domstolens ordförande och detta ska meddelas justitieministern.

Statliga stämningsmän utses av justitieministern efter ett uttagningsprov. Justitieministern kan också utlysa ett uttagningsprov på förslag avordföranden för en distriktsdomstol.

Länken öppnas i ett nytt fönsterFöreningen för statliga stämningsmän i Bulgarien (Asotsiatsija na dărzjavnite sădebni izpălniteli v Bălgarija) är en oberoende och frivillig yrkesorganisation för de statliga stämningsmännen i Bulgarien. Den värnar om deras yrkesmässiga, intellektuella, kulturella, samhälleliga och materiella intressen och arbetar för att främja yrket och stärka dess anseende i stat och samhälle.

Rättsdatabas

Länken öppnas i ett nytt fönsterRegistret över statliga stämningsmän kan konsulteras via webbplatsen för föreningen för statliga stämningsmän i Bulgarien.

Inskrivningsdomare

Vid distriktsdomstolarna finns det inskrivningsdomare.

Inskrivningsdomaren bifaller och avslår ansökningar om inskrivningar, anteckningar eller strykningar i fastighetsregistret, fattar beslut om utfärdande av registerutdrag eller certifikat och utför en notarius publicus uppgifter och andra uppgifter som föreskrivs i lag. En inskrivningsdomare får bara utföra sina uppgifter inom sitt distrikt.

Antalet inskrivningsdomare fastställs av justitieministern.

Vid distriktsdomstolar utan inskrivningsdomare eller där inskrivningsdomaren är förhindrad att utföra sina arbetsuppgifter ska dessa utföras av en distriktsdomare, och detta ska meddelas justitieministern.

Justitieministern får ge en statlig stämningsman vid samma domstol i uppdrag att utföra en inskrivningsdomares uppgifter.

Inskrivningsdomare utses av justitieministern efter ett uttagningsprov. Justitieministern kan också utlysa ett uttagningsprov på förslag av ordföranden för en distriktsdomstol.

Bulgariska föreningen för inskrivningsdomare (Bălgarska asotsijatsija na sădiite po vpisvanijata) är en oberoende och frivillig yrkesorganisation för inskrivningsdomarna i Bulgarien. Den värnar om deras yrkesmässiga, intellektuella, kulturella, samhälleliga och materiella intressen och arbetar för att främja yrket och stärka dess anseende i stat och samhälle. För närmare information, se föreningens webbplats – Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.basv.free.bg/.

Ytterligare upplysningar om juristyrken finns härPDF(378 Kb)en.

Senaste uppdatering: 17/12/2018

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Tjeckien

Här får du en överblick över juristyrkena i Tjeckien.

Juristyrken– inledning

Juristyrkena innefattar domare, åklagare, advokater, notarier och exekutionstjänstemän.

Åklagare

Organisation

Åklagarna arbetar vid åklagarmyndigheten. Åklagarmyndigheten är det statliga organ vars uppgift det är att företräda staten när det gäller att tillvarata det allmännas intresse i tydligt avgränsade ärenden. Åklagarna handhar ärenden som ingår i åklagarmyndighetens befogenhetsområden. Inga andra organ eller personer får ingripa i deras verksamhet eller ersätta eller företräda dem i utövningen av deras arbete.

Åklagarmyndigheten är organiserad på samma sätt som domstolarna (distrikts-, region- och överåklagarmyndigheter). Åklagarmyndigheten leds av riksåklagarmyndigheten med säte i Brno som ansvarar för den centrala organisationen av åklagarkamrarna. Regeringen har befogenhet att utnämna och entlediga riksåklagaren efter förslag från justitieministern.

Yrkesorganisationer

Tjeckiska åklagarföreningen är en frivillig sammanslutning av åklagare Länken öppnas i ett nytt fönsterUnie státních zástupců České republiky. Den arbetar för att underlätta åklagararbetet och främja lagenliga och opartiska beslut. Föreningen intresserar sig också för åklagarnas och åklagaraspiranternas utbildning och företräder deras intressen.

Yrkesregler för åklagare finns i en särskild yrkesetisk kodex.

En åklagarförteckning, uppdelad efter åklagarkammare, finns på justitieministeriets webbplats. Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet.

Roll och ansvar - åklagarmyndigheten

Åklagare är offentliganställda tjänstemän som har till uppgift att på statens vägnar tillvarata det allmännas intresse, särskilt genom att väcka åtal i brottmål. Åklagarmyndigheten utövar också rättslig tillsyn över häkten, fängelser, medicinsk tvångsbehandling, ungdomsanstalter, brottsförebyggande verksamhet och hjälp till brottsoffer.

Befogenheter i brottmål

Åklagaren har befogenhet att agera i varje skede av ett brottmål. Åklagaren har vissa processuella rättigheter och omfattas även av motsvarande processuella skyldigheter.

Åklagarmyndigheten verkar i enlighet med lag nr 283/1993. De har särskilt ansvar att driva allmänna åtal i brottmål och att sköta ytterligare uppgifter i enlighet med strafflagen. De utövar också rättslig tillsyn över häkten, fängelser, medicinsk tvångsbehandling, ungdomsanstalter och andra inrättningar som med stöd i lagen begränsar personers frihet. De handlägger även i andra typer av mål och utför andra uppgifter som föreskrivs i lag.

Åklagaren ser till att lagen följs under det förfarande som leder fram till rättegången. Enligt strafflagen (lag nr 141/1961) kan vissa åtgärder i detta skede endast vidtas av åklagaren.

Innan lagföring inleds måste åklagaren ha lagt fram fakta som tyder på att ett brott har begåtts (§ 158.2 strafflagen).

Förfarandet inför den behöriga domstolen inleds genom att åklagaren väcker åtal. Åklagaren måste närvara vid huvudförhandlingen som börjar med en redogörelse för åtalspunkterna och avslutas med en slutplädering.

Åklagarna har också befogenhet att ingå överenskommelser rörande skuldfrågan och straffmätningen.

Åklagaren har rätt att överklaga beslut som han anser vara felaktiga. Överklagandena kan vara till fördel eller till nackdel för den åtalade.

Riksåklagaren kan överklaga till högre instans.

Åklagaren kan också rekommendera att rättegången görs om till fördel eller till nackdel för den åtalade

När förövarna är unga måste åklagaren närvara inte bara vid huvudförhandlingen, utan även vid andra typer av offentligt hörande (lag nr 218/2003 om ungdomsrätt).

Åklagaren har bland annat befogenheter att själv besluta om alternativ tvistlösning innan en rättegång inleds.

Åklagarmyndighetens roll i andra mål än brottmål

Åklagarmyndigheten kan även rekommendera att ett civilrättsligt förfarande ska inledas och även ingripa i ett pågående sådant förfarande så länge detta är förenligt med vad lagen föreskriver.

Grunden för åklagarmyndighetens arbete vid civilrättsliga förfaranden finns i artikel 80 i den tjeckiska författningen som föreskriver att åklagarmyndigheten också får utföra andra uppgifter vid sidan av allmänna åtal. Enligt lagen om åklagarväsendet kan åklagarmyndigheten agera i andra förfaranden än brottmålsförfaranden. Dess verksamhet regleras dessutom genom civilprocesslagen, som anger närmare när åklagarmyndigheten kan ingripa i pågående civilrättsliga förfaranden.

Vid sidan av möjligheten att uppträda som part i civilrättsliga förfaranden kan åklagarmyndigheten rekommendera att talan ska väckas av riksåklagaren exempelvis i mål som rör bestridande av faderskap enligt familjelagstiftningen

Kvalifikationer och övriga krav för åklagare

Åklagarna utnämns av justitieministern på förslag av riksåklagaren på obestämd tid och avlägger ed inför justitieministern

Till åklagare kan tjeckiska medborgare utnämnas, som

  • har full rättslig handlingsförmåga,
  • är ostraffade,
  • vid utnämningen är minst 25 år gamla,
  • har juridisk universitetsexamen på magisternivå från ett tjeckiskt universitet,
  • har avlagt slutexamen,
  • besitter moraliska egenskaper som garanterar att de kommer att fullfölja sina uppgifter på korrekt sätt,
  • godkänner utnämningen och förordnandet till en viss åklagarkammare.

Åklagare utnämns inte på viss tid, men justitieministern kan entlediga dem. Åklagare skiljs från tjänsten när de fyllt 70 år, helt eller delvis förlorar sin rättsliga handlingsförmåga, vägrar att avlägga ed eller förlorar sitt tjeckiska medborgarskap. Andra skäl är om en åklagare åtar sig uppdrag som är oförenliga med åklagartjänsten, döms för brott, befinns vara olämplig eller på grund av varaktig ohälsa inte kan fullgöra sitt arbete. Detsamma gäller om en åklagare avgår eller genom disciplinstraff skiljs från tjänsten.

Justitieministern beslutar om budgeten för åklagarmyndigheten. Åklagarnas ställning regleras genom lag nr 283/1993.

Oförenliga uppdrag

Utom i vissa lagstadgade undantagsfall får en åklagare inte arbeta som skiljeman eller förlikningsman i rättsliga tvister, företräda parter i domstolsförfaranden eller vara ombud för parter i domstols- eller förvaltningsförfaranden. Utöver sin tjänst som åklagare, chefsåklagare eller dennes biträde, eller tillfällig knytning till ett ministerium eller rättsakademin, får en åklagare inte inneha annan avlönad tjänst eller utöva annan förvärvsverksamhet. Undantag från detta är förvaltning av personlig egendom eller vetenskaplig, pedagogisk, litterär, publicistisk och konstnärlig verksamhet eller verksamhet i rådgivande organ till ministerier, regering och parlament.

Lön eller arvode

Staten avlönar åklagare i enlighet med lagen.

Ansvar vid yrkesutövning

För skador som åklagare förorsakar genom lagvidriga beslut eller tjänstefel ansvarar staten.

Åklagare kan också ställas till ansvar för disciplinbrott.

Domare

Organisation

Grundbestämmelserna som reglerar domarnas ställning finns i artikel 82.1 i Tjeckiens författning. Enligt denna artikel ska domarna vara oavhängiga i utövandet av sitt ämbete och ingen får försöka undergräva deras opartiskhet. Domarnas ställning regleras genom lag nr 6/2002 om domstolsväsendet.

Tillsättning och karriär

De som uppfyller de nödvändiga villkoren kan utses till domare av Tjeckiens president och blir domare genom att avlägga domareden. Den som uppfyller alla krav har dock ingen absolut rättighet att bli utnämnd till domare.

Kandidater ska genomgå en treårig förberedande praktik vid en domstol. Efter praktiken får kandidaterna delta i ett särskilt domarprov.

Domartjänsten har ingen tidsbegränsning, men domares yrkesutövning kan avbrytas om de entledigas av justitieministern. Domare skiljs från tjänsten när de fyllt 70 år, förklaras olämpliga eller avgår.

Kvalifikationer och andra krav som gäller för domare

För att kunna utnämnas måste en kandidat

  • vara tjeckisk medborgare,
  • äga full rättslig handlingsförmåga,
  • vara ostraffad,
  • ha uppnått minst 30 års ålder,
  • inneha juridisk universitetsexamen på magisternivå från ett tjeckiskt universitet,
  • ha avlagt ett avslutande domarprov,
  • inneha de moraliska egenskaper som garanterar att arbetsuppgifterna utförs på korrekt sätt,
  • samtycka till att utnämnas till åklagare och placeras vid en viss domstol.

Lekmannadomare utses bland medlemmar av allmänheten (ett krav är att man inte får finnas i straffregistret). De avlägger en ed inför domstolens ordförande och tjänstgör i fyra år.

Oförenliga uppdrag

Domare får inte inneha annat förvärvsarbete med undantag för förvaltning av personlig egendom eller vetenskaplig, pedagogisk, litterär, publicistisk och konstnärlig verksamhet. Samma undantag gäller rådgivande verksamhet vid ministerier eller inom regerings- och parlamentsorgan.

Lön eller arvode

Domares ersättningar regleras i lag.

Roll och arbetsuppgifter

Det är domares grundläggande rätt och skyldighet att vara opartiska i sitt arbete och bara låta sig vägledas av lagen, som de ska uttolka efter bästa förstånd och i enlighet med sitt samvete. De får därvid inte påverkas av exempelvis partiintressen, den allmänna opinionen eller massmedia. Det är förbjudet att inkräkta på eller hota domares oberoende och opartiskhet.

Domare måste fatta beslut i rimlig tid och utan dröjsmål och måste ge parterna i målet och deras ombud möjlighet att hävda sina rättigheter, utan att diskutera målets innehåll eller processuella frågor med dem på sätt som kan påverka målet.

Även när de lämnat sin tjänst har domare tystnadsplikt om vad de erfarit i tjänsten. Tystnadsplikten kan bara upphävas i undantagsfall.

En domarförteckning, uppdelad efter domstol, finns på justitieministeriets webbplats: Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet.

Länken öppnas i ett nytt fönsterMedlemskap i Domarförbundet är frivilligt. Förbundet har antagit etiska regler för domare samt moraliska principer för domstolsarbete.

Specialisering inom domaryrket

Vid sidan av uppgiften att avgöra mål kan domare även fungera som ordförande eller vice ordförande i en domstol. Till denna funktion utnämns de av Tjeckiens president (för Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen) eller av justitieministern (för över-, regions- och distriktsdomstolar). Den innefattar även bl.a. ansvar för frågor som rör domstolens förvaltning.

Domare kan även vara ordförande för ett kollegium i högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen eller ordförande för en avdelning i en domstol.

Distrikts-, regions- och överdomstolar är uppdelade i avdelningar som arbetar med brottmål, civilrättsliga mål respektive förvaltningsmål.

Domares yrkesansvar

Staten ansvarar för skador som uppstår till följd av en felaktig dom, ett felaktigt beslut om häktning, påföljd eller skyddsåtgärd eller ett processuellt fel. Berörd domare kan endast bli ersättningsskyldig om hans skuld kan fastställas genom ett disciplin- eller brottmålsförfarande. Domare svarar själva för att de besitter den kompetens som krävs för att utöva domaryrket.

Notarier

Organisation

Notarierna och deras verksamhet regleras genom lag nr 358/1992 om notarier och deras verksamhet (notarielagen).

För att bli notarie måste man vara medlem av notariekammaren, det organ som ansvarar för regleringen av yrket. Kammaren anordnar också yrkesutbildning och examinering av blivande notarier. Ett notarieregister uppdelat per region finns på följande webbplats Länken öppnas i ett nytt fönsterNotářská komora.

Tillsättning och karriär

Notarier tillsätts genom beslut av justitieministern efter ett offentligt ansökningsförfarande och på förslag av notariekammaren. Notarie blir man genom att registreras i Tjeckiens notariekammares notarieregister.

Man kan som notarieelev (notariebiträde) förbereda sig för notariesysslan, vilket innebär notariepraktik hos notarie. En ytterligare förberedelsefas är arbete som notariekandidat, efter minst treårig praktik och genomgånget notarieprov.

Notariers ämbetsutövning är inte tidsbegränsad men kan avbrytas. Notarier skiljs från tjänsten när de fyllt 70 år, entledigas, förlorar sitt tjeckiska medborgarskap eller sin rättsliga handlingsförmåga. Detsamma sker om de exempelvis vägrar avlägga ed eller om deras hälsotillstånd på ett bestående sätt förhindrar normal verksamhet som notarie.

Antalet notariekontor inom en viss domkrets bestäms av justitieministeriet efter yttrande från notariekamrarna.

Notarierna utövar sin tjänst självständigt. De är endast bundna av lagstiftningens bestämmelser. Notariesysslan kan inte kombineras med annat förvärvsarbete (utom när lagen stadgar något annat).

Kvalifikationer och övriga krav för notarier

För att kunna utnämnas måste en kandidat

  • vara tjeckisk medborgare,
  • äga full rättslig handlingsförmåga,
  • vara ostraffad,
  • ha universitetsexamen:
  • ha fullgjort minst fem års notariepraktik,
  • ha genomgått notarieprov.

För att arbeta som notarie måste man

  • ha blivit utnämnd till notarie,
  • ha avlagt ed inför justitieministern, om detta inte redan har skett,
  • ha skaffat sig en officiell notariestämpel,
  • ha tecknat en ansvarsförsäkring för eventuella skador som kan uppstå i samband med utövandet av notariesysslan.

Oförenliga uppdrag

Arbetet som notarie är oförenligt med annat förvärvsarbete, med undantag för förvaltning av personlig egendom. Notarier får dock mot ersättning utöva vetenskaplig, publicistisk, pedagogisk eller konstnärlig verksamhet och arbeta som tolk eller sakkunnig.

Lön eller arvode

Enligt notarielagen utövas notariesysslan mot ersättning, som främst består av arvoden och ersättningar för utlägg och tidsåtgång. Kostnaderna betalas av den som anlitar en notarie, som också har rätt att kräva skäligt förskott på arvode och utlägg. Notariearvoderingen regleras närmare i särskilda bestämmelser.

Notariens roll och arbetsuppgifter

Notarier ska utöva alla notariesysslor i enlighet med lagar och andra rättsliga föreskrifter. När de lämnar de juridisk hjälp är de också bundna av klientens instruktioner. Dessa har en notarie dock rätt att vägra följa, om instruktionerna strider mot lag, om de innebär att notarien eller en denne närstående person hamnar i en intressekonflikt eller om notarien i det berörda ärendet redan lämnat juridisk hjälp till en motpart. Detsamma gäller om den som anlitar en notarie utan vägande skäl underlåtit att betala förskott. En notarie har rätt att bryta avtalet med klienten eller den som söker juridisk hjälp om det ömsesidiga förtroendet har urholkats.

En notarie har vidare tystnadsplikt om sakförhållanden som han får kännedom om i tjänsten och som kan beröra en klient eller person som sökt juridisk hjälp. Endast de berörda personerna kan befria en notarie från tystnadsplikten.

Bland juridiska och andra tjänster som notarier tillhandahåller ingår

  • att uppträda som rättsombud, dvs. som domstolens företrädare, i arvsärenden,
  • att upprätta av notariatsurkunder – angående rättshandlingar, årsmöten och juridiska personers möten och andra handlingar och sakförhållanden,
  • att upprätta avtal,
  • att handha notariatdepositioner,
  • att upprätta notariatsurkunder som utgör grund för exekutionstitlar.
  • att upprätta eller förvara testamenten,
  • att upprätta äktenskapsförord (bindande i form av notariatsurkund), pantavtal och pantregistrering,
  • att göra legaliseringar och vidimeringar.

Till notariens uppgifter hör även att utfärda utdrag ur Tjeckiens fastighetsregister etc.

Notariers yrkesansvar

Notarier ansvarar för skador som de i tjänsten åsamkar sökande, klienter eller andra parter. De ansvarar för sina anställdas skador som vållas i tjänsten. Notarier är därför skyldiga att teckna en ansvarsförsäkring.

Notarier kan även bli föremål för disciplinära åtgärder.

Den statliga tillsynen över notarierna utövas av justitieministeriet. Även Tjeckiens notariekammare och de lokala notariekamrarna utövar tillsyn.

Yrkesorganisationer

Notariekamrar finns i varje regiondomstols domkrets och i distriktsrättens domkrets i Prag. Kammaren organiserar alla notarier i domkretsen. Notariekamrarna är juridiska personer med egen ekonomi och organisation.

Tjeckiens notariekammare är en självständig nationell paraplyorganisation för de enskilda notariekamrarna. Den är en juridisk person med egen ekonomi och organisation och har bland annat till uppgift att förvalta det centrala testamentsregistret, som är ett icke offentligt dataregister över testamenten, arvlöshetsförklaringar eller upphävande av sådana förklaringar, förordnade och entledigande av förvaltare av dödsbon etc. Tjeckiens notariekammare ansvarar också för pantregistret.

Organisation av juristyrket: Jurister

Advokater

För att bli advokat måste man vara medlem av det tjeckiskaLänken öppnas i ett nytt fönsteradvokatsamfundet, det centraliserade icke-statliga organ som ansvarar för regleringen av yrket.

Villkoren för att erbjuda juridiska advokattjänster regleras genom lag nr 85/1996, Länken öppnas i ett nytt fönsterom advokater.

Villkor för att få verka som advokat

Som advokat kan bara den arbeta som upptagits på den förteckning som förs av Länken öppnas i ett nytt fönsterTjeckiens advokatsamfund. För att bli införd på denna förteckning måste man skriftligen ansöka om detta och man måste vidare

Juridiska tjänster får iLänken öppnas i ett nytt fönsterTjeckien bara erbjudas av

I Tjeckien finns bara en typ av advokater. Enskilda advokater bygger upp specialkunskaper allt eftersom genom sin praktik.

Advokaters rättigheter och skyldigheter

Advokat blir man genom registrering i advokatregistret.

Praktiken består av arbete som anställd biträdande jurist hos en advokat.

Det finns ingen tidsbegränsning för registreringen som advokat. Yrkesutövningen kan dock avbrytas, antingen på sätt som föreskrivs i lag eller genom beslut av Tjeckiens advokatsamfund.

Den som stryks ur advokatregistret förlorar rätten att arbeta som advokat. Enligt lagen sker detta om en advokat helt eller delvis förlorar sin rättsliga handlingsförmåga, stryks ur advokatregistret som disciplinstraff, försätts i konkurs eller själv begär att bli struken. Även Tjeckiens advokatsamfund kan besluta om strykning.

Oförenliga uppdrag

En advokat får inte samtidigt vara anställd eller liknande, utom som universitetslärare, och får heller inte utöva annan verksamhet som är oförenlig med advokatyrket.

Lön eller arvode

Advokatarbetet ersätts normalt genom arvoden som betalas av klienten. Advokaten har rätt att begära skäligt förskott. Föreskrifter finns för arvoderingen och för hur utlägg och tidsåtgång ska ersättas. Advokatens arvode för juridisk hjälp regleras i princip av dennes avtal med klienten. Saknas avtal, regleras arvodet av föreskriven advokattaxa för arvodering utan avtal. Har advokaten förordnats till juridiskt ombud, står staten för arvodet.

Yrkesorganisationer

Tjeckiens advokatsamfund har sitt huvudkontor i Prag och ett lokalkontor i Brno. Det är en fristående yrkesorganisation för alla advokater. Den har sina egna organ och ger också ut bindande föreskrifter för advokater i tidningen Věstník České advokátní komory.

En av dessa föreskrifter rör yrkesetiska principer och konkurrensregler för tjeckiska advokater.

Ansvar vid yrkesutövning

Advokater ansvarar för skador som de, deras anställda eller företrädare har åsamkat klienten i tjänsten. Advokater är därför skyldiga att teckna en ansvarsförsäkring.

En advokat kan också ställas till ansvar för disciplinbrott för allvarligt eller upprepat åsidosättande av sina skyldigheter.

Rättsdatabaser

En förteckning över advokater finns påLänken öppnas i ett nytt fönstertjeckiska advokatsamfundets webbplats. Här går det att söka på advokater inte bara efter ort, utan också per specialområde och språkkunskaper.

Är tillgången till denna databas kostnadsfri?

Ja.

Juridiskt ombud/juridisk rådgivare

Det finns bara en typ av advokater i Tjeckien.

Övriga juristyrken

Exekutionstjänstemän

Exekutionstjänstemän är Länken öppnas i ett nytt fönsteroberoendeLänken öppnas i ett nytt fönsterrättstillämpare, som utför Länken öppnas i ett nytt fönsterverkställighetsuppdrag i enlighet med Länken öppnas i ett nytt fönsterutsökningslagen. Alla exekutionstjänstemän måste vara medlemmar i den självstyrande Länken öppnas i ett nytt fönsterExekutionskammaren.

Deras ställning regleras genom lag nr 120/2001 om exekutionstjänstemän och exekutiv verksamhet (utsökningslagen).

Exekutionstjänstemännen utnämns av justitieministeriet.

Exekutionstjänstemän är i Tjeckien myndighetspersoner och deras arbete ingår i domstolarnas arbete.

Till exekutionstjänstemän kan tjeckiska medborgare utnämnas, som

Tillsättning och karriär

Det är justitieministern som utser exekutionstjänstemän på de exekutionskontor som utlyst sådana tjänster. Efter avlagd ed blir man sedan medlem av exekutionskammaren. För att bli exekutionstjänsteman krävs först praktik som biträdande exekutionstjänsteman, följt av arbete som aspirant. För registrering krävs treårig praktik som exekutionstjänsteman och genomgånget prov för exekutionstjänstemän.

Om så sker, får exekutionstjänstemannen inte utöva sitt arbete. En ersättare utses då, vilket också sker om en exekutionstjänsteman en längre tid är förhindrad att arbeta (exempelvis på grund av sjukdom, tjänstledighet).

Tjänsten vid ett exekutionskontor upphör så fort en exekutionstjänsteman upphör att vara medlem i sin exekutionskammare. Detta sker om denne entledigas, förlorar sitt tjeckiska medborgarskap eller helt eller delvis förlorar sin rättskapacitet.

Oförenliga uppdrag

Arbetet som exekutionstjänsteman är oförenligt med annat förvärvsarbete, med undantag av förvaltning av personlig egendom. Exekutionstjänstemän får dock mot ersättning utöva vetenskaplig, publicistisk, pedagogisk eller konstnärlig verksamhet och ta uppdrag som tolk eller sakkunnig.

Lön eller arvode

Exekutionstjänstemän utför verkställighetsåtgärder och andra arbetsuppgifter mot ersättning, främst i form av arvoden, ersättning för utlägg och tidsåtgång vid verkställighetsförrättningar samt ersättning för delgivning. Lönen kan regleras i avtal mellan exekutionstjänstemannen och behörig tjänsteman. Finns inget sådant, regleras lönen normalt av bindande rättslig föreskrift. Exekutionstjänstemän har rätt att kräva skäligt förskott på utlägg i samband med verkställighetsförrättningar.

Exekutionstjänstemännens ansvar

Exekutionstjänstemännen är ansvariga för alla skador som de själva eller deras anställda förorsakar vid verkställighetsförrättningar. De måste därför täckas av en försäkring.

Exekutionstjänstemän och aspiranter kan också ställas till svars för lagöverträdelser eller allvarliga eller upprepade brott mot yrkesetiken.

Mer information finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterexekutionskammarens webbplats

Organisationer som erbjuder kostnadsfria rättsliga tjänster

Många icke-statliga organisationer erbjuder allmänheten juridiskt biträde inom olika områden: exempelvis Länken öppnas i ett nytt fönstermiljörättstjänsten och Länken öppnas i ett nytt fönsterluridicum remedium.

I vissa begränsade fall erbjuder också tjeckiska advokatsamfundet kostnadsfri rättslig rådgivning.

Tjeckiens exekutionskammare ger kostnadsfri rättslig rådgivning i frågor som rör verkställighetsärenden.

Senaste uppdatering: 13/05/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på danska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Juristyrken - Danmark

På den här sidan hittar du en översikt över juristyrken i Danmark.

Åklagare

Organisation

Det danska åklagarväsendet sorterar under justitieministeriet, som ansvarar för tillsynen över de allmänna åklagarna. Åklagarväsendet består av en rigsadvokat (riksåklagaren), statsadvokaterna (statsåklagarna) och polisdirektörerna (länspolismästarna).

Riksåklagaren handhar brottmål inför Högsta domstolen och deltar dessutom vid förfaranden i Särskilda klagomålsdomstolen (Den Særlige Klageret).

Riksåklagaren är chef för övriga åklagare och ansvarar för tillsynen över deras arbete. Han eller hon behandlar också överklaganden av beslut som fattats av åklagare i första instans.

Roll och arbetsuppgifter

Länken öppnas i ett nytt fönsterÅklagarväsendets uppgifter och organisation beskrivs i kapitel 10 (paragraferna 95-107) i den danska rättegångslagen (lov om rettens pleje).

Enligt rättegångslagen är det åklagarväsendets skyldighet att i samarbete med polisväsendet beivra brott. Enligt paragraf 96.2 ska åklagarväsendet driva varje mål med den hastighet som dess karaktär kräver. Åklagarmyndigheten ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet, dvs. tillvarata även sådant som talar för den misstänktes oskuld (”objektivitetsprincipen”).

Sex regionalt verksamma statsåklagare handhar brottmål, överklaganden och jurymål inför Østre Landsret och Vestre Landsret och övervakar polisdirektörens behandling av brottmål i regionen. Dessutom behandlar statsåklagarna överklaganden mot polisdirektörernas åtalsbeslut. Slutligen handhar statsåklagarna mål som gäller ersättning i samband med lagföring i brottmål och klagomål mot polisen.

Statsåklagaren för särskild ekonomisk brottslighet (Länken öppnas i ett nytt fönsterStatsadvokaten for Særlig Økonomisk Kriminalitet) ansvarar för lagföringen vid ekonomiska brott med nationell omfattning.

Statsåklagaren för allvarliga internationella brott (Länken öppnas i ett nytt fönsterStatsadvokaten for Særlige Internationale Straffesager) har nationellt ansvar för lagföring av allvarliga internationella brott som begås utomlands. Detta inbegriper folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott.

Polisdirektörerna fungerar som åklagare inför underrätterna (byretterne) och är därmed – utöver ledningen av polisens arbete – ansvariga för förundersökningar och utredningar som genomförs av polisdistriktet samt för den lokala åklagarmyndighetens verksamhet.

Yrkesdomare

Organisation

Det danska Länken öppnas i ett nytt fönsterDomarutnämningsrådet (Dommerudævnelsesrådet) lämnar rekommendationer till justitieministern inför alla domarutnämningar förutom till posten som Högsta domstolens ordförande. I praktiken följer justitieministern alltid rådets rekommendationer.

Disciplinförfaranden mot domare och annan domstolspersonal behandlas av Länken öppnas i ett nytt fönsterSärskilda klagomålsdomstolen (Den Særlige Klageret).

Den danska Länken öppnas i ett nytt fönsterDomstolsstyrelsen har det övergripande ansvaret för teoretisk och praktisk utbildning av domstolspersonal.

Roll och arbetsuppgifter

Yrkesdomare i Danmark specialiserar sig normalt inte inom ett visst rättsområde. De kan ha en permanent tjänst eller vara tillfälligt tillsatta (”konstituerade”). Assessorer och biträdande domare har normalt hand om mindre omfattande mål (t.ex. utsökningsärenden).

Lekmannadomare deltar med vissa viktiga undantag vid alla brottmål som prövas i första och andra instans. Sakkunniga lekmannaassessorer kan kallas att delta vid tvistemål i första och andra instans. Lekmannadomare och sakkunniga lekmannaassessorer utses för en fyraårsperiod.

Rättsdatabaser

Mer information finns på:

De delar av den danska Länken öppnas i ett nytt fönsterDomarföreningens webbplats som är tillgängliga för allmänheten.

Länken öppnas i ett nytt fönsterDomarfullmäktigeföreningens webbplats.

Juristyrkenas organisation i övrigt: Advokater m.m

Advokater

Privatpraktiserande advokater

Danska Advokatsamfundet grundades 1919. Medlemskap i samfundet är obligatoriskt för danska advokater.

Anställda advokater och biträdande jurister (advokatfuldmægtige)

FAAF är en sammanslutning för anställda advokater och biträdande jurister (advokatfuldmægtige) som ingår i DJØF, Danmarks jurist- och ekonomförbund. DJØF är Danmarks största fackförbund och intresseorganisation för studenter och anställda inom områdena juridik, förvaltning, statsförvaltning, forskning, utbildning, kommunikation, ekonomi och samhällsvetenskap. Förbundet har ca 50 000 medlemmar som är verksamma inom dessa områden. Av FAAF:s ca 1 500 medlemmar är 900 advokater som är anställda på privata advokatbyråer.

Företagsjurister

Företagsjurister är medlemmar i Advokatsamfundet men kan också välja att bli medlemmar i det danska förbundet för företagsjurister, DVJ (Danske Virksomhedsjurister). I dag har ungefär två tredjedelar av DVJ:s medlemmar rätt att utöva advokatyrket. DVJ företräder företagsjuristernas intressen i allmänhet. Förbundet verkar också för att främja erkännandet och förståelsen av yrket och företagsjuristernas ökande betydelse för handeln, myndigheterna, de icke-statliga organisationerna och samhället i stort. DVJ är medlemsorganisation i ECLA (European Company Lawyers Association).

Privatpraktiserande advokater i förhållande till företagsjurister

I Danmark gäller exakt samma bestämmelser för företagsjurister/juridiska rådgivare med rätt att utöva advokatyrket som för privatpraktiserande advokater. Rättegångslagen (lov om rettens pleje) skiljer inte mellan de båda kategorierna av jurister, och båda kategorierna faller under Advokatsamfundet.

Detta innebär generellt att företagsjurister har samma rättsliga ställning som andra advokater med avseende på uppförandekod, sekretess, tystnadsplikt och lojalitetsplikt gentemot klienten, advokats rätt att avge vittnesmål osv. Uppförandekoden har utökats för att kunna tillämpas även för företagsjurister, med ändringar som täcker in de särskilda villkoren för deras verksamhet.

Advokats rätt att avge vittnesmål styrs därmed av samma regler för företagsjurister som för privatpraktiserande advokater. Om de gränser som tillämpas kommer att vara desamma för båda grupperna eller lägre för företagsjurister återstår däremot fortfarande att pröva i domstol.

Det enda undantaget när det gäller rättslig ställning är vem företagsjuristen kan företräda inom ramen för sin rätt att utöva advokatyrket. Den rättsliga möjligheten att verka som företagsjurist ses som ett underförstått undantag från paragraf 124 i rättegångslagen, som reglerar vilken typ av företag en advokat kan företräda.

Om företagsjuristen inte har en privat advokatpraktik som är skild från hans/hennes anställning kan han/hon endast använda titeln advokat när han/hon företräder det företag eller den organisation där han/hon är anställd. Om arbetsgivaren ber företagsjuristen att ge juridisk rådgivning till en kund eller en medlem får därmed titeln advokat inte åberopas i samband med rådgivningen, om inte företagsjuristen har en advokatpraktik som är skild från hans/hennes anställning och kunden eller medlemmen blir hans/hennes klient i hans/hennes egenskap av privatpraktiserande advokat.

Om företagsjuristen inte har en praktik som är skild från hans/hennes anställning, om han/hon tillhandahåller kunden eller medlemmen juridisk rådgivning, om kunden eller medlemmen är konsument, och om rådgivningen ges för ett kommersiellt ändamål är dock lagen om juridisk rådgivning tillämplig på företagsjuristens verksamhet, med ett undantag: den gäller inte juridisk rådgivning som tillhandahålls av fackförbund och icke-statliga organisationer. Skälet till undantaget är att sådan rådgivning inte erbjuds för ett kommersiellt ändamål och generellt betraktas som en del av den ordinarie medlemsservice som är förknippad med fackförbundets ändamål.

Juridisk rådgivning som ges till en enskild konsument av en anställd vid ett fackförbund (som har rätt att utöva advokatyrket) regleras därför endast av de allmänna reglerna för ersättning vid icke avtalsreglerade förhållanden och endast indirekt av den uppförandekod som gäller i Danmark. Det senare förutsätter i enlighet med paragraf 126.4 av rättegångslagen att en advokat inte (utanför sina yrkesmässiga uppgifter av juridisk natur) får uppträda på ett sätt som är olämpligt för en advokat i ärenden som rör företagsfrågor eller finansiella frågor.

Lagen om juridisk rådgivning

Sedan juli 2006 har juridisk rådgivning som erbjuds konsumenter för kommersiella ändamål varit föremål för en separat lag – oavsett rådgivarens utbildningsbakgrund. Lagen gäller uttryckligen inte juridisk rådgivning som tillhandahålls av advokater som en del av deras verksamhet vid deras egna advokatpraktiker. Inte heller gäller den juridisk rådgivning som tillhandahålls av fackförbund eller icke-statliga organisationer, eftersom sådan rådgivning inte bedöms vara av kommersiell karaktär (se ovan). Vidare faller juridisk rådgivning som ges av finansiella operatörer utanför lagens räckvidd i den mån den finansiella operatören är föremål för uppförandekoder utfärdade av ekonomi- och handelsministern.

Så som tidigare har nämnts är detta dock inte liktydigt med att juridisk rådgivning som ges av en person med rätt att utöva advokatyrket inte regleras av lagen. Om en företagsjurist med rätt att utöva advokatyrket ger en konsument (alltså någon annan än sin arbetsgivare) juridisk rådgivning och företagsjuristen inte har en advokatpraktik vid sidan av sin anställning omfattas rådgivningen av lagen om juridisk rådgivning om det bedöms att den ges för ett kommersiellt ändamål.

Huvuddragen i lagen om juridisk rådgivning kan sammanfattas på följande sätt:

  • En juridisk rådgivare måste uppträda på ett sätt som överensstämmer med uppförandekoden. Detta inbegriper att utföra sina plikter grundligt, samvetsgrant och med vederbörlig hänsyn till klientens intressen. Råd ska ges inom rimlig tid.
  • Överenskommelser om tillhandahållande av juridisk rådgivning ska vara skriftliga.
  • En juridisk rådgivare är inte skyldig att ha en yrkesansvarsförsäkring, men information om detta måste ingå i avtalet om tillhandahållande av juridisk rådgivning.
  • En juridisk rådgivare måste informera klienten om kostnaden för rådgivningen.
  • En juridisk rådgivare får inte ta emot fondtillgångar.
  • En juridisk rådgivare får inte biträda en klient när rådgivaren själv har ett särskilt personligt eller ekonomiskt intresse av målets utgång.
  • En juridisk rådgivare omfattas av den uppförandekod som utfärdats av justitieministeriet. Rådgivarens laglydighet och efterlevnad av uppförandekoden är föremål för konsumentombudsmannens tillsyn.

Rättsdatabaser

Denna information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterDanska Advokatsamfundet.

På denna webbplats finns information på engelska och danska om de danska juristyrkena. Där finns även ett danskspråkigt register över praktiserande advokater.

Övriga juristyrken

Organisationer som tillhandahåller kostnadsfria juridiska tjänster

Det finns rättshjälpsmottagningar i hela Danmark. Den som vill ha rättshjälp kan kontakta Länken öppnas i ett nytt fönsterCivilstyrelsen, som kan hänvisa till närmaste rättshjälpsmottagning. Adressen är:

Civilstyrelsen

Gyldenløvesgade 11, 2.

1600 Köpenhamn V

Tfn: +45 33 92 33 34,

Fax: +45 39 20 45 05

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönstercivilstyrelsen@civilstyrelsen.dk

Måndag-torsdag 10.00–15.00, fredagar 10.00–14.00

Senaste uppdatering: 01/05/2010

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på tyska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Juristyrken - Tyskland

Här hittar du en översikt över juristyrken i Tyskland.

Juristyrken

Åklagare

Roll och arbetsuppgifter

Den allmänna åklagarmyndigheten är ett oberoende straffrättsligt organ på samma nivå som domstolarna. Den ansvarar för förundersökningar inför rättegångar. Åklagarna företräder åklagarmyndigheten i brottmål i domstolar. Åklagarmyndigheten ansvarar också för verkställandet av domar. Den handlägger även administrativa förseelser om ingen annan myndighet uttryckligen har utsetts att göra det.

Åklagarmyndigheten är skyldig att agera vid åtalbara brott på villkor att det finns tillräckliga grunder för ett åtal. Det innebär att en åklagare är skyldig åtala en misstänkt om de rättsliga villkoren är uppfyllda.

När de allmänna åklagarkontoren genomför utredningar i brottmål kan de ta hjälp av andra tjänstemän, bl.a. poliser, skatteutredare och tulltjänstemän. De måste följa åklagarkontorets instruktioner.

Det allmänna åklagarkontoret deltar främst i brottmålsförhandlingar. Detta gäller både förhandlingar i första instans och överklaganden.

För att ett misstänkt brott ska kunna prövas i domstol måste åtal väckas. Med några få undantag som rör mindre förseelser är det den allmänna åklagarmyndigheten som väcker åtal. En allmän åklagare som företräder den åtalande myndigheten finns med under hela rättegången.

I förhandlingar i första instans är det den allmänna åklagaren som läser upp åtalet. I alla domstolsförhandlingar har åklagaren rätt att förhöra den tilltalade och vittnen. I slutet av rättegången är åklagaren ansvarig för slutsummeringen, då han eller hon analyserar sakuppgifter och juridiska fakta i målet, begär att den tilltalade ska dömas och anger vilket straff den åtalade bör dömas till eller förklarar att han eller hon bör frikännas.

Den allmänna åklagaren måste alltid vara opartisk. Åklagaren får inte bara ta hänsyn bevis som talar emot den tilltalade, utan ska även väga in omständigheter som kan bevisa att den tilltalade är oskyldig. Om åklagarkontoret är övertygat om att ett domstolsbeslut bör granskas av sakliga eller rättsliga skäl har det rätt att överklaga beslutet – även till den tilltalades fördel.

Organisation

De allmänna åklagarkontoren är i allmänhet hierarkiskt organiserade. Tjänstemännen måste därför följa sina överordnades instruktioner.

Eftersom Tyskland har ett federalt system måste man skilja mellan förbundsrepublikens och delstaternas befogenheter.

Federala allmänna åklagare

Bundesanwaltschaft, som formellt benämns Der Generalbundesanwalt beim Bundesgerichtshof (allmän åklagare vid den federala högsta domstolen), är den högsta åklagarmyndigheten i mål som rör den nationella säkerheten i Förbundsrepubliken Tyskland. Den federala allmänna åklagaren företräder den allmänna åklagarmyndigheten i allvarliga brott mot staten, särskilt brott som rör Tysklands inre och yttre säkerhet (t.ex. politiskt motiverade brott, särskilt terroristhandlingar, samt förräderi och spionage).

Den federala allmänna åklagaren ansvarar även för åtal när det gäller överträdelser av den internationella straffrätten och yttrar sig om alla överklaganden i brottmål i den federala högsta domstolen.

Det allmänna åklagarkontoret vid den federala högsta domstolen leds av den federala högsta allmänna åklagaren (Generalbundesanwalt), som övervakar och leder allmänna åklagare och överordnade allmänna åklagare vid kontoret.

Den högsta allmänna åklagaren vid den federala högsta domstolen står under tillsyn av och är direkt ansvarig inför justitieministern. Justitieministern har däremot inga befogenheter att övervaka eller instruera de allmänna åklagarna i delstaterna.

Allmänna åklagare i delstaterna

I alla andra mål (”vanliga brott”) är det de allmänna åklagarkontoren i delstaterna som ansvarar för åtal. Den högsta åklagaren på federal nivå och de allmänna åklagarkontoren i delstaterna är skilda och separata organisationer. Det finns ingen hierarkisk uppdelning mellan den federala nivån och delstatsnivån.

Samtliga 16 delstater ansvarar för sina egna allmänna åklagarkontor, som är organiserade på följande sätt:

Varje regional domsrätt består av ett allmänt åklagarkontor, som även har behörighet som åklagare vid de lokala domstolarna inom den regionala domstolens domsrätt.

De allmänna åklagarkontoren står under tillsyn av och är ansvariga inför det högsta åklagarkontoret vid de behöriga högre regionala domstolarna, vilka i sin tur är ansvariga inför och övervakas av justitieministern i respektive delstat.

Chefsåklagarkontoret (Generalstaatsanwaltschaft) ansvarar för överklaganden och prövningar i de högre regionala domstolarna. Om ett sådant förfarande faller inom den federala högsta domstolens behörighet är det den allmänna federala åklagaren som har rollen som allmän åklagare.

Du hittar mer information om allmänna åklagare på Länken öppnas i ett nytt fönstersidorna om domstolar och allmänna åklagare på det federala justitieministeriets webbplats. Många allmänna åklagarkontor har också egna webbplatser, som du finner på respektive delstats justitieportal.

Domare

Organisation

De grundläggande bestämmelser som reglerar domarnas arbete i både federala domstolar och förstainstansdomstolar är den tyska lagen om domaryrket (DRiG). Det finns även ett antal bestämmelser i de respektive delstaternas lagstiftningar.

Det är justitieministrarna i respektive delstat som övervakar domarnas arbete. Övervakningen av domare i federala högsta domstolar, med undantag för domare i den federala författningsdomstolen, utövas av en federal minister.

Roll och arbetsuppgifter

Yrkesdomare och lekmannadomare

Yrkesdomare leder de federala domstolarna eller förstainstansdomstolarna. Förstainstansdomare leder delstaternas domstolar (t.ex. lokala, regionala och högre regionala domstolar). De flesta domare är delstatsdomare.

Domarna i den högre federala domstolen prövar mål i den federala författningsdomstolen, den federala högsta domstolen, den federala arbetsdomstolen, den federala finansdomstolen, den federala socialdomstolen, den federala förvaltningsdomstolen och den federala patentdomstolen.

Förutom yrkesdomarna prövar även lekmannadomare brottsmål. Lekmannadomare är en honorärtitel som medborgare väljs till. I teorin kan en person väljas till lekmannadomare utan att ge sitt samtycke, och man kan vägra att sitta som lekmannadomare endast i exceptionella fall. Lekmannadomare sitter med i lokala domstolar och i de regionala domstolarnas brottmåls- och ungdomsavdelningar.

I princip har lekmannadomare samma rösträtt som yrkesdomare. Det innebär att yrkesdomare och lekmannadomare beslutar tillsammans om en svarande är skyldig och vad påföljden ska bli.

Enligt § 36 i lagen om domstolar (GVG) ska lekmannadomare väljas vart femte år. Endast tyska medborgare kan tjänstgöra som lekmannadomare (§ 31 GVG). Följande medborgare kan inte väljas till lekmannadomare:

  • Personer som är yngre än 25 år eller äldre än 70 år i början av jurytjänstgöringen (§ 33 GVG).
  • Personer som inte har hemvist i den berörda kommunen.
  • Personer som inte är lämpliga p.g.a. psykisk eller fysisk sjukdom.
  • Personer som inte är lämpliga på grund av bristande kunskaper i det tyska språket.
  • Personer som riskerar personlig konkurs.
  • Personer som tidigare är fällda för brott eller är svarande i pågående brottsmål (§ 32 GVG).

Lekmannadomare har rätt till traktamente. Hur stort traktamentet är beror på reglerna i den relevanta lagen om lön och ersättning för domare (§ 55 GVG). Delstaterna tillhandahåller informationsbroschyrer för lekmannadomare om deras arbetsuppgifter, och information finns även på internet. Delstaterna anordnar även utbildning för lekmannadomare.

Rättsvårdstjänstemän (rechtspfleger)

Rättsvårdstjänstemän (rechtspfleger) är tjänstemän inom domstolsväsendet. De ansvarar i första hand för frågor som hör till den s.k. frivilliga rättsvården (dvs. frågor rörande arv, förmynderskap, barn och adoption, fastighetsregistrering, företagsregistrering, insolvens, föreningar, makars egendomsordning, fartygsregistrering etc.), men är även behöriga att utföra en rad andra rättsliga uppgifter, t.ex. när det gäller ärenden om betalningsföreläggande, rättshjälp, verkställighet, tvångsauktion och tvångsförvaltning, fastställande av kostnader, verkställighet av straffrättslig påföljd samt förfaranden vid den federala patentdomstolen (Bundespatentgericht) och rörande den internationella rättsordningen.

Vid domstolarna i den lägsta instansen (Amtsgerichte) finns det nu fler rättsvårdstjänstemän än domare. Rättsvårdstjänstemännens verksamhetsområde regleras i en särskild lag– Rechtspflegergesetz (RPflG). Liksom domare är rättsvårdstjänstemän vid fullgörandet av sina uppgifter oberoende i sak och endast bundna av lag och rätt. Deras avgöranden kan i princip överklagas enligt allmänna processrättsliga bestämmelser.

Rättsdatabaser

Allmänheten kan hitta information om domstolsyrkena på följande webbplatser:

Information finns även på webbplatserna för Länken öppnas i ett nytt fönsterdet tyska domarförbundet och Länken öppnas i ett nytt fönsterdet tyska förbundet för rättsvårdstjänstemän.

Advokater

I Tyskland finns det omkring 160 000 advokater. De ska ha samma utbildning som domare och har rätt att ge råd till och företräda sina klienter i alla slags juridiska angelägenheter. De har överlag befogenhet att utöva sitt yrke såväl i som utanför domstol. Enligt tysk rätt finns det ingen särskild kategori av ”processadvokater” med uppgift att föra klienters talan inför domstol. Advokaternas befogenhet att uppträda inför domstol gäller i princip för alla typer av domstolar i Tyskland. Det enda undantaget gäller representation i tvistemål inför den federala högsta domstolen (Bundesgerichtshof), som tillämpar särskilda kriterier för rätten att agera ombud.

Juristernas och advokaternas verksamhet regleras av den tyska federala lagen om advokatyrket (Bundesrechtsanwaltsordnung). Därutöver utfärdar advokatsamfunden egna yrkesregler, närmare bestämt riktlinjer för god advokatsed (Berufsordnung für Rechtsanwälte) och en uppförandekodex för specialistadvokater (Fachanwaltsordnung). Advokatarvoden regleras i lagen om advokatarvoden (Rechtsanwaltsvergütungsgesetz).

Advokaterna är organiserade i 27 regionala advokatsamfund samt advokatsamfundet vid den federala högsta domstolen. Samfunden ansvarar för att godkänna advokater. Därutöver har de bl.a. till uppgift att övervaka att advokaterna uppfyller sina yrkesmässiga skyldigheter.

Rättsdatabaser

Övergripande information om advokatyrket finns på webbplatsen för det Länken öppnas i ett nytt fönsterfederala advokatsamfundet (Bundesrechtsanwaltskammer). Därutöver erbjuder den Länken öppnas i ett nytt fönstertyska advokatföreningen (Deutsche Anwaltverein), den största oberoende intresseorganisationen för advokater i Tyskland, bred information om advokatyrket, också på engelska och franska.

Följande webbplatser erbjuder också hjälp med att hitta en advokat: Länken öppnas i ett nytt fönsterTysklands officiella advokatförteckning (Bundesweites Amtliches Anwaltsverzeichnis), där alla advokater finns upptagna (tillgänglig på tyska och engelska), och den Länken öppnas i ett nytt fönstertyska advokatupplysningen (Deutsche Anwaltauskunft).

Patentombud (Patentanwalt)

Det finns omkring 3000 patentombud verksamma i Tyskland. De har vanligen avslutat naturvetenskapliga eller tekniska studier på universitetsnivå och kompletterat dessa med en juridisk påbyggnadsutbildning. Deras befogenhet att tillhandahålla rådgivning och att företräda klienter omfattar ärenden som rör immateriell och industriell äganderätt (i första hand patent, mönster och varumärken), med särskilt fokus på ansöknings- och övervakningsförfaranden. De har befogenhet att företräda sina klienter inför den tyska patent- och varumärkesmyndigheten, den federala patentdomstolen och i vissa fall den federala högsta domstolen. Inför regionala domstolar och högre regionala domstolar har patentombuden endast rätt att lägga fram synpunkter på sina klienters vägnar, och inte att framställa yrkanden.

Patentombudens verksamhet omfattas av bestämmelserna i patentombudsförordningen (Patentanwaltsordnung). Patentombuden är organiserade i patentombudssamfundet (Patentanwaltskammer).

Rättsdatabaser

Information om systemet med patentombud återfinns på Länken öppnas i ett nytt fönsterpatentombudssamfundets webbplats. Där kan du också ta del av en förteckning över patentombud.

Notarier

I Tyskland finns idag knappt 8 000 verksamma notarier, som i regel ska ha samma utbildning som en domare. De tillhandahåller oberoende, opartisk och objektiv rådgivning inför viktiga juridiska transaktioner och inom ramen för den frivilliga rättsvården. Den viktigaste uppgiften är att upprätta officiella dokument.

På grund av Tysklands federala struktur finns det olika typer av notarier. I de flesta delstater är notarieverksamheten ett heltidsarbete (Nurnotariat), medan den i andra är en sidosyssla till verksamheten som advokat (Anwaltsnotariat). I Baden-Württemberg finns det även notarier som är offentliga tjänstemän, s.k. Amtsnotare (detta gäller t.o.m. 2017). I båda fallen är det de respektive delstaternas domstolsförvaltningar som utser och övervakar notarierna.

De arbetsrättsliga bestämmelserna om notarier finns i den federala notarieförordningen (Bundesnotarordnung). Notariearvoden regleras i arvodesförordningen (Kostenordnung).

Notarier är medlemmar i sina respektive regionala notariesamfund.

Rättsdatabaser

Länken öppnas i ett nytt fönsterDet federala notarieförbundet har på sin webbplats omfattande upplysningar om olika frågor som rör notarier och deras verksamhet. Där finns en Länken öppnas i ett nytt fönsternotarieförteckning som också kan vara till hjälp för den som behöver hitta en notarie. Informationen finns tillgänglig på tyska, engelska, franska och spanska.

Övriga juristyrken

Juristyrken som regleras av lagen om juridiska tjänster (Rechtsdienstleistungsgesetz)

Lagen om juridiska tjänster (RDG) gör det möjligt för inkassoföretag, pensionskonsulter och juridiska rådgivare med specialisering på utländsk rätt att erbjuda utomrättsliga tjänster. I vissa fall kan ”inkassojurister” och pensionsrådgivare även företräda sina klienter inför domstol. En förutsättning för detta är att de är registrerade för ändamålet (godkännande fås från domstolen på begäran). Registreringen kungörs i registret över juridiska tjänster (Rechtsdienstleistungsregister).

Dessa tjänsteleverantörer har ingen lagstadgad skyldighet att vara anslutna till ett förbund eller liknande yrkessammanslutning. Inkassojurister och pensionsrådgivare är till del organiserade i särskilda yrkesförbund; av vilka de största är Federala förbundet för tyska inkassoföretag (Bundesverband Deutscher Inkassounternehmen), Federala förbundet för tyska juridiska rådgivare (Bundesverband Deutscher Rechtsbeistände/Rechtsdienstleister) och Federala förbundet för pensionsrådgivare (Bundesverband der Rentenberater).

Rättsdatabaser

Via den tyska juridikportalen (Justizportal) har du tillgång till registret över juridiska tjänster och förteckningen över jurister som tillhandahåller sådana. På webbplatserna för Länken öppnas i ett nytt fönsterFederala förbundet för tyska inkassoföretag, Länken öppnas i ett nytt fönsterFederala förbundet för tyska juridiska rådgivare och Länken öppnas i ett nytt fönsterFederala förbundet för pensionsrådgivare finns en mängd ytterligare upplysningar.

Ideella organisationer som tillhandahåller juridiktjänster

I Tyskland tillhandahålls kostnadsfri juridisk rådgivning (enligt § 6 och § 8 i lagen om juridiska tjänster) av ett antal ideella organisationer. Nedan följer en förteckning över några av de viktigaste organisationerna:

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterFörbundsrepublikens och delstaternas juridikportal

Länken öppnas i ett nytt fönsterFederala justitieministeriet (Bundesmininsterium der Justiz)

Länken öppnas i ett nytt fönsterTyska federala justitieministeriet (Deutsches Bundesministerium der Justiz)

Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet i Hamburg

Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet i Berlin

Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet i Bayern

Länken öppnas i ett nytt fönsterTyska domarsamfundet

Länken öppnas i ett nytt fönsterTyska advokatsamfundet

Länken öppnas i ett nytt fönsterOfficiella federala advokatregistret

Länken öppnas i ett nytt fönsterTyska advokatföreningen

Länken öppnas i ett nytt fönsterFederala informationstjänsten för advokater

Länken öppnas i ett nytt fönsterPatentombudssamfundet

Länken öppnas i ett nytt fönsterFörteckning över notarier

Länken öppnas i ett nytt fönsterFederala notariesamfundet

Länken öppnas i ett nytt fönsterInformationspunkt för registrerade leverantörer av juridiktjänster

Länken öppnas i ett nytt fönsterFederala stiftelsen för arbetstagares välfärd

Länken öppnas i ett nytt fönsterCaritas

Länken öppnas i ett nytt fönsterDiakonie

Länken öppnas i ett nytt fönsterCentrala socialtjänsten för judar i Tyskland

Länken öppnas i ett nytt fönsterTyska röda korset

Länken öppnas i ett nytt fönsterPartitätischerWohlfahrtsverband (sammanslutning av socialorganisationer)

Senaste uppdatering: 09/04/2013

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på estniska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Juristyrken - Estland

Denna sida ger dig information om hur juristyrkena är organiserade i Estland

Juristyrken- inledning

Juristyrkena i Estland består av

  • åklagare
  • domare
  • lekmannadomare
  • biträdande domare och domstolsjurister
  • advokater
  • notarier
  • exekutionstjänstemän
  • konkursförvaltare

Åklagare

Organisation

Länken öppnas i ett nytt fönsterÅklagarmyndigheten är ett ämbetsverk som sorterar under justitieministeriet. Ämbetsverket består av två nivåer: Riksåklagarmyndigheten (den högsta åklagarmyndigheten) och fyra distriktsåklagarmyndigheter.

Riksåklagarmyndighetens ansvarsområde omfattar hela Estland, medan distriktsåklagarmyndigheternas ansvarsområden sammanfaller med motsvarande polismyndigheters. Högste chef för åklagarmyndigheten är riksåklagaren, som utses för fem år av den estniska regeringen på förslag från justitieministeriet och efter yttrande från parlamentets rättsliga utskott.

Vid parlamentets vårsession lägger riksåklagaren fram en översikt över det arbete som har utförts av åklagarmyndigheten under föregående kalenderår till parlamentets konstitutionsutskott.

Distriktsåklagarmyndigheten leds av en chefsåklagare, som också utses för fem år av justitieministern på förslag av riksåklagaren.

Det finns totalt åtta typer av åklagare: riksåklagare, chefsåklagare, statsåklagare och biträdande åklagare vid åklagarmyndigheten, samt chefsåklagare, överåklagare, särskilda åklagare, distriktsåklagare och biträdande åklagare vid distriktsåklagarmyndigheterna.

Se även Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om åklagarmyndigheten.

Roll och arbetsuppgifter

Enligt den lag som reglerar åklagarmyndighetens arbete ska myndigheten

  • delta i planeringen av det bevaknings- och spaningsarbete som krävs för att förebygga och avslöja brott,
  • leda förundersökningar och se till att dessa sköts effektivt och enligt lagen,
  • företräda åklagarsidan i domstolar, och
  • sköta övriga uppgifter som enligt lag faller inom åklagarmyndighetens ansvar.

Åklagarmyndigheten utför sina uppgifter oberoende och i enlighet med lagen om åklagarmyndigheten.

Som huvudansvarig för att driva brottmål vägleder åklagaren den förundersökningsansvarige i arbetet med bevisupptagning och fattar beslut om huruvida åtal ska väckas eller inte.

Enligt åklagarmyndighetens stadgar har
riksåklagarmyndigheten följande uppgifter:

  • Leda förundersökningar och företräda åklagarsidan i samtliga instanser när det gäller tjänstefel, ekonomisk brottslighet, brott inom försvarsmakten, miljöbrottslighet, brott mot den rättsskipande verksamheten, och brott kopplade till organiserad brottslighet, gränsöverskridande brottslighet och annan särskilt allvarlig organiserad brottslighet, samt brott som väckt starka reaktioner hos allmänheten, brott mot mänskligheten och den internationella säkerheten, allvarligare brott mot staten, brott som begås av åklagare och brott som bestäms av riksåklagaren.
  • Vägleda och ge råd till distriktsåklagarmyndigheterna, samt analysera och samordna arbetet i domstolar och inom åklagarmyndigheterna.
  • Sköta uppgifter som följer av internationellt samarbete, t.ex. inom ramen för Eurojust.
  • Delta vid utformningen av lagar och justitieministeriets förordningar och direktiv rörande åklagarmyndighetens verksamhet.

Domare

Organisation

En domare ska vara estnisk medborgare och ha en nationellt erkänd Masterexamen i juridik, eller motsvarande examen i enlighet med avsnitt 28.2 i Estlands utbildningslag, eller motsvarande utländsk examen, behärska estniska på avancerad nivå, ha hög moral och ha den förmåga och de personliga egenskaper som krävs för att arbeta som domare. Domare utnämns på livstid. Justitieministeriet har ingen beslutanderätt över domare och fungerar inte heller som disciplinär myndighet för domare. En domare kan endast entledigas från sitt ämbete efter ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Pensionsåldern är 67 år med möjlighet till förlängning.

Följande personer kan inte utses till domare: Den som

  • är dömd för ett brott,
  • som har skilts från en tjänst som domare, notarie, edsvuren tolk eller exekutionstjänsteman,
  • har uteslutits från det estniska advokatsamfundet,
  • har skilts från en offentlig tjänst på grund av ett disciplinbrott,
  • är i konkurs,
  • har skilts från tjänst som revisor, såvida det inte har skett på egen begäran,
  • har mist rätten att arbeta som patentombud, såvida det inte har skett på egen begäran,

Den som har genomgått den förberedande tjänstgöringen för att bli domare eller som är undantagen från sådan tjänstgöring och som har en godkänd domarexamen kan utses till domare i en distriktsdomstol eller förvaltningsdomstol. Den förberedande tjänstgöringen behöver inte göras av den som har arbetat minst två år som edsvuren advokat eller åklagare (men inte som åklagarassistent) direkt innan han eller hon genomgick domarexamen, eller av den som tidigare har arbetat som domare, om inte mer än tio år har gått sedan vederbörande frånträdde tjänsten som domare.

Den som är erkänd och har erfarenhet som advokat och har genomgått domarexamen kan utses till domare i en regiondomstol. Den som har arbetat som domare direkt före utnämningen behöver inte genomgå domarexamen.

Erkända och erfarna advokater kan utses till domare i högsta domstolen.

Domare utses genom ett allmänt uttagningsprov.

En domare får inte arbeta som något annat än domare, utom inom undervisning eller som forskare. Han eller hon måste informera domstolen om all yrkesverksamhet som går utöver tjänsten som domare. Eventuell yrkesverksamhet utanför tjänsten som domare får inte äventyra personens officiella tjänsteutövning eller opartiskhet i samband med rättskipningen. En domare får inte vara ledamot av parlamentet eller av kommun- eller stadsråd, inte vara medlem i ett politiskt parti, grundare av, partner eller medlem i ett företags ledning eller styrelse, direktör för en filial till ett utländskt företag, konkursförvaltare, medlem i en konkurskommitté, tvångsförvaltare av fast tillgång eller förlikningsman som har utsetts av en av parterna i en tvist.

En domare kan endast entledigas från sitt ämbete efter ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Åtal kan väckas mot en domare i första eller andra instans under tjänsteutövningen endast på förslag från högsta domstolen i plenum och med presidentens godkännande. Åtal mot en domare i högsta domstolen kan endast väckas under dennes ämbetsperiod på förslag av justitiekanslern med godkännande av en majoritet i det estniska parlamentet.

Bestämmelser om anställningskrav, förberedande tjänstgöring och skyldigheter för domare återfinns i Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om domstolarna.

Roll och arbetsuppgifter

Domaryrket regleras i lag. Samtliga domare vid de estniska domstolarna har åtagit sig att tillämpa gemensamma etikregler. Mer information finns i avsnittet om Länken öppnas i ett nytt fönsterdomstolarLänken öppnas i ett nytt fönsterhögsta domstolens webbplats.

En domares roll är att skipa rätt i enlighet med konstitutionen och andra relevanta rättsakter, och finna en rättvis lösning för parterna i målet. En domare utvecklar rätten genom att tolka lagen och göra utredningar.

En domare ska utföra sitt officiella uppdrag på ett opartiskt sätt och utan egenintresse, och handla i enlighet med vad tjänsten kräver även utanför tjänsteutövningen. En domare ska uppträda oklanderligt både i och utanför yrkesrollen och avstå från handlingar som kan skada domstolens anseende. En domare får inte avslöja information som blir känd för honom eller henne vid en domstolsförhandling eller i diskussioner som förs för att nå en förlikning. Tystnadsplikten gäller alltid, också efter det att domaren har gått i pension. En domare ska handleda blivande domare, blivande biträdande domare och universitetsstuderande som genomför förberedande tjänstgöring. Ingen domare ska handleda mer än två blivande domare, blivande biträdande domare eller universitetsstuderande i taget. En domare ska löpande utveckla sina yrkeskunskaper och yrkesfärdigheter samt delta i fortbildning.

Lön och social trygghet

Domare har olika lagstadgade förmåner,  som lön, ytterligare ersättningar, pension, semester, ämbetsmannadräkt mm.

Domares lön fastställs i lagen om offentliga löner för statliga tjänstemän som har utsetts av Estlands parlament och presidenten. Förutom lönen har domare ytterligare ersättning för antal tjänsteår enligt följande: 5 % av lönen från det femte tjänsteåret, 10 % av lönen från det tionde tjänsteåret och 15 % av lönen från det femtonde tjänståret.

Domares pension utgörs av ålderspension, tjänstepension, sjukpension och efterlevandepension för familjemedlemmar. Pension betalas inte ut under den tid personen tjänstgör som domare. Om en pensionerad domare har en annan anställning får vederbörande domares pension fullt ut, oavsett inkomst. Pension betalas inte ut till den som har skilts från sin tjänst på grund av ett disciplinbrott eller som har dömts för ett uppsåtligt brott. Pension fråntas den som har dömts för ett brott mot rättssystemet.

Ålderspension utbetalas till den som har varit anställd som domare minst 15 år och som har uppnått pensionsåldern. En domare som inte har uppnått pensionsåldern kan få ålderspension om han eller hon förlorar 100, 90 eller 80 % av sin arbetsförmåga efter 15 års anställning som domare. Den som har uppnått pensionsåldern har rätt att få ålderspension efter tio års anställning som domare om han eller hon förlorar 100, 90 eller 80 % av arbetsförmågan. Ålderspensionen är 75 % av slutlönen.

Tjänstepension på 75 % av slutlönen betalas till den som har varit anställd som domare i minst 30 år.

En domare som blir permanent arbetsoförmögen under sin anställning har rätt till sjukpension. Sjukpensionen är 75 % av slutlönen vid 100 % arbetsoförmåga, 70 % av slutlönen vid 80 % eller 90 % arbetsoförmåga och 30 % av slutlönen vid 40–70 % arbetsoförmåga.

Vid domares dödsfall betalas en efterlevandepension på 30 % av slutlönen till varje familjemedlem som har rätt till efterlevandepension, men högst 70 % av slutlönen betalas ut totalt.

Semester: Domare har rätt till årlig semester på 49 kalenderdagar för domare i första eller andra instans, och 56 kalenderdagar för domare i högsta domstolen. Domare har inte rätt till ytterligare ledighet enligt lagen om offentliganställning.

Lekmannadomare

Lekmannadomare medverkar endast i brottmål som rör allvarliga brott vid distriktsdomstolar. En lekmannadomare har samma ställning, rättigheter och skyldigheter som en yrkesdomare. De utses på fyra år, ska vara estniska medborgare, ha full rättshandlingsförmåga, vara mellan 25 och 70 år, vara bosatta i Estland, behärska estniska på avancerad nivå och ha en moraluppfattning som lämpar sig för att utföra uppgifterna som lekmannadomare. En person får utses till lekmannadomare för högst två perioder i rad.

Följande personer kan inte utses till lekmannadomare: den som har dömts för ett brott, som är i konkurs, som är olämplig på grund av hälsoskäl, som i mindre än ett år har haft sin stadigvarande bostadsadress (dvs. folkbokföringsadress) i det område vars lokala förvaltning har föreslagit personen, som arbetar för en domstol, åklagarämbetet eller säkerhetspolisen, som är inom militären, som är advokat, notarie eller exekutionstjänsteman, som är medlem i Estlands regering eller i en kommun- eller stadsstyrelse, som är president, medlem i parlamentet eller landshövding. Den som står åtalad i ett brottmål kan inte utnämnas till lekmannadomare medan rättegångsförfarandet pågår.

Lekmannadomarens roll är i huvudsak att inom rättskipningen representera vanliga medborgare som betraktar rättsliga förfaranden ur ett allmänmänskligt snarare än juridiskt perspektiv. Lokala myndigheter ansvarar för att välja ut kandidater till tjänster som lekmannadomare.

Biträdande domare och domstolsjurister

En biträdande domare är en domstolstjänsteman som utför de uppgifter som anges i lag. En biträdande domare är oberoende, men måste följa en domares instruktioner i den utsträckning som lagen föreskriver. En biträdande domare har behörighet att föra in uppgifter i register (exempelvis fastighetsregister och företagsregister) och fatta beslut som rör förfarandet för hållandet av register, däribland bötesbeslut. Han eller hon kan tillämpa ett påskyndat förfarande för betalningsföreläggande. Begränsningar som gäller för domarämbetet gäller också för biträdande domare. Följande personer kan utses till biträdande domare:

En biträdande domare ska ha en nationellt erkänd Masterexamen i juridik, eller motsvarande examen i enlighet med avsnitt 28.2 i Estlands utbildningslag, eller motsvarande utländsk examen, behärska estniska på avancerad nivå, ha hög moral och ha den förmåga och de personliga egenskaper som krävs för att arbeta som biträdande domare samt ha genomgått förberedande utbildning för biträdande domare. Den som inte har genomgått förberedande utbildning för biträdande domare, men som har genomgått förberedande utbildning för domare, eller som är undantagen från det kravet, och har klarat examen för biträdande domare eller för domare, kan också utses till biträdande domare.

Vissa personer kan inte utses till biträdande domare. Det gäller den som är dömd för ett brott, har skilts från en tjänst som domare, notarie, edsvuren tolk eller exekutionstjänsteman, har uteslutits från det estniska advokatsamfundet, har skilts från en offentlig tjänst på grund av ett disciplinbrott, är i konkurs, har skilts från tjänst som revisor (såvida det inte har skett på egen begäran), har mist rätten att arbeta som patentombud (såvida det inte har skett på egen begäran), har skiljts från tjänst som domare på grund av olämplighet för tjänsten – inom tre år från utnämningen.

Biträdande domare utses via öppna uttagningsprov.

Kraven på biträdande domare fastställs i Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om domstolar.

Domstolsjurist är en domstolstjänsteman som deltar, antingen oberoende eller under en domares överinseende, i förberedelserna och handläggningen av ärenden i enlighet med lagen om domstolar. En domstolsjurist har rätt att utföra alla uppgifter och fatta beslut på samma sätt som en biträdande domare eller en annan domstolstjänsteman i enlighet med lagen om domstolar. En domstolsjurist är oberoende i sin tjänsteutövning, men måste följa en domares instruktioner i den utsträckning som lagen föreskriver.

Kraven på domstolsjurister är samma som de som ställs på biträdande domare. Domstolsjurister tillsätts genom offentliga uttagningsprov.

Följande personer får inte utses till domstolsjurister: den som har dömts för ett brott, den som har dömts för brott mot staten, oavsett om de närmare detaljerna för brottet har maskerats eller inte, den vars rätt att arbeta som domstolsjurist har dragits tillbaka enligt ett lagakraftvunnet domstolsbeslut, den som är släkt med eller partner till en person under vars direkta överinseende en domstolsjurist står.

Förutom domstolsjuristerPDF(371 Kb)en och biträdande domarePDF(373 Kb)en ingår också domstolsdirektörerPDF(367 Kb)en och sessionssekreterarePDF(364 Kb)en i gruppen domstolspersonal.

Advokater

Advokatbegreppet innefattar edsvurna advokater och biträdande jurister.

Advokater är medlemmar i Estlands advokatsamfund och omfattas av lagen om advokatsamfund. Alla som uppfyller kraven i lagen om advokatsamfund och är utexaminerade advokater kan vara medlemmar i Estlands advokatsamfund.

Estlands advokatsamfund är ett självstyrande samfund som inrättats för att erbjuda juridiska tjänster åt både privata och offentliga intressen och ta tillvara advokaternas yrkesrättigheter. Estlands advokatsamfund övervakar medlemmarnas yrkesverksamhet och att de uppfyller de etiska kraven för yrket. Advokatsamfundet organiserar fortbildning och förmedlar statlig rättshjälp via sina medlemmar.

Advokatsamfundet agerar via sina olika organ. Dessa innefattar stämman, styrelsen, ordföranden, revisionskommittén, hedersdomstolen och bedömningskommittén för yrkesmässig lämplighet.

Edsvurna advokater har befogenhet att

  • företräda och försvara klienter i domstolarna och i samband med förundersökningar och andra förfaranden både i Estland och utomlands,
  • samla in bevis,
  • valfritt välja och använda lagliga medel och vidta åtgärder för att tillhandahålla juridiska tjänster,
  • från nationella och lokala myndigheter inhämta den information som behövs för att tillhandahålla juridiska tjänster, få tillgång till handlingar och erhålla kopior av och utdrag ur dessa, såvida inte advokater är förbjudna i lag från att få tillgång till denna information och dokumentation,
  • hantera personuppgifter om andra personer än sina klienter som erhållits i enlighet med ett avtal eller en rättshandling, inklusive känsliga personuppgifter, utan samtycke från dessa personer om detta är nödvändigt för att tillhandahålla de juridiska tjänsterna,
  • verifiera signaturer och kopior av handlingar som har lämnats in till domstolar och andra officiella organ som en del av de juridiska tjänster som erbjuds klienten,
  • fungera som skiljemän eller förlikningsmän i det förfarande som anges i lagen om förlikning,
  • fungera som konkursförvaltare, om de är medlemmar i kammaren.

Biträdande jurister har samma juridiska behörighet som edsvurna advokater inom de ramar som lagen anger.

Biträdande jurister är inte behöriga att fungera som skiljemän eller förlikningsmän i det förfarande som anges i lagen om förlikning. De har inte befogenhet att företräda eller försvara klienter i Högsta domstolen, om inte annat föreskrivs i lag. Biträdande jurister kan inte agera som konkursförvaltare.

En biträdande jurist får endast tillhandahålla juridiska tjänster under överinseende av en edsvuren advokat.

Vid tillhandahållande av juridiska tjänster ska advokater agera självständigt och i enlighet med lagen, de rättsakter och beslut som har antagits av det estniska advokatsamfundet, de yrkesetiska kraven för advokater samt god praxis och det egna samvetet.

En advokat har tystnadsplikt med avseende på information som delges honom eller henne. En advokat eller en anställd vid advokatsamfundet eller en advokatbyrå som hörs som vittne får inte förhöras om eller ombes att ge förklaringar i frågor som han eller hon fick kännedom om i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster.

Datamedia som rör tillhandahållandet av juridiska tjänster av en advokat är okränkbara.

När en advokat utför sina arbetsuppgifter ska detta ske på ett sätt som inte innebär någon risk för sammankoppling med en viss klient eller ett visst mål.

En advokat får inte kvarhållas, visiteras eller tas i förvar av skäl som beror på utövandet av yrkesverksamheten, förutom på beslut av en distrikts- eller stadsdomstol. En advokatbyrå genom vilken en advokat tillhandahåller juridiska tjänster får inte genomsökas av skäl som har att göra med advokatens yrkesverksamhet.

På webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterEstlands advokatsamfund finns en förteckning över advokater och advokatkontor samt annan användbar information. Via funktionen https://e-justice.europa.eu/contentPresentation.do?clang=et&idTaxonomy=334Hitta en advokat” kan du hitta en advokat inom EU.

Rättsdatabaser

Det finns ingen databas utöver ovannämnda förteckning över advokater.

Juridiska rådgivare

Juridiska rådgivares verksamhet regleras inte i lag i Estland.

Notarier

Organisation

Alla notarier i Estland har samma befogenheter. Yrket regleras genom Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.riigiteataja.ee/akt/109102013008?leiaKehtivlagen om notarier. Justitieministeriet och notariekammaren är båda ansvariga för regleringen och förvaltningen av notariernas yrkesmässiga verksamhet. Notariekammaren är en offentligrättslig juridisk person och alla notarier som utses är medlemmar i denna. Kammaren ansvarar för att kontrollera att notarierna bedriver sin yrkesverksamhet på ett samvetsgrant och korrekt sätt, harmonisera notariernas yrkesmässiga verksamhet, arrangera utbildning för notarier, erbjuda service för sökande, administrera och utveckla det elektroniska informationssystemet för notarier samt bistå justitieministeriet när det gäller övervakande verksamhet m.m. På webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterNotariekammaren finns information om notarier och deras arbetsuppgifter.

Roll och arbetsuppgifter

En notarie innehar ett offentligt ämbete. Han eller hon har befogenhet att på begäran intyga fakta och händelser som är av juridisk betydelse och utföra andra notarieuppgifter för att garantera rättssäkerheten.

En notarie måste vara opartisk, lojal och oberoende i sin yrkesutövning. Notarierna är skyldiga att förvissa sig om parternas faktiska avsikter i en transaktion, de omständigheter som krävs för att genomföra en korrekt transaktion och att förklara för parterna de olika sätt som transaktionen kan genomföras på och konsekvenserna av transaktionen.

Notarier ska på begäran utföra följande notarieuppgifter:

  • Utfärda intyg (avtal, fullmakter, testamenten) och styrka dokument (kopior, underskrifter, utskrifter osv.).
  • Avgöra arvsfrågor.
  • Utfärda intyg om förberedelse av notariatshandlingar som ska verkställas i Estland (som ska verkställas i Estland och motsvara de standardblanketter som upprättats i enlighet med bilaga VI till rådets förordning (EU) nr 44/2001 om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1)].
  • Ogiltigförklara fullmaktshandlingar i enlighet med lagen om notarier.
  • Förklara avtal som slutits med en advokat som förlikningsman eller via en annan notarie som verkställbara.
  • Utfärda apostillstämplar (stödintyg eller andra handlingar).
  • På begäran av juridiska personer lämna in deras årsredovisningar till den registerförande domstolen.
  • Bekräfta giftermål och skilsmässor och upprätta noteringar om giftermål och skilsmässor.
  • Ta emot insättningar, värdepapper och värdehandlingar.
  • Ge tillgång till uppgifter i registret vid avdelningen för fastighetsregister, registreringsavdelningen eller till en handling som finns i registret.
  • Överlämna meddelanden och ansökningar på begäran från ett företag, ta emot handlingar eller annan information från ekonomiska administrativa myndigheter och utfärda administrativa handlingar till ett företag.
  • Föra in uppgifter i ett register på ett företags begäran.

Klienten ska betala den notarieavgift som har fastställts i lag för dessa transaktioner.

Notarier kan erbjuda följande officiella tjänster:

  • Erbjuda juridisk rådgivning utanför intygsförfarandet.
  • Ge råd om beskattningsrätt och utländska lagar, i samband med eller oberoende av ett intygsförfarande.
  • Erbjuda medling enligt lagen om medling.
  • Agera som skiljeman enligt civilprocesslagen.
  • Genomföra auktioner, röstningar, lotterier och lottdragningar, och verifiera resultaten.
  • Övervaka avläggande av eder och autentisera intyg.
  • Vidarebefordra ansökningar och meddelanden som inte är en följd av officiella uppgifter och utfärda intyg om att de har vidarebefordrats eller att det har varit omöjligt att vidarebefordra dem.
  • Ta emot av insättningar av pengar (med undantag av kontanter), värdepapper, dokument och annat, om det inte är en notariehandling eller en uppgift som är en följd därav.
  • Fram till 2020 intyga att en översättning av handlingar från ett främmande språk till estniska är korrekt (från och med 2015 får endast auktoriserade translatorer utfärda officiella översättningar från estniska till ett främmande språk och från och med 2020 får endast auktoriserade translatorer utfärda officiella översättningar från ett främmande språk till estniska).
  • Svara på en begäran om förklaring som lämnas in av ett företag.

Information om de tjänster som erbjuds av notarier finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterNotariekammarens webbplats. Avgifterna för notarietjänster ska överenskommas mellan klienten och notarien innan tjänsten tillhandahålls.

Andra juristyrken

Exekutionstjänstemän

I Estland är detta ett fritt juridiskt yrke: exekutionstjänstemännen agerar för egen räkning och är ansvariga för sina egna handlingar. En exekutionstjänsteman ska vara opartisk och ta ansvar för sina uppgifter. De officiella arbetsuppgifterna regleras i Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om exekutionstjänstemän.

Sedan januari 2010 finns det en gemensam branschorganisation för exekutionstjänstemän och konkursförvaltare – Kammaren för exekutionstjänstemän och konkursförvaltare (nedan kallad kammaren). Exekutionstjänstemännens officiella uppgifter, tillsyn, disciplinära ansvar och verksamheten i branschorganisationen regleras i lagen om exekutionstjänstemän. Kammarens roll är att utveckla och främja fria juridiska yrken, inklusive att utveckla och övervaka efterlevnaden av god yrkessed och tjänsteutövning, samt att utarbeta rekommendationer för att harmonisera yrkesverksamheten, organisera utbildningar, utveckla informationssystem osv. Kammaren har även en avdelning för disciplinärenden. Mer information om verksamheten finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterkammarens webbplats.

En exekutionstjänstemans yrkesuppgifter är följande:

1. Ansvara för att genomföra förfaranden i enlighet med lagen om verkställighetsförfaranden.
2. Delge handlingar i enlighet med processlagstiftningen.
3. Upprätta register för egendomar och förvalta egendomar i enlighet med lagen om successionsordningen.
4. I fall som omfattas av lagstiftningen och i enlighet med det förfarande som föreskrivs, genomföra auktion utanför verkställighetsförfarandet på begäran av en domstol eller myndighet.

Exekutionstjänstemannens avgifter för att utföra dessa officiella uppgifter fastställs i lagen om exekutionstjänstemän.

En exekutionstjänstemans officiella tjänster är följande:

På begäran av en privatperson får exekutionstjänstemannen utföra följande arbetsuppgifter:
1) Genomföra auktioner avseende fast och lös egendom
2) Delge handlingar
3) Erbjuda juridisk rådgivning och upprätta handlingar om tjänstemannen har den nödvändiga utbildningen i enlighet med avsnitt 47.1.1 i lagen om domstolar

Exekutionstjänstemän har rätt att vägra att utföra en officiell tjänst.

Kostnaden för de offentliga tjänsterna ska överenskommas skriftligen med den som begär tjänsten. Villkoren och ersättningen ska följa god yrkesmässig praxis.

Vid utförandet av tjänster får exekutionstjänstemän inte utöva de rättigheter som de har enligt lag för att utföra sina officiella tjänster eller som härrör från deras uppdrag.

Information vilka tjänster som exekutionstjänstemän erbjuder finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterkammarens webbplats. Kostnaden för de offentliga tjänsterna ska överenskommas skriftligen med den som begär tjänsten innan tjänsten tillhandahålls.

Tillsynen av exekutionstjänstemännens verksamhet utförs av justitieministeriet.

En exekutionstjänsteman är ansvarig för skador som uppstår genom den egna verksamheten, även då skadan orsakats av en av hans eller hennes anställda. Om ersättningsanspråk för en skada som orsakats genom en exekutionstjänstemans yrkesverksamhet inte kan ersättas från exekutionstjänstemannens verksamhet eller från en annan person som är ansvarig för skadan, eller om ersättningsanspråken inte kan ersättas fullt ut, är det kammaren som är ansvarig för skadan. I sista hand är det staten som är ansvarig för exekutionstjänstemännens verksamhet. Både kammaren och staten har rätt att kräva ersättning från den person som är ansvarig för skadan, och staten kan också kräva ersättning från kammaren.

Konkursförvaltare

En konkursförvaltare är en förvaltare som utnämns av en domstol och har i denna roll rätt att genomföra transaktioner och andra åtgärder som rör ett konkursbo och representera gäldenären i domstol i tvister som rör konkursboet. Konkursförvaltarens huvudsakliga skyldighet är att tillvarata gäldenärernas och borgenärernas rättigheter och intressen och garantera en laglig, skyndsam och ekonomiskt rimlig konkursförvaltning. En konkursförvaltare utför personligen sina uppgifter. Juridiska ombud, auktoriserade revisorer, exekutionstjänstemän och personer som har godkänts av kammaren att agera som förvaltare kan agera som konkursförvaltare. Kammaren tillhandahåller en förteckning med konkursförvaltare. Förteckningen innehåller uppgifter om alla de som har rätt att agera som konkursförvaltare och är tillgänglig för allmänheten på kammarens webbplats. En förvaltare som finns upptagen i förteckningen måste garantera att uppgifterna är korrekta.

En konkursförvaltares huvudsakliga uppgifter är följande:

1) Fastställa borgenärernas krav, förvalta konkursboet och organisera bildandet och försäljningen av det, samt tillgodose borgenärernas fordringar i boet.
2) Fastställa orsakerna till och datum för gäldenärens insolvens.
3) Vid behov se till att gäldenärens verksamhet kan fortsätta.
4) Vid behov genomföra en avveckling av gäldenären, om gäldenären är en juridisk person.
5) Erbjuda information till borgenärer och gäldenären i lagstadgade fall.
6) Rapportera om sin verksamhet och tillhandahålla information om konkursförfaranden till domstolen, tillsynsmyndigheten och konkurskommittén.

Tillsynen av konkursförvaltarnas verksamhet utförs av justitieministeriet, på grundval av klagomål eller andra uppgifter som lämnas till myndigheten och som ger anledning att misstänka att förvaltaren inte har uppfyllt sina skyldigheter. Justitieministeriet har rätt att undersöka om förvaltarens verksamhet är lämplig och lagenlig. Justitieministern kan vidta disciplinära åtgärder mot förvaltare som underlåter att uppfylla skyldigheter som följer av lagstiftning om konkursförvaltares yrkesverksamhet. Justitieministern har ingen möjlighet att vidta disciplinära åtgärder mot edsvurna advokater. Däremot kan han eller hon ta upp saken vid advokatsamfundets disciplinavdelning.

Förutom den administrativa tillsynen övervakas konkursförvaltarnas verksamhet av konkurskommitteén, borgenärssammanslutningen, domstolen och kammaren inom respektive kompetensområde.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet

Länken öppnas i ett nytt fönsterDen icke-vinstdrivande organisationen Advokatförbundet

Länken öppnas i ett nytt fönsterStiftelsen för rättshjälp

Länken öppnas i ett nytt fönsterEstlands advokatsamfund

Länken öppnas i ett nytt fönsterÅklagarmyndigheten

Länken öppnas i ett nytt fönsterNotariekammaren

Länken öppnas i ett nytt fönsterKammaren för exekutionstjänstemän och konkursförvaltare

Senaste uppdatering: 03/08/2017

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Irland

Här hittar du en översikt över juristyrkena i Irland.

Juristyrken – inledning

Statens dömande makt utövas av domstolsväsendet i enlighet med artikel 34 i konstitutionen och viss lagstiftning, huvudsakligen Courts (establishment and Constitution) Act 1961 (upprättande och konstitution) och Courts (Supplemental Provisions) Act 1961 (tilläggsbestämmelser) i dess ändrade form. Domarna utses bland sökande som är verksamma inom juristyrkena och är helt självständiga i sin dömande verksamhet. Denna självständighet är stadfäst i konstitutionen. Juristyrket är uppdelat i solicitors (som i huvudsak ägnar sig åt arbete direkt med klienter) och barristers (som är specialiserade på advokatverksamhet och på rättsprocessen).

1. Domare

Nämnden för domarutnämning (The Judicial Appointments Advisory Board) kontrollerar och informerar regeringen om personer som är lämpliga att utses till domare. JAAB inrättades enligt Court and Courts Officers Act 1995. Nämnden består av högsta domstolens ordförande, ordförandena för High Court, grevskapsdomstolen (Circuit Court) och distriktsdomstolen (District Court), Attorney General, utsedda representanter från advokatsamfunden Bar Council och Law Society, samt tre personer som nominerats av justitieministern och ministern för lagstiftningsrevision. Domarna utnämns av ordföranden på förslag av regeringen. Domarkåren är oberoende och lyder endast under konstitutionen och lagen. I enlighet med konstitutionen fastställs antalet domare i lag.

Högsta domstolen (Supreme Court) utgörs av ordföranden, som leder domstolen, och sju ordinarie domare med titeln domare i högsta domstolen. Ordföranden för High Court är också en ordinarie (ex officio) medlem i högsta domstolen. High Court består av ordförande för High Court, som ansvarar för domstolens övergripande arbete, samt ordinarie domare med titeln domare i High Court. Högsta domstolens ordförande och ordföranden för grevskapsdomstolen är också ordinarie medlemmar i High CourtHigh Court består av ordföranden och 35 domare. Grevskapsdomstolen består av ordföranden för grevskapsdomstolen och ordinarie domare med titeln domare i grevskapsdomstolen (Judge of the Circuit Court). Ordföranden för distriktsdomstolen är också ordinarie medlem i grevskapsdomstolen. Distriktsdomstolen består av ordföranden för distriktsdomstolen och andra domare med titeln domare i distriktsdomstolen (Judge of the District Court). Domarnas löner fastställs emellanåt enligt lag.

Domarna utses bland kvalificerade advokater (solicitors eller barristers) med ett visst antal års yrkeserfarenhet (ej forskning). För att bli domare vid distriktsdomstolen krävs det, enligt avsnitt 29.2 i Courts Act 1961 (tilläggsbestämmelser), att en person har varit yrkesutövande barrister eller solicitor i minst tio år. Avsnitt 30 i Courts and Courts Officers Act 1995 föreskriver att en person som har arbetat som solicitor eller barrister i minst tio år är kvalificerad för att bli domare vid grevskapsdomstolen. The Courts and Courts Officers Act 2002 föreskriver att en person som har varit yrkesutövande barrister eller solicitor i minst 12 år är kvalificerad för anställning vid High Court och högsta domstolen. Som tidigare påpekats är domarkåren oberoende på så sätt att de endast omfattas av konstitutionen och lagen och vid tillträde avger följande förklaring enligt artikel 34.5.1 i konstitutionen:

In the presence of almighty God I do solemnly and sincerely promise and declare that I will duly and faithfully and to the best of my knowledge and power execute the office of Chief Justice (or as the case may be) without fear or favour, affection or ill-will towards any man, and that I will uphold the Constitution and the laws. May God direct and sustain me. (Inför Gud den allsmäktige lovar och försäkrar jag högtidligt och uppriktigt, att jag vederbörligen och troget, efter bästa förmåga och i enlighet med mina befogenheter oförskräckt ska utöva ämbetet som Chief Justice (eller annat ämbete) utan att otillbörligt gynna någon, påverkas av känslor eller ha onda avsikter mot någon, och att jag ska följa konstitutionen och lagen med Guds vägledning och hjälp.)

Enligt konstitutionen kan en domare vid High Court och högsta domstolen bara avsättas om han eller hon uppenbart misskött sig eller är oförmögen att utöva domarämbetet. För detta krävs att ett beslut fattas i det irländska parlamentets (på iriska Oireachtas) båda kamrar. Liknande regler gäller för domarna vid grevskaps- och distriktsdomstolarna enligt Courts of Justice Act 1924 och Courts of Justice (District Court) Act 1946.

2. Attorney General och republikens högste åklagare

Attorney General är regeringens rådgivare i ärenden som gäller lag och rätt (artikel 30 i konstitutionen). Han eller hon utses av ordföranden på förslag av premiärministern (på iriska Taoiseach) och måste avgå när premiärministern avgår. Attorney General är vanligtvis en yrkesverksam barrister eller senior counsel. Det finns ingen regel som säger att Attorney General måste upphöra med sin privata yrkesverksamhet i samband med utnämningen, men det har blivit praxis på senare år.

I egenskap av regeringens juridiske rådgivare granskar Attorney General alla lagförslag som regeringen tänker lägga fram i parlamentet. Han eller hon lämnar också råd till regeringen i internationella frågor, till exempel om ratificering av internationella överenskommelser. Attorney General har även i uppgift är att företräda allmänheten vad gäller rättigheter. Detta sker genom att Attorney General väcker talan eller är svarande åt allmänheten. Attorney General utses av premiärministern, men han eller hon är oberoende av regeringen. Enligt konstitutionen är Attorney General alltid svarande i mål som gäller lagstiftningens förenlighet med konstitutionen.

Före 1976 väcktes åtal för alla allvarliga brott i Attorney Generals namn. Konstitutionen föreskriver dock att denna uppgift kan utföras av en annan person som enligt lag har godkänts för ämbetet som högste åklagare. The office of the Director of Public Prosecutions inrättades därför genom avsnitt 2 i Prosecution of Offences Act 1974, som trädde i kraft 1976. Tanken var att man skulle ha en tjänsteman som stod helt fri från den politiska makten att utföra dessa uppgifter. Republikens högste åklagare (Director of Public Prosecutions) utses av regeringen, men är statstjänsteman. Han eller hon avgår därför inte när regeringen avgår, till skillnad från Attorney General. Detta skapar kontinuitet i lagföringen av brott. Enligt 1974 års lag ska republikens högste åklagare vara oberoende i sin tjänsteutövning. Högste åklagaren får avsättas av regeringen, men endast efter det att en utredning av hans eller hennes hälsa eller handlande har gjorts av en kommitté, där högsta domstolens ordförande, en domare från High Court och Attorney General ingår.

Länken öppnas i ett nytt fönsterRepublikens högste åklagare fattar beslut om en person ska åtalas för ett allvarligt brott eller inte, och hur åtalet i så fall ska utformas. Alla brott åtalas i republikens högste åklagares namn, men många av de mindre allvarliga brotten kan åtalas av polisen (på iriska Länken öppnas i ett nytt fönsterGardaí) utan att ärendet skickas till högste åklagaren. I sådana fall kan högste åklagaren ge polisen råd om hur ett ärende ska behandlas. Även om republikens högste åklagare har tagit över Attorney Generals uppgifter i samband med åtal, är det fortfarande Attorney General som väcker åtal i internationella ärenden, till exempel utlämning.

3. Anställda vid domstolsverket

Court Registrars och Court Clerks är anställda av det irländska domstolsverket (Courts Service).

Den allmänna administrationen av domstolarna sköts av domstolstjänstemän (Court Clerks). Domstolssekreterarnas (Court Registrars) främsta uppgift är att bistå domaren under domstolsförhandlingar och se till att det administrativa arbetet i domstolen sköts på ett effektivt sätt.

Domstolsverket är en självständig myndighet som grundades i november 1999 och inrättades av regeringen genom Courts Service Act 1998. Myndigheten är ansvarig inför justitieministern och jämställdhetsministern, som i sin tur är ansvarig inför regeringen.

Domstolsverket har fem centrala uppgifter:

  • Att leda och förvalta domstolsväsendet.
  • Att tillhandahålla stöd till domarna.
  • Att informera allmänheten om domstolsväsendet.
  • Att förvalta och underhålla domstolsväsendets byggnader.
  • Att hjälpa dem som kommer i kontakt med domstolsväsendet.

4. Sheriffen

Varje grevskap i Irland har en statsanställd sheriff som bland annat sysslar med utmätning och försäljning av egendom för att verkställa betalningsdomar från domstolarna. Sheriffer utnämns enligt Court Officers Act 1945 avsnitt 12.5. För att bli sheriff måste man ha arbetat som advokat i minst fem år eller varit anställd som kontorschef eller försteassistent hos en undersheriff eller sheriff. Anställningsvillkoren för sheriffer fastställs av finansministern i samråd med justitieministern och jämställdhetsministern (Avsnitt 12.6.g i 1945 års lag).

5. Solicitors

Advokatsamfundet (Länken öppnas i ett nytt fönsterLaw Society of Ireland) utövar tillsyn över utbildningen av solicitors och gör disciplinära ingripanden mot yrkesverksamma solicitors. För att bli solicitor måste man praktisera tre år och delta i kurser som organiseras av advokatsamfundet. För tillträde till kurserna krävs universitetsexamen eller motsvarande, vilket går under namnet Preliminary Examination requirement. Den som uppfyller dessa krav får delta i samfundets slutprov som är uppdelat i tre olika avsnitt, FE-1, FE-2 och FE-3. FE-1 består av åtta huvudämnen: bolagsrätt, konstitutionell lagstiftning, avtalsrätt, straffrätt, eget kapital, gemenskapslagstiftningen, lagstiftningen i fast egendom och skadeståndsrätt. De andra avsnitten är mer praktiskt inriktade. FE-2 består av 14 veckors intensiva föreläsningar följt av examensprov och därefter 18 månaders praktik. FE-3 består av sju veckors intensiva föreläsningar följt av examensprov. När den sista delen är avklarad kan han eller hon godkännas som solicitor. Enligt avsnitt 51 Solicitors (Amendment) Act 1994, kan kvalificerade barristers övergå till att bli solicitors utan att genomgå hela utbildningsprogrammet.

Alla godkända solicitors står under samfundets disciplinära tillsyn. Enligt Solicitors Acts 1954–1994 får samfundets disciplinnämnd undersöka misstankar om allvarliga fel, till exempel förskingring, där ärendet sedan kan gå vidare till ordföranden för High Court. Ordföranden får avstänga en solicitor från att utöva sitt yrke samt upphäva en avstängning. Disciplinnämnden får kräva återbetalning av pengar till klienter om en solicitor har begärt för högt arvode.

Advokater från andra EU-medlemsstater som vill utöva verksamhet som barrister eller solicitor i Irland kan ansöka hos advokatsamfunden Bar Council eller Law Society (se Statutory Instrument 732 från 2003, the European Communities (Lawyers’ Establishment) Regulations 2003). Ansökan prövas och om den godkänns utfärdas ett registreringsbevis. Ett avslag från Bar Council eller Law Society kan överklagas till High Court.

6. Barristers

För den som vill bli barrister (även kallat barrister-at-law) finns det en utbildningsinstitution (the Honorable Society of King’s Inns) som anordnar juridisk utbildning efter universitetsexamen. Det är en ideell institution som står under tillsyn av företrädare för domarkåren och erfarna barristers (Benchers of the Honorable Society of King’s Inns). Utbildningen är öppen för personer med juridisk examen (Diploma in Legal Studies) från King’s Inns eller andra universitet. Diploma in Legal Studies är en kurs på två år (deltid) och kursen för Barrister-at Law är en ettårig kurs på heltid, men kan även läsas under två år. När studenterna har genomgått examen deltar de i en ceremoni (are called to the Bar) under ledning av högsta domstolens ordförande. De nyblivna barristers undertecknar medlemsmatrikeln efter ceremonin. Dock finns det ytterligare krav som måste uppfyllas innan de kan börja arbeta mot arvode.

Barristers måste vara medlemmar av Law Library för att få arbeta. Mot en årsavgift tillhandahåller Law Library en arbetsplats och tillgång till lagtexter och annat juridiskt material. Innan en barrister kan bli medlem av Law Library måste han eller hon välja en handledare, en etablerad barrister med minst fem års yrkeserfarenhet. Handledningen pågår som regel i ett år. Handledaren introducerar den nyblivne barrister (som i början kallas devil) i det praktiska arbetet och ger oftast honom eller henne i uppdrag att skriva rättegångsinlagor, göra rättsutredningar och närvara i domstolen i deras ställe.

Branschorganisationen Länken öppnas i ett nytt fönsterGeneral Council of the Bar of Ireland utövar tillsyn över barristers. Ledamöterna väljs årligen av medlemmarna och fastställer regler för god advokatsed. Reglerna, som ändras ibland, anger vad som krävs av en barrister.

Påståenden om brott mot god advokatsed utreds av samfundets disciplinnämnd, som även har utomstående ledamöter. Nämnden kan utfärda böter och varningar samt avstänga eller utesluta en medlem från Law Library. Nämndens beslut kan överklagas till en överklagandenämnd, som består av en domare från en grevskapsdomstol och en lekman.

Tidigare var en barrister alltid tvungen att motta instruktioner från en solicitor och direktkontakt med klienter var förbjudet. Denna regel granskades av konkurrensmyndigheten, som i en rapport 1990 rekommenderade att det totala förbudet mot direktkontakt var en konkurrensbegränsande åtgärd som borde tas bort från reglerna för god advokatsed. Myndigheten godtog dock att det i vissa fall var önskvärt att en solicitor deltog. De rekommenderade att det inte borde finnas några regler som kräver att en solicitor ska vara närvarande i rättssalen för att instruera en barrister. Rekommendationerna har inte genomförts fullt ut, men flera av reglerna för god advokatsed har ändrats för att vissa godkända branschorganisationer direkt ska kunna kontakta barristers.

Barristers delas upp i junior counsels och senior counsels. Det är gammal tradition att barristers utövar yrket som junior counsel under ett antal år innan de överväger om de ska bli senior counsel. Det är dock ingen automatisk befordran och vissa väljer att aldrig ansöka. De flesta arbetar i 15 år innan de ansöker om att bli senior counsel. Ansökan lämnas till Attorney General för godkännande, men själva utnämningen görs av regeringen i samråd med Attorney General, som också kontaktar ordföranden för högsta domstolen, ordföranden för High Court samt ordföranden för Bar Council.

Som regel förbereder junior counsels rättegångsinlagor och driver vissa mål, vanligtvis, men inte enbart, i de lägre domstolarna. Senior counsels granskar rättegångsinlagorna och driver de mer komplicerade målen i High Court och högsta domstolen.

7. County Registrars

Länken öppnas i ett nytt fönsterCounty registrars är kvalificerade solicitors och utses av regeringen. De har domstolsliknande funktioner i förhållande till grevskapsdomstolarna och är ansvariga för hanteringen av grevskapsdomstolarnas kanslier.

De fungerar också som County Sheriff (utom i Dublin och Cork).

8. Notarier

Notarius publicus utses, efter ansökan, av högsta domstolen ordförande vid offentligt sammanträde. En notarius publicus har följande huvuduppgifter:

  • Autentisering av handlingar.
  • Bestyrkande och verifiering av signaturer på handlingar.
  • Genomförande av notarieprotester som avser kommersiella dokument såsom växlar, skuldebrev och sjöfartsfrågor.
  • Hantera försäkringar, deklarationer och (utom i fråga om rättsliga förfaranden inför irländska domstolar) edsvurna utsagor.

Ansökan ska innehålla uppgifter om sökandens bostadsort och sysselsättning, hur många notarius publicus som redan finns i området, antalet invånare i distriktet och omständigheter som visar varför det är nödvändigt att utse en notarius publicus eller hur en vakans har uppstått. Ansökan måste åtföljas av en edsvuren utsaga (affidavit) där ett lämplighetsintyg ingår som undertecknats av sex solicitors på orten och sex företrädare för det lokala näringslivet. Ansökan inlämnas till högsta domstolens ordförande genom en Notice of Motion som delges av högsta domstolens kansli till registratorn vid notariesamfundet (Faculty of Notaries Public), sekreteraren vid advokatsamfundet Law Society och alla notarius publicus som bedriver verksamhet i den sökandens grevskap och angränsande grevskap.

Praxis är att det endast är solicitors som utses till notarius publicus. Om en person som inte är solicitor ansöker, kräver advokatsamfundet att han eller hon åtar sig inför högsta domstolens ordförande att inte utföra egendomstransaktioner eller andra juridiska uppgifter som normalt utförs av en solicitor. Alla som vill bli notarius publicus måste klara notariesamfundets prov.

Anmärkning:

Frågor om aktuella löner för Attorney General, republikens högste åklagare, domstolstjänstemän och sheriffer kan sändas

  • Länken öppnas i ett nytt fönstermed e-post eller
  • med post till:      
    Human Resources
    Department of Finance
    Merrion Street
    Dublin 2

Barristers är egna företagare och deras inkomster varierar.

Solicitors kan vara egna företagare eller anställda och deras inkomster varierar också.

Notarier tar ut en avgift per dokument. Det finns ingen lagstiftning om arvodet, men notarier tar som regel betalt utifrån tidsåtgången, eventuella resekostnader och vad som kan anses skäligt för tjänsten.

Senaste uppdatering: 20/11/2018

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Grekland

Åklagare

Organisation

Åklagarmyndigheterna (εισαγγελίες) är en del av domstolsväsendet, dvs. de tillhör den dömande makten och deltar i rättskipningen. Åklagarna (εισαγγελείς) är oberoende såväl i sin ämbetsutövning som personligt.

Vid varje domstol, med undantag för de lägre brottmålsdomstolarna (πταισματοδικεία), finns en allmän åklagarmyndighet. Det är en oavhängig rättslig myndighet som har till huvudsaklig uppgift är att förbereda straffrättsliga förfaranden. Den enskilde åklagarens viktigaste uppgift är att väcka talan i brottmål, övervaka utredningar och inge överklaganden.

I Grekland är åklagarna inte specialiserade på specifika områden.

Ministeriet för rättsliga frågor, öppenhet och mänskliga rättigheter (nedan kallat justitieministeriet) ansvarar för åklagarnas allmänna anställningsvillkor.

Det finns ingen särskild webbplats för åklagare. Justitieministeriet har uppgifter om deras anställningsvillkor.

Roll och huvuduppgifter

Åklagarna har befogenhet att

(a) vidta förberedande utredningsåtgärder,

(b) väcka åtal,

(c) leda förundersökningar,

(d) övervaka och kontrollera polisens brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete,

(e) lämna förslag till domarråd och domstolar,

(f) ge in överklaganden,

(g) verkställa beslut i brottmål och bistå vid verkställighet av exekutionstitlar,

(h) utöva tillsyn och kontroll över kriminalvårdsanstalter,

samt utöva andra uppgifter som anges.

Tillsyn över åklagarna utövas av högsta domstolens tjänstemän och åklagare på högre nivå, i enlighet med lagens bestämmelser.

Domare

Organisation

För rättskipningen ansvarar domstolar vars ordinarie domare (τακτικοί δικαστές) är oberoende såväl i sin ämbetsutövning som personligt.

I sitt arbete är domarna (δικαστές) bara underställda författning och lagar och är inte skyldiga att följa bestämmelser som strider mot författningen.

Tillsyn över de ordinarie domarna utövas av domare på högre nivå samt av högsta domstolens (Άρειος Πάγος) åklagare och biträdande åklagare, i enlighet med lag.

Justitieministeriet ansvarar för domarnas allmänna anställningsvillkor.

Det finns ingen särskild webbplats för domare. Justitieministeriet har uppgifter om deras allmänna anställningsvillkor.

Organisation av juristyrken: Advokater

Advokater

I Grekland är advokater (δικηγόροι) oavlönade statstjänstemän som inte är specialiserade inom vissa områden.

Justitieministeriet ansvarar för advokaternas allmänna anställningsvillkor.

Det finns 63 advokatföreningar (δικηγορικοί σύλλογοι), en vid varje förstainstansrätt (πρωτοδικείο).

Justitieministeriet utövar tillsyn över landets alla advokatföreningar.

Rättsdatabaser

Information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterAtens advokatförening men är bara tillgänglig för föreningsmedlemmar.

Jurister/juridiska rådgivare

I Grekland kan advokaterna även tjänstgöra som jurister/juridiska rådgivare (νομικοί σύμβουλοι).

Rättsdatabaser

Information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterAtens advokatförening men är bara tillgänglig för föreningsmedlemmar.

Notarier

Notarier (συμβολαιογράφοι) är oavlönade statstjänstemän vars huvuduppgift är att upprätta och arkivera rättsliga eller styrkande handlingar samt förklaringar, när sådana handlingar krävs enligt lag eller när personer vill göra dem offentliga.

I Grekland är notarier inte specialiserade inom vissa områden.

I enlighet med presidentdekret finns det åtminstone en notarietjänst vid varje fredsdomstol (ειρηνοδικείο).

Justitieministeriet ansvarar för notariernas allmänna anställningsvillkor.

Det finns 9 notarieföreningar som verkar vid appellationsdomstolarna (εφετεία).

Justitieministeriet utövar tillsyn över landets notarieföreningar.

Information om notarieyrket finns på den officiella webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterde grekiska notarieföreningarnas samordningskommitté. Information finns även på europeiska notarieregistret på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterrådet för notarier i Europeiska unionen (CNUE).

Övriga juristyrken

Exekutionstjänstemän

Exekutionstjänstemän (δικαστικοί επιμελητές) är oavlönade statstjänstemän.

De har följande arbetsuppgifter:

(a) Delgivning av rättsliga och andra handlingar.

(b) Verkställighet av följande exekutionstitlar enligt artikel 904.2 i civilprocesslagen: a) Beslut som vunnit laga kraft och grekiska domstolsbeslut som förklarats verkställbara, b) skiljedomar, c) grekiska domstolsprotokoll med uppgift om förlikning eller fastställande av rättegångskostnader, d) notariehandlingar, e) grekiska domares betalningsorder samt ”vräkningsbeslut”, f) utländska exekutionstitlar som förklarats verkställbara, g) order och akter som är verkställbara enligt lag.

(c) Andra uppgifter enligt lag.

Justitieministeriet ansvarar exekutionstjänstemännens allmänna anställningsvillkor.

Det finns 8 exekutionstjänstemannaföreningar i landet.

Domstolstjänstemän

Justitieministeriet ansvarar för domstolstjänstemännens allmänna anställningsvillkor.

ExekutionstjänstemänPDF(378 Kb)en

DomstolstjänstemänPDF(379 Kb)en

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterAtens advokatförening

Länken öppnas i ett nytt fönsterAdvokatföreningen i Pireus

Länken öppnas i ett nytt fönsterMinisteriet för rättsliga frågor, öppenhet och mänskliga rättigheter (justitieministeriet)

Länken öppnas i ett nytt fönsterGrekiska notarieföreningarnas samordningskommitté

Länken öppnas i ett nytt fönsterNotarieföreningen vid Thessalonikis appellationsdomstol

Senaste uppdatering: 02/07/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Spanien

I Spanien avses med juristyrken sådana yrken som kräver en särskild juridisk utbildning på grund av den rättstillämpning som arbetet innebär.

Domare (Jueces och Magistrados)

Åklagare

Rättssekreterare

Advokater

Juridiska rådgivare

Notarier

Registratorer

Domstolsombud

Rådgivare för arbetsrätt och socialförsäkringsfrågor

Juristyrken - inledning

I Spanien avses med juristyrken sådana yrken som kräver en särskild juridisk utbildning på grund av den rättstillämpning som arbetet innebär.

De viktigaste juristyrkena i Spanien är åklagare (fiscales), domare (jueces och magistrados), advokater (abogados), notarier (notarios), domstolssekreterare (letrados de la administración de justicia), fastighets- och företagsregistratorer samt domstolsombud (procuradores).

Domare (Jueces och Magistrados)

Organisation

Rätten utgår från folket. Rätt ska skipas i konungens namn av domare som utgör domstolsväsendet. Domarna är de enda som får skipa rätt, genom att döma och genom att låta verkställa domarna.

Domarna är oberoende av de övriga statsmakterna och endast underställda konstitutionen och lagen.

Domare antas till domarkarriären utifrån meriter och förmåga. Genom urvalsprocessen säkerställs det på ett objektivt och öppet sätt att alla personer som uppfyller villkoren och befinns lämpade får samma möjligheter att söka sig till domaryrket och att de som antas är lämpade och besitter den yrkeskompetens som krävs för att kunna utöva domaryrket.

I domstolslagen (Ley Orgánica del Poder Judicial) fastslås det att det finns tre olika kategorier av domare:

  • Domare i Högsta domstolen (magistrado del Tribunal Supremo),
  • Domare i kollegialt sammansatt domstol (magistrado).
  • Domare som tjänstgör som ensamdomare (juez).

Flest personer antas som ensamdomare. Det sker enligt domstolslagen genom allmänna uttagningsprov, i vilka den som avlagt gammal eller ny juristexamen och som godkänts på en kompletterande utbildning vid domarskolan (Escuela Judicial) får delta.

Till domarkarriären antas även ett mindre antal personer som domare i kollegialt sammansatta domstolar och domare i Högsta domstolen.

Domare i högsta domstolen utses av domstolarnas allmänna råd (Consejo General del Poder Judicial) bland domare som har mer en 15 års yrkeserfarenhet, varav 10 år som domare i kollegialt sammansatt domstol. 1/5 rekryteras bland jurister med erkänd kompetens och 15 års yrkeserfarenhet.

Funktioner och uppgifter

Domstolarna får bara utöva sin domsrätt i de fall som anges i domstolslagen och annan lagstiftning.

För information om olika måltyper se ”Domstolar i Spanien”.

I sin dömande verksamhet är domarna oberoende av alla dömande och styrande organ inom domstolsväsendet.

Domare kan ställas till straffrättsligt och civilrättsligt ansvar i de fall och på de sätt som anges i lagen. De kan även bli föremål för disciplinära åtgärder i enlighet med bestämmelserna i domstolslagen.

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterDomstolarnas allmänna råd (Consejo General del Poder Judicial)

Åklagare

Organisation

Åklagarmyndigheten (Ministerio Fiscal) är ett organ som är reglerat i konstitutionen och som är en egen juridisk person. Den ingår i domstolsväsendet men är självständig i funktionellt hänseende och fullgör sina uppgifter genom egna organ, i enlighet med principerna om samordnad verksamhet och hierarkisk organisation. Åklagarmyndigheten tillämpar även legalitetsprincipen och principen om opartiskhet.

Riksåklagaren (Fiscal General del Estado) är åklagarmyndighetens högsta chef och företräder åklagarmyndigheten i hela landet. Riksåklagaren fattar beslut och ger anvisningar beträffande myndighetens verksamhet och interna organisation samt leder och övervakar verksamheten.

Åklagare är offentliga tjänstemän som rekryteras bland personer med gammal eller ny juristexamen genom särskilda uttagningsprov. De sorterar under riksåklagaren och under respektive åklagarkammare i de autonoma regionerna.

Funktioner och uppgifter

I artikel 124 i 1978 års spanska konstitution föreskrivs följande: ”Med undantag av de uppgifter som har anförtrotts andra organ har åklagarmyndigheten till uppgift att främja rättskipningen och värna om medborgarnas rättssäkerhet och den allmänna rättstillämpningen, på eget eller på de berörda personernas initiativ, samt värna om domstolarnas självständighet och eftersträva att samhällets intressen tillgodoses där”.

Åklagarmyndigheten har bland annat följande uppgifter:

  • Genom lämpliga åtgärder, medel och handlingar se till att domstolarna utövar sin dömande verksamhet på ett effektivt sätt och i enlighet med lagen och de frister som föreskrivs där.
  • Medverka i brottmål och yrka att domstolen beslutar om lämpliga försiktighetsåtgärder och vidtar åtgärder för att utreda brottet.
  • Medverka i sådana tvistemål som lagen föreskriver när samhällets intressen eller underåriga, omyndiga eller funktionshindrade personer berörs, fram till dess att de företräds på ordinarie sätt.
  • I samband med straffansvar för underåriga utöva de uppgifter som föreskrivs i den specifika lagstiftningen, varvid de i första hand ska se till den underåriges bästa.

Ytterligare information finns på webbsidan för Länken öppnas i ett nytt fönsterÅklagarmyndigheten (Ministerio Fiscal)

Rättssekreterare (letrados de administración de justicia)

Organisation

Rättssekreterarna är en kategori av högre statstjänstemän inom rättsväsendet. De är statsanställda som lyder under justitieministeriet och agerar på grundval av egna befogenheter.

Rättssekreterare måste ha en gammal eller ny juristexamen och ska efter antagningsprovet genomgå en kurs i juridik vid Centro de Estudios Juridicos, som också förutsätter att man klarar ett prov.

Rättssekreterarna utgör en hierarkisk instans under justitieministeriet och de administrativa cheferna (Secretarios de Gobierno) vid de autonoma regionernas högre domstolar. De omfattas av praktiskt taget samma regler som domare när det gäller förbud mot att inneha två tjänster samtidigt samt andra förbud.

Funktioner och uppgifter

Vid utövandet av sina arbetsuppgifter säkerställer rättssekreterarna (letrados de la Administración de Justicia) att alla de beslut som fattas av domare eller domstolar som de är ansvariga för följs. De ska alltid iaktta legitimitetsprincipen och principerna om opartiskhet, om självbestämmanderätt och oberoende när rättsliga intyg utfärdas och om enhetligt agerande och rangordning när de utför alla sina uppgifter.

Rättssekreterarna är ansvariga för dokumentation och sammanställande av akter. De ska registrera domstolsbeslut i akterna och är också ansvariga för att underlätta och säkerställa att rättsliga förfaranden genomförs på rätt sätt samt för att leda domstolspersonal. De har ansvar för att samverka och samarbeta med andra myndigheter och offentliga förvaltningar, särskilt när det gäller organisation av personalresurser och materiella resurser och att sammanställa domstolsstatistik.

Ytterligare information om domstolspersonal:

Organisation av juristyrkena

Advokater

Advokater är oberoende medlemmar av ett fritt yrke som tillhandahåller tjänster åt samhället. De är inte statstjänstemän och utövar sitt yrke i fri och lojal konkurrens (artikel 1 av de allmänna föreskrifterna för spanska advokater - Estatuto General de la Abogacía Española).

Advokatens uppgift är i första hand att vägleda och försvara parter i alla slags domstolsärenden, tillhandahålla juridisk rådgivning samt företräda sina klienter såvitt inte detta enligt lag är förbehållet andra yrkesgrupper.

För att kunna utöva sitt yrke som advokat är det nödvändigt att:

  • vara spansk medborgare eller medborgare i någon av EU:s medlemsstater eller i ett land som är med i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som bildades den 2 maj 1992,
  • vara myndig och ha full rättslig handlingsförmåga,
  • vara fullt kvalificerad advokat eller ha den gamla eller nya juristexamen (i de fall som inte regleras av lag 30/2006 av den 30 oktober 2006 om antagning till yrket som advokat eller rättsligt ombud och relevanta tillämpningsförordningar) eller utländsk examen som erkänts enligt gällande bestämmelser,
  • tillhöra advokatsamfundet (Colegio de Abogados) på den ort där man utövar sin enda eller huvudsakliga verksamhet. Man har då rätt att verka som advokat överallt i landet.

Advokatens arvode beror på vilka tjänster som har tillhandahållits. Det kan antingen ha formen av ett fast arvode eller vara periodiskt eller timbaserat. Klienten och advokaten får fritt komma överens om arvodets storlek, men god advokatsed måste följas och advokaten får inte bedriva illojal konkurrens.

Ytterligare information finns på webbsidan för Länken öppnas i ett nytt fönsteradvokaternas allmänna råd (Consejo General de la Abogacía)

Juridiska databaser

Är tillgången till rättsdatabaserna kostnadsfri?

Ja, tillgången är kostnadsfri

Juridiska rådgivare

Se avsnittet om "advokater".

Notarier

Organisation, funktioner och uppgifter

Notarier har två oskiljaktiga roller: de är offentliga tjänstemän och yrkesjurister vars huvudsakliga offentliga funktion är att bestyrka privata rättsliga dokument och andra utomrättsliga dokument. De måste utforma dessa handlingar i enlighet med parternas önskemål och med gällande lagstiftning, som de måste konsultera och tolka, och samtidigt informera parterna om vilka verkningar den har.

Notariens roll som offentlig tjänsteman betyder att de handlingar som han eller hon bestyrker (notarieakter – escrituras publicas; affärsrelaterade avtal – pólizas mercantiles; eller edsliga intyg – testimonios) har särskild rättslig eller utomrättslig verkan, beroende på vilken typ av handling det är.

Alla aspekter av den spanska notariens roll är strängt reglerade (tillsättning av justitieministeriet, antagning genom allmänna uttagningsprov, begränsat antal tjänster, ersättning i form av arvoden som fastställs av regeringen, pensionering, disciplinära åtgärder). Befordran grundas på ålder eller på uttagningsprov för notarier som organiseras av justitieministeriet.

Endast personer med den gamla eller nya juristexamen eller med doktorsexamen i juridik kan delta i antagningsproven för notarier.

Alla notarier tillhör en notariesammanslutning (Colegios Notariales), varav det finns en för varje autonom region och de samordnas i notarieväsendets centrala råd (Consejo General del Notariado), som av staten fått i uppgift att utöva viss kontroll av notariernas verksamhet.

Notarierna är direkt underordnade justitieministeriet genom generaldirektoratet för registratorer och notarier (Dirección General de los Registros y del Notariado), som har till uppgift att inspektera och övervaka notarietjänster.

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsternotarieväsendets centrala råd

Övriga juristyrken

Registratorer

Fastighetsregistret, företagsregistret och registret över lös egendom tjänar som offentlig dokumentation av vissa juridiska rättigheter, handlingar eller akter med materiell verkan som är förpliktigande för alla, vilket gör att tredje part kan utgå från att de är legitima, korrekta, tillförlitliga och fullständiga. Det innebär att det inte krävs några andra garantier (åtkomsthandlingar, garantier osv.) för att bevisa att dessa rättigheter föreligger. Det utgör sålunda ett säkrare och mer kostnadseffektivt system eftersom det endast medför en enda registreringsavgift och får omedelbar och permanent verkan.

Registratorer vid fastighetsregistret, företagsregistret och registret över lös egendom är offentliga tjänstemän som ansvarar för att föra dessa register. Registratorerna är både offentliga tjänstemän och yrkesjurister: de verkar under eget ansvar, uppfyller vissa offentliga funktioner som de tilldelats enligt lag, särskilt genom hypoteks-, handels- och förvaltningslagstiftningen. I egenskap av offentliga tjänstemän enligt hypotekslagstiftningen (Ley Hipotecaria) utövar de även befogenheter som de tilldelats genom förvaltningslagstiftningen.

Staten reglerar alla ärenden i samband med antagning, antal tjänster, ersättning, disciplinära åtgärder och pensionering. För att bli registratorer måste de sökande ha den gamla eller nya juristexamen och ha godkänts i ett uttagningsprov som organiseras av staten.

Ersättning sker i form av arvoden som fastställs av regeringen.

Registratorer vid fastighetsregistren, företagsregistren och registren över lös egendom är medlemmar av det spanska registratorsammanslutningen (Colegio Nacional de Registradores de España) som av staten fått i uppgift att utöva viss kontroll av registratorernas verksamhet.

De lyder direkt under justitieministeriet i form av generaldirektoratet för registratorer och notarier (Dirección General de los Registros y del Notariado), som har till uppgift att inspektera och övervaka registren.

Registratorn har till uppgift att klassificera de handlingar som inkommer till registret han ansvarar för, ge råd åt allmänheten i registreringsfrågor och offentliggöra registrerade uppgifter. Registratorn ska vid behov kontrollera att den som ansöker om att få tillgång till uppgifter har ett legitimt intresse av detta samt skydda känsliga uppgifter.

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterspanska registratorsammanslutningen (Colegio Nacional de Registradores de España)

Domstolsombud

Domstolsombuden (procuradores) tillvaratar via fullmakt parternas rättigheter och intressen i domstol, säkerställer att kommunikationen mellan domstolarna och parterna är tillförlitlig och utför alla andra skyldigheter som krävs enligt lagen.

För att få verka som domstolsombud måste man äga kvalifikationer som procurador eller procurador de los tribunales (det senare i enlighet med lag 34/2006 av den 30 oktober 2006), måste vara registrerad hos ombudssammanslutningen (Colegio de Procuradores), samt ställa en säkerhet och avlägga ed eller försäkran.

Domstolsombuden sorterar under ombudssammanslutningen vars styrelse övervakar att medlemmarna utövar sitt uppdrag på ett lämpligt och effektivt sätt.

Deras ersättning är i form av avgifter som fastställs i förväg av justitieministeriet.

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterdomstolsombudens allmänna råd

Rådgivare på arbetsrättens och socialförsäkringsrättens områden

Rådgivare på arbetsrättens och socialförsäkringsrättens områden (graduados sociales) är specialister som kan handla i förfaranden om arbets- ochsocialförsäkringsfrågor inför domstol.

De får delta i förfaranden i alla domstolar upp till Tribunal Superior de Justicia (den högsta instansen på regional nivå), inklusive överklaganden. Vid ingivande av ett kassationsöverklagande måste advokat anlitas.

Spanien har över 25 000 rådgivare inom detta område som tillhandahåller rådgivning både för företag och enskilda.

Andra relevanta länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterJUSTITIEMINISTERIET

Länken öppnas i ett nytt fönsterDOMSTOLARNAS ALLMÄNNA RÅD

Länken öppnas i ett nytt fönsterÅKLAGARMYNDIGHETEN

Länken öppnas i ett nytt fönsterRÄTTSSEKRETERARNAS NATIONELLA SAMMANSLUTNING

Länken öppnas i ett nytt fönsterADVOKATERNAS ALLMÄNNA RÅD

Länken öppnas i ett nytt fönsterDOMSTOLSOMBUDENS ALLMÄNNA RÅD

Länken öppnas i ett nytt fönsterNOTARIEVÄSENDETS ALLMÄNNA RÅD

Länken öppnas i ett nytt fönsterNATIONELLA REGISTRATORSSAMMANSLUTNINGEN

Länken öppnas i ett nytt fönsterDET ALLMÄNNA RÅDET FÖR GRADUADOS SOCIALES

Senaste uppdatering: 12/03/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Frankrike

Här hittar du en översikt över de olika juristyrkena.

Juristyrken – inledning

Domare

Organisation

Det finns två kategorier av yrkesdomare (magistrats) i Frankrike: dels dömande domare i den vanliga bemärkelsen, dels åklagare. Domarna kallas ofta för ”sittande” domare (magistrats du siège) medan den allmänna åklagarmyndigheten företräds av ”stående” domare (magistrats du parquet).

De förstnämnda prövar tvister som de får sig förelagda medan de sistnämnda företräder samhället och kräver att lagen tillämpas. Yrkesdomarnas ställning regleras i regeringsförordning nr 58-1270 av den 22 december 1958 angående den grundläggande lagen om yrkesdomarkårens ställning. Därav följer att en yrkesdomare under sin karriär kan utses till såväl ”stående” som ”sittande” tjänst. Detta är den ”princip om domarkårens enhet” (artikel 1) som har bekräftats av Författningsdomstolen (Conseil constitutionnel), bl.a. i dess beslut av den 11 augusti 1993. Alla domare är ledamöter av den domstolsmyndighet som genom tillämpning av artikel 66 i konstitutionen ansvarar för skyddet av individens fri- och rättigheter. Det finns dock vissa skillnader i deras ställning: de ”sittande” domarna är inte underställda den överordnade myndighetens hierarkiska makt och åtnjuter en ”oavsättlighetsgaranti”, dvs. de kan inte beordras att byta tjänst utan deras eget samtycke.

De flesta domarna rekryteras genom uttagningsförfaranden. För att få delta i den ”första uttagningen”, som är öppen för studerande, måste man ha en magisterexamen eller motsvarande (minst fyra års studier efter studentexamen). Den som blir uttagen utses till domarassistent (auditeur de justice) och får samma utbildning som den som ges vid den nationella domarhögskolan (École nationale de la magistrature, ENM). Man kan även rekryteras direkt till domarkåren. Efter avslutad utbildning i ENM:s regi placeras varje domarassistent genom dekret vid en viss domstol.

Domkretschefer (ordförande och åklagare) och domstolschefer (förste ordförande och allmän åklagare) har utöver sina domstolsrelaterade befogenheter även administrativa befogenheter (t.ex. fördelning av domstolsförhandlingar).

Den 1 januari 2013 fanns det 8 090 yrkesdomare, varav 7 769 var knutna till enskilda domstolar.

Högsta domarrådet

Bestämmelserna om Högsta domarrådet (Conseil supérieur de la magistrature) finns i artikel 65 i konstitutionen. Genom konstitutionslagen av den 23 juli 2008 ändrades rådets sammansättning och befogenheter (när det gäller utnämningar), och det infördes också en möjlighet för enskilda att hänskjuta ärenden till rådet. Ändringarna innebär bl.a. att Frankrikes president inte längre är ledamot av Högsta domarrådet.

Den sammansättning hos Högsta domarrådet som är behörig att behandla frågor som rör ”sittande” domare leds numera av förste ordföranden för Högsta domstolen (Cour de cassation) och består i övrigt av fem ”sittande” domare, en ”stående” domare, en ledamot av Högsta förvaltningsdomstolen (Conseil d’Etat) som utses av denna, en advokat (avocat) och sex kompetenta personer som inte tillhör vare sig parlamentet, rättsväsendet eller statsförvaltningen. Frankrikes president och nationalförsamlingens och senatens talmän utser två sådana kompetenta personer vardera.

Den sammansättning som är behörig att behandla frågor som rör ”stående” domare leds av den allmänne åklagaren (procureur général) vid Högsta domstolen och består i övrigt av fem ”stående” domare och en ”sittande” domare samt den ledamot av Högsta förvaltningsdomstolen, den advokat och de sex kompetenta personer som nämns ovan.

Den sammansättning hos Högsta domarrådet som är behörig att behandla frågor som rör ”sittande” domare föreslår kandidater till tjänster som sådana domare vid Högsta domstolen, som förste ordförande för appellationsdomstolarna (cours d’appel) och som ordförande för de övre underrätterna i tvistemål (tribunaux de grande instance). Övriga ”sittande” domare utses med dess medgivande.

Denna sammansättning hos Högsta domarrådet fungerar som disciplinnämnd för ”sittande” domare. Då ingår även den ”sittande” domare som tillhör den sammansättning som är behörig för frågor rörande ”stående” domare.

Den sammansättning hos Högsta domarrådet som är behörig att behandla frågor som rör ”stående” domare yttrar sig över de nomineringar som rör ”stående” domare. Den avger också yttranden om de disciplinåtgärder som rör dessa domare. Då ingår utöver de ledamöter som nämns i tredje stycket i artikel 65 även den ”stående” domare som tillhör den sammansättning som är behörig för frågor rörande ”sittande” domare.

Allmänna åklagarmyndigheten

Organisation

Allmänna åklagarmyndigheten företräds av de ”stående” domarna, som har till uppgift att tillgodose intressena hos det samhälle som de företräder genom att kräva att lagen tillämpas.

Bortsett från åklagarmyndigheten vid Högsta domstolen (Cour de cassation), som är separat, utgör allmänna åklagarmyndigheten i Frankrike en hierarkisk pyramid ”under justitieministern”. Enligt artikel 30 i straffprocesslagen (Code de procédure pénale) ska justitieministern föra den politik i fråga om allmänt åtal som regeringen bestämt. Justitieministern ska se till att denna politik tillämpas på ett sammanhängande sätt i hela landet och utarbetar för detta ändamål generella anvisningar om allmänt åtal för de domare som tillhör allmänna åklagarmyndigheten.

Vid varje övre underrätt för tvistemål (tribunal de grande instance) finns en allmän åklagare (procureur de la République) som är chef för en åklagarmyndighet bestående av en eller flera domare. Den allmänne åklagaren organiserar sin myndighet genom att fördela arbetsuppgifter och tjänster mellan biträdande åklagare (procureurs adjoints), vice åklagare (vice-procureurs) och ställföreträdare (substituts). Den allmänne åklagaren är i sin tur underställd procureur général.

Bortsett från denna hierarkiska ordning är en åklagarmyndighet odelbar: ställföreträdaren behöver inte fullmakt från sin överordnade för att handla och alla ställföreträdarens handlingar är bindande för åklagarmyndigheten i dess helhet.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagarmyndigheten har i huvudsak straffrättsliga uppgifter. Den leder undersökningar och vidtar eller låter vidta alla åtgärder som behövs för att väcka åtal för brott. Dessutom bedömer myndigheten vilka fortsatta åtgärder som det är lämpligt att vidta i brottmål (t.ex. inledande av förundersökning, väckande av åtal, åtalsunderlåtelse). Åklagarmyndigheten måste alltid medverka vid domstolsförhandlingarna och får då muntligen fritt redovisa de iakttagelser (om fakta i målet, den tilltalades personlighet och påföljden) som den anser nödvändiga för att den rättsliga processen ska fungera väl. Dessutom ansvarar åklagarmyndigheten för verkställighet av påföljder.

Vidare ansvarar åklagarmyndigheten för skydd av underåriga som är utsatta för fara och har också vissa civilrättsliga funktioner, bl.a. i fråga om civilstånd (t.ex. ändring av civilstånd), administrativa funktioner (t.ex. utskänkningstillstånd, periodiska publikationer och direktmarknadsföring) och handelsrättsliga funktioner (t.ex. kollektiva obeståndsförfaranden).

Rollen och arbetsuppgifterna med avseende på ”sittande” yrkesdomare (dvs. domare i ordinär bemärkelse) redovisas på sidan om de allmänna domstolarna.

Lekmannadomare

Närdomare

Kategorin närdomare (juges de proximité) skapades genom ram- och planeringslagen för rättsväsendet av den 9 september 2002, som kompletterades genom lag nr 2005-47 av den 26 januari 2005. De utses genom dekret efter samtycke av Högsta domarrådet för en period på sju år som inte kan förlängas. Med vissa undantag omfattas de av reglerna i ovannämnda regeringsförordning nr 58-1270 av den 2 december 1958.

Närdomarna utövar vissa av de funktioner som tillkommer yrkesdomarna vid de allmänna domstolarna. I civilrättsliga sammanhang är de behöriga att pröva mål som rör sakkrav eller rätten till lös egendom upp till ett värde av 4 000 euro såvida inte underrätten i tvistemål (tribunal d’instance) är behörig. I straffrättsliga sammanhang är närdomarna dessutom behöriga att pröva mindre svåra brott (contraventions) i de första fyra klasserna, att tjänstgöra som assessorer vid lägre brottmålsdomstolar (tribunaux correctionnels) och att godkänna straffuppgörelser som träffats utanför domstol mellan åklagare och den berörde.

Den 1 januari 2013 fanns det 452 närdomare.

Domare i arbetsdomstolar

Domarna i arbetsdomstolarna (conseillers prud’hommes) väljs vart femte år. Valet sker inom valförsamlingar (arbetsgivare och arbetstagare) och sektioner (jordbruk, industri, handel, företagsledning och diverse verksamheter) genom proportionell representation utan blandröstning eller preferensröster. Ledamöterna måste vara franska medborgare och minst 21 år gamla, och de får inte vara dömda för något brott, eller omfattas av något rättsförverkande eller någon begränsning av deras medborgerliga rättigheter.

Arbetstagare och arbetsgivare som är minst 16 år gamla och utövar yrkesverksamhet, står under lärlingskontrakt eller är ofrivilligt arbetslösa har rätt att rösta.

Assessorer vid socialförsäkringsdomstolarna

Assessorerna vid socialförsäkringsdomstolarna (tribunaux des affaires de la sécurité sociale) utses på tre år av förste ordföranden för den appellationsdomstol (cour d’appel) inom vars domkrets socialförsäkringsdomstolen har sitt säte utifrån en förteckning som sammanställs av direktören för regionstyrelsen för ungdomsfrågor, idrottsfrågor och social sammanhållning (directión régional de la jeunesse, des sports et de la cohésion sociale) på förslag av de mest representativa yrkessammanslutningarna.

Assessorer vid domstolarna för tvister om nedsatt arbetsförmåga

Assessorerna vid domstolarna för tvister om nedsatt arbetsförmåga (tribunaux du contentieux de l’incapacité) utses på tre år av förste ordföranden för den appellationsdomstol där domstolen har sitt säte utifrån en lista som redovisas av direktören för regionstyrelsen för ungdomsfrågor, idrottsfrågor och social sammanhållning på förslag av de mest representativa yrkessammanslutningarna.

Assessorer vid ungdomsdomstolarna

Assessorerna vid ungdomsdomstolarna (tribunaux pour enfants) utses på fyra år av justitieministern. Assessorerna väljs ut från en förteckning över kandidater som sammanställts av förste ordföranden vid appellationsdomstolen, på grundval deras kvalifikationer och det intresse de har visat för frågor som rör unga,.

Assessorer vid de partsammansatta domstolarna för jordbruksarrenden

Fastighetsägare som inte arrenderar och arrendatorer som inte äger fastigheter väljs i lika stort antal av sina jämlikar på sex år från vallistor som upprättas av prefekten på förslag av kommittén för utarbetande av vallistor (commission de préparation des listes électorales).

Domare vid handelsdomstolarna

Domarna vid handelsdomstolarna (tribunaux de commerce) utgörs av frivilliga näringsidkare som utses av andra näringsidkare. Även benämningen juge consulaire förekommer för dessa domare.

De utses genom ett val i två steg enligt artiklarna L. 723-1 till L. 723-14 och R. 723-1 till R. 723-31 i handelslagen (code de commerce).

Urvalskommittén består av domare och före detta domare samt frivilliga företrädare för näringslivet. De sistnämnda är själva näringsidkare och väljs på fem år. Deras enda uppdrag är att utse domare till handelsdomstolarna.

Domarna vid handelsdomstolarna väljs för en första mandatperiod på två år och därefter för mandatperioder på fyra år. Antalet direkt på varandra följande mandatperioder har begränsats till fyra. Efter dessa fyra perioder kan domarna vid handelsrätten inte utses på nytt förrän efter ett år.

Valet av domare till handelsdomstolarna äger rum varje år, under de första 15 dagarna under oktober månad vid alla domstolar där domare behöver tillsättas.

Justitiesekreterare

Justitiesekreteraren (greffier) är specialist på procedurfrågor. Han eller hon hjälper domaren att upprätta domstolshandlingar. I de fall där detta föreskrivs i lag måste justitiesekreteraren godkänna och bestyrka handlingar för att dessa ska vara giltiga.

Justitiesekreterarna är yrkesdomarnas naturliga samarbetspartner och hjälper dessa att bereda domstolsakter och göra dokumentsökningar. Dessutom kan det vara justitiesekreterarens uppgift att ta emot besökare och lämna ut information till allmänheten samt att undervisa vid den nationella högskolan för domstolskanslister.

Justitiesekreterarens funktioner utförs huvudsakligen inom domstolarnas olika administrativa avdelningar. Beroende på domstolens storlek och organisation kan en justitiesekreterare få arbetsledaransvar som kanslichef, biträdande kanslichef eller avdelningschef.

Advokater

Advokaterna (avocats) tillhör kategorin rättsmedhjälpare (auxiliaires de justice) och advokatyrket är ett fritt och oberoende yrke. Advokaternas ställning grundar sig huvudsakligen på lag nr 71-1130 av den 31 december 1971 om reform av vissa juristyrken och dekret nr 91-1197 av den 27 november 1991 om organisation av advokatyrket. Genom lag nr 90-1259 av den 31 december 1990, som ändrade 1971 års lag, och dess tillämpningsdekret skapades det nya advokatyrket genom att de tidigare yrkena advokat (avocat) och juridisk rådgivare (conseil juridique) slogs samman.

I sitt dagliga arbete utför advokaten två uppgifter: rådgivning och försvar.

Enligt bestämmelserna i första stycket i artikel 4 i lagen av den 31 december 1971 har advokaterna numera näst intill ensamrätt när det gäller att bistå och företräda parter, att väcka talan och att plädera inför domstolar och domstolsliknande och disciplinära nämnder oavsett slag.

Kännetecknande för yrket är att det saknas en nationell organisation. Detta beror på att advokaterna vill behålla en rättvis representation för samtliga advokatsamfund (barreaux). Frankrikes advokater tillhör något av de 161 samfunden i de europeiska och utomeuropeiska delarna av landet. Varje samfund är kopplat till en övre underrätt för tvistemål (tribunal de grande instance), leds av en ordförande och administreras av ett råd. Detta råd har uppgiften att pröva alla frågor som rör utövandet av yrket och att se till att advokaternas skyldigheter fullgörs och deras rättigheter skyddas.

Nationella rådet för advokatsamfund (Conseil National des Barreaux), som inrättades genom lagen av den 31 december 1990 (artikel 15), är en juridisk person och tillhör kategorin allmännyttiga sammanslutningar. Dess uppgift är att företräda advokatyrket gentemot de offentliga myndigheterna och att verka för en harmonisering av yrkets regler och praxis.

Nationella rådet för advokatsamfund har en webbplats där vem som helst kostnadsfritt kan få information om yrkeskårens organisation och om aktuella frågor som rör advokatyrket samt tillgång till en förteckning över samtliga advokater som är inskrivna hos de franska advokatsamfunden. De flesta större advokatsamfunden har också sina egna webbplatser som är fritt och gratis tillgängliga. Deras adresser anges i förteckningen över advokatsamfund på rådets webbplats.

Advokaterna vid Högsta förvaltningsdomstolen (Conseil d’Etat) och Högsta domstolen (Cour de cassation) utgör en separat yrkeskår: de är ämbetsmän som utses av justitieministern genom förordning och har ensamrätt på att fungera som ombud vid dessa båda högsta domstolar när ombud är obligatoriskt. Deras ställning härrör väsentligen från regeringsförordningen av den 10 september 1817, som inrättade advokatsamfundet för advokater vid Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen, dekret nr 91-1125 av den 28 oktober 1991 om villkor för tillträde till detta yrke liksom dekret nr 2002-76 av den 11 januari 2002 om disciplin inom detta yrke.

Sedan en regeringsförordning av den 10 juli 1814 har antalet tjänster som advokat vid de båda högsta domstolarna oåterkalleligen fastställts till sextio. Dekretet av den 22 april 2009 gör det dock möjligt för justitieministern att genom en förordning skapa nya advokattjänster vid Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen för att skapa förutsättningar för en väl fungerande rättskipning, i synnerhet med avseende på utvecklingen av antalet tvister som läggs fram inför de båda domstolarna.

Advokaterna vid de båda högsta domstolarna utgör ett självständigt samfund som leds av en ordförande som biträds av ett råd med elva ledamöter. Detta organ sköter disciplinfrågor och representerar yrket.

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterSamfundet för advokater vid Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen .

Finns det någon databas på det här området?

Det finns en databas som sköts av Nationella rådet för advokatsamfund och som bygger på listan över advokater som är inskrivna hos samtliga enskilda advokatsamfund i Frankrike.

Är tillgången till denna information kostnadsfri?

Tillgången till denna databas på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella rådet för advokatsamfund är gratis.

Notarier

Organisation

Notarier (notaires) är ämbetsmän som utses genom förordning av justitieministern. Trots detta utövar de sitt yrke som om det vore ett fritt yrke. Deras ställning härrör väsentligen från lagen av den 25 ventôse år XI (enligt den dåvarande revolutionskalendern; motsvarande den 16 mars 1803), regeringsförordning nr 45-2590 av den 2 november 1945 och dekret nr 45-0117 av den 19 december 1945 om notariekårens organisation, dekret nr 73-609 av den 5 juli 1973 om yrkesutbildning och tillträde till notariekåren och dekret nr 78-262 av den 8 mars 1978 om fastställande av notariernas taxa.

Yrkeskåren är organiserad i kamrar på departementsnivå och regionnivå som har regel- och disciplinansvar för de notarier som tillhör deras område. På nationell nivå företräds notariekåren gentemot de offentliga myndigheterna av Högsta notarierådet(Conseil supérieur du notariat).

Utöver att representera notarierna gentemot de offentliga myndigheterna ska Högsta notarierådet även förebygga och lösa yrkesmässiga tvister mellan notarier som inte tillhör samma regionråd. Länken öppnas i ett nytt fönsterHögsta notarierådet har en kostnadsfri webbplats där notarieyrkets grunddrag beskrivs och där man kan hitta en förteckning över notarier samt departements- och regionkamrar.

Roll och arbetsuppgifter

Notarierna har befogenhet att upprätta officiella handlingar som kan verkställas utan domstolsbeslut.

De har också en rådgivande funktion gentemot enskilda och företag, även rörande annat än utformning av handlingar, och de kan medverka som utomstående part i egendomsförvaltning och fastighetsaffärer.

Övriga juristyrken

Delgivningsmän/exekutionstjänstemän

Delgivningsmän/exekutionstjänstemän (huissiers de justice) är ämbetsmän vars uppgifter utses genom förordning av justitieministern. Trots detta utövar de sitt yrke som om det vore ett fritt yrke. Deras ställning härrör väsentligen från lagen av den 27 december 1923, regeringsförordning nr 45-2592 av den 2 november 1945, dekret nr 56-222 av den 29 februari 1956 och dekret nr 75-770 av den 14 augusti 1975.

De är de enda som är behöriga att delge processhandlingar och att verkställa domstolsbeslut och andra exekutionstitlar. Dessutom kan de på uppdrag av domstolar eller på begäran av enskilda officiellt fastställa att vissa omständigheter föreligger (vilket de gör genom att upprätta en constat). I övrigt har de möjlighet att ägna sig åt bisysslor, nämligen som ombudsman, fastighetsförvaltare och försäkringsagent efter att ha informerat den regionala kammare som de tillhör liksom den allmänna åklagaren vid den appellationsdomstol inom vars domkrets de har sitt kontor.

I civil- och handelsrättsliga mål får delgivningsmän/exekutionstjänstemän ersättning för sina tjänster enligt en taxa som fastställs i dekret nr 96-1080 av den 12 december 1996.

Yrkeskåren företräds av kamrar på departements- och regionnivå inom varje appellationsdomstols domkrets. Dessutom finns det en nationell kammare som representerar hela yrkeskåren gentemot de offentliga myndigheterna och löser tvister mellan kamrar och i vissa fall mellan enskilda delgivningsmän/exekutionstjänstemän som inte tillhör samma regionala kammare. Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella kammaren för delgivningsmän/exekutionstjänstemän har en kostnadsfri webbplats där yrkets grunddrag beskrivs och där man kan hitta en lista över yrkesutövare.

Övriga rättsmedhjälpare

Vid handelsdomstolarna (tribunaux de commerce) finns det särskilda justitiesekreterare (greffiers des tribunaux de commerce) som är ämbetsmän och har till huvuduppgift att bistå domstolens ledamöter under förhandlingen och domstolens ordförande i utförandet av alla dennes administrativa uppgifter. De leder kansliarbetet och ansvarar för handels- och bolagsregistret samt domstolens register och arkiv. De utfärdar avskrifter och kopior, ansvarar för sigill och för penningbelopp som deponerats vid kansliet, upprättar kanslihandlingar och sköter de formaliteter som ligger inom deras ansvarsområde.

Artiklarna L.741-1 till R.741-1 och följande i handelslagen (Code de commerce) innehåller regler för denna yrkeskategori.

Yrkeskategorin företräds gentemot de offentliga myndigheterna av Nationella rådet för justitiesekreterare vid handelsdomstolar (Conseil national des greffiers des tribunaux de commerce), en allmännyttig inrättning som är en juridisk person och ansvarar för att slå vakt om yrkeskårens gemensamma intressen. Rådet organiserar grundutbildning och fortbildning för justitiesekreterare och kanslipersonal, anordnar yrkesexamina, ordnar med praktik och följer upp denna. På webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella rådet för justitiesekreterare vid handelsdomstolar finns mer information.

Juridiska rådgivare/bolagsjurister

Det tidigare yrket juridisk rådgivare (conseil juridique) slogs samman med advokatyrket genom lag nr 90-1259 av den 31 december 1990.

Jurister som arbetar inom företag omfattas inte av några specifika yrkesregler.

Senaste uppdatering: 07/11/2018

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Kroatien

Jurister i rättsliga organ

Domare (suci; sing. sudac)

Utbildningskrav: motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen med avlagt statligt prov för advokater.

Endast kroatiska medborgare kan utnämnas till domare.

Personer som avlagt examen vid Statliga skolan för domstolstjänstemän (Državna škola za pravosudne dužnosnike) kan utnämns till domare vid brottsmålsdomstolar (prekršajni sud), lokala domstolar (općinski sud), handelsdomstolar (trgovački sud) och förvaltningsdomstolar (upravni sud).

Personer som har minst åtta års arbetslivserfarenhet som domstolstjänstemän kan utnämnas till domare vid regionala domstolar (županijski sud), Republiken Kroatiens brottsmålsöverdomstol (Visoki prekršajni sud Republike Hrvatske), Republiken Kroatiens handelsöverdomstol (Visoki trgovački sud Republike Hrvatske) och Republiken Kroatiens förvaltningsöverdomstol (Visoki upravni sud Republike Hrvatske).

Till domare i Republiken Kroatiens högsta domstol (Vrhovni sud Republike Hrvatske) kan personer utnämnas som har minst 15 års arbetslivserfarenhet som domstolstjänstemän eller som lika många år varit advokat, notarius publicus, universitetsprofessor i juridik med avlagt statligt prov för advokater och minst 15 års arbetslivserfarenhet efter det statliga provet för advokater eller som är välrenommerade jurister med avlagt statligt prov för advokater och minst 20 års arbetslivserfarenhet, och som bevisat sin yrkeskunskap genom sitt arbete inom ett bestämt rättsområde, samt genom professionella och vetenskapliga arbeten.

Länken öppnas i ett nytt fönsterDomstolslagen (Zakon o sudovima)

Länken öppnas i ett nytt fönsterLagen om statliga rättsrådet (Zakon o državnom sudbenom vijeću)

Länken öppnas i ett nytt fönsterLagen om domares och andra domstolstjänstemäns löner (Zakon o plaćama sudaca i drugih pravosudnih dužnosnika)

Domstolspersonal

Det antal tjänstemän och assistenter i domstolarna som behövs för att utföra specialiserade, administrativa och tekniska uppgifter avgörs av justitieministeriet.

Anställningen av statligt anställda tjänstemän och assistenter i domstolar, deras ersättning och andra arbetsrelaterade rättigheter, skyldigheter och ansvarsområden samt deras ansvar vid fel i yrkesutövningen regleras av bestämmelserna om statligt anställda tjänstemän och assistenter och de allmänna arbetsbestämmelserna.

Lediga tjänster vid domstolarna kan endast tillsättas efter justitieministeriets godkännande.

Vid rekrytering av tjänstemän och assistenter till en domstol ska hänsyn tas till de nationella minoriteternas representation.

Bestämmelser om utbildningskrav för domstolstjänstemän och -assistenter, praktiktjänstgöring, villkor för avläggande av den statliga specialistexamen, programmet och metoden för avläggandet av den examen samt andra därmed sammanhängande frågor antas av justitieministern.

Domstolstjänstemännen kan överföras till en annan domstol genom ett beslut av justitieministern i enlighet med tjänstens behov. En domstol kan ha domstolsrådgivare (sudski savjetnici; sing. sudski savjetnik) och förste domstolsrådgivare (viši sudski savjetnici; sing. viši sudski savjetnik).

En person som har en universitetsexamen i juridik och som har klarat det statliga provet för advokater får arbeta som domstolsrådgivare.

En person som har universitetsexamen i juridik, har klarat det statliga provet för advokater och har arbetat minst två år som domstolsrådgivare, domstolstjänsteman, advokat eller notarius publicus, eller en person som har arbetat minst fem år i andra juridiska yrken efter att ha klarat det statliga provet för advokater, kan utnämnas till förste domstolsrådgivare eller domstolsrådgivare vid Republiken Kroatiens högsta domstol.

En person som har arbetat i minst fyra år som domstolsrådgivare, domstolstjänsteman, advokat eller notarius publicus eller en person som har arbetat i minst tio år i andra juridiska yrken efter att ha klarat det statliga provet för advokater kan utnämnas till förste domstolsrådgivare vid Republiken Kroatiens högsta domstol.

Domstolsrådgivares och förste domstolsrådgivares befogenheter

Domstolsrådgivare och förste domstolsrådgivare deltar i rättegångar och är bemyndigade att självständigt genomföra vissa domstolsförfaranden, att värdera bevisning och bekräfta fakta.

På grundval av sådana förfaranden lämnar en domstolsrådgivare eller en förste domstolsrådgivare in ett utkast till en domare som för detta ändamål har bemyndigats av domstolens president. Domaren fattar sedan beslut på grundval av detta utkast. Domstolsrådgivare eller den förste domstolsrådgivaren offentliggör det beslutet efter att domaren har gett sitt tillstånd.

Om domaren inte godtar det utkast som domstolsrådgivaren eller den förste domstolsrådgivaren lämnat in kommer han eller hon att själv genomföra förfarandet.

Enligt de tillämpliga bestämmelserna i domstolslagen har domstolsrådgivare och förste domstolsrådgivare rätt att genomföra förfaranden och föreslå utkast till beslut, enligt följande:

  1. I tvistemål om tvister som rör betalning av en penningfordran eller ersättning där beloppet i fråga inte överstiger 100 000,00 kuna och i handelstvister där beloppet i fråga inte överstiger 500 000,00 kuna.
  2. I arbetstvister som har sin grund i kollektivavtal.
  3. I administrativa tvister som rör rättsliga åtgärder i samband med ärenden för vilka ett rättsligt avgörande håller få att antas på grundval av ett slutligt beslut i ett prejudikat, eller vid rättsliga åtgärder mot en handling eller underlåtenhet av ett offentligrättsligt organ, samt i administrativa tvister där det berörda beloppet inte överstiger 100 000,00 kuna.
  4. I verkställighetsförfaranden.
  5. I arvsförfaranden.
  6. I fastighetsregistreringsförfaranden.
  7. I överträdelseförfaranden.
  8. Vid frivillig rättsvård, förutom vid förfaranden om fråntagande av arbetsmöjligheter, upplösning av en förening som omfattas av samäganderätt, fastställande av gränser och förfaranden enligt familjelagen (Obiteljski zakon).
  9. I registreringsförfaranden.
  10. I förkortade insolvensförfaranden.
  11. När det gäller kostnaderna för domstolsförfaranden.

Domstolsrådgivare, inklusive förste domstolsrådgivare, är behöriga att inleda och fatta beslut i vissa förfaranden när så föreskrivs i särskild lagstiftning.

Vid prövning i andra instans och förfaranden med extraordinära rättsmedel rapporterar domstolsrådgivare och förste domstolsrådgivare om hur ärendet fortskrider och utarbetar ett utkast till beslut.

Domarkandidater (sudački vježbenici; sing. sudački vježbenik)

Varje år fastställer justitieministeriet antalet kandidatplatser i domstolarna i enlighet med de tillgängliga medel som öronmärkts i den nationella budgeten.

Villkoren och metoden för antagande av domarkandidater till domstolar samt varaktigheten och arrangemangen för kandidatpraktiken regleras av en särskild lag.

Sakkunniga (stručni suradnici; sing. stručni suradnik)

Domstolarna kan också ha personal som har slutfört relevant yrkesutbildning eller ett universitetsprogram på grundnivå eller högre nivå och har erforderlig arbetslivserfarenhet inom defektologi (defektologija), sociologi, utbildning, ekonomi, bokföring och finanser, eller ett annat relevant område.

Sakkunniga och sakkunnigassistenter (stručni pomoćnici; sing. stručni pomoćnik) bistår domarna i arbetet med mål där det krävs sakkunskap.

Lekmannadomare (suci porotnici; sing. sudac porotnik)

För att utnämnas till lekmannadomare måste man vara en vuxen kroatisk medborgare som är lämpad att utöva ett sådant uppdrag.

Lekmannadomare utnämns för en period på fyra år och kan utnämnas igen efter utgången av den perioden.

Om ingen lekmannadomare har utnämnts när en befintliga lekmannadomares ämbetsperiod löper ut ska den befintlig lekmannadomaren fortsätta att utföra sina uppgifter till dess att en annan person utnämns.

Lekmannadomare vid lokala domstolar och regionala domstolar utnämns av den regionala församlingen (županijska skupština) eller, när det gäller Zagreb, av Zagreb stads församling (Gradska skupština Grada Zagreba) efter inlämnande av förslag från region- eller stadsfullmäktige, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och handelskammare.

Lekmannadomare vid Republiken Kroatiens högsta domstol utnämns av Kroatiens parlament, på grundval av ett förslag från justitieministeriet, på ett sådant sätt att alla regioner är företrädda.

Innan lekmannadomare utnämns måste man erhålla ett yttrande från den berörda domstolens president om de föreslagna kandidaterna.

Chef för domstolsförvaltningen (ravnatelj sudske uprave)

Domstolar med mer än 40 domare kan ha en särskild administrativ chef.

Flera domstolar på olika nivåer och av olika typ som är belägna i en regional domstols geografiska behörighetsområde och som har mer än 40 domare totalt kan ha en särskild administrativ chef som utför uppgifter för dessa domstolar. Domstolar som har en gemensam administrativ chef ingår ett avtal om gemensamt utförande av de uppgifter för vilka den administrativa chefen ansvarar.

Chefen för domstolsförvaltningen ansvarar för att det specialiserade, administrativa, tekniska och övriga arbetet i domstolen sker på ett korrekt sätt och inom tidsfristerna, vilket innebär att han eller hon

  • säkerställer underhållet av domstolsbyggnaden, arbetsutrymmena och utrustningen, samt ansvarar för investeringar som behöver göras,
  • organiserar och samordnar utarbetandet av den årliga upphandlingsplanen i enlighet med lagen och domstolens behov,
  • ansvarar för genomförandet av offentliga upphandlingsförfaranden,
  • övervakar transaktioner med material och finansiella medel och genomförandet av sekreteraruppgifter och kompletterande tekniska uppgifter,
  • tar hand om och övervakar användningen av domstolens budgetmässiga och egna resurser,
  • deltar i utarbetandet och genomförandet av domstolsförvaltningens projekt och övervakar genomförandet av sådana projekt,
  • tar hand om och ansvarar för domstolens datorsystem,
  • säkerställer att statistiken om domstolens arbete utarbetas på rätt sätt och inom tidsfristerna,
  • samarbetar med lokala och regionala myndigheter om inköp av utrustning och tillhandahållande av resurser för domstolens specifika verksamhet,
  • utför andra uppgifter som han eller hon anförtros av domstolens president.

Chefen för domstolsförvaltningen är redovisningsskyldig för sitt arbete inför domstolens president.

För att utnämnas till chef för domstolsförvaltningen måste en person ha avlagt universitetsexamen i juridik eller ekonomi och ha relevant erfarenhet av organisatoriskt eller finansiellt arbete.

Justitiesekreterare (tajnik suda)

Domstolar med mer än 15 domare kan ha en justitiesekreterare. Justitiesekreteraren bistår domstolens president i utförandet av domstolsförvaltningens uppgifter. En person som har en universitetsexamen i juridik kan utnämnas till justitiesekreterare.

För att utnämnas till justitiesekreterare vid Republiken Kroatiens högsta domstol, Republiken Kroatiens handelsöverdomstol, Republiken Kroatiens förvaltningsöverdomstol och Republiken Kroatiens brottmålsöverdomstol måste en person uppfylla villkoren för att vara förste domstolsrådgivare vid domstolen i fråga.

Justitiesekreteraren ansvarar för att kontorsarbetet och det övriga tekniska arbetet i domstolen sker på ett korrekt sätt och inom tidsfristerna, vilket innebär att han eller hon

  • organiserar och ansvarar för det arbete som domstolens tjänstemän och assistenter utför,
  • övervakar och planerar tjänstemännens och assistenternas fortbildning, och övervakar deras prestationer,
  • antar, med samtycke från domstolens president, beslut om planeringen av tjänstemännens och assistenternas arbete,
  • ansvarar, på grundval av en delegering från domstolens president, för framställningar och klagomål från parterna om domstolens arbete,
  • utför andra uppgifter för vilka domstolsförvaltningen ansvarar och som han eller hon anförtros av domstolens president,
  • utför andra uppgifter som fastställs i särskild lagstiftning.

Justitiesekreteraren är redovisningsskyldig inför domstolspresidenten för sitt arbete.

Domstolens talesperson (glasnogovornik suda)

Varje domstol har en talesperson.

En domstols talesperson är en domare, domstolsrådgivare eller en person som utsetts av domstolens president i det årliga arbetsprogrammet.

Presidenten för en regional domstol får utse en domare från den domstolen till talesperson för den domstolen och för de lokala domstolarna inom dess geografiska behörighetsområde. En biträdande talesperson kan utnämnas.

Domstolens talesperson tillhandahåller information om domstolens arbete i enlighet med domstolslagen, domstolarnas arbetsordning (Sudski poslovnik) och lagen om fri tillgång till information (Zakon o pravu na pristup informacijama).

Statliga åklagare (državni odvjetnici; sing. državni odvjetnik)

Utbildningskrav: motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen med avlagt statligt prov för advokater.

Statliga åklagare ansvarar för att utföra uppgifter med anknytning till behörighetsområdet för den åklagarmyndighet (državno odvjetništvo) som han eller hon företräder och leder.

Åklagarmyndigheten är en självständig och oberoende rättslig myndighet som är bemyndigad och skyldig att vidta åtgärder mot personer som begår brott och andra straffbara gärningar, att vidta rättsliga åtgärder för att skydda Republiken Kroatiens tillgångar och att tillämpa rättsmedel för att skydda författningen och lagstiftningen.

Åklagarmyndigheten utövar sina befogenheter på grundval av författningen, lagstiftningen, internationella fördrag som utgör en del av rättsordningen i Kroatien samt andra bestämmelser som har antagits i enlighet med författningen, ett internationellt fördrag eller en av Kroatiens lagar.

Republiken Kroatiens åklagarmyndighet har inrättats för att omfatta hela Kroatiens territorium, de lokala åklagarmyndigheterna (općinska državna odvjetništva; sing. općinsko državno odvjetništvo) har inrättats för att omfatta en eller flera lokala domstolars geografiska behörighetsområde och de regionala åklagarmyndigheterna har inrättats för att omfatta en regional domstols eller en handelsdomstols geografiska behörighetsområde och en förvaltningsdomstols behörighetsområde.

REPUBLIKEN KROATIENS ÅKLAGARMYNDIGHET

MYNDIGHETEN FÖR FÖREBYGGANDE AV KORRUPTION OCH

ORGANISERAD BROTTSLIGHET (URED ZA SUZBIJANJE KORUPCIJE I ORGANIZIRANOG KRIMINALITETA) [USKOK]

REGIONALA ÅKLAGARMYNDIGHETER (15)

LOKALA ÅKLAGARMYNDIGHETER (33)

Republiken Kroatiens åklagarmyndighet
Gajeva 30a, 10 000 Zagreb
Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.dorh.hr/

Riksåklagaren (glavni državni odvjetnik)
tfn: +385 1 459 18 88
fax: +385 1 459 18 54
e-post: Länken öppnas i ett nytt fönstertajnistvo.dorh@dorh.hr

Avdelningen för straffrättsliga frågor (kazneni odjel)
tfn: +385 1 459 18 00
fax: +385 1 459 18 05
e-post: Länken öppnas i ett nytt fönstertajnistvo.kazneni@dorh.hr

Avdelningen för civilrättsliga och administrativa frågor
tfn: +385 1 459 18 61
fax: +385 1 459 19 12
e-post: Länken öppnas i ett nytt fönstertajnistvo.gradjanski@dorh.hr

Lokala åklagarmyndigheterPDF(370 Kb)hr

Regionala åklagarmyndigheterPDF(284 Kb)hr(284 Kb)

Länken öppnas i ett nytt fönsterLagen om åklagarmyndigheten

Länken öppnas i ett nytt fönsterLagen om åklagarmyndigheternas områden och säten

Den nya lagen om åklagarmyndigheternas geografiska behörighetsområden och säten som förenklar nätverket av lokala åklagarmyndigheter trädde i kraft den 1 april 2015.

Länken öppnas i ett nytt fönsterLagen om myndigheten för förebyggande av korruption och organiserad brottslighet

Advokater (odvjetnici; sing. odvjetnik)

Utbildningskrav: motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen med avlagt statligt prov för advokater.

Advokatyrket är oberoende och innebär att man tillhandahåller rättsligt bistånd till fysiska och juridiska personer så att de kan utöva och försvara sina rättigheter och rättsliga intressen. Advokatyrket regleras av lagen om advokatyrket (Zakon o odvjetništvu).

Advokatyrkets självständighet och oberoende säkerställs genom att advokaterna utövar sitt fria yrke på ett oberoende och självständigt sätt. Advokaterna är medlemmar i Kroatiens advokatsamfund (Hrvatska odvjetnička komora) som är en självständig och oberoende sammanslutning för advokater på Kroatiens territorium.

Advokater kan vara organiserade i advokatkontor (odvjetnički ured), gemensamma advokatkontor (zajednički odvjetnički ured) eller advokatbyråer (odvjetničko društvo). Advokatbyråer är antingen offentliga handelsbolag (javno trgovačko društvo) eller aktiebolag (društvo s ograničenom odgovornošću). Advokater tillhandahåller advokattjänster och får inte utföra andra uppgifter.

Advokater måste vara medlemmar i Kroatiens advokatsamfund (Hrvatska odvjetnička komora) som är en självständig och oberoende sammanslutning i form av en juridisk person. Kroatiens advokatsamfund representerar advokatyrket i Kroatien som helhet. Samfundet utgörs av en församling (Skupština), en styrelse (Upravni odbor), en exekutivstyrelse (Izvršni odbor), en ordförande (Predsjednik) och andra organ i enlighet med dess stadgar.

Advokater får tillhandahålla alla typer av rättsligt bistånd, och i synnerhet

  • tillhandahålla juridisk rådgivning,
  • upprätta handlingar (avtal, testamenten, förklaringar osv.) och utarbeta yrkanden, klagomål, förslag, fordringar, ansökningar, extraordinära rättsmedel och andra framställningar, samt
  • företräda sina klienter.

En advokat får bedriva sin verksamhet antingen ensam, i ett gemensamt kontor eller i en advokatbyrå.

Endast advokater får tillhandahålla rättsligt bistånd på yrkesmässig basis, om inte annat föreskrivs av lagen. Professorer och docenter som undervisar i juridiska ämnen vid universitet i Kroatien får tillhandhålla juridisk rådgivning och synpunkter mot betalning. Detta inbegriper inte upprättande av handlingar (avtal, testamenten, förklaringar osv.) eller utarbetandet av yrkanden, klagomål, förslag, fordringar, ansökningar, extraordinära rättsmedel och andra framställningar. Sådana personer har inte rätt att tillhandahålla andra former av rättsligt bistånd, och de är skyldiga att underrätta Kroatiens advokatsamfund om sin avsikt att tillhandahålla rättsligt bistånd så att det kan registreras.

En person erhåller rätten att arbeta som advokat på Kroatiens territorium genom att föras upp på förteckningen över advokater och genom att avlägga en ed. Det särskilda beslutet att föra upp en person på förteckningen över advokater fattas av Kroatiens advokatsamfund.

Kroatiens advokatsamfund
Koturaška 53/II, 10 000 Zagreb
tfn: +385 1 6165 200
fax: +385 1 6170 686
Länken öppnas i ett nytt fönsterhok-cba@hok-cba.hr
Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.hok-cba.hr/
Länken öppnas i ett nytt fönsterLagen om advokatyrket

Notarius publicus (javni bilježnici; sing. javni bilježnik)

Utbildningskrav: motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen med avlagt statligt prov för notarius publicus.

Notarius publicus företräder inte klienter. De är erfarna experter som anlitas av en part. Deras mål är att bistå sina klienter i hanteringen av deras ärenden så bra som möjligt för att undvika utdragna och kostsamma tvister. Dessutom är de opartiska, eftersom de handlar för att skydda rättssäkerheten, snarare än en särskild klients intressen, och de får inte vägra att utföra offentliga uppgifter om de inte har ett giltigt skäl. De är skyldiga att behandla den information som de erhåller i utövandet av sitt arbete som konfidentiell.

Till de tjänster som notarius publicus tillhandhåller hör officiellt utarbetande och utfärdande av offentliga handlingar om rättsliga transaktioner, förklaringar och fakta på vilka rättigheter grundar sig, officiell certifiering av privata handlingar, godtagande av säker förvaring av handlingar, pengar och värdesaker i syfte att överlämna dem till andra personer eller behöriga organ, samt genomförande av i lag fastställda förfaranden efter instruktion från en domstol eller en annan offentlig myndighet.  Hur notarieyrket organiseras och fungerar som en offentlig tjänst anges i lagen om notarieyrket (Zakon o javnom bilježništvu).

Notarietjänster tillhandahålls av notarius publicus i deras egenskap av självständiga och oberoende yrkesmän som har allmänhetens förtroende. Notarius publicus utnämns av justitieministern. Ministeriet fastställer var notarius publicus har sitt säte inom det territorium för vilket han eller hon är utnämnd, och notarius publicus geografiska behörighetsområde motsvarar det geografiska behörighetsområdet för den lokala domstol inom vars behörighetsområde notarius publicus har sitt säte. Notarius publicus har befogenhet att företräda en klient inför domstolar och andra offentliga organ i rättsvårdsärenden, om sådana ärenden har direkt samband med någon av notarius publicus handlingar. I sådana fall har notarius publicus en advokats rättigheter och skyldigheter.

I Kroatien måste notarius publicus vara medlem av Kroatiens notariekammare (Hrvatska javnobilježnička komora). Kammaren har sitt säte i Zagreb. Kammarens uppgift är att försvara notarius publicus rykte och anseende och skydda deras rättigheter och intressen, och den beslutar om deras rättigheter, skyldigheter och ansvarsområden. Kammaren utgörs av en församling (Skupština), en styrelse (Upravni odbor) och en ordförande (Predsjednik).

Notarius publicus arbete övervakas av justitieministeriet och notariekammaren.

Kroatiens notariekammare
Radnička cesta 34/II, 10 000 Zagreb
tfn: +385 1 4556 566
fax: +385 1 4551 544
e-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterhjk@hjk.hr
Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.hjk.hr/Uredi
Länken öppnas i ett nytt fönsterZakon o javnom bilježništvu
Länken öppnas i ett nytt fönsterZakon o javnobilježničkim pristojbama

Jurister i nationella, lokala och regionala myndigheter

Utbildningskrav: motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen med avlagt statligt prov för advokater (för befattningar där man företräder en arbetsgivare).

Ställningen för anställda (däribland jurister) vid statliga myndigheter regleras av lagen om statligt anställda (Zakon o državnim službenicima), medan ställningen för anställda (däribland jurister) i lokala och regionala myndigheter regleras av lagen om lokalt och regionalt självstyre (Zakon o lokalnoj i područnoj (regionalnoj) samoupravi).

Jurister i företag

Utbildningskrav: motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen med avlagt statligt prov för advokater (för befattningar där man företräder en arbetsgivare).

Jurister i företag har befogenhet att företräda det berörda företaget i egenskap av anställt ombud inför alla myndigheter och i alla rättsliga förhållanden, t.ex. tvistemål, ingående av avtal, arbets- och egendomsrättsliga frågor, frågor om rättslig ställning, överträdelseförfaranden och brottmål osv. Jurister som arbetar i företag har rätt att avlägga det statliga provet för advokater enligt de villkor som lagen fastställer.

I Kroatien finns det ingen sammanslutning för jurister som arbetar i företag. Av det skälet är ett antal jurister som arbetar i företag medlemmar i organisationer i det civila samhället som har inrättats för att främja juristyrkets intressen i affärsvärlden och tillhandahållandet av fortbildning för jurister som arbetar i företag.

I Kroatien finns det inga separata föreskrifter som reglerar ställningen för jurister som arbetar i företag.

Jurister vid institutioner och den akademiska världen

Utbildningskrav: motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen med avlagt statligt prov för advokater (för befattningar där man företräder en arbetsgivare).

För att arbeta som jurist i den akademiska världen eller vara verksam inom forskning eller utbildning ska man ha motsvarande juridisk kandidatexamen eller magisterexamen eller doktorsexamen, ha gjort offentliga presentationer vid vetenskapliga eller akademiska sammankomster inom det berörda området samt ha publicerat vetenskapliga och akademiska arbeten.

Statens rättsliga råd (Državno sudbeno vijeće)

Statens rättsliga råd är ett självständigt och oberoende organ som garanterar rättsväsendets självständighet och oberoende i Kroatien. Det beslutar självständigt, i enlighet med författningen och lagstiftningen, om utnämning, befordran, överföring och entledigande av samt disciplinansvar för domare och domstolspresidenter, förutom för presidenten för Republiken Kroatiens högsta domstol. Presidenten för Republiken Kroatiens högsta domstol väljs och entledigas av Kroatiens parlament på grundval av ett förslag från Kroatiens president efter det att Högsta domstolens allmänna församling (Opća sjednica) och det behöriga utskottet vid Kroatiens parlament har yttrat sig. Högsta domstolens president väljs för en period av fyra år.

Statens rättsliga råd har elva ledamöter, varav sju är domare, två är universitetsprofessorer och två är parlamentsledamöter, varav en måste tillhöra oppositionen.

Länken öppnas i ett nytt fönsterLagen om statliga rättsrådet

De statliga åklagarnas råd

De statliga åklagarnas råd utnämner och entledigar statliga åklagare och biträdande statliga åklagare, och beslutar om deras disciplinansvar, förutom när det gäller Kroatiens riksåklagare. Kroatiens riksåklagare utnämns för en period på fyra år av Kroatiens parlament, på grundval av ett förslag från Kroatiens regering, efter det att det behöriga utskottet vid Kroatiens parlament har yttrat sig.

Åklagarnas råd har elva ledamöter, varav sju är biträdande statliga åklagare, två är universitetsprofessorer och två är parlamentsledamöter, varav en måste tillhöra oppositionen.

Senaste uppdatering: 15/02/2017

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Italien

Här hittar du en översikt över juristyrken i Italien.

Juristyrken – inledning

De viktigaste juristyrkena i Italien är domare (domare och åklagare), advokater och notarier.

Domarkåren

Systemet för domares och åklagares rättskipande verksamhet fastställs i grundlagen.

Domare

Den rättskipande verksamheten utövas på folkets vägnar. Domarna lyder endast under lagen (artikel 101 i grundlagen).

Den dömande verksamheten utövas av ordinarie domare som tillsätts enligt reglerna om rättsväsendet och regleras av dessa.

Extraordinära domare eller specialdomare kan inte tillsättas men specialavdelningar inom domstolarna kan inrättas. Det är reglerat i lag i vilka fall och i vilka former folket deltar direkt i den dömande verksamheten.

Domare tillsätts genom offentliga uttagningsprov. Det är dock möjligt att utse lekmannadomare som utövar de ordinarie domarnas uppgifter.

Självständighet och oberoende

Domstolsväsendet är självständigt och oberoende i förhållande till alla andra statsmakter (artikel 104 i grundlagen).

Detta oberoende garanteras av ett självstyrande organ, domarkårens högsta råd (consiglio superiore della magistratura), som ansvarar för tillsättningar, tilldelning av arbetsuppgifter, förflyttningar, befordringar och disciplinåtgärder (artikel 105 i grundlagen).

Den enda skillnaden mellan domarna är de olika uppgifter de utövar.

Domare är oavsättliga och de kan inte avskedas eller avstängas utom om domarkårens högsta råd har beslutat det, på de grunder eller med de garantier som anges i reglerna om rättsväsendet.

Åklagare

Organisation

I grundlagen (artikel 107) fastställs även principen om oberoende och självständighet för allmänna åklagare.

Artikel 112 i grundlagen fastställer principen att en allmän åklagare är skyldig att inleda brottmålsrättegångar. Detta betyder att när en behörig allmän åklagare får vetskap om ett brott, måste han eller hon inleda en utredning och överlämna resultatet av utredningen samt en framställan till domaren för bedömning. Skyldigheten att inleda utredningar bidrar till att garantera åklagarens oberoende i arbetet och medborgarnas likhet inför lagen.

Det finns allmänna åklagare knutna till kassationsdomstolen, appellationsdomstolarna, de ordinarie domstolarna och ungdomsdomstolarna.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagarna deltar i alla brottmålsrättegångar och företräder därvid staten. Åklagare deltar även i tvistemålsrättegångar i de fall lagen föreskriver det (t.ex. vid vissa familjetvister eller i fall då personer saknar rättslig handlingsförmåga).

Juristyrkenas organisation: advokater och notarier

Advokater

Advokater är självständiga yrkesutövare som har till uppgift att bistå klienter – privatpersoner, företag eller staten – och föra deras talan inför civilrättsliga och straffrättsliga domstolar samt förvaltningsdomstolar.

Advokaten för klientens talan på grundval av en fullmakt och mot arvode.

Ett råd som består av lokala advokater (Consiglio dell’ordine) är knutet till varje domstol.

På det nationella planet finns ett nationellt advokatråd (Consiglio Nazionale Forense), som utses av de lokala råden på distriktsnivå.

Genom lag nr 247 av den 31 december 2012 infördes nya bestämmelser om advokatyrket (Nuova disciplina dell'ordinamento della professione forense).

Notarier

Notarier är självständiga yrkesutövare som har en Länken öppnas i ett nytt fönsteroffentlig funktion, nämligen att ge officiell giltighet åt handlingar som upprättas i deras närvaro.

Notarieämbetet regleras genom lag nr 89 av den 16 februari 1913 med bestämmelser om notarieämbetet och notariearkiven (Ordinamento del notariato e degli archivi notarili, den så kallade notarielagen).

Det nationella organet är det nationella notarierådet (Consiglio Nazionale del Notariato).

Senaste uppdatering: 02/10/2017

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Cypern

Juristyrken – inledning

Advokatyrket – inledning

Advokatyrket i Cypern (Κυπριακή Δημοκρατία) regleras av bestämmelserna i advokatlagen (Ο περί Δικηγόρων Νόμος) kapitel 2, med senare ändringar.

Enligt bestämmelserna i advokatlagen ska varje person som vill utöva advokatyrket

  • ha avlagt juristexamen eller inneha ett examensbevis som erkänts av juristrådet (Νομικό Συμβούλιο),
  • ha genomgått ett års praktik på en advokatbyrå där minst en av advokaterna har utövat yrket i minst fem år vid den aktuella tidpunkten,
  • ha godkänts i de prov som anordnats av eller under överinseende av juristrådet.

Andra närstående yrken

Det finns inga närstående yrken, som exempelvis notarius publicus, i Cypern. Allt som har att göra med rättsakter är rättsligt material, och endast medlemmar i det cypriotiska advokatsamfundet (Παγκύπριος Δικηγορικός Σύλλογος) får utöva yrket enligt gällande lagar. Pensionerade advokater kan fortsätta att arbeta som interna juridiska konsulter både vid befintliga advokatbyråer och i andra organisationer.

Ett yrke som kanske kan betraktas som närstående är juridisk sakkunnig (δικηγορικοί υπάλληλοι). Juridiskt sakkunniga omfattas av särskild lagstiftning. Personer som vill bli juridiskt sakkunniga ska ha genomgått gymnasieutbildning, ha arbetat i minst sex sammanhängande månader på en advokatbyrå och vara redbar. Personen måste ansöka om registrering vid distriktsdomstolen i det distrikt där den advokatbyrå där kandidaten arbetar ligger.

Åklagare (Δημόσιοι Κατήγοροι)

Organisation

Allmänt

Förutom sitt uppdrag som statens juridiska rådgivare förestår Cyperns statsåklagare (Γενικός Εισαγγελέας) också lagrådet (Νομική Υπηρεσία). Statsåklagaren fungerar också som chef för allmänna åtal (Υπευθύνου της Υπηρεσίας Διαχείρισης Ποινικών Υποθέσεων).

Lagrådet är sammansatt av advokater under ledning av statsåklagaren. Några av dem är specialiserade på straffrätt och handlägger mål som prövas av brottmålsdomstolarna. Statsåklagaren hålls alltid informerad och utfärdar relevanta riktlinjer.

Utöver medlemmarna i lagrådet fungerar även de tjänstemän vid Cyperns poliskår (Αστυνομική Δύναμη Κύπρου) som har juristexamen och de kvalifikationer som krävs för att utöva advokatyrket som allmänna åklagare. Även om dessa personer är poliser rapporterar de till och är underställda statsåklagaren när de fungerar som allmänna åklagare. Statsåklagaren har samma befogenheter när det gäller det arbete som dessa personer utför som han har för lagrådsmedlemmarnas arbete.

I sällsynta fall har statsåklagaren rätt att beordra ansedda praktiserande advokater att handlägga särskilda ärenden.

Statsåklagares roll och arbetsuppgifter

Åklagarämbetet (Κατηγορούσα Αρχή) vid distriktens brottmålsdomstolar leds av advokaterna (juristerna) vid polisens åklagaravdelningar, även om detta i särskilda fall naturligtvis inte utesluter att en medlem av lagrådet beordras att utföra detta arbete. Åklagarämbetet vid brottmålsdomstolarna leds av advokater i lagrådet. Oavsett vem som förestår åklagarmyndigheten är de alla underställda statsåklagaren. Denne kan när som helst ingripa och någon enstaka gång lägga ned ett straffrättsligt förfarande.

Statsåklagaren förestår lagrådet och biträds av biträdande statsåklagaren (Βοηθός Γενικός Εισαγγελέας), följt av Republiken Cyperns åklagare (Εισαγγελείς της Δημοκρατίας), Republiken Cyperns huvudadvokater (Ανώτεροι Δικηγόροι της Δημοκρατίας) och Republiken Cyperns advokater (Δικηγόροι της Δημοκρατίας). En av Republiken Cyperns åklagare förestår straffrättsavdelningen (Τμήμα Ποινικού Δικαίου), och även denne rapporterar till statsåklagaren.

De muntliga förhandlingarna sker i form av yttranden. Åklagarmyndigheten lägger fram sina bevis och de av åklagarmyndigheten inkallade vittnena förhörs, korsförhörs och förhörs på nytt. När åklagarmyndigheten har kallat in alla vitten måste domstolen avgöra om åklagarmyndigheten har ett prima facie-fall. Om så är fallet uppmanas den anklagade att avge svaromål, och domstolen underrättar honom om att han kan kalla in egna vittnen och vittna under ed. I det sistnämnda fallet korsförhörs både den anklagades vittnen och den anklagade av åklagarmyndigheten. I annat fall kan han avge en förklaring från förhörsbåset utan att avlägga ed, och i så fall hålls det inget korsförhör.

Domstolen avkunnar utslag vid slutet av förhandlingen. Vid frikännande friges den anklagade. Vid fällande dom ges försvaret möjlighet att plädera för straffnedsättning, och när förfarandet har avslutats avkunnar domstolen ett lämpligt straff.

Domare

Organisation

De cypriotiska domstolarnas uppbyggnad är mycket enkel.

Högsta domstolen (Ανώτατο Δικαστήριο)

Högsta domstolen inrättades på grundval av bestämmelserna i lagen om rättsväsendet (diverse bestämmelser) 1964 (O περί Απονομής της Δικαιοσύνης (Ποικίλαι Διατάξεις) Νόμος του 1964) [lag 33/1964] efter det att både Högsta domstolens ordförande och Författningsdomstolens (Ανώτατο Συνταγματικό Δικαστήριο) ordförande hade avgått. Därigenom hade de båda domstolarna praktiskt taget upplösts eftersom företrädarna för den turkiska enklaven i olika statliga organ inte var närvarande och samtyckte till de nödvändiga besluten.

Högsta domstolens ledamöter utses av Republiken Cyperns president. Den har för närvarande 13 ledamöter av vilka en utses till ordförande. Redbara personer med minst 12 års oklanderlig tjänst som jurist kan utses till ledamöter i Högsta domstolen.

Brottmålsdomstolar (Κακουργιοδικεια)

Brottmålsdomstolen är den högsta brottmålsdomstolen i första instans i Cypern och är sammansatt av tre domare (ordföranden, en överordnad distriktsdomare och en distriktsdomare). Högsta domstolen utnämner brottmålsdomstolens ledamöter för en ämbetstid på två år bland distriktsdomstolarnas ordförande, de överordnade distriktsdomarna respektive distriktsdomarna).

Distriktsdomstolar (Επαρχιακα Δικαστηρια)

Varje cypriotisk provins har en distriktsdomstol med obegränsad behörighet, med undantag av ärenden som faller inom Högsta domstolens och nedanstående specialdomstolars behörighet. Distriktdomstolarnas domare är uppdelade på distriktsdomstolsordförande, överordnade distriktsdomare och distriktsdomare. Distriktsdomstolarnas domare utses, förflyttas och befordras av Högsta domstolen.

Familjedomstolar (Οικογενειακά Δικαστήρια)

Familjedomstolarna, som inrättades på grundval av lagen om familjedomstolar (Ο περί Οικογενειακών Δικαστηρίων Νόμος) (lag 23/90), är sammansatta av tre ledamöter (ordföranden och två lekmän). De har alla juristbakgrund och har verkat som advokater före sin utnämning.

Hyresdomstolar (Δικαστηρια Ελεγχου Ενοικιασεων)

Dessa specialdomstolar är sammansatta av tre ledamöter, nämligen ordföranden och två lekmän. Domstolens ordförande ska vara en jurist som verkat som advokat i minst lika många år som krävs för att utnämnas till domare i en distriktsdomstol.

Arbetsdomstolar (Δικαστήριο Εργατικών Διαφορών)

Liksom hyresdomstolar är arbetsdomstolar sammansatta av tre ledamöter, nämligen ordföranden och två lekmän. Ordföranden ska vara en jurist som verkat som advokat i 5 år före utnämningen till domare i en arbetsdomstol.

Militärdomstolen (Στρατιωτικό Ποινικό Δικαστήριο)

Den sista specialdomstolen är militärdomstolen. Ordföranden är en ansedd advokat som vid tiden för utnämningen har de kvalifikationer som krävs för utnämning till domare i en distriktsdomstol. Militärdomstolens ordförande ska vara officer med lägst överstes rang. Lekmännen i militärdomstolen ska vara yrkesmilitärer.

Förteckning (Ευρετήριο)

På Högsta domstolens webbplats finns en förteckning över domstolarna i Cypern som också innehåller viss allmän information.

Roller och arbetsuppgifter

Högsta domstolen

Högsta domstolen fungerar som appellationsdomstol för överklagande av domar i alla lägre domstolar i Cypern och som domstol i första instans i olika ärenden som exempelvis rör förvaltningslag och sjörättsfrågor. Den utfärdar också certiorari, mandamus och andra beslut och övervakar alla lägre domstolar i Cypern för att kontrollera att de fungerar väl. Högsta domstolen har också disciplinär tillsyn över domarkåren.

Brottmålsdomstolar

Bortsett från några mycket grova brott har varje brottmålsdomstol behörighet att i första instans döma i alla brott som är straffbara enligt strafflagen (Ποινικός Κώδικας) eller andra lagar. Brotten ska ha begåtts inom Cyperns gränser eller i de cypriotiska delarna av de suveräna basområdena. Cyprioter ska vara involverade antingen som gärningsman eller brottsoffer. Behörigheten gäller också i andra länder medan den anklagade var i cypriotisk tjänst, eller på ett fartyg eller flygplan i Cypern, eller på sådana andra platser och under sådana omständigheter som föreskrivs i lag.

Distriktsdomstolar

Distriktsdomstolar som utgörs av en ordförande har behörighet att i första instans pröva och avgöra alla ärenden som omfattas av deras lokala behörighet.

Varje överordnad distriktsdomare eller distriktsdomare har behörighet (bortsett från vissa undantag) att avgöra ärenden där det omtvistade beloppet eller det omtvistade värdet inte överstiger 500 000 euro för en överordnad distriktsdomare och 100 000 euro för en distriktsdomare.

Distriktsdomstolarnas straffrättsliga behörighet omfattar alla brott som begåtts inom domstolens distrikt, där det straff som föreskrivs i lagen är högst fem års fängelse eller böter på 50 000 euro eller bådadera och för vilka domstolen kan besluta att en ersättning på högst 6 000 euro ska betalas till brottsoffret.

Alla domar som avkunnats av distriktsdomstolarna, i både brottmål och tvistemål, kan alltid överklagas till Högsta domstolen.

Specialdomstolar

Familjedomstolarnas behörighet omfattar nästan alla äktenskapliga tvister. Hyresdomstolarnas behörighet är begränsad till tvister beträffande byggnader som omfattas av hyresreglering. Arbetsdomstolarnas behörighet omfattar endast relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare, särskilt i fall med påstådd uppsägning utan saklig grund. Militärdomstolen har behörighet att döma i brottmål som rör medlemmar i nationalgardet (Εθνική Φρουρά) eller vid överträdelse av nationalgardets förordningar.

Alla domar som avkunnats av ovanstående domstolar kan överklagas till Högsta domstolen.

De juridiska yrkenas organisation: Advokater (Δικηγόροι)

Det finns ett standardsystem för tillhandahållandet av juridiska tjänster i Cypern. Alla som är involverade i tillhandahållandet av sådana tjänster kallas advokater, oavsett i vilket land de har studerat och vilken universitetsexamen deras juridikstudier har lett fram till.

På Internet finns det en förteckning över advokater. Advokater och domare har fri tillgång till förteckningen, och allmänheten kan få tillgång till den genom att betala en abonnemangsavgift.

Rättsdatabaser

Webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönsterleginetcy innehåller lagstiftning, rättspraxis och förordningar. Tillgången till webbplatsen är kostnadsfri för advokater, domare och ministerier. Andra som vill ha tillgång till webbplatsen måste betala ett abonnemang. Webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönstercylaw innehåller domstolsavgöranden och är öppen för alla.

Advokater/juridiska rådgivare (Νομικοί Σύμβουλοι)

Det finns ett standardsystem för advokaters/juridiska rådgivares yrkesutövning.

Notarius publicus (Συμβολαιογράφοι)

Notarius publicus som yrke finns inte i Cypern. Det arbete som vanligtvis utförs av en notarius publicus utförs i Cypern av en advokat.

Övriga juristyrken

Följande yrken har samband med advokatyrket i Cypern.

Registrator (Πρωτοκολλητές)

Registratorer utnämns av Högsta domstolen. Dessa domstolstjänstemän är vanligtvis advokater och har juristbakgrund. Registratorer har specifika arbetsuppgifter enligt gällande lagstiftning. Försteregistratorn utnämns av Högsta domstolen att leda domstolspersonalen och ansvarar för den allmänna kontrollen av personalen.

Exekutionstjänstemän

Det finns två typer av exekutionstjänstemän: privat verksamma exekutionstjänstemän, vilkas befogenheter är begränsade till delgivning av olika domstolshandlingar, och anställda exekutionsbetjänter som främst utför uppdrag som rör verkställighet av domstolsavgörande.

Juridiskt sakkunniga (Δικηγορικοί Υπάλληλοι)

Titeln juridisk sakkunnig erhålls efter sex månaders arbete vid en advokatbyrå. Ansökan om registrering måste lämnas in till distriktsdomstolen i det distrikt där den advokatbyrå där kandidaten arbetar ligger.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterStatsåklagarens kansli

Länken öppnas i ett nytt fönsterHögsta domstolen

Senaste uppdatering: 25/06/2013

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Lettland

Det här avsnittet ger en översikt över de juristyrken som finns i Lettland.

Åklagare

Organisation

Länken öppnas i ett nytt fönsterAllmänna åklagarmyndigheten (Prokuratūra) är en gemensam, central rättslig myndighet som är uppdelad på tre nivåer. Myndigheten leds av riksåklagaren (ģenerālprokurors). Den har till syfte att lagföra brott och omfattar följande institutioner i hierarkisk ordning:

  1. Riksåklagaren (Ģenerālprokuratūra).
  2. Regionåklagarmyndigheter (tiesu apgabalu prokuratūras).
  3. Distrikts- eller stadsåklagarmyndigheter (rajona vai republikas pilsētu prokuratūras).
  4. Särskilda åklagarmyndigheter (specializētas prokuratūras).

Vid behov kan riksåklagaren upprätta en åklagarmyndighet för ett särskilt område med ställning som distrikts- eller regionåklagarmyndighet. Det finns för närvarande fem särskilda åklagarmyndigheter i Lettland, nämligen följande:

  • En särskild åklagarmyndighet för organiserad brottslighet och andra frågor (Organizētās noziedzības un citu nozaru specializētā prokuratūra);
  • En särskild åklagarmyndighet för vissa specialområden (Specializētā vairāku nozaru prokuratūra);
  • Rigas åklagarmyndighet för vägtrafikärenden (Rīgas autotransporta prokuratūra).
  • En åklagarmyndighet för utredning av ekonomisk brottslighet (Finanšu un ekonomisko noziegumu izmeklēšanas prokuratūra).
  • En åklagarmyndighet för utredning av brott med anknytning till olaglig handel med narkotika (Narkotiku nelegālas aprites noziegumu izmeklēšanas prokuratūra).

Riksåklagarmyndigheten får också övervaka arbetet vid offentliga organ som, även om de inte själva fungerar som åklagarmyndigheter, utföra vissa uppgifter i samband med brottmål inom ramen för sina behörighetsområden. Det är riksåklagaren som beslutar om att upprätta, omstrukturera och lägga ned sådana organ. Riksåklagaren bestämmer också hur dessa organ ska vara uppbyggda och hur många anställda de ska ha, utifrån de medel som har anslagits från statsbudgeten. Hittills har endast ett sådant organ upprättats, nämligenLänken öppnas i ett nytt fönsterkontoret för bekämpning av penningtvätt (Noziedzīgi iegūtu līdzekļu legalizācijas novēršanas dienests).

De allmänna åklagarmyndigheterna är en del av domstolsväsendet. Detta innebär att de fungerar oavhängigt av den lagstiftande och den verkställande makten. Lettlands parlament (Saeima), regering och president kan instruera en allmän åklagarmyndighet att kontrollera sakförhållanden rörande lagöverträdelser och motta förklaringar från riksåklagarmyndigheten. De får dock inte ingripa i en allmän åklagarmyndighets arbete, även om den utreder brott av stor nationell vikt.

Allmänna åklagare får invända mot lagstridiga regler som antagits av regeringen och offentliga myndigheter. Riksåklagaren och chefsåklagarna vid riksåklagarmyndighetens avdelningar får delta i regeringssammanträden och lämna synpunkter på de frågor som är under behandling.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagarmyndighetens roll i en förundersökning fastställs i artikel 2 i Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om allmänna åklagarmyndigheten.

Allmänna åklagarmyndigheten

  1. övervakar det utredande arbete som bedrivs av de utredande myndigheterna och andra organ,
  2. organiserar, leder och genomför förundersökningar och instruerar de utredande myndigheterna i samband med att dessa utför sina brottsutredningar,
  3. väcker åtal och för talan som åklagare,
  4. skyddar statens och enskildas rättigheter och legitima intressen,
  5. inger handlingar för väckande av åtal eller ansökningar till domstolen i de fall som anges i lag.

Enligt artikel 36.1 i Länken öppnas i ett nytt fönsterstraffprocesslagen har åklagaren till uppgift att övervaka och genomföra utredningar, väcka åtal, föra talan på statens vägnar och fullgöra andra uppgifter i samband med brottmål.

Tillsynshållande åklagare

Den tillsynshållande åklagaren övervakar utredningen i ett visst mål och får

  1. upphäva beslut som fattats av en utredningsansvarig eller av medlemmar i en utredningsgrupp,
  2. anmoda den utredningsansvariges närmast överordnade att ersätta den utredningsansvarige eller ändra utredningsgruppens sammansättning om inte instruktionerna följs eller om överträdelser av processreglerna har äventyrat handläggningen,
  3. granska klagomål mot åtgärder som har vidtagits eller beslut som har fattats av en utredningsansvarig eller en medlem av en utredningsgrupp, en utredningsansvarigs närmast överordnade eller en person som utför uppgifter i samband med förfarandena,
  4. fatta beslut om att inleda straffrättsliga förfaranden eller hänskjuta saken till en annan utredande myndighet,
  5. vidta processrelaterade åtgärder, efter att ha underrättat den utredningsansvarige om detta.

Processansvarig åklagare

Den tillsynshållande åklagaren (eller en annan åklagare på instruktioner från en överordnad åklagare) kan bli processansvarig åklagare (procesa virzītājs). I detta ingår att ta över handläggningen av det straffrättsliga förfarandet och fatta beslut om huruvida åtal ska väckas eller inte. I undantagsfall kan riksåklagaren, straffrättsavdelningen vid riksåklagarmyndigheten eller chefsåklagaren vid en regiondomstol utse en allmän åklagare till processansvarig åklagare i utredningsfasen.

Som processansvarig kan åklagaren

  1. ingå en överenskommelse med den tilltalade om ett erkännande,
  2. väcka åtal,
  3. hänvisa ett ärende till åtal enligt ett särskilt förfarande,
  4. avsluta ett straffrättsligt förfarande om det finns tungt vägande legitima skäl för detta.

Den processansvarige åklagaren kan själv fatta processuella beslut och vidta processuella åtgärder, eller lägga över dessa uppgifter på en medlem i utredningsgruppen eller en person som utför andra uppgifter med anknytning till förfarandet.

Överordnad åklagare

En överordnad åklagare kontrollerar att en allmän åklagare sköter de uppgifter han eller hon har anförtrotts och fattar beslut om klagomål och formella tillrättavisningar mot beslut och åtgärder av tillsynshållande åklagaren och den processansvarige åklagaren. En överordnad åklagare kan exempelvis fatta beslut om ett förslag från den tillsynshållande åklagaren om att byta ut en utredares närmast överordnade eller utredningsmyndighet, eller avgöra huruvida det är berättigat att lägga ned misstankarna.

En överordnad åklagare kan

  1. upphäva beslut som har fattats av en utredare, en medlem av en utredningsgrupp eller en underordnad åklagare,
  2. utse eller byta ut en tillsynshållande eller processansvarig åklagare, om tillsynen eller åtalet inte kan garanteras fullt ut, eller överta ansvaret själv,
  3. tillsätta en utredningsgrupp om arbetsbördan hotar att leda till att brottmålsprocessen inte kan slutföras inom rimlig tid,
  4. begära att en annan omedelbart överordnad tillsätts som utredare eller överföra utredningen till en annan utredande myndighet.

Efter beslut av en överordnad åklagare kan en åklagare placeras i en utredningsgrupp. Den processansvarige åklagaren kan begära att den åklagaren utför en eller flera uppgifter med anknytning till förfarandet.

Domare

Organisation

Den konstitutionella grunden för domarväsendet återfinns i artiklarna 82–86 i Länken öppnas i ett nytt fönsterförfattningen, där det fastställs att det är domstolarna, och endast dessa, som ansvarar för rättskipningen. Domarna är oberoende och endast underkastade lagen. Domstolsväsendet regleras i Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om den dömande makten. Enligt lettiska lagar och andra författningar är domare statliga tjänstemän.

Statliga institutioner, offentliga och politiska organisationer samt andra juridiska och fysiska personer är skyldiga att respektera domstolarnas oberoende och domarnas immunitet. Ingen har rätt att kräva att en domare ska redogöra för eller förklara prövningen av ett visst mål. Ingen får heller blanda sig i rättskipningen, oavsett skäl eller omständigheter. Domarna omfattas av immunitet när de fullgör sin skyldighet att skipa rätt. Domarämbetet är inte förenligt med medlemskap i politiska partier eller andra politiska organisationer.

Roll och arbetsuppgifter

Domarens roll är att pröva och avgöra tvistemål, förvaltningsmål och brottmål i enlighet med lagen.

I tvistemål handlägger och avgör domaren tvister som rör skyddet av civilrättsliga, arbetsrättsliga och familjerättsliga rättigheter samt andra rättigheter och lagliga intressen för enskilda och juridiska personer.

I brottmål prövar domaren åtal mot personer och beslutar om det finns grund för anklagelserna mot de åtalade. Domaren kan fria personer anses oskyldiga eller fälla till ansvar för brott och utdöma påföljd.

I förvaltningsmål prövar domaren lagligheten i myndighetsutövningen (beslut och faktiskt handlande) och sliter tvister som grundar sig på förhållanden som regleras av offentlig rätt. Domaren klargör också enskildas offentligrättsliga rättigheter och skyldigheter. Till domarens uppgifter i förvaltningsmål hör även att pröva och avgöra frågor som rör administrativa överträdelser.

En domares yrkesmässiga förpliktelser fastställs i processlagstiftningen.

Rättsdatabaser

Rättsväsendet har en egen Internetportal,Länken öppnas i ett nytt fönsterportalen för Lettlands nationella domstolar , vars innehåll än så länge bara finns tillgängligt på lettiska. Här finns information om Lettlands rättssystem, en förteckning över lettiska domstolar och domare, domstolsstatistik, en översikt över vilka förfaranden som används vid olika typer av rättegångar med en beskrivning av huvuddrag och skillnader samt information om hur man väcker talan vid domstol. Den ger också tillgång till ett urval aktuella domstolsavgöranden, kalendrar för rättegångsförhandlingar och annan information.

Portalen har en avdelning för e-tjänster (e‑pakalpojumi), där man genom att skriva in registreringsnumret för ett mål eller en stämningsansökan kan få uppgifter om hur långt handläggningen har kommit, i vilken domstol och instans målet prövas, uppgifter om kommande domstolsförhandlingar, eventuella beslut och invändningar i målet samt utgången av förfarandena.

Rapporter om domstolarnas arbete offentliggörs på Länken öppnas i ett nytt fönsterdomstolsförvaltningenswebbplats.

Information om aktuella politiska frågor rörande domstolsväsendet offentliggörs påLänken öppnas i ett nytt fönsterjustitieministeriets webbplats.

E-information om högsta domstolen och dess verksamhet finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterhögsta domstolens webbplats.

Alla dessa portaler finns också på engelska.

Organisation av juristyrken: Advokater och andra jurister

Advokater

Advokater anses vara tjänstemän i rättssystemet. De är oberoende jurister som

  • agerar inför domstol och i samband med förberedelser och förundersökningar om vederbörande har utsetts för detta ändamål av sina klienter (dvs. parterna i tvist, tilltalade eller andra berörda parter), samt dessutom i vissa särskilda Länken öppnas i ett nytt fönsteri lag angivna mål, som företrädare för en domstolsordförande, förundersökningsledaren eller det lettiska rådet för auktoriserade advokater (Latvijas zvērinātu advokātu padome),
  • tillhandahåller juridisk rådgivning,
  • upprättar rättsliga handlingar,
  • tillhandahåller andra former av juridiskt bistånd.

I Lettland kan följande personer praktisera som advokater, med förbehåll för vissa villkor:

  1. Auktoriserade advokater (zvērināti advokāti).
  2. Auktoriserade biträdande jurister (zvērinātu advokātu palīgi).
  3. Medborgare i andra EU-medlemsstater som har kvalificerat sig för att praktisera som advokat i EU.
  4. Advokater från tredjeländer som har rätt att praktisera i Lettland i enlighet med internationella avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är bindande för Lettland.

Alla auktoriserade advokater i Lettland är oberoende utövare av juristyrket som har gått samman i det lettiska advokatsamfundet (Latvijas Zvērinātu advokātu kolēģija), en oberoende nationell yrkesorganisation. De organ som tillsammans bildar det lettiska advokatsamfundet är de auktoriserade advokaternas generalförsamling, det lettiska rådet för auktoriserade advokater samt revisionsnämnden och disciplinnämnden.

Rättsdatabaser

Information om verksamheten vid det lettiska advokatsamfundet och det lettiska rådet för auktoriserade advokater, om lagar och andra författningar rörande advokater och de domstolar vid vilka de praktiserar (inklusive kontaktuppgifter) och om andra frågor som rör juristyrket i Lettland återfinns på webbplatsen förLänken öppnas i ett nytt fönsterdet lettiska rådet för auktoriserade advokater.

Notarier

Organisation

Auktoriserade notarier (zvērināti notāri) handlägger notariatsärenden under tillsyn från domstolarna, i enlighet med de förfaranden som anges i Länken öppnas i ett nytt fönsterlag. Lettlands auktoriserade notarier är tjänstemän i rättssystemet som fullgör i lag fastställda uppgifter som är förknippade med myndighetsutövning.

Enligt Länken öppnas i ett nytt fönsterlagen om notarier har notarier befogenhet att

  • upprätta notariatshandlingar,
  • bestyrka handlingar,
  • ta emot pengar, värdepapper och handlingar för förvaring,
  • ta emot föremål som är föremål för ett förvaringsåtagande,
  • handlägga arvsärenden,
  • utarbeta förslag till uppdelning av egendom i fall som anges i lag,
  • handlägga skilsmässoärenden (på villkor att båda makarna skriftligen har gått med på detta och det inte föreligger någon olöst tvist),
  • utföra andra lagstadgade funktioner.

De auktoriserade notarierna utövar ett fritt yrke inom ramen för juristkåren, men i sin ämbetsutövning är de likställda med statstjänstemän. Auktoriserade advokater är en del av domstolsväsendet, praktiserar i regionala domstolar och fullgör sina skyldigheter i enlighet med lagstiftningen. I utövandet av sitt yrke är notarier ekonomiskt oavhängiga, och deras arvode fastställs av regeringen.

Alla Lettlands auktoriserade advokater har gått samman i det lettiska notariesamfundet (Latvijas Zvērinātu notāru kolēģija), en oberoende nationell yrkesorganisation för auktoriserade notarier. Rådet för auktoriserade advokater (Latvijas Zvērinātu notāru padome) är en representations- och tillsynsorgansation för auktoriserade notarier och administrativt och verkställande organ för det lettiska notariesamfundet. Dess uppgifter fastställs i artikel 230 i lagen om notarier.

Rättsdatabaser

Information om de auktoriserade notariernas verksamhet, antalet notarier och var de finns, samt annan information kring Lettlands notariesystem finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterLettlands notarier.

Övriga juristyrken

Auktoriserade exekutionstjänstemän

Auktoriserade exekutionstjänstemän (Zvērināti tiesu izpildītāji) anses vara en del av domstolsväsendet. Exekutionstjänstemännen är knutna till regionala domstolar, verkställer avgöranden från domstolar och andra myndigheter och utför andra uppgifter som anges i lag.

Auktoriserade exekutionstjänstemän är fria yrkesutövare, som när de fullgör sina exekutiva uppgifter jämställs med offentliga tjänstemän. Exekutionstjänstemännen är oavhängiga och endast underkastade lagen. Framställningar och beslut som exekutionstjänstemännen gör och fattar i samband med verkställigheten av domstolsavgöranden är verkställbara inom Lettland.

Auktoriserade exekutionstjänstemän fullgör sina uppdrag inom domsområdet för den regionala domstol som de är knutna till. Antalet auktoriserade exekutionstjänstemän samt deras ställning, distrikt och materiella behörighetsområden fastställs av regeringen.

Auktoriserade exekutionstjänstemän tillämpar i sin yrkesutövning Länken öppnas i ett nytt fönstercivilprocesslagenoch andra lagar och författningar, och använder sig därvid av arbetsmetoder som godkänts av det lettiska rådet för auktoriserade exekutionstjänstemän (Latvijas Zvērinātu tiesu izpildītāju padome – representations- och tillsynsorgan för auktoriserade exekutionstjänstemän i Lettland) samt rekommendationer grundade på rättspraxis.

Rättsdatabaser

Information om auktoriserade exekutionstjänstemäns kontor, om lagar och andra författningar som reglerar yrket samt lagar och andra författningar som styr verksamheten vid det lettiska rådet för auktoriserade exekutionstjänstemän återfinns påLänken öppnas i ett nytt fönsterwebbplatsen för det lettiska rådet för auktoriserade exekutionstjänstemän. Portalen finns för närvarande endast på lettiska.

Organisationer som tillhandahåller juridiskt bistånd utan kostnad

Det finns ingen förteckning över sådana organisationer i Lettland.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterÅklagarmyndigheten, Länken öppnas i ett nytt fönstermyndigheten för förebyggande av penningtvätt, Länken öppnas i ett nytt fönsterportalen för Lettlands nationella domstolar, Länken öppnas i ett nytt fönsterdomstolsförvaltningen, Länken öppnas i ett nytt fönsterLettlands råd för auktoriserade advokater, Länken öppnas i ett nytt fönsterLettlands notarier, Länken öppnas i ett nytt fönsterLettlands råd för auktoriserade exekutionstjänstemän, Länken öppnas i ett nytt fönsterRepubliken Lettlands justitieministerium

Senaste uppdatering: 07/01/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Litauen

Här hittar du en översikt över juristyrkena i Litauen.

Juristyrken – inledning

Juristyrkena i Litauen innefattar:

  • Åklagare (prokurorai)
  • Domare (teisėjai)
  • Advokater (advokatai)
  • Notarier (notarai)
  • Delgivningsmän/exekutionstjänstemän (antstoliai)

Åklagare

Organisation

I Litauen finns 56 åklagarkontor uppdelade på

  • 51 regionala kontor
  • 5 distriktskontor

Länken öppnas i ett nytt fönsterRiksåklagaren (Generalinė prokuratūra) ansvarar för åklagarkontoren på region- och distriktsnivå (teritorinės prokuratūros). Han eller hon utses av Litauens president (Lietuvos Respublikos Prezidentas) för en tid av sju år. Parlamentet (Seimas) måste godkänna utnämningen.

Riksåklagaren ansvarar inför parlamentet och presidenten. Följande typer av åklagare finns:

  • Riksåklagaren (generalinis prokuroras)
  • Chefsåklagare vid åklagarkontoren på region- och distriktsnivå (vyriausieji (apylinkių arba apygardų) prokurorai)
  • Övriga åklagare.

Det finns inget särskilt förhållande mellan justitieministeriet och åklagarmyndigheten, varken av underordnad karaktär eller i form av gemensam jurisdiktion eller något annat specifikt förhållande.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagarkontoren har följande arbetsuppgifter:

  • Organisera och bedriva förundersökningar
  • Föra statens talan i brottmål
  • Skydda det allmännas intresse
  • Garantera rättvisa
  • Bistå domstolarna vid rättskipningen

Åklagare deltar i alla brottmål och i tvistemål eller förvaltningsmål, i den ordning som anges i talan.

Domare

Organisation

Det finns inte några olika typer av domare i Litauen; alla är yrkesdomare (profesionalūs teisėjai).

De allmänna principerna för domstolsväsendet anges i konstitutionen och i den parlamentslag som styr domstolarna. Domstolarna är oberoende och leds av följande självstyrande organ:

  • Allmänna domarmötet (Visuotinis teisėjų susirinkimas)
  • Domstolsrådet (Teisėjų taryba)
  • Domarkårens hedersdomstol (Teisėjų garbės teismas)

Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella domstolsförvaltningen (Nacionalinė teismų administracija) bistår domstolarna i deras verksamhet.

Juristyrkenas uppbyggnad: Advokater

Advokater

I Litauen finns advokater (advokatai) och advokatbiträden (advokatų padėjėjai). Advokatbiträden får företräda klienter i tvistemål och agera försvarare i brottmål – om den advokat som advokatbiträdet biträder ger sitt medgivande och det är tillåtet enligt lag.

Advokater och advokatbiträden indelas inte i olika typer. Advokater kan själva välja vilket område de vill specialisera sig inom (en advokats specialisering).

Rättsdatabaser

Mer information finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterLitauens advokatsamfunds (Lietuvos advokatūra) webbplats.

Är tillgången till denna databas kostnadsfri?

Ja, tillgången till det litauiska advokatsamfundets webbplats är kostnadsfri.

Jurister/rättsliga rådgivare

Det finns inga särskilda jurister/rättsliga rådgivare i Litauen.

Notarier

Organisation

Det finns endast en typ av klassificering av notarier (notarai) i Litauen. Antalet notarier, deras kontor och behörighetsområde fastställs av justitieministeriet (Teisingumo ministerija). Justitieministern tillsätter och avskedar notarier.

Notarier lyder under notariekammaren (Notarų rūmai). Varje år inger notariekammmaren en detaljerad årsrapport om sin verksamhet till justitieministeriet, tillsammans med en översikt över och riktlinjer för kommande års verksamhet.

De föreskrifter som styr notariernas verksamhet ska godkännas av justitieministern, med beaktande av de synpunkter som notariekammarens presidium (Notarų rūmų prezidiumas) framför.

Om justitieministern anser att en resolution eller ett beslut från notariekammaren strider mot Litauens lagar kan han eller hon väcka talan vid regiondomstolen i Vilnius (Vilniaus apygardos teismas) om att dessa resolutioner eller beslut ska upphävas.

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterLitauens notariekammare.

Roll och arbetsuppgifter

Notariekammarens viktigaste uppgifter är att

  1. samordna notariernas verksamhet
  2. sköta notariernas befordringsgång
  3. skydda och företräda notariernas intressen i de offentliga statliga institutionerna och den offentliga förvaltningen
  4. utarbeta lagförslag i ärenden som rör notarieverksamheten, och lägga fram dessa för justitieministern
  5. se till att notariernas verksamhet bedrivs på ett enhetligt sätt
  6. utöva tillsyn över hur notarierna utför sina åligganden och uppfyller sina yrkesetiska krav
  7. se till att de instrument som utarbetas inom ramen för notarieverksamheten bevaras och används
  8. se till att notarierna får möjlighet till praktiktjänstgöring
  9. utföra andra uppgifter som anges i notariekammarens stadgar (Notarų rūmų statutas).

Andra juristyrken

Delgivningsmän/exekutionstjänstemän

Det finns endast en typ av klassificering av exekutionstjänstemän (antstoliai) i Litauen.

Mer information om exekutionstjänstemän finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterexekutionstjänstemännens yrkessammanslutning och Länken öppnas i ett nytt fönsterexekutionstjänstemannakammarens (Antstolių rūmai) webbplats.

Senaste uppdatering: 18/02/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Luxemburg

Det här avsnittet innehåller information om olika juristyrken i Luxemburg.

Juristyrken – inledning

I det här avsnittet finns information om yrken inom juridiken (beskrivningar, villkor för yrkesutövningen osv.).

Översikt över rättssystemet

I Luxemburg finns två typer av domstolar: allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Uppdelningen görs på grundval av tvistens karaktär.

Brottmålsdomstolar (allmänna domstolar) består av tre fredsdomstolar, två distriktsdomstolar, en appellationsdomstol och en kassationsdomstol. Domstolarna behandlar framför allt mål inom civilrätt, handelsrätt, straffrätt och arbetsrätt. I domstolarna finns domare med ersättare och åklagare.

Förvaltningsdomstolarna består av en förvaltningsdomstol och en högsta förvaltningsdomstol. De avgör mål i förvaltnings- och skattefrågor (direkt beskattning).

Författningsdomstolen består av domare (magistrats) inom straffrätt och förvaltningsrätt. De övervakar att lagarna överensstämmer med författningen som är landets högsta rättsliga norm.

Domare

Det finns två vägar att bli domare:

Rekrytering genom urvalsprov

Blivande domare (fiskaler - attachés de justice) rekryteras genom urvalsprov. För att få delta i ett urvalsprov måste man

  1. ha luxemburgskt medborgarskap,
  2. besitta medborgerliga och politiska rättigheter och uppvisa nödvändiga bevis på sin heder och redlighet,
  3. ha luxemburgisk juristexamen på masternivå eller utländsk juristexamen på masternivå som är godkänd av utbildningsministern i enlighet med lagen av den 18 juni 1969 om högskoleutbildning och erkännande av utländska examina och examensbevis,
  4. besitta tillräckliga kunskaper i luxemburgska, franska och tyska,
  5. ha fullgjort juridisk praktik eller notariepraktik i minst tolv månader,
  6. uppfylla fysiska och psykologiska krav som kontrolleras vid en medicinsk och en pyskologisk undersökning.

Den nämnd som rekryterar och fortbildar fiskaler består uteslutande domare och det är den som anordnar uttagsprov för rekrytering av nya domare. Urvalsprovet består av tre skriftliga delprov i civilrätt, processrätt, straffrätt och straffprocesslagstiftning samt förvaltningsrätt och förvaltningsrättsliga överklaganden. Delproven består huvudsakligen i att formulera ett utkast till domstolsavgörande eller beslut. För att klara uttagningsprovet måste sökanden ha poäng som minst motsvarar tre femtedelar av maximalt resultat för alla delprov sammanräknade och minst hälften av maximalt poängantal i vart och ett av delproven. Nämnden rangordnar därefter de sökande efter deras slutresultat. De bästa sökande rekryteras.

Rekrytering genom ansökan

Detta är ett ytterligare rekryteringssätt som bara anordnas om antalet fiskaler, som årligen fastställs av justitieministern, inte uppnås genom uttagningsprovet.

För att lämna in en ansökan måste man

  1. uppfylla villkoren som gäller för deltagande i uttagningsprov, särskilt villkoren i punkt 1–4 och 6,
  2. ha bevis på fullföljd juridisk praktik,
  3. ha arbetat som advokat under sammanlagt minst fem månader.

Nämnden kallar de sökande på enskild intervju. En psykolog närvar vid intervjun och lämnar ett yttrande om varje sökande. Urvalskriterierna är lika med resultaten från proven som avläggs efter kompletterande kurser i luxemburgsk rätt, slutexamen efter praktiktjänst, yrkeserfarenhet, eventuella ytterligare kompetens samt eventuella publicerade rättsvetenskapliga artiklar. Det är nämnden som sköter urvalet av sökande.

I författningen finns garantier för att tillsättningen av domare är skild från den politiska makten. Domarna går därför inte att avsätta. Ingen domare kan fråntas sin tjänst eller stängas av utan domslut. De får inte omflyttas utan ny utnämning och måste då lämna sitt samtycke. Vid fall av sjukdom eller stötande beteende kan de dock stängas av, avsättas eller omflyttas i enlighet med villkor som fastställts i lagen.

Uppdraget som magistratsdomare går inte att kombinera med uppdrag i regering, som parlamentsledamot, borgmästare, ställföreträdande borgmästare eller kommunfullmäktigeledamot. Inte heller med avlönad offentlig eller privat tjänst, med tjänst som notarie, exekutionsbiträde, militär eller kyrklig tjänst eller med advokatyrket. Domare är opartiska och har tystnadsplikt. Deras arvode fastställs i lag.

Mer information finns på Länken öppnas i ett nytt fönstersidan om domaryrket på justitieministeriets webbplats.

Advokater

Advokatyrket regleras genom lagen av den 10 augusti 1991 om advokatyrkets utövande.

Advokatyrket är fritt och oberoende och det kan utövas individuellt. Advokater kan registrera sig som juridisk person. Bara advokater kan utses för att biträda eller företräda en part, föra någons talan och plädera för någon vid olika slags domstolar, ta emot handlingar och bevis som ska läggas fram för rätten, upprätta och underteckna handlingar som krävs för en korrekt process och bereda målet inför domslut.

Endast advokater kan regelmässigt och mot ersättning agera som juridiska rådgivare eller för annan part utarbeta icke officiellt underskrivna handlingar. Advokater företräder eller biträder också sina klienter vid internationella förhandlingar, till exempel vid EG-domstolen eller Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Advokaterna har tystnadsplikt som inte kan åsidosättas. Brott mot tystnadsplikten är straffbelagt.

Den som vill utöva advokatyrket i Luxemburg ska vara inskriven i förteckningen hos ett av de advokatsamfund som finns i Storhertigdömet Luxemburg. Det gäller även europeiska advokater som med stöd av sin befintliga yrkesutbildning vill utöva sitt yrke i Luxemburg.

Samfunden har sex Länken öppnas i ett nytt fönsterförteckningar:

Förteckning 1: domstolsadvokater (avocats à la Cour)

Förteckning 2: advokater (avocats)

Förteckning 3: hedersadvokater (avocats honoraires)

Förteckning 4: advokater från EU som utövar sitt yrke under sitt hemlands yrkestitel

Förteckning 5: advokatbyråer som har behöriga domstolsadvokater

Förteckning 6: övriga advokatbyråer

För att skrivas in i en förteckning hos ett advokatsamfund i Luxemburg måste advokaten uppfylla följande villkor:

  • Uppvisa nödvändiga bevis på sin heder och redlighet.
  • Visa att han/hon uppfyller villkoren för att få juridisk praktik eller har klarat det lämplighetsprov som anges i lagen som ändrats den 10 augusti 1991 för advokater från annan EU-medlemsstat inom det allmänna systemet med ömsesidigt erkännande av examensbevis och yrkesutbildningar om minst tre år, eller uppfylla villkoren för att skrivas in som yrkesutövande advokat i Storhertigdömet Luxemburg på grundval av sin ursprungliga yrkesutbildning; detta som en tillämpning av lagen som ändrats den 13 november 2002 där Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls införlivas i den luxemburgska lagstiftningen; vederbörande ska dessutom behärska landets lagstiftnings-, förhandlings- och förvaltningsspråk enligt lagen av den 24 februari 1984 om användningen av språk.
  • Luxemburgskt medborgarskap eller medborgarskap i en EU-medlemsstat.
  • Behärska lagstiftningsspråket och domstols- och förvaltningsspråken i enlighet med lagen av den 24 februari 1984 om språk utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31–1 i den lag som ändrats den 10 augusti 1991. Den kunskapsnivå som ska uppnås för luxemburgska och tyska är nivå B2 i hörförståelse enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk, nivå B1 i muntlig framställning och för tyska nivå B2 i läsförståelse. För franska krävs nivå B2 enligt samma referensram både för läs- och hörförståelse samt skriftlig och muntlig framställning.
    Undantag från föregående stycke görs för europeiska advokater som avses i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls. När de skrivs in i förteckning I hos ett av advokatsamfunden måste de behärska lagstiftningsspråket i enlighet med lagen av den 24 februari 1984 om språk förutsatt att de i sin yrkesverksamhet inte behöver behärska de övriga språken enligt lagen av den 24 februari 1984. De kunskapsnivåer som krävs för språken anges i föregående stycke.

Några förtydliganden vad gäller språkkraven:

De advokater som utövar yrket individuellt måste behärska lagstiftningsspråket i enlighet med lagen av den 24 februari 1984 om språk samt övriga språk som är nödvändiga för att utöva yrket, oberoende av vad som angivits ovan.

De advokater som är inskrivna i förteckning II måste dessutom behärska de domstols- och förvaltningsspråk i Luxemburg som är nödvändiga för att uppfylla de skyldigheter som följer av den juridiska praktiken.

En advokat som åtar sig ett ärende måste ha nödvändiga yrkes- och språkkunskaper och kan annars drabbas av disciplinära påföljder.

Efter yttrande från justitieministeriet kan advokatsamfundets styrelse lämna dispens för villkoret om medborgarskap om den sökande är medborgare i ett land som inte är EU-medlemsland men som har avtal om ömsesidighet. Samma sak gäller för sökande med status som politiska flyktingar som fått asyl i Luxemburg.

Enbart advokater som är inskrivna i advokatsamfundets förteckning I har rätt till titeln domstolsadvokat(avocat à la Cour). För att uppfylla detta ska advokaten uppfylla följande:

  • Vara inskriven som advokat på förteckning II i ett advokatsamfund och ha fullföljt en två år lång juridisk praktik och därefter avlagt examen.
  • Ha avlagt lämplighetsprov för advokatyrket i annan EU-medlemsstat i enlighet med lagen som ändrats den 10 augusti 1991 för utövandet av advokatyrket och det allmänna systemet om ömsesidigt erkännande av utbildningsexamen som gör att yrkesutbildningar på minst tre år godkänns.
  • Bevisa att han/hon som europeisk advokat och på grundval av sin ursprungliga yrkesutbildning faktiskt och regelbundet har utövat advokatyrket i minst tre år i Luxemburg och med luxemburgsk rättsutövning, inklusive EU-rätt, eller omfattas av bestämmelserna i artikel 9.2 i lagen av den 13 november 2002 där den luxemburgska lagstiftningen införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls.

Enbart domstolsadvokater har rätt att agera vid sådana tillfällen som enligt lagar och andra författningar kräver jurist, det vill säga företräda parterna inför författningsdomstolen, förvaltningsdomstolar, högsta domstolen och inför distriktsdomstolar i tvistemål, föra deras talan, ta emot handlingar och bevis som ska läggas fram för rätten, upprätta och underteckna handlingar som krävs för en korrekt process och bereda mål inför domslut.

Advokater inskrivna i advokatsamfundets förteckning II och europeiska advokater som är inskrivna i samfundets förteckning IV och fått tillstånd att utöva sitt yrke enligt sitt ursprungliga yrkesbevis måste biträdas av en domstolsadvokat, inskriven i förteckning I, för att få vidta samma åtgärder. Eftersom parterna kan företrädas av vem som helst vid domstolar där det inte krävs jurist kan advokater inskrivna i samfundets förteckning II eller IV företräda parter utan hjälp av en domstolsadvokat.

Tillträdet till advokatutbildningen styrs av storhertigdömets förordning av den 10 juni 2009 om juridisk praktik och reglering av tillträde till notarieämbetet. Utbildningen omfattar kompletterande utbildning i luxemburgsk rätt och praktik.

När praktikanterna har fått intyg på fullföljd kompletterande utbildning i luxemburgsk rätt tas de upp på förteckning II hos en av Luxemburgs advokatsammanslutningar.

Syftet med praktiken är att juristerna ska lära sig advokatyrket. Universitetsstudier har gett praktikanten omfattande kunskaper i juridik. Kursen i luxemburgsk rätt fördjupar kunskapen genom att ta upp specifika aspekter av den luxemburgska lagstiftningen. Under den juridiska praktikperioden ligger tyngdpunkten huvudsakligen på att lära sig advokatyrket, genom att utöva yrket under överinseende av en handledare och genom att följa undervisning i samma syfte.

Praktikperioden omfattar minst två år och avslutas med examen. Efter godkänd examen blir den sökande domstolsadvokat och tas upp i förteckning I.

Efter motiverad begäran kan praktikanten också få tillstånd av en styrgrupp att förlägga minst tre månader och högst sex månader av sin juridiska praktik vid advokatbyrå i en EU-medlemsstat. Praktikperioden ska beaktas vid beräkningen av den juridiska praktikperiodens längd.

Advokaterna är anslutna till ett samfund som är självständig i förhållande till den offentliga maktsfären och domarkåren. Det finns ett advokatsamfund i Luxemburg stad och ett i Diekirch. Varje samfund har status som juridisk person. Advokatsällskapet har följande enheter: Församling, råd, ordförande och en disciplin- och förvaltningskommitté för hela yrkeskåren.

Mer information finns på Länken öppnas i ett nytt fönstersidan om advokatyrket på justitieministeriets webbplats.

Notarier (notaire)

Antalet notarier fastställs i storhertigdömets lagstiftning, i artikel 13 i den ändrade lagen av den 9 december 1976 om notarieämbetets uppbyggnad. Det finns i dag 36 notarier i hela landet.

Notarierna är offentliga tjänstemän som tar emot dokument och avtal som parterna måste eller vill få intygade som autentiska och som bifogas handlingar till offentliga myndigheter. Notarien intygar då datum och inlämning och kan lämna utskrifter och avskrifter.

Notarier får inte på egen hand, eller via ombud, direkt eller indirekt utöva handel, förvalta, satsa kapital i, fungera som ombud för eller agera som likvidator för privat företag, industri- eller affärsbolag, ägna sig åt förvaltning eller övervakning av företag eller byråer i syfte att köpa in, sälja, stycka av eller bygga fastigheter eller ha något som helst intresse i sådana. Notarier får inte heller ha några uppföljande kontakter med sådana företag eller byråer som kan förhindra parternas fria val av notarie. Notarier får inte heller regelmässigt syssla med banktransaktioner, diskonteringar, courtage eller börsspekulationer, med undantag för diskonteringar i samband med åtgärder i ämbetet, ta emot deponerade medel, med undantag för deponeringar som görs inför eller i samband med åtgärder i ämbetet eller vid boutredningar. De får inte heller involvera sitt ämbete i någon affär där de har intressen, använda bulvaner för ärenden de inte kan utföra själva, anlita affärsombud, fastighetsmäklare eller liknande.

Notariens handlingar blir giltiga i enlighet med civilrättsliga bestämmelser och ska verkställas i den mån de har utformats som verkställande handlingar. Notarierna ska utarbeta alla handlingar på franska eller tyska, efter parternas eget val.

Notarierna är verksamma inom hela territoriet. I sitt arbete är de en del av den offentliga maktutövningen.

Notariekammaren (Chambre des Notaires) har sju medlemmar som väljs av landets notarier vid en generalförsamling.

Utöver lagstadgade befogenheter har notariekammaren framför allt följande uppgifter:

  • Bibehålla disciplinen mellan notarier och lösa disciplinärenden via en disciplinkommitté. Förhindra eller medla i tvister mellan notarier. I de fall förlikning inte kan uppnås avger kammaren ett yttrande.
  • Medla i alla tvister mellan notarier och tredje part.
  • Avge yttranden över problem kring arvoden, löner, ersättningar, semestrar, avgifter och utlägg som notarierna belastas med och över tvister i sådana frågor som läggs fram i tvistemål.
  • Deponera originalhandlingar och kontrollera notariernas räkenskaper.
  • Företräda storhertigdömets notarier när yrkets rättigheter och intressen ska försvaras.

Disciplinkommittén består av distriktsdomstolens ordförande i Luxemburg eller ersättande domare som ordförande och fyra medlemmar av notariekammaren som utses efter antal år i yrket.

Disciplinkommittén har befogenheter att utdöma disciplinära åtgärder för landets notarier i följande fall: Överträdelse av lagar eller föreskrifter om yrkets utövning, yrkesmässiga brister och försummelser, agerande som strider mot yrkets diskretion och värdighet och mot ära och ärlighet. Åtgärderna påverkar inte eventuella påföljder som kan beslutas genom vanlig rättsutövning. Disciplinkommitténs beslut kan överklagas av den dömda notarien eller allmän åklagare. Överklagan görs till högsta domstolens civilrättsliga avdelning som meddelar slutgiltigt beslut.

Följande krävs för att få tjänst som notarie:

  • Luxemburgskt medborgarskap eller medborgarskap i en EU-medlemsstat.
  • Fullständiga medborgerliga och politiska rättigheter.
  • Minst 25 års ålder och fullföljd notarieexamen i enlighet med luxemburgsk lagstiftning (dagens system) eller Länken öppnas i ett nytt fönsterintyg på praktik som krävs för att kunna söka notarietjänst (gamla systemet).
  • vederbörande ska dessutom behärska landets lagstiftnings-, förhandlings- och förvaltningsspråk enligt lagen av den 24 februari 1984 om användningen av språk.

Mer information finns på Länken öppnas i ett nytt fönstersidan om notarieyrket på justitieministeriets webbplats.

Övriga juristyrken

Exekutionsbiträden (huissiers de justice)

Exekutionsbiträdet är en tjänsteman med ensamrätt att

  • delge handlingar och utmätningar och ansvara för delgivningar som anges i lagar och andra författningar då metoden för delgivning inte är rättsligt reglerad,
  • verkställa rättsliga beslut, rättsakter och handlingar.

Exekutionsbiträdet har också följande befogenheter:

  • Handlägga uppgörelser i godo eller rättsliga uppgörelser av fordringar. Befogenheten omfattar rätten att för sökandes räkning underteckna ansökan om betalningsföreläggande eller avdrag på periodiska ersättningar.
  • Beslagtagning och offentlig auktion av möbler, fastigheter och tillgångar i enlighet med gällande lagar och andra författningar.

Delgivningsmannen kan av rätten utses att utföra följande:

  • Rent materiella besiktningar, utan några yttranden om konsekvenser eller efterföljande rättigheter.
  • Samma slags besiktningar på enskild begäran. I vissa fall kan besiktningarna vara giltiga tills motsatsen bevisats.

Avgiften för exekutionsbiträdena fastställs genom förordning (règlement grand-ducal).

Exekutionsbiträdenas kammare (Chambre des huissiers de justice) företräder yrkeskåren på nationell nivå. Kammaren administreras av ett råd med tre medlemmar; en ordförande, en sekreterare och en kassör. Ordföranden företräder kammaren både i juridiska och icke-juridiska sammanhang.

Mer information finns på sidan om Länken öppnas i ett nytt fönsteryrket som exekutionsbiträde på justitieministeriets webbplats.

Registrator (greffier)

Chefsregistratorn fungerar som chef för domstolskansliet (greffe) och personalchef. De administrativa uppgifterna består av att utfärda kopior till advokater och privatpersoner (t.ex. intyg om skilsmässa för användning utomlands), utfärda kopior på rättegångshandlingar, ta emot egenhändigt skrivna testamenten för förvaring, förklaringar i samband med arv, justitiesekreterarnas edsavläggelse, förberedelser för domstolens överläggningar, statistik samt arkivansvar. Slutligen tar han även emot påpekanden om domarjäv.

Registratorerna roll är att bistå domarna i deras arbete och med protokoll, dvs. under förhandlingar, parternas inställelse, utredningar, syneförrättningar, obduktioner, inventering av konkursbon, formulering av domstolsavgöranden och förhör med personer som har förmyndare eller god man. Domare kan inte utöva sitt ämbete utan registrator.

Registratorernas uppgifter anges i artikel 78 ff. i den ändrade lagen om rättsväsendets organisation.

Länken öppnas i ett nytt fönsterSpeciallagar s. 7 – 40.

Tillträde tillyrket regleras genom lagen av den 16 april 1979 om statstjänstemännens allmänna ställning.

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.fonction-publique.public.lu/fr/publications/Reformes/Recueils/1_Statut.pdf

Länk

Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet

Senaste uppdatering: 27/09/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Ungern

Här hittar du en översikt över juristyrken i Ungern.

Juristyrken – inledning
Åklagare
Domare
Advokater
Notarier
Övriga juristyrken

Juristyrken – inledning

I detta kapitel ges en översikt över juristyrken i Ungern: åklagare, domare, advokater, juridiska ombud, notarier och exekutionstjänstemän.

I Ungern arbetar utövare av juristyrken (advokater, notarier, exekutionstjänstemän) oberoende och självständigt, men de omfattas av självreglering inom ett system med olika samfund. De måste vara medlemmar i ett samfund för att få utöva sin verksamhet, och samfunden har rätt att utöva tillsyn över medlemmarnas verksamhet för att kunna garantera kvaliteten på tjänsterna.

Åklagare (ügyész)

Organisation

I den ungerska konstitutionen anges att det allmänna åklagarämbetet (Ügyészség) har lagstadgade utredningsrättigheter, företräder åklagarsidan i brottmålsrättegångar och ansvarar för straffpåföljders laglighet.

Det allmänna åklagarämbetet bidrar till att se till att alla följer lagen och arbetar för att upprätthålla lagen vid lagöverträdelser på det sätt som föreskrivs i lagen.

Åklagarämbetet (Ügyészség) är ett centraliserat organ som leds av riksåklagaren (legfőbb ügyész), som ansvarar inför parlamentet. Åklagare utnämns och avsätts av riksåklagaren.

Åklagarna utnämns till att börja med för en treårsperiod. Därefter kan utnämningar göras på obestämd tid.

Bestämmelserna för det allmänna åklagarämbetet regleras i lag.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagarnas uppgifter, skyldigheter och rättsliga ställning regleras i lag. Åklagarämbetet betraktas som en enda enhet och alla åklagare har samma rättsliga ställning.

Åklagarämbetet (ügyészség)

  • utreder brottmålsärenden,
  • övervakar att brottsutredningar går lagenligt till,
  • utövar andra befogenheter i samband med brottsutredningar,
  • förbereder och väcker åtal i brottmål och företräder åklagarsidan i brottmålsrättegångar, utövar den rätt till överklagande som föreskrivs i lag,
  • övervakar att straffen verkställs på ett lagenligt sätt,
  • deltar i andra tvistemål, arbetsrättsliga mål, förvaltningsmål och handelsrättsliga mål; åklagaren deltar i rättegångar som omfattas av civilprocesslagen (polgári perrendtartás) om rättssubjektet av någon anledning är oförmögen att försvara sina rättigheter,
  • ser inom ramen för den allmänna lagenlighetsgranskningen (általános törvényességi felügyelet) till att lagen följs,
  • tar initiativ till nödvändiga åtgärder för att skydda barn i samband med brott mot minderåriga,
  • utför åligganden som härrör från internationella åtaganden, framför allt rättshjälp,
  • utför uppgifter i samband med Eurojust, och
  • medverkar till att säkerställa att alla samhällsorganisationer, statliga organ och medborgare följer lagen och försvarar rättssystemet när lagarna överträds.

Rättsdatabaser

Läs mer på Länken öppnas i ett nytt fönsterungerska åklagarämbetets (Magyar Köztársaság Ügyészsége) webbplats.

Domare

Organisation

Enligt grundlagen är domarna oberoende. De fattar beslut enligt rättsreglerna och enligt egen övertygelse och får inte ta emot råd eller anvisningar av någon när de fattar sina beslut.

Domarna utnämns av Ungerns president (köztársasági elnök).

Till domare kan utnämnas en person som

  • är ungersk medborgare,
  • är ostraffad,
  • är röstberättigad,
  • har avlagt juridisk universitetsexamen,
  • har avlagt det ungerska advokatsamfundets fackexamen (szakvizsgával rendelkezik),
  • har avgett en lagstadgad deklaration om sin förmögenhet, och
  • har åtminstone ett års erfarenhet som domstolsbiträde (bírósági titkár) eller distriktsåklagarbiträde (ügyészségi titkár), eller som domare i författningsdomstolen, domare i en militärdomstol, åklagare, notarius publicus, advokat eller juridiskt ombud, eller innehar en tjänst vid en statlig förvaltningsmyndighet (központi közigazgatási szerv) som kräver medlemskap i advokatsamfundet.

Bisittare

Enligt bestämmelserna i grundlagen får även lekmannadomare/bisittare (nem hivatásos bíró/ülnök) delta i rättegångar.

Kandidaterna måste vara ostraffade, röstberättigade, ungerska medborgare och minst 30 år gamla. Utöver dessa krav måste bisittare i militärdomstolar (katonai ülnök) tillhöra ungerska försvarsmakten (Magyar Honvédség) eller den ungerska polisen.

Bisittare utnämns för fyra år.

I brottmål består lokala domstolar av en yrkesdomare (hivatásos bíró) och två bisittare om brottet i fråga ger minst åtta års fängelse. En länsdomstol (megyei bíróság) som dömer i första instans kan ledas av ett råd (tanács) som består av en yrkesdomare och två bisittare.

I tvistemål kan den dömande församlingen bestå av en yrkesdomare och två bisittare i vissa mål som föreskrivs i lag.

Domstolsbiträden, domstolssekreterare

Personer med avlagd juristexamen arbetar som domstolsbiträden för att få kunskap och erfarenhet inför en framtida karriär som domare. De får endast verka som domare i de förfaranden och under de villkor som föreskrivs i lag.

Informationsblad om domstolspersonal finns i följande länkar:

  1. tjänstemän PDF(407 Kb)en
  2. domstolsbiträden PDF(382 Kb)en
  3. domstolssekreterarePDF(286 Kb)hu
  4. arbetare PDF(280 Kb)hu

Advokater

Jurister/advokater (ügyvéd)

Det är en advokats (ügyvéd) uppgift att hjälpa klienten att försvara sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter. En advokat kan fungera som juridiskt ombud för sin klient i alla ärenden och inför alla myndigheter. Advokater arbetar självständigt, vilket betyder att de inte får ta emot råd eller ingå förpliktelser som äventyrar deras oberoende.

Följande avgiftsbelagda uppdrag får bara utföras av advokater:

  • Företrädande och försvar av en klient i brottmål.
  • Juridisk rådgivning.
  • Upprättande och ändring av juridiska handlingar.
  • Förvaltning av pengar och värdeföremål som deposition i samband med dessa uppdrag.

Även om det inte uteslutande hör till en advokats verksamhetsområde, kan en advokat på grund av de krav som dagens ekonomiska liv ställer också ägna sig åt skatterådgivning, fastighetsförmedling och medling utanför domstol (peren kívüli közvetítés).

Advokatverksamhet får bedrivas av personer som är medlemmar i advokatsamfundet (kamara) och som svurit advokateden (ügyvédi eskü).

För att få bli medlem i advokatsamfundet måste en advokat uppfylla följande villkor:

  • Att vara medborgare i ett land som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Európai Gazdasági Térség).
  • Att vara ostraffad.
  • Att ha juridisk universitetsexamen och ha ungersk juridisk fackexamen (jogi szakvizsga).
  • Att ha gällande ansvarsförsäkring och lämpliga kontorslokaler.

Advokater från andra EU-medlemsstater får i princip bedriva advokatverksamhet i Ungern på tre olika sätt: De kan erbjuda tillfälliga eller regelbundna advokattjänster eller ansluta sig till advokatsamfundet. En advokat som tillfälligt tillhandahåller advokattjänster i Ungern ska anmäla sina tjänster till advokatsamfundet (ügyvédi kamara) på den ort där han eller hon tillhandahåller advokattjänster. Däremot ska advokater som vill utöva regelbunden advokatverksamhet i Ungern ansöka om medlemskap i advokatsamfundet på den ort där de har sitt kontor.

En advokat från en annan EU-medlemsstat (európai közösségi ügyvéd) som registrerats i advokatsamfundets namnförteckning kan ansöka om medlemskap i advokatsamfundet, om han eller hon uppfyller de lagstadgade villkoren (till exempel: advokaten har fullgjort den lagstadgade praktikperioden och kan bevisa för advokatsamfundet att han eller hon är förtrogen med ungersk rätt (och med EU-rätten) och kan ungerska tillräckligt bra för att kunna bedriva advokatverksamhet osv.).

En advokat från en annan EU-medlemsstat som godkänns som medlem i advokatsamfundet får rätt att använda yrkesbenämningen advokat (ügyvédi cím) och omfattas av samma regler som ungerska advokater.

Advokater har tystnadsplikt, som omfattar alla sakförhållanden och uppgifter de får vetskap om i sitt arbete.

I regel fastställs advokaternas arvoden fritt genom en ömsesidig överenskommelse mellan advokaten och dennes klient. Arvodena regleras bara om advokater uppträder som offentliga försvarare (kirendelt védő) i ett domstolsförfarande.

Rättsdatabaser

Läs mer på Länken öppnas i ett nytt fönsterungerska advokatsamfundets (Magyar Ügyvédi Kamara) webbplats.

Juridiska ombud (jogtanácsos)

Den grundläggande uppgiften för juridiska ombud är att underlätta verksamheten vid den organisation där de är anställda. Ett juridiskt ombud företräder denna organisation, ger juridisk rådgivning och information, utarbetar ansökningar, avtal och andra handlingar och deltar i organiseringen av det juridiska arbetet. De juridiska ombudens verksamhetsområde är i regel mindre omfattande än advokaternas och de är till skillnad från dessa i regel anställda. Ersättningen till juridiska ombud grundar sig på de bestämmelser som reglerar anställningsförhållandet.

Alla som förts in i det register över juridiska ombud som förs av länsdomstolen – i Budapest den särskilda huvudstadsdomstolen (Fővárosi Bíróság) – får bli juridiskt ombud. Sökande ska

  • vara medborgare i en av de medlemsstater som är avtalsparter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (az Európai Gazdasági Térségről szóló megállapodás),
  • vara ostraffad,
  • ha avlagt juridisk universitetsexamen,
  • ha avlagt ungersk juridisk fackexamen, och
  • ha införts i registret.

Justitieministern (az igazságügyért felelős miniszter) kan i vissa fall bevilja undantag från kravet på medborgarskap.

Notarier (közjegyző)

Inom ramen för sina lagstadgade befogenheter utför notarius publicus (közjegyző) vissa officiella förvaltningsrättsliga uppgifter inom det nationella rättssystemet.

Notarierna ska hindra att tvister uppstår. För att få utöva sitt yrke måste en notarie vara medlem i notarieförbundet (Közjegyzői Kamara). Enligt lag utnämner justitieministern en notarie inom en viss jurisdiktion och på obestämd tid.

En notarie måste dessutom teckna en ansvarsförsäkring som ska gälla så länge han eller hon arbetar som notarie.

En notarie har ensamrätt på att registrera rättshandlingar, juridiska utlåtanden och sakförhållanden i officiella handlingar (közokirat). Traditionellt har notarierna också haft till uppgift att sköta arvsärenden och andra ärenden utanför domstol. En annan viktig uppgift är att föra bok över pant i lösöre och att förvalta egendom, som betyder att de på uppdrag av parterna tar emot pengar, värdeföremål och värdepapper och överlåter dem vidare till den part som har rätt till dem.

En notarie har rätt till lagstadgade arvoden för arbete som när det gäller omfång och krav på rättslig bedömning och ansvarstagande är av sedvanlig art. I undantagsfall (till exempel i fall som ställer stora krav på den rättsliga bedömningen) kan arvodet avvika från det normala. Om det är möjligt att bestämma värdet på föremålet för en notaries arbete, fastställs hans eller hennes arvode på grundval av detta. Om värdet på föremålet för en notaries arbete inte kan bestämmas, fastställs arvodet på grundval av den tid som använts till arbetet. En fast avgift tas ut för bestyrkandet av handlingar.

Ungerskt medborgarskap är ett grundläggande krav för domare, åklagare, domstolstjänstemän, exekutionstjänstemän och notarier. I Ungern kan utländska medborgare således inte utnämnas till dessa befattningar.

Rättsdatabaser

Läs mer på Länken öppnas i ett nytt fönsterungerska notarieförbundets (Magyar Országos Közjegyzői Kamara) webbplats .

Övriga juristyrken

Exekutionstjänstemän

Verkställighetsåtgärder genomförs av exekutionstjänstemän (oberoende exekutionstjänstemän (önálló bírósági végrehajtó) och regionala exekutionstjänstemän (megyei bírósági végrehajtó)).

Det är i regel oberoende exekutionstjänstemän som driver in fordringar som har sin grund i domstolsbeslut (bírósági határozat) som meddelats i tvistemål. Oberoende exekutionstjänstemän utnämns av justitieministern på obestämd tid och knyts till en viss lokaldomstol (helyi bíróság).

De oberoende exekutionstjänstemännen är inte anställda av staten utan deras lön betalas av klienterna som ersättning för det arbete de utför.

Exekutionstjänstemännen har följande arbetsuppgifter:

  • Verkställighet som grundas på ett verkställighetsbeslut (végrehajtási lap) från domstolen.
  • Verkställighet som grundas på en exekutionstitel (végrehajtási záradék) från domstolen.
  • Verkställighet som grundas på ett domstolsföreläggande eller begränsad verkställighet, en överföringsorder transfer (végrehajtást elrendelő, letiltó, átutalási végzés) eller ett dekret där direkt juridiskt beaktande krävs (közvetlen bírósági felhívás).

Regionala exekutionstjänstemän arbetar vid regionala domstolar och Budapests nationella domstol (Fővárosi Törvényszék). En regional exekutionstjänsteman ska utnämnas av ordföranden för den regionala domstolen på obestämd tid för tjänstgöring vid en viss regional domstol. Tjänsten som regional exekutionstjänsteman ledigförklaras av den regionala domstolens ordförande. Den regionala exekutionstjänstemannen är tjänsteman vid den regionala domstolen och får arvode på grundval av detta tjänsteförhållande.

Regionala exekutionstjänstemän ska driva in ”rättsliga fordringar” (om staten är fordringsägare); sådana fordringar omfattar rättegångskostnader i tviste- och brottmål som staten betalat på förhand. Indrivandet av kostnader i samband med en rättegång, beslagtagande av egendom och andra sanktioner av ekonomisk art hör till de regionala exekutionstjänstemännens ansvarsområde. Underhållsbidrag för barn som en domstol betalat ut i förskott klassificeras också som rättsliga fordringar, och ska också drivas in av regionala exekutionstjänstemän. Dessutom ska regionala exekutionstjänstemän driva in sådana fordringar där fordringshavaren är en domstol, det nationella domstolskontoret, justitieministeriet, ett institut för rättsexperter eller staten.

Exekutionstjänstemännens behörighetsområde sammanfaller med domstolens behörighetsområde.

Rättsdatabaser

Läs mer på Länken öppnas i ett nytt fönsterungerska exekutionstjänstemannaförbundets (Magyar Bírósági Végrehajtói Kamara) webbplats.

Organisationer som ger kostnadsfri juridisk rådgivning

Kostnadsfri juridisk rådgivning ges vid universitet och hos flera ungerska och internationella frivilligorganisationer verksamma på området.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterUngerska notarieförbundets webbplats (A Magyar Országos Közjegyzői Kamara honlapja)

Länken öppnas i ett nytt fönsterUngerska exekutionstjänstemannaförbundets webbplats (A Magyar Bírósági Végrehajtói Kamara honlapja)

Länken öppnas i ett nytt fönsterUngerska åklagarämbetets webbplats (A Magyar Köztársaság Ügyészségének honlapja)

Länken öppnas i ett nytt fönsterUngerska advokatsamfundets webbplats (A Magyar Ügyvédi Kamara honlapja)

Senaste uppdatering: 15/02/2017

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Malta

Juristyrken – inledning

Jurister på Malta kan arbeta som advokater, notarius publicus eller juridiska ombud.

  • Advokater har rätt att företräda sina klienter vid alla domstolar.
  • Notarius publicus betraktas som offentligt anställda och de utarbetar och offentliggör officiella handlingar.
  • Juridiska ombud får företräda sina klienter vid de lägre instanserna. I praktiken består merparten av deras arbete i att följa upp rättsliga handlingar, både de som är relaterade till domstolsmål och de som rör andra typer av ärenden i domstolsregistret.

Juristyrkena på Malta organiseras i ett enhetssystem och åklagare utses bland praktiserande advokater.

 

Åklagare

Organisation

Enligt artikel 91 i Maltas författning har riksåklagaren (Attorney General) en konstitutionell funktion. Åklagarmyndigheten (Office of the Attorney General) inrättades som statligt organ genom Attorney General Ordinance, kapitel 90 i Maltas lagstiftning.

I enlighet med Maltas författning har Attorney General samma ställning som en domare och gör oberoende bedömningar i frågor som rör brottmål. Dessutom utför Attorney General de uppgifter som föreskrivs i strafflagen i fråga om brottmål.

Till sin hjälp har han eller hon en biträdande och en assisterande Attorney General och andra juridiska tjänstemän.

Roll och uppgifter

Attorney General fungerar som allmän åklagare vid Criminal Court och Court of Criminal Appeal. Vissa åtal som väcks av polisen måste förhandsgodkännas av Attorney General.

Attorney General ska utöva sina befogenheter att inleda, genomföra eller avsluta brottmål utan ledning eller kontroll av någon annan person eller myndighet.

Attorney General fungerar också som juridiskt sakkunnig för regeringen, och jurister från åklagarmyndigheten företräder även regeringen vid tvistemåls- och författningsdomstolarna.

The Office of the Attorney General är dessutom behörig myndighet i de flesta ärenden som gäller rättsligt samarbete inom civil-, handels- och straffrätt.

The Office of the Attorney General företräder Malta vid internationella domstolar och företräder regeringen vid internationella möten om rättsligt samarbete.

Dessutom utformar åklagarmyndigheten lagförslag och hjälper till i behandlingen i parlamentet.

Domare

Organisation

Domare (judges och magistrates) utnämns av Maltas president på rekommendation av premiärministern. De är fristående från den verkställande makten och kan inte avsättas. För att kunna utnämnas till magistrate måste man ha arbetat som advokat på Malta i minst sju år. För att bli utnämnd till judge måste man ha minst tolv års advokaterfarenhet. De kan endast avskedas från sitt ämbete av presidenten på begäran av representanthuset och med stöd av minst två tredjedelar av ledamöterna. För avsked krävs bevis på att domaren har varit oförmögen att utföra sitt arbete (antingen på grund av kroppslig eller själslig oförmåga eller av annat skäl), eller att han eller hon har misskött sig.

Organisation av juristyrkena: advokater

Advokater

Roll och uppgifter

Advokater har rätt att ge juridisk rådgivning och lämna utlåtanden samt att företräda sina klienter vid domstolar, specialdomstolar eller i andra juridiska sammanhang.

För att få utöva advokatyrket på Malta måste man ha ett tillstånd som är utfärdat av presidenten och försett med Maltas statsvapen. Dessutom måste advokaten svära både trohetsed och ämbetsed inför appellationsdomstolen vid ett offentligt sammanträde.

Organisation

Advokatsamfundet (The Malta Chamber of Advocates) företräder advokater som är upptagna i Maltas advokatsamfund. Det är ett frivilligt, icke-politiskt och icke-statligt samfund som finansieras genom medlemsavgifter och intäkter från sina verksamheter. Det är juridiskt erkänt som rådgivande och medverkande organ för advokater i frågor som berör organisationen och förvaltningen av rättsväsendet.

Begreppen lawyer och advocate används med samma betydelse. Advokatyrket regleras av Commission for the Administration of Justice som består av Maltas president, Chief Justice, advokatsamfundets ordförande samt andra domare och jurister. Alla klagomål mot advokater behandlas av en kommitté med fem advokater som utfärdar rekommendationer om disciplinära åtgärder till Commission for the Administration of Justice. Tre av de fem advokaterna utnämns av advokatsamfundet, vilket ger samfundet viss befogenhet att reglera yrket.

Advokatsamfundet har en webbplats om advokatyrket och där finns också en katalog i två delar. Den del som är tillgänglig för allmänheten innehåller uppgifter om alla advokater som är medlemmar i advokatsamfundet, medan delen för privata medlemmar innehåller uppgifter om alla advokater som är kända av advokatsamfundet.

Under de senaste åren har samfundet anordnat flera akademiska konferenser och seminarier och en serie månatliga föreläsningar för att främja juridisk fortbildning för alla advokater.

Rättsdatabaser

Länken öppnas i ett nytt fönsteradvokatsamfundets webbplats finns information om yrkeskåren, nyheter, en evenemangskalender och en databas över advokater. Det finns också en avdelning som enbart är öppen för medlemmar, med ytterligare tjänster för advokater.

Är databasen gratis?

Ja, tillgången till databasen är gratis.

Notarius publicus (nedan kallad notarie)

Roll och uppgifter

Notarier är tjänstemän som har tillstånd att ta emot testamenten, akter och handlingar som upprättats av en person under hans eller hennes livstid och att legalisera sådana akter och handlingar. De är också ansvariga för bevarandet av dessa akter och handlingar och får utfärda kopior av dem. I kapitel 55 i Maltas lagstiftning (Notarial Profession och Notarial Archives Act) fastställs notariernas övriga befogenheter och funktioner.

Alla notarier måste svära både trohetsed och ämbetsed inför appellationsdomstolen innan de kan börja utöva sitt yrke.

Tillsynen av alla notarier, notariatsarkiv och det offentliga registret sköts av en särskild domstol som kallas Court of Revision of Notarial Acts. Domstolen består av ledamöter som utses av den minister som ansvarar för notariatsfrågor. Ledamöterna utses bland pensionerade domare, advokater och notarius publicus.

Domstolen kan när som helst besöka och inspektera arkiven, det offentliga registret och notariernas kontor.

Uppgifter om alla yrkesutövande notarier på Malta offentliggörs i januari varje år i den officiella tidningen, Malta Government Gazette.

Organisation

Notarial Council är det övergripande organ som har ansvar för notarieyrket. Det kan på eget initiativ eller efter ett klagomål inleda en undersökning mot en notarie som anses ha betett sig vanhedrande för yrket. Rådet kan också ta upp anklagelser mot en notarie om försumlighet eller missbruk under yrkesutövningen eller i frågor med anknytning till yrket, om det inte är någon annan myndighet som har befogenhet att göra detta enligt artiklarna 85 och 94 i kapitel 55 i notarielagen (Notarial Profession and Notarial Archives Act), eller enligt någon annan lag.

Rättsdatabaser

Länken öppnas i ett nytt fönsterNotarial Councils webbplats finns allmän information för notarier och allmänheten. Här finns också en katalog med uppgifter om yrkesutövande notarier på Malta. Databasen är tillgänglig för allmänheten och gratis.

Övriga juristyrken

Juridiska ombud

För att få arbeta som juridiskt ombud på Malta måste man ha ett tillstånd som är utfärdat av presidenten och försett med Maltas statsvapen. Dessutom måste ombudet svära både trohetsed och ämbetsed inför appellationsdomstolen vid ett offentligt sammanträde.

Juridiska ombud brukar vara anställda av en advokat och deras främsta uppgift är att hjälpa advokaten inför domstolsförhandlingar. De registrerar bland annat skriftliga inlagor i domstolsregistret på klienternas vägnar.

De juridiska ombuden har rätt att tillhandahålla rådgivning i Courts of Magistrates och i specialdomstolar och nämnder.

Yrket regleras av Commission for the Administration of Justice på Malta. På webbplatsen för ministeriet för rättsliga frågor, kultur och lokalstyre finns ett särskilt Länken öppnas i ett nytt fönsteravsnitt om juridiska ombud.

Justitiesekreterare (Registrar of Courts) och annan domstolspersonal

Registrar of the Courts har ansvar för registren och den personal som arbetar med dem, arkivering och delgivning av juridiska handlingar, verkställande av rättsanspråk som domar och fullmakter genom tjänstemän som har utsetts av domstolen, exekutiva auktioner, juryrättegångar och andra brottmålsförfaranden.

Biträdande justitiesekreterarePDF(377 Kb)en

DomstolsbiträdePDF(374 Kb)en

RegistratorPDF(378 Kb)en

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterAdvokatsamfundet (Malta)

Länken öppnas i ett nytt fönsterNotarial Council (Malta)

Senaste uppdatering: 05/10/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Nederländerna

Här får du en överblick över juristyrkena i Nederländerna.

Åklagare

Domare

Advokater

Notarier

Andra juristyrken

Åklagare

Organisation

Allmänna åklagarmyndigheten (Openbaar Ministerie eller OM) är en nationell organisation med kontor i alla regioner. Det finns också en nationell åklagarmyndighet med särskilt ansvar för att bekämpa (internationell) organiserad brottslighet samt en åklagarmyndighet som arbetar för att komma till rätta med miljöbrott, ekonomisk brottslighet och bedrägeri.

Det finns 10 distriktsåklagarkammare, där allmänna åklagare med hjälp av sakkunniga inom förvaltning och juridik handlägger hundratusentals ärenden om året. Vid överklaganden hänskjuts saken till en av de fyra regionala åklagarkamrarna (ressortsparketten). I denna instans kallas åklagarmyndighetens representant advocaat-generaal. Åklagarkamrarna leds av hoofdofficieren van justitie och hoofdadvocaten-generaal. På det nationella planet leds Allmänna åklagarmyndigheten av en riksåklagarmyndighet i Haag (College van procureurs-generaal). Det politiska ansvaret för Allmänna åklagarmyndigheten ligger på justitieministern. Tillsammans med riksåklagarmyndigheten fattar justitieministern beslut om prioriteringar när det gäller utredningar och åtal.

Roll och arbetsuppgifter

Var och en som misstänks för brott kommer i kontakt med allmänna åklagarmyndigheten. Den är den enda myndigheten i Nederländerna som har rätt att väcka åtal mot brottsmisstänkta. Myndigheten ser till att brott utreds och lagförs.

Allmänna åklagarmyndigheten samarbetar med polisen och andra brottsbekämpande myndigheter. Brottsutredningar leds av en åklagare. Brottsutredningar leds av en allmän åklagare. Allmänna åklagarmyndigheten övervakar dessutom att domstolsavgöranden verkställs korrekt, det vill säga att böter betalas, fängelsestraff avtjänas och samhällstjänst utförs. Allmänna åklagarmyndigheten och domstolarna är en del av rättsväsendet. Allmänna åklagarmyndigheten är således inget ”ministerium” (jfr Openbaar Ministerie) i ordets vanliga bemärkelse.

Domare

Organisation

För att kunna bli domare måste man ha minst sju års arbetserfarenhet. Den erfarenheten kan man få antingen genom en internutbildning hos domstolsväsendet eller också genom att arbeta med juridik på annat håll. Domstolsväsendet ger den utbildning som krävs.

Domarna utses av staten under justitie- och säkerhetsministeriets ansvar. Endast nederländska medborgare kan utnämnas till domarämbetet. Kandidaterna måste ha en juristexamen från ett nederländskt universitet.

Individer kan nomineras för antagning till rättsväsendet endast efter rekommendation av en nationell urvalskommitté som utgörs av representanter från olika domstolar, allmänna åklagarmyndigheten och andra aktiva samhällsmedborgare.

En domare utses att utöva rätt vid en särskild domstol. En sådan utnämning kan endast ske om domstolen ifråga utser den tilltänkta domaren. Dessa villkor avser att göra utnämningssystemet så objektivt som möjligt.

Domaren är en tjänsteman med särskild ställning. Efter utnämningen kan domaren inte acceptera en utnämning någon annanstans.

En domare kan stanna i tjänsten till 70 års ålder. Innan domaren har uppnått denna ålder kan han eller hon skiljas från tjänsten mot sin vilja endast av den högsta rättsinstansen i Nederländerna Nederländernas högsta domstol (Hoge Raad der Nederlanden), efter förslag av riksåklagaren (procureur-general) vid denna domstol. Detta system ger tillräckliga garantier mot politiskt inflytande över utnämningar och entlediganden från tjänsten.

Roll och arbetsuppgifter

Domarens uppgift är att fatta opartiska beslut i rättstvister – även i mål där staten är part. För att garantera opartiskhet i förhållande till staten finns det ett särskilt urvals- och utnämningssystem. Domare har därför en annan rättslig ställning än andra statliga tjänstemän.

I den nederländska grundlagen fastställs att rättsväsendet har till uppgift att lösa tvister och den innehåller begränsningar när det gäller domares rättsliga ställning.

Enligt gällande rätt kan domare handlägga mål och ärenden efter eget gottfinnande. De bestämmer till stor del hur rättegången sköts rent praktiskt (till exempel vilka tidsfrister som ska gälla för vissa delar av förhandlingarna).

Om en part ifrågasätter en domares opartiskhet under rättegången finns det i lagen möjligheter att framföra jävsinvändning mot den domaren. Det förekommer att en part i målet inte är nöjd med domarens arbete. Här skiljer lagen mellan det rättsliga avgörandet och domarens uppträdande.

  1. Om missnöjet rör avgörandet kan klaganden vanligtvis överklaga till högre instans.
  2. Klagomål över en domares uppträdande kan framställas till ledningen för den domstol där domaren arbetar. Alla domstolar har klagomålsregler där det fastställs vilka förfaranden som ska följas vid behandlingen av sådana klagomål.

Det finns rättsliga föreskrifter angående domares uppträdande. Syftet är att garantera att domare utför sina arbetsuppgifter objektivt.

Domare måste se till att få erfarenhet inom minst två rättsområden. Därför krävs det normalt att de roterar mellan olika rättsområden när de handlägger sina mål. Skälet är att man vill undvika att de inriktar sig på en specialisering för mycket och för länge.

Domare arbetar i distriktsdomstolar (rechtbanken). En sådan domstol har minst fyra avdelningar: en civilrättsavdelning, en straffrättsavdelning, en förvaltningsrättslig avdelning och en underdistriktsavdelning. En domare som arbetar vid den sistnämnda avdelningen kallas "kantonrechter". De övriga kallas "rechter". Domare som arbetar i appellationsdomstolar och i Högsta domstolen kallas raadsheer.

Domstolarna har följande sammansättning när målen handläggs:

  • Kantonrechters handlägger mål och ärenden som ensamdomare.
  • Domare i distriktsdomstolar är för det mesta ensamdomare, men vissa mål måste handläggas av en panel bestående av tre domare.
  • I appellationsdomstolarna handläggs mål med en sammansättning med tre domare, om det inte är fråga om ett mål som kan handläggas av en domare. Vilka regler som gäller för detta fastställs i lagen.
  • I Högsta domstolen handläggs alla mål i avdelningar med fem domare

Den myndighet som ansvarar för reglering av yrket är det nederländska domstolsväsendet (rechtspraak).

Rättsdatabas

Mer information finns på webbplatsen om Länken öppnas i ett nytt fönsterrättskipningen i Nederländerna som är tillgänglig för allmänheten.

Juristyrkenas organisation: advokater

Advokater

Länken öppnas i ett nytt fönsterNederländska advokatsamfundet (de Orde), är den offentligrättsliga branschsammanslutningen för alla advokater i Nederländerna. Samfundets huvudsakliga uppgift är reglerad i lag och syftar till att se till att advokattjänsterna håller hög kvalitet. Detta gör man bland annat genom följande:

  • Ett omfattande fortbildningsprogram för advokater
  • Utarbetande av förordningar och andra bindande regler för advokater
  • Disciplinära åtgärder
  • Information och tjänster till medlemmarna
  • Rådgivning till den nederländska staten i fråga om politiska riktlinjer och lagförslag.

Enligt tillämplig lag måste en advokat vara medlem av advokatsamfundet. År 2014 fanns det 17 000 advokater registrerade.

Advokater/juridiska rådgivare

Det finns inget centralt organ som reglerar dessa yrken.

Notarier

Organisation

Se webbsidan för notariernas sammanslutning Länken öppnas i ett nytt fönsterKoninklijke Notariële Beroepsorganisatie

Roll och arbetsuppgifter

Enligt lagen krävs det en notariehandling för en rad olika avtal och rättshandlingar. Följande är de viktigaste:

  1. Överlåta fast egendom i Nederländerna
  2. Upprätta eller upphäva inteckningshandlingar
  3. Bilda offentliga eller privata aktiebolag (NVn och BVn) eller ändra deras bolagsordning
  4. Upprätta stiftelser eller föreningar (inklusive kooperativ) eller ändra deras stadgar
  5. Upprätta, ändra och verkställa testamenten
  6. Utarbeta eller ändra äktenskapskontrakt samt avtal om registrerat partnerskap
  7. Överlåta aktier som är utställda på viss person
  8. Bestyrka namnteckningar
  9. Fastställa gåvor och donationer i en notariehandling.

Av praktiska skäl utför en notarie ofta även andra typer av rättshandlingar och kan utarbeta andra slags avtal. Dessa kan till exempel inbegripa partnerskapsavtal (handelsbolag, ekonomiska föreningar och kommanditbolag), samboavtal samt bestämmelser för att skydda privata aktiebolag mot tredje part.

Övriga juristyrken

Exekutionsbiträdenas sammanslutning ( Länken öppnas i ett nytt fönsterKoninklijke Beroepsorganisatie van Gerechtsdeurwaarders eller KBvG) införlivades i lagen om exekutionsbiträden, som trädde i kraft den 15 juli 2001. Detta gör att KBvG - som alla exekutionsbiträden i Nederländerna måste vara medlemmar av - har till uppgift att främja god yrkesutövning inom yrkeskåren.

Nederländska exekutionsbiträde är ansvariga för att ta emot och överlämna handlingar i enlighet med rådets förordning (EG) 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Handlingar som ska delges i Nederländerna måste sändas direkt till någon av landets exekutionsbiträden. Begäran om denna tjänst måste göras på nederländska eller engelska.

En sådan begäran kan inte sändas till den nederländska centrala enheten, yrkessammanslutningen för exekutionsbiträden. Stöd från den centrala enheten kan endast begäras i de undantagsfall som anges i artikel 3 c i ovannämnda EG-förordning.

Ideell juridisk rådgivning

För en första juridisk rådgivning kan du vända dig till något av de juridiska hjälpkontoren. Här kan du begära klargöranden i rättsliga frågor och få information och rådgivning. Detta utgör det första steget i den rättshjälp som erbjuds.

Vid behov kommer du att hänvisas till en privat jurist eller ett ombud, vilket utgör det andra steget i rättshjälpen.

All information vid de juridiska rådgivningskontoren tillhandahålls utan kostnad. Informationen ges direkt eller som en del av en konsultation (maximalt 60 minuter). Du kan vända dig till dessa kontor när det gäller problem som rör civil-, förvaltnings- och straffrätt samt utlänningsrätt.

Sammanlagt 30 juridiska rådgivningskontor har öppnats. De är jämnt fördelade geografiskt, så att de ska vara lättillgängliga för alla nederländska medborgare.

Se webbsidan för de Länken öppnas i ett nytt fönsterjuridiska rådgivningskontoren för ytterligare information.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterAllmänna åklagarmyndigheten (OM), Länken öppnas i ett nytt fönsterNederlands Högsta domstol och övriga domstolar (Nederlandse rechtspraak en de Hoge Raad der Nederlanden), Länken öppnas i ett nytt fönsterDet nederländska advokatsamfundet (Nederlandse Orde van Advocaten), Länken öppnas i ett nytt fönsterKungl. notarieföreningen (Koninklijke Notariële Beroepsorganisatie), Länken öppnas i ett nytt fönsterKungl. yrkessammanslutningen för stämningsmän (Koninklijke Beroepsorganisatie van Gerechtsdeurwaarders), Länken öppnas i ett nytt fönsterDe juridiska rättskontoren (Het Juridisch Loket), Faktablad om domstolsanställdaPDF(389 Kb)en

Senaste uppdatering: 11/10/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Österrike

Den här sidan ger en översikt över juristyrken i Österrike.

Juristyrken - Inledning

Just nu finns det 1 693 juridiskt utbildade domare lyder under det österrikiska justitiedepartementets ansvarsområde (situationen den i november 2012, omräknat till aktiva heltidstjänster, inklusive Österrikes högsta domstol).

Det finns även domare som utnämns utanför domstolssystemet. De arbetar vid förvaltningsrätterna (Verwaltungsgerichtshof) (omkring 63 stycken) och vid asyldomstolen (Bundesasylgericht).

Dessutom finns även lekmannadomare som medverkar i vissa mål på frivillig basis. Till dessa hör å ena sidan nämndemän och jurymedlemmar i brottmål, å andra sidan fackkunniga och yrkesutbildade bisittare i handels-, arbets- och socialrättsliga mål.

Det finns 375 allmänna åklagare (siffran avser situationen den 1 november 2012, omräknat till aktiva heltidstjänster, och inkluderar förbundsåklagarämbetet [Generalprokuratur]) och 4 864 tjänstemän och annan personal som administrerar det dagliga arbetet på domstolarna och åklagarmyndigheterna (siffran avser situationen den 1 november 2012, omräknat till aktiva heltidstjänster, och inkluderar Österrikes högsta domstol och förbundsåklagarämbetet).

I kriminalvården finns 3 631 personer anställda 1. (Siffran är från första november 2012 och är en sammanräkning till heltidstjänster, inklusive kriminalvårdsledningen). Det inkluderar sammanlagt 3 098 anställda hos polisen och kriminalvården (inklusive 127 utbildare vid polisen och kriminalvården).

1. Domare

Vilken utbildning har domarna och hur tillsätts de?

Efter juristutbildningen får blivande domare sin praktiska utbildning genom att göra en praktik på domstol inom ramen för domarutbildningen. Varje år utnämns mellan sextio och åttio domarkandidater. Domarutbildningen tar fyra år (inklusive domstolspraktik). BIivande domare går igenom utbildningen på distriktsdomstolar (Bezirksgerichte), landsdomstolar (Landesgerichte), vid en åklagarmyndighet, vid en kriminalvårdsanstalt, vid en brottsoffermyndighet och hos juridiska ombud (en advokat, en notarie eller en åklagare som företräder det federala finansministeriet). En del av utbildningen kan ske vid förbundsländernas överrätter (Oberlandesgericht), på Österrikes högsta domstol (Oberste Gerichtshof), vid justitiedepartementet, kriminalmyndigheten, vid en enhet för skyddstillsyn, hos förmyndare eller ungdomsvårdsmyndigheter, hos rättsskyddsombud, på lämpliga företag eller i finansväsendet. Domarutbildningen avslutas med ett prov.

Blivande domare som klarar domarexamen kan söka lediga domartjänster.

Formellt är det förbundspresidenten som utnämner domare, men uppgiften har för de flesta tjänster delegerats till justitieministern. Endast österrikiska medborgare kan utnämnas till domare.

Det finns förutom lagfarna domare som genomgått utbildning, praktik och klarat domarprovet även lekmannadomare, som inte har någon juridisk utbildning och arbetar ideellt. Till dessa hör å ena sidan nämndemän och jurymedlemmar i brottmål och å andra sidan fackkunniga och yrkesutbildade bisittare i arbets- och socialrättsliga mål.

Domarnas tjänsteställning

Domarnas tjänsteställning mot förbundsstaten är offentligrättsligt reglerad. Jämte bestämmelserna i förbundsförfattningen utgör Domartjänstlagen (Richterdienstgesetz) den viktigaste rättskällan som reglerar domares utbildning och yrkesställning. Lagens fullständiga namn är Richter- und Staatsanwaltschaftsdienstgesetz (Domar- och åklagartjänstlagen), eftersom många områden, som till exempel disciplinåtgärder och arbetsbeskrivningar, är reglerade på liknande sätt för domare och åklagare.

Domare utnämns på obestämd tid och går i pension i slutet av det år de fyller 65.

Domaren är i sin dömande verksamhet en oberoende statlig myndighetsutövare enligt artikel 87 och 88 i förbundsförfattningen. Oberoendet består å ena sidan i att domarna inte får några direktiv eller instruktioner (sakligt oberoende), å andra sidan i att en domare som väl blivit tillsatt inte kan avsättas eller flyttas till en annan tjänst mot sin vilja (personligt oberoende). Domare är enbart bundna av lagen och dömer efter sin egen bästa övertygelse om hur lagen bör tolkas. Domare är heller inte bundna av tidigare avgöranden av liknande rättsfall av andra domstolar (prejudikat).

Bortsett från den fasta pensionsåldern på 65, kan domare bara avsättas, flyttas till en annan tjänst mot sin vilja eller pensioneras i de fall och former som stadgats i lag och på grundval av ett formellt domstolsbeslut (artikel 88 förbundsförfattningen).

Domare åtnjuter bara en konstitutionell särställning när de utövar sitt domarämbete (det vill säga endast då de dömer fall de tilldelats enligt lag och den interna tilldelningen). Ett undantag från detta finns för så kallade domstolsförvaltningsmål (åtgärder för att upprätthålla rättsordningen), där domaren bara är oberoende om frågan ska avgöras av domstolsavdelningar eller nämnder (till exempel tilldelning av mål, tillsättningsförslag). I övrigt ska domaren i dessa fall följa sina överordnades direktiv. En fast tilldelning av mål garanterar domarnas författningsenliga ställning.

Vad är domarnas uppgift?

Domarna har som uppgift att döma i civil- och straffrättsliga mål, utöva tillsyn över förvaltningen och skydda förbundsstatens författning inom ramarna för domstolarnas förvaltnings- och författningsbehörighet.

Vilka straffbestämmelser gäller för domare?

Disciplinnämnden (Disziplinargericht): Domare som åsidosätter sina yrkesskyldigheter ansvarar inför disciplinnämnden. Disciplinnämnden finns vid överrätten i förbundslandet och vid Österrikes högsta domstol. De består uteslutande av domare. Disciplinnämnden hanterar även åklagares tjänsteförseelser.

Allmän domstol för brottmål: Om en domare åsidosätter sina yrkesskyldigheter på ett sätt som dessutom är ett brott enligt österrikisk lag, döms domaren (i förekommande fall även åklagare) av en brottmålsdomstol (t.ex. vid missbruk av tjänsteställning).

Allmän domstol för tvistemål: Parter som lidit skada av att en domare (eller åklagare) agerat lagstridigt, kan ansöka om att få ersättning för skadan av staten. Om domaren agerat med uppsåt eller grov oaktsamhet kan staten i sin tur kräva domaren på skadeståndsbeloppet (och i vissa fall även av en åklagare).

2. Åklagare

Organisation

Åklagarmyndigheten har en hierarkisk organisation som generellt motsvarar domstolarnas struktur.

För var och en av de 17 domstolarna som prövar brottmål i första instans finns en åklagarmyndighet. Dessutom finns en nationell näringslivs- och korruptionsåklagarmyndighet (Wirtschafts- und Korruptionsstaatsanwaltschaft, WKStA). Vid alla överrätter i förbundsländerna finns en överåklagarmyndighet. Motsvarigheten vid Österrikes högsta domstol är förbundsåklagarämbetet. Överåklagarmyndigheterna och förbundsåklagarämbetet är direkt underordnade justitieministern.

Vilken utbildning har åklagare och hur tillsätts de?

Utbildningen till åklagare är densamma som för domare.

Dessutom kan man bara bli åklagare om man uppfyller de krav som ställs för att utnämnas till domare.

Lediga åklagartjänster utannonseras offentligt, precis som lediga domartjänster. Förbundspresidenten är behörig att utnämna åklagare. Liksom beträffande domare har dock rätten att utnämna åklagare för de flesta tjänster delegerats till justitieministern.

Åklagarnas tjänsteställning

Åklagarmyndigheterna är självständiga rättsvårdande myndigheter. De åtnjuter till skillnad från domarna inget oberoende. De har en hierarkisk organisation och är bundna av anvisningar från överåklagarmyndigheten och ytterst justitieministern.

Rätten att utfärda anvisningar är klart reglerad i lag. Anvisningar från överåklagarmyndigheten och justitieministern ska vara skriftliga och innehålla en motivering. Dessutom ska en anvisning antecknas i ärendeakten. Den federala justitieministern har ministeransvar och är skyldig att rapportera till parlamentet.

Personalen vid de enskilda åklagarmyndigheterna ska följa myndighetsledningens anvisningar. Om de anser att en anvisning är lagstridig kan de kräva en skriftlig anvisning och till och med befria sig själva från behandlingen av målet i fråga. Åklagarmyndigheterna är alltså organiserade hierarkiskt i ett system av över- och underordnade nivåer. Anledningen till det är att åklagarmyndigheternas beslut till skillnad från domstolsbeslut inte kan överklagas.

Vad är åklagarnas uppgift?

Åklagarmyndigheter är särskilda myndigheter som är skilda från domstolarna. De tillvaratar allmänhetens intresse i straffrättsliga processer. Detta innebär i huvudsak att väcka åtal och företräda det allmänna i brottmål. Åklagare kallas därför även Anklagebehörden (ung. åtalsombud). Åklagare är även förundersökningsledare i brottmål.

Åklagarnas uppgift är att väcka åtal och företräda det allmänna både i landsdomstolarna och distriktsdomstolarna vid respektive landdomstolsdistrikt. Distriktsåklagare företräder vanligtvis åklagarsidan vid distriktsdomstolarna. Distriktsåklagare är tjänstemän med särskild fackkompetens, som dock inte behöver vara grundad i en akademisk utbildning.

Näringslivs- och korruptionsåklagarmyndigheten har en särställning, då dess nationella behörighet framför allt gäller tjänste- och korruptionsbrott, och ekonomisk brottslighet där de berörda beloppen överstiger fem miljoner euro. Dessutom sträcker sig myndighetens behörighet till finansiell brottslighet med berörda belopp på över fem miljoner euro, kvalificerade fall av socialförsäkringsbedrägerier, kvalificerade fall av brott vid konkurs, och även vid andra brott mot Aktiengesetz (motsvarande aktiebolagslagen) eller GmbH-Gesetz (bolagsform som ungefär är ett mellanting mellan handelsbolag och aktiebolag) för firmor av motsvarande storlek (aktiekapital på minst fem miljoner euro eller fler än 2 000 anställda).

Överåklagarmyndigheterna är överordnade åklagarmyndigheterna och finns vid överrätterna i Wien, Graz, Linz och Innsbruck. Förutom att företräda åklagarsidan vid överrätterna i förbundsländerna utövar de tillsyn över alla åklagare i sitt distrikt. De lyder direkt under justitieministern.

Förbundsåklagarämbetet vid Österrikes högsta domstol har en särställning. Förbundsåklagarämbetet lyder direkt under justitieministern och har ingen egen befogenhet att ge åklagarmyndigheterna eller överåklagarmyndigheterna direktiv. De företräder inte heller åklagarsidan, utan har som uppgift att stödja Österrikes högsta domstol. Förbundsåklagarämbetet har framför allt befogenhet att i brottmål där parterna inte (längre) har någon möjlighet att överklaga till högsta domstolen väcka en så kallad talan om ogiltigförklarande för efterlevnad av lagen (resning). Förbundsåklagarämbetet fyller alltså en viktig funktion för att upprätthålla en enhetlig rättstillämpning och rättssäkerhet i brottmål.

Vilka straffbestämmelser gäller för åklagare?

Disciplinärt, straffrättsligt och civilrättsligt ansvar är reglerat på samma sätt för åklagare som för domare.

3. Assisterande domare (Diplomrechtspfleger)

Organisation

Assisterande domare (Diplomrechtspfleger) är i Österrike en central del av rättsväsendet. Mer än 80 % av alla domar i tvistemål i första instans meddelas idag av 662 assisterande domare (siffran avser situationen den 1 november 2012, omräknat till aktiva heltidstjänster, inklusive personalresursavdelning).

Vilken utbildning har assisterande domare?

Antagning till utbildningen för assisterande domare kräver att man avlagt studentexamen (s.k. Matura-examen). Examen kan ersättas med ett avslutande utbildningsprov, en avslutad fackutbildning och ett genomgånget prov för att kvalificera för ansökan till högre utbildning.

Innan en sökande kan bli antagen till utbildningen för assisterande domare måste personen ha minst två års erfarenhet av att arbeta på ett domstolskansli och dessutom klara de båda proven för medarbetare på domstolskanslier (Gerichtskanzleiprüfung och Fachdienstprüfung). Först därefter kan personen bli antagen till utbildningen för assisterande domare av ordföranden för förbundslandets överrätt.

Utbildningen för assisterande domare är treårig.

  • Utbildningen omfattar att bereda domar på en eller flera domstolar inom det verksamhetsområde som sökanden vill arbeta inom,
  • att delta i en grundutbildning och vid en utbildning för verksamhetsområdet ifråga
  • och att klara de två delproven som ingår i examen för assisterande domare.

När kandidaten klarat examen utfärdar justitieministern ett diplom till den nyblivna assisterande domaren.

Detta diplom är ett annat än det bevis (Rechtspflegerurkunde) som utfärdas först efter att den treåriga utbildningen avslutats och som intygar personens yrkesbehörighet. Diplomet intygar att personen som fått det utfärdat principiellt har kompetens att behandla rättsfall i förbundslandet inom sina arbetsområden.

Därefter beslutar ordföranden för förbundslandets överrätt vid vilken domstol och även under hur lång tid personen ska arbeta som assisterande domare. Domstolens ordförande placerar den assisterande domaren vid en eller eventuellt flera domstolsavdelningar som leds av domare. Domaren som leder avdelningen avgör fördelningen av fall inom avdelningen.

Assisterande domares tjänsteställning

Assisterande domare är särskilt utbildade tjänstemän som dömer i vissa klart definierade tvistemål i första instans. Grunden för deras befogenheter är förbundsstatens författning (artikel 87a B-VG) och Rechtspflegergesetz (lagen om assisterande domare). När de utövar sin befogenhet är de endast bundna av de anvisningar som ges av domaren som ansvarar för fördelningen av mål. Denne kan dock alltid förbehålla sig att döma i fallet. Assisterande domare är bara behöriga att fatta beslut. Domstolen kan tillåta rättsmedel mot dessa beslut. Dessutom kan parterna ansöka om att få en domare att befatta sig med målet.

I praktiken arbetar assisterande domare i mycket hög utsträckning självständigt. Anvisningar från domare förekommer ytterst sällan.

Vad är de assisterande domarnas uppgift?

Assisterande domare är verksamma inom följande områden:

  • Civilprocess-, exekutions- och insolvensfall (”skuldregleringsförfaranden”);
  • extrajudiciella förfaranden (alltså utanför domstolarna);
  • lagfarts- och skeppsregistreringsfrågor;
  • bolagsregisterfrågor

Alla dessa arbetsområden kräver en särskild utbildning och ett särskilt utnämnande till assisterande domare på området ifråga.

Hur är behörigheten mellan domare och assisterande domare avgränsad?

Assisterande domare har inte behörighet att döma i alla fall inom de nämnda verksamhetsområdena. De frågor som ligger inom en assisterande domares behörighet är klart avgränsade i Rechtspflegergesetz (domstolstjänstemannalagen). Behörigheten är olika för olika verksamhetsområden.

Assisterande domares behörighet omfattar bland annat

  • summarisk process
  • bekräftelse av domars laga kraft och verkställbarhet inom verksamhetsområdet
  • beslut om rättshjälpsansökningar i mål som avgörs av assisterande domare
  • utförande av myndighetshandlingar som följer av ansökan om rättshjälp vid en inhemsk domstol eller en inhemsk myndighet.

4. Advokater

Allmänt

Advokater arbetar med att företräda parter i alla rättsliga och utomrättsliga frågor, i både offentliga och privata angelägenheter, inför alla domstolar och myndigheter i Österrike.

Det krävs inget myndighetsutnämnande för att få utöva advokatyrket i Österrike. Följande krav måste dock vara uppfyllda.

De centrala bestämmelserna återfinns i Rechtsanwaltsordnung (RAO, advokatförordningen), RGBl. Nr. 96/1896, Disziplinarstatut für Rechtsanwälte und Rechtsanwaltsanwärter (DSt, disciplinlagen för advokater och advokatkandidater), BGBl. Nr. 474/1990, Bundesgesetz über den Rechtsanwaltstarif (RATG, federal lag om advokatarvoden), BGBl. Nr. 189/1969 och Rechtsanwaltsprüfungsgesetz (RAPG, lag om advokatexamen), BGBl. Nr. 556/1985.

Vilka krav ställs för att få arbeta som advokat?

Den som vill arbeta som advokat måste efter avslutad österrikisk juristutbildning kunna uppvisa sammanlagd praktisk juridisk erfarenhet på minst fem år. Minst fem månader av tiden måste vara på en domstol eller åklagarmyndighet och tre år hos en österrikisk advokat som advokatkandidat.

Advokatexamen som krävs för att få utöva advokatyrket kan avläggas efter tre års praktisk erfarenhet, varav minst fem månader på en domstol och minst två år hos en advokat. En förutsättning för att få avlägga examen är att kandidaten dessutom måste ha deltagit i de utbildningstillfällen som föreskrivs av advokatsamfundet.

Den som uppfyller de uppräknade kraven kan att bli registrerad hos advokatsamfunden i de domkretsar där han eller hon vill vara verksam.

Under vissa förutsättningar kan även utländska advokater som är medborgare i en EU-medlemsstat eller EES-medlemsstat, eller Schweiz, ha rätt att i Österrike

  • utöva advokatyrket under begränsad tid,
  • ansöka om registrering hos advokatsamfundet, efter att ha avlagt ett lämplighetsprov, eller
  • omedelbart börja bedriva advokatverksamhet i Österrike under sitt hemlands advokattitel, och efter tre år av ”faktisk och regelbunden” yrkesutövning i Österrike tas upp som fullvärdig medlem i den österrikiska advokatkåren.

Under vissa förutsättningar kan medlemmar i advokatsamfund i en GATS-medlemsstat under begränsad tid utföra vissa klart preciserade advokattjänster i Österrike.

Vilka straffbestämmelser gäller för advokater?

Advokater som bryter mot sin yrkesplikt eller uppträder på ett sätt som skadar advokatkårens anseende ansvarar inför en disciplinnämnd som utses av det lokala advokatsamfundet. Den hårdaste disciplinåtgärden som nämnden kan vidta är att stryka advokaten från advokatsamfundets lista. I andra instans dömer högsta överklagande- och disciplinkommittén för advokater. Denna består av två domare från Österrikes högsta domstol och två advokater.

Dessutom ansvarar advokater självklart enligt alla vanliga straffrättsliga och civilrättsliga bestämmelser.

Advokatsamfundet, Österrikes advokatsamfundsförsamling

Alla advokater och advokatkandidater i en förbundsstat som är upptagna i advokatförteckningen bildar tillsammans ett advokatsamfund. Advokatsamfunden är offentligrättsliga juridiska personer och självständiga, självförvaltande organ.

Ombud för advokatsamfunden i de enskilda förbundsstaterna bildar tillsammans Österrikes advokatsamfundsförsamling, vars syfte är att koordinera uppgifter och ha en gemensam representation på nationell nivå (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.rechtsanwaelte.at/).

5. Notarier

Allmänt

Notarierna är oberoende och opartiska myndighetspersoner som finns till för att hjälpa medborgarna att reglera sina civilrättsliga förhållanden.

Deras huvuduppgift är att medverka vid rättsliga förfaranden och utföra notarietjänster åt medborgarna. Notarier upprättar officiella dokument, förvarar deponerad egendom, utfärdar privata urkunder och företräder parter, huvudsakligen i extrajudiciella förfaranden (alltså utanför domstolarna). Utöver det har notarierna även på uppdrag av domstolen som uppgift att hantera extrajudiciella förfaranden. De anlitas ofta som exekutorer (Gerichtskommissäre) vid arvskiften efter dödsfall.

Notarien ska se till att en avlidens förmögenhet säkras och kommer till rätt personer. Uppgiften kräver särskilt god kännedom i arvsrätt och i extrajudiciella förfaranden. Det är nödvändigt eftersom notarier ständigt anlitas av befolkningen för att upprätta testamenten och över huvud taget för att rådge och företräda dem i arvsrättsliga angelägenheter.

Notarien utövar ett offentligt ämbete, men är trots det inte en offentlig tjänsteman. Han eller hon står för den ekonomiska risken för arbetet, men bedriver trots det inte någon rörelse. Notariens arbete ligger nära ett fritt yrke eller en frilansverksamhet. När han eller hon agerar i egenskap av exekutor, är denna dock ett domstolsorgan. Arbetet som notarie är en huvudsyssla och kan inte kombineras med att arbeta som advokat.

Justitieministern bestämmer om förändringar av antalet notarietjänster och var de ligger. Just nu finns 490 notarietjänster i Österrike.

De centrala regleringarna för notariernas arbete återfinns i Notariatsordnung (NO, notarieförordningen), RGBl. Nr. 75/1871, Notariatsaktsgesetz (notariehandlingslagen), RGBl. Nr. 76/1871, Notariatstarifgesetz (NTG, notariearvodeslagen), BGBl. Nr. 576/1973, Notariatsprüfungsgesetz (lag om notarieexamen), BGBl. Nr. 522/1987, Gerichtskommissärsgesetz (exekutorlagen), BGBl. Nr. 343/1970, och Gerichtskommissionstarifgesetz (GKTG, lag om exekutorarvode), BGBl. Nr. 108/1971.

Vilken utbildning har notarier?

Den som tagit en österrikisk juristexamen och intresserar sig för en tjänst som notarie uppsöker en notarie som anställer honom eller henne och registrerar personen som notariekandidat.

Den som vill bli registrerad som notariekandidat av det lokala notariesamfundet måste ha gjort en fem månaders praktik på en domstol eller en åklagarmyndighet. Första gången hon eller han tas upp i kandidatförteckningen får personen inte ha avslutat sitt 35:e levnadsår.

Notariekandidaten måste även ha deltagit i de utbildningstillfällen som notariesamfundet föreskriver för att få göra notarieprovet.

Notarieexamen är uppdelad i två delprov:

  • Kandidaten kan göra det första delprovet efter att ha varit notariekandidat i 18 månader. Det första delprovet måste vara genomfört senast i slutet på det femte året av kandidattiden. Därefter avregistreras kandidaten från förteckningen över notariekandidater.
  • Det andra delprovet kan man göra först efter att ha arbetat praktiskt som notariekandidat i minst ett år till. Senast efter att ha varit kandidat i tio år måste det andra notarieprovet klaras av. Annars avregistreras kandidaten från förteckningen.

Hur utnämns notarier?

Notarietjänster som blivit lediga eller tillkommit ska annonseras offentligt innan de tillsätts. Enligt lagstiftningen (artikel 6 i notarieförordningen) krävs bland annat följande av dem som söker en notarietjänst:

• De ska vara medborgare i en EU-stat eller annan EES-stat, eller

Schweiz,

  • ha avlagt en österrikisk juristexamen,
  • ha avlagt en godkänd notarieexamen, och
  • ska kunna styrka sju års rättslig praktik, varav minst tre år som notariekandidat efter avlagd notarieexamen.

Dessa grundläggande förutsättningar ger emellertid inte rätt att bli utnämnd till notarie. När en notarie ska tillsättas, bedömer och rangordnar det på orten behöriga notariesamfundet de sökande, därefter gör personalnämnden på den behöriga förstainstansrätten och överrätten i förbundslandet detsamma. Vid bedömningen är den sammanlagda tiden som sökanden praktiserat rättsligt av störst vikt. Notariesamfundet och de två personalnämnderna upprättar var sitt förslag på tre personer som skickas till justitieministern. Denne är visserligen inte bunden av förslagen, men i praktiken utses alltid någon av de rangordnade sökandena.

En notarie kan utöva sin verksamhet till och med den 31 januari det år som följer på det kalenderår då de fyller 71 år. En notarie kan inte flyttas till en annan notarietjänst mot sin vilja.

Hur fungerar tillsynen över notarier? Vilka straffbestämmelser gäller för notarier?

Eftersom notarier har till uppgift att upprätta officiella dokument och utföra uppdrag som exekutor åt domstolar står de under särskild kontroll. Justitieministern, domstolsförvaltningen och, mest direkt, notariesamfundets avdelningar, ansvarar för tillsynen över notarier.

För notarierna gäller en egen disciplinordning. För brott mot yrkesdisciplinen fastställs påföljder i första instans av överrätten i förbundslandet som disciplinrätt för notarier och i andra instans av högsta domstolen som disciplinrätt för notarier. De beslutande nämnderna måste även ha notarier som ledamöter. Disciplinnämnden kan utmäta straff upp till att avsätta en notarie från sin tjänst. Vid mindre ordningsförseelser avgör det lokala notariesamfundet påföljden.

Utöver ansvaret som åligger notarier enligt ovan, omfattas notarierna självfallet även av vanligt straffrättsligt och civilrättsligt ansvar.

När en notarie utför uppdrag som exekutor åt en domstol betraktas han eller hon som tjänsteman i straffrättsligt avseende och kan därför ställas till ansvar för tjänstefel, särskilt missbruk av tjänsteställning. Notariers civilrättsliga ansvar är särskilt reglerat. Om de utför uppdrag som exekutor åt en domstol omfattas de av samma ansvar som domare och åklagare. De kan då inte ställas direkt till ansvar av parter, utan dessa måste rikta sina ersättningsanspråk mot staten. Om notarien i rollen som exekutor handlat med uppsåt eller grov oaktsamhet kan staten i sin tur kräva skadeståndet av notarien. Utanför verksamheten som exekutor för en domstol är en notarie direkt civilrättsligt ansvarig mot parterna.

Notariatskollegier, Österrikes notariesamfund

De notarier som har sitt säte i en förbundsstat och som är med i förteckningen över notariekandidater i delstaten ifråga, bildar ett notariatskollegium. För delstaterna Wien, Niederösterreich och Burgenland, liksom för Tyrolen och Vorarlberg finns gemensamma kollegier.

Det åligger kollegiet att upprätthålla notariekårens anseende och att företräda branschens intressen.

Varje notariatskollegium ska utse ett notariesamfund från sina medlemmar. Notariesamfundet består av en notarie som ordförande, sex andra notarier (Wien: tolv) och tre notariekandidater (Wien: sex).

Det Länken öppnas i ett nytt fönsterÖsterrikiska notariesamfundet (www.notar.at) består av notariesamfunden i delstaterna. Det österrikiska notariesamfundets uppgift är att skydda den österrikiska notariekåren och enskilda notariesamfunds rättigheter och angelägenheter och att företräda dessa.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterJuristyrken - Österrike

Senaste uppdatering: 27/06/2013

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Åklagare

Organisation

Nedan beskrivs den allmänna åklagarmyndigheten och andra därmed sammanhängande organ (jfr. lagen av den 9 oktober 2009).

Den allmänna åklagarmyndigheten i Polen består av

  • Riksåklagaren (Prokurator Generalny)
  • åklagare i allmänna enheter inom åklagarmyndigheterna och militära åklagare som är ansvariga gentemot riksåklagaren,
  • åklagarna vid Institutet för nationell hågkomst och kommissionen för beivrande av brott mot den polska nationen.

Riksåklagarämbetet är det högsta ämbetet i åklagarmyndigheten. Riksåklagaren utnämns av Polens president som väljer mellan ett antal kandidater som rekommenderats av Nationella domstolsrådet och Nationella åklagarrådet. Riksåklagaren rapporterar varje år till premiärministern om åklagarmyndighetens verksamhet. Allmänna och militära åklagare utnämns av riksåklagaren bland kandidater som föreslås av Nationella åklagarrådet.

Åklagarmyndighetens allmänna enheter delas in i följande fyra nivåer:

  • Riksåklagarämbetet
  • Åklagarkontor vid appellationsdomstolar
  • Regionala åklagarkontoret
  • Distriktsåklagarkontoret.

Åklagarmyndighetens militära enheter arbetar på tre nivåer:

  • Övermilitäråklagarens kontor,
  • militäråklagarens distriktskontor,
  • militäråklagarens garnisonskontor.

Allmänna åklagarna vid Institutet för nationell hågkomst och kommissionen för beivrande av brott mot den polska nationen arbetar i följande organisatoriska enheter:

  • Kommissionen för åtal av brott mot den polska nationen,
  • avdelningarna inom Institutet för nationell hågkomst och kommissionen för beivrande av brott mot den polska nationen.
  • kontoret för personkontroll (Biuro lustracyjne)
  • avdelningarna inom kontoret för personkontroll.

I polsk rätt skiljer man mellan de åklagare som utses av riksåklagaren och privata åklagare som är parter i brottmål och som enligt rättegångsreglerna får lov att bistå de allmänna åklagarna i deras arbete.

I polsk lagstiftning finns föreskrifter för flera olika yrkessammanslutningar. Nämnas kan Nationella åklagarrådet inom riksåklagarämbetet och åklagarföreningar och styrelser inom appellationsåklagarkontoren. Dessa organ har emellertid en rent intern karaktär och organisation och har inte några webbsidor eller e-tjänster.

Ytterligare upplysningar om den allmänna åklagarmyndigheten i Polen finns på webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönsterPolens riksåklagarämbete.

Den allmänna åklagarens roll och ansvarsområden:

Den allmänna åklagarmyndighetens främsta uppgifter är att se till att lagarna följs och att föra åklagarsidans talan i brottmål.

De allmänna åklagarna utför sina uppgifter genom att

  • förrätta och övervaka förberedande straffrättsliga förfarandena,
  • uppträda som allmän åklagare i domstol,
  • inleda förfaranden i brottmål och tvistemål, lämna in åtal och delta i domstolsförfarandena i civil-, arbets- och socialrättsliga mål när detta krävs för att skydda rättsstatsprincipen, det allmänna intresset och medborgarnas egendom eller rättigheter,
  • vidta de åtgärder som lagen föreskriver för en riktig och enhetlig tillämpning av lagen,
  • bedriva forskning om brottslighet och vidta åtgärder för att motverka och förebygga brott,
  • samla in, behandla och analysera uppgifter från förfaranden som sker eller omfattas av lagen,
  • samarbeta med myndigheter för att förebygga brott och andra lagöverträdelser, och
  • samarbeta och medverka i sådana förfaranden för brottsbekämpning och förebyggande av brott som samordnas av internationella organisationer.

Allmänna åklagares rättigheter och ansvarsområden:

Allmänna åklagare måste följa gällande lagstiftning och i enlighet med principerna om opartiskhet och likabehandling av alla medborgare. Trots åklagarväsendets hierarkiska organisation är åklagarna oberoende i utövandet av sina officiella uppgifter. Åklagare får inte vara politiskt aktiva eller ha någon annan anställning och är skyldiga att ständigt förbättra sina kvalifikationer.

En allmän åklagare sysslar i huvudsak med brottmål. Ibland deltar åklagarna emellertid även i tvistemål, framför allt sådana mål som rör fastställande av faderskap, upphävande av föräldrarättigheter eller bristande rättslig handlingsförmåga. De kan även delta i förvaltningsmål som rör fastighets- eller byggnadsrättsliga ärenden. På varje regionalkontor finns en allmän åklagare som är utbildad i internationellt samarbete på det straffrättsliga området.

Allmänna domstolar

Organisation

De allmänna domstolarna i Polen utgörs av:

  • distriktsdomstolar,
  • regionala domstolar,
  • appellationsdomstolar.

Allmänna domstolar skipar rättvisa (i mål utanför förvaltningsdomstolarnas, militärdomstolarnas och Högsta domstolens behörighet) och uppfyller andra rättsrelaterade skyldigheter som tilldelats dem enligt lag. Domstolsavgörandena övervakas i enlighet med lagen av Högsta domstolen.

Distriktsdomstolarna har behörighet i en eller flera kommuner (i motiverade fall kan mer än en distriktsdomstol verka inom en enda kommun t.ex. i stora städer).

Den regionala domstolen är appellationsdomstol för distriktsdomstolarna och även första instans i vissa mål. Den har domstolsbehörighet över minst två distriktsdomstolar (domstolens administrativa område).

När ett mål handläggs i första instans i den regionala domstolen prövas alla överklaganden i appellationsdomstolen. Appellationsdomstolen har domstolsbehörighet över minst två regionala domstolar (appellationsområdet).

En domstol leds av rättens ordförande. Han eller hon förordnas för en bestämd period (fyra år vid distriktsdomstolarna och sex år i de regionala domstolarna och appellationsdomstolarna).

Juristyrken vid domstolar

Allmänna domstolar i Polen skipar rättvisa (i mål utanför förvaltningsdomstolarnas, militärdomstolarnas och Högsta domstolens behörighet) och uppfyller andra rättsrelaterade skyldigheter som tilldelats dem enligt lag. Skipande av rättvisa upprätthålls av domarna. Andra rättsrelaterade arbetsuppgifter vid sidan av rättskipningen sköts av domstolsnotarier och högre domstolsnotarier (domare kan även sköta dessa uppgifter om domstolsnotarierna är förhindrade).

Domare

I det polska rättssystemet skiljer man mellan yrkesdomare och lekmannadomare.

Domare uppfyller förpliktelser som är knutna till skipandet av rättvisa. De är förordnade på obestämd tid av Polens president på förslag av det Nationella domstolsrådet.

Inom sin verksamhet är domarna oberoende och lyder endast under grundlagen och lagen.

Domstolarnas och domarnas oberoende garanteras av Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella domstolsrådet, som är ett konstitutionellt organ.

Domarnas oavhängighet garanteras genom rättslig immunitet och anställningstrygghet i enlighet med vad som anges i konstitutionen.

Domare är föremål för disciplinpåföljd vid överträdelser av sitt yrkesuppdrag. Disciplinärenden mot domare handläggs i första instans i appellationsdomstolen och i andra instans i Högsta domstolen.

Lekmannadomare

Lekmannadomarnas roll i rättsskipning är stadfäst i den polska konstitutionen. Lekmannadomare är oavhängiga och är liksom yrkesdomarna ansvariga endast underkastade konstitutionen och lagen. Lekmannadomare har samma rättigheter som domare när de prövar ett ärende. Till skillnad från domare kan de emellertid inte sitta som ordförande i en rättegång eller förhandling eller (i princip) sköta några arbetsuppgifter utanför rättegången.

I både tvistemål och brottmål sker förhandlingen vanligen i närvaro av en enda domare d.v.s. utan deltagande av lekmannadomare. Men i båda de lagar som reglerar dessa båda måltyper föreskrivs en kategori av mål, som p.g.a. av sin sociala betydelse, prövas under närvaro av lekmannadomare.

Lekmannadomare utses av kommunfullmäktige inom berörd domkrets. Deras ämbetstid är fyra år.

Domstolsnotarier (Referendarz sądowy)

Domstolsnotarier är anställda vid distriktsdomstolar och regionala domstolar. De sköter rättsrelaterade sysslor som enligt lagen tilldelats domstolarna. Domstolsnotariernas utnämning tar sig början från det datum som anges utnämningshandingen. De utses av ordföranden i appellationsdomstolen.

I tvistemål utövar domstolsnotarier domstolens befogenheter inom ramen för de uppgifter som tilldelats dem, såvida inte något annat föreskrivs i lagen. Vid brottmål, mindre lagöverträdelser och skatteförseelser har domstolsnotarier befogenhet att lämna rekommendationer och i vissa fall som anges i lagen, meddela avgöranden och beslut.

Domstolsnotarier hör således till domstolspersonal som har befogenhet att sköta rättsliga arbetsuppgifter och handla å domstolens vägnar inom ramen för sitt ansvarsområde. Inom sitt ansvarsområde är de oavhängiga vad gäller domstolsavgörandenas och beslutens innehåll i enlighet med lagen. Oavhängigheten innebär att deras rättsliga arbete är organisatoriskt och funktionellt avskilt från andra organ för att garantera att det sker på ett oavhängigt sätt.

Informationsblad om domstolsnotarier.PDF(374 Kb)en

Domstolsassistenter

Domstolsassistenter sköter förberedande uppgifter inför en förhandling och ser till att det interna arbetet flyter smidigt (bl.a. rättsskipningen och andra rättsrelaterade arbetsuppgifter). Sökanden väljs ut i ett urvalsförfarande.

Informationsblad om domstolsassistenterPDF(374 Kb)en.

Domstolssekreterare (Urzędnik sądowy)

Domstolssekreterare finns i alla allmänna domstolar för administrativa uppgifter som inte sköts av andra yrkesgrupper, t.ex. protokollförning vid domstolsförhandlingar, hantering av domstolsavgöranden och organsation av domstolskansliet. Deras rättigheter och skyldigheter samt anställningsvillkor bestäms genom lagen om domstolspersonal och av den allmänna åklagaren. Sökanden väljs ut i ett urvalsförfarande.

Informationsblad om domstolspersonalPDF(379 Kb)en.

Hur juristyrkena är organiserade

Advokater

I Polen har advokaterna till uppgift att ge rättshjälp för att skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna. De tillhandahåller juridisk rådgivning och utarbetar rättsliga utlåtanden. De säkerställer även att parterna är representerade i brottmål, tvistemål, familjemål, mål som avser ungdom, mål som avser arbetsrätt och socialförsäkringsrätt och förfaranden inför Högsta förvaltningsdomstolen.

Yrkesmässig specialisering är inte obligatorisk i Polen - jurister kan välja vilket område de vill specialisera sig på. Eftersom polsk lag emellertid garanterar en av staten betald försvarsadvokat för finansiellt missgynnade parter måste jurister kunna erbjuda juridisk rådgivning inom olika rättsområden.

Det finns 24 regionala advokatsamfund och Polska advokatsamfundet som verkar på det nationella planet. Dessa yrkessammanslutningar ansvarar för att representera och försvara juristernas yrkesmässiga rättigheter, utveckla yrkeskunnande, erbjuda utbildning för praktikanter och skapa, befrämja och upprätthålla regler och yrkesetik.

Rättsdatabaser

För mer information, se webbsidan för Länken öppnas i ett nytt fönsterPolens advokatsamfund.

Juridiska rådgivare

Juridiska rådgivare ger juridisk rådgivning till aktiebolag, andra bolag, organisatoriska enheter och fysiska personer. De tillhandahåller juridisk rådgivning och utarbetar rättsliga utlåtanden. Till skillnad från advokater kan de anlitas av andra parter. Sedan den 1 juli 2015 har advokater och juridiska rådgivare samma processrättsliga rättigheter - juridiska rådgivare kan agera som rådgivare för försvaret i brottmål såvida de inte är anlitade av andra parter. De kan även agera i mål som rör mindre lagöverträdelser och agera som rådgivare i disciplinförfaranden.

De juridiska rådgivarnas yrkessammanslutning består av 19 regionala avdelningar för juridiska rådgivare och Nationella avdelningen för juridiska rådgivare som verkar på nationell nivå. Dessa yrkessammanslutningar ansvarar för att representera och försvara de juridiska rådgivarnas yrkesmässiga rättigheter, utveckla yrkeskunnande, erbjuda utbildning för praktikanter och skapa, befrämja och upprätthålla regler och yrkesetik.

Rättsdatabaser

För mer information, se webbsidan för Länken öppnas i ett nytt fönsternationella kammaren för juridiska rådgivare.

Notarier

Organisation

Justitieministern utser notarierna och tilldelar dem ett kontor efter ansökan och efter att ha rådfrågat styrelsen för berörd notariekammare. Justitieministern har befogenhet att avskeda notarier.

Justitieministeriet för register över notariekontor och fastställer maximiarvodet för notarietjänster.

Notarierna har en yrkessammanslutning som består av 11 notariekammare samt Nationella notariekommaren.

Roll och ansvarsområden

Notarier utnämns för att utföra transaktioner som måste föregås av en notariehandling (t.ex. överlåtelse av egendom), eller då parterna väljer detta.

Notarieyrket är ett yrke som kräver allmänhetens förtroende. I egenskap av personer med allmänt förtroende som handlar i statens namn måste notarierna garantera säkerheten vid fastighetsöverlåtelser.

Notarierna sköter följande notarieuppgifter: upprätta notariehandlingar, arvsintyg och andra intyg, inge försäkran, upprätta protokoll, upprätta protester rörande skuldebrev och checker, förvara kontanter, värdepapper, handlingar och data på datalagringsenhet, göra anteckningar i och ta kopior av och utdrag ur handlingar, upprätta utkast till handlingar, deklarationer och andra handlingar på parters begäran och utföra andra arbetsuppgifter enligt särbestämmelser.

Notariehandlingar som utförts av en notarie i enlighet med lagen anses utgöra ett officiellt dokument.

Notarierna har egna kontor för sin verksamhet. Notarierna kan ensam driva sitt kontor, men många notarier går samman och driver gemensamt ett kontor i enlighet regelverket för sammanslutningar. I detta fall utför varje notarie sin verksamhet på egna vägnar och ansvarar för sina egna handlingar.

Rättsdatabaser

För vidare information se webbsidan Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella notariekommaren (inte tillgänglig på engelska).

Övriga juristyrken

Polsk lag möjliggör följande juridiska yrken: exekutionsbiträden.

Exekutionsbiträden

Enligt polsk lag är exekutionsbiträden de tjänstemän som sköter verkställighet. De är också statstjänstemän eftersom en sådan ställning behövs för att legitimera de uppdrag som de utför och som i hög grad inkräktar på privatpersoners medborgerliga rättigheter och friheter. Deras arbetsuppgifter består först och främst av tvångsåtgärder som är nödvändiga för att verkställa domstolsavgöranden och genomföra författningsfästa rätten till rättvis prövning av mål.

Exekutionsbiträdets befogenhet består i att genomföra verkställighetsförfaranden i tvistemål.

Exekutionsbiträdena utses av justitieministern bland kandidater som måste motsvara kraven enligt lagen om exekutionsbiträden och verkställighet. Kraven består av juristutbildning, fullbordad praktik, genomgången examen för exekutionsbiträden och fullgjord provtjänstgöring i minst två år som exekutionsbiträdesassistent.

Tillsynen av exekutionsbiträden sköts av justitieministeriet och rättens ordförande vid de domstolar där exekutionsbiträdena är verksamma och av exekutionsbiträdenas sammanslutningar - exekutionsbiträdenas nationella råd och styrelserna för exekutionsbiträdenas kamrar.

Se webbsidan Länken öppnas i ett nytt fönsterjustitieministeriet och Länken öppnas i ett nytt fönsterexekutionsbiträdenas nationella råd.

Organisationer som tillhandahåller juridisk rådgivning utan betalning

I Polen finns det en rad organisationer som tillhandahåller gratis juridisk rådgivning: Exempel på dessa är:

  • 'Blue Line', som arbetar under familje- arbets- och socialministeriet och bekämpar våld i hemmet. För mer information, se webbsidan för Länken öppnas i ett nytt fönsterBlue Line, som också kan kontaktas på: +48 22 668 70 00.
  • Kostnadsfri juridisk hjälp kan även fås genom ”law clinics”, som drivs av studenter som tillhör föreningar knutna till den juridiska fakulteten i alla stora polska universitet.
Senaste uppdatering: 18/10/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på portugisiska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Domare vid allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och skattedomstolar

Enligt den portugisiska författningen hör domare till en självständig myndighetskategori, nämligen domstolarna.

Domarnas roll är att skipa rättvisa på folkets vägnar, och är därvidlag bundna endast av lagen.

Domarna vid de allmänna domstolarna omfattas av författningen och statuten för domare vid de allmänna domstolarna (Estatuto dos Magistrados Judiciais). I enlighet med den hierarki som gäller för de respektive domstolskategorierna finns det tre typer av domare vid de allmänna domstolarna:

  • Domare vid högsta domstolen med titeln domarråd (conselheiro).
  • Domare vid appellationsdomstolar med titel motsvarande hovrättsråd (desembargador).
  • •Domare vid förstainstansrätter med titeln juíz de direito.

Domarna vid förvaltnings- och skattedomstolar bildar liksom domarna vid de allmänna domstolarna en särskild kår som regleras av författningen och föreskrifterna för förvaltnings- och skattedomstolar. I övrigt gäller föreskrifterna för de allmänna domstolarna. Även här finns det tre typer av domare alltefter respektive domstols ställning inom respektive domstolsstruktur:

  • Domare vid högsta förvaltningsdomstolen med titeln domarråd (conselheiro).
  • Domare vid centrala förvaltningsdomstolar med titeln desembargador.
  • Domare vid lokala förvaltnings- och skatterätter med titeln juíz de direito.

För tillträde till domaryrket krävs att man genomgår ett förfarande i tre steg bestående av ett allmänt uttagningsprov, en teoretisk och praktisk kurs vid centrumet för juridiska studier (Centro de Estudos Judiciários) och en praktidperiod. Den som genomgår alla dessa tre steg med framgång utses till domare vid en förstainstansdomstol (Juízes de Direito).

Domare fortsätter att fortbilda sig under hela sin karriär.

Domarkårens högsta råd (Conselho Superior da Magistratura) utför regelbundna inspektioner vid förstainstansdomstolarna, och det högsta rådet för förvaltnings- och skattedomstolarna (Conselho Superior dos Tribunais Administrativos e Fiscais) har motsvarande roll när det gäller domarna vid de domstolarna. Efter varje inspektion bedöms domarna enligt följande skala: utmärkt, mycket bra, bra, tillfredsställande och otillfredsställande. En domare som rankas i kategorin otillfredsställande avstängs från tjänstgöring, under tiden som en undersökning inleds för att bedöma vederbörandes lämplighet för tjänsten.

Domstolarnas högsta råd (Conselho Superior da Magistratura) och högsta rådet för förvaltnings- och skattedomstolarna (Conselho Superior dos Tribunais Administrativos e Fiscais) ansvarar för att utnämna, anställa, överföra, befordra och vidta disciplinära åtgärder mot domare vid respektive domstolar.

För att säkerställa att domare är oberoende och opartiska i sin ämbetsutövning föreskriver författningen att domare i aktiv tjänst inte får utföra några andra arbetsuppgifter, vare sig offentligt eller privat, med undantag för obetald undervisning eller vetenskaplig forskning på juridikens område. Domare kan endast överföras, stängas av, pensioneras eller avskedas I sådana fall som anges i lag. De kan inte ställas till ansvar för sina beslut annat än i lagstadgade undantagsfall.

Åklagare vid allmänna åklagarmyndigheten (Ministério Público)

Åklagare vid allmänna åklagarmyndigheten företräder staten, väcker åtal och försvarar rättstaten och de intressen som fastställs i lag. De allmänna åklagarna omfattas av särskilda bestämmelser och är självständiga i enlighet med vad som stadgas i lag.

Den som vill bli åklagare måste genomgå ett öppet uttagningsförfarande, med kunskapsprov, bedömning av meriter och en psykologisk undersökning. Detta sker vid centrumet för domarutbildning (Centro de Estudos Judiciários).

Godkända kandidater utnämns till rättsbiträden (auditores de justiça). Efter godkänd teoretisk och praktisk utbildning vid centrumet för domarutbildning utnämns de till åklagarbiträdesaspiranter.

Åklagare vid allmänna åklagarmyndigheten kan ha följande tjänster på fem nivåer i hierarkin:

  • Riksåklagare (Procurador-Geral da República).
  • Vice riksåklagare (Vice-Procurador-Geral da República).
  • Biträdande riksåklagare (Procurador-Geral Adjunto).
  • Distriktsåklagare (Procurador da República).
  • Biträdande distriktsåklagare (Procurador da República Adjunto).

Riksåklagarämbetet (Procuradoria-Geral da República) är åklagarväsendets högsta organ och leds av riksåklagaren. Här ingår också myndighetens högre råd (Conselho Superior), rådgivande råd (Conselho Consultivo), rättsrevisorer (Auditores Jurídicos) och olika stödtjänster.

Myndighetens högsta råd har behörighet att utnämna, anställa, överföra, befordra och vidta disciplinära åtgärder mot åklagare.

Advokater (Advogados)

Advokater är yrkesverksamma jurister som är registrerade hos advokatsamfundet. Bland annat företräder de sina klienter i rätten och tillhandahåller juridisk rådgivning genom att tolka och tillämpa rättsregler på uppdrag av tredje part.

För att kunna arbeta som advokat i Portugal krävs registrering hos advokatsamfundet (Ordem dos Advogados).

För rätt att utöva advokatyrket krävs dessutom följande:

  • Portugisisk juristexamen eller motsvarande utländsk utbildning, om denna anses likvärdig med en juristexamen eller har erkänts ligga på samma nivå som en sådan.
  • 18 månaders praktik i två etapper på sex respektive 12 månader.
  • Genomgånget skriftligt och muntligt prov hos advokatsamfundet.

Utländska medborgare som har avlagt sin juristexamen i Portugal kan registreras hos det portugisiska advokatsamfundet på samma sätt som portugisiska medborgare, om deras hemland beviljar portugisiska medborgare motsvarande rättigheter.

Advokater från andra EU-medlemsstater som vill etablera sig i Portugal permanent och avser att bedriva yrkesmässig verksamhet under de yrkesbeteckningar som erkänns i deras hemländer, måste registrera sig hos advokatsamfundet. I dessa fall får de biträda eller företräda en klient i domstolar endast under överinseende av en advokat som är registrerad hos advokatsamfundet. Om de vill bedriva yrkesmässig verksamhet som advokater på samma villkor som portugisiska advokater måste de registrera sig hos advokatsamfundet och genomgå ett skriftligt och muntligt kunskapsprov på portugisiska.

Advokatsamfundet är den offentliga sammanslutningen för personer med juristexamen som utövar advokatyrket i enlighet med samfundets stadgar. Det säkerställer tillgång till lagen, reglerar yrkesutövningen och vidtar disciplinära åtgärder mot advokater och advokatpraktikanter (som enda organ med sådana befogenheter), men har också till uppgift att värna om advokatyrkets sociala funktion, värdighet och prestige samt främja tillgången till juridisk kunskap och praxis.

Juridiska rådgivare

I det portugisiska rättssystemet görs ingen skillnad mellan advokater och juridiska rådgivare.

Juridiska ombud (Solicitadores)

Juridiska ombud är oberoende yrkesutövare som tillhandahåller sina klienter juridisk rådgivning och företräder dem i rätten, inom ramen för gällande yrkesregler och processlagstiftningen. De kan alltid företräda parter i sådana fall där det inte är obligatoriskt att ha advokat.

Juridiska ombud kan också ge sina klienter juridisk rådgivning utanför domstol, exempelvis inför skatteförvaltningen, notariatskontor, registratorer och lokala förvaltningsorgan.

För behörighet att arbeta som juridiskt ombud ställs följande krav:

  • Juristexamen men inget medlemskap i advokatsamfundet, eller också utbildning till juridiskt ombud, i bägge fallen officiellt erkända examen. För medborgare från andra EU-medlemsstater krävs sådan akademisk examen och yrkesexamen som enligt lag krävs för att de ska få utöva yrket i respektive hemland.
  • Fullgörande av en praktikantutbildning på 12–18 månader.
  • Goda vitsord under praktikantutbildningen från handledare och praktikantcentrum samt godkänt nationellt prov, utformat enligt föreskrifter som ska godkännas av styrelsen för kammaren för juridiska ombud (Câmara dos Solicitadores).

Yrkesutövare från en annan EU-medlemsstat eller från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan registrera sig vid kollegiet för juridiska ombud (Colégio dos Solicitadores) i enlighet med lag nr 9/2009 av 4 mars 2009, i dess ändrade lydelse enligt lag nr 41/2012 av den 28 augusti 2012 och lag nr 25/2014 av den 2 maj 2014.

Samfundet för juridiska ombud och exekutionstjänstemän (Ordem dos Solicitadores e dos Agentes de Execução, OSAE) är den offentliga organisation som företräder de juridiska ombuden. Samfundet ansvarar bland annat för disciplinförfaranden mot medlemmar och för att inom ramen för sin behörighet avge yttranden om lagstiftningsförslag.

Mer information finner du på Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.osae.pt/.

Exekutionstjänstemän (Agentes de execução)

Exekutionstjänstemän är bemyndigade av staten att vidta verkställighetsåtgärder på civilrättens område. I sin oberoende och opartiska ställning företräder de inte någon av parterna, utan handhar de formaliteter som krävs för verkställighet på civilrättens område, bland annat stämning, delgivning och offentliggöranden. I vissa fall kan deras uppgifter utföras av en domstolstjänsteman.

Exekutionstjänstemän utses av den part som begär verkställighet eller av domstolen.

Exekutionstjänstemän ska ha juristexamen eller en examen för juridiska ombud. Dessutom gäller att de

  • måste vara portugisiska medborgare,
  • inte får omfattas av någon av de restriktioner som fastställs i stadgarna för samfundet för juridiska ombud och exekutionstjänstemän eller advokatsamfundet,
  • inte får ha förekommit i den officiella förteckningen över gäldenärer under de senaste tio åren,
  • ska ha genomgått praktikperioden för exekutionstjänstemän med godkänt resultat,
  • ska ha klarat examen för rättsassistenter efter att ha arbetat i över tre år som exekutionstjänsteman och blivit godkänd av kommittén för rättsassistenter (Comissão para o Acompanhamento dos Auxiliares de Justiça, CAAJ);
  • ska registrera sig hos relevant yrkesorganisation inom tre år efter att ha genomgått sin praktik med godkänt resultat,
  • ska ha tillräckliga it-resurser i enlighet med vad som har fastställts av generalförsamlingen.

Samfundet för juridiska ombud och exekutionstjänstemän och det särskilda exekutionstjänstemannakollegiet (Colégio de Especialidade dos Agentes de Execução) ansvarar för regleringen av yrket.

CAAJ, som är fristående i förhållande till samfundet för juridiska ombud och exekutionstjänstemän, är det organ som ansvarar för att övervaka och vidta disciplinära åtgärder mot exekutionstjänstemän.

Mer information finns du på följande webbplatser: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.osae.pt/ och Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.caaj-mj.pt/.

Notarier (Notários)

Notarier är specialiserade yrkesutövare med behörighet att agera i särskilda rättsliga sammanhang. De spelar en viktig roll i affärssammanhang, både på nationell nivå och internationellt.

Notarier är behöriga att

  • upprätta privata avtal och råda parterna, utan avvika från kravet på opartiskhet; upprätta officiella handlingar, ansvara för att handlingar och eventuella råd är rättsligt gångbara; informera parterna om följderna av åtaganden som de planerar göra (detta är en yrkesmässig skyldighet för notarier),
  • verkställa juridiska transaktioner som avtalats i deras närvaro; förbindelsen kan föras in direkt i det officiella registret eller, om en av parterna underlåter att fullgöra sina skyldigheter, verkställas utan att det krävs ett ingripande av domstol,
  • fungera som medlare, varvid de ska handla opartiskt och i full överensstämmelse med lagen, så att parterna kan komma till en ömsesidigt godtagbar överenskommelse,
  • upprätta handlingar och fastställa villkor i samband med bouppteckningsförfaranden utom när det gäller frågor som, på grund av sin natur eller rättsliga eller faktiska komplexitet, inte kan avgöras inom ramen för sådana förfaranden; sådana frågor ska i stället avgöras av den distriktsdomstol (tribunal de comarca) som är behörig där notariekontoret vid vilket förfarandet inleddes finns (notarier erhöll denna befogenhet genom lag nr 2/2013 av den 5 mars 2013 om den rättsliga ramen för bouppteckningsförfaranden, vilket innebar att det skapades ett system med delad behörighet).

Reformen av notarieyrket och den resulterande privatiseringen av sektorn innebär att notarier kommer att ha en dubbel roll: de är både offentliga tjänstemän och fria yrkesutövare, men inte längre offentligt anställda.

Som offentliga tjänstemän verkar notarierna under överinseende av justitieministeriet, som har reglerande befogenheter samt rätt att vidta disciplinära åtgärder mot notarier. Mot bakgrund av yrkets nya friare status, är det sedan 2006 notariesamfundet som tillsammans med justitieministeriet ser till att notarierna följer uppförandekodex och säkerställer att de värnar om det allmänna intresset. Detta påverkar inte justitieministeriets lagstadgade rätt att ingripa.

Registratorer (Conservadores)

Registratorer är offentliga tjänstemän som ansvarar för registrering och offentliggörande av rättshandlingar och rättsförhållanden avseende fast egendom, registreringspliktig lös egendom, affärsverksamhet och händelser i människors liv. Deras uppgifter består i huvudsak i att utföra rättsliga kontroller av ovannämnda förhållanden och relaterade handlingar och att se till att de rättigheter som följer av de relevanta handlingarna är korrekt definierade och överensstämmer med den i lag fastställda registreringsordningen. De ansvarar också för att registrera denna information och får besluta huruvida rättsförhållandet eller sakförhållandet ska registreras eller inte.

Beroende på arbetsuppgifter indelas registratorerna i följande kategorier:

  • Registratorer vid folkbokföringsregistret (conservadores do registo civil), som bland annat har till uppgift att fastställa och offentliggöra handlingar och förhållanden avseende fysiska personers liv. I deras befogenheter ingår att registrera händelser som födslar, vigslar, dödsfall, adoptioner och erkännande och fastställande av moderskap/faderskap, organisera förhandlingar om äktenskapsskillnad och separation genom ömsesidig överenskommelse och utfärda intyg om och kopior av registrerade rättshandlingar.
  • Registratorer vid fastighetsregistret (conservadores do registo predial), som har till uppgift att offentliggöra uppgifter om fast egendoms rättsliga status och därigenom garantera rättssäkerhet vid fastighetstransaktioner.
  • Registratorer vid fordonsregistret (conservadores do registo de veículos), som arbetar med offentliggörande av rättigheter till registreringspliktig lös egendom (motorfordon, fartyg och luftfartyg) och som ska offentliggöra uppgifter om motorfordons rättsliga status och därigenom garantera rättssäkerhet vid transaktioner.
  • Registratorer vid handelsregister (conservadores do registo commercial), som offentliggör uppgifter om rättslig status för enskilda näringsidkare, affärsdrivande företag och andra registreringspliktiga enheter och därigenom garantera rättssäkerhet vid transaktioner.

För att få arbeta som registrator krävs juristexamen från ett portugisiskt universitet eller motsvarande akademiska kvalifikationer. Kandidater måste också genomgå ett lämplighetsprov och en sexmånaders fördjupningskurs på universitetsnivå med inriktning på sådana juridiska och registreringsrelaterade ämnen som registratorer behöver kunskaper i. Därefter ska de fullgöra en ettårig praktik och avslutningsvis göra ett uttagningsprov. Kandidaterna bedöms utifrån sina prestationer i varje steg av denna process och kan elimineras om de misslyckas i något av dessa. Det avslutande uttagningsprovet organiseras av registrator- och notarieinstitutet (Instituto dos Registos e do Notariado).

Registrator- och notarieinstitutet ansvarar för att leda, samordna, stödja, utvärdera och övervaka registratorernas verksamhet.

Domstolstjänstemän (Oficiais de Justiça)

Domstolstjänstemän är en kategori av domstolspersonal (funcionário de justiça) som bland annat tillhandahåller stödfunktioner i domstolarna eller vid åklagarmyndigheterna. Begreppet domstolspersonal omfattar emellertid även it-tekniker, administrativ och teknisk personal, personal med stödfunktioner och underhållspersonal.

En karriär som domstolstjänsteman inleds på ingångsnivåerna för biträdande sekreterare (escrivão auxiliar) i domstolsväsendet respektive biträdande rättsbetjänt (técnico de justiça auxiliar) inom åklagarväsendet. För tillträde krävs att kandidaten har genomgått en särskild fortbildning och blivit godkänd inom ramen för ett antagningsförfarande.

Domstolstjänstemän omfattas av en särskild statut (Estatuto dos Funcionários de Justiça), i enlighet med vad som anges i lagdekret nr No 343/1999 av den 26 augusti 1999. De spelar en viktig roll i det internationella rättsliga samarbetet, särskilt när det gäller genomförandet av EU-direktiv och EU-förordningar.

Generaldirektoratet för rättskipning (Direção-Geral da Administração da Justiça) är det organ inom justitieministeriet som ansvarar för rekrytering, förvalta och handha domstolspersonal.

Domstolstjänstemännens råd är det organ som ansvarar för att bedöma domstolshandläggares yrkesmeriter samt för att vidta eventuella disciplinåtgärder mot dem.

Medlare (Mediadores)

I artikel 2(b) i lag 29/2013 av den 19 april 2013 definieras medlare som ”(...) en opartisk och oberoende tredje part som saknar befogenhet att påtvinga de medlande parterna en lösning, utan har till uppgift att hjälpa dem att nå en slutlig lösning på tvisten dem emellan”. Denna lag definierar också statusen för medlare som arbetar i och föreskriver vad som gäller för att de ska kunna föras upp på förteckningen för vart och ett av de offentliga medlingssystemen. Detta sker genom ett urvalsförfarande som regleras av genomförandebeslut (Portaria) nr 282/2010 av den 25 maj 2010.

Medlarnas arbete är av största vikt, eftersom de hjälper parter att nå fram till en överenskommelse, vilket i sin tur bidrar till att upprätthålla, och i vissa fall återskapa social fred. I Portugal finns det särskilda medlare på det familjerättsliga, arbetsrättsliga respektive straffrättsliga området. Det finns inga icke-statliga organisationer som tillhandahåller medling, med det finns privata organisationer som erbjuder medlingstjänster och fortbildning för medlare.

Det finns ingen riksomfattande uppförandekod för medlare, men ovannämnda medlingslag innehåller ett kapitel om medlares rättigheter och skyldigheter. Medlare är också skyldiga att handla i enlighet med de principer som fastställs i den europeiska uppförandekoden för medlare, som ingår i deras utbildning.

Medlarnas verksamhet övervakas genom det offentliga medlingssystemet, vilket är uppdelat på tre delar: civilrätt, arbetsrätt respektive straffrätt. Var och en av dessa delar förvaltas av en offentlig myndighet, i enlighet med vad som anges i respektive myndighets stadgar.

I Portugal är det inte en offentlig organisation som tillhandahåller utbildning för medlare. I stället får medlarna utbildning genom privata organisationer som certifierats av generaldirektoratet för rättspolitik (Direção Geral da Política de Justiça, DGPJ) i enlighet med genomförandebeslut nr 345/2013 av den 27 november 2013. Vid certifieringen läggs särskilt fokus på uppfyllandet av kvalitetskraven.

Det är DGPJ som, genom sin byrå för alternative tvistlösning (GRAL), förvaltar de offentliga medlingssystemen. Även om direktoratet inte tillhandahåller information om hur man hittar en medlare, har det förteckningar över medlare. Medlare kan bli uppförda på dessa förteckningar genom att delta i det urvalsförfaranden som föreskrivs i regler som godkänts enligt genomförandebeslut nr 282/2010 av den 25 maj 2010.

Mer information finner du på: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.dgpj.mj.pt/.

Juridiska förvaltare (Administradores Judiciais)

Juridiska förvaltare ansvarar för att övervaka och samordna åtgärder inom ramen för det särskilda rekonstruktionsförfarandet (processo especial de revitalização). De ansvarar också för att förvalta och avveckla konkursbon i konkursförfaranden samt för att utföra alla andra uppgifter som anförtros dem enligt lagar och andra förförfattningar. Beroende på vilka uppgifter som ska utföras inom ramen för ett förfarande utses vederbörande till tillfällig juridisk förvaltare, konkursförvaltare etc.

Den juridiska förvaltarens roll fastställs i lag nr 22/2013 av den 26 februari 2013.

En förvaltare

  • a) ska ha en relevant universitetsexamen och lämplig yrkeserfarenhet,
  • b) ska fullgöra en sexmånaders praktik för förvaltare,
  • c) ska genomgå ett tillträdesprov som är särskilt utformat för att de kunskaper som inhämtats under praktiken,
  • d) får inte befinns i en situation som är oförenlig med hans eller hennes yrkesförpliktelser,
  • e) ska vara lämpad för yrket.

Kommittén för rättsbiträden (Comissão para o Acompanhamento dos Auxiliares da Justiça, CAAJ) ansvarar för förfarandet för rekrytering av förvaltare och övervakar deras arbete.

Allmänna patentombud (Agente Oficial da Propriedade Industrial)

Allmänna patentombud är specialister på industriell äganderätt som företag och enskilda kan anlita för att hävda sina rättigheter och intressen på ett betryggande sätt.

För att få arbeta som allmänt patentombud krävs ett godkännande från det nationella patentinstitutet (Instituto Nacional da Propriedade Industrial). Detta godkännande ger dem rätt på sina klienters vägnar registrera industriell äganderätt utan att behöva uppvisa ett särskilt bemyndigande.

Utövandet av yrket som allmänt patentombud vid det nationella patentinstitutet regleras av lagdekret nr 15/95 av den 24 januari 1995.

Organisationer som tillhandahåller kostnadsfria juridiska tjänster

I samarbete med advokatsamfundet och lokala myndigheter svarar justitieministeriet för att juridiska rådgivningskontor (Gabinetes de Consulta Jurídica) finns tillgängliga över hela Portugal. Vid dessa kan medborgare få kostnadsfri juridisk rådgivning av jurister. En förteckning över dessa kontor, med relevanta kontaktuppgifter, finns tillgänglig online på webbplatsen för generaldirektoratet för rättsliga frågor (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.dgpj.mj.pt).

Senaste uppdatering: 24/10/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på rumänska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Juristyrken - Rumänien

Här hittar du en översikt över juristyrkena i Rumänien.

Juristyrken – inledning

I Rumänien finns följande juristyrken:

Åklagare

Organisation

Den rumänska allmänna åklagarmyndigheten består av

  • åklagarmyndigheterna vid appellationsdomstolarna, tribunalerna, tribunalerna för familjemål och mål som rör minderåriga samt distriktsdomstolarna
  • åklagarmyndigheterna vid militärdomstolarna
  1. Högst upp i hierarkin finns riksåklagarmyndigheten vid Högsta domstolen och de särskilda byråerna (Nationella byrån för korruptionsbekämpning och Byrån för utredning av organiserad brottslighet och terrorism).
  2. Första nivån: Åklagarmyndigheter som är knutna till distriktsdomstolarna (176)
  3. Andra nivån: Åklagarmyndigheter som är knutna till tribunalerna (42) och den åklagarmyndighet som är knuten till tribunalen för familjemål och mål som rör minderåriga (1)
  4. Tredje nivån: Åklagarmyndigheter som är knutna till appellationsdomstolarna (15)

Länken öppnas i ett nytt fönsterDomstolsrådet (CSM) är det centrala organet i rättsväsendet med ansvar för att reglera åklagaryrket. Grund- och vidareutbildning av domare och åklagare ges vid Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella domarinstitutet (INM), som samordnas av domstolsrådet och är en offentlig institution med status som juridisk person. Länken öppnas i ett nytt fönsterAllmänna åklagarmyndigheten fullgör sina uppgifter via de åklagare som arbetar på åklagarmyndigheterna. Dessa myndigheter är knutna till alla domstolar utom de tribunaler som är specialiserade på yrkesetik.

Åklagarmyndigheternas verksamhet vid appellationsdomstolar, tribunaler, tribunaler för familjemål och mål som rör minderåriga samt distriktsdomstolar

Åklagarmyndigheterna har följande institutionella hierarki:

  1. Högst upp finns riksåklagarmyndigheten som är knuten till Högsta domstolen och leds av riksåklagaren. Den samordnar verksamheten vid de åklagarmyndigheter som är knutna till de 15 appellationsdomstolarna.
  2. Åklagarmyndigheterna vid appellationsdomstolarna samordnar verksamheten på de åklagarmyndigheter som är knutna till de 43 tribunalerna (inklusive den särskilda tribunalen för familjemål och mål som rör minderåriga) och som var och en leds av en allmän åklagare.
  3. Åklagarmyndigheterna vid tribunalerna samordnar verksamheten vid de åklagarmyndigheter som är knutna till de 176 distriktsdomstolarna som var och en leds av en förste åklagare.
  4. Åklagarmyndigheterna vid de 176 distriktsdomstolarna står längst ned i hierarkin och leds av en förste åklagare.

Det finns två särskilda byråer inom åklagarmyndigheten vid Högsta domstolen:

  • Nationella byrån för korruptionsbekämpning (DNA) som ansvarar för utredning och lagföring av korruptionsbrott och leds av en överåklagare.
  • Byrån för utredning av organiserad brottslighet och terrorism (DIICOT) som ansvarar för att utreda och lagföra brott med anknytning till organiserad brottslighet och terrorism och leds av en överåklagare som agerar under samordning av riksåklagaren.

Åklagarmyndigheternas verksamhet vid militära domstolar

Brott begångna av militärer lagförs av militära åklagarmyndigheter som har ställning som militära enheter. De är knutna till de militära tribunalerna, till den regionala militära tribunalen i Bukarest och till den militära appellationsdomstolen i Bukarest.

Åklagarnas hierarki

Åklagarnas verksamhet styrs av principerna om lagenlighet, opartiskhet och hierarkisk kontroll.

De ska utöva sitt ämbete i enlighet med lagen, respektera och skydda den mänskliga värdigheten samt försvara individens rättigheter.

Åklagarna vid varje åklagarmyndighet rapporterar till den myndighetens chef, som i sin tur rapporterar till chefen för den hierarkiskt överordnade åklagarmyndigheten.

Riksåklagaren vid åklagarmyndigheten vid Högsta domstolen, överåklagaren vid Nationella byrån för korruptionsbekämpning och de allmänna åklagarna vid de åklagarmyndigheter som är knutna till appellationsdomstolarna utövar tillsyn över åklagarna på lägre nivå antingen direkt eller genom särskilt utsedda åklagare.

Roll och arbetsuppgifter

I Rumänien finns två kategorier av åklagare:

  1. Civila åklagare, som ansvarar för att utreda och väcka åtal mot civila personer som har begått brott.
  2. Militära åklagare, som ansvarar för att utreda och väcka åtal mot militär personal som har begått brott.

De olika kategorierna av åklagare som verkar på nationell nivå är

  • den rumänska riksåklagaren (chef för åklagarmyndigheten vid Högsta domstolen)
  • överåklagaren (chef för Byrån för korruptionsbekämpning och Byrån för utredning av organiserad brottslighet och terrorism)
  • allmänna åklagare (chefer för åklagarmyndigheterna vid appellationsdomstolarna)
  • förste åklagare (chefer för åklagarmyndigheterna vid tribunalerna och distriktsdomstolarna)
  • sektionschefsåklagare (chefer för interna sektioner på åklagarmyndigheterna)
  • avdelningschefsåklagare (chefer för interna avdelningar på åklagarmyndigheterna)
  • byråchefsåklagare (chefer för interna byråer på åklagarmyndigheterna)
  • åklagare.

Justitieministern kan om nödvändigt på eget initiativ eller på begäran av Domstolsrådet utöva kontroll över åklagarna genom särskilda åklagare som utsetts av den rumänska riksåklagaren, överåklagaren vid Byrån för korruptionsbekämpning och av justitieministern själv för att kontrollera följande:

  • Åklagarnas effektivitet som chefer
  • Åklagarnas fullgörande av sina arbetsuppgifter
  • Kvaliteten på åklagarnas arbetsrelationer till medborgarna och andra personer som är berörs av åklagarmyndigheternas arbete

Inte alla åtgärder som åklagare kan vidta i samband med väckande av åtal eller efterföljande beslut faller inom ramen för denna kontroll.

Justitieministern kan uppmana riksåklagaren eller i lämpliga fall överåklagaren vid Byrån för korruptionsbekämpning att rapportera om åklagarmyndigheternas verksamhet och lägga fram skriftliga instruktioner om vilka åtgärder som krävs för att effektivt förebygga och bekämpa brottslighet.

Åklagarmyndigheten vid Högsta domstolen överlämnar varje år en rapport om sin verksamhet till Domstolsrådet och justitieministern, som lägger fram sina slutsatser i detta hänseende inför det rumänska parlamentet.

Domare

Organisation

Det centrala organet i rättsväsendet som ansvarar för regleringen av domaryrket är Länken öppnas i ett nytt fönsterDomstolsrådet (CSM). Grund- och vidareutbildning av domare och åklagare ges vid Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella domarinstitutet (INM), som är en offentlig institution med status som juridisk person, under samordning av Domstolsrådet.

Roll och arbetsuppgifter

I Rumänien är domarna specialiserade på följande typer av mål:

  • Tvistemål och civilrättsliga verkställighetsförfaranden
  • Brottmål och straffrättsliga verkställighetsförfaranden
  • Handelsrättsliga mål (sakförare)
  • Familjemål och mål som rör minderåriga
  • Förvaltnings- och skattemål
  • Arbetsrättsliga mål och socialförsäkringsmål
  • Författningsmål
  • Militära mål

Organisation av juristyrket: advokater

Advokater

Det centrala organ som ansvarar för regleringen av advokatyrket i Rumänien är Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella advokatsamfundet (Uniunea Nationala a Barourilor din Romania – UNBR), som har status som juridisk person med ansvar för uppdrag av allmänt intresse och omfattar alla advokatsamfund i Rumänien. Nationella advokatsamfundet ser till att rätten att agera juridiskt ombud utövas av kvalificerade jurister, garanterar kvaliteten på deras yrkesbehörighet och deras disciplin, samt skyddar medlemmarnas heder och anseende. Alla advokatsamfund i Rumänien är medlemmar i Nationella advokatsamfundet.

Rättsdatabaser

Information om rumänska advokater finns tillgänglig på Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella advokatsamfundets webbplats.

Är tillgången till databasen kostnadsfri?

Ja, tillgången till databasen är kostnadsfri.

Juridiska rådgivare

Lagen föreskriver att juridiska rådgivare får bilda sammanslutningar på regional nivå, efter sektor eller verksamhetsområde beroende på deras yrkesmässiga intressen, och, när så är lämpligt, nationella sammanslutningar, i enlighet med lagen om sammanslutningar och stiftelser. Bland de yrkessammanslutningar som bildats på grundval av lagen om sammanslutningar och stiftelser kan nämnas Länken öppnas i ett nytt fönsterSamfundet för juridiska rådgivare i Rumänien (O.C.J.R.). Alla kollegier för juridiska rådgivare i alla län är medlemmar i O.C.J.R. De juridiska rådgivarna kan också gå med i andra yrkessammanslutningar. En förteckning över juridiska rådgivare per län finns på internet, på webbplatserna för de kollegier som är medlemmar i O.C.J.R. (länkarna finns på webbplatsen för O.C.J.R.).

Notarius publicus

Organisation

Det rumänska justitieministeriet har i enlighet med lagstiftningen delegerat utövandet av denna verksamhet till Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella förbundet för notarius publicus (Uniunea Națională a Notarilor Publici – UNNP), som är notariernas yrkesorganisation. Den ansvarar för att organisera yrket samt för att skydda medlemmarnas intressen och yrkets prestige. Alla notarius publicus är medlemmar i förbundet. De är organiserade i 15 kammare som är knutna till de olika appellationsdomstolarna.

Roll och arbetsuppgifter

I Rumänien tillhandahåller notarius publicus följande juridiska tjänster:

  • Utarbetande av arvshandlingar.
  • Ingående av avtal (köpeavtal, bytesavtal, underhållsavtal, gåvoavtal, inteckningsavtal, pantavtal samt leasing- och hyresavtal) och andra handlingar (säkerhetsförbindelser som olika institutioner kräver för sina handläggare).
  • Utarbetande av stadgar för företag, föreningar och stiftelser.
  • Bestyrkande av handlingar.
  • Legalisering av namnteckningar, namnteckningsprov och sigill.
  • Alla övriga i lag föreskrivna uppgifter.

Andra juristyrken

Delgivningsmän (exekutionstjänstemän)

Länken öppnas i ett nytt fönsterNationella förbundet för exekutionstjänstemän i Rumänien (Uniunea Natională a Executorilor Judecătoreşti din România – UNEJ) är en yrkesorganisation med juridisk personlighet som företräder alla exekutionstjänstemän i Rumänien. Förbundet säkerställer yrkets prestige och auktoritet och har till huvuduppgift att företräda och skydda sina medlemmars yrkesmässiga intressen. Exekutionstjänstemännen är organiserade i 15 kammare som är knutna till de olika appellationsdomstolarna.

Länken öppnas i ett nytt fönsterförbundets webbsida och Länken öppnas i ett nytt fönsterjustitieministeriets webbsida finns en förteckning över exekutionstjänstemän. De två databaserna är emellertid organiserade på olika sätt.

Domstolstjänstemän

Länken öppnas i ett nytt fönsterDomstolsrådet (CSM) är det centrala organ som ansvarar för att reglera domstolstjänstemannayrket.

Nationella akademin för domstolstjänstemän (SNG) är en offentlig institution med juridisk personlighet, som samordnas av Domstolsrådet och ansvarar för domstolstjänstemännens utbildning och fortbildning.

Följande kategorier av domstolstjänstemän arbetar inom det rumänska rättsväsendet:

  • Protokollförare
  • Statistiker
  • Utredare
  • It-tjänstemän
  • Arkivarier
  • Registratorer

Ytterligare upplysningar om denna yrkesgrupp finns i detta dokument.PDF(390 Kb)en

Senaste uppdatering: 09/09/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Slovenien

Den här sidan ger en översikt över juristyrken i Slovenien.

Åklagare
Domare
Advokater
Notarier
Statsåklagare

Organisation av juristyrkena:

Juridiska yrken

En i Slovenien universitetsutbildad jurist kan utöva flera yrken. Dessa kan arbeta som domare, åklagare, juridiskt ombud, advokat och notarie, dvs. yrken inom rättsväsendet.

Åklagare

Organisation

I artikel 135 i Sloveniens författning fastställs att en åklagare väcker åtal och för talan i brottmål och även har andra befogenheter som anges i lag. Befogenheter och organisation regleras framför allt i lagen om åklagarväsendet (zakon o državnem tožilstvu) och i straffprocesslagen (Zakon o kazenskem postopku).

Det finns 11 distriktsåklagarmyndigheter (okrožno državno tožilstvo) i Slovenien (i Celje, Koper, Kranj, Krško, Ljubljana, Maribor, Murska Sobota, Nova Gorica, Novo mesto, Ptuj, Slovenj Gradec). Vidare finns det på nationell nivå en särskild statlig åklagarmyndighet, Sloveniens högsta åklagarmyndighet (Länken öppnas i ett nytt fönsterVrhovno državno tožilstvo) i Ljubljana.

Den särskilda statsåklagarmyndigheten ska lagföra klassisk organiserad brottslighet och ekonomisk brottslighet, terrorism, korruption och andra brott. För att avslöja och lagföra sådan brottslighet krävs att statsåklagarna har särskild organisation och kapacitet. Vid denna åklagarmyndighet verkar också avdelningen för utredning och lagföring av statstjänstemän med särskilda befogenheter (odelek za preiskovanje in pregon uradnih oseb s posebnimi pooblastili), som förkortat kallas särskilda utredningsavdelningen (posebni oddelek). Statsåklagarna vid denna avdelning ska beivra brott som begås av statstjänstemän vid polisen, statstjänstemän med polisbefogenheter vid inrikesminsteriet, vid militärpolisen, vid försvarsministeriets underrättelsetjänst samt vid Sloveniens underrättelsetjänst. De leder också de poliser som arbetar på avdelningen.

Högsta åklagarmyndigheten är landets högsta åklagarmyndighet, där följande kategorier av åklagare arbetar:

  • Högsta åklagare (vrhovni državni tožilci) samt överåklagare (višji državni tožilci).
  • Tillfälligt och på deltid anknutna åklagare.

Högre åklagare för talan i överklagandeförfaranden vid de högre domstolarna. Vid förfaranden som gäller särskilda rättsmedel inom straffrätt samt civil- och förvaltningsrätt för de högsta statsåklagarna talan i Sloveniens högsta domstol.

Högsta åklagarmyndigheten är organiserad enligt följande:

  • 3 avdelningar (för straffrätt, för civil- och förvaltningsrätt respektive för utbildning och sakkunnig tillsyn) och
  • ett center för rättsinformation, bland annat med uppgift att tillhandahålla sakkunskap på skatte-, finans- och redovisningsområdet samt inom andra discipliner. Detta krävs för effektivitet i statsåklagarnas arbete samt för att informationsstödet till statsåklagarnas verksamhet ska utvecklas, förenhetligas och fungera väl.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagarnas främsta roll och skyldighet är att lagföra brott. Inom denna ram har de följande befogenheter:

  • Vidta alla nödvändiga åtgärder för avslöjande av brott och spårande av brottslingar. Leda polisens arbete under förundersökningar, samtidigt som polisen är organisatoriskt självständig.
  • Begära utredningar.
  • Väcka åtal samt föra talan vid behörig domstol.
  • Överklaga domstolsbeslut som inte vunnit laga kraft och ansöka om särskilda rättsmedel vid domstolsbeslut som vunnit laga kraft (avgöranden i första instans i brottmål överklagas av den åklagare som väckte åtalet i domstolen i första instans, medan högsta åklagare ansöker om särskilda rättsmedel).

Enligt gällande straffrätt har en åklagare under särskilda omständigheter också möjlighet att välja alternativ till straffrättsliga förfaranden. Ett första alternativ är att ärendet överförs till förlikning och att brottmålet skjuts upp, om den misstänkte är beredd att följa åklagarens instruktioner och utför de uppgifter som denna ger honom. Om förlikningsförhandlingarna och uppskjutandet av åtalet leder till avsett resultat, lägger åklagaren ned åtalet och saken löses utanför domstol. Ett annat alternativ för åklagaren är att föreslå ett strafföreläggande varigenom domstolen utan huvudförhandling dömer den åtalade till en konkret påföljd eller åtgärd.

Utöver detta har högsta åklagarmyndigheten arbetsuppgifter som ligger utanför straffrättens område. På en av högsta åklagarmyndighetens tre avdelningar (avdelningen för civil- och förvaltningsrätt) kan landets högsta åklagare framlägga ett yrkande om lagprövning (zahteva za varstvo zakonitosti) mot appellationsdomstolars beslut i tvistiga och otvistiga mål samt andra civilrättsliga domstolsförfaranden. Villkoret för att använda detta särskilda rättsmedel är att det finns ett behov av att skydda det allmänna intresset, ett villkor som bara de högsta åklagarna får bedöma. Rättsmedlet är alltså inte tillgängligt för parterna i förfarandet.

Domare

Organisation

Yrkesdomare och lekmannadomare

Domarnas ställning regleras i artiklarna 125–134 i författningen (ustava) samt i lagen om domartjänsten (zakon o sodniški službi). Domare är tjänstemän som utnämns av nationalförsamlingen (državni zbor) på förslag av domarrådet (sodnega sveta). De har fast tjänst, och åldersgräns och anställningsvillkor anges i lag.

För att kunna utnämnas till domare måste man uppfylla följande villkor:

  1. Ha slovenskt medborgarskap och behärska slovenska.
  2. Ha rättslig handlingsförmåga och vara vid god hälsa.
  3. Vara minst 30 år.
  4. Har slovensk juristexamen eller en jämförbar juristutbildning på universitetsnivå från utlandet, bestyrkt med ett utländskt intyg om genomförd utbildning och ett särskilt yttrande om utbildningen i fråga, eller med ett beslut om erkännande av utbildningen för anställningsändamål eller ett beslut om godkännande av utbildningen (odločbo o nostrifikaciji).
  5. Ha avlagt ett statligt juristprov.
  6. Inte ha blivit dömd för brott.
  7. Inte vara föremål varken för ett slutligt åtalsbeslut eller allmänt åtal.

Domare, som i förundersökningar eller rättegångar fattat beslut som bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter och friheter, uppfyller inte längre villkoren för att utnämnas till domare efter att deras tjänsteperiod löpt ut.

Domare är ämbetsmän vars arbete regleras i författning och lagstiftning. Domartjänsten är inte förenlig med tjänster i andra statliga organ, lokala organ, politiska partiers organ samt andra tjänster och verksamheter som anges i lag. För domare finns inte någon formell utbildningsspecialisering. En domares huvudsakliga arbetsområde definieras inom ramen för den enskilda domstolens organisationsstruktur. Domstolen har olika avdelningar för olika typer av tvister, och domarna fördelas på dessa i enlighet med årsplaneringen av domstolens arbete. Frågor om befordran och lönegradsuppflyttning avgörs av slovenska domstolsrådet. Detta föreslår också att nationalförsamlingen beslutar om entledigande av domare som vid sin tjänsteutövning bryter mot författningen, begår en allvarlig lagöverträdelse eller begår ett uppsåtligt brott genom missbruk av sin tjänsteställning. Domarens tjänstegrader beror av domstolarnas organisation och de kan vara följande: domare i lokala domstolar, distriktsdomare, domare i appellationsdomstolar eller i högsta domstolen.

Domare organiseras i domarförbundet, som ingår i internationella domarunionen (International Association of Judges). Medlemskap i förbundet är frivilligt.

En dömande avdelning kan beståbåde av yrkesdomare (poklicni sodniki) och lekmannadomare (sodniki porotniki). När lagen föreskriver att tre domare krävs för ett avgörande ska domstolen bestå av en yrkesdomare som ordförande och två lekmannadomare, såvida inte något annat föreskrivs i lag. När lagen föreskriver att fem domare krävs för ett avgörande ska domstolen bestå av en yrkesdomare som ordförande, ännu en yrkesdomare samt tre lekmannadomare, om inte annat anges i lagen. Alla slovenska medborgare som fyllt minst 30 år, som inte har dömts genom lagakraftvunnen dom för brott som faller under allmänt åtal, och som är lämpliga och vid god hälsa och har goda kunskaper i slovenska språket. Lekmannadomares förordnande varar i fem år och kan förlängas. Ordföranden för en högre domstolsinstans utnämner och entledigar lekmannadomarna i den egna domkretsen.

Domstolsrådet

Länken öppnas i ett nytt fönsterDomstolsrådet är det centrala organ som ansvarar för regleringen av yrket.

Domstolsrådet har 11 ledamöter.

Fem ledamöter väljs av Nationalförsamlingen, på förslag av Sloveniens president, bland ett antal juristprofessorer, åklagare och advokater, och sex ledamöter väljs bland personer som föreslås av fulltidsarbetande domare. Ledamöterna i rådet väljer en av ledamöterna till ordförande.

Domstolsrådet har följande befogenheter:

  • Inkomma med förslag till nationalförsamlingen om kandidater till juridiska befattningar.
  • Inkomma med förslag till nationalförsamlingen om att entlediga domare.
  • Utnämna och entlediga chefer för domstolar, förutom högsta domstolens president.
  • Besluta om befordran och lönegradsuppflyttning, om befordran till domstolsråd eller högre domartjänst samt om särskild befordran till högre domartjänst.
  • Besluta vid överklaganden av beslut om förflyttning eller tillsättning av domstolstjänst, utnämningar till domartjänster och domstolsråd samt lönegradsinplacering.
  • Besluta om domarfunktioners oförenlighet med offentliga funktioner.
  • Inkomma med yttrande till nationalförsamlingen om budgetförslag gällande domstolarna samt lagar som reglerar domares och domstolspersonals ställning, rättigheter och skyldigheter.
  • Anta en uppförandekod för rättsväsendet.
  • Anta kriterier för valet av kandidater till juristtjänster efter inhämtande av justitieministerns yttrande samt kriterier för kvaliteten på domarnas tjänsteutövning för bedömning av dessas arbete.
  • Godkänna politiska åtgärder som gäller upptäckt och hantering av de risker som finns för att domstolar exponeras för korruption och övervaka dessas genomförande.
  • Utse ledamöter till etik- och integritetsnämnden (Komisija za etiko in integriteto).
  • Handlägga och besluta om det finns skälig grund för överklaganden från domare som anser att deras lagstadgade rättigheter, oberoende ställning eller domstolsväsendets oberoende har åsidosatts.
  • Utföra andra lagstadgade arbetsuppgifter.

Om inte annat stadgas i lag krävs det två tredjedels majoritet av samtliga ledamöter i domstolsrådet vid beslut om förslag som rör följande:

  • Val av domare.
  • Utnämningar och befordran av domare samt deras lönegradsinplacering.
  • Överklaganden av beslut om förflyttning eller tillsättning av domstolstjänst, utnämningar till domartjänst och till domstolsråd.
  • Överklaganden av lönegradsinplacering.
  • Entlediganden av domare.
  • Kriterier för val av kandidater till juristtjänster, kvalitetskriterier gällande domares ämbetsutövning samt kvalitetskriterier gällande domstolarnas arbete.
  • Domstolsrådets arbetsordning.

Advokater

Enligt artikel 137 i författningen är advokatkåren en självständig och oberoende del av rättsväsendet och regleras i lag. I lagen om advokater anges att en advokat i sin yrkesutövning ska bistå med juridisk rådgivning till och företräda och försvara parter inför domstol och andra statliga organ, upprätta handlingar och företräda parter i rättsliga sammanhang. Bara en advokat får företräda en part inför domstol mot betalning, om inte annat anges i lag.

En advokat måste uppfylla följande villkor:

  1. Ha slovenskt medborgarskap.
  2. Ha rättslig handlingsförmåga.
  3. Ha följande typer av slovensk examen eller ha fullgjort motsvarande utbildning utomlands, enligt lagen om erkännande och bedömning av utbildning:
    • Universitetsexamen i juridik.
    • Universitetsexamen i juridik och magisterexamen i juridik.
    • Magisterexamen i juridik på grundval av det enhetliga magisterprogrammet.
  4. Ha avlagt ett statligt juristprov.
  5. Ha fyra års yrkeserfarenhet som universitetsutbildad jurist (därav minst ett år efter det avlagda statliga juristprovet), hos advokat eller på advokatkontor, vid domstol, på åklagarmyndighet, hos statligt juridiskt ombud eller hos notarie, inom ramen för ett normalt anställningsavtal om heltidsarbete.
  6. Aktivt behärska slovenska.
  7. Inge förtroende för sin yrkesutövning
  8. Ha nödvändig och lämplig utrustning och lokal för utövande av advokatyrket.
  9. Ha genomgått advokatkårens prov i lagkunskap, advokatarvoden och advokatsamfundets etiska kod.

Enligt lagen om advokatkåren (zakon o odvetništvu) har en advokat följande uppgifter:

  • Lämna juridisk rådgivning.
  • Företräda och försvara parter vid domstolar och andra statliga organ.
  • Upprätta handlingar.
  • Företräda parter i rättsförhållanden.

Bara en advokat får företräda en part inför domstol mot betalning, men kan i vissa fall ersättas av en biträdande jurist.

Endast en advokat får försvara den tilltalade i ett straffrättsligt förfarande.

I civilrättsliga mål i lokala domstolar får en part företrädas av en person med full rättskapacitet. Vid distriktsdomstolar, högre domstolar och högsta domstolen får en part dock bara företrädas av en advokat eller person som har avlagt statlig juristexamen. I förfaranden med särskilda rättsmedel måste parten företrädas av en advokat (utom när personen själv eller dennes rättsliga företrädare har avlagt statlig juristexamen).

En advokat krävs också som ombud i samtliga domstolsförfaranden som rör lagen om psykisk hälsa.

På villkor som anges i den lagen får en advokat som i ursprungslandet fått rätt att utöva advokatyrket arbeta med följande i Slovenien:

  • Utföra specifika tjänster inom advokatyrkets ramar.
  • Utöva advokatyrket med ursprungslandets yrkestitel.
  • Utöva advokatyrket med titeln ”advokat”.

Som ursprungsland betraktas det land där advokaten enligt landets föreskrifter fått rätt att utöva advokatyrket.

Enligt lagen om psykisk hälsa är en advokat från en EU-medlemsstat en advokat som har rätt att utöva advokatyrket i någon av unionens medlemsstater enligt det landets föreskrifter. En advokat från en EU-medlemsstat kan registrera sig i registret över utländska advokater och i Slovenien utöva advokatyrket med titeln ”advokat”, med alla rättigheter och skyldigheter som denna yrkesutövning medför. Det förutsätter dock att vederbörande uppfyller lagstadgade villkor och avlägger ett kunskapsprov om Sloveniens rättsordning. Provets innehåll och provförfarandet anges närmare i förordningen om prov för utländska advokater.

Advokater kan göra reklam för sina tjänster på vissa villkor som anges i lagen. Yrket kan utövas självständigt eller på advokatbyrå. Advokatkårens paraplyorganisation är Sloveniens advokatsamfund som har särskilda föreskrifter och stadgar. För utövande av yrket krävs registrering i advokatsamfundets advokatregister. En advokat som uppnått viss specialiseringsnivå eller fullgjort viss yrkesutbildning kan av advokatsamfundet på vissa villkor erkännas som specialistadvokat. Arvodering för advokattjänster regleras i advokattaxan som utfärdas av advokatsamfundet, efter godkännande av justitieministeriet.

Rättsdatabaser

Länken öppnas i ett nytt fönsterGrundregler för advokater finns på engelska på advokatsamfundets hemsida.

Advokatsamfundet administrerar en Länken öppnas i ett nytt fönstersökmotor (på slovenska och engelska) där man kan söka efter en advokat utifrån följande sökkriterier:

  • Namn.
  • Ort.
  • Språkkunskaper.
  • Arbetsområden.

Notarier

Organisation

Enligt artikel 137.2 i författningen är notarieinstitutet offentligt och reglerat i lag. I lagen om notarieinstitutet anges följande: Som offentliga förtroendepersoner upprättar notarier enligt lag handlingar om rättsliga transaktioner, viljeförklaringar eller med rättigheter förenade faktaförklaringar, de förvarar handlingar, pengar och värdepapper, även för överlämnande till tredje person eller statliga organ, och de verkställer domstolsbeslut som kan delegeras till dem enligt lag. Den som uppfyller följande villkor kan utses till notarie:

För utnämning till notarie krävs följande:

  1. Medborgarskap i Republiken Slovenien, i en annan av Europeiska unionens medlemsstater, i en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i Schweiz eller i en medlemsstat i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).
  2. Ha rättslig handlingsförmåga och vara vid god hälsa.
  3. Har slovensk juristexamen eller en jämförbar juristutbildning på universitetsnivå från utlandet, bestyrkt med ett utländskt intyg om genomförd utbildning och ett särskilt yttrande om utbildningen i fråga, eller med ett beslut om erkännande av utbildningen för anställningsändamål eller ett beslut om godkännande av utbildningen (odločbo o nostrifikaciji).
  4. Ha avlagt ett statligt juristprov.
  5. Har fem års yrkeserfarenhet som universitetsutbildad jurist, därav minst ett år hos notarie och minst ett år vid domstol, hos advokat eller statligt juridiskt ombud.
  6. Anses äga den tillförlitlighet som krävs för att utföra en notaries uppgifter.
  7. Aktivt behärska slovenska.
  8. Har nödvändig och lämplig utrustning och lokal för utövande av notarieyrket.
  9. Är under 64 år.

Med förbehåll för kravet på rättslig och faktisk ömsesidighet och trots vad som sägs i punkt 1 ovan kan även medborgare i andra länder än Europeiska unionens och Europeiska ekonomiska samarbetsområdets medlemsstater, Schweiz eller medlemsstaterna i OECD utses till notarie, under förutsättning att vederbörande uppfyller övriga villkor i föregående stycke.

Notarieyrket är oförenligt med utövande av advokatyrket eller andra arvoderade tjänster eller funktioner.

En notarie får inte utföra uppdrag som är oförenliga med kravet på notariers integritet, som kan rubba tilltron till deras objektivitet eller förtroendet för att de handlingar som de upprättar är vederhäftiga.

Notarier utnämns av justitieministern  sedan denne inhämtat yttrande från notariekammaren om föreslagna kandidater. Notariernas antal är begränsat och fastställs av justitieministeriet. Om en notarie i arbetet begår överträdelser som anges i lag, avsätts denne av justitieministeriet. Notariernas paraplyorganisation är notariekammaren.

En notarie måste enligt lag vara medlem av Länken öppnas i ett nytt fönsterSloveniens notariekammare.

Roll och arbetsuppgifter

Notarier tillhandahåller offentliga tjänster som framför allt består i att upprätta offentliga och privata handlingar, vilket är av stor betydelse för säkerheten i rättsliga transaktioner.

Offentliga handlingar som normalt utfärdas av notarier är notarieakter och notarieprotokoll. En notarie kan utarbeta alla former av skriftliga avtal för parterna, men det finns vissa typer av avtal och stadgar för aktiebolag och privata aktiebolag som endast är giltiga enligt slovensk lag om de utfärdas som notarieakter. En notarie kan också upprätta testamenten. En notarie kan ibland också behöva bestyrka dokumentkopior och namnunderskrifter för att de ska vara giltiga inför domstol. Handlingar och värdepapper kan deponeras hos en notarie.

Rättsdatabaser

På notariekammarens webbplats finns en Länken öppnas i ett nytt fönsterförteckning över samtliga notarier i Slovenien med kontaktuppgifter och en enklare sökmotor.

På webbplatsen är även följande tre register tillgängliga: - Register över depositionsnotarier (skrbniški notarji).

Andra juristyrken

Biträdande domstolspersonalPDF(372 Kb)en

Statliga juridiska ombud

De statliga juridiska ombuden har uppgifter som anges i lagen om statens juridiska ombud (zakon o državnem pravobranilstvu). Inför domstol är det Länken öppnas i ett nytt fönsterstatens juridiska ombud (državno pravobranilstvo) som företräder staten, statliga organ och tillhörande förvaltningsorganisationer som är juridiska personer samt fullgör andra uppgifter enligt lag. Arbetsuppgifterna utförs av det juridiska generalombudet, de juridiska ombuden och de biträdande ombuden. De juridiska ombuden och biträdande ombuden utses av regeringen på förslag av justitieministern, efter yttrande av generalombudet. Mandatperioden ska vara åtta år och får förnyas. Villkoren för att utses till statligt juridiskt ombud är desamma som för domare, med kompletterande krav på yrkeserfarenheter. Tjänsteutövningen regleras i författning och lagstiftning. Ombuden är förpliktigade att företräda staten. Grundlönen för ombud och biträdande ombud ska ligga i linje med lönegraden för arbetet i fråga. När det gäller tjänstens oförenlighet med annat uppdrag tillämpas bestämmelserna om domartjänstens oförenlighet analogt. Denna instans företräder också Slovenien i förfaranden vid EU-domstolen och Europadomstolen.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterInformation om juristyrken på webbplatsen för Sloveniens högsta åklagare

Länken öppnas i ett nytt fönsterInformation om juristyrken på domstolsrådets webbplats

Länken öppnas i ett nytt fönsterInformation om juristyrken på webbplatsen för Sloveniens domstolsväsen

Länken öppnas i ett nytt fönsterInformation om juristyrken på webbplatsen för Sloveniens advokatsamfund

Länken öppnas i ett nytt fönsterInformation om juristyrken på webbplatsen för Sloveniens notariekammare

Länken öppnas i ett nytt fönsterInformation om juristyrken på webbplatsen för statens juridiska ombud

Senaste uppdatering: 17/02/2017

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Slovakien

På den här sidan finns en översikt över de roller och uppgifter som olika jurister har i Slovakien.

Åklagare

Domare

Advokater

Juridiska ombud

Notarier

Juristyrken – inledning

Åklagare

Organisation

Republiken Slovakiens Länken öppnas i ett nytt fönsteråklagarmyndighet är ett självständigt statligt organ som leds av riksåklagaren. Åklagarmyndigheten skyddar privatpersoners, juridiska personers och statens i lag garanterade rättigheter och intressen.

Åklagarmyndigheten har ett eget budgetkapitel i statsbudgeten.

Åklagarmyndighetens och riksåklagarens ställning och roll regleras genom Slovakiens författning (artikel 149) och genom lag nr 153/2001 års lagsamling om åklagarmyndigheten, genom vilken även riksåklagarens och övriga åklagares befogenheter regleras. I lagen regleras vidare åklagarmyndighetens organisation och ledning. Åklagarnas ställning, rättigheter och skyldigheter fastställs i lag nr 154/2001 års lagsamling om åklagare och åklagaraspiranter.

Hierarki

För att fullgöra sin roll som rättsvårdande myndighet måsteLänken öppnas i ett nytt fönster åklagarmyndigheten ha en hierarkisk organisation, så att lagar, andra allmänt bindande rättsregler och straffpolitiken kan tillämpas på ett enhetligt sätt.

Inom åklagarmyndigheten finns ett hierarkiskt system för åklagarna, som alla är underställda riksåklagaren.

Befogenheter

Åklagarmyndigheten har bland annat följande befogenheter:

  • Att väcka åtal mot enskilda som misstänks för att ha begått ett brott och se till att lagen efterlevs före åtalsförhandlingarna och under förundersökningen.
  • Att se till att lagen efterlevs på anstalter som hyser enskilda personer som har frihetsberövats eller vars personliga frihet har inskränkts till följd av ett domstolsavgörande eller ett beslut av någon annan bemyndigad statlig myndighet.
  • Att utöva sina befogenheter i rättegångsförfaranden.
  • Att företräda staten i rättegångsförfaranden på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen.
  • Att i den utsträckning som föreskrivs i lagen se till att lagstiftningen efterlevs av offentliga myndigheter.
  • Att delta i utformning och genomförande av åtgärder för att förhindra överträdelser av lagen och andra allmänt bindande rättsregler.
  • Att medverka till att undanröja orsaker och förutsättningar för kriminell verksamhet samt förebygga och stävja brott.
  • Att delta i utformningen av rättsliga föreskrifter (delta i lagstiftningsprocessen).
  • Att fullgöra alla andra förpliktelser som åläggs den enligt en särskild lag eller ett internationellt fördrag som har offentliggjorts på föreskrivet sätt.

Skyldigheter

Riksåklagaren och de olika åklagarna ska i enlighet med lagen fullgöra alla uppgifter som faller inom ramen för åklagarmyndighetens befogenheter och använda alla i lag föreskrivna medel i fullgörandet av sina uppgifter och skyldigheter. De ska

  • (efter bästa förmåga) tillämpa Slovakiens författning, författningslagar, lagar, internationella fördrag som har offentliggjorts på föreskrivet sätt, och andra allmänt bindande rättsregler,
  • respektera och skydda människans värdighet och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, samt förhindra all slags diskriminering,
  • skydda det allmänna intresset,
  • alltid agera med initiativkraft, rättvisa, opartiskhet och utan onödiga dröjsmål.

Hierarki

Den slovakiska åklagarmyndighetens organisatoriska system omfattar följande organ:

Riksåklagarämbetet är det högsta åklagarämbetet och är överst i åklagarsystemet. Följande ingår i riksåklagarämbetet:

  • Det särskilda åklagarämbetet som ska upptäcka och väcka åtal mot korruption och organiserad brottslighet.
  • Riksåklagarämbetets militära avdelning.
  • De regionala åklagarämbetena (8), som står över distriktsåklagaren inom sina respektive regioner, och det högre militära åklagarämbetet (1), som står över militäråklagarämbetet i domstolsdistriktet.
  • Distriktsåklagarmyndigheterna (55) och militäråklagarmyndigheterna i domstolsdistrikten (3).

Försvarsministeriet ansvarar för att skaffa fram nödvändigt material och ekonomiska resurser till den militära avdelningen på riksåklagarämbetet.

Riksåklagarämbetet har sitt säte i Bratislava.

De underordnade åklagarmyndigheterna ligger på samma platser som distriktsdomstolarna, och deras distrikt motsvarar deras domsagor. Domstolarnas och åklagarmyndigheternas behörighetsområden följer emellertid inte den administrativa indelningen av landet.

Åklagare arbetar inom ramen för ett tjänsteförhållande som upprättas i samband med att de utnämns. Riksåklagarämbetet beslutar om utnämning till en åklagartjänst på tillsvidarebasis. En förutsättning för att man ska få bli åklagare är att man utan förbehåll svär en ed.

Kvalifikationer

Bara slovakiska medborgare kan utses till åklagare, och de måste uppfylla följande villkor:

  • Ha fyllt 25 år vid tidpunkten för utnämningen
  • Ha avlagt juristexamen
  • Ha full rättskapacitet
  • Vara ostraffade och ha moraliska egenskaper som borgar för att han/hon kommer att utföra sitt arbete korrekt
  • Ha fullständiga kunskaper i slovakiska
  • Vara bosatta i Slovakien
  • Inte vara medlemmar i något politiskt parti eller någon politisk rörelse
  • Ha avlagt åklagarprov
  • Skriftligen ha samtyckt till utnämningen till åklagare på en viss åklagarmyndighet

För att bli åklagare på det militära åklagarämbetet måste följande villkor uppfyllas:

  • Militärtjänst som yrkessoldat
  • Utnämning eller befordran till officersrang eller general
  • Utnämning för tjänstgöring på det militära åklagarämbetet genom särskild lag

Bara åklagaraspiranter på åklagarmyndigheten får anmäla sig till åklagarprovet. Lediga tjänster för aspiranter tillsätts genom urvalsprov.

Även proven för rättssakkunniga, advokater och notarier betraktas enligt lagen som åklagarprover

För att befordras till överåklagare eller till en högre tjänst på en åklagarmyndighet måste man genomgå ett urvalsprov.

Åklagare får bara lånas ut tillfälligt till andra åklagarmyndigheter om de samtycker till detta. För att flytta en åklagare till en tjänst på en annan åklagarmyndighet krävs också hans/hennes samtycke, ansökan om förflyttning eller ett beslut av en disciplinär kommitté.

Riksåklagaren kan stänga av åklagare som åtalas för överlagda brott eller är föremål för ett disciplinärt förfarande för en handling som skulle kunna leda till att de avsätts.

En åklagares tjänsteförhållande får bara avslutas av skäl angivna i lag.

Roll och arbetsuppgifter

En åklagare ska se till att lagen efterlevs före åtalsförhandlingarna och under förundersökningen. Vid utövandet av sina övervakande befogenheter har åklagaren behörighet att göra följande:

  • Utfärda bindande instruktioner för polistjänstemän innan åtalsförhandlingarna inleds, under utredningar och förenklade utredningar av brott, samt fastställa tidsfrister för handläggningen av ärenden. Alla instruktioner måste bifogas respektive akter.
  • Begära akter, handlingar, material och rapporter om läget i polisutredningar när ett åtal redan har väckts för att slå fast om polisen arbetar på lämpligt sätt.
  • Närvara vid verkställandet av alla uppgifter som utförs av polisen, vidta olika åtgärder, genomföra hela utredningar eller förenklade utredningar själv, eller fatta beslut om alla frågor. Åklagaren måste i detta sammanhang agera i enlighet med lagen. Beslut som har fattats av åklagare eller polis kan överklagas.
  • Skicka tillbaka ärenden till polisen med instruktioner om att utredningen eller den förenklade utredningen måste kompletteras och fastställa en tidsfrist för detta. Åklagaren ska underrätta både den anklagade och målsäganden om ett ärende skickas tillbaka.
  • Upphäva olagliga eller oberättigade beslut av polis och ersätta dem med egna beslut. En åklagare kan besluta att lägga ned ett åtal eller överlämna ett ärende till någon annan senast 30 dagar efter att ha fått ärendet på sitt bord. Om åklagaren ersätter ett polisbeslut med sitt eget beslut utan att det finns ett klagomål som har lämnats av en berättigad part kan åklagarens beslut och polisbeslutet överklagas. En åklagare får även utfärda bindande instruktioner om att en utredning eller förenklad utredning ska inledas.

Bara åklagare har rätt att:

  • väcka åtal,
  • ingå överenskommelser med den anklagade om skuld och straff och lägga fram ett förslag för godkännande av domstolen,
  • skjuta upp ett åtal,
  • lägga ned ett åtal med eller utan villkor,
  • godkänna förlikning före rättegång och lägga ned åtal,
  • utfärda ett beslut om att den anklagades egendom ska beläggas med kvarstad och fastställa vilka ägodelar som inte ska beläggas med kvarstad, samt upphäva kvarstaden,
  • säkerställa målsägandens anspråk, förklara dem (helt eller delvis) obefogade eller undanta något från dem,
  • utfärda beslut om gravöppning,
  • om nödvändigt begära tillstånd för ett åtal eller ett beslut om att häkta en ledamot i nationalrådet (parlamentet), rättsrådet, författningsdomstolen eller Europaparlamentet,
  • ansöka hos domstol om att en svarande ska häktas eller om förlängd häktningstid,
  • ansöka om att en svarande ska uppmanas återvända från utlandet,
  • genomföra en förberedande utredning för ett utlämningsförfarande, såvida inte annat föreskrivs i lagen,
  • på grundval av en begäran från en behörig utländsk myndighet, ansöka hos domstol om att egendom som tillhör en person som har åtalats utomlands preliminärt ska beläggas med kvarstad om en del av denna egendom finns inom slovakiskt territorium.

I samband med övervakningen av lagens efterlevnad på anstalter där personer hålls som har frihetsberövats, måste åklagaren se till att

det alltid finns ett domstolsbeslut eller ett beslut av någon annan bemyndigad myndighet när enskilda personer hålls i polisceller eller på institutioner för häktning, frihetsberövande, kontraktsvård, ungdomsvård, sluten vård eller särskild medicinsk vård,

lagar och andra bindande rättsregler efterlevs på sådana institutioner.

I civilrättsliga förfaranden har åklagaren behörighet att

  1. ansöka om att väcka en civilrättslig talan för att
  • döma unga brottslingar som är över 12 år men yngre än 14 år till ungdomsvård om de har begått brott som enligt brottsbalken kan medföra livstidsstraff,
  • bedöma om strejker eller uppsägningar är olagliga,
  • bedöma om överlåtelser av statlig egendom är ogiltiga enligt lagen om fastställande av ursprunget för finansiella medel i samband med privatisering, lagen om villkor för överlåtelse av statlig egendom till privatpersoner eller lagen om förvaltning av statlig egendom,
  • pröva lagligheten i myndigheters beslut i fall där en åklagares klagomål inte har godkänts,
  • upphäva olagliga beslut som fattas av lokala myndigheter, om dessa inte har upphävt beslutet i enlighet med åklagarens begäran,
  1. ansluta sig till civilrättsliga förfaranden som rör
  • rättskapacitet
  • dödförklaring
  • vårdnadsansvar för minderåriga
  • förmyndarskap
  • notering i handelsregistret
  • konkurs och ackord/rekonstruktion

I samband med sin övervakning av efterlevnaden av lagar och myndigheters rättsligt bindande rättsregler har åklagaren rätt att pröva lagligheten hos

  • myndigheters allmänt bindande rättsregler,
  • myndigheters interna administrativa bestämmelser i syfte att säkerställa att uppgifter fullgörs inom den offentliga förvaltningen,
  • beslut om diverse frågor som rör offentlig förvaltning,
  • förfaranden som tillämpas av myndigheter när de utfärdar interna administrativa bestämmelser och beslut som rör offentlig förvaltning.

Domare

Organisation

Domstolspersonal

  1. Chefsadministratör-assistentPDF(382 Kb)sk
  2. DomstolsregistratorPDF(460 KB)sk
  3. Högre domstolstjänstemanPDF(460 KB)sk
  4. Assistent till domare i högsta domstolenPDF(291 Kb)sk

Advokater

Rättsdatabaser

För mer information, gå till det slovakiska advokatsamfundets Länken öppnas i ett nytt fönsterwebbplats.

Juridiska ombud

Rättsdatabaser

För mer information, gå till det slovakiska rättshjälpscentrumets Länken öppnas i ett nytt fönsterwebbplats.

Notarier

En notarie i Slovakien måste ha en masterexamen i juridik.

En notarie ska skipa preventiv rättvisa och bestyrka officiella handlingar.

Justitieministeriets ansvarar för tillsynen över notarier.

Notarier måste vara medlemmar i den slovakiska notariekammaren.

Rättsdatabaser

Den slovakiska notariekammaren har en Länken öppnas i ett nytt fönsterwebbplats med ett intranät som bara är åtkomligt för medlemmar. Tillgången är kostnadsfri men möjligheten att söka information är begränsad.

Databasen innehåller uppgifter om

  • - offentliga register
  • - en förteckning över notarier (kontaktuppgifter, språkkunskaper och öppettider)
  • - lagstiftning
Senaste uppdatering: 18/03/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Finland

På den här sidan hittar du en översikt över juristyrken i Finland.

Juristyrken – inledning

Juristyrkena i Finland innefattar domare som är verksamma i domstolarna, åklagare, offentliga rättsbiträden, advokater, notarius publicus och tjänster vid utsökningsmyndigheterna.

Åklagare

Organisation

Enligt Finlands grundlag är det riksåklagaren som utvecklar och styr åklagarverksamheten, följer upp och övervakar denna, utnämner åklagare samt utfärdar allmänna föreskrifter och anvisningar till åklagaren.

Åklagarorganisationen har två nivåer: riksåklagarämbetet, som är åklagarorganisationens centrala myndighet, och 15 lokala åklagarenheter med 50 servicebyråer. Det finska åklagarväsendet har 581 anställda, varav 381 är åklagare.

De ledande häradsåklagarna leder verksamheten vid de lokala åklagarämbetena. Det finns även häradsåklagare och biträdande åklagare. Vissa åklagarämbeten har ett praktikantsystem för biträdande åklagare som innebär att yngre jurister får möjlighet till träning i åklagaruppgifterna.

Alla de ovannämnda är allmänna åklagare och har med vissa sällsynta undantag behörighet att väcka åtal för alla brott som begås inom deras domsaga. Specialåklagare har i likhet med riksdagens ombudsman och justitiekanslern behörighet att väcka åtal endast i vissa, klart definierade, specialfall.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagaren ska enligt lag se till att det straffrättsliga ansvaret förverkligas vid behandlingen av brottmål, enligt vad parternas rättsskydd och allmän fördel kräver. Åklagaren ska vara objektiv, snabb och utföra sina arbetsuppgifter på ett ekonomiskt sätt.

Åklagarämbetets gemensamt överenskomna värden är rättvisa, yrkesskicklighet och välbefinnande i arbetet.

Benämningen allmän åklagare syftar på åklagarnas samhällsfunktion. Till skillnad från övriga parter i ett brottmål driver åklagaren inte sitt eget intresse, utan agerar för samhällets räkning och bevakar dess intressen. Åklagaren är en statstjänsteman vars uppgift är att se till att på brott följer ett i lagen åsyftat straff. Åklagarna utgör en självständig del av det finska rättsväsendet.

De flesta brottmål (ca 80 000 mål per år) behandlas av de lokala åklagarenheterna. Riksåklagarämbetets statsåklagare behandlar i huvudsak från samhällets synpunkt viktiga brottmål – vanligen några dussin per år.

Utredning av brott – dvs. förundersökningen – är polisens uppgift. När undersökningen är slutförd tillställs det sammanställda undersökningsmaterialet åklagaren, som utför en åtalsprövning. Detta innebär att åklagaren för varje misstänkt person och gärning särskilt ska ta ställning till frågan om ett brott har blivit begånget och om det finns bevisning som räcker för att väcka åtal.

Åtal ska väckas om sannolika skäl talar för den misstänktes skuld. Om bevisningen är otillräcklig eller om åtal annars inte kan väckas, t.ex. på grund av att åtalsrätten enligt lag är preskriberad, beslutar åklagaren att inte väcka åtal.

Rättsdatabaser

Mer information finns på webbsidorna för Länken öppnas i ett nytt fönsterriksåklagarämbetet och det finska Länken öppnas i ett nytt fönsterjustitieministeriet.

Domare

Organisation

I Finland fattas de flesta domstolsavgöranden av yrkesdomare. I tingsrätterna finns även lekmannadomare, som kallas nämndemän. Domarna företräder det oberoende domstolsväsendet. Det finns domartjänster på olika nivåer: i högsta domstolen, i hovrätterna och i tingsrätterna, i högsta förvaltningsdomstolen och förvaltningsdomstolarna samt i försäkringsdomstolen, arbetsdomstolen och marknadsdomstolen. Domarna är anställda av staten och kan inte avsättas. En domare kan endast avsättas genom ett domstolsavgörande, och dessutom kan en domare inte heller mot sin vilja flyttas från en tjänst till en annan.

Kapitel 12 i statstjänstemannalagen innehåller särskilda bestämmelser om domare i egenskap av statstjänstemän. Enligt lagen gäller de bestämmelser som för övriga statstjänstemän styr frånvaro, varning, avsked och permittering inte för domare. Enligt statstjänstemannalagen är en domare skyldig att avgå när han eller hon når den lagstadgade avgångsåldern (som för domare är 68 år) eller har förlorat sin arbetsförmåga.

Roll och arbetsuppgifter

Yrkesdomare

För att bli domare krävs en högre juridisk examen samt ett års domstolspraktik i tingsrätten. Den normala vägen till en domartjänst är notarietjänstgöring i hovrätten, vilket följs av en domartjänst vid tingsrätt eller hovrätt. I framtiden kommer domarkandidater att få särskild utbildning. Hovrätten utlyser lediga tjänster och en oberoende domarförslagsnämnd bedömer de sökandes lämplighet. Domare utnämns av republikens president.

Lekmannadomare (nämndemän)

I tingsrätten finns lekmän, nämndemän, som är med och dömer i vissa mål. Nämndemän medverkar huvudsakligen vid brottmål, men de kan även delta vid tvistemål, bland annat vid vissa hyrestvister. Tingsättens sammansättning med nämndemän består av en ordförande, dvs. tingsrättens ordinarie domare, och tre nämndemän. Nämndemännen har självständig beslutanderätt när målet avgörs och vid behov avgörs målet genom omröstning, varvid majoritetens ståndpunkt vinner. Om rösterna faller jämnt segrar i ett brottmål den ståndpunkt som är lindrigare ur den åtalades synpunkt och i övriga mål den ståndpunkt som ordföranden understött.

Kommunfullmäktige utser nämndemännen för fyra år i sänder. I varje kommun utses minst två nämndemän och i större kommuner betydligt fler. Nämndemännen ska så rättvist som möjligt representera kommuninvånarnas ålders-, köns-, språk- och yrkesfördelning.

Nämndemännen måste vara finska medborgare. Till uppgiften kan inte väljas personer som är yngre än 25 år eller personer som har fyllt 63 år. Personer med en tjänst vid en domstol eller en straffanstalt kan inte sitta som nämndemän, och inte heller personer som sköter åklagar-, advokat- eller polisuppgifter. En nämndeman svär domareden eller avger motsvarande försäkran innan perioden börjar.

För varje nämndeman ska om möjligt ordnas ett sammanträde ungefär en gång i månaden, dvs. 12 sammanträden om året. Tingsrätten betalar nämndemännen ett sammanträdesarvode samt ersätter utebliven inkomst.

Offentliga rättsbiträden

Organisation

Offentliga rättsbiträden är jurister eller advokater som arbetar vid de statliga rättshjälpsbyråerna. De är anställda av staten och utnämns av justitieministern. Rättshjälpsbyråerna sorterar under justitieministeriet.

För att få en tjänst som offentligt rättsbiträde krävs en juris kandidatexamen (oikeustieteen kandidaatti) och tillräcklig erfarenhet av arbete som advokat eller av domaruppgifter. Vanligen har de offentliga rättsbiträdena också titeln vicehäradshövding (varatuomari).

De offentliga rättsbiträdenas arbete är advokatarbete, och de är skyldiga att iaktta god advokatsed i sitt arbete. I detta avseende står de under Finlands Advokatförbunds tillsyn. Av de offentliga rättsbiträdena hör mer än hälften till Finlands Advokatförbund. De offentliga rättsbiträdena sköter sina uppdrag självständigt och oberoende.

Juristyrkenas organisation: Advokater

Advokater

Endast medlemmar av Finlands Advokatförbund har rätt att använda yrkesbenämningen "advokat" eller "asianajaja". Den som vill bli medlem i advokatförbundet måste uppfylla vissa behörighetskrav:

  • Ha avlagt en juristexamen som medför behörighet till domartjänst i Finland.
  • Vara känd för redbarhet samt i fråga om övriga egenskaper och levnadssätt vara lämplig att utöva advokatverksamhet.
  • Inom flera år ha varit verksam på rättsvårdens område eller i därmed jämförbara befattningar eller uppdrag som förutsätter juridisk utbildning.
  • Ha avlagt en särskild examen (advokatexamen) som visar tillräckliga kunskaper om de bestämmelser och anvisningar som gäller grunderna för advokatverksamhet och om vad god advokatsed kräver.
  • Vara självständig och oberoende av påverkan från staten eller annan instans, med undantag av sin klient.
  • Ha diverse andra kvalifikationer.

Advokatens ansvar och övervakning av advokatens verksamhet

När det gäller straffrättsligt ansvar och skadeståndsansvar skiljer sig advokatens ansvar sig i princip inte från övriga medborgares. Alla advokater måste dock ha en ansvarsförsäkring för att täcka skadestånd på grund av annat än fel begångna med berått mod eller av grov oaktsamhet. Advokatförbundet har inrättat en ersättningsfond som ska bidra till ersättningen vid sådana skador som förorsakats en klient till följd av att en advokat har förfarit brottsligt eller för övrigt handlat i strid mot god advokatsed.

Dessutom har advokaten ett yrkesmässigt ansvar. Advokatförbundets styrelse ska säkerställa att advokater utför sina uppdrag i enlighet med god advokatsed. Om så inte sker inleder Advokatförbundet ett disciplinärt förfarande. Första steget i detta är oftast ett skriftligt klagomål. Justitiekanslern underrättas om de beslut som fattas av Advokatförbundet och han eller hon kan överklaga besluten vid Helsingfors hovrätt.

Finlands Advokatförbund är en offentligrättslig organisation om vilken det stadgas i lagen om advokater från 1958. Förbundet föregicks av en registrerad organisation med samma namn. Alla medlemmar av båda organisationerna är och har alltid varit advokater.

Advokatförbundet har ca 1850 medlemmar som har yrkesbeteckningen ”advokater” (på finska ”asianajaja”). Ungefär 600 av medlemmarna finns på advokatbyråer, varav 120 är offentliga rättsbiträden. Rättshjälpsbyråerna har också över 100 rättshjälpsbiträden anställda som inte är medlemmar av advokatförbundet.

En advokat som har uteslutits ur advokatförbundet efter disciplinära åtgärder kan fortsätta utöva sitt yrke under en annan yrkesbeteckning. En sådan yrkesutövare verkar dock utan advokats skyldigheter och utanför advokatförbundets tillsyn.

En finsk medborgare eller en medborgare i någon annan stat inom EES-området som är minst 25 år gammal kan antas som advokat under förutsättning att han eller hon är känd för redbarhet samt i fråga om övriga egenskaper och levnadssätt är lämplig att utöva advokatverksamhet. Han eller hon måste uppfylla de akademiska krav som ställs i Finland för att utöva advokatyrket, ha förvärvat de kunskaper som krävs för att vara verksam som advokat samt ha erfarenhet av advokatverksamhet. Han eller hon får inte vara försatt i konkurs och hans eller hennes handlingsbehörighet får inte ha begränsats.

I enlighet med internationella förpliktelser som trätt i kraft i Finland kan även en person som inte uppfyller de krav på akademiska examina och yrkesverksamhet som gäller i Finland men som i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har yrkesbehörighet för advokatverksamhet godkännas som advokat. Sökanden ska då i ett prov som anordnas av advokatföreningen visa att han eller hon har tillräckliga kunskaper om finsk lagstiftning och advokatverksamhet i Finland.

Som advokat kan även godkännas en person som i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen har yrkesbehörighet för advokatverksamhet utan att personen i fråga behöver genomgå något prov. Godkännandet som advokat utan genomgånget prov förutsätter att sökanden i minst tre års tid har varit registrerad i det EU-register som förs av advokatföreningen som utövande advokat med den yrkesbeteckning som gäller i sökandens hemmedlemsstat och har varit kvalificerad att utöva advokatyrket i en annan medlemsstat. Dessutom måste sökanden visa att han eller hon har bedrivit regelbunden verksamhet som advokat i Finland under minst denna period.

Rättsdatabaser

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterFinlands Advokatförbund.

Rättsbiträden

I Finland kan praktiskt taget vem som helst fungera som rådgivare i rättsliga frågor, även yrkesmässigt. Det är dock ett försvinnande fåtal av dessa personer som inte har en juris kandidatexamen.

Utövande jurister som inte är medlemmar av advokatförbundet uppfyller kanske inte kraven för en advokat eller kan föredra att inte åta sig att uppfylla yrkesskyldigheterna. Nyutexaminerade jurister eller sådana som just har börjat praktisera efter att ha bytt från andra områden av juridiken uppfyller t.ex. inte kraven för att bli advokater, vilket inte heller deltidsverksamma jurister gör.

Notarius publicus

I Finland regleras de uppgifter som ingår i notarius publicus arbete i lag. Notarius publicus arbetar vid magistraterna och häradsämbetena. För att man ska kunna utnämnas till notarius publicus krävs att man har en högre juridisk examen vid universitet (juris kandidat/oikeustieteen kandidaatti).

Notarius publicus uppgifter i Finland skiljer sig på många sätt från de uppgifter en sådan har i övriga Europa och i USA. I Finland är notarius publicus alltid anställd av staten. De som arbetar som notarius publicus har dock inte detta som huvuduppgift, utan de flesta arbetar som häradsskrivare vid magistraten. I Finland ställs ytterst få formkrav på avtal på privaträttens område och därför behöver ett avtal inte bekräftas av notarius publicus för att vara giltigt. Det enda privaträttsliga avtal som måste bekräftas av notarius publicus är fastighetsöverlåtelse.

Till notarius publicus uppgifter hör bland annat bestyrkande av namnteckningar, kopior och meritförteckningar. Notarius publicus kan också utfärda ett s.k. apostilleintyg om att undertecknaren av en viss handling har den tjänsteställning som nämns i handlingen och har haft laglig rätt att utfärda en sådan handling.

Övriga juristyrken

Utsökningsmyndigheter

Organisation

Utsökningsuppgifterna sköts av de lokala utmätningsmännen: häradsfogdarna, länsmännen och landskapsfogden på Åland. De har till sin hjälp biträdande utmätningsmän, som i praktiken sköter de flesta enskilda utsökningsärenden. Dessutom finns det kanslipersonal vid exekutionsverken. Utmätningsmännen är anställda av staten.

Utsökningsväsendet sorterar under justitieministeriet. Vissa lednings- och övervakningsuppgifter sköts också av justitieförvaltningscheferna vid respektive länsstyrelser. De handlägger bl.a. klagomål rörande utsökningsmyndigheternas verksamhet. Varken justitieministeriet eller justitieförvaltningscheferna har dock behörighet att upphäva eller ändra en enskild utmätning eller någon annan åtgärd.

I Finland är det vid utsökning oftast frågan om indrivning av penningfordringar, och det finns därmed ett nära samband mellan utsökning och rättegång. Vid rättegången undersöks riktigheten i fordringshavarens (borgenärens) fordran och bestäms om den betalningsskyldiges (gäldenärens) betalningsskyldighet. Om domstolens dom inte iakttas frivilligt, verkställs den genom utsökning. Vissa fordringar, till exempel skatter och en del försäkringspremier, kan drivas in utan domstolsbeslut.

Utsökningsmyndighetens uppgift är att se till både den betalningsskyldiges och fordringshavarens intresse. Myndigheten strävar efter att den betalningsskyldige ska betala sina skulder frivilligt efter betalningsuppmaning. Om betalning inte sker görs en utmätning av lön, pension, inkomst av näringsverksamhet eller egendom. Den utmätta egendomen kan säljas på exekutiv auktion.

Senaste uppdatering: 30/06/2019

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - Sverige

Här får du en överblick över juristyrkena i Sverige.

Åklagare
Domare
Advokat
Notarie
Övriga juristyrken

Juristyrken – inledning

Åklagare

Organisation

Åklagarväsendet omfattar Länken öppnas i ett nytt fönsterÅklagarmyndigheten och Länken öppnas i ett nytt fönsterEkobrottsmyndigheten Båda myndigheterna är direkt underordnade regeringen (Justitiedepartementet). Åklagarmyndigheten leds av riksåklagaren och Ekobrottsmyndigheten av en generaldirektör. Riksåklagaren är under regeringen högsta åklagare och har ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet.

Riksåklagaren har ansvar för rättslig utveckling, verksamheten i Länken öppnas i ett nytt fönsterHögsta domstolen och administrativa uppgifter. Under riksåklagaren har överåklagare ansvar för åklagarväsendet inom särskilda områden. Allmänna åklagare utnämns av riksåklagaren och organiseras i åklagarområden, åklagarkammare, där kammaråklagare arbetar. Vissa kammaråklagare är specialiserade inom ett visst kompetensområde. Det finns 32 allmänna åklagarkammare. Dessutom finns det tre internationella och fyra nationella åklagarkammare som hanterar särskilda ärendetyper. Chefen över en åklagarkammare kallas chefsåklagare.

Samtliga åklagare inom Åklagarmyndigheten är helt självständiga i sitt beslutsfattande, dvs. en överordnad åklagare får inte bestämma hur en underordnad åklagare ska besluta i ett ärende som denne ansvarar för. För att bli åklagare måste man ha svenskt medborgarskap. För att kunna bli antagen som åklagare måste man vidare ha en svensk juristexamen samt genomgått notarietjänstgöring, dvs arbetat under två år som notarie vid tingsrätt eller länsrätt. Med juristexamen jämställs under vissa förutsättningar även juristutbildning i ett annat nordiskt land. Åklagare anställs först som åklagaranspirant under nio månader då åklagaren har en handledare till stöd för sitt arbete. Därefter genomgår åklagaren, parallellt med ordinarie åklagararbete, en grundutbildning under två år innan han eller hon utnämns till kammaråklagare.

I Stockholm, Göteborg och Malmö finns det särskilda utvecklingscentrum- för vilka en överåklagare är chef. Utvecklingscentrumen har till uppgift uppgift att bedriva metod- och rättsutveckling inom sina respektive brottsområden och svarar för den samlade kunskapen inom sina ansvarsområden. Rättslig uppföljning och tillsyn utövas också här. Ett exempel är att alla överprövningar av åklagarbeslut handläggs av utvecklingscentrumen.

Roll och arbetsuppgifter

Åklagaren har tre huvuduppgifter:

  • Leda brottsutredningar.
  • Besluta om åtal ska väckas.
  • Föra talan i domstol.

Åklagaren leder förundersökningen om det rör sig om brott som inte är av s.k. "enkel beskaffenhet" när en viss person skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagare kan även i andra fall leda en förundersökning om det finns särskilda skäl för det. Som förundersökningsledare är åklagaren ansvarig för att brottet utreds på bästa sätt. Vid mindre allvarliga brott genomför polisen förundersökningen från början till slut.

I de fall åklagare leder en förundersökning biträds han eller hon av polisen i utredningen. Åklagaren följer utredningen fortlöpande och tar hela tiden ställning till vilka utredningsåtgärder och beslut som krävs. När förundersökningen är klar beslutar åklagaren om han eller hon ska väcka åtal eller inte. Det gäller även de förundersökningar som polisen har ansvarat för.

En annan viktig del av åklagarens arbete är förberedelse och framträdande i rätten. Genom sitt beslut om åtal och den beskrivning av brottet som åklagaren då gör, sätter åklagaren ramarna för domstolens prövning av åtalet. De flesta åklagare tillbringar minst en eller två dagar i veckan i rätten.

Riksåklagaren är den enda av åklagarna som får väcka och föra talan i Högsta domstolen. Han eller hon får förordna en biträdande åklagare vid Riksåklagarens kansli eller förordna en allmän åklagare som ska föra riksåklagarens talan i Högsta domstolen.

Rättsdatabaser

Mer information om åklagare finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterÅklagarmyndighetens webbplats, som är tillgänglig för allmänheten.

Domare

Organisation

Ordinarie domare utnämns av regeringen efter beredning i en fristående statlig förslagsnämnd, Domarnänmden. En ordinarie domare kan i princip inte avsättas annat än i vissa fall som anges i regeringsformen.

För att bli domare måste man ha svenskt medborgarskap. För att vara behörig att utöva domartjänst måste man vidare ha en svensk juristexamen. Med juristexamen jämställs under vissa förutsättningar även juristutbildning i ett annat nordiskt land. De flesta ordinarie domare arbetar som rådmän i tingsrätt eller förvaltningsrätt eller som hovrättsråd eller kammarrättsråd i hovrätt eller kammarrätt. Chefen för en hovrätt och kammarrätt kallas för president och i tingsrätt och förvaltningsrätt för lagman. Domarna i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kallas justitieråd.

Många som utnämns till ordinarie domare har följt den s.k. domarbanan, dvs. arbetat under två år som notarie i en tingsrätt PDF(329 KB)sveller notarie i en förvaltningsrätt PDF(281 KB)svoch därefter ansökt om att bli hovrätts- eller kammarrättsfiskal. Efter minst ett år i hovrätt eller kammarrätt ska den som genomgår domarutbildningen tjänstgöra som fiskal i tingsrätt eller förvaltningsrätt under minst två år. Detta följs av minst ett års tjänstgöring som tf. hovrättsassessor eller kammarrättsassessor i en hovrätt eller kammarrätt. Efter genomförd och godkänd domarutbildning förordnas personen till hovrätts- eller kammarrättsassessor. Fiskaler och assessorer utgör exempel på sådana icke ordinarie domare som kan förekomma i domstol. I domstolarna finns också ett antal beredningsjuristerPDF(280 KB)sv och föredragande PDF(281 KB)sv.

I varje tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt och kammarrätt finns det ett antal lekmannadomare, nämndemän. Nämndemännen förordnas för en fyraårsperiod av

  • kommunfullmäktige i de kommuner som omfattas av en tingsrätts geografiska verksamhetsområde (domsaga)
  • landstingsfullmäktige i de län som omfattas av en förvaltningsrätts, kammarrätts eller hovrätts verksamhetsområde.
    Vid omröstning i samband med domstolens överläggning har varje nämndeman en röst.

Rättsdatabaser

För mer information om domare och nämndemän, hänvisas till Länken öppnas i ett nytt fönsterwebbplatsen för Sveriges Domstolar och, såvitt avser domare, webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterSveriges Domareförbund.

Juristyrkenas organisation: jurister

Advokat

Enligt svensk lagstiftning har endast ledamöter av Länken öppnas i ett nytt fönsterSveriges advokatsamfund rätt att använda yrkestiteln “advokat”. För att bli ledamot krävs bl.a. att personen

  • har sin hemvist i Sverige eller ett annat land inom EU eller EES eller i Schweiz
  • har avlagt de kunskapsprov som krävs för domarbehörighet – dvs. i Sverige en jur kand-examen
  • i minst tre år har ägnat sig åt praktisk kvalificerad juridisk verksamhet och även gör det -vid tiden för ansökan
  • har genomgått Advokatsamfundets utbildning för advokatexamen och godkänts i examen
  • har gjort sig känd för redbarhet och i övrigt anses lämplig att verka som advokat.
  • För sökande från andra EU- eller EES-länder samt Schweiz, som uppfyller utbildningskraven för att bli advokater i sina hemländer, gäller särskilda regler.
  • Advokatsamfundets styrelse fattar beslut om inträde.
  • Sveriges advokatsamfund bildades på enskilt initiativ 1887 och fick officiell status när den nuvarande rättegångsbalken trädde i kraft 1948. Samfundet har numera fler än 4 700 ledamöter.
  • Advokatsamfundet är reglerat i rättegångsbalken och i samfundets egna stadgar som fastställs av regeringen. Samfundet, som är en privaträttslig sammanslutning, har följande ändamål:
  • vidmakthålla en etiskt och professionellt hög kvalitet inom kåren.
  • följa rättsutvecklingen och verka för att samfundets erfarenhet kommer denna till godo.
  • tillvarata advokaternas allmänna yrkesintressen och verka för sammanhållning och samförstånd mellan advokaterna.
    Samfundet har också vissa offentligrättsliga uppgifter. Genom regleringen i rättegångsbalken tilldelas samfundet förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning, framför allt i fråga om den disciplinära verksamheten.
    Regleringen av Advokatsamfundet syftar till att tillförsäkra att den rättssökande allmänheten har kvalificerade ombud och biträden. En advokat är enligt rättegångsbalken skyldig att följa de yrkesetiska reglerna och är i sin verksamhet underkastad Advokatsamfundets och Justitiekanslerns tillsyn. Advokater står under tillsyn av Advokatsamfundets disciplinnämnd. Om disciplinnämnden anser att en advokat brutit mot god advokatsed kan nämnden besluta att tilldela advokaten en disciplinär påföljd.

Rättsdatabaser

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterSveriges advokatsamfund.

Juridiskt ombud/juridisk rådgivare

Det finns inget krav på att ett rättegångsombud är advokat. För att vara rättegångsombud krävs dock att domstolen anser att ombudet är lämpligt. I princip förordnas dock endast advokater som offentliga försvarare.

Notarie

Organisation

Frånsett notarius publicus (se nedan) finns det inga särskilda notarier av det slaget i Sverige.

Notarius publicus är en person som utses av Länken öppnas i ett nytt fönsterlänsstyrelsen. För att bli notarius publicus ska man vara jurist, ha språkkunskaper i svenska och i övrigt befinnas vara lämplig.

Roll och arbetsuppgifter

Rättsdatabaser

Det finns ingen matrikel och/eller allmän webbplats om detta yrke som är tillgänglig för allmänheten.

På vissa av länsstyrelsernas webbplatser finns det emellertid mer information om notarius publicus.

Notarius publicus har bl.a. till uppgift att hjälpa allmänheten med olika frågor som att

  • bestyrka namnunderskrifter, kopior, översättningar och andra uppgifter om innehåll i handlingar
  • närvara i rätten som vittne i vissa fall
  • kontrollera lotteridragningar
  • efter annan kontroll eller undersökning lämna redogörelse för sina iakttagelser
  • ta upp förklaringar om förhållanden av rättslig eller ekonomisk karaktär och överlämna sådana förklaringar till tredje man
  • bekräfta att en myndighet eller person är behörig att göra vissa saker
  • utfärda intyg enligt Haagkonventionen den 5 oktober 1961 om slopande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar (apostille).

Rättsdatabaser

Det finns ingen matrikel och/eller allmän webbplats om detta yrke som är tillgänglig för allmänheten.

På vissa av länsstyrelsernas webbplatser finns det emellertid mer information om notarius publicus.

Övriga juristyrken

Länken öppnas i ett nytt fönsterKronofogdemyndigheten har ansvaret för indrivning av skulder och andra åtaganden. En kronofogde är anställd av denna myndighet och ansvarar t.ex. för att se till att indrivningen sker på ett lagligt sätt. I Sverige finns en kronofogdeutbildning. För att antas till utbildningen krävs att man är svensk medborgare, att man avlagt juristexamen eller motsvarande examen och är notariemeriterad. Det finns också möjlighet att via särskild fastställd praktiktjänstgöring eller ett dispensförfarande ersätta notariemeriteringen.

Senaste uppdatering: 27/06/2016

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Juristyrken - England och Wales

Här hittar du en översikt över några av de viktigaste juristyrkena i England och Wales. Bland annat får du information om domare, åklagare och olika typer av advokater.

Domarkåren

Inom det engelska och walesiska rättsväsendet arbetar domare med olika rättslig status – på både heltid och deltid – i de olika domstolarna och nämnderna i England och Wales. Mer information om domarkåren i England och Wales hittar du på webbplatsenLänken öppnas i ett nytt fönsterJudiciary of England and Wales.

 

 

 

 

Heltidsdomare

  • Lord Chief Justice – Lord Chief Justice är högsta ansvarig för domarkåren i England och Wales och ordförande för domstolarna i England och Wales. Den sistnämnda uppgiften tillkom den 3 april 2006 när Lord Chancellors dömande funktion överfördes till Lord Chief Justice i enlighet med 2005 års lag om konstitutionell reform (Constitutional Reform Act 2005). Lord Chief Justice är också ansvarig för straffrättskipningen.
  • Heads of division – fyra höga domare leder de övriga jurisdiktionerna: Master of the Roles (Civil), President of the Queen’s Bench Division, President of the Family Division och Chancellor of the High Court (Chancery). Mer information hittar du på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterJudiciary of England and Wales.
  • Domare i appellationsdomstolen (Lords Justices of Appeal) sitter i Court of Appeal, som handlägger både brottmål och tvistemål.
  • Domare i High Court (High Court Judges) arbetar i den högsta civilmålsdomstolen High Court som har hand om de mest komplicerade tvistemålen. De kan också döma i mycket allvarliga och känsliga mål i Crown Court (till exempel mord).
  • Circuit Judges dömer normalt i straffrättsliga, civilrättsliga eller familjerättsliga ärenden.
  • Distriktsdomare dömer i civilrättsliga mål. De avgör framför allt ärenden på handlingarna (dvs. utan att det krävs några egentliga domstolsförhandlingar). De har rätt att pröva alla typer av mål i en lokal civilmålsdomstol upp till ett visst fastställt belopp som omprövas med jämna mellanrum. Ärenden som överstiger detta belopp avgörs i allmänhet av en Circuit Judge. Distriktsdomare avgör över 80 % av alla tvistemål i England och Wales.
  • Distriktsdomare i Magistrates’ courts arbetar i magistrates’ courts och dömer i samma typer av mål som lekmannadomare (magistrates – se nedan), företrädelsevis dock de mer omfattande och komplicerade ärendena.
  • High Court Masters och Registrars är rättegångsdomare som behandlar merparten av tvistemålen i avdelningarna Chancery Bench Division och Queen’s Bench Division i High Court.

Deltidsdomare

Deltidsanställda domare utses vanligtvis för en period av minst fem år, under förutsättning att de inte uppnår den övre åldersgränsen under den perioden. Det finns följande huvudkategorier av deltidsanställda domare:

  • Deputy High Court Judges, som arbetar i en eller flera av avdelningarna vid High Court.
  • Recorders, som har ungefär samma befogenhet som circuit judges, men som vanligtvis handlägger domstolens mindre invecklade eller svåra ärenden.
  • Deputy District Judges, som arbetar i grevskapsdomstolarna och vid District Registries (distriktsregistreringskontoren) för High Court. De tar hand om de minst invecklade av de ärenden som omfattas av district judges behörighet.
  • Deputy District Judges (Magistrates’ Courts) arbetar med ungefär samma saker som sina heltidsanställda motsvarigheter.
  • Deputy High Court Masters och Registrars arbetar med ungefär samma saker som sina heltidsanställda kollegor i High Court.

Tribunal judges (ledamöter i nämnder)

Varje år behandlas nästan 800 000 ärenden i en rad olika frågor, som tvister om skatter, pensioner eller invandring, i tribunals (nämnder).

Nämnderna består ofta av en grupp ledamöter under ledning av en juridiskt utbildad ordförande och ett antal lekmannaledamöter med särskilda sakkunskaper. Det finns ingen jury, och nämndens ledamöter har inte befogenhet att utdöma fängelsestraff. Deras främsta uppgift är att lösa tvister på ett tillfredsställande sätt och att i vissa fall besluta om kompensation eller ersättning till endera parten.

Magistrates (lekmannadomare)

Lekmannadomare (magistrates), som också kallas fredsdomare (Justices of the Peace eller JPs) handlägger omkring 95 procent av alla brottmål i England och Wales. Det finns fler än 30 000 lekmannadomare som arbetar på lokal nivå. De arbetar normalt som domare minst 26 halvdagar per år. De behöver inte ha juridisk utbildning och är oavlönade.

I allmänhet sammanträder de tre och tre, varvid en av dem är utbildad för att fungera som ordförande och handleda de andra genom förfarandet. Han eller hon för också gruppens talan. En juridiskt utbildad domstolstjänsteman finns alltid tillgänglig för att ge fredsdomarna råd i juridiska och processuella frågor.

Lekmannadomarna har hand om relativt sett mindre allvarliga brott, t.ex. snatteri, skadegörelse, förargelseväckande beteende och trafikförseelser, samt en rad olika ärenden rörande exempelvis familjer och barn eller utskänkningstillstånd.

Åklagare

Organisation

Åklagarmyndigheten, Länken öppnas i ett nytt fönsterCrown Prosecution Service (CPS), är den oberoende myndighet som har ansvar för att väcka åtal för brott som har utretts av polisen i England och Wales. Den står under tillsyn av Attorney General, som svarar för myndigheten inför parlamentet. I England och Wales finns 42 områden som vart och ett står under ledning av en överåklagare, en Chief Crown Prosecutor. Dessutom finns det fyra specialiserade nationella avdelningar för organiserad brottslighet, särskilda brott, terrorismbekämpning och bedrägerier. Det finns en telefontjänst, CPS Direct, som kan bistå med råd och information om beslut utanför kontorstid till poliser i hela England och Wales.

Chefen för åklagarmyndigheten är riksåklagaren, Director of Public Prosecutions (DPP), som fattar beslut om de mest invecklade och känsliga ärendena och vägleder polisen i frågor om brott. Riksåklagaren har det övergripande ansvaret för åtal som väcks av åklagarmyndigheten och rapporterar till Attorney General.

På åklagarmyndigheten arbetar åklagare och biträdande åklagare, men även socialarbetare och administratörer. Åklagarna vid myndigheten, som har en bakgrund som erfarna advokater (barristers eller solicitors), ansvarar för att väcka åtal i brottmål på statens vägnar. Biträdande åklagare granskar och handlägger ett begränsat antal ärenden i magistrates’ courts.

Roll och arbetsuppgifter

De anställda vid åklagarmyndigheten

  • bistår polisen och granskar bevis i ärenden som kan leda till åtal,
  • beslutar om åtalspunkter (utom i småmål) när man har beslutat sig för att väcka åtal,
  • förbereder ärenden och lägger fram dem för domstolen.

Åklagare är statsanställda, och rekryteringen sker genom öppna antagningsprov. För att bli anställd måste sökanden vara

  • en solicitor med fullständigt tjänstgöringsintyg som gäller i England och Wales
  • en barrister som är medlem i advokatsamfundet och har avslutat det obligatoriska lärlingsåret
  • medborgare i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i det brittiska samväldet; om utbildningen har skett utanför England eller Wales krävs godkänt resultat på ett prov (lawyer transfer test) innan han eller hon anställs.

Organisation av juristyrkena: Advokater

Barrister (ofta specialiserad advokat med rätt att företräda parter i de högre domstolarna)

Advokatsamfundet för barristers,Länken öppnas i ett nytt fönsterBar Council, är en yrkesorganisation för alla barristers i England och Wales. Samfundet bildades för att företräda yrkesgruppens intressen, utforma och genomföra viktiga politiska initiativ samt upprätthålla advokatyrkets normer, heder och oberoende. Genom lagen om juridiska tjänster (Legal Services Act 2007) har Bar Council delegerats uppgiften att reglera yrket genom den oberoende avdelningen Bar Standards Board. Barristers är juridiska rådgivare som företräder parter i domstol. De är i regel privatpraktiserande och arbetar i grupp på byråer som kallas chambers där de är så kallade tenants. Barristers utbildas främst i att företräda och plädera för sina klienter i högre instanser. De tillbringar mycket tid med att ge klienter råd och att förbereda rättsfall, liksom med att fördjupa sig och hålla sig uppdaterade inom sitt eget specialområde. Omkring 10 procent av barristers har titeln Queen’s Counsel (QC). De handlägger de viktigaste och mest komplicerade rättsfallen.

Solicitor (advokat med samordnande och rådgivande funktioner och rätt att företräda parter, i första hand i lägre domstolar)

En solicitor har till uppgift att erbjuda sina klienter (allmänhet, företag, frivilligorganisationer, välgörenhetsorganisationer osv.) kvalificerad juridisk rådgivning och biträde både i och utanför rättssalen. Deras arbetsuppgifter varierar stort. De flesta solicitors är privatpraktiserande och samarbetar med andra solicitors. De kan antingen vara allmänpraktiserande eller specialiserade inom ett visst juridiskt område. Andra är anställda i centrala eller lokala myndigheter, åklagarmyndigheten, magistrates’ courts, handels- eller industriorganisationer eller andra organisationer. Solicitors kan välja den miljö som passar dem bäst.

En solicitor erbjuder normalt juridisk rådgivning åt klienter. Om en part behöver företrädas i en högre domstol ger en solicitor i allmänhet en barrister i uppdrag att sköta den saken. Det är dock inte alltid nödvändigt att koppla in en barrister, eftersom en solicitor med lämplig utbildning har rätt att företräda klienterna i högre domstolar.

Länken öppnas i ett nytt fönsterLaw Society företräder solicitors i England och Wales. Sammanslutningen förhandlar med och arbetar med opinionsbildning gentemot yrkesorganisationer, myndigheter och andra parter. Dessutom erbjuder den utbildning och rådgivning. Syftet med Law Society är att hjälpa, skydda och underlätta för solicitors i England och Wales.

Länken öppnas i ett nytt fönsterSolicitors Regulation Authority (SRA) behandlar regleringsfrågor och disciplinära ärenden och fastställer, övervakar och tillämpar normer för solicitors i England och Wales. Myndigheten, som tidigare hette Law Society Regulation Board, har till uppgift att tillvarata allmänhetens intressen.

Byrån för klagomål – Länken öppnas i ett nytt fönsterOffice for Legal Complaints – tar emot klagomål från allmänheten, när det finns synpunkter på en advokats yrkesutövning. Detta oberoende och opartiska organ, som tidigare kallades Legal Complaints Service, har som mål att lösa problem som uppstår på ett snabbt och effektivt sätt.

Notarier

Notarieyrket är den tredje och äldsta grenen av advokatkåren i England och Wales. Notarier utses och godkänns (får verksamhetstillstånd) av Länken öppnas i ett nytt fönsterThe Faculty Office (ärkebiskopen av Canterbury gjorde detta för första gången 1279), och tillsynen utövas av en kyrklig domstol, Court of Faculties. Notarierna erbjuder en brygga mellan civilrätten och common law.

Alla notarier har juridisk utbildning, och även om de flesta också är solicitors kvalificerar man sig som notarie genom oberoende och separata prov. Alla notarier måste gå samma grundkurs för att bli kvalificerade och måste ha blivit godkända i Länken öppnas i ett nytt fönsterden fördjupningsutbildning i notariepraktik som anordnas av University College London. Därefter får notarierna praktisera överallt i England och Wales, och alla har samma befogenheter. Utöver att utarbeta och utfärda notariehandlingar och notarieakter kan notarier bistå med rådgivning i samband med upprättandet av testamenten, arvsrättsliga frågor, boutredningar och överlåtelsehandlingar.

Notariernas verksamheter har erkänts världen över i hundratals år, vilket har bidragit till ökad rörlighet för medborgare och företag. Notariernas arbete underlättar handeln och förenklar medborgarnas liv genom att göra det möjligt för dem att sköta sina affärer till rimliga kostnader, utan alltför stora förseningar.

En notarie har ett officiellt sigill, och handlingar som utfärdas av en notarie i England och Wales har bevisvärde. Handlingar som upprättas av notarier kan vara privata eller offentliga – de senare kallas även notarial acts in authentic form. Handlingar som är underskrivna av en notarie och bär notariens sigill erkänns som bevis av rättsliga myndigheter i alla länder i världen.

Notarierna omfattas av liknande yrkesetiska regler som solicitors och måste förnya sina verksamhetstillstånd årligen. Dessutom är de skyldiga att ha en yrkesmässig ansvars- och garantiförsäkring. För att få ett förnyat tillstånd måste notarien ha följt reglerna. Utnämningen till notarie är personlig. Länken öppnas i ett nytt fönsterNotaries Society är den medlemsorganisation som företräder omkring 800 notarius publicus. Länken öppnas i ett nytt fönsterSociety of Scrivener Notaries representerar omkring 30 notarier som praktiserar i centrala London. Dessa notarier har utnämnts avLänken öppnas i ett nytt fönsterScriveners Company, mycket gammal yrkessammanslutning.

Patent- och varumärkesadvokater

Patent- och varumärkesadvokater är specialiserade på rådgivning i frågor som rör immateriell äganderätt, särskilt patent, varumärken, formgivning och upphovsrätt. De företräder också sina klienter i specialdomstolar som handlägger mål om immateriell äganderätt (vissa erhåller ytterligare ansvarsområden efter att ha skaffat sig kompletterande befogenheter att fungera som rättegångsombud). De flesta patent- och varumärkesadvokater är privatpraktiserande. Många är anställda på byråer med särskild inriktning på immaterialrättsliga frågor, men vissa arbetar också i partnerskap med solicitors. Dessutom är ganska många knutna till industrisektorn. Patent- och varumärkesadvokater kan företräda sina klienter i domstol, på samma sätt som solicitors, i mål om immateriell äganderätt. Detta inbegriper att förbereda mål för barristers. Institutet för patentadvokater – Länken öppnas i ett nytt fönsterChartered Institute of Patent Attorneys (Cipa) – företräder patentadvokater i hela Storbritannien. Organisationen har bland annat till uppgift att samråda med regeringen om immaterialrättslig lagstiftning, tillhandahålla utbildning och fortbildning för patentadvokater och biträdande patentjurister samt hålla kontakt med reglerings- och tillsynsorgan på området. Cipa strävar efter att sprida kunskap om immaterialrättslig lagstiftning och de yrkesgrupper som arbetar med immaterialrättsliga frågor. Institutet för varumärkesadvokater – Länken öppnas i ett nytt fönsterInstitute of Trade Mark Attorneys (ITMA) – företräder enskilda varumärkesadvokater och yrkesgruppen som helhet i hela Storbritannien. Till dess uppgifter hör att förhandla om och driva frågor gentemot regeringen, dess oberoende tillsynsfunktion (IPReg) och andra berörda organisationer. Institutet tillhandahåller relevant utbildning, fortbildning och rådgivning för varumärkesadvokater och ansvarar för att främja yrket och immaterialrätten. Tillsynsmyndigheten för immateriella rättigheter – Länken öppnas i ett nytt fönsterIntellectual Property Regulation Board (IPReg) – hanterar alla frågor som rör reglering och disciplin samt fastställer, övervakar och tillämpar standarder för patent- och varumärkesadvokater i hela Storbritannien. Den har till uppgift att tillvarata allmänintresset och föra lagstadgade register över patent- och varumärkesadvokater, såväl enskilda yrkesutövare som företag.

Övriga juristyrken

Bortsett från vad som gäller i magistrates’ courts behöver domstolstjänstemän och andra anställda vid de flesta domstolar i England och Wales inte ha juridisk utbildning. De är statstjänstemän som handlägger administrativa frågor och hjälper domarna. De får inte ge juridisk rådgivning. Alla som arbetar vid domstolarna är anställda av staten genom Länken öppnas i ett nytt fönsterHer Majesty’s Courts and Tribunals Service.

Mer information om de olika personalkategorierna vid domstolarna hittar du härPDF(456 Kb)en.

I magistrates’ courts har domstolstjänstemännen en annan roll. Lekmannadomare har ingen juridisk utbildning och behöver vägledning av juridiskt utbildade domstolstjänstemän. Det finns två typer av sådana tjänstemän: justices’ clerks (juridiskt utbildade tjänstemän vid magistrates’ court) och legal advisers (juridiska biträden, kallas också court clerks).

  • Justices’ clerks är fredsdomarnas viktigaste rådgivare. De är advokater (barristers eller solicitors) med minst fem års relevant erfarenhet. De ger lekmannadomarna råd i rättsliga och processuella frågor både i och utanför rättssalen. De ansvarar också för handledning och fortbildning av de juridiska biträdena (legal advisers) och för att rådgivningen är konsekvent och håller hög kvalitet inom det administrativa område som de ansvarar för.

  • Legal advisers sitter med i rättssalen och ger råd i rättsliga, praktiskt juridiska och processuella frågor. Även de har relevant juridisk kompetens (vanligtvis i egenskap av solicitors eller barristers).

Betalningsdomar meddelade av High court verkställs numera av exekutionstjänstemän knutna till denna domstol. De utses och fördelas på olika distrikt av lordkanslern eller av hans företrädare. Deras arbete består i att driva in skulder som fastställts genom domar i High Court eller genom domar som har överförts från en lokal tvistemålsdomstol till High Court. De har befogenhet att beslagta och sälja ägodelar för att täcka skulder. De utför och övervakar även beslagtagande av egendom och återlämnande till rätt ägare.

Exekutionsbiträden vid lokala tvistemålsdomstolar (County Court Bailiffs) är offentliganställda genom Her Majesty’s Courts and Tribunals Service. De verkställer domar och/eller domstolsbeslut som meddelats och registrerats i de lokala tvistemålsdomstolarna. Exekutionsbiträdena verkställer utmätningar och återtar fast och lös egendom. Bestämmelserna för hur exekutionsbiträdena ska verkställa beslut återfinns i 1984 års lag om lokala tvistemålsdomstolar (County Courts Act) avsnitt 85–111. Förfarandena för verkställighet återfinns i de civilprocessrättsliga bestämmelserna. Dessutom har exekutionsbiträden vid lokala tvistemålsdomstolar andra uppgifter, som personlig delgivning av handlingar och häktningsbeslut. Reglerna om häktning återfinns i avsnitt 118–122 i lagen om lokala tvistemålsdomstolar.

Auktoriserade exekutionsbiträden är privata tjänstemän som auktoriserats enligt lagstiftningen om utmätning för hyra (Distress for Rent Rules). Detta innebär att de har beviljats verksamhetstillstånd av en distriktsdomare vid en lokal tvistemålsdomstol. Vid utmätning för hyra beslagtas hyresgästens egendom av hyresvärden för att säkra betalning för utebliven hyra. Beslagtagandet kan ske utan att en domstol är inblandad. Auktoriserade exekutionsbiträden får också driva in andra typer av skulder enligt en rad andra lagar, t.ex. kommunalskatt för privatpersoner och företag.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterCrown Prosecution Service,
Länken öppnas i ett nytt fönsterFaculty Office,
Länken öppnas i ett nytt fönsterNotaries Society,
Länken öppnas i ett nytt fönsterJudiciary of England and Wales,
Länken öppnas i ett nytt fönsterThe Law Society,
Länken öppnas i ett nytt fönsterSolicitors Regulation Authority,
Länken öppnas i ett nytt fönsterOffice for Legal Complaints,
Länken öppnas i ett nytt fönsterLegal Services Commission,
Länken öppnas i ett nytt fönsterChartered Institute of Patent Attorneys,
Länken öppnas i ett nytt fönsterInstitute of Trade Mark Attorneys,
Länken öppnas i ett nytt fönsterIntellectual Property Regulation Board,
Länken öppnas i ett nytt fönsterHer Majesty's Courts and Tribunals Service.

Senaste uppdatering: 20/06/2017

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till är dock redan färdig.

Juristyrken - Nordirland

Här hittar du en översikt över juristyrkena i Nordirland.

Juristyrken – inledning

The legal professions in Northern Ireland include:

Jurister i Nordirland kan arbeta som

  • domare
  • åklagare
  • barrister (advokat)
  • solicitor (juridisk rådgivare)

 

 

Organisation av de juridiska yrkena: Domare

Jurisdiktionen Nordirland har följande domaryrken:

  • Lord Chief Justice – chef för domstolsväsendet
  • Lord Justices of Appeal
  • High Court Judges
  • Masters of the Supreme Court
  • County Court Judges
  • District Judges (county court)
  • District Judges (magistrates court)
  • Lay Magistrates (lekmannadomare)
  • Coroners

Organisation av de juridiska yrkena: Åklagare

Organisation

Länken öppnas i ett nytt fönsterPublic Prosecution Service for Northern Ireland (PPS) är huvudåklagarmyndigheten i Nordirland. Förutom att fatta beslut om åtal i brottmål som utreds av polisen i Nordirland behandlar den även ärenden som utretts av andra lagstadgade myndigheter, till exempel skatt- och tullmyndigheten (HM Revenue and Customs).

Länken öppnas i ett nytt fönsterPublic Prosecution Service leds av chefsåklagaren, Director of Public Prosecutions for Northern Ireland.

Det finns även en biträdande chefsåklagare, Deputy Director of Public Prosecutions. Den biträdande chefsåklagaren har samma befogenheter som direktören, men måste utöva dem under ledning och kontroll av chefsåklagaren.

Både chefsåklagaren och den biträdande chefsåklagaren utnämns av Attorney General for Northern Ireland.

PPS är en statlig myndighet som inte lyder under ett särskilt ministerium. I enlighet med Justice Act av 2002 ska chefsåklagaren utöva sitt ämbete oberoende av någon annan person. Enligt lag får åklagaren samråda med justitieministern ibland i ärenden där ministern är ansvarig inför Nordirlands parlament. För närvarande är ett antal åtalsärenden förbehållna parlamentet i Westminster. Dessa ärenden åligger generaladvokaten för Nordirland.

Roll och uppgifter

Åklagarmyndighetens främsta uppgift är att avgöra om personer ska åtalas för brott samt att fastställa korrekta åtalspunkter.

Myndigheten har också ansvar för att väcka åtal och vidta rättsliga åtgärder.

Åklagaren lägger fram bevisningen för domstolen på statens vägnar. Åklagare kallar och hör kronvittnen och korsförhör försvarets vittnen. I slutet av rättegången sammanfattar de bevisningen för domstolen.

Organisation av de juridiska yrkena: Advokater

Barristers (advokater)

I Nordirland är barristers uppdelade i senior council (kallas också Queen’s Counsel) och junior council. Barristers är specialiserade advokater med erfarenhet av rättsprocesser som allmänheten har tillgång till via solicitors och i vissa fall direkt.

Länken öppnas i ett nytt fönsterThe Bar of Northern Ireland, Nordirlands advokatsamfund, är en förening för oberoende barristers, med huvudkontor i Bar Library i Belfast. Den 1 september 2012 fanns det nästan 600 privatpraktiserande barristers.

Solicitors (juridiska rådgivare)

I Nordirland är Länken öppnas i ett nytt fönsterLaw Society den regleringsmyndighet som styr en solicitors utbildning, bokföring, disciplin och yrkesetiska uppförande. Den ska upprätta hålla yrkets oberoende, etiska normer, och professionella kompetens samt kvaliteten i de tjänster som erbjuds allmänheten. En solicitor kan specialisera sig inom ett visst område eller vara allmänpraktiserande.

Notarier

I Nordirland kan alla solicitors ta emot edsvurna inlagor. Detta betyder att de kan bevittna officiella handlingar (utom handlingar som de själva eller deras motståndare i ett mål upprättar).

Dessutom fungerar vissa solicitors som notarius publicus, vilket innebär att de får bevittna handlingar som ska användas utomlands. Mer information om detta hittar du på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterLaw Society Northern Ireland.

Patent- och varumärkesadvokater

Patent- och varumärkesadvokater är specialiserade på rådgivning i frågor som rör immateriell äganderätt, särskilt patent, varumärken, formgivning och upphovsrätt. De företräder också sina klienter i specialdomstolar som handlägger mål om immateriell äganderätt (vissa erhåller ytterligare ansvarsområden efter att ha skaffat sig kompletterande befogenheter att fungera som rättegångsombud).

De flesta patent- och varumärkesadvokater är privatpraktiserande. Många är anställda på byråer med särskild inriktning på immaterialrättsliga frågor, men vissa arbetar också i partnerskap med solicitors. Dessutom är ganska många knutna till industrisektorn.

Patent- och varumärkesadvokater kan företräda sina klienter i domstol, på samma sätt som solicitors, i mål om immateriell äganderätt. Detta inbegriper att förbereda mål för barristers.

Institutet för patentadvokater – Länken öppnas i ett nytt fönsterChartered Institute of Patent Attorneys (CIPA) – företräder patentadvokater i hela Storbritannien. Organisationen har bland annat till uppgift att samråda med regeringen om immaterialrättslig lagstiftning, tillhandahålla utbildning och fortbildning för patentadvokater och biträdande patentjurister samt hålla kontakt med reglerings- och tillsynsorgan på området. CIPA strävar efter att sprida kunskap om immaterialrättslig lagstiftning och de yrkesgrupper som arbetar med immaterialrättsliga frågor.

Institutet för varumärkesadvokater – Länken öppnas i ett nytt fönsterInstitute of Trade Mark Attorneys (ITMA) – företräder enskilda varumärkesadvokater och yrkesgruppen som helhet i hela Storbritannien. Till dess uppgifter hör att förhandla om och driva frågor gentemot regeringen, dess oberoende tillsynsfunktion (IPReg) och andra berörda organisationer. Institutet tillhandahåller relevant utbildning, fortbildning och rådgivning för varumärkesadvokater och ansvarar för att främja kunskaperna om yrket och immaterialrätten.

Tillsynsmyndigheten för immateriella rättigheter – Länken öppnas i ett nytt fönsterIntellectual Property Regulation Board (IPReg) – hanterar alla frågor som rör reglering och disciplin samt fastställer, övervakar och tillämpar standarder för patent- och varumärkesadvokater i hela Storbritannien. Den har till uppgift att tillvarata allmänintresset och föra lagstadgade register över patent- och varumärkesadvokater, såväl enskilda yrkesutövare som företag.

Andra juristyrken

Domstolsbiträden

Domstolsbiträden och andra anställda i domstolarna i Nordirland är inte jurister, utan handlägger administrativa ärenden.

Domstolsbiträden ser till att domarna får det bakgrundsmaterial som behövs för att döma i mål, de registrerar domslutet och utför andra administrativa uppgifter åt domarna.  Domstolsanställda får lämna upplysningar till allmänheten om hur domstolsförfaranden går till, men de får inte ge juridisk rådgivning eller föreslå vilka åtgärder en person bör vidta. Alla som arbetar vid domstol är statligt anställda av Länken öppnas i ett nytt fönsterNorthern Ireland Court Service som är en byrå inom Nordirlands justitiedepartement.

Exekutionstjänstemän

Exekutionstjänstemän är statligt anställda av Northern Ireland Courts and Tribunals Service. De verkställer tvistemålsdomar åt exekutionsmyndigheten, Enforcement of Judgements Office. Exekutionsmyndigheten verkställer tvistemålsdomar från magistrates’ courts, grevskapsdomstolar (inklusive småmålsdomstolar) och High Court. Den lag som styr exekutionstjänstemännen finns i Judgments Enforcement (Northern Ireland) Order från 1981 och Judgment Enforcement Rules (Northern Ireland) från 1981, i dess ändrade lydelse.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterPublic Prosecution Service

Länken öppnas i ett nytt fönsterBar of Northern Ireland

Länken öppnas i ett nytt fönsterLaw Society

Länken öppnas i ett nytt fönsterNorthern Ireland Courts and Tribunals Service

Senaste uppdatering: 03/10/2018

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på engelska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Juristyrken - Skottland

Här hittar du en översikt över de viktigaste juristyrkena i Skottland. Här finns information om domare, åklagare och advokater.

Domare

I Skottland finns det inget separat yrke som domare i sig. Det är bara erfarna solicitors (advokater med rådgivande funktioner) och advocates (advokater med behörighet att föra talan i domstol) som kan bli domare. Domartjänsterna i Skottland omfattar följande:

  • The Lord President of the Court of Session.
  • The Lord Justice Clerk.
  • Sheriff Principals, som leder Skottlands sex sheriffskap.
  • Domare som sitter i Court of Session kallas Senators of the College of Justice.
  • Domare som sitter i High Court of Justiciary kallas Lords Commissioners of Justiciary.
  • Sheriffdomare.
  • Sheriffdomare som arbetar deltid brukar ofta användas för att fylla ut för heltidsanställda sheriffdomare.
  • Fredsdomare (Justices of the Peace) är lekmän som arbetar ensamma eller i grupper om tre, tillsammans med ett juridiskt utbildat domstolsbiträde eller en juridisk bisittare i fredsdomstolarna (Justice of the Peace Courts).

Åklagare

Organisation

I Skottland har åklagarmyndigheten,Länken öppnas i ett nytt fönsterCrown Office and Procurator Fiscal Service, ansvar för alla åtal. Direktören för åklagarmyndigheten kallas Lord Advocate och är också minister i den skotska regeringen. Dessutom finns en biträdande direktör, Solicitor General.

Crown Office and Procurator Fiscal Service (COPFS) har ensamt ansvar för att väcka åtal i fråga om brott, utreda plötsliga eller misstänkta dödsfall och utreda klagomål mot polisen.

Enligt 1998 års Scotland Act (avsnitt 48) ska Lord Advocate (som chef för Systems of Criminal Prosecution and Investigation of Deaths in Scotland) vara helt oberoende i alla sina beslut.

Endast kvalificerade jurister och advokater kan bli åklagare.

Roll och uppgifter

Polisen (eller andra specialiserade utredningsorgan, som tullmyndigheten HM Revenue and Customs) gör en inledande utredning och överlämnar sedan en rapport till den lokala allmänna åklagaren (Procurator Fiscal). Den allmänna åklagaren går igenom rapporten och beslutar om eventuella åtgärder i allmänhetens intresse. Den allmänna åklagaren fattar sitt beslut med hänsyn till om det finns tillräckliga bevis och om vilka åtgärder som i så fall är lämpliga – det vill säga om det bör väckas åtal, vidtas en direkt åtgärd (t.ex. böter) eller om inga åtgärder alls bör vidtas. I mål som ska prövas av en jury intervjuar åklagaren vittnen och samlar in och granskar bevismaterial innan beslutet om att väcka åtal fattas. Därefter rapporterar den allmänna åklagaren till Crown Counsel som avgör om det ska väckas åtal.

Organisation av de juridiska yrkena: Advokater

Advocates (advokater med behörighet att föra talan i domstol)

Advocates är medlemmar i det skotska samfundet för advokater inom denna kategori (Scottish Bar). De har rätt att framträda i alla skotska domstolar, även om merparten av deras arbete utförs i högre domstolar (Court of Session och High Court of Justiciary) och att utfärda specialistyttranden i rättsliga frågor. Erfarna domstolsjurister (senior advocates) kallas Queen's Counsel. Alla advocates är medlemmar i det särskilda advokatsamfundet Länken öppnas i ett nytt fönsterFaculty of Advocates.

Solicitors (advokater med rådgivningsuppgifter)

Solicitors bildar den största gruppen bland de skotska juristerna. De kan ge råd i alla rättsliga frågor och företräda klienter i domstol. Solicitors måste vara medlemmar i Länken öppnas i ett nytt fönsterLaw Society of Scotland, som företräder yrkeskategorins intressen, med även det allmännas intressen i förhållande till yrkeskategorin.

Det finns även solicitor-advocates, som också är medlemmar i Law Society of Scotland. I likhet med advocates (se ovan) har de rätt att framträda i Court of Session och High Court of Justiciary.

Notarier

Notaries public är solicitors som registrerar vissa transaktioner och undertecknar särskilda rättsliga dokument. Det är inte ett separat juridiskt yrke i sig.

Patent- och varumärkesadvokater

Patent- och varumärkesadvokater är specialiserade på rådgivning i frågor som rör immateriell äganderätt. De bistår med juridisk rådgivning till klienter inom detta område, särskilt med avseende på registrering av patent, varumärken och mönster samt eventuella rättsliga åtgärder som i samband med detta, men arbetar även med andra delar av immaterialrätten, t.ex. upphovsrättsligt skydd. Till skillnad från mer allmän civil- och straffrätt är den immaterialrättsliga lagstiftningen tillämplig i hela Förenade kungariket. Tvister rörande immateriell äganderätt i Skottland ska vanligtvis prövas av Court of Session, eftersom den domstolen är exklusivt behörig i frågor som rör patent och de flesta andra registrerade immateriella rättigheter (särskilt gemenskapsvarumärken och registrerad gemenskapsformgivning). Den har också ett antal domare som är specialiserade på immaterialrätt, och särskilda handläggningsregler som kan tillämpas i immaterialrättsliga mål. Patent- och varumärkesadvokater kan företräda sina klienter direkt inför Patents County Court, men också i samband med överlaganden av beslut från UK Intellectual Property Office till Patents Court of the High Court i England och Wales. Patentadvokater med nödvändiga kvalifikationer kan också föra talan vid High Court i London, men patent- och varumärkesadvokater har för närvarande inte rätt att företräda klienter i immaterialrättsliga tvister inför de skotska domstolarna. Detta innebär att den uppgiften för närvarande sköts av specialiserade immaterialrättsadvokater, om än ofta i samarbete med patent- och varumärkesadvokater.

De flesta patent- och varumärkesadvokater i Skottland arbetar på byråer med särskild inriktning på immaterialrättsliga frågor, men vissa är knutna till industrisektorn.

Institutet för patentadvokater – Länken öppnas i ett nytt fönsterChartered Institute of Patent Attorneys (CIPA) – företräder patentadvokater i hela Storbritannien. Organisationen har bland annat till uppgift att samråda med regeringen om immaterialrättslig lagstiftning, tillhandahålla utbildning och fortbildning för patentadvokater och biträdande patentjurister samt hålla kontakt med reglerings- och tillsynsorgan på området. CIPA strävar efter att sprida kunskap om immaterialrättslig lagstiftning och de yrkesgrupper som arbetar med immaterialrättsliga frågor.

Institutet för varumärkesadvokater – Länken öppnas i ett nytt fönsterInstitute of Trade Mark Attorneys (ITMA) – företräder enskilda varumärkesadvokater och yrkesgruppen som helhet i hela Storbritannien. Till dess uppgifter hör att förhandla om och driva frågor gentemot regeringen, dess oberoende tillsynsfunktion (IPReg) och andra berörda organisationer. Institutet tillhandahåller relevant utbildning, fortbildning och rådgivning för varumärkesadvokater och ansvarar för att främja kunskaperna om yrket och immaterialrätten.

Tillsynsmyndigheten för immateriella rättigheter – Länken öppnas i ett nytt fönsterIntellectual Property Regulation Board (IPReg) – hanterar alla frågor som rör reglering och disciplin samt fastställer, övervakar och tillämpar standarder för patent- och varumärkesadvokater i hela Storbritannien. Den har till uppgift att tillvarata allmänintresset och föra lagstadgade register över patent- och varumärkesadvokater, såväl enskilda yrkesutövare som företag.

Andra juristyrken

Sheriff officers och Messengers-at-arms är domstolstjänstemän med ansvar för att delge handlingar och verkställa domstolsbeslut i Skottland. Både messengers-at-arms och sheriff officers är anställda av privata företag och tar ut avgifter som fastställs i sekundärlagstiftning.

Enligt avsnitt 60 i 2007 års Bankruptcy and Diligence (Scotland) Act kommer befattningarna messenger-at-arms och sheriff officer att avskaffas och ersättas av den nya befattningen Judicial officer. Denna kategori kommer att tillsättas av Lord President of the Court of Session, på rekommendation av den nya Scottish Civil Enforcement Commission.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterCrown Office and Procurator Fiscal Service, Länken öppnas i ett nytt fönsterFaculty of Advocates, Länken öppnas i ett nytt fönsterLaw Society of Scotland, Länken öppnas i ett nytt fönsterScottish Association of Law Centres; Länken öppnas i ett nytt fönsterChartered Institute of Patent Attorneys, Länken öppnas i ett nytt fönsterInstitute of Trade Mark Attorneys, Länken öppnas i ett nytt fönsterIntellectual Property Regulation Board

Senaste uppdatering: 10/11/2014

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.